Sökalternativ
Home Media Frklaringar Forskning & publicerat Statistik Penningpolitik Euron Betalningar & marknader Karrir & jobb
Förslag
Sortera efter

Vanliga frågor om den digitala euron

1. Skulle en digital euro ersätta kontanter?

Nej, en digital euro skulle inte ersätta kontanter utan vara ett komplement. Kontanter kommer att finnas i euroområdet även framöver. En digital euro skulle fungera parallellt med kontanter och vara ett svar på konsumenternas växande efterfrågan på snabba och säkra digitala betalningar.

2. Hur skulle en digital euro påverka banksektorn?

En digital euro skulle inte påverka den finansiella sektorn på något negativt sätt. Vi skulle beakta följande krav: i) en digital euro skulle främst användas som betalningsmedel och inte bli ett instrument för finansiella investeringar och ii) mellanhänder, som står under tillsyn, skulle involveras i hanteringen av en digital euro.

3. Varför skulle en digital euro vara bättre än stablecoins och kryptotillgångar?

En digital euro skulle vara centralbankspengar. Det innebär att den skulle stödjas av en centralbank, vara utformad för att uppfylla invånarnas behov, riskfri och värna om integritets- och uppgiftsskydd. Centralbanker har till uppgift att upprätthålla pengars värde, oberoende av om de är i fysisk eller digital form.

Hur stabila och tillförlitliga stablecoins är beror i förlängningen på hur utgivaren klarar att leva upp till sitt löfte om att upprätthålla värdet över tiden. Privata utgivare får också använda personuppgifter för affärssyften.

Det finns ingen identifierbar enhet med ansvar för kryptotillgångar. Det betyder att fordringar inte kan drivas in.

4. Kommer en digital euro att baseras på distributed ledger-teknik (DLT) såsom blockkedjeteknik?

Eurosystemet experimenterar med olika tillvägagångssätt och teknologier för att ta fram en digital euro. Detta omfattar både centraliserade och decentraliserade lösningar som DLT. Inget beslut har ännu fattats.

5. Skulle en digital euro vara en alternativ valuta inom Eurosystemet?

Nej – en digital euro skulle bara vara ett annat sätt att betala med euro i Europa. Den skulle vara konvertibel och direkt kunna växlas ett -till-ett mot sedlar. Med en digital euro blir det möjligt att bemöta privatpersoners och företags växande efterfrågan på digitala betalningar.

6. Varför skulle konsumenterna vilja använda en digital euro?

En digital euro skulle vara ett digitalt betalningsmedel – lika säker, enkel och billig som dagens kontanter. Privatpersoners basbetalningar skulle inte kosta något och den digitala euron skulle dessutom kunna användas överallt i euroområdet.

I en värld där invånarna gör alltfler elektroniska betalningar och den digitala betalningsmarknaden bara växer, blir en digital euro bli ytterligare ett alternativ för alla – hushåll, småföretag och större bolag – för betalningar med centralbankspengar.

För betalningsmottagare som handlare och småföretagare skulle en digital euro innebära att de kan ta emot kundernas betalningar på ännu ett sätt.

En digital euro kan också ha avancerade funktioner, t.ex. automatiserade betalningar eller någon form av digital identitet.

7. Vad händer om en centralbank utanför euroområdet ger ut en digital valuta före Eurosystemet?

Alla större centralbanker undersöker möjligheten att ge ut en digital centralbanksvaluta, men det är ingen kapplöpning eller tävling. Inom G20 råder samsyn om vikten av samarbete i fråga om den internationella användningen av digitala centralbankspengar.

Framför allt handlar det om genomtänkta och säkra lösningar – inte att vara snabb: vi behöver ett system som fungerar för alla och som är stabilt från dag ett. En digital euro förutsätter att viss infrastruktur tillhandahålls av centralbanker och de involverade mellanhänderna.

Eurosystemet samarbetar med andra centralbanker för att göra sig en bild av hur de olika ekonomierna skulle påverkas av en digital valuta. Att dela med oss av tankar och erfarenheter gynnar oss alla.

Vi undersöker möjligheten att införa en digital euro för att tillgodose invånarnas behov och vi avser att förlita oss på europeiska betalningsalternativ eftersom vi är måna om autonomi och suveränitet.

8. Finns det en tidsplan för den digitala euron?

Först och främst behöver vi besluta om hur en eventuell digital euro skulle kunna se ut och testa hur slutanvändarnas behov skulle tillgodoses. Ett antal steg måste tas innan en digital euro kan införas.

ECB-rådet kommer under de närmaste månaderna att besluta om det ska inledas en formell utredning om ett eventuellt införande av en digital euro. I samband med detta skulle ett urval av olika designalternativ och användarkrav behandlas. Vi skulle även undersöka förutsättningarna för att finansiella mellanhänder ska kunna tillhandahålla front-end-lösningar baserade på en digital euro. Vi räknar med att denna analys kommer att ta runt två år.

Därefter fattar ECB-rådet beslut om nästa fas ska inledas. Under denna fas skulle vi i så fall arbeta med att utveckla integrerade tjänster, tester och verkliga experiment med en digital euro.

Trots att detta behandlas som en prioriterad fråga behöver vi också ta tid på oss så att det blir rätt. Före varje beslut måste det noga analyseras vilka konsekvenser en digital euro skulle få. Vi kommer endast att införa en digital euro om vi är säkra på att den skulle göra det finansiella systemet mer effektivt och onödiga risker kan undvikas.

9. Varför föreslår ni ett tak för ”grupp ett”-inlåning? Hur låg skulle räntan vara på ”grupp två”-inlåning?

Vi granskar potentiella risker som en digital euro skulle kunna innebära för finansiell stabilitet och penningpolitisk transmissionsmekanism.

En digital euro skulle vara ytterligare ett betalningsalternativ – inte en finansiell investering. Eurosystemet bedömer olika designalternativ för att förhindra att människor har stora belopp i digitala euro som riskfri investering eller att de skiktar om sitt bankinnehav till en digital euro. Ett annat alternativ än innehavsbegränsningar är att införa differentierad ersättning.

Om en ränta ges på innehav av digitala euro, skulle det innebära att räntan på privatpersoners innehav för basbetalningar (dvs. grupp ett) är noll eller positiv, med andra ord aldrig sämre än vad kontanter ger. Räntan på ”grupp två”-innehav skulle vara på en viss nivå under räntan på sådana tillgångar som anses som säkra. Därigenom undviks att en digital euro kan användas för någon form av investering, eftersom centralbankspengar är den tillgång som bäst kombinerar säkerhet och stabilitet.

Inget beslut har ännu tagits om differentierad ersättning eller eventuella tröskelnivåer. Olika alternativ kan komma att övervägas under den fortsatta analysen.

10. Vilka data tror ni kommer att behövas för betalningar som görs med den digitala euron? Kommer ni att kunna följa människors betalningsvanor och sprida sådana data till myndigheter och andra offentliga institutioner?

Eurosystemet har inget intresse av att samla in data om enskilda användare, följa betalningsvanor eller sprida sådana data till myndigheter eller andra offentliga institutioner.

Med en digital euro skulle människor kunna göra betalningar utan att uppgifterna sprids till tredje part, utöver vad som krävs för att hindra olaglig verksamhet.

För att betalningar ska förbli en privat angelägenhet behöver följande typer av data skyddas: användarnas identitet, data om enskilda betalningar (t.ex. belopp) och metadata som avser transaktionen (t.ex. IP-adressen till den enhet som har använts för betalningstransaktionen).

Användare kommer sannolikt att få identifiera sig när de får tillgång till tjänster där den digitala euron används, men olika grader av integritet kan upprätthållas för deras betalningar.

En hög grad av integritet skulle också kunna stödjas på andra vis. Till exempel skulle användarnas identitet kunna hållas åtskilda från betalningsuppgifterna. Om kriminell aktivitet misstänks skulle endast finansiella underrättelseenheter kunna få tillgång till denna information i enlighet med ett väldefinierat rättsligt ramverk, så att betalare och betalningsmottagare kan identifieras.