Användning av euro

Euron infördes 1 januari 1999 och blev valuta för mer än 300 miljoner människor i Europa. Under de första tre åren var det en osynlig valuta som endast användes i bokföring, t.ex. elektroniska betalningar. Kontanter i euro infördes inte förrän 1 januari 2002 när de ersatte de nationella valutorna som t.ex. belgisk franc och tysk mark, till fasta omräkningskurser.

I dag är eurosedlar och euromynt lagligt betalningsmedel i 19 av Europeiska unionens 28 medlemsstater, översjöiska departement, territorier och öar som antingen ingår i eller är associerade med euroländer. Dessa länder utgör euroområdet. I småstaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten används också euro enligt en formell överenskommelse med Europeiska gemenskapen. I Montenegro och Kosovo används också euro, men utan en formell överenskommelse.

Interaktiv karta över euroområdet

Låsta omräkningskurser mot euron:

Valuta
1 BEF 40,3399 (belgiska franc)
1 DEM 1,95583 (tyska mark)
1 EEK 15.6466 (estniska kronor)
1 IEP 0,787564 (irländska pund)
1 GRD 340,750 (grekiska drakma)
1 ESP 166,386 (spanska pesetas)
1 FRF 6,55957 (franska franc)
1 ITL 1936,27 (italienska lire)
1 CYP 0,585274 (cypriotiska pund)
1 LVL 0.702804 (lettiska lats)
1 LTL 3,45280 (litauiska litas)
1 LUF 40,3399 (luxemburgska franc)
1 MTL 0,429300 (maltesiska lire)
1 NLG 2,20371 (nederländska guilder)
1 ATS 13,7603 (österrikiska schilling)
1 PTE 200,482 (portugisiska escudos)
1 SIT 239,640 (slovenska tolar)
1 SKK 30,1260 (slovakiska koruna)
1 FIM 5,94573 (finska mark)

Kontantflöden i euroområdet

Eurosedlar (och mynt) cirkulerar mycket i euroområdet, huvudsakligen på grund av turism, affärsresor och gränshandel. Innan euron infördes rörde sig nationella sedlar över gränserna i mer begränsad omfattning och man var tvungen att skicka tillbaka pengarna till den centralbank som hade gett ut dem. Det gjordes främst genom affärsbankssystemet. Det behövs inte med euron. Eftersom stora mängder eurosedlar inte stannar kvar i det land där de gavs ut, utan i stället förs ut och spenderas i andra euroländer, måste centralbankerna omfördela pengarna för att undvika brist på sedlar i ett land och överskott i ett annat. Denna omfördelning av stora mängder sedlar och mynt samordnas centralt och finansieras av ECB.

Varför kontanter är viktiga och dess säkerhetsdetaljer

Sedan eurokontanter infördes 2002 har värdet och antalet eurosedlar i omlopp ökat stadigt. Kontanter är det mest använda betalningsmedlet för transaktioner i detaljhandeln i euroområdet när man ser till antalet transaktioner även om det värdemässigt utgör en mindre del. I båda hänseendena har dock kontanternas roll minskat gradvis de senaste åren medan användningen av betal- och kreditkort har ökat. Det är en trend som väntas fortsätta.

Kontanter är på flera sätt unika som betalningsinstrument:

  • Det är det vanligaste sättet att betala i detaljhandeln och det viktigaste vid oförutsedda situationer.
  • De anses vara billigast att använda för små betalningar i detaljhandeln – den genomsnittliga totala kostnaden för små betalningar är lägre för kontanter än för jämförbara elektroniska betalningssystem.
  • De kan användas av alla. Även personer som inte har bankkonton eller begränsad tillgång till dem, eller som inte har möjlighet att använda elektroniska betalningsinstrument, kan göra betalningar.
  • Man kan hålla reda på sina utgifter.
  • De är både betalningsmedel och värdebevarare.
  • De har visat sig vara säkra mot bedrägerier och förfalskningar.

Med tanke på allt det här kan man se att samhället ännu inte är redo att klara sig utan kontanter. Vi kommer inte att klara oss utan kontanter på många år.

Eurosystemets åsikt om kontanter som betalningsmedel

En av Eurosystemets huvuduppgifter enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är att främja att betalningssystemen fungerar smidigt. Eurosystemet har en neutral ställning till de olika betalningssätten. Det föredrar inte ett system framför ett annat. Centralbankerna i Eurosystemet har ett särskilt ansvar för kontanter eftersom de är de officiella utgivarna av sedlar. Dessutom sätter de flesta av dem euromynt i omlopp. De ges ut av medlemsstaterna. Eurosystemet har åtagit sig att stödja kontanter som ett allmänt tillgängligt, lättanvänt, pålitligt och effektivt betalningssätt. Eurosystemet övervakar och främjar fortlöpande eurokontanternas säkerhet och effektivitet.