Användning av euro

Euron infördes 1 januari 1999 och blev valuta för mer än 300 miljoner människor i Europa. Under de första tre åren var det en osynlig valuta som endast användes i bokföring, t.ex. elektroniska betalningar. Kontanter i euro infördes inte förrän 1 januari 2002 när de ersatte de nationella valutorna som t.ex. belgisk franc och tysk mark, till fasta omräkningskurser.

I dag är eurosedlar och euromynt lagligt betalningsmedel i 19 av Europeiska unionens 28 medlemsstater, översjöiska departement, territorier och öar som antingen ingår i eller är associerade med euroländer. Dessa länder utgör euroområdet. I småstaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten används också euro enligt en formell överenskommelse med Europeiska gemenskapen. I Montenegro och Kosovo används också euro, men utan en formell överenskommelse. Kontantbetalningar görs nu i samma valuta av 340 miljoner människor. Eurosedlar och euromynt har blivit en tydlig symbol för europeisk integration.

Alla EU-länder – förutom Danmark och Storbritannien, som har en opt-out-klasul – förväntas gå med i den monetära unionen och införa euron så snart de uppfyller konvergenskriterierna.

Interaktiv karta över euroområdet

Albānija

Valsts ārpus ES

Austrija

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 1995. gada

Euro kopš 1999. gada (skaidrā nauda – kopš 2002. gada)

Bosnija un Hercegovina

Valsts ārpus ES

Beļģija

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dibinātājvalsts (1957)

Euro kopš 1999. gada (skaidrā nauda – kopš 2002. gada)

Bulgārija

ES dalībvalsts, kas nav ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 2007. gada

Šveice

Valsts ārpus ES

Kipra

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 2004. gada

Euro kopš 2008. gada

Čehijas Republika

ES dalībvalsts, kas nav ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 2004. gada

Vācija

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dibinātājvalsts (1957)

Euro kopš 1999. gada (skaidrā nauda – kopš 2002. gada)

Dānija

ES dalībvalsts, kas nav ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 1973. gada

Igaunija

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 2004. gada

Euro kopš 2011. gada

Spānija

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 1986. gada

Euro kopš 1999. gada (skaidrā nauda – kopš 2002. gada)

Somija

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 1995. gada

Euro kopš 1999. gada (skaidrā nauda – kopš 2002. gada)

Francija

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dibinātājvalsts (1957)

Euro kopš 1999. gada (skaidrā nauda – kopš 2002. gada)

Lielbritānija

ES dalībvalsts, kas nav ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 1973. gada

Grieķija

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 1981. gada

Euro kopš 2001. gada (skaidrā nauda – kopš 2002. gada)

Horvātija

ES dalībvalsts, kas nav ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 2013. gada

Ungārija

ES dalībvalsts, kas nav ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 2004. gada

Īrija

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 1973. gada

Euro kopš 1999. gada (skaidrā nauda – kopš 2002. gada)

Islande

Valsts ārpus ES

Itālija

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dibinātājvalsts (1957)

Euro kopš 1999. gada (skaidrā nauda – kopš 2002. gada)

Lihtenšteina

Valsts ārpus ES

Lietuva

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 2004. gada

Euro kopš 2015. gada

Luksemburga

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dibinātājvalsts (1957)

Euro kopš 1999. gada (skaidrā nauda – kopš 2002. gada)

Latvija

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 2004. gada

Euro kopš 2014. gada

Monako

Valsts ārpus ES

Melnkalne

Valsts ārpus ES

Bijusī Dienvidslāvijas Maķedonijas Republika

Valsts ārpus ES

Malta

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 2004. gada

Euro kopš 2008. gada

Nīderlande

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dibinātājvalsts (1957)

Euro kopš 1999. gada (skaidrā nauda – kopš 2002. gada)

Norvēģija

Valsts ārpus ES

Polija

ES dalībvalsts, kas nav ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 2004. gada

Portugāle

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 1986. gada

Euro kopš 1999. gada (skaidrā nauda – kopš 2002. gada)

Rumānija

ES dalībvalsts, kas nav ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 2007. gada

Zviedrija

ES dalībvalsts, kas nav ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 1995. gada

Slovēnija

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 2004. gada

Euro kopš 2007. gada

Slovākija

ES dalībvalsts, kas ieviesusi euro

ES dalībvalsts kopš 2004. gada

Euro kopš 2009. gada

Sanmarino

Valsts ārpus ES

Serbija

Valsts ārpus ES

Låsta omräkningskurser mot euron:

Valuta
1 BEF 40,3399 (belgiska franc)
1 DEM 1,95583 (tyska mark)
1 EEK 15.6466 (estniska kronor)
1 IEP 0,787564 (irländska pund)
1 GRD 340,750 (grekiska drakma)
1 ESP 166,386 (spanska pesetas)
1 CYP 0,585274 (cypriotiska pund)
1 FRF 6,55957 (franska franc)
1 ITL 1936,27 (italienska lire)
1 LVL 0.702804 (lettiska lats)
1 LTL 3,45280 (litauiska litas)
1 LUF 40,3399 (luxemburgska franc)
1 MTL 0,429300 (maltesiska lire)
1 NLG 2,20371 (nederländska guilder)
1 ATS 13,7603 (österrikiska schilling)
1 PTE 200,482 (portugisiska escudos)
1 SIT 239,640 (slovenska tolar)
1 SKK 30,1260 (slovakiska koruna)
1 FIM 5,94573 (finska mark)

Kontantflöden i euroområdet

Eurosedlar (och mynt) cirkulerar mycket i euroområdet, huvudsakligen på grund av turism, affärsresor och gränshandel. Innan euron infördes rörde sig nationella sedlar över gränserna i mer begränsad omfattning och man var tvungen att skicka tillbaka pengarna till den centralbank som hade gett ut dem.Det gjordes främst genom affärsbankssystemet. Det behövs inte med euron. Eftersom stora mängder eurosedlar inte stannar kvar i det land där de gavs ut, utan i stället förs ut och spenderas i andra euroländer, måste centralbankerna omfördela pengarna för att undvika brist på sedlar i ett land och överskott i ett annat. Denna omfördelning av stora mängder sedlar och mynt samordnas centralt och finansieras av ECB.

Varför kontanter är viktiga och dess säkerhetsdetaljer

Sedan eurokontanter infördes 2002 har värdet och antalet eurosedlar i omlopp ökat stadigt. Kontanter är det mest använda betalningsmedlet för transaktioner i detaljhandeln i euroområdet sett till antalet transaktioner, även om det värdemässigt utgör en mindre del. I båda hänseendena har dock kontanternas roll minskat gradvis de senaste åren medan användningen av betal- och kreditkort har ökat. Det är en trend som väntas fortsätta.

Kontanter är på flera sätt unika som betalningsinstrument:

  • Det är det vanligaste sättet att betala i detaljhandeln och det viktigaste vid oförutsedda situationer.
  • De anses vara billigast att använda för små betalningar i detaljhandeln – den genomsnittliga totala kostnaden för små betalningar är lägre för kontanter än för jämförbara elektroniska betalningssystem.
  • De kan användas av alla. Även personer som inte har bankkonton eller begränsad tillgång till dem, eller som inte har möjlighet att använda elektroniska betalningsinstrument, kan göra betalningar.
  • Man kan hålla reda på sina utgifter.
  • De är både betalningsmedel och värdebevarare.
  • De har visat sig vara säkra mot bedrägerier och förfalskningar.

Med tanke på allt det här kan man se att samhället ännu inte är redo att klara sig utan kontanter. Vi kommer inte att klara oss utan kontanter på många år.

Eurosystemets åsikt om kontanter som betalningsmedel

En av Eurosystemets huvuduppgifter enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är att främja att betalningssystemen fungerar smidigt. Eurosystemet har en neutral ställning till de olika betalningssätten. Det föredrar inte ett system framför ett annat. Centralbankerna i Eurosystemet har ett särskilt ansvar för kontanter eftersom de är de officiella utgivarna av sedlar. De flesta av dem sätter dessutom euromynt i omlopp. De ges ut av medlemsstaterna. Eurosystemet har åtagit sig att stödja kontanter som ett allmänt tillgängligt, lättanvänt, pålitligt och effektivt betalningssätt. Eurosystemet övervakar och främjar fortlöpande eurokontanternas säkerhet och effektivitet.