Global finansiell arkitektur

Den globala finansiella och ekonomiska krisen ledde till omfattande diskussioner om det internationella monetära och finansiella systemets struktur och funktion. Nedan beskrivs de överenskommelser som G20-ledarna träffat och de åtgärder IMF vidtagit de senaste åren.

G20

Efter det första mötet i Washington DC i november 2008 träffades stats- eller regeringscheferna i G20 i London i april 2009 för det andra toppmötet. De

  • efterlyste åtgärder inom finansiell reglering och makroekonomisk politik
  • underströk sitt stöd för öppna marknader och fri handel
  • enades om åtgärder för att finansiera och reformera de internationella finansinstitutionerna
  • enades om att utöka forumet för finansiell stabilitet (Financial Stability Forum), med tanke på ett förstärkt mandat och återupprätta det som Financial Stability Board (FSB) med en starkare institutionell bas och förbättrad kapacitet.

Vid toppmötet i Pittsburgh i september 2009:

  • bekräftade G20-ledarna sitt fortsatta stöd till internationellt samarbete för att möta de globala politiska utmaningarna. Länderna konstaterade att G20 ska vara det främsta forumet för det internationella ekonomiska samarbetet och underströk den roll som G20 spelar i fråga om responserna på den globala internationella krisen.
  • lanserade de G20:s ramverk för en stark, hållbar och balanserad tillväxt som syftar till att hantera övergången från krisåtgärder till ett starkt, hållbart och mer balanserat mönster i den globala tillväxten, samt ta itu med de globala obalanser som bidrog till finanskrisen. Inom detta ramverk förutses en process för en gemensam bedömning av hur G20-ländernas nationella och regionala policy och policyramar passar ihop och huruvida de är förenliga med målet om en stark, hållbar och balanserad tillväxt. G20-medlemmarna har beskrivit sina politiska ramar i en mall där EU:s ordförandeland, Eurogruppen, Europeiska kommissionen och ECB lämnar ett gemensamt bidrag. IMF, med sin expertis inom bilateral och multilateral övervakning, kommer att bistå G20-medlemmarna i bedömningsprocessen med bidrag från andra internationella organisationer, inklusive FSB om finanspolitik.
  • noterade de att betydande framgångar har gjorts på olika områden inom reglering och övervakning, men erkände att mycket mer måste göras. Baserat på G20:s ministrar och centralbankschefers deklaration om ytterligare steg för att stärka det internationella finanssystemet ska vidare arbete göras på fyra nyckelområden (uppbyggnad av kapital av hög kvalitet och undvikande av en konjunkturförstärkande politik, reform av kompensationssystem, förbättring av OTC-derivatmarknaden och fokusering på gränsöverskridande konstruktioner och systemviktiga finansinstitutioner. Dessutom åtog sig alla större finanscenter i G20 att ha antagit bestämmelserna om kapitalkrav i Basel II senast 2011.

Vid det fjärde toppmötet i Toronto 2010

  • gjorde G20-ledarna en uppföljning av de åtaganden som hade gjorts vid det tidigare mötet i Pittsburgh och avslutade det första steget i den gemensamma bedömningen av G20:s ramverk. De kom överens om ett antal konkreta åtaganden t.ex. att länder med stora underskott skulle vidta åtgärder för att förbättra det nationella sparandet och för ekonomier med överskott att vidta reformer för att minska sitt beroende om extern efterfrågan och fokusera mer på inhemska källor till tillväxt. Tillväxtekonomier med överskott åtog sig att vidta reformer för att stärka sociala skyddsnät för att bidra till att minska försiktighetssparande och stimulera privat konsumtion och att förstärka flexibiliteten i växelkurserna för att spegla underliggande ekonomiska fundamenta. Vidare åtog sig alla G20-medlemmar att driva strukturreformer för att stimulera ekonomisk tillväxt.
  • bedömde G20-ledarna de stora framsteg som hade gjorts inom områdena för övervakning, förbättrad riskhantering och främjande av transparens för att stärka det globala finanssystemet. Samtidigt erkände de att mer arbete krävdes för att uppnå de åtaganden som hade gjorts vid de tre senaste toppmötena och identifierade fyra pelare på agendan för finansiell reglering (en ny kapitalram, effektiv övervakning, att ta itu med systemviktiga finansinstitut samt transparent internationell bedömning och kollegiala granskningar).

Vid det femte toppmötet i Seoul i november 2010:

  • kom G20-ledarna överens om konkreta policyåtaganden för att göra framsteg mot att uppfylla målen i G20:s ramverk.
  • godkände de resultaten av ett antal viktiga arbetsflöden som hade nåtts under förberedelserna inför detta toppmöte, bland annat att reformera IMF:s kvot- och styrsystem samt viktiga hörnstenar för att rekonstruera det finansiella systemet genom att ta itu med de grundläggande orsakerna till krisen (en av hörnstenarna är det arbete som bedrivs inom Baselkommittén).
  • visade de att de var medvetna om att G20 även måste behandla frågor som rör den stora, icke-representerade gruppen av utvecklings- och låginkomstländer.

Vid toppmötet i Cannes den 3-4 november 2011 bekräftade G20-ledarna sitt åtagande att samarbeta och samordna sina policies. De

  • träffade avtal om "handlingsprogrammet för tillväxt och sysselsättning från Cannes" och satte upp landspecifika mål för politiska åtgärder på kort- och medellång sikt, för att världsekonomins tillväxt skulle bli hållbarare och mer balanserad.
  • antog åtgärder för att stärka det internationella monetära systemets motståndskraft. De godkände en överenskommelse av finansministrarna och centralbankscheferna om i) sammanhängande lösningar som ska ligga till grund för hantering av kapitalflöden, ii) gemensamma principer för samarbete mellan IMF och regionala finansarrangemang och iii) en handlingsplan för obligationsmarknaderna i lokal valuta. Ledarna stödde dessutom IMF genom att föreslå ett nytt avtal om försiktighet och likviditet (Precautionary and Liquidity Line) för att tillhandahålla kortsiktig flexibel likviditet till länder med stark politik och fundamenta som står inför exogena chocker.
  • gjorde ytterligare framsteg på området för reformer inom finanssektorn. Ledarna godkände implementeringen av en integrerad uppsättning politiska åtgärder för att ta itu med risker mot det globala finanssystemet från systemviktiga finansinstitut och tidsplanen för att införa dessa åtgärder. Särskilda åtgärder fokuserar på systemviktiga finansinstitut som ska underställas stärkt övervakning, en ny internationell standard för avvecklingsordningar liksom ytterligare kapitalkrav. De uppmanade också jurisdiktioner att uppfylla sina åtaganden att till fullo och konsekvent implementera ramverket Basel II liksom de extra kraven i Basel II-5 och kapital- och likviditetsstandarderna i Basel III.

Internationella valutafonden (IMF): Den senaste tidens utveckling

IMF fortsatte att stödja det globala svaret på finanskrisen med förstärkt övervakning och råd i policyfrågor liksom med finansiellt stöd till dess medlemsstater.

  • Som uppföljning till de åtaganden G20-ledarna hade gjort på toppmötet i London i april 2009 att öka de tillgängliga resurserna till internationella finansinstitut trädde det reviderade och utökade nya lånearrangemanget (New Arrangements to Borrow, (NAB)) i kraft i mars 2011. Deltagandet i NAB utökades från 26 till 40 medlemmar och det sammantagna beloppet för dessa kreditavtal till IMF ökade från SDR 34 miljarder till SDR 369,9 miljarder. De bilaterala s.k. note purchase agreements som har undertecknats mellan IMF och dess medlemsländer sedan 2009 till ett belopp på 196 miljarder kommer att införlivas i NAB.
  • I november 2011 samtyckte IMF till att ändra sina utlåningsinstrument för att svara på likviditetsbehoven i länder med starka fundament som utsatts för spridningseffekter. I detta sammanhang beslutades det att öka det krisförebyggande låneinstrument (Precautionary Credit Line, PCL) som hade skapats i augusti 2010 genom att låta medlemmar med betalningsbalansbehov och genom att möjliggöra sexmånadersarrangemang förutom de existerande möjligheterna med ett- och tvåårsarrangemang. Efter dessa ändringar ändrades namnet till Precautionary and Liquidity Line (avtal om försiktighet och likviditet).
  • G20 och IMF:s direktion utbytte åsikter 2011 om valutakorgens sammansättning som bestämmer värdet på SDR. Man bekräftade att korgens sammansättning även fortsättningsvis skulle återspegla valutornas relativa roll i världshandeln och det globala finanssystemet och att de principer som gäller för SDR-värdering, inklusive de viktigaste valutornas stabilitet, fortfarande gäller. I den nuvarande SDR-korgen med fyra valutor sattes eurons bidrag den 1 januari 2011 till 42,3 eurocent vilket utgjorde 37,4 procent.
  • En av IMF:s kärnuppgifter, övervakning, genomgick den regelbundna treåriga översynen 2011. I den togs hänsyn till lärdomarna om övervakning från den globala finanskrisen och de framsteg som gjorts sedan 2008 granskades. Dessa omfattade rapporter om spridningseffekter och implementeringen av beslutet om bilateral övervakning av medlemmarnas politik från 2007. Detta fokus gjorde granskningen särskilt rigorös och omfattande. Man kom överens om att ramverket för övervakning skulle bli mer integrerat, rättvist och effektivt så det blir enklare att identifiera och hantera risker, även spridningsrisker, till ekonomisk och finansiell stabilitet. En handlingsplan som föreslagits av IMF:s verkställande direktör ska visa vägen mot de sex nyckelfrågor som har identifierats för ytterligare förbättring: i) sammanlänkning, ii) riskbedömning, iii) finansiell stabilitet, iv) extern stabilitet, v) rättsligt ramverk och vi) engagemang med tillämpning IMF:s policyrekommendationer.