Vad är valutaswappavtal?

27 september 2016

Ett valutaswappavtal är en överenskommelse mellan två centralbanker att växla valutor. Det gör det möjligt för en centralbank att erhålla utländsk valuta från den centralbank som gett ut den – oftast eftersom inhemska banker behöver denna valuta. Det innebär att valutaswappavtalet med Federal Reserve System gör det möjligt för ECB och de andra nationella centralbankerna i Euroområdet (Eurosystemet) att få US-dollar från Fed i utbyte mot att Fed får motsvarande belopp i euro. Sådana överenskommelser finns sedan flera årtionden som en del av centralbankernas penningpolitiska instrument.

Varför behöver vi swappavtal?

I början använde centralbankerna swappavtal för att kunna finansiera vissa marknadsåtgärder men under de senaste åren har de kommit att bli ett viktigt verktyg för att bevara finansiell stabilitet och förhindra att spänningar på marknaden påverkar ekonomin. De swappavtal som upprättats av ECB efter 2007 har t.ex. varit inriktade på att förse de inhemska bankerna med utländsk valuta. När finansieringsmarknaderna för en valuta försämras blir det svårt för banker utanför det valutaområdet att finansiera sina tillgångar i denna valuta eftersom de inte har direkt tillträde till den utländska centralbank som ger ut den. Men om deras hemmacentralbank har ett swappavtal med den utländska centralbanken kan hemmacentralbanken förse sina banker med så mycket utländsk valuta som de behöver utan att röra valutareserven. Som exempel kan nämnas att under den finanskris som följde i spåren av Lehman Brothers kollaps i september 2008 sinade marknadens finansieringskällor p.g.a. extrem riskovillighet. Under dessa förhållanden blev det mycket svårt för euroområdets banker att få tag på US-dollar för att finansiera sina USD-denominerade tillgångar. För att hindra störningar, exempelvis där banker abrupt tvingas avyttra tillgångar och på så vis skapa extrema prisrörelser, upprättade ECB och Federal Reserve ett valutaswappavtal som möjliggjorde för ECB och Eurosystemet att förse bankerna i euroområdet med US-dollar.

Med vilka centralbanker har ECB valutaswappavtal?

År 2011 satte ECB, tillsammans med Bank of England, Bank of Canada, Bank of Japan, Federal Reserve och den schweiziska nationalbanken upp ett nätverk av swappavtal så att de deltagande centralbankerna skulle ha tillgång till varandras valutor. Efter december 2015 har swappavtalen bara använts för att låna ut US-dollar och schweiziska francs till banker i euroområdet.

I efterdyningarna av finanskrisen har ECB även gjort överenskommelser om att tillhandahålla euro till centralbankerna i Danmark, Lettland, Ungern, Polen och Sverige.

På senare tid, närmare bestämt 2013, upprättade ECB också ett valutaswappavtal med Kina, vilket återspeglar landets växande systemviktighet och den snabba tillväxttakten på handel och investeringar mellan euroområdet och Kina. För Eurosystemet fungerar överenskommelsen som en likviditetsspärr som ger bankerna i euroområdet tillförsikt om att den kinesiska renminbin även fortsättningsvis kommer att vara tillgänglig även om marknadens funktionssätt skulle försämras.

Hur fungerar swappavtalen?

Under normala förhållanden är det så att en bank i euroområdet som behöver US-dollar, t.ex. för utlåning i dollar till en kund, vänder sig till marknaden. Men om kostnaderna för finansiering är för höga eller om marknaden är störd kan banken vända sig till sin nationella centralbank. I det här speciella fallet kan ECB erhålla dollar tack vare valutaavtalet med Federal Reserve. ECB genomför veckovisa auktioner där bankerna i euroområdet kan säga vilket belopp de vill låna till en på förhand given ränta. Som motprestation för de dollar de lånar måste de lämna säkerheter av hög kvalitet och värdet på dessa säkerheter bestäms av de aktuella priserna på marknaden (”mark to market”) minus ett lämpligt värderingsavdrag (ett s.k. ”haircut”). Många av dessa valutaavtal fungerar huvudsakligen som säkerhetsnät och har aldrig aktiverats. I linje med sin generella policy att säkerställa en hög nivå av operationell beredskap testar ECB regelbundet sina penningpolitiska instrument och verktyg för att vid behov kunna använda dem på ett enkelt och säkert vis.