Användarguide för Eurosystemets konsoliderade veckobalansräkning

Senast uppdaterad: 19 september 2017

Veckobalansräkningen (WFS) informerar allmänheten om Eurosystemets penningpolitiska transaktioner, valutatransaktioner och investeringsverksamheter.

Rättslig grund för rapportering

I artikel 15 i ECBS-stadgan anges att en konsoliderad veckobalansräkning för Eurosystemet ska offentliggöras varje vecka. Veckobalansräkningarna visar Eurosystemets tillgångar och skulder vis-à-vis tredje parter som de visas i kontona för de nationella centralbankerna i euroområdet och för ECB. Fordringar och skulder mellan Eurosystemets centralbanker (kallas även fordringar och skulder inom Eurosystemet som t.ex. Target2-balanser) tar ut varandra och visas därför inte.

Format och innehåll för veckobalansräkningarna specificeras i ECB:s riktlinje om den rättsliga ramen för redovisning och finansiell rapportering inom Europeiska centralbankssystemet (ECB/2016/34).

Publiceringsdatum

Veckobalansräkningen publiceras i regel på tisdagar klockan 15.00 CET och avser föregående fredag. Vissa publiceringsdatum skiljer sig från denna regel, t.ex. första veckobalansräkningen efter ett kvartalsslut och när Target2-systemet är stängt under förberedelseperioden för veckobalansräkningen. I en kommentar ges vid behov information om rörelser i viktiga balansräkningspositioner och aggregat samt om andra frågor.

Veckobalansräkningen finns tillgänglig på alla officiella EU-språk men tillhörande förklaring finns endast på engelska.

Redovisningsprinciper

Allmänt

I vägledningen ECB/2016/34 fastställs regler för Eurosystemets redovisning och finansiella rapportering. Redovisningsreglerna är obligatoriska för alla poster som är väsentliga för Eurosystemets funktion

Värderingsregler för balansräkningen

Veckobalansräkningarna återspeglar värderingen av Eurosystemets tillgångar och skulder i linje med vägledning ECB/2016/34.

Värdering av tillgångar och skulder

Guld, instrument i utländsk valuta och värdepappersinnehav omvärderas till rådande marknadskurser och -priser i slutet av varje kvartal, med undantag för som klassificerats som ”innehas till förfallodagen”, ej‑omsättningsbara värdepapper och värdepapper som innehas för penningpolitiska syften som redovisas till upplupet anskaffningsvärde. Värdepapper som värderats till upplupet anskaffningsvärde behandlas som separata innehav och är föremål för ett värdeminskningstest.

Omvärderingsgrunder

Omvärderingen görs post-för-post för värdepapper, ränteswappar, futurekontrakt, FRA-kontrakt och andra ränteinstrument (med undantag för optioner integrerade i värdepapper). Innehav av utländsk valuta (inbegripet särskilda dragningsrätter, SDR) omvärderas valuta för valuta.

Omvärdering vid kvartalsslut

Nettoeffekten av omvärderingen vid kvartalsslut visas separat för varje balanspost i veckobalansräkningen efter kvartalsslut. Under kvartalet bokförs alla transaktioner som genomförts av Eurosystemet till transaktionskurser och -priser. Denna praxis gör att användare under kvartalet kan övervaka utvecklingen av Eurosystemets transaktioner på kassaflödesbasis, medan balansräkningsposterna som vid kvartalsslutet är föremål för regelbunden omvärdering rapporteras till marknadsvärde för att återspegla den ekonomiska verkligheten.

Regler för resultatavräkning

Orealiserade vinster som uppstår genom omvärdering vid kvartalsslut ska inte intäktsförasbokförs utan ska i stället föras direkt till ett värderegleringskonto. Orealiserade förluster ska vid årets slut föras till resultaträkningen om de överstiger de tidigare omvärderingsvinster som bokförts på det korresponderande värderegleringskontot. Sådana bokförda förluster återförs inte under påföljande räkenskapsår mot nya orealiserade vinster. Orealiserade förluster som är resultat av omvärderingen av ett visst värdepapper, en utländsk valuta eller ett guldinnehav nettas inte mot orealiserade vinster i andra värdepapper eller valutor. Dessa principer kombinerar transparens med försiktig vinstvärdering.

Balansräkningens uppställningsform

Avsnittet om balansräkningsstruktur ger en översikt över hänvisningar till de viktigaste balansposterna på veckobalansräkningen. Detaljer om sammansättningen av varje balanspost kan hittas i bilaga IV till riktlinje ECB/2016/34.

Innehåll

Allmänt

Veckobalansräkningen visar Eurosystemets centralbankers alla tillgångar och skulder, inbegripet alla avdelningskontor under de nationella centralbankerna, vis-à-vis tredje parter. Den innehåller inte tillgångar och skulder från investeringar i dotterbolag eller bolag där de nationella centralbankerna i euroområdet har ägarandelar. Fordringar och skulder mellan Eurosystemets centralbanker (kallas även fordringar och skulder inom Eurosystemet som till exempel Target2-balanser) tar ut varandra och visas därför inte.

Balansräkningsstruktur

I veckobalansräkningen görs, i linje med europeisk och internationell statistikstandard, åtskillnad mellan hemmahörande i och utanför euroområdet. Vidare görs åtskillnader i poster mellan belopp i utländsk valuta och i euro. Dessutom är positioner vis-à-vis den finansiella sektorn (t.ex. skuldpost 3 övriga skulder i euro till kreditinstitut i euroområdet) skilda från de vis-à-vis den offentliga sektorn och andra (t.ex. skuldpost 5 skulder i euro till övriga hemmahörande i euroområdet).

I veckobalansräkningen visas balansräkningen från stängningsdags på rapporteringsdagen och ändringar (på grund av transaktioner eller omvärderingseffekter från kvartalsslut, om tillämpligt) jämfört med föregående vecka. Alla poster i balansräkningen anges i miljoner euro, medan poster i förklaringen anges i miljarder euro, med undantag för guld och guldfordringar vilka anges i miljoner euro.

Merparten av data som finns i veckobalansräkningen finns även tillgänglig som långa tidsserier.

Kommentar till veckobalansräkningen

I kommentaren tas främst ändringar upp som uppstått p.g.a. utvecklingen i genomförandet av penningpolitiska transaktioner och valutatransaktioner sedan föregående vecka. Detta avsnitt ger en översikt över hänvisningar till de viktigaste balansposterna som kommenteras i veckobalansräkningen.

Guld och guldfordringar (tillgångspost 1) visar guldinnehavet för Eurosystemets centralbanker (både fysiskt och icke-fysiskt guld) i marknadsvärdet för föregående kvartalsslut samt värdet på genomförda transaktioner (köp och försäljningar) som avvecklats sedan föregående kvartalsslut. Guld och guldfordringar är inte inkluderat i Eurosystemets nettoställning i utländsk valuta, utan är del av Eurosystemets officiella valutareserver.

Eurosystemets nettoställning i utländsk valuta (tillgångspost 2 och 3 minus skuldpost 7, 8 och 9)[1] inbegriper alla kund- och portföljtransaktioner i utländsk valuta (inbegripet särskilda dragningsrätter – SDR) för både hemmahörande i euroområdet och utanför, samt likvidiserande transaktioner i en utländsk valuta som gjorts till fördel för hemmahörande i euroområdet. Eurosystemets nettoställning i utländsk valuta innehåller den utländska valuta som är del av Eurosystemets officiella valutareserver vilka främst behövs för att stödja möjliga interventioner på marknaden för utländsk valuta.

  • Tillgångspost 2.1, Fordringar på internationella valutafonden (IMF), visas medlemsstaternas fordringar uppkomna till följd av deras kapitalandel i IMF, deras innehav av särskilda dragningsrätter och deras deltagande i IMF:s program. En balanspost med anknytning därtill är skuldpost 9, motpost till särskilda dragningsrätter som tilldelats av IMF, vilken visar SDR-beloppet som ursprungligen tilldelades de respektive medlemsstaterna.
  • Tillgångspost 2.2, banktillgodohavanden och värdepapper, lån och andra tillgångar, representerar den största delen av Eurosystemets tillgångar i utländsk valuta och består främst av insättningar och värdepapper med motparter utanför euroområdet. Tillgångar i utländsk valuta inom euroområdet visas under tillgångspost 3, fordringar i utländsk valuta på hemmahörande i euroområdet.

I Eurosystemets nettoutlåning till kreditinstitut (tillgångspost 5 minus skuldposterna 2.2, 2.3, 2.4, 2.5 och 4)[2] visas användningen av Eurosystemets likvidiserande transaktioner av motparter efter avdrag av likviditetsdränerande instrument.

Utlåning i euro till kreditinstitut i euroområdet relaterad till penningpolitiska transaktioner (tillgångspost 5) är indelad i sex delposter och återspeglar de likvidiserande penningpolitiska kreditoperationer som Eurosystemet använder.

  • Tillgångspost 5.1, huvudsakliga refinansieringstransaktioner,[3] avser en regelbunden öppen marknadsoperation som utförs av Eurosystemet i form av en reverserad transaktion. Huvudsakliga refinansieringstransaktioner utförs genom veckovisa standardiserade anbud och har normalt en löptid på en vecka.
  • Tillgångspost 5.2 långfristiga refinansieringstransaktioner[4] täcker likvidiserande reverserade transaktioner som genomförs månadsvis och har en löptid på normalt tre månader.
  • Tillgångspost 5.3, finjusterande reverserande transaktioner, omfattar de marknadstransaktioner som utförs vid behov i syfte att hantera likviditetsläget på marknaden och styra räntorna, i synnerhet för att utjämna ränteeffekterna av oväntade likviditetssvängningar på marknaden.
  • Tillgångspost 5.4, strukturella reverserande transaktioner, omfattar
    öppna likvidiserande marknadsoperationer som utförs av Eurosystemet i syfte att justera den finansiella sektorns strukturella ställning gentemot Eurosystemet.
  • Tillgångspost 5.5, utlåningsfacilitet, är en stående facilitet i Eurosystemet som motparter kan använda för att erhålla likviditet över natten till i förväg fastställd ränta mot godtagbara tillgångar som säkerhet.
  • Tillgångspost 5.6, fordringar avseende tilläggssäkerheter, härrörande från värdeökningar för underliggande tillgångar avseende annan kredit till motparter. I sådana fall kan centralbanker lämna tillbaka överskjutande kontanter till motparten.

Skuldpost 2.2, inlåningsfacilitet, är en stående facilitet i Eurosystemet som motparter kan använda för inlåning över natten till förutbestämd ränta. (Denna delpost måste ses i samband med delposten 5.5 på tillgångssidan, utlåningsfacilitet. Medan föregående instrument kan användas för kortfristig placering av överskottslikviditet, kan det senare instrumentet användas för att täcka kortfristiga likviditetsbrister.)

Skuldpost 2.3, inlåning med fast löptid. Inlåning med fast löptid är ett penningpolitiskt instrument som används för finjusterande syften för att dra in likviditet på marknaden eller för att motverka likviditetsobalanser på uppfyllandeperiodens sista dag.

Skuldpost 2.4, finjusterande reverserade transaktioner, återspeglar oregelbundna öppna marknadstransaktioner som utförs av Eurosystemet främst för att absorbera oväntade likviditetsinflöden till marknaden. Motsvarande tillgångspost är Finjusterande reverserade transaktioner (tillgångspost 5.3).

Skuldpost 2.5, inlåning relaterad till marginalsäkerheter, kan uppstå på grund av värdeminskningar för underliggande tillgångar avseende krediter till motparter. Eurosystemet kan i detta fall kräva att motparterna tillhandahåller ytterligare kontanter (eller säkerheter). Motsvarande tillgångspost är fordringar avseende tilläggssäkerheter (tillgångspost 5.6).

Baspengar (skuldposter 1, 2.1 och 2.2)[5] består av:

  • Skuldpost 1, utelöpande sedlar, representerar det nominella värdet av eurosedlar som satts i omlopp av Eurosystemets centralbanker.
  • Skuldpost 2.1, löpande räkningar (inklusive kassakrav), består främst av innehav relaterade till kravet på att kreditinstitut ska ha insättningar på konton hos sina nationella centralbanker. Eurosystemets kassakravssystem inkluderar utjämningsbestämmelser, vilket betyder att kreditinstitut måste uppfylla kassakravet som genomsnitt under uppfyllandeperioden.
  • Skuldpost 2.2, inlåningsfacilitet, (se ovan).

Tillgångspost 7.1, värdepapper som innehas i penningpolitiska syften, återspeglar Eurosystemets innehav av värdepapper som köpts inom ramen för nedan beskrivna program för köp av tillgångar.

  • Programmet för köp av säkerställda obligationer (CBPP) inrättades i juli 2009 och köp under detta program var helt genomförda i juni 2010.
  • Program 2 för köp av säkerställda obligationer (CBPP2) offentliggjordes i oktober 2011 och avslutades, som planerat, i oktober 2012.
  • Programmet för värdepappersmarknaden (SMP), som består av innehav av offentliga värdepapper från euroområdet, inrättades i maj 2010 och avslutades i september 2012. I samband med SMP-programmet återabsorberade Eurosystemet den därav resulterande likviditeten för att likviditetsförhållandena inte skulle påverkas av programmet. Detta gjordes genom veckovisa likviditetsdränerande transaktioner fram till juni 2014.
  • Post 7.1 återspeglar vidare Eurosystemets värdepappersinnehav som köpts under det utökade programmet för köp av tillgångar (APP), vilket består av ett tredje program för köp av säkerställda obligationer (CBPP3), programmet för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar (ABSPP), programmet för köp av offentliga värdepapper (PSPP) samt programmet för köp värdepapper inom företagssektorn (CSPP). Avsikten är att dessa program ska genomföras åtminstone fram till slutet av december 2017, eller längre om nödvändigt, fram till att ECB-rådet ser en varaktig justering i inflationstakten som överensstämmer med målet att inflationen ska ligga under, men nära, 2 procent på medellång sikt.

Alla värdepapper som ingår i tillgångspostpost 7.1 värderas till upplupet anskaffningsvärde, oavsett grunden för innehav. En prövning av nedskrivningsbehovet genomförs årligen.

Avsnittet övrigt i kommentarerna kan innehålla information om betydande förändringar i någon balansräkningspost i veckobalansräkningen som annars inte berörs.

Ett exempel: förklaring av en omklassificering i balansräkningen avseende tillhandahållande av likviditetsstöd i nödlägen (ELA) som centralbanker i Eurosystemet beviljar inhemska kreditinstitut. När sådana transaktioner görs i form av lån mot säkerhet, redovisas de i veckobalansräkningen under övriga fordringar i euro på kreditinstitut i euroområdet (tillgångspost 6). Denna post visar även löpande räkningar, inlåning med fast löptid, dagslån samt omvända repor med anknytning till förvaltningen av värdepappersportföljer i tillgångspost 7.



[1] Tillgångspost 2, fordringar i utländsk valuta på hemmahörande utanför euroområdet, och tillgångspost 3, fordringar i utländsk valuta på hemmahörande i euroområdet, minus skuldpost 7, skulder i utländsk valuta till hemmahörande i euroområdet, skuldpost 8, skulder i utländsk valuta till hemmahörande utanför euroområdet samt skuldpost 9, motpost till särskilda dragningsrätter som tilldelats av IMF.

[2] Tillgångspost 5, utlåning i euro till kreditinstitut i euroområdet relaterad till penningpolitiska transaktioner minus skuldposterna 2.2, inlåningsfacilitet, 2.3 inlåning med fast löptid, 2.4, finjusterande reverserade transaktioner, 2.5, inlåning relaterad till marginalsäkerheter samt 4, emitterade skuldcertifikat.

[3] Huvudsakliga refinansieringstransaktioner har som uppgift att styra korta räntor, hantera likviditetssituationen och signalera den penningpolitiska inriktningen i euroområdet.

[4] Långfristiga refinansieringstransaktioner har till syfte att tillfredsställa den finansiella sektorns finansieringsbehov på längre sikt. Under senare år har regelbundna transaktioner kompletterats med ytterligare likvidiserande långfristiga refinansieringstransaktioner i euro.

[5] Skuldpost 1, utelöpande sedlar, och skuldpost 2.1, löpande räkningar (inklusive kassakrav) samt skuldpost 2.2, inlåningsfacilitet.

Kontakt för media