Menu

Året i översikt

** Observera att dessa kommentarer avser ECB:s verksamhet under 2019 och att texten färdigställdes innan den globala coronapandemin (covid-19) bröt ut. Det ekonomiska läget och ECB:s policyåtgärder har genomgått stora förändringar sedan dess. Inom sitt mandat kommer ECB att göra allt som krävs för att hjälpa euroområdet genom denna kris. **

År 2019 var det 20 år sedan euron infördes. Eurobarometerundersökningen i november visade att stödet för den gemensamma valutan var rekordstort bland euroområdets invånare: 76 procent.

Euroområdets ekonomiska tillväxt mattades av ytterligare under 2019 till 1,2 procent, från 1,9 procent föregående år. Den fortsatta tillväxten främjades av gynnsamma finansieringsvillkor, ytterligare sysselsättningstillväxt och euroområdets milt expansiva finanspolitiska inriktning. Global osäkerhet kring handel hade dock en dämpande effekt, främst på produktion och investeringar.

Arbetsmarknaderna i euroområdet fortsatte att förbättras under 2019. Arbetslösheten sjönk ytterligare till 7,6 procent och löneutvecklingen låg kvar på en stabil nivå kring sitt långfristiga genomsnitt.

Den totala inflationen i euroområdet var i genomsnitt 1,2 procent 2019, en minskning från 1,8 procent 2018. Denna minskning återspeglade lägre bidrag från de två mer volatila komponenterna, energi och livsmedel. Bortser man från dessa två komponenter var inflationen under 2019 i genomsnitt 1,0 procent, samma som de båda föregående åren.

Mot denna bakgrund införde ECB-rådet en mer ackommoderande penningpolitik 2019 genom tre på varandra följande rundor. Denna politik innefattade en ny serie riktade långfristiga refinansieringstransaktioner, en förlängning av framtidsindikationerna, en sänkning av räntan på inlåningsfaciliteten och ett återupptagande av programmet för köp av tillgångar. I slutet av 2019 fanns vissa begynnande tecken på en stabilisering av tillväxtdynamiken och en svag ökning i den underliggande inflationen.

Som ett led i ECB:s utvärderingsprocess beaktas hur eventuella sidoeffekter påverkar den aktuella politiken. I linje med detta infördes ett tvåledat system för reserversättning, i vilket en del av bankernas överskottslikviditet undantas från negativ inlåningsränta. Detta görs i syfte att stödja den transmission av penningpolitiken som verkar via banksektorn.

Strukturellt förblir låg lönsamhet en utmaning för bankerna i euroområdet, även om sektorn har tillräckligt kapital med en kärnprimärkapitalrelation på 14,2 procent. Under 2019 fortsatte det höga risktagandet på finans- och fastighetsmarknaderna att bidra till ökad sårbarhet i tillgångspriserna. Samtidigt med detta fortsatte riskerna att öka i den växande finansiella icke-banksektorn. Euroländerna genomförde i samråd med ECB ett antal makrotillsynsåtgärder för att dämpa och bygga upp motståndskraften mot systemrisker.

Eurosystemet fortsatte sitt arbete för att säkerställa väl fungerande betalningssystem. Detta innefattade förberedelser för att ersätta Target2 med ett nytt, avancerat bruttoavvecklingssystem i realtid samt anta en ny massbetalningsstrategi. Strategin stöder utvecklingen av en marknadsledd paneuropeisk lösning för betalningar via interaktionspunkter. Denna lösning ska komplettera det framgångsrika gemensamma eurobetalningsområdet.

Den 2 oktober inleddes publiceringen av den nya dagslåneräntan €STR (den korta euroräntan), som är tänkt att ersätta den aktuella referensräntan Eonia senast i januari 2022. Den dagliga produktionen av €STR har fungerat väl och metoden har visat sig tillförlitlig.

ECB fortsätter att noga studera effekterna av klimatförändringen på utsikterna för prisstabilitet och det finansiella systemet. Här arbetar man bland annat med att förstå koldioxidintensiteten i bankernas utlåningsportföljer samt att utveckla en analysram för ett pilotförsök där banksektorn i euroområdet genomgår en klimatriskrelaterad stresstestanalys. ECB bidrar till ansträngningarna för att bemöta klimatförändring genom sina investeringsbeslut och sin miljöverksamhet. Mellan 2008 och 2018 reducerades koldioxidutsläppen och energiförbrukningen per ECB-arbetsplats med 74 procent respektive 54 procent.

Under 2019 lades förnyat fokus på att involvera den bredare allmänheten, förutom de finansiella marknaderna och experterna, samt att lyssna mer uppmärksamt på människors oro. Initiativen inkluderade #EUROat20-tävlingen, en ny videoserie på temat ”ECB förklarar” samt en podcast som kommer varje månad.

Frankfurt am Main, maj 2020

Christine Lagarde

Ordförande


Året i siffror

  


1 Den ekonomiska aktiviteten i euroområdet mattades av, jämsides ett dämpat inflationstryck

Efter att ha nått en topp i mitten av 2018 bromsade den globala ekonomin in avsevärt under 2019, när osäkerheten kring handeln ökade kraftigt. Inbromsningen var bred och synkroniserad mellan länderna. I samband med detta mattades tillväxten i euroområdet av ytterligare, till 1,2 procent från 1,9 procent föregående år. Avmattningen i tillväxten 2019 berodde främst på en svagare internationell handel, mot bakgrund av en längre period av global osäkerhet. Inbromsningen motverkades samtidigt av fördelaktiga finansieringsvillkor, fortsatt ökning i sysselsättningen och stigande löner, en måttligt expansiv penningpolitik i euroområdet och fortsatt ökning i den globala aktiviteten, om än i långsammare takt. Arbetsmarknaderna i euroområdet fortsatte att förbättras, medan produktivitetstillväxten bromsade in avsevärt. Inflationstrycket var överlag fortsatt dämpat. Den totala inflationen sjönk till 1,2 procent, framför allt till följd av lägre inflation i energi- och livsmedelspriser, samtidigt som den underliggande inflationen var fortsatt dämpad. Fördelaktiga finansieringsvillkor fortsatte att bidra till kredit- och penningmängdstillväxt. Statsobligationsräntorna i euroområdet sjönk kraftigt, samtidigt som aktiekurserna i euroområdet steg, främst till följd av lägre diskonteringsräntor. Högre värderingar av reala och finansiella tillgångar bidrog till hushållens förmögenhet.


1.1 Den globala ekonomin bromsade in avsevärt

Den globala ekonomin bromsade in avsevärt under 2019 och inbromsningen var bred och synkroniserad mellan länderna

Under 2019 minskade den globala ekonomiska tillväxten kraftigt. Efter att ha nått en topp i mitten av 2018 bromsade den globala ekonomin in kraftigt och ökade i en takt som var betydligt lägre än det historiska genomsnittet och den svagaste sedan den globala finanskrisen (se diagram 1). Denna globala inbromsning var bred och synkroniserad mellan länderna. I stora avancerade ekonomier som USA, Storbritannien och Japan avspeglade detta en minskning från en tillväxt som var högre än genomsnittet. I Kina sjönk tillväxten till den lägsta nivån sedan 1990 och låg ungefär vid sin nuvarande uppskattade potentiella tillväxttakt. I andra stora tillväxtekonomier var tillväxten generellt dämpad, vilket delvis återspeglar en långsammare återhämtning från den senaste tidens recessioner.

Diagram 1

Global BNP-tillväxt

(årlig procentuell förändring, kvartalsdata)

Källor: Haver Analytics, nationella källor och ECB:s beräkningar.
Anm.: Regionala aggregat beräknas med bruttonationalprodukten (BNP) justerad med vikter för köpkraftsparitet. De heldragna linjerna visar data och löper fram till fjärde kvartalet 2019. De streckade linjerna står för det långsiktiga genomsnittet (mellan första kvartalet 1999 och fjärde kvartalet 2019). De senaste observationerna avser den 10 mars 2020.

Inbromsningen i den globala ekonomin drevs av minskad produktion inom tillverkningssektorn och betydligt svagare tillväxt i handel och investeringar. Produktionstillväxten inom tjänstesektorn dämpades däremot inte lika kraftigt, eftersom den understöddes av en förhållandevis stabil konsumtionstillväxt och en fortsatt förbättring på arbetsmarknaderna.

Tillväxten inom handel och investeringar minskade betydligt under 2019, bland annat till följd av en kraftigt ökad osäkerhet kring handeln

Den handelsrelaterade osäkerheten ökade kraftigt och låg kvar på en hög nivå, vilket försvagade den globala ekonomin. Handelsspänningarna mellan USA och Kina eskalerade, vilket syns i flera olika indikatorer.[1] Båda länderna höjde tullarna på sin bilaterala handel. I slutet av 2019 hade tullarna höjts för merparten av den bilaterala handeln mellan USA och Kina. Osäkerheten kring handeln minskade något när ”fas ett” av handelsavtalet tillkännagavs i december efter fortsatta förhandlingar mellan de båda länderna sedan mitten av oktober. Avtalet undertecknades den 15 januari 2020. Parallellt med de ökade handelsspänningarna förstärktes den kraftiga nedgången ytterligare av högre tullar, samtidigt som ökad osäkerhet och ett försämrat ekonomiskt stämningsläge höll tillbaka investeringstillväxten under 2019 (se diagram 2).

Diagram 2

Global handelstillväxt

(årlig procentuell förändring, kvartalsdata)

Källor: Haver Analytics, nationella källor och ECB:s beräkningar.
Anm.: Global handelstillväxt definieras som tillväxt i global import, inklusive euroområdet. De heldragna linjerna visar data och löper fram till fjärde kvartalet 2019. De streckade linjerna står för det långsiktiga genomsnittet (mellan fjärde kvartalet 1999 och fjärde kvartalet 2019). De senaste observationerna avser den 10 mars 2020.

Den totala inflationen sjönk, men kärninflationen var i stort sett stabil

Den globala inflationen var fortsatt dämpad under 2019, vilket avspeglar en svag global tillväxttakt (se diagram 3). I OECD-området sjönk den totala inflationen i årliga konsumentpriser från cirka 3 procent under andra halvåret 2018 till 2,1 procent i december 2019 till följd av sjunkande energipriser och en långsammare inflation i livsmedelspriserna. Den underliggande inflationen (exklusive energi och livsmedel) var emellertid förhållandevis stabil på ungefär 2 procent över året.

Diagram 3

Inflation i OECD

(årlig procentuell förändring, månadsdata)

Källa: OECD.
Anm.: De senaste observationerna avser december 2019.

Oljepriset varierade till följd av oljeutbudets utveckling och förväntningarna på den globala efterfrågan

Oljepriset varierade under året till följd av oljeutbudets utveckling under första halvåret och förväntningarna på den globala efterfrågan under andra halvåret. Oljepriset varierade mellan 53 US-dollar per fat och 74 US-dollar per fat 2019. Under det första halvåret bidrog större produktionsnedskärningar än väntat inom OPEC+ (en grupp av stora oljeproducenter) och geopolitiska spänningar till en uppåtgående trend i oljepriset. Under det andra halvåret sjönk oljepriset mot bakgrund av oron kring handelsspänningar och deras eventuella inverkan på världsekonomin. Effekterna av leveransavbrottet i Saudiarabien efter en drönarattack den 14 september blev kortvariga, då stora lager och en snabb återställning av produktionskapaciteten bidrog till att dämpa chocken.

Euron deprecierades gentemot valutorna hos euroområdets handelspartner

Euron deprecierades med 1,6 procent i nominella effektiva termer under 2019 (se diagram 4). I bilaterala termer drevs detta av att euron deprecierades gentemot US-dollar och japanska yen. Eurons växelkurs gentemot brittiska pund sjönk också, men uppvisade en betydande volatilitet under 2019, främst på grund av utvecklingen i fråga om brexit.

Diagram 4

Eurons växelkurs

(dagliga uppgifter; 1 januari 2015 = 100)

Källor: Bloomberg, Hamburg Institute of International Economics (HWWI), ECB och ECB:s beräkningar.
Anm.: Nominell effektiv växelkurs i förhållande till 38 viktiga handelspartner. De senaste observationerna avser den 31 december 2019.

Nedåtrisker i utsikterna för den globala tillväxten

I slutet av 2019 pekade utsikterna för den globala tillväxten på en avmattning i tillväxten i takt med att konjunkturcykeln mognade i avancerade ekonomier och Kina gradvis växlade över till en lägre tillväxtbana, samtidigt som återhämtningen i andra tillväxtekonomier fortfarande var sårbar. Utsikterna var osäkra och på det hela taget fanns det nedåtrisker för den globala aktiviteten.[2] Om svagheten i tillverkningssektorn spred sig till tjänstesektorn skulle den globala aktiviteten kunna bromsa in snabbare. I Kina skulle en kraftigare inbromsning kunna få större effekt på världsekonomin, samtidigt som en eskalering av handelstvisten skulle förvärra de negativa följderna för de globala handelsflödena. I Europa fanns framför allt en risk för att USA skulle kunna införa handelstullar på vissa varor i flera länder. Rent generellt kan ökade geopolitiska spänningar påverka den globala tillväxten och handeln negativt. Trots Storbritanniens ordnade utträde från Europeiska unionen fanns dessutom en osäkerhet kring de framtida förbindelserna mellan EU och Storbritannien och resultatet av förhandlingarna var fortsatt en nedåtrisk. Dessutom skulle en kraftig priskorrigering på de finansiella marknaderna i världen kunna dämpa riskbenägenheten globalt och påverka aktiviteten i den reala ekonomin.


1.2 Den ekonomiska tillväxten i euroområdet mattades av, samtidigt som arbetsmarknaderna fortsatte att förbättras

Den årliga tillväxten i euroområdets reala BNP mattades av ytterligare under 2019, till 1,2 procent, efter en tillväxt på 1,9 procent föregående år (se diagram 5). I motsats till den avmattning i tillväxten som skedde under 2018 och som drevs av en svagare tillväxt i såväl utländsk som inhemsk efterfrågan, berodde den långsammare tillväxten under 2019 främst på en tydlig försvagning i den internationella handeln, mot bakgrund av en längre period av global osäkerhet. Samtidigt fick expansionen i euroområdet fortsatt understöd av fördelaktiga finansieringsvillkor, fortsatt ökning i sysselsättningen och stigande löner, en måttligt expansiv penningpolitik i euroområdet och fortsatt – om än i långsammare takt – ökning i den globala aktiviteten.

Diagram 5

Euroområdets reala BNP

(årlig procentuell förändring, bidrag i procentenheter)

Källor: Eurostat och ECB:s beräkningar.
Anm.: Den årliga BNP-tillväxten för fjärde kvartalet 2019 är ett preliminärt snabbestimat. De senaste observationerna för komponenterna avser tredje kvartalet 2019.

Inhemskt inriktade sektorer uppvisade större motståndskraft under 2019

Produktionstillväxten 2019 drevs av tjänste- och byggsektorerna som uppvisade fortsatt motståndskraft med hjälp av stabil inhemsk efterfrågan i euroområdet. Aktiviteten inom euroområdets industrisektor försvagades ytterligare (se diagram 6). Detta avspeglade de negativa återverkningarna av den svaga utländska efterfrågan. Däremot fanns det endast begränsade tecken på att den svagare externa efterfrågan påverkade tjänstesektorn under 2019.[3]

Diagram 6

Euroområdets reala bruttoförädlingsvärde fördelat efter näringsgren

(index: 1 kv. 2010 = 100)

Källor: Eurostat och ECB:s beräkningar.
Anm.: De senaste observationerna avser tredje kvartalet 2019.

Under 2019 fortsatte den inhemska efterfrågan att bidra positivt till tillväxten i euroområdet, jämsides med fördelaktiga finansieringsvillkor och förbättrade arbetsmarknader. Privatkonsumtionen och stämningsläget hos konsumenterna var fortsatt motståndskraftiga under 2019 (se ruta 1). Hushållens utgifter fick stöd av stigande sysselsättning och löner, vilket ledde till växande aggregerade arbetsinkomster. Efter den gradvisa inbromsning som inleddes 2018 var företagens investeringar fortsatt måttliga under 2019. En mycket mindre dynamisk omvärld och ökad global osäkerhet tyngde företagens investeringsbeslut. Trots detta och företagens blygsamma lönsamhetsutveckling och sjunkande kapacitetsutnyttjande fortsatte företagens investeringar att bidra positivt till den ekonomiska tillväxten, vilket understöddes av fördelaktiga finansieringsvillkor. Framför allt var tillväxten stark inom investeringar i immateriella tillgångar, som tenderar att vara volatila.[4] Samtidigt skedde en inbromsning i bostadsinvesteringarna efter en kraftfull och långvarig återhämtning under de föregående åren. Dessutom dämpades utvecklingen på bostadsmarknaderna i euroområdet. Avmattningen avspeglade allt mer bindande begränsningar i bostadsutbudet – särskilt i form av arbetskraftsbrist, flaskhalsar i regelverken och processen med att minska skuldsättningen – som begränsat tillväxten i byggsektorn under 2019.

Ruta 1
Konsumtionen och hushållens stämningsläge uppvisade fortsatt motståndskraft

Samtidigt som ekonomin i euroområdet bromsade in under 2019 uppvisade tjänste- och detaljhandelssektorerna en fortsatt motståndskraft, även om tillväxten mattades av något inom dessa sektorer. Hushållens konsumtion är fortfarande en viktig del i efterfrågan inom tjänste- och detaljhandelssektorerna. Därför tittar vi i denna ruta närmare på konsumenternas förtroende för euroområdet och diskuterar orsakerna till den förhållandevis goda motståndskraften i konsumenternas utgifter.

Stämningsläget bland konsumenterna stabiliserades och påverkades mindre än i andra sektorer

Den ekonomiska inbromsningen under 2019 avspeglade till övervägande del en svagare internationell handel parallellt med högre global osäkerhet, vilket i sin tur framför allt påverkade industrisektorn i euroområdet. Samtidigt uppvisade tjänste- och detaljhandelssektorerna fortsatt motståndskraft, trots en viss avmattning. Detta framgår tydligt i diagram A som visar stämningsläget inom olika sektorer i euroområdets ekonomi. Kommissionens indikator över förtroendet för ekonomin är ett viktat genomsnitt över förtroendet hos industrin (exklusive byggnadssektorn (med en viktning på 40 procent), tjänster (30 procent), byggnadssektorn (5 procent), detaljhandelssektorn (5 procent) och hushållen (20 procent). Inbromsningen i de mer inhemskt inriktade sektorerna (dvs. byggnads-, tjänste-, detaljhandels- och hushållssektorerna) har som synes inte alls varit lika kraftig som inom industrin.

Diagram A

Förtroende för ekonomin inom euroområdet – fördelning per sektor

(standardiserad procentbalans)

Källor: Europeiska kommissionen och ECB:s beräkningar.

Hushållens konsumtion var överlag motståndskraftig under 2019

Tillväxten i hushållens konsumtion under 2019 understöddes av en fortsatt ökning av den reala disponibla inkomsten, som i sin tur fick stöd av en motståndskraftig arbetsmarknad. Arbetsinkomsterna förstärktes genom fortsatt stigande löner och en fortsatt ökning i sysselsättningen, om än i sjunkande takt. Sannolikt har dessutom direkta skatter, sociala avgifter och transfereringar generellt haft en liten positiv inverkan på inkomstökningen, till skillnad från 2018, då de fortfarande bromsade inkomstökningarna (se diagram B). Bidraget från driftsöverskott och kapitalinkomster, som tenderar att vara nära kopplade till den ekonomiska aktiviteten, blev emellertid något negativt under 2019, efter att ha varit positivt sedan 2015.

Diagram B

Hushållens reala konsumtion och disponibla inkomst

(årlig procentuell förändring, bidrag i procentenheter)

Källor: Eurostat och ECB:s beräkningar.

Drivkrafter bakom konsumenternas förtroende

Kommissionens konsumentförtroendeindex baseras på genomsnittet av fyra delindex över uppfattningarna om tidigare finansiell och ekonomisk utveckling och om förväntningar på utvecklingen tolv månader framåt (se diagram C).[5] Ett delindex gäller bedömningen av det allmänna ekonomiska läget i landet, medan de andra handlar om hushållens ekonomiska situation. Utvecklingen i dessa delindex visar att hushållen hade en förhållandevis mer positiv syn på sin egen personliga situation, vilket framför allt avspeglar den bestående motståndskraften på arbetsmarknaden, som till stora delar har skyddat hushållens inkomster från inbromsningen i ekonomin.

Diagram C

Hushållens konsumtion och konsumenternas förtroende

(årlig procentuell förändring, standardiserad procentbalans)

Källor: Eurostat, Europeiska kommissionen och ECB:s beräkningar.
Anm.: Undersökningens data har standardiserats med genomsnittet och standardavvikelsen för den årliga tillväxten i hushållens konsumtion sedan 2010.

En stabil utveckling på arbetsmarknaden tillsammans med stigande löner, i kombination med fördelaktiga finansieringsvillkor och hushållens förbättrade finansiella situation kan till stora delar förklara varför hushållens förtroende i euroområdet var fortsatt högt under 2019 och understödde hushållens konsumtion. Mot bakgrund av den motståndskraftiga inhemska efterfrågan parallellt med en svag utländsk efterfrågan fortsätter ECB att noggrant följa inkommande data för att bedöma risken för negativa spridningseffekter från den externa till den inhemska sektorn.

Den externa sektorn bidrog negativt i nettotermer till euroområdets produktion under 2019. Med undantag för exporten till USA, som ökade i långsammare takt, var nedgången bred och berodde främst på en svag export av kapitalvaror och bilar. Handeln inom euroområdet minskade också, framför allt inom handeln med insatsvaror, vilket avspeglar försvagningen i produktionskedjorna i euroområdet.

Arbetsmarknaderna i euroområdet fortsatte att förbättras, samtidigt som produktivitetstillväxten bromsade in avsevärt

Arbetsmarknaderna i euroområdet fortsatte att förbättras under 2019

Arbetsmarknaderna i euroområdet fortsatte att förbättras under 2019 (se diagram 7). Denna förbättring var en avgörande faktor för understödet till den ekonomiska aktiviteten under 2019.

Enligt en analys som baseras på syntetiska arbetsmarknadsindikatorer låg aktiviteten på arbetsmarknaden under andra kvartalet 2019 nära toppnivån före krisen. Dessutom utvecklades arbetsmarknaden fortfarande över sitt långsiktiga genomsnitt, även om den har dämpats något på senaste tiden.[6] De goda resultaten på arbetsmarknaden ska ses mot bakgrund av det fortsatt ökade arbetskraftsutbudet, som delvis avspeglade ett ökat deltagande hos äldre arbetstagare till följd av tidigare reformer för att höja den lagstadgade pensionsåldern.[7]

Diagram 7

Arbetsmarknadsindikatorer

(procent av arbetskraften; tillväxt på kvartalsbasis; säsongrensat)

Källa: Eurostat.
Anm.: De senaste observationerna avser fjärde kvartalet 2019.

Sysselsättningen ökade med 1,2 procent 2019, vilket är en stabil takt jämfört med BNP-utvecklingen. Tillväxten i arbetskraftens produktivitet per sysselsatt person var 0,0 procent 2019, jämfört med 0,4 procent 2018.[8] Trots det ökade arbetskraftsutbudet fortsatte arbetslösheten att minska och nådde 7,6 procent 2019, vilket är nära 2007 års nivå. Skillnaderna i arbetslöshet mellan olika länder i euroområdet var dock fortfarande stora.

Den digitala ekonomin behöver övervakas

Digitaliseringen påverkar variabler som är relevanta för penningpolitiken

Forskningen visar att digitaliseringen påverkar flera viktiga ekonomiska variabler som är relevanta för penningpolitiken. Empiriska belägg för digitaliseringens effekter tyder på att de kan pressa upp aktiviteten och produktiviteten, samtidigt som det fortfarande är oklart hur den påverkar inflationen i stort.[9] Under 2019 låg digitaliseringsgraden i EU:s ekonomier på mellan ungefär 40 för den minst digitaliserade ekonomin och ungefär 70 för den mest digitaliserade ekonomin enligt Europeiska kommissionens index för digital ekonomi och digitalt samhälle (Desi) (se diagram 8). EU:s ekonomier fick i stort sett likvärdiga poäng i fråga om konnektivitet, men uppvisade större skillnader i fråga om humankapital, användning av internet, integrering av digital teknik och digitala offentliga tjänster.

Diagram 8

Index för digital ekonomi och digitalt samhälle 2019

Källa: Europeiska kommissionen.

Strukturpolitiken bör bidra till hanteringen av viktiga utmaningar

Genomförandet av de politiska rekommendationerna var fortsatt otillfredsställande under 2019

Genomförandet av strukturpolitiken i euroländerna behöver intensifieras betydligt för att stärka euroområdets produktivitet och tillväxtpotential, minska den strukturella arbetslösheten och öka motståndskraften i ekonomin. I detta ingår strukturpolitik för att förbättra arbetsmarknadernas funktion, öka konkurrensen inom produkt- och faktormarknaderna samt förbättra företagsklimatet.[10] Strukturpolitiken behövs också för att ta itu med de nuvarande och framtida utmaningarna med t.ex. åldrande befolkning, digitalisering och klimatförändring. I de landsspecifika rekommendationerna ges politiska rekommendationer som är anpassade efter det enskilda landet för att stärka den ekonomiska tillväxten och motståndskraften. De landsspecifika rekommendationerna godkänns av medlemsstaterna i Europeiska rådet. I februari 2019 konstaterade kommissionen att 95 procent av de politiska rekommendationerna inte hade genomförts eller, i bästa fall, hade genomförts i ”viss” utsträckning.[11]

En måttligt expansiv finanspolitisk inriktning gav den ekonomiska aktiviteten visst stöd

Det övergripande offentliga underskottet i euroområdet ökade något till följd av en måttligt expansiv finanspolitisk inriktning

Efter att ha varit i stort sett neutral i fem år blev den finanspolitiska inriktningen i euroområdet[12] måttligt expansiv under 2019 (se diagram 9). De finanspolitiska lättnaderna gav stöd till den ekonomiska aktiviteten i euroområdet. De avspeglade expansiva politiska åtgärder som genomfördes i vissa stora medlemsländer, främst genom sänkningar av direkta skatter och ökningar i de offentliga utgifterna. Enligt makroekonomiska framtidsbedömningar från Eurosystemets experter i december 2019 ökade det övergripande offentliga underskottet i euroområdet något under 2019 till 0,7 procent av BNP. Den försämrade budgetbalansen avspeglade den mer expansiva finanspolitiska inriktningen, som delvis uppvägdes av besparingar i räntebetalningarna, samtidigt som bidraget från läget i konjunkturcykeln var i stort sett oförändrat.

Diagram 9

Saldot i de offentliga finanserna samt finanspolitisk inriktning

(andel av BNP i procent)

Källor: Eurostat och ECB:s beräkningar.

Euroområdets sammanlagda offentliga skuldsättning i förhållande till BNP fortsatte att minska under 2019 och uppgick till 84,5 procent vid årets utgång. Skuldnivåerna i förhållande till BNP var dock fortfarande höga i vissa länder. Minskningen i den sammanlagda skuldsättningen fick stöd av fördelaktiga ränte-tillväxt-differenser och positiva, om än sjunkande, primärsaldon. Inga euroländer omfattades av stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del vid utgången av 2019, men kommissionen bedömde att åtta euroländer, varav många med en skuldkvot på nära 100 procent av BNP eller mer, hade lagt fram utkast till budgetplaner som innebar en risk för att kraven enligt stabilitets- och tillväxtpakten inte uppfylls.[13]


1.3 Inflationstrycket var fortsatt dämpat

Den totala inflationen i euroområdet var i genomsnitt 1,2 procent under 2019, en minskning från 1,8 procent 2018.[14] Denna minskning avspeglade i huvudsak minskade bidrag från de två mer volatila inflationskomponenterna: energi och livsmedel. HIKP-inflation exklusive energi och livsmedel, som är ett mått på den underliggande inflationen, låg kvar på dämpade nivåer och nådde ett genomsnitt på 1,0 procent 2019, precis som 2017 och 2018, trots en ökning i slutet av året (se diagram 10).

Diagram 10

HIKP-inflation och bidrag från komponenter

(årlig procentuell förändring, bidrag i procentenheter)

Källor: Eurostat och ECB:s beräkningar.

Minskningen i den totala inflationen berodde framför allt på en lägre inflation i energi- och livsmedelspriser, samtidigt som den underliggande inflationen var fortsatt dämpad

Det var framför allt inflationen i energipriserna som låg bakom minskningen i den genomsnittliga totala inflationen under 2019 jämfört med 2018. Bidraget från den totala inflationen i livsmedelspriser till den totala HIKP-inflationen minskade till 0,3 procentenheter 2019, från 0,4 procentenheter 2018. Utvecklingen i den totala inflationen i livsmedelspriser under året styrdes främst av utvecklingen i den volatila komponenten för oförädlade livsmedel. Inflationen för förädlade livsmedel låg kring 1,9 procent under 2019, vilket var något lägre än genomsnittet för 2018. Ökade producentpriser på livsmedel och råvarupriser (enligt priserna som lämnar jordbruket i EU), som är två drivkrafter för priserna på bearbetade livsmedel, tyder på att dessa kostnadsökningar inte helt och hållet fördes vidare till livsmedelspriserna på konsumentnivå på grund av stark konkurrens.

HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel rörde sig i likhet med andra mått på den underliggande inflationen främst i sidled under större delen av året och låg kvar under sitt historiska genomsnitt, trots att den ökade något i slutet av 2019. I ruta 2 nedan diskuterar vi förhållandet mellan den underliggande inflationen och ekonomisk aktivitet, samt den mer övergripande ekonomiska utvecklingen sedan den globala finansiella krisen. En svag utveckling i både industrivaror exklusive energi och tjänster bidrog till en dämpad HIKP-inflation exklusive energi och livsmedel. Inflationen för industrivaror exklusive energi var i genomsnitt 0,3 procent under 2019, vilket är samma nivå som under 2018 och motsvarade genomsnittet sedan 2015. Indikatorer på pristryck i olika led i prissättningskedjan visar att den årliga förändringstakten i producentpriserna på andra konsumentvaror än livsmedel i stort sett var stabil under året, men att den var betydligt högre än genomsnittet sedan 2015. Detta tyder på att en del av kostnadsökningarna har absorberats i återförsäljarledet. Till skillnad från 2018 var den årliga genomsnittliga förändringstakten i importpriserna på andra konsumentvaror än livsmedel dessutom positiv under 2019, vilket bland annat avspeglar deprecieringen av euron. Inflationen inom tjänstesektorn uppvisade en viss volatilitet kopplad till prisutvecklingen i reserelaterade tjänster till följd av en statistisk effekt.[15] Bortsett från denna månadsvariation rörde sig inflationen på tjänster sidledes och var i genomsnitt 1,5 procent under 2019, vilket är samma nivå som 2018 och endast marginellt högre än genomsnittet sedan 2015. Generellt fortsatte ökningen i priserna på tjänster, som till största delen utgörs av arbetskraftskostnader, att släpa efter lönetillväxten.

Ruta 2
Phillipskurvan för euroområdet och dess bild av den senaste tidens inflationsutveckling

Sedan 2013 har HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel konsekvent legat under sitt historiska genomsnitt. Till en början kunde detta förklaras av hög överkapacitet och andra faktorer som dämpade inflationstrycket, men den senaste tidens svaghet är svårare att förklara inom ramen för en vanlig Phillipskurva, vilket framgår av den oförklarade delen i dekomponeringen av inflationsutvecklingen i diagram A. Detta har föranlett en förnyad granskning av detta grundläggande ekonomiska förhållande.[16]

Diagram A

Dekomponering av underliggande inflation baserat på en Phillipskurva

(årlig procentuell förändring, bidrag i procentenheter, alla värden uttrycks som avvikelse från genomsnittet sedan 1999)

Källa: ECB:s beräkningar.
Anm.: Staplarna visar genomsnittliga bidrag för ett stort antal modellspecifikationer (se Bobeica, E. och Sokol, A., ”Drivers of underlying inflation in the euro area over time: a Phillips curve perspective”, Economic Bulletin, nr 4, ECB, 2019). Bidrag härledda i enlighet med Yellen, J. L., ”Inflation Dynamics and Monetary Policy”, ett tal som hölls vid Philip Gamble Memorial Lecture, University of Massachusetts, Amherst, den 24 september 2015.

Drivkrafter för inflationen inom ramen för Phillipskurvan

Phillipskurvan illustrerar i princip antagandet att ekonomisk aktivitet och åtföljande stramare förhållanden på varu- och arbetsmarknaderna bör påverka inflationen. Stora mängder överkapacitet drog ned inflationen i efterdyningarna av den globala finanskrisen. Euroområdet genomgick dessutom en andra konjunkturnedgång 2011–2013 och den svaghet i den underliggande inflationen som började märkas i början av 2013 kan tydligt förklaras av denna faktor. Men trots att många mått på ekonomisk aktivitet och överkapacitet hade återgått till genomsnittliga nivåer fram till 2018 och vissa mått till och med började visa tecken på alltför stor efterfrågan, har den underliggande inflationen legat kvar under genomsnittet sedan 1999 (1,3 procent).

Utöver den ekonomiska aktiviteten är även andra faktorer, t.ex. inflationsförväntningar och externa priser, avgörande för att förstå inflationens utveckling. Många faktorer kan påverka ekonomiska aktörers inflationsförväntningar: den senaste inflationsutvecklingen (särskilt förändringar i energipriserna) brukar påverka förväntningarna på kort sikt, samtidigt som farhågor om huruvida en centralbanks inflationsmål är trovärdiga och möjliga att uppnå kan påverka de långsiktiga förväntningarna, även om det är svårt att särskilja dessa faktorer empiriskt.[17] Såväl marknads- som enkätbaserade mått på inflationsförväntningarna försvagades under perioden 2014–2017, vilket avspeglas i deras negativa bidrag[18] till den underliggande inflationen under samma period. På senare tid har enkätbaserade mått på de mer långsiktiga inflationsförväntningarna, framför allt från ECB:s Survey of Professional Forecasters, visat tecken på att mjukas upp. Den senaste tidens utveckling har dock haft mindre betydelse för att sänka inflationen.

Slutligen kan mått på externa priser, som olja och bredare importprisindex, vara en viktig faktor för att förklara företagens prissättningsbeslut, och därmed inflationsutvecklingen, utöver vad som redan kan fångas upp genom överkapacitet och inflationsförväntningar. Medan externa priser, särskilt energipriserna, normalt sett brukar avspeglas snabbt i den totala inflationen, verkar deras indirekta effekter på den underliggande inflationen ha varit begränsade på senare år.[19] Generellt verkar utvecklingen i den underliggande inflationen kunna förklaras rimligt väl av standardfaktorer fram till 2017, men svagheten på senare tid är svårare att förklara inom denna ram.

En möjlig förklaring skulle kunna vara att standardmått på överkapacitet inte fångar upp all utveckling i den ekonomiska aktiviteten som är relevant för inflationen. I enlighet med den tankegången härleder Jarociński och Lenza (2018)[20] ett mått på överkapacitet som är särskilt utformat för att göra inflationsprognoser. Ett sådant mått skulle peka på en mycket större mängd överkapacitet än ett mer standardiserat mått på produktionsgapet.

Rent allmänt är Phillipskurvan fortfarande ett centralt verktyg för att tolka och illustrera inflationsutvecklingen, men den behöver kompletteras med information från andra strategier och metoder, särskilt med tanke på den senaste utvecklingen i den underliggande inflationen.

Under 2019 ökade det inhemska kostnadstrycket, mätt i BNP-deflatorns tillväxt, i genomsnitt i en högre takt än genomsnittet 2018 och i nästan samma takt som det långsiktiga genomsnittet sedan 2015 (se diagram 11). Den årliga tillväxten i ersättning per anställd fortsatte i stabil takt under 2019 och uppgick i genomsnitt till 2,0 procent, vilket var något lägre än genomsnittet för 2018, men högre än genomsnittet sedan 2015. Ersättningen per anställd dämpades av utvecklingen i sociala avgifter,[21] samtidigt som lönetillväxten ökade under 2019 jämfört med 2018, i linje med den fortsatt sjunkande arbetslösheten och trots den dämpade ekonomiska tillväxten i euroområdet (se avsnitt 1.2 ovan). Den stabila genomsnittliga tillväxten i ersättning per anställd innebar dock en ökad enhetsarbetskostnad, eftersom produktiviteten stagnerade under 2019. Utöver den högre enhetsarbetskostnaden avspeglade den ökade tillväxten i BNP-deflatorn också en återhämtning i vinstutvecklingen (mätt i bruttodriftsöverskottet), som hade försvagats märkbart under 2018. Eftersom produktiviteten utvecklades sidledes under 2019 avspeglade återhämtningen i lönsamhet under 2019 sannolikt förbättringar i bytesförhållandet och utveckling i de ekonomiska sektorer som i mindre grad påverkats av avmattningen i den globala aktiviteten och handeln.[22] Bland dessa sektorer återfinns t.ex. byggnads- och fastighetssektorerna, som också hade en stor tillväxt i sina förädlingsvärdesdeflatorer, som för byggnadssektorns del ökade till i genomsnitt 4,6 procent under 2019.

Diagram 11

Analys av BNP-deflatorn

(årlig procentuell förändring, bidrag i procentenheter)

Källor: Eurostat och ECB:s beräkningar.

De mer långsiktiga inflationsförväntningarna sjönk under 2019. Inflationsförväntningarna fem år framåt i ECB:s Survey of Professional Forecasters sjönk till 1,7 procent under fjärde kvartalet 2019 från 1,9 procent fjärde kvartalet 2018. De marknadsbaserade måtten på de långsiktiga inflationsförväntningarna, t.ex. den femåriga räntan i inflationsindexerade ränteswappar fem år framåt, sjönk också, men stabiliserades – om än på fortsatt låga nivåer – i slutet av året.


1.4 Fördelaktiga finansieringsvillkor fortsatte att bidra till kredit- och penningmängdstillväxten

Under 2019 påverkades de finansiella marknaderna i euroområdet framför allt av inbromsningen i den ekonomiska aktiviteten och en långvarigt låg inflation, osäkerhet kopplad till politiska faktorer som lett till minskad riskvilja under vissa perioder av året samt ytterligare penningpolitiska lättnader. Såväl penningmarknadsräntorna som de längre statsobligationsräntorna minskade avsevärt, samtidigt som aktiekurserna steg, med understöd av lägre diskonteringsräntor. De externa finansieringsflödena för icke-finansiella företag stabiliserades överlag under 2019 på en betydligt lägre nivå än vid den senaste toppnoteringen 2017. Upplåningen från banker och utgivningen av räntebärande värdepapper var dock fortfarande god, underbyggd av fördelaktiga finansieringsvillkor, och nettoutgivningen av onoterade aktier var stabil, underbyggd av en ökning i antalet fusioner och förvärv. Den pågående expansionen av bankkrediter till den privata sektorn i kombination med låga alternativkostnader för M3-innehav bidrog till att upprätthålla tillväxten i det breda penningmängdsmåttet. Fördelaktiga finansieringsvillkor avspeglade ECB:s ackommoderande penningpolitiska inriktning och banksystemets förmåga att överföra ackommoderingen till utlåningsräntorna för företag och hushåll. Ökande värderingar av finansiella tillgångar och innehav av fast egendom understödde hushållens förmögenhet, som i sin tur underbyggde tillväxten i hushållens konsumtion.

Räntorna på statsobligationer i euroområdet sjönk kraftigt under 2019, även om de har återhämtat sig sedan september.

Räntorna på statsobligationer i euroområdet sjönk kraftigt under 2019 och de långa räntorna blev negativa under sommaren. Denna nedgång avspeglade den växande oron över omfattningen av och varaktigheten i inbromsningen i den ekonomiska aktiviteten i euroområdet och dess inverkan på inflationen. Den penningpolitiska ackommoderingen i USA, det förhöjda globala risksentimentet i samband med handelsspänningarna mellan USA och Kina samt brexit, liksom de finansiella marknadernas växande förväntningar på ytterligare lättnader i ECB:s penningpolitik bidrog också till lägre riskfria räntor i euroområdet. Efter ECB:s tillkännagivande av paketet med penningpolitiska lättnader i september bidrog offentliggörandet av något mer positiva makroekonomiska uppgifter från euroområdet och en viss stabilisering i det globala risksentimentet till en gradvis återhämtning i räntorna på statsobligationer i euroområdet. Trots detta var euroområdets BNP-viktade genomsnittliga tioåriga statsobligationsräntor 0,28 procent den 31 december 2019, vilket var 74 punkter lägre än den 1 januari 2019. Spreaden på tioåriga statsobligationsräntor i euroländerna jämfört med den tyska tioåriga statsobligationsräntan minskade – kraftigt i vissa länder – till följd av lägre finanspolitisk osäkerhet.

Diagram 12

Tioåriga statsobligationsräntor i euroområdet, USA och Tyskland

(procent per år, dagliga data)

Källor: Bloomberg, Thomson Reuters Datastream och ECB:s beräkningar.
Anm.: Euroområdets uppgifter avser det tioåriga BNP-viktade genomsnittet av statsobligationsräntan. De senaste observationerna avser den 31 december 2019.

Under 2019 steg aktiekurserna i euroområdet kraftigt. Det breda indexet för aktiekurserna på icke-finansiella företag steg med 20,7 procent under 2019, medan ett index för bankernas aktiekurser i euroområdet steg med 9,7 procent (se diagram 13). Lägre diskonteringsräntor var den viktigaste understödjande faktorn bakom aktiekursutvecklingen, samtidigt som avkastningsförväntningarna var fortsatt låga och rörelserna i riskpremier – främst relaterade till händelseutvecklingen i handelstvisten mellan USA och Kina och till brexitförhandlingarna – tyngde ned aktiekurserna.

Aktiekurserna i euroområdet steg till följd av lägre diskonteringsräntor

Diagram 13

Aktiemarknadsindex i euroområdet och USA

(index: den 1 januari 2018 = 100)

Källa: Thomson Reuters Datastream.
Anm.: Bankindexet EURO STOXX och Datastreams marknadsindex för icke-finansiella företag visas för euroområdet; S&P:s bankindex och Datastreams marknadsindex för icke-finansiella företag visas för USA. De senaste observationerna avser den 31 december 2019.

De icke-finansiella företagens upplåning från banker och utgivning av räntebärande värdepapper var god

De icke-finansiella företagens externa finansieringsflöden stabiliserades i stora drag under 2019 och låg betydligt under sin senaste topp år 2017 (se diagram 14). Tillväxten i upplåning från banker och utgivningen av räntebärande värdepapper var dock fortfarande god och fick understöd av fördelaktiga finansieringsvillkor. Nettoutgivningen av onoterade aktier var stabil, underbyggd av en ökning i antalet fusioner och förvärv. Däremot skedde en avmattning hos andra finansieringskällor (inklusive koncerninterna lån och handelskrediter) och en minskning i nettoutgivningen av noterade aktier (vilket avspeglade den höga kostnaden för eget kapital jämfört med andra finansieringskällor). Bankernas utlåningsräntor sjönk ytterligare – i stort sett i linje med marknadsräntornas utveckling – till nya historiskt låga nivåer under 2019.

Ytterligare penningpolitiska lättnader från ECB under 2019 överfördes till finansieringsvillkoren, som blev mer fördelaktiga. Detta berodde delvis på att vissa av de åtgärder som infördes 2019 – till exempel den tredje serien av riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (TLTRO III) och det tvåledade systemet för reserversättning – var inriktade på att understödja bankernas förmedlingskapacitet (se avsnitt 2.1). Samtidigt gjorde banksystemet ytterligare framsteg med att reparera sina balansräkningar i fråga om att stärka sina kapitalpositioner och höja kvaliteten i sina tillgångar.

Diagram 14

Nettoflöden av extern finansiering till icke-finansiella företag i euroområdet

(årliga flöden, miljarder euro)

Källor: Eurostat och ECB.
Anm.: ”Övriga lån” omfattar lån från icke-MFI (enheter som inte utgörs av monetära finansinstitut, dvs. andra finansiella institut, försäkringsbolag och pensionsinstitut) och från övriga världen. MFI- och icke-MFI-lån justeras för försäljning av lån och värdepapperisering. ”Övrigt” står för skillnaden mellan totalen och instrumenten i diagrammet. Koncerninterna lån och handelskrediter ingår. De senaste observationerna avser tredje kvartalet 2019.

Hushållens förmögenhet fick understöd av högre värderingar av reala och finansiella tillgångar

Hushållens nettoförmögenhet ökade kraftigt under de första tre kvartalen 2019, vilket bidrog till privatkonsumtionen. Trots att utvecklingen på bostadsmarknaderna mattades av påverkades nettoförmögenheten positivt av ökade bostadspriser, vilket ledde till kraftiga värdeökningar för hushållens fastighetsinnehav. Dessutom ökade värdet på hushållens innehav av finansiella tillgångar avsevärt. De stigande bostadspriserna och fördelaktiga finansieringsvillkoren bidrog även till en fortsatt gradvis ökning av den årliga tillväxttakten i banklån till hushåll för bostadsköp. Hushållens bruttoskuldsättning – mätt som andel av hushållens nominella disponibla bruttoinkomster – var fortfarande betydligt högre än före krisen.

M3- och kredittillväxten återhämtade sig under 2019

Bankernas utlåning till den privata sektorn var stabil över lag. Dess årliga tillväxttakt (justerad för försäljning av lån, värdepapperisering och s.k. notional cash pooling) ökade till 3,7 procent i december 2019, jämfört med 3,4 procent i december 2018. Kredittillväxten var fortsatt den viktigaste drivkraften bakom ökningstakten i det breda penningmängdsmåttet (se de blåmarkerade delarna av staplarna i diagram 16). Samtidigt bidrog externa penningflöden i större grad till M3-utvecklingen (se de gula delarna av staplarna i diagram 16). Den årliga M3-tillväxten återhämtade sig alltså under 2019 (se diagram 15). De nettoköp inom ramen för programmet för köp av tillgångar som avslutats vid utgången av 2018 dämpade visserligen M3-tillväxten (se de röda delarna av staplarna i diagram 16), men när nettoköpen återupptogs i november 2019 fick detta endast en begränsad effekt på ökningstakten i det breda penningmängdsmåttet under 2019.

Diagram 15

M3 och utlåning till den privata sektorn

(årlig procentuell förändring)

Källa: ECB.
Anm.: Lånen justeras för försäljning av lån, värdepapperisering och s.k. notional cash pooling. De senaste observationerna avser december 2019.

  

Diagram 16

M3 och dess motposter

(årlig procentuell förändring, bidrag i procentenheter, säsongrensade och kalenderkorrigerade)

Källa: ECB.
Anm.: Utlåning till den privata sektorn omfattar MFI-lån till den privata sektorn och MFI-innehav av värdepapper som emitterats av den privata icke-MFI-sektorn i euroområdet. Därmed omfattar den också Eurosystemets köp av räntebärande icke-MFI-värdepapper inom ramen för programmet för köp av värdepapper från företagssektorn. De senaste observationerna avser december 2019.

Den största delen av tillväxten i M3 avspeglade ökade innehav av inlåning över natten.

Ur ett instrumentperspektiv drevs M3-tillväxten fortfarande av inlåning över natten, med tanke på den låga alternativkostnaden för innehav av likvid inlåning under förhållanden som utmärks av mycket låga räntor och en flack avkastningskurva. Tillväxten i inlåning över natten avspeglade den kraftiga ökningen i hushållens och de icke-finansiella företagens inlåning över natten. Detta ledde till att det snäva penningpolitiska aggregatet M1, som omfattar utelöpande sedlar och mynt samt inlåning över natten, fortsatte att växa i en stabil takt.


2 Penningpolitik: se till att göra det som behövs

Mot bakgrund av en försvagning i ekonomin i euroområdet, mer ihållande nedåtrisker och inflationsutsikter som fortsatte att ligga under ECB-rådets inflationsmål på medellång sikt, genomförde ECB-rådet tre på varandra följande omgångar av ytterligare penningpolitisk ackommodering under 2019. Dessa på varandra följande interventioner visade att ECB-rådet är fast beslutet att göra det som behövs för att bidra till att inflationen återgår till fortsatt konvergens mot rådets mål på medellång sikt. Med hänsyn till den tid som krävs för att alla åtgärder ska få fullt genomslag i ekonomin i euroområdet fortsatte ECB-rådet att noggrant övervaka inflationens utveckling och genomslaget i ekonomin av de penningpolitiska åtgärderna, samtidigt som det även fortsättningsvis var redo att på lämpligt vis justera alla sina instrument för att se till att inflationen varaktigt rör sig mot målet, i linje med sitt åtagande för symmetri. Vid utgången av 2019 utgjorde de penningpolitiskt relaterade tillgångarna 70 procent av de totala tillgångarna i Eurosystemets balansräkning. Balansräkningens storlek stabiliserade sig på 4 700 miljarder euro 2019, i linje med nivån vid utgången av det föregående året. Riskerna relaterade till den stora balansräkningen fortsatte att dämpas genom ECB:s ramverk för riskhantering.


2.1 En första omgång penningpolitiska åtgärder för att upprätthålla den penningpolitiska ackommoderingen under växande extern motvind

Efter försämringen i de ekonomiska utsikterna i slutet av 2018 fortsatte den inkommande informationen i början av 2019 att vara svagare än väntat till följd av minskad extern efterfrågan och vissa lands- och sektorsspecifika faktorer som tydde på en mindre livskraftig tillväxt på kort sikt än vad som tidigare hade väntats. Samtidigt rådde stor osäkerhet om huruvida de faktorer som drog ned tillväxten i euroområdet var övergående eller mer långvariga och därmed i vilken utsträckning den långsammare tillväxten på kort sikt skulle påverka tillväxtutsikterna på medellång sikt. ECB-rådet konstaterade därför att riskerna i samband med utsikterna för tillväxten i euroområdet hade utvecklats mot nedåtsidan till följd av den fortsatta osäkerheten i form av geopolitiska faktorer och hotet om protektionism, sårbarhet hos tillväxtekonomier och volatilitet på finansiella marknader. ECB-rådet framhöll att penningpolitiken måste fortsätta att vara tålmodig, försiktig och uthållig. Goda finansieringsvillkor, fördelaktig utveckling på arbetsmarknaden och ökande lönetillväxt skulle visserligen fortsätta att understödja expansionen i euroområdet och gradvis öka inflationstrycket, men ECB-rådet upprepade att det behövdes betydande penningpolitisk stimulans för att säkerställa en bibehållen inflationsbana mot nivåer under, men nära, 2 procent på medellång sikt.

Den långsammare ekonomiska utvecklingen bromsade inflationsanpassningen mot målet på medellång sikt, vilket ledde till att ett första penningpolitiskt paket lades fram

Inkommande ekonomiska utfallsdata under våren fortsatte att vara svaga och tydde på en avsevärd inbromsning i den ekonomiska tillväxten som skulle fortsätta under 2019. Framför allt hade aktiviteten i tillverkningssektorn mattats av märkbart, främst till följd av svagare extern efterfrågan, eftersom den globala tillväxten och handelsutvecklingen förblev svag. Den långsammare ekonomiska utvecklingen försämrade möjligheterna för ECB-rådet att få upp inflationen till målet på medellång sikt.

För att möta de betydligt sämre utsikterna för tillväxt och inflation beslutade ECB-rådet därför vid sitt möte i mars att införa ett paket med penningpolitiska åtgärder för att tillhandahålla ytterligare penningpolitisk ackommodering. Detta skulle understödja en fortsatt uppbyggnad av det inhemska pristrycket och den totala inflationen på medellång sikt och öka motståndskraften i ekonomin i euroområdet i ett läge med global osäkerhet. Framför allt beslutade ECB-rådet om följande åtgärder: För det första att kommunicera att flytta fram datumet för en första styrräntehöjning. ECB-rådet förväntade sig att styrräntorna skulle behållas på sina nuvarande nivåer åtminstone 2019 ut och i varje fall så länge som krävs för att säkerställa den fortsatta inflationskonvergensen mot nivåer i linje med målet på medellång sikt. För det andra upprepade ECB-rådet sin avsikt att fortsätta att fullt ut återinvestera kapitalbelopp från förfall av värdepapper som köpts inom ramen för program för köp av tillgångar (APP) under en längre period efter det att ECB-rådet börjat höja styrräntorna och under alla omständigheter under så lång tid som behövs för att upprätthålla gynnsamma likviditetsvillkor och en hög grad av penningpolitisk ackommodering. Med tanke på kopplingen mellan den framåtblickande vägledningen om styrräntor och återinvesteringarna flyttades den förväntade återinvesteringshorisonten fram automatiskt, vilket förstärkte vägledningen om styrräntor samtidigt som det underströk ECB-rådets beslutsamhet att göra det som behövdes. För det tredje tillkännagavs en ny serie kvartalsvisa riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (TLTRO III), utöver den förändrade vägledningen om styrräntor. Transaktionerna skulle inledas i september 2019 och avslutas i mars 2021 och varje transaktion skulle ha en löptid på två år. Den nya TLTRO-serien syftade till att bibehålla fördelaktiga bankutlåningsvillkor för att se till att bankkrediter fortsatte att flöda till kunderna till rimliga villkor. Ett sunt kreditflöde till den privata sektorn understödde i sin tur hushållens konsumtion och företagens investeringsplaner, vilket hjälpte ekonomin att växa och understödde inflationsbanan mot ECB-rådets mål på medellång sikt. För det fjärde beslutade ECB-rådet att fortsätta att genomföra Eurosystemets utlåning i form av förfaranden med fastränteanbud med full tilldelning under så lång tid som behövs och åtminstone till utgången av den sista uppfyllandeperioden för kassakravet som inleds i mars 2021.

Efter tillkännagivandet av den nya TLTRO-serien meddelade ECB-rådet vid sitt efterföljande penningpolitiska möte att de exakta villkoren för TLTRO III skulle tillkännages vid något av de kommande mötena. Framför allt skulle prissättningen på TLTRO III-transaktioner utgå från en grundlig bedömning av den del av penningpolitikens transmissionsmekanism som går via banksektorn samt beakta de ekonomiska utsikterna. Med tanke på att situationen med negativ ränta skulle fortsätta längre än väntat meddelade ECB-rådet också att det inom ramen för sin regelbundna bedömning skulle överväga om ett bibehållande av de gynnsamma effekterna av negativa räntor för ekonomin innebär att möjliga sidoeffekter för bankernas verksamhet behöver mildras.

En andra omgång av ytterligare penningpolitisk ackommodering och minskat förtroende i inflationsutvecklingen framöver

I mitten av året tydde inkommande utfallsdata på att den globala motvinden fortsatte att tynga ned utsikterna för euroområdet

I mitten av året tydde inkommande utfallsdata på att den modesta globala efterfrågan, som framför allt hängde samman med den fortsatt svaga globala handeln och en mer utbredd och långvarig osäkerhet i omvärlden, fortsatte att tynga ned utsikterna för euroområdet. Dessa faktorer påverkade framför allt tillverkningssektorn i euroområdet. Dessutom sjönk HIKP-inflationen ytterligare, främst på grund av tillfälliga faktorer, samtidigt som måtten på den underliggande inflationen fortsatte att röra sig sidledes.

Mot bakgrund av den utdragna osäkerheten och dess inverkan på inflationsutsikterna konstaterade ECB-rådet att det behövdes en andra justering av den penningpolitiska inriktningen under 2019 samt en ytterligare penningpolitisk ackommodering för att få inflationen att stiga mot inflationsmålet på medellång sikt. Därför beslutade ECB-rådet vid sitt möte i juni att förstärka sin framåtblickande vägledning om styrräntorna genom att i kommunikationen ytterligare skjuta fram tidpunkten för en första styrräntehöjning. ECB-rådet förväntade sig att styrräntorna skulle behållas på sina nuvarande nivåer åtminstone under första halvåret 2020 och i vart fall så länge som var nödvändigt för att säkerställa den fortsatta inflationskonvergensen mot nivåer i linje med målet på medellång sikt. Dessutom upprepade ECB-rådet sin framåtblickande vägledning om återinvesteringar. Slutligen beslutade ECB-rådet också om prissättningen för TLTRO III-serien. Räntan för varje transaktion skulle fastställas på en nivå som var 10 baspunkter över den genomsnittliga räntan på Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner. För banker vars godtagbara nettoutlåning överskred ett tröskelvärde skulle räntan på TLTRO III vara lägre och kunde bli så låg som den genomsnittliga räntan på inlåningsfaciliteten plus 10 baspunkter. ECB-rådet ansåg att denna prissättning var en rimlig avvägning mellan å ena sidan ett erkännande av en sund utveckling i bankernas utlåning och å andra sidan vikten av att bibehålla den ackommoderande inriktningen.

Under sommaren fortsatte inbromsningen i den globala tillväxten och den svaga internationella handeln att tynga ned utsikterna för euroområdet. Den ihållande osäkerheten fortsatte också att dämpa stämningsläget hos företagen, särskilt i tillverkningssektorn. Prisutvecklingen var fortsatt svag samtidigt som måtten på den underliggande inflationen fortsatte att röra sig sidledes. De marknadsbaserade måtten på de långsiktiga inflationsförväntningarna hade stagnerat på de historiskt låga nivåer som nåddes efter mötet i juni, samtidigt som enkäter visade ett kraftigt fall i de långsiktiga förväntningarna.

ECB-rådet konstaterade att den verkliga och förväntade inflationen konsekvent hade varit lägre än målet

Mot denna bakgrund konstaterade ECB-rådet vid sitt möte i juli att både realiserad och prognostiserad inflationstakt under en längre tid envist hade legat kvar under de nivåer som eftersträvades. Dessutom ansåg ECB-rådet att symmetrin i dess inflationsmål på medellång sikt är en viktig faktor för att bidra till att inflationen varaktigt rör sig mot målet. Därför var det viktigt för ECB-rådet att visa sin beslutsamhet och förmåga att agera och vara beredd att göra ytterligare lättnader i den penningpolitiska inriktningen genom att justera samtliga sina instrument på lämpligt sätt för att nå inflationsmålet. Samtidigt konstaterade ECB-rådet att om inflationsutsikterna på medellång sikt fortsätter att understiga målet var det fast beslutet att agera i linje med sitt åtagande om symmetri i inflationsmålet. Därför beslutade ECB-rådet att återinföra en så kallad lättnadsbias i sin framåtblickande vägledning om styrräntor genom att konstatera att det förväntade sig att bibehålla ECB:s styrräntor på nuvarande eller lägre nivåer. Dessutom gav ECB-rådet de berörda kommittéerna i Eurosystemet i uppdrag att undersöka alternativ, bl.a. i fråga om metoder för att stärka den framåtblickande vägledningen om styrräntor, riskreducerande åtgärder (t.ex. utformningen av ett ledat system för reserversättning) och möjlig storlek på och sammansättning av eventuella nya nettotillgångsköp. Dessa tillkännagivanden banade väg för att kunna införa ett heltäckande penningpolitiskt paket vid ECB-rådets efterföljande penningpolitiska möte, om inflationsutsikterna inte förbättrades i linje med målet.

En tredje omgång av penningpolitisk ackommodering med ett omfattande åtgärdspaket för att bemöta den fortsatt låga inflationen

De makroekonomiska framtidsbedömningarna från ECB:s experter i september 2019 visade på en ytterligare sänkning av inflationsutsikterna. ECB-rådet stod inför en generell och utdragen avmattning i ekonomin i euroområdet, ihållande nedåtrisker och inflationsutsikter som fortfarande understeg inflationsmålet på medellång sikt. Flera på varandra följande och kraftiga nedskrivningar i inflationsutsikterna ledde till att den förväntade inflationen 2021 hade sänkts från 1,8 procent i framtidsbedömningarna i december 2018 till 1,5 procent i bedömningarna i september 2019. Den ytterligare nedskrivningen i inflationsutsikterna – trots att de finansiella villkor som ingick i framtidsbedömningarna redan avspeglade betydande förväntningar på ytterligare penningpolitiska lättnader – innebar att inflationen väntades röra sig ännu längre bort från de nivåer som ECB-rådet ansåg var förenliga med sitt inflationsmål. Måtten på den underliggande inflationen var fortsatt dämpade och indikatorerna på inflationsförväntningarna låg kvar på låga nivåer. Därför ansåg ECB-rådet att det var lämpligt med en tredje omgång av lättnader i den penningpolitiska inriktningen för att stödja återgången till en bibehållen inflationsbana som uthålligt konvergerade mot målet. Följaktligen fattade ECB-rådet följande beslut i september:

Ett omfattande penningpolitiskt paket ansågs vara nödvändigt för att stödja en återgång till en inflationsbana som uthålligt konvergerade mot målet på medellång sikt

För det första beslutade ECB-rådet att sänka räntan på inlåningsfaciliteten med 10 punkter, till –0,50 procent (se diagram 17). Sänkningen i räntan på inlåningsfaciliteten åtföljdes av en omformulering av ECB-rådets framåtblickande vägledning om den förväntade banan för styrräntorna. ECB förväntade att styrräntorna skulle ligga kvar på nuvarande eller lägre nivåer till dess att inflationsutsikterna stadigt rör sig till en nivå som är tillräckligt nära, men under 2 procent, under prognosperioden och att en sådan konvergens på ett enhetligt sätt återspeglats i underliggande inflationsdynamik.

Diagram 17

ECB:s styrräntor

(procent per år)

Källa: ECB.
Anm.: De senaste observationerna avser den 31 december 2019.

För det andra beslutade ECB-rådet att återuppta nettoköpen av obligationer inom ramen för programmet för köp av tillgångar (APP) i en månatlig takt på 20 miljarder euro fr.o.m. den 1 november (se diagram 18). Dessa köp förväntades upphöra strax innan ECB-rådet börjar höja styrräntorna. ECB-rådet upprepade också att det skulle fortsätta att fullt ut återinvestera kapitalbelopp från förfall av de värdepapper som köpts inom ramen för APP under en längre period efter det att ECB-rådet började höja styrräntorna och under alla omständigheter under så lång tid som behövs för att upprätthålla gynnsamma likviditetsvillkor och en hög grad av penningpolitisk ackommodering.

Diagram 18

Månatliga nettotillgångsköp och sammanlagd inlösen inom ramen för APP 2019

(miljarder euro)

Källa: ECB.
Anm.: Månatliga nettoköp till bokfört värde och månatliga inlösenbelopp. Under återinvesteringsfasen följer Eurosystemet principen om marknadsneutralitet genom ett smidigt och flexibelt genomförande. Därför fördelas återinvesteringarna av inlösta kapitalbelopp över året för att möjliggöra en regelbunden och balanserad marknadsnärvaro. Ytterligare nettotillgångsköp kan också fördelas till närliggande månader för att ta hänsyn till förväntad lägre marknadsaktivitet under vissa månader (t.ex. december). Därför stämmer de månatliga nettoköpen inte exakt överens med de månatliga målen för nettoköpen. De senaste observationerna avser den 31 december 2019.

För det tredje beslutade ECB-rådet att ändra villkoren för den tredje serien av TLTRO med en mer attraktiv ränta för de deltagande bankerna (banker som presterar bättre än ett lägsta riktmärke för utlåningen kunde nu låna till en ränta som kunde bli så låg som den genomsnittliga räntan på den inlåningsfacilitet som råder under transaktionens löptid) och en längre löptid (tre år i stället för två år). Syftet med de mer fördelaktiga TLTRO-villkoren var att upprätthålla mer fördelaktiga villkor i bankernas utlåning, säkerställa att den penningpolitiska transmissionen fick ett jämnt genomslag och ytterligare understödja den ackommoderande penningpolitiska inriktningen.

För att skydda den bankbaserade penningpolitiska transmissionen infördes slutligen ett tvåledat system för reserversättning i vilket en del av bankernas överskottslikviditet undantas från negativ inlåningsränta.

Alla delar i det åtgärdspaket som ECB-rådet beslutade om vid sitt penningpolitiska möte i september var utformade för att komplettera varandra genom att ge penningpolitisk stimulans och bidra till att driva inflationsbanan mot ECB-rådets mål. Sänkningen av räntan på inlåningsfaciliteten och den förstärkta förutsättningsbaserade komponenten i den framåtblickande vägledningen bidrog till att förankra de korta till medellånga räntorna, som är viktiga för prissättningen på lån till företag i euroområdet. De återupptagna nettotillgångsköpen och den förväntade återinvesteringshorisonten förankrade de medellånga till långa räntorna, som är viktiga för prissättningen av bostadslån till hushållen. TLTRO III omkalibrerades för att upprätthålla gynnsamma förhållanden för bankernas utlåning, säkerställa en smidig penningpolitisk transmission och motivera bankerna att bibehålla kreditflödet till sina kunder. Slutligen utformades det tvåledade systemet för reserversättning för att minska den direkta kostnaden för negativa räntor för bankerna i syfte att understödja den bankbaserade penningpolitiska transmissionen. Lättnaderna i villkoren för marknadsfinansiering fortsatte alltså att slå igenom i företagens och hushållens lånevillkor.

Övervakning av inflationsutvecklingen mot bakgrund av en eventuell stabilisering i tillväxtutsikterna, med bibehållen beredskap

Efter tre omgångar av penningpolitiska lättnader under 2019, var måtten på underliggande inflation vid årets utgång fortfarande i allmänhet dämpade och tillväxten i euroområdet fortsatt svag, även om det fanns vissa begynnande tecken på stabilisering i avmattningen i tillväxten och en liten ökning i den underliggande inflationen, i enlighet med de tidigare framtidsbedömningarna. Mot den bakgrunden och eftersom det tog tid för alla åtgärder att få fullt genomslag, tillkännagav ECB-rådet vid sitt möte i december att det noggrant följer inflationsutvecklingen och genomslaget i ekonomin av de penningpolitiska åtgärder som vidtagits i september. Under alla omständigheter underströk ECB-rådet att det hade beredskap för att anpassa alla sina instrument efter behov för att se till att inflationen rör sig i rätt riktning på ett varaktigt sätt, i linje med ECB-rådets åtagande om symmetri.

Mot bakgrund av den långvariga osäkerheten och nedåtriskerna genomfördes en omfattande penningpolitisk ackommodering under 2019. Alla delar i de vidtagna åtgärderna fortsatte att samverka och bidrog till en ytterligare sänkning av bankernas finansieringskostnader (se diagram 19). Bankernas mycket fördelaktiga finansieringsvillkor fördes vidare till den bredare ekonomin och lånevillkoren för företag och hushåll låg kvar på – eller nära – historiskt låga nivåer (se diagram 20). Alla beslut som fattades under 2019 bidrog till den höga grad av penningpolitisk ackommodering som har genomförts sedan 2014 och fortsatte att understödja förbättringen av den ekonomiska utvecklingen i euroområdet.

Diagram 19

Sammansatt kostnad för bankers skuldfinansiering

(sammansatt kostnad för inlåning och icke säkerställd marknadsbaserad skuldfinansiering, procent per år)

Källor: ECB, Markit iBoxx och ECB:s beräkningar.
Anm.: Den sammansatta kostnaden för inlåning beräknas som genomsnittet av räntorna på nya avtal för inlåning över natten, inlåning med avtalad löptid och inlåning med uppsägningstid, viktat med motsvarande utestående belopp. De senaste observationerna avser den 31 december 2019.

  

Diagram 20

Sammansatta bankutlåningsräntor för icke-finansiella företag och hushåll

(procent per år)

Källa: ECB.
Anm.: Bankernas sammansatta utlåningsränta beräknas genom aggregering av korta och långa räntor med ett 24 månaders rörligt genomsnitt för volymer av nya avtal. De senaste observationerna avser den 31 december 2019.


2.2 Dynamiken i Eurosystemets balansräkning när nettotillgångsköpen återupptogs

Storleken på Eurosystemets balansräkning var oförändrad under 2019

Sedan den globala finansiella krisen började 2007–2008 har Eurosystemet vidtagit flera standardmässiga och extraordinära penningpolitiska åtgärder som direkt har påverkat storleken på och sammansättningen av Eurosystemets balansräkning över tid. De extraordinära åtgärderna har omfattat refinansiering för att tillhandahålla finansiering för motparter med en inledande löptid på upp till fyra år samt köp av tillgångar som emitterats av privata och offentliga enheter (inom ramen för APP). I december 2018 avslutade Eurosystemet nettotillgångsköpen inom ramen för APP och 2019 återinvesterade Eurosystemet samtliga kapitalbelopp från förfall av värdepapper. Från och med den 1 november 2019 återupptog Eurosystemet nettotillgångsköpen i en genomsnittlig månatlig takt på 20 miljarder euro. Vid utgången av 2019 uppgick Eurosystemets balansräkning till 4 700 miljarder euro, oförändrat jämfört med utgången av 2018.

I slutet av 2019 motsvarade penningpolitiskt relaterade tillgångar 3 300 miljarder euro, eller 70 procent, av de totala tillgångarna i Eurosystemets balansräkning (en minskning från 72 procent i slutet av 2018). Dessa penningpolitiskt relaterade tillgångar omfattade lån till kreditinstitut i euroområdet, som utgjorde 13 procent av de totala tillgångarna (en minskning från 16 procent i slutet av 2018) och tillgångsköp för penningpolitiska ändamål, som utgjorde ungefär 56 procent av de totala tillgångarna (oförändrat jämfört med slutet av 2018) (se diagram 21). Andra finansiella tillgångar i balansräkningen utgjordes främst av utländsk valuta och guld som innehas av Eurosystemet samt icke-penningpolitiska portföljer i euro.

På skuldsidan var det totala beloppet för motparternas reservinnehav och användning av inlåningsfaciliteten i stort sett oförändrat på 2 000 miljarder euro och motsvarade 39 procent av skuldsidan i slutet av 2019, oförändrat jämfört med slutet av 2018. Efter tillkännagivandet om det tvåledade systemet för reserversättning, som började tillämpas den 30 oktober 2019, överfördes motparternas innehav av likvida medel inom Eurosystemet till stor del till reservinnehav, på bekostnad av användningen av inlåningsfaciliteten. I slutet av 2019 motsvarade inlåningsfaciliteten 15 procent av motparternas totala innehav av likvida medel hos Eurosystemet, vilket är en minskning från 34 procent vid utgången av 2018. Sedlar i cirkulation ökade i linje med den historiska trenden och motsvarade 28 procent av skulderna i slutet av 2019, vilket är en ökning från 26 procent i slutet av 2018. Övriga skulder, inklusive kapitalbalans och omvärderingskonton, motsvarade 34 procent, oförändrat jämfört med slutet av 2018 (se diagram 21).

Diagram 21

Utveckling i Eurosystemets konsoliderade balansräkning

(miljarder euro)

Källa: ECB.
Anm.: Positiva siffror avser tillgångar och negativa siffror avser skulder. Linjen för överskottslikviditet visas som en positiv siffra trots att den avser summan av följande skuldposter: bytesbalans utöver kassakrav och utnyttjande av inlåningsfaciliteten.

Genomsnittlig APP-portföljlöptid och fördelning mellan tillgångar och jurisdiktioner

APP består av fyra aktiva program för tillgångsköp: det tredje programmet för köp av säkerställda obligationer (CBPP3), programmet för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar (ABSPP), programmet för köp av offentliga värdepapper (PSPP) och programmet för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP). Till följd av ECB-rådets beslut har de månatliga nettoköpsmålen för APP förändrats över tid.

I slutet av 2019 uppgick APP-innehaven till 2 600 miljarder euro

I slutet av 2019 uppgick APP-innehaven till 2 600 miljarder euro (till upplupet anskaffningsvärde). ABSPP stod för 1 procent (28 miljarder euro), CBPP3 för 10 procent (264 miljarder euro) och CSPP för 7 procent (185 miljarder euro) av de totala APP-innehaven vid årets utgång. Bland programmen för köp i den privata sektorn bidrog CSPP mest till tillväxten i APP-innehav under de två sista månaderna av 2019, med 7,7 miljarder euro i nettoköp. CSPP-köpen görs utifrån ett referensvärde som avspeglar marknadskapitaliseringen av alla godtagbara utestående obligationer.

PSPP utgjorde 82 procent av de totala APP-innehaven

PSPP utgjorde den största andelen av APP-innehaven och uppgick till 2 100 miljarder euro eller 82 procent av det totala APP-innehavet av värdepapper vid utgången av 2019, vilket är samma andel som i slutet av 2018. Inom ramen för PSPP styrdes inköpsfördelningen mellan olika jurisdiktioner av ECB:s fördelningsnyckel på stockbasis. Inom ramen för de enskilda inköpstilldelningar som fördelats på de nationella centralbankerna i euroområdet fick dessa centralbanker själva välja om de skulle köpa värdepapper som hade utfärdats av stater eller regionala myndigheter, eller värdepapper som hade utfärdats av organ etablerade i de respektive jurisdiktionerna. Några nationella centralbanker köpte även värdepapper som utfärdats av överstatliga EU-institutioner. ECB köpte inga räntebärande värdepapper som emitterats av överstatliga EU-institutioner eller obligationer utgivna av regionala myndigheter. Den viktade genomsnittliga löptiden för PSPP-innehaven var 7,12 år vid utgången av 2019, något lägre än 7,37 år vid utgången av 2018, med viss variation mellan olika jurisdiktioner[23].

Eurosystemet återinvesterade kapitalbeloppen från förfall av de värdepapper som innehades i APP-portföljerna. Inlösen inom ramen för programmen för köp inom den privata sektorn uppgick till 37,2 miljarder euro 2019, medan inlösen inom ramen för PSPP uppgick till 167,3 miljarder euro.[24] De tillgångar som har köpts inom ramen för PSPP, CSPP och CBPP3 fortsatte att göras tillgängliga för värdepappersutlåning[25] för att stödja likviditeten på obligations- och repomarknaden.[26]

Utvecklingen inom Eurosystemets refinansieringstransaktioner

Det utestående beloppet för Eurosystemets refinansieringstransaktioner minskade med 109,3 miljarder euro sedan slutet av 2018 och uppgick till 624,1 miljarder euro i slutet av 2019. Detta kan till stor del hänföras till frivilliga återbetalningar på 208 miljarder euro inom TLTRO II-serien. Det belopp på 101,1 miljarder euro som tilldelades under de första två transaktionerna i TLTRO III-serien uppvägde endast delvis minskningen i utestående refinansieringstransaktioner till följd av återbetalningar inom TLTRO II. Den viktade genomsnittliga löptiden för utestående refinansieringstransaktioner i Eurosystemet minskade från ungefär 1,8 år vid utgången av 2018 till ungefär 1,2 år vid utgången av 2019.


2.3 Finansiella risker som är förknippade med APP reduceras med lämpliga ramverk

Riskeffektivitet är en grundläggande princip för Eurosystemets riskhanteringsfunktion

Syftet med att återuppta nettotillgångsköpen inom ramen för APP är framför allt att bidra till att driva inflationsbanan mot ECB-rådets mål på medellång sikt. Samtidigt bör tillgångsköpen vara både nödvändiga och proportionerliga för att uppfylla ECB:s mandat och uppnå dess prisstabilitetsmål. När det finns flera alternativ för att uppnå de politiska målen bör det valda alternativet vara ändamålsenligt, såväl operativt som riskmässigt. Eurosystemets riskhanteringsfunktion eftersträvar därför att skapa riskeffektivitet: att uppnå de politiska målen med minsta risk för Eurosystemet.[27]

Alla penningpolitiska instrument, däribland rena tillgångsköp, medför finansiella risker som förvaltas och kontrolleras av Eurosystemet. De direkta tillgångsköpen kräver särskilda ramverk för finansiell riskkontroll som beror på de specifika politiska målen samt på egenskaperna och riskprofilerna hos de berörda tillgångsslagen. Vart och ett av dessa ramverk omfattar kriterier för att vara godtagbara för köp, kreditriskbedömningar samt förfaranden för tillbörlig aktsamhet, prissättningsramar, riktmärken och limiter. APP:s ramverk för riskkontroll är tillämpligt på köp av ytterligare tillgångar, återinvesteringar av kapitalbelopp från APP-innehav som löper ut samt APP-innehav så länge de finns kvar i Eurosystemets balansräkning.

Direkta tillgångsköp kräver särskilda ramverk för riskkontroll

Ramverken för riskkontroll bidrar inte bara till att begränsa de finansiella riskerna utan även till att de politiska målen uppnås framgångsrikt, genom att tillgångsköpen styrs mot en diversifierad och marknadsneutral tillgångsfördelning. Utformningen av ramverken för riskkontroll tar också hänsyn till icke-finansiella risker, såsom rättsliga, operativa och anseenderelaterade risker.

I det följande beskrivs de nuvarande ramverk för finansiell riskkontroll som styr genomförandet av APP.[28] Tabell 1 innehåller en sammanfattning av de tillämpliga ramverkens viktigaste delar.

Tabell 1

Viktigaste delarna i APP:s ramverk för riskkontroll

Källa: ECB.
Anm.: CQS: kreditkvalitetssteg enligt Eurosystemets harmoniserade kreditvärderingsskala (se Eurosystemets ramverk för kreditvärdering); CAC: klausul om kollektivt agerande (collective action clause).
1) Värdepapper med bakomliggande tillgångar med ett kreditbetyg på mindre än kreditkvalitetssteg 2 måste uppfylla ytterligare krav, däribland följande: i) Inga nödlidande lån får ha legat bakom eller ha lagts till värdepapperet med bakomliggande tillgångar under dess löptid, ii) de kassaflödesgenererande tillgångar som ligger bakom värdepapperen får inte vara strukturerade, syndikerade eller omfatta hävstång, och iii) det måste finnas bestämmelser för att säkerställa kontinuitet i avbetalningarna.
2) Se sidan ”Implementation aspects of the public sector purchase programme (PSPP)” på ECB:s webbplats.

Krav för att vara godtagbar för direkta tillgångsköp

Godtagbarhetskriterierna gäller alla tillgångsklasser

Endast omsättningsbara tillgångar som godkänns som säkerhet för Eurosystemets kredittransaktioner är potentiellt godtagbara för direkta tillgångsköp. Godtagbarhetskriterierna för säkerheter i Eurosystemets kredittransaktioner anges i det allmänna ramverket för penningpolitiska instrument. Bland annat måste godtagbara tillgångar uppfylla högt ställda kvalitetsnormer genom att ha minst ett kreditbetyg[29] från ett externt ratinginstitut som är godkänt i Eurosystemets ramverk för kreditvärdering och som uppfyller kriterierna för kvalitetssteg 3 (CQS 3) i Eurosystemets harmoniserade kreditvärderingsskala eller högre (CQS 1 och CQS 2). Tillgångarna måste dessutom vara denominerade i euro samt emitterade och avvecklade i euroområdet. När det gäller värdepapper med bakomliggande tillgångar måste gäldenärerna under de respektive fordringarna till övervägande del befinna sig i euroområdet.

Utöver dessa kriterier för godtagbarhet gäller särskilda kriterier för godtagbarhet beroende på köpprogram. För PSPP och CSPP finns det t.ex. begränsningar vad gäller kortaste och längsta löptider. Vad gäller CSPP är tillgångar som emitterats av kreditinstitut eller av emittenter för vilka moderbolaget är ett kreditinstitut inte godtagbara för köp. I fråga om CSPP och CBPP3 är tillgångar som emitterats av avvecklingsenheter och kapitalförvaltningskanaler dessutom uteslutna från köp. Inom CBPP3 måste tillgångarna uppfylla de nödvändiga villkoren för att godkännas som säkerhet för egen användning för Eurosystemets kredittransaktioner, dvs. de kan användas som säkerhet av det utfärdande kreditinstitutet.[30] Villkorade säkerställda obligationer för genomslag upphörde dessutom att godtas för köp från och med den 1 januari 2019. Vidare får tillgångsköpen inte kringgå reglerna om förbud mot monetär finansiering av offentliga myndigheter i enlighet med artikel 123.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Kreditriskbedömning och förfaranden för tillbörlig aktsamhet

Kreditriskbedömning och förfaranden för tillbörlig aktsamhet genomförs fortlöpande

Vad gäller programmen för köp inom den privata sektorn genomför Eurosystemet fortlöpande lämpliga kreditriskbedömningar och förfaranden för tillbörlig aktsamhet för de tillgångar som finns tillgängliga för köp. Det finns regelverk för övervakning med hjälp av vissa riskindikatorer. Dessa bedömningar och förfaranden följer proportionalitetsprincipen, dvs. mer riskfyllda tillgångar är föremål för en mer fördjupad analys. Om det är motiverat kan ytterligare riskhanteringsåtgärder vidtas, inom ramen för proportionalitetsprincipen. Bland annat kan köpen begränsas eller avbrytas tillfälligt. I undantagsfall kan tillgångar även säljas. För detta krävs en bedömning från fall till fall av ECB-rådet.

Prissättningsramar

Prissättningsramarna säkerställer att köpen sker till marknadspris

Prissättningsramarna för APP säkerställer att köpen sker till marknadspris för att minimera snedvridning på marknaderna och göra det lättare att skapa riskeffektivitet. Med dessa ramar beaktas tillgängliga marknadspriser, kvaliteten på dessa priser och rättvisa värden. Priserna kontrolleras också i efterhand, för att bedöma om transaktionspriserna avspeglade marknadspriserna vid tidpunkten för transaktionerna.

Köp av godtagbara skuldinstrument med negativ avkastning fram till förfallodagen får göras i alla program för köp av tillgångar, även sådana vars avkastning är lägre än räntan för inlåningsfaciliteten, när så är nödvändigt.[31]

Riktmärken

Riktmärken används för att säkerställa diversifiering

Riktmärken används för att säkerställa att en diversifierad portfölj byggs upp och för att bidra till att minska riskerna. Riktmärkena för köp inom den privata sektorn vägleds av marknadskapitaliseringen av det som finns tillgängligt för köp, dvs. de nominella utestående beloppen för de godtagbara tillgångar som uppfyller risköverväganden. Vad gäller PSPP vägleds köpen av ECB:s fördelningsnyckel, där köpen fördelas per jurisdiktion på stockbasis.

Limiter

Emittent- och emissionslimiter är ett effektivt verktyg för att begränsa riskkoncentrationen

Det finns limitramar för APP. Avvägningen mellan emissions- och emittentlimiter[32] görs med hänsyn till politiska, operativa, rättsliga och riskhanteringsrelaterade överväganden. Limiterna finjusteras efter tillgångsklass och det görs åtskillnad mellan tillgångar i den offentliga sektorn och tillgångar i den privata sektorn.

Emissions- och emittentlimiterna för PSPP tillämpas för att skydda marknadens funktion och prisbildning, begränsa riskkoncentrationen och säkerställa att Eurosystemet inte blir en dominerande kreditgivare för staterna i euroområdet. Emissionslimiten för överstatliga obligationer som är godtagbara för PSPP är 50 procent av det utestående beloppet av den emitterade tillgången. För alla övriga obligationer som är godtagbara för köp inom ramen för PSPP har emissionslimiten fastställts till 33 procent av emissionens utestående belopp, baserat på en kontroll från fall till fall av att detta inte skulle leda till att Eurosystemet får en blockerande majoritet vid tillämpning av klausuler om kollektivt agerande (CAC). I annat fall är emissionslimiten 25 procent. Emittentlimiten för överstatliga emittenter har fastställts till 50 procent av det utestående beloppet för godtagbara tillgångar som har emitterats av respektive institution; för övriga godtagbara emittenter är limiten 33 procent.

För programmen för köp inom den privata sektorn har emissionslimiten satts till 70 procent. I CSPP tillämpas lägre emissionslimiter i vissa fall, t.ex. för tillgångar som emitterats av offentliga företag, som hanteras på motsvarande sätt som inom ramen för PSPP. Utöver dessa emissionslimiter tillämpas emittentlimiter för CBPP3 och CSPP. För CSPP fastställs dessa emittentlimiter baserat på en riktmärkesfördelning som är relaterad till en emittentgrupps marknadskapitalisering, för att säkerställa att köpen får en diversifierad fördelning. Lägre limiter kan också tillämpas om det är motiverat av resultatet av kreditriskbedömningen och förfarandena för tillbörlig aktsamhet, som beskrivs ovan.


3 Den finansiella sektorn i euroområdet: ökad motståndskraft hos bankerna, samtidigt som risker kvarstår

Riskmiljön för den finansiella sektorn i euroområdet var fortsatt utmanande under 2019. Å ena sidan bidrog flera faktorer till att stärka den finansiella stabiliteten, bland annat en växande ekonomi och en sund kapitalisering hos bankerna i euroområdet. Å andra sidan påverkade ökande nedåtrisker för den framtida tillväxten den finansiella stabiliteten negativt. Starkt risktagande på de finansiella marknaderna och fastighetsmarknaderna fortsatte att bidra till ökad sårbarhet i tillgångspriserna, samtidigt som riskerna fortsatte att öka i den växande finansiella icke-banksektorn. Mot denna bakgrund genomförde euroländerna i samråd med ECB ett antal makrotillsynsåtgärder för att dämpa systemrisker och bygga upp motståndskraften mot dem. Dessutom vidtog ECB:s banktillsyn mikrotillsynsåtgärder och bidrog till en stabil europeisk banksektor. Under 2019 fortsatte ECB också att bidra till de diskussionerna om att fullborda bankunionen och främja kapitalmarknadsunionen och framhöll även vikten av att utveckla verktyg för att dämpa riskerna i den finansiella icke-banksektorn.


3.1 Den finansiella stabiliteten 2019

Den finansiella stabiliteten medförde fortsatt utmaningar under 2019. De globala ekonomiska utsikterna försämrades under året och en förhöjd politisk osäkerhet medförde stora nedåtrisker. Under dessa förhållanden drevs marknaderna i allt högre grad av förväntningar på ytterligare penningpolitiska lättnader och en flykt mot säkerhet. Detta ledde till betydligt lägre avkastning på stats- och företagsobligationer med högre kreditbetyg. En omvärld som präglades av låga (eller negativa) räntor och låg avkastning på säkra tillgångar skapade utmaningar för finansinstitutens lönsamhet. Som reaktion på detta tog investeringsfonder och försäkringsbolag större risker. De försämrade utsikterna till tillväxt och åtföljande förväntningar på att räntorna skulle vara ”lägre under längre tid" försvagade bankernas utsikter till lönsamhet ytterligare. Bankerna fick dock hjälp av minskande finansieringsproblem, då finansieringskostnaderna sjönk och tillgången till obligationsmarknaden förbättrades, och fortsatte att ha en tillfredsställande kapitalisering, med en kärnprimärkapitalkvot (CET1) på 14,2 procent.

Fyra viktiga sårbarheter identifierades för den finansiella stabiliteten

Under 2019 identifierade ECB fyra viktiga sårbarheter för den finansiella stabiliteten i euroområdet över en tvåårshorisont. Dessa diskuterades i ECB:s Financial Stability Review som ges ut två gånger om året (se figur 1):

Figur 1

Viktiga sårbarheter för den finansiella stabiliteten i euroområdet

Källa: ECB.
Anm.: Bedömning av finansiell stabilitet per den 20 november 2019.

  • För det första var sårbarheter i tillgångspriserna fortsatt framträdande under 2019. ECB framhöll risken för en disruptiv prisändring på de globala finansmarknaderna. Jakten på avkastning intensifierades under 2019. Aktiekurserna i euroområdet steg med ungefär 20 procent, trots lägre vinster hos företagen och en försämrad makroekonomisk situation, och mindre än 10 procent av de utestående obligationerna globalt gav en avkastning på 3 procent eller mer. Snabba korrigeringar på kapitalmarknaderna och marknaderna för värdepapper med lägre fast avkastning utgjorde fortfarande en risk, särskilt inför den stora ekonomiska och politiska osäkerheten. Fastighetspriserna fortsatte att stiga i euroområdet under 2019, med understöd av lågräntemiljön. Europeiska systemrisknämndens varningar och rekommendationer om sårbarheten på bostadsmarknaden tydde mycket riktigt på att en fortsatt kraftfull prisutveckling tillsammans med en förhållandevis livskraftig ökning i bostadslånen och hög skuldsättning hos hushållen utgjorde viktiga sårbarheter i ett antal länder (se avsnitt 3.2).
  • För det andra kvarstod farhågorna om hållbarheten i såväl offentlig som privat skuldsättning i flera länder, där skuldnivåerna i den offentliga och/eller icke-finansiella privata sektorn ofta var höga ur ett historiskt eller internationellt perspektiv. Även om låga finansieringskostnader motverkade trycket på hållbarheten i skulder som var nära förfallodagen, var de offentliga och privata finanserna fortfarande exponerade mot risken för en plötslig förändring i stämningsläget på marknaden eller försämrade makroekonomiska förhållanden. En plötslig korrigering uppåt i räntorna från deras mycket låga nivåer skulle kunna vara särskilt skadlig för hushåll och icke-finansiella företag i länder där lån med rörlig ränta dominerar.
  • För det tredje ökade sårbarheterna inom banksektorn i euroområdet. Lönsamheten hos bankerna i euroområdet var fortsatt låg under 2019 och utsikterna till lönsamhet försämrades mot bakgrund av de försämrade tillväxtutsikterna och den ihållande lågräntemiljön. Även om stocken av nödlidande lån fortsatte att minska i måttlig takt krävdes det ytterligare förbättringar i delar av banksektorn. Överkapacitet och kostnadsineffektivitet fortsatte också i många fall att tynga ned bankernas långsiktiga lönsamhetsutsikter.
  • För det fjärde fortsatte sårbarheter att växa fram i den finansiella icke-banksektorn, till följd av ökat risktagande. Investeringsfonder och försäkringsbolag fortsatte att ta risker som en reaktion på sjunkande avkastning på högre värderade tillgångar. Samtidigt väckte minskningen i mycket likvida tillgångar och fickor av stor hävstång i investeringsfondssektorn farhågor om möjligheten till plötsliga och omfattande inlösningar och investeringsbeteenden som skulle kunna förstärka en eventuell volatilitet på marknaden.

Under 2019 lyfte ECB också fram andra sårbarheter utöver dem som gäller på kort eller medellång sikt och som skulle kunna påverka finanssektorn negativt. Framför allt intensifierades ansträngningarna för att bedöma klimatförändringens effekt på den finansiella stabiliteten, och kommunikationen om frågan förstärktes. Inom ramen för sitt mandat arbetar ECB för att bidra till de övergripande insatserna för att dämpa de möjliga negativa effekterna av klimatförändringen inom flera viktiga områden (se ruta 3). Vad beträffar ECB:s ansträngningar för att minska sin egen miljöpåverkan minskade koldioxidutsläppen per arbetsplats med 74 procent mellan 2008 och 2018 (se även ruta 3). Under 2019 undersökte ECB också konsekvenserna av utvecklingen inom finansteknik på både mikro- och makrotillsynsnivå (se ruta 4).

Ruta 3
ECB och klimatförändringen

Klimatrelaterade risker (även kallade risker relaterade till den globala uppvärmningen) har blivit allt viktigare för det finansiella systemet och ekonomin i stort genom två huvudsakliga kanaler: fysiska risker och omställningsrisker. De fysiska riskerna hänger bland annat ihop med att negativa väderhändelser ökar i svårighetsgrad och blir allt vanligare. När sådana risker förverkligas får detta negativa effekter på tillgångars värde, priser på varor och säkerheter i drabbade områden och orsakar därmed förluster för många aktörer, däribland försäkringsbolag, banker och andra finansiella institut. Fysiska risker förverkligas redan och håller på att öka globalt.[33] Omställningsriskerna rör de eventuella sidoeffekterna av och kostnaderna för insatser som är avsedda att minska klimatrisken. Omställningen till en koldioxidsnål ekonomi kan ske på ett ordnat eller oordnat sätt. Ett abrupt införande av politiska åtgärder eller effekter av ny teknik kan t.ex. utlösa marknadsrisker för banker och andra investerare på grund av att tillgångspriser oväntat sjunker och att koldioxidintensiva tillgångar eventuellt säljs mycket snabbt. Omställningen eller den åtföljande politiken kan dessutom försämra lönsamheten hos koldioxidintensiva företag, vilket leder till större kreditrisker för banker som är exponerade mot dessa sektorer. Detta kan även leda till produktionsförluster och relativa prisändringar.

Beslutsfattare måste göra ett val när de överväger åtgärder mot klimatförändringen: de kan antingen redan nu införa en potentiellt kostsam politik för att dämpa klimatrisken i syfte att säkerställa en snabb och ordnad omställning till en koldioxidsnål ekonomi, eller också låta bli att vidta åtgärder och riskera att ställas inför ett scenario där klimatrelaterade risker hanteras för sent och betydande omställningsrisker och fysiska risker kan förverkligas på en och samma gång.[34] Det har redan konstaterats att kllimatexternaliteter i första hand bör korrigeras genom först-bäst-politik, som skatter, men att alla myndigheter behöver överväga lämpliga åtgärder mot klimatförändringen och åtföljande risker inom sitt eget kompetensområde.[35] ECB kommer i sin översyn av den penningpolitiska strategin att bedöma hur Eurosystemet eventuellt kan delta i hanteringen av klimatförändringsriskerna och undersöka om och hur det kan bidra – inom ramen för sitt mandat.

Mot denna bakgrund kan ECB inom ramen för sitt mandat bidra till de övergripande insatserna för att dämpa de möjliga negativa effekterna av klimatförändringen inom de områden där dess insatser kan ge störst effekt och där det är genomförbart rent operativt. ECB:s åtgärder är inriktade på följande nyckelområden: 1) förbättring av ekonomisk analys, prognosmodeller och riskbedömning, 2) utveckling av övervakning och bedömning av risker för den finansiella stabiliteten, däribland stresstestning för klimatrisk, 3) banktillsyn, 4) integrering av klimatrisköverväganden i sin egen investerings- och affärsverksamhet, 5) bedömning av klimatförändringens effekter för sin penningpolitiska inriktning, 6) stöd till EU-forum och internationella forum, lagstiftare och standardiseringsorgan i deras arbete för att hantera riskerna med klimatförändringen och införliva hållbarhetshänsyn i finansiellt beslutsfattande, och 7) skydd för miljön genom sitt miljöledningssystem.

1. Ekonomisk analys, prognosmodeller och riskbedömning

Det är viktigt och allt mer relevant för ECB att ta hänsyn till effekterna av klimatförändringen och klimatförändringspolitiken i sin bedömning av utsikterna till prisstabilitet i genomförandet av penningpolitiken. Därför kommer klimatförändringen att ingå i den kommande översynen av den penningpolitiska strategin. ECB har redan kunnat ta hänsyn till konsekvenserna av klimatförändringschocker och åtföljande politik i sin grundläggande ekonomiska analys. Tekniska åtgärder och finanspolitiska dämpnings- och anpassningsåtgärder, t.ex. beskattning av koldioxidutsläpp, brukar normalt få direkt inverkan på priserna. Inflationen kan även påverkas indirekt, via tillgångs- och efterfrågeförhållandena i ekonomin, vilket i sin tur kan få effekter för investeringar och produktivitetstillväxt. Den klimatvänliga politik som behövs påverkar därför också ländernas budgetsaldon och företagens operativa kostnader i utsatta sektorer, vilket i förlängningen får effekter på prissättningen. Klimatförändringen i sig kan också leda till en gradvis förändring i hushållens beteenden och konsumtionsmönster som påverkar tillväxtens utveckling i fråga om både genomsnittet för och volatiliteten hos produktivitetstillväxten. Sådana effekter leder i förlängningen till effekter på förmögenhet och potentiell produktion. ECB analyserar i allt större utsträckning makroeffekterna av klimatförändringen och åtföljande offentliga insatser. Syftet med detta arbete är att redovisa sådana aspekter på ett bättre sätt i ECB:s regelbundna ekonomiska analys, prognosmodeller och riskbedömning. Klimatförändringens konsekvenser för penningpolitikens transmissionskanaler, den penningpolitiska analysen och särskilt för tillhandahållandet av kredit, övervägs också.

2. Övervakning och bedömning av risker för den finansiella stabiliteten

Som ett led i anpassningen till klimatförändringen övervakar ECB aktivt fysiska risker och omställningsrisker för banker och även för finansiella icke-bankinstitut. Därför har det behövt utvecklas en tillräckligt detaljerad förståelse och övervakning av koldioxidintensiteten i bankernas portföljer på bolagsnivå, baserat på exponeringar mot icke-finansiella företag och koldioxidutsläpp.[36] Samtidigt fokuserar ECB på att utarbeta en analysram för att genomföra en analys av ett pilotstresstest för klimatrisk för euroområdets banker, som kommer att ha makrotillsynskaraktär.[37] Detta arbete har omfattat alla länder i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet under överinseende av ett gemensamt projektteam för klimatriskövervakning. Teamet, som rapporterar till Europeiska systemrisknämndens rådgivande tekniska kommitté och Europeiska centralbankssystemets kommitté för finansiell stabilitet, har två målsättningar: i) införa en övervakningsram för klimatrelaterade systemrisker och ii) identifiera framåtblickande scenarier för att bedöma klimatrisker och transmissionskanaler i ett stresstest. Eftersom klimatutmaningen är global är det mycket viktigt att utveckla en samsyn kring de finansiella risker som klimatförändringen medför. Därför är ECB och flera nationella centralbanker i Eurosystemet medlemmar i Network for Greening the Financial System (NGFS) och spelar en viktig roll för att utforma det framväxande arbetet med att mäta finansiella stabilitetsrisker till följd av klimatförändringen, tillsammans med Financial Stability Board och Baselkommittén för banktillsyn (BCBS).

3. Banktillsyn

Klimatrelaterade risker är en väsentlig riskdrivande faktor för euroområdets banksystem.[38] Bankenkäter som ECB genomförde 2019 (som omfattade cirka 44 procent av de sammanlagda banktillgångarna i euroområdet) visade att bankerna i euroområdet i allt större utsträckning medverkar i gemensamma branschinitiativ för att förbättra sina egna metoder för att mäta klimatrelaterade risker och bidra till bredare och mer jämförbar rapportering. ECB anser att bankerna snabbt bör anta ett strategiskt tillvägagångssätt för att ta hänsyn till dessa risker i överensstämmelse med de politiska budskap och förväntningar som anges i EBA:s handlingsplan om hållbar finansiering som offentliggjordes i december 2019. ECB samarbetar aktivt med nationella behöriga myndigheter, finansiella tillsynsmyndigheter (t.ex. Europeiska bankmyndigheten och Baselkommittén för banktillsyn) samt andra centralbanker och tillsynsmyndigheter (framför allt via NGFS) för att fortsätta att utveckla sin tillsynsstrategi för klimatrelaterade risker.[39]

4. Investeringar

ECB bidrar till insatserna mot klimatförändringen genom egna investeringsbeslut. ECB:s pensionsfond för sina anställda bedriver en hållbar investeringspolitik i syfte att minska ECB:s koldioxidavtryck. Vad gäller portföljen för ECB:s pensionsfond för de anställda tillåter det breda investeringsuniversumet och den mer långsiktiga investeringshorisonten en hållbar och ansvarsfull investeringspolicy som baseras på selektiv uteslutning och riktlinjer för röstning med fullmakt. ECB har delegerat en röstfullmakt till sina externa investeringsförvaltare, som har anslutit sig till de FN-stödda principerna för ansvarsfulla investeringar, som kräver att de inkluderar normer för miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG) i sin röstningspolicy. ECB har också beslutat att ersätta de nuvarande breda riktmärkena för pensionsfondens aktieportföljer med koldioxidsnåla versioner av dessa riktmärken. Dessutom arbetar ECB med det praktiska genomförandet av principerna för en hållbar och ansvarsfull investeringspolicy i sin egen fondportfölj, som består av betalat kapital och ECB:s allmänna reservfond, som ett led i sin medverkan i NGFS och i enlighet med nätverkets nyligen publicerade vägledning för hållbara och ansvarsfulla investeringar för centralbankernas portföljförvaltning.

5. Penningpolitiska transaktioner

Enligt principen om marknadsneutralitet har Eurosystemet också köpt gröna obligationer inom ramen för sina fyra program för köp av tillgångar (dvs. programmet för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet, programmet för köp av värdepapper från företagssektorn, programmet för köp av offentliga värdepapper och det tredje programmet för köp av säkerställda obligationer) och stöder därmed de pågående ansträngningarna för att bekämpa klimatförändringen. ECB stöder initiativ för att förbättra prissättningen på klimatförändringsrisker och bedömningen av åtföljande omställningsrisker för privata aktörer. Detta innefattar utveckling och förbättring av externa kreditvärderingsinstitut som är erkända enligt Eurosystemets ramverk för kreditvärdering genom metoder och normer för att integrera ESG-kriterier i sina kreditvärderingar, eller utveckling av andra mer specifikt ESG-relaterade betyg.

ECB övervakar noggrant i vilken mån risker relaterade till klimatförändringen prissätts och därmed integreras i lånevillkor och överväger om det krävs ytterligare åtgärder för att avspegla risker relaterade till klimatförändringen i de säkerheter som är godtagbara för Eurosystemets kredittransaktioner inom ramen för omsättningsbara tillgångar. Mer generellt väntas översynen av ECB:s penningpolitiska strategi ta hänsyn till hur klimatförändringen kan påverka ECB:s penningpolitiska transaktioner.

6. EU och internationella initiativ för hållbar finansiering

ECB bidrog till olika europeiska och internationella initiativ för att förbättra den kollektiva reaktionen på klimatförändringen genom att främja hållbar och grön finansiering. På EU-nivå välkomnade ECB Europeiska kommissionens handlingsplan för finansiering av hållbar utveckling som ett viktigt steg mot att integrera hållbarhet i finansieringsbeslut och gav aktivt stöd till förslaget om en utveckling av en gemensam EU-taxonomi för hållbara tillgångar som ett viktigt steg mot att utöka den gröna finansieringen. Som medlem i den tekniska expertgruppen för hållbar finansiering, som inrättades för att ge stöd till Europeiska kommissionens initiativ enligt kommissionens handlingsplan, bidrog ECB till utarbetandet av en teknisk rapport som offentliggjordes i juni 2019, framför allt i form av analyser och tekniskt stöd till bedömningen av taxonomins ekonomiska konsekvenser. ECB har haft ett bredare samarbete med en större grupp av centralbanker och tillsynsmyndigheter runt om i världen för att integrera grön finansiering och öka den finansiella sektorns bidrag till finansieringen av omställningen till en grön ekonomi, främst inom ramen för NGFS och i internationella forum som G7.

7. ECB blir miljövänligare

När det gäller ECB:s ansträngningar för att minska sin miljöpåverkan förnyade ECB sin certifiering 2019 i enlighet med den europeiska miljölednings- och miljörevisionsordningen (EMAS), fastställde nya miljömål och vidtog åtgärder i syfte att stärka sitt engagemang för miljöskydd och fortsätta att förbättra sin miljöprestanda. Flera nya åtgärder vidtogs under året för att minska den dagliga verksamhetens miljöpåverkan, t.ex. genom elektronisk inlämning i offentliga upphandlingsförfaranden. ECB har också inlett ett interinstitutionellt samarbete med Europaparlamentet för att tillsammans kompensera för återstående koldioxidutsläpp och samtidigt behålla undvikande och reducering av utsläpp som strategiska prioriteringar i sitt miljöledningssystem. Att öka medvetenheten om de akuta utmaningar som klimatförändringen medför och behovet av att vidta meningsfulla åtgärder fortsatte att vara en central del i ECB:s miljöledningsarbete. ECB deltog i Europeiska trafikantveckan och i Europeiska veckan för avfallsminskning och erbjöd sina anställda utbildning om klimatförändringen. Jämfört med 2008 har ECB:s miljöåtgärder lett till att koldioxidutsläppen och energiförbrukningen per arbetsplats har minskat med 74 procent respektive 54 procent 2018. Läs mer om ECB:s miljöprestanda i dess miljöredovisning.


3.2 Makrotillsynsbeslut för att bygga en sektorsomfattande motståndskraft

Makrotillsynsbeslut är ett viktigt instrument för att hantera risker för den finansiella stabiliteten

Framväxten av systemrisker i det finansiella systemet kan hanteras genom makrotillsyn, och förordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen ger ECB en viktig roll och särskilda befogenheter inom detta område. Framför allt har ECB fått i uppdrag att bedöma de makrotillsynsåtgärder för banker som föreskrivs i EU-lagstiftningen och vidtas av nationella myndigheter i länder som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM). ECB har också befogenhet att komplettera sådana nationella åtgärder. För att bemöta de viktigaste riskerna under 2019 genomförde de nationella myndigheterna i euroområdet, efter samråd med ECB, framför allt fler makrotillsynsåtgärder än under det föregående året i syfte att minska systemriskerna och stärka motståndskraften mot dem.

Fortsatta makrotillsynsinsatser för att bevara den finansiella stabiliteten

ECB bedömer makrotillsynsbeslut i euroländerna

ECB fortsatte sina omfattande insatser inom makrotillsynsområdet och bidrog därmed starkt till att bevara den finansiella stabiliteten. Utöver en samling omfattande analyser har ECB tillhandahållit en plattform för regelbundna gemensamma riskbedömningar och samordning av politiken mellan ECB och de nationella myndigheterna i euroområdet. ECB och de nationella myndigheterna fortsatte också att föra breda och öppna diskussioner om användningen av makrotillsynsinstrument och förbättringen av analysverktygen inom makrotillsyn. Dessa insatser ledde till en ytterligare förbättring av metoderna och processerna för att bedöma systemrisker och makrotillsynsåtgärdernas ändamålsenlighet i euroområdet.

Makrotillsynsbuffertar som går att frigöra kan ha en viktig kontracyklisk funktion

Under 2019 rörde diskussionerna om makrotillsynen främst vikten av att bankerna bibehöll sin motståndskraft och kunde klara negativa chocker i den makrofinansiella omvärlden. Det är bara med buffertar som går att frigöra som makrotillsynspolitiken kan ha en kontracyklisk funktion. I detta sammanhang är den kontracykliska kapitalbufferten (CCyB) det viktigaste instrument som kan frigöras om cykliska risker förverkligas. En större tillgång till buffertar som går att frigöra i form av kontracykliska kapitalbuffertar skulle på så sätt öka möjligheterna att undvika en samtidig skuldreducering i hela banksystemet, vilket skulle kunna leda till en kreditåtstramning och förvärra konjunkturnedgången. Detta understryker att det inte enbart är kapitalbuffertarnas nivå som är relevant utan även möjligheten att frigöra dem under perioder av stress. I euroområdet uppgår de införda kontracykliska kapitalbuffertarna för närvarande till 0,1 procent av de riskvägda tillgångarna och är överlag små i förhållande till andra buffertkrav (se diagram 22).

Diagram 22

Fördelning av bankers kapitalbuffertar

(procent)

Källa: ECB.
Anm.: Minimikraven omfattar kärnprimärkapital (CET1) enligt pelare 1, pelare 2-kravet och CET1-kapital för att hantera underskott i primärkapital och supplementärkapital. Strukturella buffertar omfattar kapitalkonserveringsbuffertar, systemriskbuffertar och G-SII- och O-SII-buffertar. Förvaltningsbuffertar är sådana buffertar som bankerna innehar utöver dessa lagstadgade krav. Stapeln till höger visar tillkännagivna kontracykliska kapitalbuffertar i mars 2020.

ECB avslutade en översyn av buffertramen O-SII

Under 2019 slutförde ECB också sin första översyn av ramen för ett buffertgolv för andra systemviktiga institut (other systemically important institutions, O-SII) i SSM-området. O-SII-bufferten är avsedd att begränsa de negativa externaliteter som fallissemang hos systemviktiga institut kan leda till för det inhemska finansiella systemet och för ekonomin i stort. Den reviderade golvmetoden för O-SII är mer detaljerad och innebär att de lägsta buffertnivåerna höjs för de mest systemrelevanta bankerna (läs mer om detta i Macroprudential Bulletin från mars 2020). Den nya ramen kommer att bidra till att säkerställa att fler systemviktiga banker kan omfattas av högre buffertkrav i vissa jurisdiktioner och på så sätt minska riskerna för den finansiella stabiliteten. Den kommer att fasas in med början i januari 2022.

Dessutom fortsatte ECB att förbättra sin kommunikation om makrotillsynsfrågor och ökade medvetenheten genom att skapa större insyn i ECB:s pågående arbete och tankegångar inom detta område. Financial Stability Review från november 2019 innehöll ett avsnitt om hur makrotillsynsriktlinjer kan användas för att hantera sårbarheter i det finansiella systemet. Utöver tal, pressmeddelanden och andra publikationer, t.ex. Occasional Papers, fortsatte ECB att ge ut Macroprudential Bulletin, som kommer två gånger om året och är ett viktigt kommunikationsverktyg för att förklara ECB:s makrotillsynsramar och beslutsfattande samt analytiska framsteg och bedömningar inom området. ECB fortsatte också att offentliggöra en översikt på sin webbplats över vilka makrotillsynsåtgärder som nu aktivt tillämpas i de länder som omfattas av ECB:s banktillsyn.

Beslut inom makrotillsyn under 2019

ECB bedömde 106 makrotillsynsbeslut under 2019

I linje med sitt rättsliga mandat gjorde ECB under 2019 en bedömning av anmälningarna från de nationella myndigheterna i euroområdet av 106 makrotillsynsbeslut avseende instrument med inriktning på cykliska och strukturella systemrisker, samt andra instrument som omfattas av artikel 458 i kapitalkravsförordningen (CRR). De flesta anmälningar gällde fastställande av kontracykliska kapitalbuffertar eller identifiering av globala och andra systemviktiga institut (G-SII och O-SII) samt kalibrering av respektive kapitalbuffertar. ECB-rådet gjorde inga invändningar mot några av de makrotillsynsbeslut som anmäldes av nationella myndigheter under 2019.

De nationella behöriga myndigheterna i sju euroländer hade tillkännagett att de hade aktiverat kontracykliska kapitalbuffertar på mer än 0 procent fram till utgången av 2019, jämfört med fyra länder det föregående året. I tolv länder hade bufferten inte aktiverats vid utgången av 2019. Kalibreringen av de kontracykliska kapitalbuffertarna baserades på ”eget handlingsutrymme under vägledning”, som är en kombination av vägledning från de viktigaste riskindikatorerna och mer diskretionära delar som avspeglar specifika ekonomiska och finansiella förhållanden.

När det gäller de länder som tillkännagav höjningar av de kontracykliska kapitalbuffertarna under 2019 beslutade Haut Conseil de Stabilité Financière i Frankrike att höja de kontracykliska kapitalbuffertarna från 0,25 procent till 0,5 procent i mars 2019 som en förebyggande åtgärd och med hänsyn till en uppåtgående trend i den privata sektorns skuldsättning i Frankrike. Belgiens nationalbank beslutade att höja den kontracykliska kapitalbufferten från 0 procent till 0,5 procent i juni 2019, framför allt i syfte att öka bankernas motståndskraft mot cykliska risker. De cykliska systemriskerna betraktades inte som akuta, men det ansågs klokt att vidta en förebyggande åtgärd för att säkerställa kontinuitet i kredittillgången under hela cykeln. Bundesanstalt für Finanzdienstleistungsaufsicht i Tyskland beslutade i juni 2019 att införa en positiv kontracyklisk kapitalbuffert på 0,25 procent. Banken bedömde att uppbyggnaden av cykliska systemrisker (framför allt sårbarheter i samband med underskattning av kreditrisk och övervärdering av säkerhets- och ränterisk) hade skapat ett potentiellt hot mot den finansiella stabiliteten. I juli 2019 beslutade Národná banka Slovenska att den kontracykliska kapitalbufferten skulle höjas ytterligare från 1,5 procent till 2 procent i Slovakien. Banksektorn och dess lönsamhet hade blivit mer exponerade mot cykliska risker och myndigheten såg tecken på överskott på finansmarknaderna. I Luxemburg beslutade slutligen Commission de Surveillance du Secteur Financier att höja den kontracykliska kapitalbufferten från 0,25 procent till 0,5 procent i december 2019, mot bakgrund av en kraftig ökning i utlåning och i fastighetspriser.

Låntagarbaserade åtgärder kan bidra till att upprätthålla sunda utlåningsnormer

De låga räntorna skulle kunna leda till ökat risktagande och mindre strikta utlåningsnormer, framför allt om bankernas lönsamhet är under press. Ytterligare ökningar i fastighetspriserna, i kombination med trenderna inom bostadslån och sårbarheter i hushållssektorn, ledde under 2019 till en ökad sårbarhet inom fastighetssektorn i flera euroländer. I ett sådant läge kan vägledning om sunda utlåningsnormer eller skärpta låntagarbaserade åtgärder i förebyggande syfte, med lämpliga undantag, bidra till att begränsa en eventuell uppbyggnad av risker. Fram till utgången av 2019 hade tretton länder i euroområdet vidtagit den typen av åtgärder, vilka omfattas av de nationella myndigheternas egen behörighet.

När det gäller makrotillsynsinstrument som är inriktade på andra risker bedömde ECB nationella myndigheters beslut om O-SII-buffertar, systemriskbuffertar och makrotillsynsåtgärder enligt artikel 458 i kapitalkravsförordningen. Vad beträffar de åtgärder som vidtogs under 2019 inom den sistnämnda kategorin införde Eesti Pank en ny åtgärd för att säkerställa bankernas motståndskraft mot systemrisker i samband med bostadslån. Kreditinstitut som använder internmetoden måste tillämpa en exponeringsviktad genomsnittlig riskvikt på minst 15 procent på exponeringar som är säkrade genom panträtt i inhemsk fast egendom som har beviljats invånare i Estland. Åtgärden trädde i kraft den 30 september 2019. Den finländska Finansinspektionen beslutade också i juni 2019 att förlänga ansökningsperioden för den kreditinstitutspecifika miniminivån på 15 procent för den genomsnittliga riskvikten för bostadslån som skulle tillämpas på kreditinstitut som hade infört internmetoden. Förlängningen av miniminivån trädde i kraft den 1 januari 2020 och kommer att tillämpas i ett år.

Samarbetet med Europeiska systemrisknämnden

ECB fortsatte att ha ett nära samarbete med och stödja ESRB

ECB fortsatte att förse Europeiska systemrisknämndens (ESRB) sekretariat, som ansvarar för ESRB:s löpande verksamhet, med analyser, statistik, logistiktjänster och organisationsstöd. ESRB ansvarar för makrotillsynen av EU:s finansiella system och för att förebygga och minska systemrisk.

ECB bidrog regelbundet till ESRB:s fortlöpande identifiering och övervakning av potentiella systemrisker och gav generellt stöd till ESRB:s verksamhet. ECB deltog t.ex. i arbetet med att fylla dataluckor i fråga om fastigheter, vilket ledde till godkännandet av en rekommendation från ESRB och utvecklingen av en förbättrad övervakningsram för väsentliga tredjeländer. Vidare gav ECB stöd till ESRB:s analys av sårbarheter på medellång sikt i bostadsfastighetssektorn, vilket ledde till att fem varningar och sex rekommendationer utfärdades av ESRB till vissa EU-länder.

ECB bidrog även i stor utsträckning till ESRB:s inledande diskussioner om att utveckla ett gemensamt ramverk för makrotillsynens inriktning. En särskild rapport offentliggjordes i april 2019 som ett första steg mot ett sådant gemensamt ramverk. Där fastställs kopplingen mellan makrotillsynen och målet med finansiell stabilitet. ECB fortsatte också att bidra till den andra fasen i detta arbete som medordförande i ESRB:s expertgrupp med uppdrag att utveckla operativa metoder för att underlätta bedömning, diskussion och kommunikation i fråga om inriktningen för makrotillsynen.

ECB är dessutom medordförande i en analytisk expertgrupp med uppdrag att bedöma väsentligheten i den potentiella överlappningen mellan makrotillsynskapitalbuffertar, minimikravet på bruttosoliditet och minimikraven för kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL). Syftet är att beskriva hur kraven samverkar med varandra och hur detta påverkar makrotillsynsbuffertarnas effektivitet.

Under hela året har ECB även varit ordförande i arbetsgruppen som utarbetar ESRB:s rekommendation om och insamling av upplysningar i makrotillsynssyften hos filialer till kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland.

Arbetet fortsatte med makrotillsynsinstrument som kan användas utanför banksektorn

ECB gav fortlöpande stöd till ESRB:s arbete med makrotillsynsinstrument som kan användas utanför banksektorn. ECB bidrog till analysen av data och risker, framför allt i fråga om hur marginalsäkerhetspraxis påverkar försäkringsbolag. ECB bidrog också till utformningen av nya makrotillsynsinstrument för försäkringssektorn med inriktning på några av de alternativ som rekommenderades i 2018 års rapport ”Macroprudential provisions, measures and instruments for insurance”. Resultatet av detta arbete kommer direkt att bidra till de pågående diskussionerna om översynen av Solvens II i syfte att stärka regelverket för försäkringsbolag och återförsäkrare ur makrotillsynsperspektiv.

ECB bidrog även till den fortsatta utvecklingen av riskmått för icke-banker och till utarbetandet av den fjärde utgåvan av rapporten om skuggbanksystemet, EU Non-Bank Financial Intermediation Risk Monitor, som innehåller en översikt över utvecklingen i sektorn, med inriktning på att bedöma potentiella risker för den finansiella stabiliteten. ECB gav även värdefulla bidrag till den preliminära rapporten om minskning av den procykliska effekten av marginaler och värderingsavdrag i derivatmarknader och transaktioner för värdepappersfinansiering, både i fråga om utformningen och utvecklingen av den underliggande analysen.

Analyser av klimatförändringens konsekvenser för den finansiella sektorn fick en viktigare roll

Vidare arbetade ECB med ESRB för att utveckla och genomföra metoder för att göra en konsekvensstudie av hur olika klimatförändringsscenarier skulle kunna påverka den finansiella sektorn i EU. Dessutom tillhandahöll ECB en kartläggning av olika metoder, en bedömning av tillgången till data och en översikt över den typ av exponeringar för finansiella institut som skulle ingå i en analys av klimatrelaterade risker.

ECB var ordförande för ESRB:s arbetsgrupp för stresstestning som utarbetade de negativa scenarierna för det stresstest av pensionsfonder som används av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och de stresstester för penningmarknadsfonder och centrala motparter som användes av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Flera generaldirektorat inom ECB gav avgörande tekniskt stöd och modelleringsstöd till ESRB:s arbetsgrupp för detta ändamål.

Slutligen deltog ECB aktivt i ESRB:s europeiska systemomfattande cybergrupp som utarbetade en analysram för bedömning av cyberrisk.

Mer ingående information om ESRB finns på nämndens webbplats och i dess årsrapporter.


3.3 Mikrotillsynsverksamhet för att säkerställa sundheten hos enskilda banker

År 2019 var det femte året sedan ECB:s banktillsyn inrättades. Under dessa år har ECB:s mikrotillsyn bidragit till att främja en stabil europeisk banksektor och likvärdiga förutsättningar för samtliga banker i euroområdet. Tack vare framstegen sedan 2014 håller den europeiska banktillsynen på att utvecklas till en mogen institution.

Kontinuitet i och anpassning av ECB:s tillsynsprioriteringar

Arbetet med att reparera bankernas balansräkningar efter krisen har gjort stora framsteg, men var fortfarande högt prioriterat i tillsynen 2019. Andra prioriteringar handlade om faktorer för dålig lönsamhet i europeiska banker och styrningsproblem, däribland bankernas konventionella riskhanteringsförmåga och framväxande risker, särskilt i fråga om den pågående digitaliseringen av finansiella tjänster och deras sårbarhet för it- och cyberrisker.

Verktyg och metoder för tillsyn fortsatte att förbättras

Under hela 2019 fortsatte ECB:s banktillsyn att förbättra sina verktyg och metoder. Som en uppföljning av sitt tidigare åtagande gjorde ECB i augusti 2019 en översyn av tillsynsförväntningarna på avsättningar i förebyggande syfte för nya nödlidande exponeringar, i enlighet med vad som anges i tillägget till ECB:s vägledning till bankerna om nödlidande lån, i syfte att ta hänsyn till de nya kraven enligt pelare 1.[40] Efter ett offentligt samråd och offentliggörandet av den allmänna vägledningen i november 2018 offentliggjorde ECB i juli 2019 de slutliga specifika kapitlen för olika risktyper i ECB:s vägledning om interna modeller, som omfattar kreditrisk, marknadsrisk och motpartskreditrisk. I februari 2019 offentliggjorde ECB också aggregerade resultat av stresstesterna för alla deltagande banker som står under ECB:s tillsyn, som ett komplement till det EU-omfattande stresstestet 2018. I oktober 2019 offentliggjorde ECB resultaten av sin sårbarhetsanalys 2019 i fråga om likviditetsrisker, som genomfördes som det årliga stresstestet. Resultatet av båda testerna bidrog till 2018 års (offentliggjord i april 2019) respektive 2019 års översyns- och utvärderingsprocess.

Förberedelser gjordes inför Storbritanniens utträde från EU

Även om antalet banker som står under direkt tillsyn av ECB i stort sett var stabilt under 2019 har flera banker genomgått betydande förändringar i sin koncernstruktur och verksamhet, eftersom bankkoncerner konsoliderar eller flyttar verksamhet från Storbritannien till euroområdet. ECB övertog den direkta tillsynen över de banker som har blivit systemviktiga till följd av detta och för vissa av dem inleddes den obligatoriska samlade bedömningen under andra halvåret 2019. Under den osäkra period som föregick Storbritanniens utträde ur EU inriktades ECB:s banktillsyn på övervakning av bankernas och tillsynsmyndigheternas beredskap på alla eventualiteter och framför allt på genomförandet av bankernas brexitplaner, enligt överenskommelserna mellan banker och tillsynsmyndigheter. Bankerna gjorde vissa framsteg vad gäller de eftersträvade verksamhetsmodellerna under 2019, men ECB varnade upprepade gånger för ytterligare förseningar och fortsatte att kommunicera om sina tillsynsförväntningar genom uppdateringar av frågor och svar på webbplatsen för ECB:s banktillsyn, flera artiklar i nyhetsbrevet om banktillsynen och bilaterala diskussioner med de enheter som stod under tillsyn.

Framsteg i strävandena att upprätta ett nära samarbete med Bulgarien och Kroatien

Under 2019 gjordes också framsteg i strävandena att utöka den gemensamma tillsynsmekanismen utanför euroområdets gränser, efter det att Bulgarien och Kroatien hade begärt att få upprätta ett nära samarbete mellan ECB och deras nationella behöriga myndigheter. ECB:s banktillsyn slutförde i juli 2019 sin omfattande bedömning av sex bulgariska banker och gick i augusti 2019 med på att göra en omfattande bedömning av fem kroatiska banker, vilket krävs inom ramen för processen med att upprätta ett nära samarbete med EU-länder som inte ingår i euroområdet. Samtidigt har ECB haft ett nära samarbete med Българска народна банка (Bulgariens nationalbank) och Hrvatska narodna banka inför deras eventuella framtida roll som nationella behöriga myndigheter i SSM.

Mer ingående information om ECB:s banktillsyn finns på ECB:s webbplats och i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2019.

Ruta 4
Fintech

Fintech medför stora fördelar för bankerna, bankkunderna, det finansiella systemet och ekonomin i stort, men även utmaningar och risker. Finansinstituten har fria tyglar att satsa på ansvarsfull innovation, men de åtföljande riskerna behöver begränsas genom effektiva riskhanteringsramverk och tillsynsprocesser.

Framväxten av fintech och specialiserade fintechföretag har lett till förändringar i bankernas befintliga affärsmodeller. Inom EU har fintechföretag hittills mest ingått partnerskap med banker och kan därmed hjälpa bankerna att förbättra kundupplevelsen genom att erbjuda ett bredare utbud av finansiella tjänster och produkter som är både överkomligare och effektivare. I och med den ökande datatillgången, användningen av artificiell intelligens och den förbättrade datakraften för att använda de data som finns använder bankerna också i allt högre grad fintech för att stärka sin egen interna verksamhet.

Resultatet har blivit en allt starkare sammanlänkning mellan fintechföretag och banker, framför allt vad gäller utkontrakterade tjänster. Samtidigt har de operativa riskerna ökat på både institutionell och systemomfattande nivå. Vissa fintechföretag erbjuder även nya finansiella tjänster, framför allt inom betalningsområdet, vilket sätter bankerna under press. Här ska det noteras att ”big tech”-företag med stor kundbas och etablerade teknikplattformar gradvis gör inbrytningar i fråga om finansiella tjänster och redan har blivit dominerande molntjänstleverantörer.

Innovationen inom finansområdet medför både utmaningar och risker, något ECB har bemött på flera olika plan. På makrotillsynsnivå övervakar och bedömer ECB konsekvenserna av fintech för den finansiella stabiliteten. Konkurrensen med fintechföretag leder till ett lönsamhetstryck som förstärks av att bankerna behöver investera i digitalisering som ger nettofördelar först efterhand. Sammankopplingen med fintechföretag ökar och finns det inte lämpliga skyddsmekanismer kan störningar i dessa företag få systemkonsekvenser för det finansiella systemet.

ECB bidrar även till arbetet för en fintechrelaterad policy och finansiell stabilitet genom olika europeiska och internationella forum, däribland Europeiska bankmyndigheten, Financial Stability Board, Baselkommittén för banktillsyn samt kommittén för betalningar och marknadsinfrastruktur. Dessutom driver ECB fram förändring, t.ex. genom TARGET Instant Payment Settlement och sitt pågående arbete för att undersöka hur ny teknik används inom marknadens infrastruktur.[41]

På mikrotillsynsnivå fortsätter ECB:s banktillsyn sitt arbete för att utveckla en samsyn kring fintechrelaterade risker och säkerställa en konsekvent tillsynspraxis för dessa risker inom SSM. Detta inbegriper att bedöma hur fintech påverkar bankernas affärsmodeller och huvudrisker i samband med detta. För att stärka sin tillsynsmetod i fråga om fintech samarbetar ECB:s banktillsyn med bankerna i SSM för att se hur de använder innovativ teknik och innovativa lösningar samt vilka konsekvenser fintech har fått för deras affärsmodeller och inte minst hur huvudriskerna kan hanteras genom riskhanteringsramverk.

Den 21–22 maj arrangerades för första gången ECB:s branschdialog om fintech. Här sammanfördes banker och tillsynsmyndigheter från euroområdet, tillsynsmyndigheter från tredjeland samt företrädare för reglerande myndigheter som Europeiska kommissionen, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Dialogen handlade främst om i) kreditbedömningar som tagits fram med hjälp av artificiell intelligens och big data, ii) automatisk investeringsrådgivning online (”robotrådgivning”) och iii) molntjänster. Detta evenemang är tänkt som den första av flera dialoger där bankerna har möjlighet att ge tillsynsmyndigheterna sin syn på rekommenderade tillsynsområden. Synpunkterna bidrar till att vidareutveckla tillsynsmetoden för banker som använder innovativ teknik.

ECB:s banktillsyn fortsatte även att utveckla sitt internationella samarbete om fintechrelaterade frågor både i och utanför SSM. Det upprättades t.ex. olika initiativ för kunskapsutbyte så att tillsynsansvariga på nationella behöriga myndigheter och ECB lättare snabbt kan få tillgång till relevant fintechinformation.


3.4 ECB:s bidrag till europeiska politiska initiativ

Det ramverk som upprättades efter den globala finanskrisen kan fortfarande förbättras

Det är nu fem år sedan bankunionens första pelare, den gemensamma tillsynsmekanismen, inledde sin verksamhet. Detta projekt kunde genomföras sedan ett antal ambitiösa institutionella och lagstiftningsrelaterade initiativ hade tagits i efterdyningarna av den globala finanskrisen. Med denna konkreta åtgärd främjade EU:s medlemsstater och institutioner den finansiella integrationen och stabiliteten samt stärkte den ekonomiska motståndskraften.

I dagsläget skulle dock den gemensamma bankmarknaden kunna bli bättre integrerad. Detta skulle bidra till att penningpolitiken får ett enhetligt genomslag samt ytterligare åtgärda bankernas och staternas destabiliserande relation, som utgjorde själva kärnan i euroområdets statsskuldsskris. Det behövs även fortsatta framsteg med att utveckla och integrera kapitalmarknaderna för att förstärka det finansiella systemets förmåga att sprida risker och färdigställa bankunionen. Utöver detta bör riskerna i den finansiella icke-banksektorn begränsas genom lämpliga makrotillsynsverktyg.

Färdigställande av bankunionen

Under 2019 genomfördes ett omfattande arbete för att färdigställa bankunionen

Under 2019 deltog ECB fullt ut i olika EU-forums arbete för att stärka bankunionen. I juni 2019 bekräftade eurotoppmötet i sitt uttalande de framsteg som gjorts i fråga om att fördjupa Ekonomiska och monetära unionen och gav sitt stöd till det fortsatta tekniska arbetet med att förstärka bankunionen. Under andra halvåret 2019 fortsatte högnivåarbetsgruppen för ett europeiskt insättningsgarantisystem (EDIS) att arbeta med upprättandet av ett europeiskt insättningsgarantisystem i ett kort- och långsiktigt perspektiv. De har bland annat diskuterat olika alternativ för hur statliga exponeringar ska behandlas i lagstiftningen samt tillvägagångssätt för att stärka den finansiella stabiliteten, förbättra krishanteringen och främja integrationen. Vidare beslutade eurogruppen att fortsätta sitt arbete med att färdigställa paketet om en översyn av fördraget om Europeiska stabilitetsmekanismen, även med tanke på att det behövs en gemensam säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden.[42]

ECB har i hög grad bidragit till de tekniska diskussionerna i olika EU-forum genom att inkomma med synpunkter till de olika arbetsflödena. Vad gäller krishanteringssystemet insisterade ECB på att ta itu med de befintliga överlappningarna inom regelverket för åtgärder för tidigt ingripande.[43] ECB hjälpte även till med den fortsatta analysen av hinder för gränsöverskridande integration, framför allt hinder för ett fritt flöde av kapital och likviditet inom bankunionen. Mer generellt förordade ECB ett kompromisspaket där den europeiska insättningsgarantin skulle omfatta en första fas i form av likviditetsstöd och en fullständig förlusttäckning i slutfasen. Ett sådant omfattande avtal skulle innebära att européerna kan få alla bankunionens fördelar, inbegripet marknadsintegration och ett likvärdigt insättarskydd. För att upprätthålla insättarnas förtroende vore det bättre att samla resurser för en insättningsgaranti på europeisk nivå än att använda sig av nationella system, eftersom nationella system kan vara mer exponerade vid en idiosynkratisk chock, vilket kan försvaga deras trovärdighet och därmed insättarnas förtroende.

I linje med tanken om att riskdelning och riskreducering är två ömsesidigt förstärkande processer bidrog ECB till den fortsatta riskminskningen inom banksektorn. Framför allt fortsatte ECB:s banktillsyn sitt arbete med reparationen av bankernas balansräkningar genom att följa upp sin vägledning om nödlidande lån och bedömde kvaliteten på bankernas kriterier för beviljande av lån med fokus på ny utlåning. Under 2019 fortsatte ECB att bidra till de gemensamma övervakningsrapporterna om riskreducering (se majrapporten och novemberrapporten) som utarbetades i samarbete med kommissionen och gemensamma resolutionsnämnden. Som framgick av dessa rapporter hade det skett ytterligare framsteg vad gäller riskminskning.

Bankunionens andra pelare var en annan viktig fråga under året. I december 2018 enades man om att Europeiska stabilitetsmekanismen skulle tillhandahålla den gemensamma säkerhetsmekanismen till den gemensamma resolutionsfonden. Det finns emellertid alltjämt en stor lucka i resolutionsramverket eftersom euroområdet ännu inte har något ramverk för att tillhandahålla likviditet till livskraftiga banker som har genomgått resolution. I andra större jurisdiktioner finns redan ett sådant ramverk som till stor del baseras på statliga garantier till centralbanken i egenskap av likviditetstillhandahållare, men inom euroområdet har man ännu inte kunnat enas om någon motsvarande lösning.

Fortsatt arbete med kapitalmarknadsunionen

KMU kan främja penningpolitikens genomslag

Under 2019 fortsatte ECB att förorda att kapitalmarknadsunionen (KMU) ska färdigställas. En verklig kapitalmarknadsunion som genomförs på ett ändamålsenligt sätt skulle i hög grad fördjupa den finansiella integrationen, stärka den ekonomiska och monetära unionen samt främja eurons internationella roll. Detta skulle bidra till att penningpolitiken fick ett smidigare och enhetligare genomslag.

Med djupt integrerade kapitalmarknader skulle det finansiella systemets motståndskraft öka ytterligare, eftersom det skulle minska beroendet av bankerna samt främja alternativa marknadsbaserade finansieringskällor. Som framhållits i ECB:s Financial Stability Review från 2019 är en färdigställd kapitalmarknadsunion en grundläggande förutsättning för att förbättra riskdelningen och förbättra euroområdets motståndskraft mot ekonomiska chocker. Den geopolitiska och ekonomiska utvecklingen sedan 2015, med bland annat brexit, digitalisering och klimatförändring, har lett till ett ökat behov av integrerade europeiska kapitalmarknader.

I och med att kommissionens Handlingsplan för en kapitalmarknadsunion färdigställdes 2015, har kommissionen under mandatperioden 2014–2019 utarbetat ett stort antal lagstiftningsförslag och andra åtgärder som står på agendan för kapitalmarknadsunionen. Även om en hel del har uppnåtts på lagstiftningssidan, krävs det förnyade ambitioner för vissa av huvudprioriteringarna för att driva det här projektet framåt.

Ytterligare harmonisering behövs för att utveckla kapitalmarknadsunionen

Under 2019 framhöll ECB i olika EU-forum vilka som var de främsta prioriteringarna för det fortsatta arbetet med kapitalmarknadsunionen. Bland annat underströks betydelsen av ytterligare harmonisering av de nationella skatte- och insolvensförfarandena – vilket är avgörande för välfungerande gränsöverskridande kapitalmarknadstransaktioner – samt av ökad enhetlighet i tillsynen så att ett gemensamt regelverk efterhand kan utvecklas, framför allt för de företag som inte är banker.[44] Om Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten tilldelades ytterligare tillsynsbefogenheter, skulle detta på längre sikt främja en verklig kapitalmarknadsunion med ett gemensamt regelverk som har genomförts i hela EU.

Makrotillsyn för den finansiella icke-banksektorn

Fortsatt tillväxt inom den finansiella icke-banksektorn väcker farhågor för den finansiella stabiliteten

ECB ger sitt fulla stöd till en mer marknadsbaserad finansiering av euroområdets ekonomi, men är fortsatt oroat över den snabba tillväxten inom den finansiella icke-banksektorn och vilka komplikationer detta kan medföra för den finansiella stabiliteten. Agendan för kapitalmarknadsunionen inbegriper visserligen att den finansiella icke-banksektorn får en mer framträdande roll vid förmedling av finansiering, men det är fortsatt viktigt att denna sektor övervakas på ett effektivt sätt.

Med denna utveckling är det helt nödvändigt att säkerställa att det finns ett sunt tillsynsramverk för finansiella institut som inte är banker, för att på lämpligt sätt hantera de systemrisker som kan uppstå inom denna sektor. Under 2019 fortsatte därför ECB att förorda att makrotillsynen skulle utökas till mer än bara banksystemet och var mycket delaktig i de tekniska diskussionerna om dessa frågor både i EU-forum och i internationella forum.


4 Välfungerande marknadsinfrastruktur och betalningar

En av Eurosystemets huvuduppgifter är att säkerställa att betalningssystemen fungerar väl. Denna uppgift har en nära koppling till Eurosystemets ansvar i fråga om penningpolitik och finansiell stabilitet. Eurosystemet har en central roll i arbetet för att utveckla, driva och övervaka marknadsinfrastruktur och arrangemang som främjar ett säkert och effektivt flöde av betalningar, värdepapper och säkerheter i euroområdet.


4.1 Target-tjänster

Eurosystemets Target-tjänster omfattar för närvarande tre olika delar: 1) Target2, ett bruttoavvecklingssystem i realtid för betalningstransaktioner i euro relaterade till Eurosystemets penningpolitiska transaktioner, transaktioner mellan olika banker och kommersiella transaktioner, 2) Target2 Securities (T2S), en gemensam plattform för värdepappersavveckling i hela Europa samt 3) Target Instant Payment Settlement (TIPS), som gör att betaltjänstleverantörer kan erbjuda sina kunder omedelbara betalningar, dygnet runt, under årets alla dagar.

Över 1 000 banker använder Target2 för att initiera transaktioner i euro, antingen för egen del eller också för sina kunders räkning. Mer än 45 000 banker världen över, inklusive filialer och dotterbolag, kan nås via Target2. Under 2019 behandlade Target2 i genomsnitt 344 120 transaktioner per dag med en genomsnittlig dagsomsättning på 1 700 miljarder euro.

Som systemviktigt betalningssystem (SIPS) är Target2 helt avgörande, inte bara för den finansiella sektorns stabilitet och effektivitet samt euroområdets ekonomi, utan även för en välfungerande gemensam penningpolitik i euroområdet och en stabil gemensam valuta. Liksom andra SIPS-system står Target2 under Eurosystemets löpande tillsyn. I samband med detta tillämpar Eurosystemet en riskbaserad strategi som inbegriper övervakningen av klientsäkerhet och cyberresiliens.

Under 2019 införde Eurosystemet ett nytt beredskapsverktyg för Target2. Detta verktyg gör att Eurosystemet kan fortsätta att hantera transaktioner som har klassificerats som ”kritiska” och ”mycket kritiska” vid ett eventuellt driftstopp i Target2 (även om detta skulle pågå i mer än en dag). Det nya beredskapsverktyget ingår i en mer omfattande strategi för att stärka operativ resiliens och cyberresiliens i Eurosystemets marknadsinfrastruktur.

Target2 kommer att ersättas med ett nytt bruttoavvecklingssystem i realtid 2021

Target2 har fungerat bra i över ett decennium. Men eftersom ekosystemet för betalningar har genomgått så stora förändringar under den perioden till följd av teknisk utveckling, nya regelkrav och föränderliga användarbehov planerar Eurosystemet att ersätta Target2 med ett nytt bruttoavvecklingssystem i realtid i november 2021 och samtidigt se till att optimera likviditetsförvaltningen i samtliga Target-tjänster. Det nya systemet använder meddelandestandard ISO 20022 och kommer att kunna underlätta betalningar i flera olika valutor. Baserat på feedback från ett offentligt samråd publicerades i slutet av 2019 en förbättrad version av användarbeskrivna funktionsspecifikationer för det kommande bruttoavvecklingssystemet . Vidare har två leverantörer av nätverkstjänster undertecknat avtal med Eurosystemet om att erbjuda användarna nätverksagnostisk anslutning för Eurosystemets samtliga marknadsinfrastrukturtjänster via Eurosystemets nya infrastrukturnod för den gemensamma marknaden (ESMIG).

Vad gäller T2S är det nu mer än två år sedan värdepapperscentralerna flyttades över till den gemensamma plattformen. T2S används i nuläget av 21 värdepapperscentraler och servar 20 marknader runtom i Europa. Under 2019 behandlade T2S i genomsnitt 606 938 transaktioner per dag med en genomsnittlig dagsomsättning på 1 106,13 miljarder euro.

Under 2019 genomförde för första gången en oberoende extern bedömare, utsedd av ECB-rådet, tekniska och operativa bedömningar av T2S-tjänsterna. Bedömarens iakttagelser delgavs sedan Eurosystemet, värdepapperscentralerna samt de centralbanker utanför euroområdet som använder T2S. Sådana här bedömningar ska nu genomföras årligen.

Efter en förhandsbedömning 2015 slutfördes också den första övergripande tillsynsbedömningen av T2S i drift under 2019. Denna bedömning inleddes 2018. Slutsatsen var att T2S till stor del uppfyllde CPMI-IOSCO:s principer för finansiella infrastrukturer, vilket indikerar att T2S är säkert och effektivt. Under bedömningen upptäcktes visserligen brister inom vissa områden, men ingen ansågs utgöra en allvarlig risk om den inte omgående åtgärdades.

TIPS lanserades i november 2018 och under det första året har sju marknader i euroområdet anslutit sig till tjänsten. Det innebär att över 1 000 betaltjänstleverantörer nu kan nås via TIPS. Fler marknader i euroområdet förbereder sig för att ansluta sig till TIPS under 2020. Eftersom TIPS har stöd för olika valutor har Sveriges Riksbank uttryckt sin avsikt att integrera den svenska kronan i TIPS 2022.

Utöver detta utvecklar Eurosystemet en ny Targettjänst-komponent: Eurosystemets system för förvaltning av säkerheter (ECMS). Detta system kommer att kunna förvalta de tillgångar som används som säkerheter vid Eurosystemets samtliga kredittransaktioner. Under 2019 var projektet planenligt framme i slutet av specifikationsfasen. Systemet beräknas kunna tas i drift i november 2022.


4.2 Innovation och integration inom marknadsinfrastruktur och betalningar

Finansindustrin genomgår stora omvandlingar till följd av innovation och digitalisering. På marknaden för massbetalningar har det t.ex. kommit ny EU-lagstiftning som möjliggör tredjepartsåtkomst till betalkonton. Detta i kombination med lanseringen av omedelbara betalningar och tekniska innovationer i största allmänhet har resulterat i nya marknadsaktörer, nya kanaler för att få tillgång till betaltjänster och nya metoder att initiera betalningar (se ruta 5 för information om kryptotillgångar, stablecoins och digitala centralbankspengar.) För Eurosystemets del innebär denna utveckling en dubbel utmaning: det ska främja integration och innovation i sin roll som katalysator och främja att marknadsinfrastruktur och betalningar fungerar säkert och effektivt i sin roll som tillsynsmyndighet.

Ruta 5
Kryptotillgångar, stablecoins och digitala centralbankspengar

Under de senaste åren har det varit en hel del hype kring bitcoin och andra kryptotillgångar samt deras potential att ersätta vanliga pengar. Med kryptotillgångar kan privatpersoner och företag genomföra transaktioner direkt med varandra utan att det behövs någon tillförlitlig tredje part. Andra namn för den här typen av tillgångar är ”kryptovalutor”, ”digitala valutor” och ”virtuella valutor”, vilket dock kan ha väckt en del felaktiga förväntningar på deras funktioner och egenskaper. Kryptotillgångar är lite förenklat uttryckt tillgångar i digital form som användarna ser som värdefulla investeringar och/eller betalningsmedel, men som varken utgör en finansiell fordran på eller en finansiell skuld för en fysisk eller juridisk person.

Den största nackdelen med kryptotillgångar är prisvolatiliteten. Kryptotillgångar har under senare år uppvisat en högre volatilitet än t.ex. olika råvarumarknader. Detta illustrerar graden av marknadsrisk som investerare i kryptotillgångar exponeras för. Den höga volatiliteten innebär också att kryptotillgångar inte riktigt kan användas till pengarnas tre funktioner: värdebevarare, betalningsmedel och räkneenhet.

För att försöka komma runt problemet med hög prisvolatilitet har leverantörer av finansiella tjänster och teknikföretag lanserat en ny typ av kryptotillgångar, så kallade stablecoins, där man använder stabiliseringsmekanismer för att minimera prissvängningar. Beroende på vilken stabiliseringsmekanism som används kan stablecoin-värdet vara knutet till i) penninginnehav (i en valuta eller en korg av olika valutor), ii) värdepapper och råvaror som guld, iii) kryptotillgångar eller iv) en mekanism som strävar efter att matcha utbud och efterfrågan (dvs. algoritmiska stablecoins). Under 2019 har särskild uppmärksamhet ägnats åt stablecoin-initiativ som Libra, som påstås ge snabbare transaktioner och potentiellt lägre kostnader globalt genom ett nytt, separat betalningsarrangemang. Hittills har dock stablecoins inte testats i någon större omfattning och medför ett antal rättsliga risker samt reglerings- och tillsynsrisker. Innan stablecoin-initiativen blir verklighet behöver man ta itu med dessa frågor genom en lämplig utformning och styrning av systemet samt tillsynskrav och reglering som står i proportion till risken.

Kryptotillgångar och stablecoins har gett upphov till en mer allmän diskussion om betalningsinnovation och om de privata och offentliga sektorernas roll när det handlar om att hitta nya sätt att göra betalningarna mer överkomliga, effektiva och inkluderande. Att ge ut digitala centralbankspengar kan vara ett sätt att tillgodose samhällets efterfrågan på nya betalningsverktyg som är innovativa, effektiva och motståndskraftiga. Digitala centralbankspengar har dock olika egenskaper som kan få långtgående konsekvenser för det finansiella systemet och behöver därför noga analyseras. Vad gäller ekosystemet för massbetalningar bör digitala centralbankspengar utformas på ett sådant sätt att man varken utesluter eventuellt samarbete med den privata sektorn eller tränger undan privata marknadsstyrda lösningar för snabba och effektiva massbetalningar i euroområdet.

Under 2019 publicerade ECB en konsekvensbedömning av övergången till Sepa. Denna rapport visade att utvecklingen av Sepa (det gemensamma eurobetalningsområdet) och övergången till Europaomfattande betalningssystem för betalningar och autogireringar har gjort betydande framsteg mot en säker, effektiv och integrerad europeisk betalningsmarknad. Något Sepa för kort har emellertid inte utvecklats. Vad gäller slutanvändarlösningar för betalningsinitiering är bilden fortfarande fragmenterad i Europa. Det har heller fortfarande inte kommit någon Europaomfattande lösning för point-of-interaction-betalningar (dvs. point-of-sale- och e-handelsbetalningar) som tillgodoser de europeiska användarnas behov.

Ny strategi för massbetalningar, tillsynsram för betalningsinstrument och standarder för förvaltningar av säkerheter

För att hantera denna fråga införde Eurosystemet under 2019 en ny strategi för massbetalningar. Denna strategi stöder utvecklingen av en marknadsstyrd alleuropeisk lösning för point-of-interaction-betalningar och fastställer de viktigaste målen för en sådan lösning.

Vad gäller tillsyn har Eurosystemet vidtagit åtgärder för att se över sin tillsynspolicy och börjat utarbeta en ny ram för tillsyn över betalningsinstrument, betalningssystem och betalningsarrangemang. Utgångspunkten här är att samma tillsynsförväntningar bör gälla för enheter som har samma funktioner (”samma risk, samma krav”) (PISA-tillsynsramen). Denna nya heltäckande, flexibla och framtidsorienterade ram har utformats för både etablerade och nya betalningsprodukter, betalningsleverantörer och betalningsteknik och ska bidra till att hela betalningssystemet är säkert och effektivt.

Eurosystemet främjar marknadsomfattande harmonisering av efterhandeln för att främja den fortsatta integrationen av finansiella marknader i Europa. Vad gäller arbetet för att harmonisera hanteringen av säkerheter inriktas det främst på att upprätta ett gemensamt regelverk för hantering av säkerheter, som inbegriper standarder för hur dessa säkerheter ska hanteras. Under 2019 antog ECB:s rådgivande grupp för värdepapper och säkerheter en första uppsättning av sådana standarder som omfattar trepartshantering av säkerheter, företagsåtgärder för skuldinstrument och fakturaprocesser. Dessa bör vara genomförda senast i november 2022. Nationella intressentgrupper har uppmanats att ta fram sina anpassningsplaner för efterlevnaden av dessa standarder.

Eurosystemet har även fortsatt att främja harmonisering av efterhandeln i fråga om värdepappersavveckling, framför allt genom att noga övervaka de framsteg som görs och följa upp eventuella tillkortakommanden. I slutet av 2019 följde 90 procent av de marknader som deltar i T2S de centrala harmoniseringsstandarderna (vilket kan jämföras med 85 procent 2018).

Eurosystemet deltar i tillståndsprövningen av samtliga värdepapperscentraler i euroområdet

Vad gäller värdepappersinfrastrukturer deltar Eurosystemet, i sin egenskap som utgivande centralbank av euron, i tillståndsprövning och löpande översyn och granskning av värdepapperscentraler i enlighet med förordningen om värdepapperscentraler. Eurosystemet är faktiskt i nuläget den enda myndighet som deltar i tillståndsprövningen och granskningen av samtliga värdepapperscentraler i euroområdet. Eurosystemet bidrar på så sätt till att främja en enhetlig linje i samband med dessa uppgifter och spelar därmed en avgörande roll för att främja en säker och effektiv värdepappersavveckling.

Vad gäller centrala motparter har Eurosystemet, i sin egenskap som utgivande centralbank av euron, fortsatt att ge sitt stöd till verksamheten i de tillsynskollegier som inrättats genom förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (EMIR), bland annat vad gäller att bedöma de centrala motparternas ansökningar om att utöka sina tjänster eller införa ändringar i sina riskmodeller. Eurosystemet är även representerat i krishanteringsgrupper som har upprättats eller som håller på att bildas globalt för centrala motparter som är systemviktiga i mer än en jurisdiktion.

Under 2019 deltog Eurosystemet i diskussioner om översynen av EMIR-regelverket. Syftet med denna översyn är att förbättra den rättsliga ramen för centrala motparter, särskilt för dem som befinner sig utanför EU. Denna rättsliga ram trädde i kraft den 1 januari 2020. Eurosystemet bidrog även till förberedelserna av en EU-förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter och deltog i EU-omfattande stresstester av centrala motparter, framför allt i fråga om likviditetsrisk.


5 Åtgärder för att stödja marknadens funktion samt finansiella tjänster som tillhandahålls andra institut

I oktober 2019 började ECB publicera den korta euroräntan (€STR), en ny referensränta som helt och hållet grundar sig på rapportering av penningmarknadsstatistik. €STR kommer successivt att ersätta Eonia (den genomsnittliga räntan för dagslån i euro) och förväntas bli en av de huvudsakliga referensräntorna på marknaderna i euroområdet. Den finansiella sektorn var väl förberedd på den nya referensräntan och införandet ledde inte till några allvarliga störningar. Den dagliga produktionen av €STR har fungerat väl och metoden har visat sig tillförlitlig. Under 2019 fortsatte ECB att ansvara för administrationen av olika finansiella transaktioner för EU:s räkning samt att svara för den övergripande samordningen av Eurosystemets reservförvaltningstjänster. Vidare beslutade ECB att från och med april 2020 börja offentliggöra ytterligare uppgifter om sina valutainterventioner. Detta görs i syfte att förbättra kommunikation och insyn inom detta område samt i enlighet med ECB:s ansvarighetspraxis inom andra politikområden (se ruta 6).


5.1 €STR, den nya referensräntan för dagslån på penningmarknader i euroområdet

Den 2 oktober 2019 började ECB publicera en ny referensränta för dagslån på marknaderna i euroområdet. Den korta euroräntan (€STR) speglar upplåningskostnaderna för lån utan säkerhet för bankerna i euroområdet. Denna stabila och tillförlitliga ränta ska successivt ersätta Eonia. Den beräknas dagligen på grundval av godtagbara transaktioner till ett värde av över 30 miljarder euro, inrapporterade av 50 olika uppgiftslämnare.

Metoden för €STR är utformad för att ge en heltäckande bild av den underliggande dynamiken på penningmarknaden. Räntan grundar sig på en bred uppsättning godtagbara transaktioner som har rapporterats av bankerna och som har genomförts både med andra banker och med finansinstitut som inte är banker. Detta gör räntan motståndskraftig mot strukturella förändringar på marknaden för icke-säkerställda lån. Under 2019 uppgick den genomsnittliga dagsvolymen av transaktioner som ligger till grund för €STR-beräkningen till 31,1 miljarder euro. €STR:s policy för ett tillräckligt dataunderlag säkerställer att räntan är representativ i och med följande krav: a) minst 20 av de institut som i nuläget är uppgiftslämnare enligt förordningen om penningmarknadsstatistik ska bidra med data, och b) de fem banker som rapporterar störst volymandel får inte stå för mer än 75 procent av omsättningen en viss dag. Om något av dessa krav inte uppfylls utlöses ett kortfristigt alternativt förfarande och därigenom säkerställs att det finns en tillgänglig ränta. Slutligen beräknas räntan som ett volymvägt trimmat genomsnitt, där volymens högsta och lägsta 25 procent (dvs. de transaktioner som har den högsta respektive den lägsta räntan) filtreras bort. På så vis får de avvikande värdena mindre påverkan (för mer information om hur €STR fastställs, se ruta 7 i kapitel 7).

€STR, en stabil och tillförlitlig ränta som baseras på en bred uppsättning godtagbara transaktioner, kommer att ersätta Eonia

€STR ersätter successivt Eonia, som kommer att upphöra den 3 januari 2022. Efter rekommendationer från arbetsgruppen för riskfria euroräntor, som omfattar aktörer från den privata sektorn, samt ett offentligt samråd ändrade Eonias administratör – EMMI (European Money Markets Institute) – den 2 oktober 2019 metoden för Eonia så att räntan fastställs till €STR plus en fast spread på 8,5 baspunkter fram till dess att Eonia upphör den 3 januari 2022. Arbetsgruppen för riskfria euroräntor, inrättad 2017 för att identifiera och rekommendera riskfria räntor som kan tjäna som bas för ett alternativ till befintliga referensvärden, har bistått med vägledning inför övergången från Eonia till €STR. Detta omfattar rekommendationer om hur kontrakt kopplade till Eonia ska hanteras samt analyser av hur denna förändring kommer att påverka produkter, processer och modeller, finansiell redovisning och riskhantering.

€STR fick en smidig start, vilket bland annat berodde på ECB:s informationsinsatser inför lanseringen av €STR gentemot aktörer som använder referensvärden samt på vägledningen och rekommendationerna från arbetsgruppen för riskfria euroräntor. Den finansiella sektorn var väl förberedd på den nya referensräntan samt övergången till metoden för Eonia och införandet ledde inte till några allvarliga störningar. Interna system anpassades t.ex. för att beakta att referensräntan publiceras vid en annan tidpunkt, närmare bestämt på morgonen den dag som följer efter affärsdagen. Vidare kunde de första €STR-indexerade marknadstransaktionerna, inbegripet de första värdepappersemissionerna, slutföras framgångsrikt. På derivatmarknaden genomfördes de första OTC-swapptransaktionerna när räntan infördes, medan vissa av de centrala motparterna började erbjuda clearing av €STR-baserade produkter strax därefter, i oktober och november.

Den dagliga produktionen av €STR har fungerat väl och metoden har visat sig tillförlitlig

Den dagliga produktionen av €STR har fungerat väl och metoden har visat sig vara tillförlitlig. Metodens tillförlitlighet kan illustreras genom två exempel. För det första: ECB:s sänkning av inlåningsfacilitetens ränta den 18 september 2019 återspeglades omedelbart och fullt ut i pre-€STR-data och de underliggande transaktionernas ränta och fördelning i mittintervallet har legat relativt stabilt sedan €STR började publiceras. För det andra: Tysklands helgdag den 3 oktober 2019 fick ett försumbart genomslag på räntan och dess olika mätvärden. Värdet av de rapporterade transaktionerna den dagen minskade visserligen med 4,3 miljarder euro jämfört med dagen innan, men antalet deltagande banker, liksom koncentrationen av den omsättning som rapporterats av de fem banker med störst volymandel, låg fortfarande på betryggande avstånd från de tröskelvärden som fastställts i policyn för ett tillräckligt dataunderlag, som beskrivs ovan. Vidare var volatiliteten för €STR fortfarande begränsad, vilket visar att metoden är robust för sådana händelser.

Diagram 23

€STR sedan den 9 september 2019

(vänster skala: miljarder euro; höger skala: baspunkter)

Källa: ECB.
Anm.: Pre-€STR fram till den 30 september, €STR från och med den 1 oktober.

  

Diagram 24

€STR-mätvärden för tillräckligt dataunderlag sedan den 9 september 2019

(vänster skala: procent; höger skala: antal banker)

Källa: ECB.
Anm.: Pre-€STR fram till den 30 september, €STR från och med den 1 oktober.

Ökade insatser krävs från marknadsaktörernas sida för att bygga upp tillräckligt med likviditet på €STR:s kontant- och derivatmarknader

Användningen av €STR börjar ta fart, men det krävs ökade insatser från marknadsaktörernas sida för att bygga upp tillräckligt med likviditet på €STR:s kontant- och derivatmarknader. €STR bör användas brett för olika marknadssegment – den ska med andra ord inte ses enbart som en ersättningsränta för Eonia på derivatmarknaden, utan även användas i de fall där andra referensräntor normalt skulle ha använts. Exempel på hur den kan användas på båda sidor av balansräkningen är obligationsemissioner och låneutgivning.

€STR kan fungera som reservalternativ i Euribor-kopplade kontrakt samt som alternativränta till Euribor

€STR erbjuder även ett sätt att hantera risker avseende ”interbankräntor vid försäljning” (IBOR) i samband med att dessa index reformeras globalt. Enligt Financial Stability Boards rekommendation[45] bör man uppmuntra till användning av i princip riskfria dagslåneräntor för de globala räntemarknaderna när så är lämpligt, och kontrakt som har IBOR som referensränta bör ha kraftfulla bestämmelser om reservalternativ. I och med att Euribors administratör beviljades tillstånd den 3 juli 2019 kan referensvärdet fortsätta att användas inom euroområdet. Till skillnad från Libor finns det inga planer på att Euribor ska upphöra. Det kan dock inte tas för givet att Euribor kommer att bestå på längre sikt: det beror för det första på hur stabil panelen med bidragande banker är och för det andra på utvecklingen av den penningmarknadsverksamhet som Euribor är tänkt att mäta. Även om behöriga myndigheter enligt EU-förordningen om referensvärden kan tillhandahålla en tillfällig säkerhetsmekanism i form av obligatoriska bidrag till referensvärdet eller obligatorisk administration av referensvärdet, är det en säkerhetsmekanism som är begränsad både i tid och till sin karaktär. €STR – och räntekurvor som baseras på €STR – kan därför utgöra ett reservalternativ i Euribor-kopplade kontrakt och även fungera som alternativränta till Euribor. Det finns redan goda exempel från andra jurisdiktioner, såsom USA, Storbritannien och Schweiz, på hur användningen av dagslåneräntor som €STR har tagit fart och förordas som ett sätt att hantera osäkerheten i samband med Libor.


5.2 Administration av EU:s upp- och utlåningstransaktioner

ECB har ansvar för administrationen av upp- och utlåningstransaktioner inom systemet för medelfristigt stöd (MTFA)[46] samt den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM)[46]. Under 2019 administrerade ECB räntebetalningarna på lånen inom systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd. Det totala utestående beloppet för detta system uppgick den 31 december 2019 till 200 miljoner euro. Under 2019 administrerade ECB också diverse betalningar och räntebetalningar på lånen inom EFSM. Det totala utestående beloppet för denna mekanism uppgick den 31 december 2019 till 46,8 miljarder euro.

ECB administrerar betalningar för olika EU-låneprogram

ECB har även ansvar för administrationen av betalningar i samband med transaktioner inom Europeiska finansiella stabilitetsfaciliteten (EFSF)[47] och Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM)[48]. Under 2019 administrerade ECB olika ränte- och avgiftsbetalningar av två lån inom EFSF. ECB administrerade även betalningar kopplade till ESM-medlemmarnas teckning av ESM:s tillåtna kapitalstock.

ECB ansvarar slutligen för administrationen av alla betalningar i samband med låneavtalet med Grekland.[49] Det totala utestående beloppet för detta avtal uppgick den 31 december 2019 till 52,9 miljarder euro.


5.3 Eurosystemets reservförvaltningstjänster

Ett antal centralbanker i Eurosystemet tillhandahåller tjänster inom ramen för ERMS

Även under 2019 erbjöds en rad olika finansiella tjänster inom ramen för ERMS (Eurosystem Reserve Management Services), som infördes 2005 för förvaltningen av kunders reservtillgångar i euro. Ett antal nationella centralbanker i Eurosystemet (Eurosystemets tjänsteleverantörer) erbjuder ett komplett utbud av investeringstjänster, på harmoniserade villkor och i enlighet med marknadsstandard, till centralbanker, monetära myndigheter och offentliga organ utanför euroområdet samt till internationella organisationer. ECB svarar för den övergripande samordningen, kontrollerar så att tjänsterna fungerar smidigt, främjar förändringar som förbättrar systemet och utarbetar rapporter till ECB-rådet.

Under 2019 har ytterligare en centralbank börjat tillhandahålla ERMS-tjänster, vilket innebär att Eurosystemet nu sammanlagt har tio tjänsteleverantörer. Antalet kundkonton i ERMS var 273 i slutet av 2019, vilket kan jämföras med 277 i slutet av 2018. De totala tillgodohavandena (dvs. likvida medel och värdepappersinnehav) som förvaltas inom ramen för ERMS minskade under 2019 med cirka 7,5 procent jämfört med 2018.

Ruta 6
ECB stärker rapporteringen om valutainterventioner

Den 26 september 2019 beslutade ECB-rådet att ytterligare data om ECB:s valutainterventioner ska offentliggöras från och med april 2020. Syftet med denna nya publiceringspolicy är att uppnå ökad kommunikation och öppenhet inom detta område i linje med den ansvarighetspraxis som tillämpas inom andra policyområden och samtidigt säkerställa att ECB kan utföra interventioner på valutamarknaden på ett effektivt sätt. Vad gäller exempelvis programmet för tillgångsköp tillämpas ansvarighetspraxis så att Eurosystemet tillhandahåller regelbundna data om köpens volym och fördelning för olika program och jurisdiktioner.

Växelkursen är inget policymål för ECB:s del. Sedan eurons start har ECB intervenerat på valutamarknaden två gångar: 2000 och 2011 (se tabell A). ECB intervenerade första gången 2000 efter farhågor om eurokursens globala och inhemska återverkningar, inbegripet hur den skulle kunna påverka prisstabiliteten. ECB intervenerade först samordnat med de amerikanska och japanska myndigheterna den 22 september och därefter intervenerade ECB unilateralt i november. Den andra interventionen gjordes på begäran av de japanska myndigheterna. ECB och de amerikanska, brittiska och kanadensiska myndigheterna intervenerade då samordnat den 18 mars 2011 som respons på yenens valutakursrörelser i samband med de tragiska händelserna i Japan.

Tabell A

ECB:s valutainterventioner fram till nu

Källa: ECB.

Med den ändrade publiceringspolicyn kommer ECB att tillhandahålla data om valutainterventioner enligt en strukturerad och systematisk modell för frekvens och datatäckning. ECB har tidigare använt flera av sina kanaler för att informera om valutainterventioner, däribland veckobalansräkningar, årsbokslut och årsrapporten. Framöver kommer ECB att publicera uppgifter om valutainterventioner dels i en tabell på webbplatsen, dels i ECB:s årsrapport. Tabellen på webbplatsen uppdateras kvartalsvis, med ett kvartals fördröjning. Vid det första publiceringstillfället ska tabellen innehålla alla historiska uppgifter om valutainterventioner sedan 1999. Framöver kommer ECB:s årsrapport även att innehålla ytterligare bakgrundsinformation samt en sammanfattning av eventuella valutainterventioner som har genomförts under senare tid. I ECB:s årsbokslut ska det även anges om det har utförts några valutainterventioner under granskningsåret. Kommentaren till veckobalansräkningen ska även innehålla en allmän hänvisning till eventuella interventioner som har genomförts veckan innan samt till de tidigare tillfällena 2000 och 2011.

Den nya rapporteringsramen ska omfatta valutainterventioner som har genomförts av ECB, både unilateralt och samordnat med andra myndigheter, samt valutainterventioner inom växelkursmekanismen (ERM2) ”vid marginalerna”[50]. Den ska omfatta totalt belopp (netto samt brutto), riktning (försäljning eller köp), uppdelning per valuta samt interventionsdatum. För att garantera fullständig insyn ska det i kvartalstabellen också uttryckligen anges om det inte har förekommit några valutainterventioner.

Därmed är ECB:s kommunikationspolicy i linje med den ansvarighetspraxis som ECB har utarbetat under årens lopp. Denna praxis går längre än vad strikt krävs enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Detta innebär att ECB tillhandahåller relevant information om sin strategi samt sina bedömningar och policybeslut till den bredare allmänheten och de finansiella marknaderna. Öppenheten kring hur ECB utför sina uppgifter bidrar till att stärka ECB:s trovärdighet. Varje centralbank som är med i ERM2 har ett fortsatt ansvar för att publicera data om valutainterventioner enligt egen praxis.


6 Fler sedlar och en låg förfalskningsnivå

ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet ansvarar för att ge ut eurosedlar inom euroområdet, trygga kontantförsörjningen samt upprätthålla förtroendet för valutan. Antalet och värdet på eurosedlar i cirkulation har ökat sedan sedlarna infördes 2002, generellt sett skett i snabbare takt än den ekonomiska tillväxten. Antalet förfalskningar var under 2019 fortsatt lågt. Detta beror på en kombination av olika faktorer, bland annat förbättrade säkerhetsdetaljer i den nya Europaserien, fortlöpande samarbete med brottsbekämpande myndigheter, regelbunden kommunikation med allmänheten samt utbildning av personer som yrkesmässigt hanterar kontanter. I maj 2019 infördes de nya 100- och 200-eurosedlarna med nya, innovativa säkerhetsdetaljer. Därmed är sedelserien ”Europa” komplett.


6.1 Fortsatt ökning av sedlar i cirkulation

Under 2019 ökade antalet och värdet på eurosedlar i cirkulation med runt 6,4 procent respektive 5,0 procent. I slutet av året fanns 24,1 miljarder eurosedlar i cirkulation, vilket motsvarade ett värde av totalt 1 231 miljarder euro (se diagram 25 och 26). Både räknat till antal och värde svarade 50-eurosedeln för nära hälften av alla sedlar i cirkulation. Sedelvalören med absolut högst årlig ökningstakt 2019 var 200-eurosedeln: 61,4 procent. Denna sedel fick till viss del tillgodose efterfrågan på 500-eurosedeln, vars utgivning upphörde. I slutet av 2019 uppgick värdet av alla 100-eurosedlar i cirkulation till 305 miljarder euro, vilket motsvarar det sammanlagda värdet av alla valörer av eurosedlar som var i cirkulation i juli 2002. Ökningstakten för 100- och 50-eurosedlar var fortsatt hög: 8,8 procent respektive 7,4 procent.

Diagram 25

Eurosedlar i cirkulation, antal och värde

(vänster skala: miljarder euro; höger skala: miljarder)

Källa: ECB.

  

Diagram 26

Eurosedlar i cirkulation per valör, värde

(miljarder euro)

Källa: ECB.

I värde räknat finns en tredjedel av eurosedlarna utanför euroområdet

I värde räknat finns uppskattningsvis omkring en tredjedel av eurosedlarna i cirkulation utanför euroområdet. Sedlarna förekommer i huvudsak i grannländerna och främst i de högre valörerna. De används som värdebevarare och för avveckling av transaktioner på internationella marknader.

Produktionen av eurosedlar hanteras gemensamt av de nationella centralbankerna i euroområdet, som under 2019 tillsammans tilldelades produktionen av cirka 3,7 miljarder sedlar.

Det totala antalet euromynt i cirkulation ökade under 2019 med 3,3 procent och uppgick i slutet av året till totalt 135,1 miljarder. Värdet av mynt i cirkulation steg till 30,0 miljarder euro, en ökning på 3,4 procent jämfört med slutet av 2018.

Under 2019 gjorde de nationella centralbankerna i euroområdet äkthets- och kvalitetskontroller av cirka 30 miljarder sedlar och tog cirka 5 miljarder sedlar ur cirkulation för makulering. Eurosystemet fortsatte även att hjälpa tillverkare av sedelhanteringsutrustning att säkerställa att deras maskiner uppfyller ECB:s krav på äkthets- och kvalitetskontroller av eurosedlar innan de återcirkuleras. Med hjälp av sådana maskiner kontrollerade kreditinstitut och andra professionella kontanthanterare äktheten och kvaliteten på omkring 38 miljarder eurosedlar under 2019.

De nya 100- och 200-eurosedlarna infördes och 500-eurosedeln upphörde

Den 28 maj 2019 sattes de nya 100- och 200-eurosedlarna i cirkulation. Europaserien, som lanserades 2013 i och med 5-eurosedeln, är därmed komplett.

Mellan januari och april 2019 upphörde samtliga nationella centralbanker i euroområdet med sin utgivning av 500-eurosedeln. Denna sedel kommer, precis som övriga valörer i den första serien eurosedlar, att förbli lagligt betalningsmedel, vilket innebär att de även fortsättningsvis kan användas som betalningsmedel och värdebevarare. Den första seriens sedlar (inbegripet 500-eurosedeln) kommer alltid att behålla sitt värde och man kan växla in dem på någon av Eurosystemets nationella centralbanker under obegränsad tid.


6.2 Fortsatt låg nivå av eurosedlar under 2019

Under 2019 låg antalet förfalskade eurosedlar på fortsatt låg nivå och cirka 559 000 förfalskningar togs ur cirkulation. Detta låga antal beror på en kombination av olika faktorer, bland annat förbättrade säkerhetsdetaljer i den nya Europaserien, samarbete med brottsbekämpande myndigheter samt informations- och utbildningsinsatser på europeisk och nationell nivå. Jämfört med antalet äkta eurosedlar i cirkulation minskade andelen förfalskade sedlar ytterligare och ligger på en mycket låg nivå. Diagram 27 visar hur mängden förfalskade sedlar som tagits ur cirkulation har utvecklats över tid.

Diagram 27

Antal förfalskade sedlar per en miljon äkta eurosedlar i cirkulation

(miljondel)

Källa: ECB.

Sedelförfalskarna riktar främst in sig på 20- och 50-eurosedlar, som tillsammans stod för över 70 procent av det totala antalet falska sedlar som togs ur cirkulation under 2019. Andelen falska 50-eurosedlar minskade under 2019.

ECB rekommenderar allmänheten till vaksamhet när de tar emot sedlar och att komma ihåg ”känn-titta-vicka”-metoden

Även om risken har blivit allt mindre att bli lurad av de falska sedlar som tas ur cirkulation, uppmanar ECB allmänheten till fortsatt vaksamhet när de tar emot sedlar, att komma ihåg ”känn-titta-vicka”-testet och att inte förlita sig till enbart en säkerhetsdetalj. Utbildning tillhandahålls dessutom fortlöpande till personer som yrkesmässigt hanterar kontanter, både i och utanför Europa, och uppdaterat informationsmaterial tas fram som stöd för Eurosystemets kamp mot förfalskningar. För detta ändamål samarbetar ECB även med Europol, Interpol och Europeiska kommissionen.


6.3 Arbete för mer miljövänliga sedlar

Under 2004 genomförde Eurosystemet en livscykelanalys av eurosedlar i enlighet med ISO 14040-standarderna, vilket är ett nytt sätt att analysera sedlarnas miljöpåverkan under hela deras livstid. På basis av denna komplexa analys har sedan åtgärder vidtagits för att minska sedlarnas miljöpåverkan. För tillverkare av eurosedlar och deras komponenter har Eurosystemet t.ex. infört ett ackrediteringssystem som omfattar ett miljöledningssystem. Eurosystemet har bland annat fokuserat på en successiv övergång till målet med ett eurosedelpapper som består av 100 procent hållbart framställda bomullsfibrer.

På årsbasis har Eurosystemet även övervakat samtliga ackrediterade tillverkares nyckeldata för förbrukning och utsläpp i syfte att förbättra miljöprestandan under produktionsprocessen.


7 Statistik

Med de nationella centralbankernas hjälp tar ECB fram, samlar in, sammanställer och publicerar ett brett spektrum av statistik och data som behövs som underlag för euroområdets penningpolitik, den finansiella stabiliteten och andra uppgifter som utförs av Europeiska centralbankssystemet (ECBS) samt för Europeiska systemrisknämndens verksamhet (ESRB). Statistiken används även av offentliga myndigheter, finansmarknadens aktörer, massmedia och allmänheten i stort, och bidrar på så vis till att ECB kan uppnå målet om transparens.

I detta kapitel behandlas olika sätt att begränsa rapporteringsbördan för banker samt statistik om fintech, inbegripet kryptotillgångar. Vi har också två rutor där vi tar upp särskilda ämnen: dels den oberoende fastställandeprocessen för den korta euroräntan (€STR) på grundval av den tillämpliga riktlinjen (ruta 7), dels den medellånga strategin för statistik över finansräkenskaper, där målen för de kommande åren anges (ruta 8).


7.1 Begränsa rapporteringsbördan

Finanskrisen ledde till en ökad rapporteringsbörda

Finanskrisen visade att aggregerad statistik inte räckte till för att ge beslutsfattarna det underlag som krävdes i ett läge med ökad fragmentering mellan länder, sektorer och marknader. ECB reagerade på detta genom att anta nya rättsakter för att kunna få in mer detaljerad data som uppfyller databehoven för penningpolitik, mikrotillsyn och makrotillsyn. Det kan t.ex. handla om statistiska dataset som AnaCredit, statistik över värdepappersinnehav och penningmarknadsstatistik. Resultatet blev en ökad rapporteringsbörda för bankerna.

En annan svårighet för banksektorn är att det saknas harmoniserade rapporteringsordningar mellan länderna. Detta beror på den linje som ECBS traditionellt sett har tillämpat: att nationella centralbanker kan använda sina nationella rapporteringsordningar för att uppfylla de europeiska statistikkraven.

Sett till begreppsnivån är statistikrapporteringen inom euroområdet visserligen i hög grad harmoniserad, men i praktiken är det ändå ett stort antal olika statistikrapporter som ska överlämnas till de nationella centralbankerna, med olika intervall och tidsramar samt med olika aggregeringsnivå.

Statistikrapporterna överlappar dessutom till viss del de rapporter som banktillsynsmyndigheterna begär in. Detta leder till redundanser och överlappningar samt komplexa rapporteringsordningar och förfaranden.

Situationen har förståeligt nog påtalats av banksektorn, som har efterlyst att rapporteringskraven ska utformas och genomföras på ett mer kostnadseffektivt sätt[51]. Samtidigt vill man att regelverket ska vara fortsatt ändamålsenligt och att datakvaliteten ska höjas ytterligare.

Med den integrerade rapporteringsramen konsolideras ECBS befintliga statistikkrav för bankerna

Mot denna bakgrund började ECBS under 2016 konsolidera de befintliga statistikkraven för banker genom att utarbeta en integrerad rapporteringsram (IReF). Syftet med denna ram är att införa en integrerad lösning för ECBS statistikrapportering som omfattar samtliga länder och statistikområden. Enligt den nya ramen, som är tänkt att genomföras mellan 2024 och 2027, ska mer detaljerad data samlas än med nuvarande dataset[52]. På så sätt kan man täcka in befintliga krav genom en enda ram och samtidigt om möjligt undvika överlappningar av kraven. Detta innebär att datavolymen visserligen ökar, men att bankerna behöver göra färre statistiska klassificeringar och aggregeringar, något som ofta är mycket resurskrävande. Dessa uppgifter ska i stället utföras av ECBS, vilket förväntas leda till bättre datakvalitet överlag. IReF kommer att använda sig av en unik datamodell och katalog. Därigenom förväntas definitioner standardiseras fullt ut och en sund metodologi säkerställas. Detaljerad data är flexibel i sig eftersom den kan kombineras på olika sätt för att skapa nya produkter och tjänster. Detta förväntas kunna leda till att den rättsliga rapporteringsramen inte behöver ändras lika ofta och samtidigt minska myndigheternas behov av att begära in specifik data efterhand som behoven uppstår.

Bankernas integrerade rapporteringskatalog kompletterar den integrerade rapporteringsramen

Som framgår av diagram 2 omfattar ECBS övergripande strategi för att samla in data från bankerna även stöd till uppgiftslämnarna att optimera hur de organiserar den lagrade informationen i sina interna driftssystem (t.ex. för redovisning, riskhantering, värdepapper eller insättningar) via ett ”inputlager”. Detta kan då användas som utgångspunkt för att uppfylla samtliga tillämpliga rapporteringskrav, baserat på standardiserade omvandlingsregler. En grupp med företrädare för ECB, vissa av euroområdets nationella centralbanker och banksektorn håller därför på att utveckla BIRD, bankernas integrerade rapporteringskatalog. Utöver ECBS statistiska dataset omfattar BIRD även tillsyns- och resolutionsrapportering.

Diagram 2

ECBS-strategin för att inhämta data från bankerna

Anm.: EBA: Europeiska bankmyndigheten; SSM: den gemensamma tillsynsmekanismen; SRM: den gemensamma resolutionsmekanismen.

ECBS genomför en kostnads–nyttoanalys av den integrerade rapporteringsramen

Under 2018 beslutade ESCB att inleda en kostnads–nyttoanalys av den integrerade rapporteringsramen i nära samarbete med banksektorn och andra berörda aktörer i syfte att undersöka hur initiativet påverkar utbuds- respektive efterfrågesidan. Det första steget bestod i att skicka ut ett frågeformulär för att göra en kvalitativ inventering av hur statistikrapporteringen ser ut inom olika områden och länder. På så sätt skulle man identifiera de främsta kostnadsfaktorerna och de potentiella fördelarna med den integrerade rapporteringsramen. ESCB statistikkommitté utvärderade resultaten från den kvalitativa inventeringen under 2019 och tog fram konkreta scenarion för den integrerade rapporteringsramen vad gäller olika aspekter för datainsamling och statistikproduktion. Under 2020 blir sedan nästa steg att via ett frågeformulär bedöma kostnader och fördelar med respektive scenario. Dessa scenarion utarbetades av fokusgrupper med ämnesexperter från ECBS samt, för vissa områden, företrädare för banksektorn. Det nya frågeformuläret ska baseras på ett utkast till rapporteringsformulär för den integrerade rapporteringsramen, så att de svarande kan bedöma scenariona utifrån de konkreta rapporteringskrav som har föreslagits. ECBS kommer därefter att bedöma resultaten samt, om det finns stöd för den integrerade rapporteringsramen, identifiera hur den ska utformas optimalt för att på bästa sätt tillgodose banksektorn samt ECBS användare och statistiksammanställare.

Om den övergripande kostnads–nyttoanalysen ger ett tillfredsställande resultat, kan ECB-rådet besluta att gå vidare med den integrerade rapporteringsramen. I så fall utarbetas en ECB-förordning för offentligt samråd innan den sedan antas och genomförs. Kraven i den integrerade rapporteringsramen skulle vara obligatoriska för samtliga banker i euroområdet.


7.2 Ny och förbättrad statistik för euroområdet

Fintech och kryptotillgångar

ECB övervakar fenomenet kryptotillgångar och fintech

Statistik över fintech, dvs. tekniska innovationer som används för att stödja eller tillhandahålla finansiella tjänster, utarbetas och utvecklas nu för att tillgodose statistikanvändarnas behov i en digital värld. I början av 2019 upprättade ECB:s generaldirektorat för statistik ett internt dataset för kryptotillgångar och fastställde en uppsättning indikatorer som i första hand bygger på allmänt tillgänglig aggregerad data. Dataset och indikatoruppsättningen, som har genomgått kvalitetskontroller och kompletterats med andra data från kommersiella källor[53], utgjorde underlag för ECB:s övervakning av fenomenet kryptotillgångar[54]. Med hjälp av big data-teknik kunde ECB skapa en automatiserad uppsättning förfaranden för att samla in, hantera och integrera flera datainsamlingar om kryptotillgångar. En viktig del av detta arbete består i att undersöka hur kryptotillgångar ska klassificeras statistiskt. Vad gäller fintech diskuteras statistiska definitioner för fintech samt relaterade databehov även inom internationella forum[55]. Samtidigt med detta har ECB skapat ett experimentellt internt dataset om fintech-enheter i euroområdet[56] och liknande initiativ har även genomförts vid vissa nationella centralbanker inom euroområdet. Syftet är att få en bild av kopplingarna mellan den finansiella sektorn och fintech samt vilka möjligheter och risker fintech kan medföra.

Ruta 7
Oberoende fastställandeprocess för den korta euroräntan (€STR)

Den 2 oktober 2019 offentliggjorde ECB för första gången den korta euroräntan (€STR) (se avsnitt 5.1), efter två års intensiva förberedelser av Eurosystemet och de uppgiftslämnande bankerna. €STR, som speglar upplåningskostnaderna för lån utan säkerhet för bankerna i euroområdet, beräknas och offentliggörs av ECB:s statistikfunktion. Därigenom säkerställs att räntan fastställs fristående från ECB policyfunktioner. I enlighet med €STR-riktlinjen har en kontrollram upprättats för att uppnå en objektiv och oberoende fastställandeprocess samt hantera befintliga eller potentiella intressekonflikter.

I €STR-riktlinjen fastställs ECB:s administratörsansvar för räntan samt vilka uppgifter och ansvarsområden ECB och de nationella centralbankerna har i samband med fastställandet av €STR och andra verksamhetsförfaranden. I enlighet med €STR-riktlinjen har det inrättats en intern tillsynskommitté som ska granska, analysera och rapportera om samtliga aspekter av fastställandet av €STR. Fastställandeprocessen för €STR genomgår regelbundna interna och externa revisioner. För att säkerställa att €STR-förfarandena är i linje med internationell bästa praxis har Ioscos (International Organization of Securities Commissions) principer för finansiella referensvärden införlivats i €STR-riktlinjen, där detta har varit relevant och lämpligt.

ECB publicerade €STR för första gången den 2 oktober 2019, då den återspeglade handelsaktivitet den 1 oktober 2019. €STR offentliggörs på ECB:s webbplats[57] kl. 08:00 centraleuropeisk tid varje Target2-affärsdag baserat på de transaktioner som genomförts och avvecklats föregående Target2-affärsdag. Om det därefter upptäcks fel som påverkar mer än 2 baspunkter, revideras €STR och återpubliceras samma dag kl. 09:00 centraleuropeisk tid. Efter den tidpunkten sker ingen ytterligare revidering av €STR. Direkt efter ECB:s publicering tillhandahålls €STR av kommersiella dataleverantörer via feeds med marknadsdata i realtid. För att främja en öppen process kring hur referensvärdena fastställs publicerar ECB regelbundet summarisk information om det efter den vanliga publiceringen har upptäckts fel över 0,1 baspunkt som inte uppfyller kriterierna för återpublicering.

€STR baseras helt och hållet på faktiska eurotransaktioner som har inrapporterats av bankerna i enlighet med förordningen om penningmarknadsstatistik. Denna förordning ändrades nyligen i syfte att förbättra tillgången till högkvalitativ statistik om penningmarknaden i euro.[58] Uppgiftslämnarna enligt förordningen – de var 50 till antalet vid denna rapports stoppdatum för data – lämnar antingen data indirekt via sin respektive nationella centralbank (Deutsche Bundesbank, Banco de España, Banque de France eller Banca d’Italia) eller direkt till ECB före kl. 07:00 centraleuropeisk tid (se diagram A). Därefter görs en kvalitetssäkring av data, med en uppsättning tekniska kontroller, ett stort antal konsistenskontroller samt en uppsättning riktade datakvalitetskontroller, för att identifiera om några transaktioner behöver uteslutas från €STR-beräkningen. Bekräftelseprocessen för transaktionerna genom mellan kl. 07:15 och 07:45 centraleuropeisk tid. Under denna process ställer ECB, i samarbete med de nationella centralbankerna, frågor till uppgiftslämnarna för att kontrollera så att de identifierade transaktionerna är korrekta.

Figur A

Verksamhetsprocess för €STR

Källa: ECB.

  

Ruta 8
Medellång strategi för statistik över finansräkenskaper

Under 2019 slutförde ECBS statistikkommitté framtagandet av en ny medellång strategi för kvartalsstatistik över finansräkenskaper. Genom detta initiativ ville man planera hur statistiken över finansräkenskaper ska utvecklas framöver med tanke på nya analysbehov och pågående förbättringar av statistikkapaciteten (t.ex. mer detaljerad data) samt hur utmaningar i form av globalisering och ett ökat internationellt beroende ska hanteras. Den medellånga strategin har utarbetats efter bland annat en grundlig genomgång av analysbehov, datakällor och sammanställningsalternativ, i nära samarbete med dataanvändare och experter från olika statistikområden, t.ex. personer som sammanställer betalningsbalansstatistik eller balansräkningsdata från monetära finansinstitut.

Enligt strategin ska fem olika mål nås under de kommande åren. För det första: När det gäller statistik över finansräkenskaper medför globaliseringen en rad olika utmaningar kopplade till det ökade internationella beroendet och den ekonomiska integrationen. Dessa utmaningar hanteras genom att statistiken i högre grad anpassas till statistiken över betalningsbalansen och utlandsställningen, att detaljnivån ökas för data över gränsöverskridande verksamhet samt att särskilt statistikfokus läggs på multinationella företag. För det andra: Behovet av att belysa den finansiella icke-banksektorn kommer att tillgodoses genom en mer detaljerad sektorsuppdelning samt ökad detaljnivå för data om finansiella instrument. För det tredje: Analysbehoven ökar vad gäller sammanlänkningen på makronivå, med särskilt fokus på investeringar och finansieringsberoenden, policyområdenas spridningskanaler och smittkedjor. Detta kommer att hanteras genom ett förbättrat ”från-vem-till-vem”-ramverk, som åskådliggör kopplingar mellan gäldenär och borgenär genom ökad sektoriell och/eller geografisk detaljnivå. För det fjärde: Statistikanalysen av hushållssektorn förbättras genom att det införs distributionella mätvärden för hushållens förmögenhet och skuldsättning samt att det utvecklas en analys för att identifiera hushållens indirekta exponering för underliggande investeringar värdepapper, aktier och andra tillgångar (en så kallad genomlysning av investerade medel). För det femte: syftet med strategin är att öka användbarheten för finansräkenskapsdata, t.ex. genom aktualitet och tillgång till retroaktiva data.

Arbetsflödena som arbetar för att uppnå dessa mål beaktar de kraven som har fastställts i den andra fasen av G20-gruppens Data Gaps Initiative[59] och kommer att dra fördel av de initiativ som pågår inom statistikområden som kan vara till hjälp. Utvecklingsfasen, som inleddes 2019, är normalt planerad tre till fem år framåt. Under denna fas ska det även göras en genomgång av ECB:s nuvarande förordningar och riktlinjer för att, om relevant, implementera nya utdata från statistiken över finansräkenskaper. I en snabbrörlig miljö bör det redan från första början fastställas att strategin ska vara dynamisk och anpassningsbar.

Den medellånga strategin för statistik över finansräkenskaper kommer att implementeras genom en kollektiv insats. På så sätt kan man ta itu med de olika utmaningarna samordnat och med tydligt avgränsade mål, där man drar fördel av de möjligheter som förändrad datatillgång och statistikkapacitet ger och strävar efter att statistiken över finansräkenskaper ska vara relevant och ändamålsenlig.


8 ECB:s forskning

Ekonomisk forskning är ett viktigt hjälpmedel för att analysera den ekonomiska utvecklingen och se vilka genomslag olika politiska åtgärder får. Den bidrar därmed till att de politiska målen uppnås. Mot bakgrund av det ekonomiska läget 2019 inriktades forskningsprioriteringarna även under 2019 på inflationsdynamik, hushållens finansiering och samspelet mellan penningpolitik, finansiell stabilitet och ekonomins reala sektorer.


8.1 Forskningsnätverk

Tre forskningskluster och olika forskningsnätverk spelar en viktig roll för att samordna det forskningsarbete som utförs av Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och upprätthålla kontakterna med akademiska forskare. Under 2019 fortsatte de tre ECBS-forskningsklustren för penningpolitik, finansiell stabilitet och konkurrenskraften för euroområdets ekonomier att anordna workshoppar om sådana frågor. Utöver detta inrättades ett forsknings- och policynätverk för centralbankskommunikation, under gemensam ledning av ECB, inom ramen för Centre for Economic Policy Research (se även avsnitt 11.2).

På vilket sätt samspelar penningpolitik och stabilitetstillsyn?

Ett forskningsområde som ECB särskilt inriktar sig på är interaktionen mellan stabilitetstillsyn och penningpolitik. Under 2019 undersökte en arbetsgrupp olika spridningseffekter mellan dessa båda områden, bland annat penningpolitikens effekter på den finansiella stabiliteten och stabilitetstillsynens påverkan på den reala ekonomin. Fokus för 2020 kommer att vara hur man ska gå tillväga för att samordna penningpolitik och stabilitetstillsyn på bästa sätt.[60]

Vad kan mikrodata om prisbildningen berätta om inflationsdynamiken?

Forskningsnätverket PRISMA (price-setting micro data analysis) studerar prisbildningen inom enskilda företag och detaljhandel med hjälp av mikrodata för priser. Inom denna forskning undersöks förhållandet mellan enskilda företags prisbildning och aggregerad inflationsdynamik, framför allt frågorna om hur prisbildningen påverkas av låg inflation, penningpolitisk inriktning och rådande konjunkturläge.

Vilken betydelse har hushållens heterogenitet för den penningpolitiska transmissionen?

Household Finance and Consumption Network (HFCN) är nu klar med den tredje omgången av enkäten om hushållens finansiering och konsumtion (HFCS). Resultaten publiceras i början av 2020. Man har bland annat studerat effekterna av hushållens heterogenitet för den penningpolitiska transmissionen, t.ex. vilken betydelse denna har för politikens genomslagskraft sett till inkomstfördelning. HFCS-enkäten har även tillhandahållit avgörande indata till mikrosimuleringsmodeller som kvantifierar effekterna av olika stresstestscenarion för hushållen.

Forskningsnätverket om konkurrenskraft (CompNet), ett forskningsforum för studier av produktivitet och konkurrenskraft i EU-länderna, slutförde en ny omgång av datainsamling för att förbättra täckningen och jämförbarheten mellan olika länder för företagsdata med indikatorer på konkurrenskraft. Under 2019 använde CompNet dessa data t.ex. i studier om vilken roll handels-, finans- och arbetsmarknadspolitik har för omfördelning av kapital och arbetskraft.

Under 2019 inledde ECB ett projekt för att samla in data om konsumentförväntningarna i euroområdet genom en regelbunden webbenkät. Denna enkät kommer att genomföras i samarbete med de nationella centralbankerna och omfattar förväntningar i fråga om inflation, arbetsmarknad, konsumtions- och sparmönster samt konsumenternas ekonomi. Därigenom kommer ECB att kunna undersöka vilken betydelse konsumenternas förväntningar har för deras ekonomiska och finansiella beslut.


8.2 Konferenser och publikationer

Även i år anordnade ECB ett antal konferenser, bland annat Sintra-forumet om 20 år med EMU

Även under 2019 anordnade ECB ett antal forskningsevenemang på hög nivå. Vid 2019 års ECB-forum för centralbanksverksamhet i Sintra diskuterades lärdomarna efter 20 år av den europeiska ekonomiska och monetära unionen (EMU), med fokus på de varierande framstegen i fråga om ekonomisk konvergens samt finans- och penningpolitikens roll vid makroekonomisk stabilisering (se även ruta 12 i kapitel 12). Under ECB:s fjärde årliga forskningskonferens behandlades innovativ forskning om sekulär stagnation, finansiella marknadsstrukturer och betydelsen av big data inom ekonomi. Vid andra viktiga konferenser behandlades strukturreformer inom euroområdet, inflationsutveckling, global handel, arbetsmarknader, finanspolitik och EMU-styrning, enkäter om konsumentförväntningar, karriärutveckling kopplat till kön samt penningpolitik och stabilitetstillsyn.

ECB publicerade sin forskning i olika publikationsserier

Under 2019 publicerades 129 rapporter av ECB-medarbetare i ECB:s Working Paper Series. Utöver detta publicerades ett antal mer policy- eller metodinriktade studier i ECB:s Occasional Paper Series, Statistics Paper Series och Discussion Paper Series. En stor del av ECB:s forskningsresultat publicerades även i vetenskapliga tidskrifter. Utöver detta har forskningsresultaten presenterats för en bredare allmänhet, bland annat via 12 artiklar som publicerats i ECB:s Research Bulletin. I rutorna 9 och 10 sammanfattas 2019 års forskningsresultat inom två olika områden.

Ruta 9
Marknadskoncentration, marknadsmakt och sysselsättningsdynamik i euroområdet

Det förekommer en omfattande offentlig debatt om företagen har blivit alltför starka på marknaden under de senaste decennierna. I USA har studier gett belägg för att företagens koncentrationsfaktor har ökat, där ett fåtal företag står för en större marknadsandel. Det innebär att konkurrensnivån har minskat så att företag kan lägga på ett högre prispåslag på marginalkostnaderna, samtidigt som sysselsättningsdynamiken har försvagats.

I en aktuell ECB-studie[61] undersöktes utvecklingen vad gäller detta i euroområdets fyra största ekonomier (Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien). I studien kunde man inte se några belägg för att företagens marknadsmakt skulle ha ökat sedan 1990-talet i dessa länder. Prispåslaget på kostnaderna, som sedan 1990-talet har ökat till drygt 20 procent från knappt 15 procent i USA, har däremot minskat marginellt i euroområdet (se diagram A). Detta beror till stor del på tillverkningssektorns utveckling och drivs eventuellt av en fördjupad handel och monetär integration inom euroområdet. Jämfört med USA är dessutom en uppenbar skillnad att koncentrationsfaktorerna i euroområdet har varit i stort sett oförändrade under senare år, både på aggregerad och nationell nivå.

Diagram A

Utveckling av prispåslag i euroområdet och USA

(prispåslag på produktionskostnader)

Källa: Cavalleri m.fl. (2019).
Anm.: Som framgår av diagrammet motsvarar ett prispåslag på 15 procent en bruttoprisprocent på 1,15 .

Marknadsmakt brukar normalt ses som en välfärdsminskande faktor (eftersom den leder till att företag höjer priserna och producerar mindre), men i innovativa sektorer kan den även få gynnsamma effekter eftersom utsikterna om marknadsmakt är ett starkt innovationsincitament för företagen. I studien konstaterades också att inom högteknologisk industri kopplas hög koncentration till en högre tillväxttakt sett till total faktorproduktivitet.

Slutligen har arbetsmarknadens dynamik, mätt som andelen arbetstillfällen som tillkommer och försvinner, under de två senaste decennierna försvagats betydligt i USA, men varit oförändrad i euroområdet. Arbetsmarknaden i USA uppvisar dock fortfarande betydligt mer dynamik än arbetsmarknaden i euroområdet. Sammantaget finns det inga tecken på större förändringar av marknadsmakt och sysselsättningsdynamik i euroområdets stora ekonomier.

  

Ruta 10
Könsbalansen i karriärutvecklingen på ECB

Klyftan mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden har väckt ett allt större intresse under de senaste åren. I en aktuell ECB-rapport[62] undersöks hur denna klyfta ser ut inom centralbanksverksamhet, som stereotypiskt sett är mansdominerad. I rapporten analyseras karriärutvecklingen för män och kvinnor som arbetar på ECB med hjälp av konfidentiella anonymiserade personaldata från åren 2003–2017. Analysen inriktas på expertpersonal i fyra olika löneband inom jämförbara verksamhetsområden som har en koppling till ekonomisk analys, för att få en homogen personalgrupp vad gäller humankapital och erfarenhet.[63]

I studien konstateras att sannolikheten att befordras till ett högre löneband var mindre för kvinnor än för män före 2011. Skillnaden försvann till stor del efter 2011, när ECB vidtog flera åtgärder för att främja bättre balans mellan könen och gjorde ett offentligt uttalande om mångfald. Diagram A visar hur klyftan mellan kvinnor och män har utvecklats när det gäller sannolikheten att befordras till ett högre löneband inom tio år efter att man börjat i lönebandet F/G (det första lönebandet för expertpersonal på ECB). Före 2011 var klyftan mellan kvinnor och män 36 procent, men minskade därefter till 8 procent.

Diagram A

Befordran – skillnader mellan kvinnor och män före och efter 2011

(procent; antal år efter start)

Källa: Hospido, Laeven och Lamo (2019).
Anm.: Diagrammet visar hur klyftan mellan kvinnor och män har utvecklats, före respektive efter 2011, vad gäller årlig medelsannolikhet att bli befordrad från lönebandet F/G inom tio år efter att man började där. Könsklyftan vid befordran definieras som skillnaden i genomsnittlig årlig befordringstakt för män och kvinnor i förhållande till sannolikheten för befordran bland män.

Data efter 2011 möjliggör en mer ingående analys av befordringsprocessen. Denna analys visar att när kvinnor väl har ansökt om befordran är sannolikheten att de ska bli befordrade faktiskt större än för deras manliga kollegor. Kvinnorna har även en bättre fortsatt löneutveckling, vilket tyder på att deras ökade sannolikhet för befordran grundas på meriter och inte på positiv diskriminering.

Sannolikheten var dock mindre för att kvinnor skulle ansöka om befordran. Vissa belägg tyder på att denna klyfta mellan könen återspeglar att kvinnor inte är så benägna att ansöka om befordran om de utgår från att konkurrensen är hög. Sannolikheten för att kvinnor skulle ansöka var t.ex. mindre om förfarandet var öppet även för externa sökande eller om den sökande konkurrerade med ett stort antal nära kollegor med relativt hög lön. Sammantaget tyder dessa resultat på att arbetet för att främja en bättre könsbalans även skulle kunna behöva omfatta åtgärder som gör det lättare för kvinnor att eftersträva och ansöka om befordran (se avsnitt 12.1 för information om ECB:s arbete för att främja spridning mellan könen under 2019).


9 Verksamhet och skyldigheter inom det rättsliga området

I detta kapitel behandlas EU-domstolens jurisdiktion över ECB. Här redogörs även för ECB:s yttranden samt fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om varje förslag till lagstiftning som faller inom dess behörighetsområde. I kapitlet redovisas också arbetet med att övervaka efterlevnaden av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling.


9.1 EU-domstolens jurisdiktion över ECB

EU-domstolen ogiltigförklarade ett beslut från den lettiska antikorruptionsbyrån i den del som förbjöd Ilmārs Rimšēvičs att utföra sina åtaganden som centralbankschef för Latvijas Banka

Den 26 februari 2019 ogiltigförklarade Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) ett beslut från Korupcijas novēršanas un apkarošanas birojs (den lettiska antikorruptionsbyrån) i den del som förbjöd Ilmārs Rimšēvičs att utföra sina åtaganden som centralbankschef för Latvijas Banka. Talan hade väckts mot beslutet dels av Rimšēvičs (C-202/18), dels av ECB (C-238/18). Detta var första gången som EU-domstolen fick anhängiggjorda mål där den rättsliga grunden var artikel 14.2 andra stycket i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (ECBS-stadgan). EU-domstolen fann för det första att om en centralbankschef för en nationell centralbank förbjuds att utföra sina åtaganden, även om det är tillfälligt som i detta fall, innebär detta att han skiljs från sin tjänst och EU-domstolen måste därför bedöma om detta förbud är lagligt. För det andra ansåg EU-domstolen att syftet med den åtgärd som avses i artikel 14.2 andra stycket i ECBS-stadgan var att upphäva en nationell rättsakt på grund av ”den särskilda institutionella miljö” som ECBS verkar i. För det tredje konstaterade EU-domstolen att Lettland inte hade kunnat styrka att skiljandet av Rimšēvičs från sin tjänst grundades på tillräckliga indikationer på allvarlig försummelse i enlighet med artikel 14.2 i ECBS-stadgan.

Tribunalen ogillade skadeståndstalan mot ECB med avseende på ett ECB-yttrande som utfärdats mot bakgrund av omstruktureringen av Greklands statsskuld 2012

Den 23 maj 2019 ogillade tribunalen den skadeståndstalan mot ECB som väckts av flera obligationsinnehavare (mål T-107/17). I talan yrkades på skadestånd för den skada som uppstått på grund av värderingsavdraget som påverkade vissa grekiska statsobligationer i samband med en partiell omstrukturering av Greklands statsskuld 2012. De sökande hade hävdat att ECB i sitt yttrande av den 17 februari 2012 (CON/2012/12) inte hade kunnat visa på att Greklands planerade omstrukturering av statsskulden var olaglig. ECB-yttrandet gällde det grekiska lagförslaget att senare antagna klausuler om kollektivt handlande införs med retroaktiv verkan för statsobligationer som regleras genom grekisk lag. Tribunalen konstaterade att omstruktureringen inte stred mot de sökandes grundläggande rätt till egendom som skyddas genom artikel 17 i stadgan om de grundläggande rättigheter. Tribunalen avvisade även alla andra ogiltighetsanspråk som de sökande hade gjort gällande. Tribunalen slog därför fast att ECB inte var skadeståndsskyldig till följd av att den påstådda olagligheten i den grekiska lagen inte hade påtalats i yttrandet. Domen har överklagats till EU-domstolen.

Tribunalen slog fast att ECB:s bedömning av om ett kreditinstitut fallerar eller sannolikt kommer att fallera är en förberedande akt som inte går att överklagas till EU:s domstolar

Den 6 maj 2019 slog tribunalen i två olika fall (T-283/18 Bernis m.fl. mot ECB och T-281/18 ABLV Bank mot ECB) fast att en bedömning av att ett institut ”fallerar eller sannolikt kommer att fallera” och som antas i samband med resolution av ett kreditinstitut är en förberedande åtgärd som inte kan avgöras genom oberoende rättslig prövning. I dessa mål överklagade ett kreditinstitut och dess direkta och indirekta aktieägare talan mot en ECB-bedömning av om ABLV Luxembourg fallerade eller var på väg att fallera i enlighet med artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond. Tribunalen bekräftade ECB:s ståndpunkt att en sådan bedömning mer är att betrakta som en bedömning av de faktiska förhållandena utan någon rättslig verkan i sig och att den därför inte kan överklagas till EU:s domstolar.

EU-domstolen bekräftade att ECB har exklusiv behörighet för tillsyn över samtliga kreditinstitut inom ramen för SSM

Den 8 maj 2019 bekräftade EU-domstolen i mål C-450/17 P (Landeskreditbank Baden-Württemberg mot ECB) tribunalens dom där tribunalen avfärdade ett yrkande om att ECB-beslut skulle ogiltigförklaras. I sitt beslut hade ECB upplyst Landeskreditbank om att banken till följd av sin storlek stod under tillsyn av enbart ECB, men inte under den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM), i enlighet med artikel 6.4 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut. Landeskreditbanks överklagande av detta beslut avvisades av tribunalen. EU-domstolen bekräftade att ECB har exklusiv behörighet för övervakning av samtliga kreditinstitut med stöd av artikel 4 i förordning nr 1024/2013. De nationella behöriga myndigheterna biträder ECB med att utföra de uppgifter som ECB tilldelas genom förordning nr 1024/2013. Detta sker genom att vissa av uppgifterna decentraliseras för mindre betydande institut i den mening som avses i artikel 6.4 första stycket i samma förordning.

EU-domstolen upphävde delvis tribunalens beslut om att bevilja ett kreditinstituts aktieägare rätt att överklaga ett ECB-beslut om att återkalla ett kreditinstituts banktillstånd

Den 5 november 2019 upphävde EU-domstolen delvis tribunalens beslut om att bevilja ett kreditinstituts aktieägare rätt att överklaga ett ECB-beslut om att återkalla ett kreditinstituts banktillstånd (de förenade målen C-663/17 P, C-665/17 P och C-669/17 P, Trasta Komercbanka m.fl. mot ECB). Efter ECB:s överklagande fick EU-domstolen för första gången möjlighet att avgöra om ett mål om ogiltigförklaring, där ett kreditinstituts aktieägare hade väckt talan mot ett tillsynsbeslut från ECB avseende ett kreditinstitut där de hade aktier. EU-domstolen slog fast att aktieägarna inte var direkt berörda av beslutet i enlighet med artikel 263 fjärde stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och att den talan de hade väckt därför inte var tillåtlig. EU-domstolen slog även fast att den talan som väckts av Trasta Komercbanka genom den tidigare ledningens rättsliga ombud skulle anses tillåtlig i enlighet med artikel 47 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna där det anges att man har rätt till ett effektivt rättsmedel.


9.2 ECB:s yttranden och fall av bristande efterlevnad

Enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ECB höras om varje förslag till EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning inom sitt behörighetsområde. Samtliga ECB:s yttranden offentliggörs på ECB:s webbplats. ECB-yttranden om förslag till EU-lagstiftning offentliggörs även i Europeiska unionens officiella tidning.

Under 2019 antog ECB sex yttranden om förslag till EU-rättsakter och 40 yttranden om nationella lagförslag inom sitt behörighetsområde.

Uppenbar och väsentlig bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB

Åtta fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om förslag till nationell lagstiftning konstaterades, varav sju fall bedömdes som uppenbara och väsentliga[64]. ECB hördes inte av i) de bulgariska myndigheterna avseende en lag om ändring av lagen om kreditinstitut vad gäller tillsynsbefogenheterna för Българска народна банка (Bulgariens nationalbank) och dess befogenheter att besluta om administrativa sanktioner, ii) de italienska myndigheterna avseende ett lagdekret om skyndsamma finanspolitiska ärenden och andra angelägna behov, iii) de litauiska myndigheterna om en bolagsskatt för finansmarknadens aktörer, iv) de portugisiska myndigheterna avseende en lag om ändring av bestämmelserna om banksekretess i samband med utfrågningar i parlamentsutskott och offentlig redovisning av verksamhet som inbegriper hur offentliga medel används k kreditinstitut samt en lag om att reformera och utvidga statens organisations- och informationssystem (SOIS), v) de rumänska myndigheterna om en lag om ändring av arbetsordningen för Banca Naţională a României med avseende på det guldreservsinnehav som innehas av Banca Naţională a României samt av vi) de svenska myndigheterna om en lag om skyldigheten för vissa kreditinstitut och filialer att tillhandahålla kontanttjänster. Inga fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om förslag till EU-lagstiftning konstaterades.

ECB antog yttranden om förslag till EU-lagstiftning

ECB antog yttranden om förslag till EU-lagstiftning om en styrningsram för budgetinstrumentet för konvergens och konkurrenskraft för euroområdet, om ingående av avtalet om Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen samt om utnämning av en ny ECB-ordförande och nya ledamöter av ECB:s direktion.

ECB antog yttranden om nationella lagförslag som gäller de nationella centralbankerna, bland annat om reformer av ledningsstrukturen för Nationale Bank van België/Banque Nationale de Belgique, Central Bank of Cyprus, Banca d’Italia, Latvijas Banka respektive Banco de Portugal, deltagande i den gemensamma resolutionsmekanismen för Българска народна банка (Bulgariens nationalbank), Central Bank of Cyprus finansiella oberoende, lobbyingkrav avseende Česká národní banka, äganderätten till Italiens guldreserver, Banque centrale du Luxembourgs roll i skyddet för euron mot förfalskning och äkthetskontroll av euromynt, Central Bank of Maltas övervakning av betaltjänster, krav avseende tillgång till information för De Nederlandsche Bank, ersättning till ledning och seniora chefer hos Narodowy Bank Polski, revisionskrav för Banco de Portugal, Banka Slovenijes ansvar för extraordinära åtgärder avseende bankers nedskrivningar samt överföring av nya uppgifter till nationella centralbanker avseende tillsyn över företag som lämnar mikrokrediter (Bank of Greece), kreditupplysningsföretag (Central Bank of Malta) och kreditinstituts efterlevnad av krav avseende konvertering av lån i schweizerfranc (Banka Slovenije).

ECB antog yttranden om nationella lagförslag som gäller stabilitetstillsyn och finansiell tillsyn, bl.a. om upprättande av avtal om nära samarbete mellan ECB och Hrvatska narodna banka inom ramen för gemensamma tillsynsmekanismen, reformer av den institutionella ramen för bankverksamhet och finansiell tillsyn i Österrike, Lettland och Portugal, reformer av den institutionella ramen för makrotillsyn i Portugal och Spanien, reformer av tillsynen över enheter som köper och säljer kreditfaciliteter (inbegripet nödlidande lån) i Cypern, av företag som lämnar mikrokrediter i Grekland och av kreditupplysningsföretag i Malta samt om informationsutbyte mellan ECB och danska myndigheter avseende penningtvätt.

ECB antog yttranden om nationella lagförslag om betalningsmedel, bl.a. om kontantbegränsningar i Grekland, Spanien och Nederländerna, förbud mot 500-eurosedeln i Danmark samt utökat tillhandahållande av kontanttjänster i Sverige.

ECB antog yttranden om nationella lagförslag om reglering av bank- och finanssektorn, bl.a. om den rättsliga ramen för säkerställda obligationer i Estland, ett garantisystem för värdepapperisering av nödlidande lån som har sitt ursprung hos kreditinstitut i Grekland, skydd för huvudbostäder i Grekland och Irland, begränsningar i fråga om överföring av bolån i Irland och Polen, särskilda skatter eller avgifter för banker och/eller finansinstitut i Litauen, Rumänien och Slovakien, makrotillsynsverktyg för bolån i Luxemburg, krav avseende finansiella företags ersättningspolicyer i Nederländerna, riktvärden för räntan på konsumentkrediter i Rumänien och konvertering av konsumentlån i schweizerfranc i Slovenien. ECB antog även yttranden om nationella lagförslags påverkan på IT-säkerheten för marknadsinfrastruktur och kreditinstitut i Cypern och Spanien.


9.3 Efterlevnad av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling

I artikel 271 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tilldelas ECB uppgiften att övervaka hur de nationella centralbankerna i EU följer förbuden i artiklarna 123 och 124 i fördraget samt i rådets förordningar (EG) nr 3603/93 och 3604/93. Enligt artikel 123 är det förbjudet för ECB och de nationella centralbankerna att ge offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ rätt att övertrassera sina konton eller att ge dem andra former av krediter, eller att förvärva skuldförbindelser utgivna av dessa institutioner direkt från dem. Enligt artikel 124 är varje åtgärd som ger offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ en positiv särbehandling hos finansinstitut förbjuden, såvida den inte är baserad på tillsynsmässiga hänsyn. Vid sidan om ECB-rådet övervakar även Europeiska kommissionen att medlemsstaterna följer dessa bestämmelser.

ECB övervakar även de köp som görs av centralbankerna i EU på andrahandsmarknaden av skuldinstrument utgivna av den egna offentliga sektorn, den offentliga sektorn i andra medlemsstater, EU-institutioner och EU-organ. Enligt skälen i rådets förordning (EG) nr 3603/93 får köp på andrahandsmarknaden av skuldinstrument utgivna av den offentliga sektorn inte vara ett sätt att kringgå artikel 123 i fördraget. Sådana köp får inte utgöra en form av indirekt monetär finansiering av den offentliga sektorn.

Förbuden i artiklarna 123 och 124 i fördraget respekterades överlag

ECB:s övervakning vad gäller 2019 bekräftade att artiklarna 123 och 124 i fördraget överlag respekterades.

Övervakningen visade att de flesta nationella centralbanker under 2019 hade en ersättningspolicy för inlåning från den offentliga sektorn som till fullo uppfyllde ersättningstaket. Ett par nationella centralbanker behövde dock säkerställa att deras ersättning för inlåning från den offentliga sektorn inte överskrider taket.

För att följa upp de farhågor som behandlats i ECB:s årsrapporter 2014 och framåt har ECB fortsatt att övervaka program som lanserats av Magyar Nemzeti Bank 2014 och 2015. Under 2019 har Magyar Nemzeti Bank fortsatt att vidta åtgärder för att minska ECB:s farhågor vad gäller deltagandet i Pallas Athéné-programmet. Detta ärende ska dock inte utgöra prejudikat. ECB kommer att fortsätta att noggrant övervaka Magyar Nemzeti Banks engagemang i Budapestbörsen, eftersom centralbankens förvärv av majoritetsinnehavet i börsen i november 2015 fortfarande kan anses utgöra en risk för monetär finansiering.

Den irländska centralbanken har under 2019 minskat sitt innehav av IBRC-relaterade tillgångar genom försäljning av långfristiga växlar med rörlig ränta. Detta är ett viktigt steg i rätt riktning mot den fullständiga avyttring av dessa tillgångar som krävs. En fortsatt försäljning i lämplig takt skulle dock ytterligare dämpa de allvarliga farhågor om monetär finansiering som alltjämt kvarstår.


10 ECB i förhållande till EU och omvärlden

Under 2019 fortsatte ECB att föra en nära dialog med olika EU-institutioner, däribland Europaparlamentet som spelar en nyckelroll i ansvarsutkrävandet för ECB:s beslut. Inom internationella forum bidrog ECB konstruktivt till G20-gruppens diskussioner om utsikterna för världsekonomin och vad gäller Internationella valutafonden (IMF) bidrog ECB aktivt till att ge ett europeiskt perspektiv på frågor som rör det internationella monetära och finansiella systemet samt på IMF:s policyöversyner inom valutafondens övervaknings- och utlåningsramverk. ECB fortsätter att samarbeta med och biträda centralbanker utanför EU världen över.


10.1 ECB:s ansvarighet inför allmänheten

Ansvarighet är den nödvändiga motvikten till oberoende

Genom fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ges ECB ett tydligt mandat att upprätthålla prisstabilitet inom euroområdet. I fördraget fastställs också att ECB är oberoende och fritt använder relevanta instrument för detta ändamål. Enligt fördraget säkerställs ECB:s mandat och oberoende genom en demokratisk process. Detta oberoende gör att ECB kan utföra sitt uppdrag utan politiska påtryckningar och kortsiktiga överväganden som annars skulle kunna innebära att ECB inte kan fullgöra sitt uppdrag. Samtidigt utgör ansvarighet den nödvändiga motvikten till oberoende: för att säkerställa att besluten är legitima är ECB skyldigt att förklara sina beslut för allmänheten och dess valda representanter. Som komplement ansvarar EU-domstolen för den rättsliga omprövningen av ECB:s beslut. Såväl oberoende som ansvarighet säkerställer med andra ord att ECB kan agera inom sitt mandat och faktiskt gör det. Mot bakgrund av att centralbankernas oberoende är en fråga som återigen hamnat i rampljuset höll ECB:s direktionsledamöter flera tal om sambandet mellan oberoende och ansvarighet under 2019.[65]

ECB är ansvarigt inför Europaparlamentet genom flera olika kanaler

Europaparlamentet spelar en central roll för ansvarsutkrävandet av ECB. Under 2019 höll Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor (ECON) tre av sina regelbundna utfrågningar tillsammans med ECB:s ordförande, däribland det första med Christine Lagarde (se diagram 3 nedan). I januari 2019 deltog ordförande Mario Draghi även i parlamentets plenarsammanträde om ECB:s årsrapport 2018, varpå Europaparlamentet utfärdade en resolution. ECB gav återkoppling på denna resolution. Under 2019 sände 28 av Europaparlamentets ledamöter brev med skriftliga frågor till ECB. Svaren på dessa frågor offentliggjordes på ECB:s webbplats och därigenom kunde ECB:s inställning i en rad olika frågor klargöras. Vad gäller ECB:s banktillsyn har både Europaparlamentet och Europeiska unionens råd en ansvarsutkrävande funktion.[66] Europeiska revisionsrätten och ECB har vidare ingått ett samförståndsavtal om de praktiska arrangemangen för de båda institutionernas informationsutbyte om revisioner av ECB:s tillsynsuppgifter.

Diagram 3

Antal frågor som ställts vid ECON-utskottets regelbundna utfrågningar 2019, efter ämne

Källa: Beräkningar av ECB:s experter.

2019 var stödet för euron rekordhögt

Under 2019 firade euron 20-årsjubileum. Enligt Eurobarometerns undersökningar var stödet för euron rekordhögt bland euroområdets invånare: över 75 procent av de som svarade var positiva till den gemensamma valutan. Denna trend är uppmuntrande för ECB, som fortsätter att stärka sin dialog med invånarna och deras företrädare.


10.2 Internationella förbindelser

G20

Under det japanska ordförandeskapet fokuserade G20-gruppens diskussioner under 2019 på utsikterna för den globala ekonomin samt vilka politiska åtgärder som kan användas för att hantera en synkroniserad uppbromsning i ett läge med geopolitisk osäkerhet, handelskonflikter och minskat handelsutrymme för makroekonomisk politik. Handelsspänningarna diskuterades vid varje G20-möte, dock med begränsad framgång. Ledarna delade farhågorna vad gäller riskerna för den globala ekonomin, men hade skiljaktiga åsikter i en rad frågor, bland annat behovet av ytterligare insatser i fråga om klimatförändringen. G20 fortsatte sitt arbete för att främja en stark, hållbar, inkluderande och balanserad tillväxt i syfte att förbättra de ekonomiska utsikterna på medellång sikt. Gruppen bekräftade de framsteg som gjorts inom arbetet för att reformera det finansiella regelverket, men påpekade också de utmaningar som fortfarande kvarstår, bland annat risker till följd av den växande finansiella icke-banksektorn. G20 bidrog till stora framsteg inom det internationella skattesamarbetet med målet att få till stånd ett avtal i slutet av 2020.

G20 följde även upp rapporten från G20 Eminent Persons Group on Global Financial Governance (EPG), ”Making the Global Financial System Work for All”, genom att under 2019 fokusera på utvecklingsfrågor. Arbete pågår under det nuvarande G20-ordförandeskapet. EPG:s förslag om hur den globala finansiella motståndskraften kan förbättras är av särskilt intresse för ECB.

Policyfrågor som rör IMF och den internationella finansiella arkitekturen

ECB fortsatte att spela en aktiv roll i IMF:s och andra forums diskussioner om det internationella monetära och finansiella systemet genom att lyfta fram centralbanksperspektivet när det gäller allmäneuropeiska ståndpunkter. Ett viktigt diskussionsämne under 2019 var fondens resurser. ECB stöder att IMF har tillräckliga resurser och ser det som en grundbult i det globala finansiella skyddsnätet. I oktober 2019 godkände IMF:s medlemmar ett åtgärdspaket gällande IMF:s resurser och ledningsreform. Som ett led i detta uttryckte medlemmarna sitt stöd för att bibehålla den nuvarande resursnivån genom en fördubbling av nya lånearrangemang och ytterligare en omgång med temporära bilaterala lån efter 2020. Detta åtgärdspaket behöver genomföras under 2020 för att undvika en minskning av IMF:s resurser. IMF:s exekutivstyrelse föreslog att dess guvernörsstyrelse skulle anta en resolution om att den femtonde allmänna kvotöversynen inte skulle omfatta någon kvothöjning. Denna resolution antogs i februari 2020. Vid den 16:e allmänna kvotöversynen, som avslutas i mitten av december 2023, kommer man åter att ta upp frågan om lämpliga kvoter samt fortsätta processen med IMF:s ledningsreform.

IMF gick vidare med ett antal viktiga policyöversyner inom ramen för sitt övervaknings- och utlåningsramverk. För det första slutförde fonden sin senaste översyn av konditionalitet samt utformningen av de program som får stöd från fonden. I samband med detta gav ECBS-kommittén för internationella förbindelser ut en rapport som bidrog till att klargöra den europeiska ståndpunkten. Vid översynen rekommenderades att programmens konditionalitet skulle utformas mer realistiskt, successivt och återhållsamt, med en bättre analys av skuldernas hållbarhet. Samtidigt skulle ett starkt nationellt ägarskap säkerställas och hänsyn tas till landspecifika omständigheter. För det andra har det skett framsteg i fråga om ramverket för skuldnivåernas hållbarhet i länder med marknadstillträde, dvs. länder med betydande tillgång till de internationella kapitalmarknaderna. För det tredje inledde IMF även sin femte övergripande övervakningsöversyn samt en översyn av programmet för bedömning av den finansiella sektorn.

Internationellt centralbankssamarbete

ECB fortsatte att samarbeta med centralbanker utanför EU världen över. Detta återspeglar det globala intresset för ECB:s synpunkter, analysramar och arbetsprocesser. Medarbetarnas diskussioner, där även beslutsfattarna deltog, omfattade såväl ECB:s kärnuppgifter som olika tekniska och ledningsrelaterade frågor Förbindelserna med betydande centralbanker i Afrika, Asien och Latinamerika har vidareutvecklats med stöd av befintliga bilaterala samarbetsavtal medan samarbetet med regionala organisationer och IMF har fortsatt enligt nuvarande former. Utöver detta anordnade Eurosystemet en policydialog på hög nivå med centralbanker från Latinamerika som ägde rum i Colombia i november.

Som EU-institution fortsatte ECB att bidra till EU:s utvidgningsprocess genom riktade diskussioner med centralbanker i länder på västra Balkan som arbetar för ett framtida medlemskap i EU. En regional seminarieserie utgör huvudsaklig plattform för detta och diskussionerna förs om möjligt i nära samarbete med EU:s nationella centralbanker. I mars 2019 inleddes också ett EU-finansierat program till förmån för dessa centralbanker. Syftet är att stärka centralbankernas kapacitet på västra Balkan inför tidpunkten då dessa centralbanker integreras i ECBS.

Ruta 11
Konsekvenserna av brexit

ECB är förvisso inte förhandlingspart, men har noggrant följt händelseutvecklingen i fråga om brexit och bedömt vilka risker som alla tänkbara scenarier kan medföra för euroområdets ekonomi och finansiella system. ECB vidtog åtgärder för att säkerställa sin operativa beredskap inför det första planerade slutdatumet för artikel 50-förfarandet, dvs. den 29 mars 2019, samt inför slutdatumen för flera olika förlängningar av artikel 50-förfarandet (12 april 2019, 31 oktober 2019 och 31 januari 2020). Efter Storbritanniens ordnade utträde från Europeiska unionen den 31 januari 2020 har ECB:s fokus legat på att följa förhandlingarna om EU:s och Storbritanniens framtida relation samt att bedöma vilka konsekvenser brexit får för EU:s finanssektor, särskilt med tanke på behovet av en fullbordad kapitalmarknadsunion.

I ECB:s Financial Stability Review från maj och november 2019 gjordes en analys där man diskuterade riskerna med ett potentiellt scenario utan ett brexitavtal samt i vilken omfattning den privata sektorn var förberedd för detta.

Vad gäller banktillsyn har ECB och de nationella tillsynsmyndigheterna fortsatt att informera om sina tillsynsförväntningar i frågor som rör brexit, utvärderat bankernas operativa beredskap för ett eventuellt avtalslöst utträde, slutfört majoriteten av de brexitrelaterade tillståndsförfarandena samt kontrollerat hur bankerna hade följt åtagandena i sina brexitplaner (se ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2019).

I mars 2019 beslutade Bank of England att erbjuda veckovisa lån i euro till Storbritanniens banker genom det stående swappavtalet med ECB. I ett pressmeddelande konstaterades att Eurosystemet står redo att låna ut brittiska pund till bankerna i euroområdet vid behov. Hittills har ECB inte aktiverat denna låneverksamhet i brittiska pund. Vid Europaparlamentets utfrågning i september 2019 underströk ECB:s ordförande Mario Draghi att ECB och Bank of England har ett fortlöpande samarbete för att hantera alla eventualiteter, inbegripet ett avtalslöst brexit.

Vid stoppdatum för de data som ligger till grund för denna rapport hade båda parter ratificerat ett utträdesavtal som innebär att en övergångsperiod inleds.


11 Förbättrad kommunikation

”ECB behöver lyssna och förstå hur människor tänker. En valuta är ju trots allt allmän egendom – den tillhör alla människor.” – Ordförande Christine Lagarde

Kommunikation är ett viktigt policyverktyg för ECB. Genom att informera finansmarknadsaktörer om sin aktuella penningpolitik och den förväntade räntebanan för kommande beslut kan ECB:s politik få större genomslagskraft. Det finns omfattande belägg för att ECB:s kommunikation gentemot finansiella marknader och experter har varit framgångsrik. Den nya utmaningen inom centralbankskommunikation består i att involvera allmänheten. Centralbanker, inklusive ECB, behöver skapa ökad förståelse för sin verksamhet hos de människor som de i förlängningen arbetar för. Detta är avgörande för att återskapa allmänhetens förtroende för ECB, inte minst i ett läge då den offentliga granskningen ökar och det förs livliga diskussioner om ECB:s penningpolitiska beslut.

När ECB fick en ny ledning 2019 stärktes bankens kommunikation till målgrupper utanför den traditionella gruppen av experter och finansmarknadsaktörer. ECB har satsat på att stärka sin kommunikation ytterligare för att nå ut ännu bättre samt att förklara varför ECB:s verksamhet har betydelse för människor och deras liv. ECB har också utökat sina insatser för att nå ut till samhällsgrupper som traditionellt sett inte har stått i fokus för ECB:s kommunikation, t.ex. ungdomar och det civila samhällets organisationer, och har börjat lyssna mer på människors farhågor. Det finns en stor framtidspotential i att koppla ECB till de frågor som verkligen engagerar människor, t.ex. ojämlikhet, digitala valutor eller klimatförändring – samt att ge tydligare svar på hur ECB kan bidra inom dessa områden, inom ramen för sitt mandat. Kommunikation kommer också att vara en viktig del av ECB:s strategiöversyn av penningpolitiken.


11.1 Innovation inom ECB:s kommunikation

För att nå ut till bredare och yngre målgrupper använder ECB innovativa kommunikationsmetoder.

Som en del av initiativen i samband med eurons 20-årsjubileum inledde ECB t.ex. en kampanj i samarbete med den populära appen Quizkampen i början av 2019. Tävlingen #EUROat20 syftade till att skapa ökad medvetenhet om och förståelse för ECB:s uppdrag, inte minst bland ungdomar. Över 1,6 miljoner personer i EU deltog i detta quiz, där de fick lära sig mer om euron och ECB genom lekfull interaktion.

Tävlingen #EUROat20 på appen Quizkampen

Genom att koppla ECB:s verksamhet till frågor som engagerar människor och använda enkla budskap som är lätta att relatera till blir ECB relevant för en bredare allmänhet

Kampanjen var en stor framgång sett till räckvidden, men avslöjade också en del missuppfattningar och kunskapsluckor om ECB:s institutionella struktur och uppdrag. Detta visade att ECB behöver fylla dessa luckor genom att koppla sitt arbete till frågor som engagerar människor genom att använda lätta budskap som är lätta att relatera till. I september 2019 lanserades den nya videoserien ”ECB förklarar” med inslag på en minut där ECB-medarbetare enkelt och lättbegripligt förklarar vissa saker, t.ex. kryptotillgångar eller ansvarighet, och beskriver varför deras arbete gör skillnad för människor. Serien visas på ECB:s Instagram-konto, som är en innovation i sig och fyllde ett år under 2019. Tanken är att skapa ökad förståelse för ECB bland en bredare allmänhet.

I september 2019 lanserade ECB även ECB:s podcast med nya inslag varje månad. Podcasts har snabbt ökat i popularitet, så detta är en möjlighet för ECB att nå ut till nya målgrupper och föra fördjupade diskussioner om centrala frågor som är av relevans för ECB och som samtidigt är mer informell.

Under 2019 genomförde ECB en kommunikationsinsats för att ta upp frågor och trender som ligger utanför penningpolitikens kärnområden, men som är viktiga för ECB och som har betydelse för människor i euroområdet. I maj publicerade ECB t.ex. en webbsida om klimatförändringen. På denna webbsida finns information om ECB:s åtgärder för att begränsa klimatförändringen, diverse interna initiativ samt relevanta publikationer (se även ruta 3).

I och med att ECB vill kommunicera med målgrupper utanför expertleden kan man också räkna med en ökad användning av de nationella språken för att främja en närmare kontakt med euroområdets invånare. För att kunna göra detta på ett kostnadseffektivt sätt har ECB infört maskininlärningsteknik som stöder det interna översättningsarbetet.

I och med Christine Lagardes konton på Twitter och LinkedIn har ECB:s räckvidd mer än fördubblats – antalet följare är nu över 2,5 miljoner

När Christine Lagarde tillträdde som ECB:s ordförande i november 2019 utökades bankens digitala närvaro och räckvidd betydligt. På Twitter och LinkedIn, där ECB redan fanns som institution, har Christine Lagardes personliga konton mer än fördubblat ECB:s räckvidd – antalet följare är nu över 2,5 miljoner. Christine Lagarde finns även på den kinesiska plattformen Weibo och det innebär ytterligare 5,8 miljoner följare. Dessa konton förstärker på ett effektivt sätt ECB:s insatser för att nå ut med sitt budskap.


11.2 Analysarbete skapar ökat genomslag för ECB:s kommunikation

ECB:s kommunikationsinsatser utformas evidensbaserat utifrån data och analyser

För att ECB:s kommunikationsinsatser ska vara ändamålsenliga och nå önskad effekt är det viktigt att vi får en bättre bild av våra målgrupper, vad som intresserar dem och vilka kanaler som fungerar bäst för att nå ut. Det behövs dessutom en fördjupad analys av hela kommunikationsprocessen, dvs. en analys av vad som händer från det att centralbanksinformationen går ut till dess att den tas emot, dynamiken och feedbackmekanismerna i samband med detta samt den roll som förmedlingskanaler (t.ex. medierna eller de finansiella marknaderna) spelar. Genom avancerad analys kan ECB slutligen få en väl underbyggd bild av hur de egna kommunikationsinsatserna fungerar, ta reda på om budskapen verkligen ”går fram” och leder till en attitydförändring och ett ökat förtroende.

Under 2019 intensifierade ECB sin interna forsknings- och analysverksamhet och utökade sitt externa forskningssamarbete.

En ECB-studie visar att ungdomar har en vag bild av ECB och inte är särskilt intresserade av ekonomiska och finansiella frågor

För att få en bild av hur kommunikationsinsatserna går hem hos allmänheten, framför allt hos ungdomar, inledde ECB en fokusgruppsstudie med deltagare i åldern 18–35 år i sex olika euroländer. Man undersökte inte bara ungdomars medvetenhet, kunskap och uppfattning om ECB, utan ville även identifiera intressanta teman med koppling till ekonomiska, finansiella och sociala frågor och ta reda på vilka kontaktvägar ungdomar föredrar. Resultaten tyder på att ungdomar inte bara har en mycket vag bild av ECB, utan också ett begränsat intresse av ekonomiska och finansiella frågor. De anser att frågor som klimatförändringen och socialt ansvarstagande är mer relevant. Studien visade också att den kontaktväg med ECB som de flesta ungdomar föredrar är sociala medier som – tillsammans med deras egna sociala nätverk (mun-till-mun-metoden) – utgör deras främsta informationskällor.

Att presentera budskap från ECB:s publikationer enligt en skiktad strategi är ett framgångskoncept för att väcka ökat intresse

När de egna kommunikationsinsatserna utvärderades testade och analyserade ECB också hur man kan presentera information på bästa sätt via olika digitala plattformar. ECB använde sig t.ex. av en ”skiktad strategi” för sina publikationer, som går ut på att publiceringen av viktiga ECB-rapporter kompletteras med startsidor på ECB:s webbplats och kampanjer i sociala medier, vilket gör resultaten mer tillgängliga, visuella och lätta att ta till sig. Empiriska belägg visar att denna strategi är ett framgångskoncept, eftersom den lockar fler människor att gå till publikationen i fråga och när de väl har kommit så långt lägger de 50 procent mer tid på att läsa den. Dessa insikter ligger sedan till grund för framtida, anpassade kommunikationsinsatser.

Ny startsida för ECB:s Financial Stability Review

Givande samverkan med forskarvärlden för att utveckla den tvärvetenskapliga forskningen om centralbankskommunikation

Som ett led i arbetet för att utöka och fördjupa sin forskning om centralbankskommunikation tog ECB initiativ till ett forsknings- och policynätverk för centralbankskommunikation, som ECB har etablerat och leder tillsammans med Centre for Economic Policy Research (se även avsnitt 8.1). I oktober 2019 bjöd ECB in till en två dagar lång workshop tillsammans med nätverket. Här sammanfördes kommunikationsansvariga från ECB och andra centralbanker, finansanalytiker, journalister och forskare från en rad olika områden, t.ex. ekonomi, psykologi och sociologi. Diskussionerna gällde risker och möjligheter när man kommunicerar med den bredare allmänheten, gränserna för hur öppen en centralbank kan vara samt mediernas föränderliga roll som förmedlingskanaler för centralbankskommunikation. Här kan nämnas att ECB i oktober 2019 blev den första – och hittills enda – centralbank som tillhandahåller ett sammanställt, lättanvänt och regelbundet uppdaterat digitalt material som innehåller samtliga tal från de personer drar upp riktlinjerna för ECB:s politik. Genom att tillhandahålla detta material vill ECB underlätta och skapa incitament till ny forskning om dess kommunikation, t.ex. genom textanalys.


12 Organisation och god styrning

ECB är en EU-institution som utgör kärnan i Eurosystemet och den gemensamma tillsynsmekanismen. På ECB arbetar över 3 500 personer från hela Europa. ECB vill inspirera och involvera sina medarbetare och satsa på deras utveckling. Under 2019 fortsatte ECB sitt arbete för att främja mångfald och inkludering som utgör viktiga drivkrafter för förbättrad organisatorisk kompetens. ECB har också bekräftat sitt åtagande att hålla högsta nivå i fråga om integritets- och ledningsstandarder. Den 1 januari 2019 trädde ECB:s gemensamma uppförandekod för högre ECB-tjänstemän i kraft – en milstolpe i det avseendet. Sist men inte minst 2019 firade ECB med stolthet eurons 20-årsjubileum, valutan för 340 miljoner européer (se ruta 12).


12.1 Möjliggöra högsta kvalitet genom ledarskap, inkludering och människors utveckling

Att främja team med mångfald samt ett inkluderande tillvägagångssätt är avgörande för att säkerställa att ECB kan uppnå bästa tänkbara resultat för sin personal och för EU. Därför är mångfald, respekt, en etisk kultur och personalens välbefinnande strategiska mål för ECB.

Mångfald och inkludering är viktiga pådrivande faktorer för förbättrad organisatorisk kompetens

Under 2019 fortsatte ECB sina ansträngningar för att främja mångfald och inkludering som pådrivande faktorer för förbättrad organisatorisk kompetens. ECB har sedan länge ett antal mångfaldsnätverk som har regelbundna kontakter med personalavdelningen och arbetar för att tillgodose alla olika aspekter av mångfald. Under 2019 bildades ett nytt nätverk med namnet DiversAbility, ECB:s yrkesnätverk för personer med långvariga hälsonedsättningar och deras stödpersoner.

Inom ramen för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) fortsätter ECB att utbyta kunskap med nationella centralbanker och nationella tillsynsmyndigheter i fråga om bästa praxis i mångfalds- och inkluderingsfrågor. Ett exempel på detta var det fjärde årsmötet som anordnades av ECBS/SSM:s mångfaldsnätverk, under värdskap av Bundesbank in Eltville am Rhein i september 2019. ECB deltog även i ett toppmöte om spridningen mellan könen i maj 2019 tillsammans med personalchefer från G7-ländernas centralbanker och kollegor från ECBS/SSM såväl som Internationella valutafonden.

ECB har ett omfattande program för inkluderande aktiviteter och deltog under 2019 för första gången i Frankfurts eget Pridetåg. Det anordnades även evenemang med anledning av den internationella dagen för personer med funktionsnedsättning, Coming Out Day och den internationella dagen till minne av Holocausts offer. Återkommande höjdpunkter i ECB:s kalender är de evenemang som anordnas med anledning av den internationella kvinnodagen och den internationella dagen mot homo-, bi-, inter- och transfobi (IDAHOBIT).

ECB fortsätter att sträva efter en arbetsplats med bättre balans mellan könen och genomgick under 2019 en oberoende bedömning inom detta område. Detta ledde till att ECB i februari tilldelades en EDGE-certifiering (Economic Dividends for Gender Equality) på bedömningsnivå (nivå 1), ett erkännande av ECB:s engagemang för att främja jämställdhet på arbetsplatsen.

För att uppnå en bättre balans mellan könen har ECB:s fastställt mål för slutet av 2019. I slutet av året innehades 30,3 procent av chefsbefattningarna av kvinnor, vilket kan jämföras med målet på 35 procent. För högre chefsbefattningar var andelen 30,8 procent, vilket kan jämföras med målet på 28 procent (se tabell 2). Andelen kvinnliga medarbetare på alla nivåer inom ECB är 45,3 procent. Se ruta 10 i kapitel 8 för mer information om könsbalansen i karriärutvecklingen på ECB.

Tabell 2

Jämställdhetsmål samt andel kvinnor i ECB:s personal

Källa: ECB.
Anm.: Andelen kvinnliga medarbetare mäts utifrån personal med fast anställning och visstidsanställning. Uppgifter per den 1 januari 2020.

För att få in ökad mångfald vid rekryteringen gjorde ECB under 2019 sina anställningsannonser så att de blir mer inkluderande och personer uttryckligen uppmanas att söka oberoende av ålder, funktionsnedsättning, etnicitet, kön, könsidentitet, religion, sexuell läggning eller andra egenskaper. ECB fortsatte också att söka efter kandidater via inkluderande rekryteringsplattformar och närvarade bland annat på Sticks & Stones, Europas största LGBT+-karriärmässa, samt konferensen European Women in Tech.

ECB vill se sin personal växa och utvecklas och erbjuder kontinuerligt medarbetarna ett stort antal möjligheter att lära sig mer och utvecklas för att stödja dem att hantera utmaningarna i en värld som ständigt förändras. Under det senaste året har ECB arbetat på ECBS/SSM-nivå för att utveckla en sammanhängande strategi för lärande och utveckling i syfte att stödja de talanger som finns inom organisationen att prestera för Europa. Därmed bygger man vidare på befintliga lokala lärandeinitiativ som har varit öppna för kolleger inom hela ECBS och SSM i syfte att främja en lärandekultur som kopplar lärande och utveckling till produktivitet, kapacitet och effektivitet.

Personer med ledningsfunktion har en viktig roll för att få både enskilda medarbetare och team att prestera ännu bättre, vilket även gynnar organisationen. Mot denna bakgrund har ECB framgångsrikt genomfört ett moduluppbyggt program för ledarskapsutveckling under de senaste åren. Detta program avslutades i november 2019 och har omfattat över 600 ledare på alla nivåer, även ledarskapsämnen som i dag inte är chefer, i syfte att stärka ledarskapsbeteenden och på så sätt få organisationen att prestera bättre samt bygga starka team kring samma vision, mål och strävan: att skapa ett starkare ECB.

Under 2019 genomförde ECB en omfattande bedömning av hur organisationen stöder medarbetarnas yrkesutveckling. Resultatet blev att det infördes ett nytt omfattande karriärramverk. Detta ramverk omfattar nya metoder för att befordra personal samt förändrade processer och policyer som främjar och skapar incitament för mobilitet (dvs. att prova på andra jobb inom banken eller få erfarenhet på andra håll) som en möjlighet till utveckling. Dessa förändringar gör ECB till en arbetsgivare människor aktivt väljer, samtidigt som det får de befintliga medarbetarna att behålla sitt engagemang och stöder utvecklingen av de människor som tillsammans utgör ECB.


12.2 Standarderna för objektivitet och styrning har stärkts ytterligare

Alla högre tjänstemäns månadskalender och intresseförsäkran offentliggörs på ECB:s webbplats

Den 1 januari 2019 trädde ECB:s gemensamma uppförandekod för högre ECB-tjänstemän i kraft (”den gemensamma uppförandekoden”) och därmed bekräftade ECB återigen sitt åtagande att hålla högsta nivå i fråga om integritet och styrning. Genom den gemensamma uppförandekoden infördes särskilda regler för verksamhet efter avslutad tjänstgöring, privata finansiella transaktioner och förbindelser med intressegrupper. Enligt uppförandekoden ska samtliga ledamöter av ECB:s högre organ offentliggöra sina månadskalendrar (från och med januari 2019) samt årligen lämna en undertecknad intresseförsäkran till etikkommittén för bedömning och offentliggörande på ECB:s webbplats.

Etikkommittén[67] ger dessutom råd till ledamöter av ECB:s högre organ i alla frågor som rör yrkesetik, särskilt vad gäller verksamhet efter avslutad tjänstgöring och familjemedlemmars avlönade yrkesverksamhet[68]. Frågor som rör korrekt agerande och god styrning får allt större betydelse. För samtliga nya och avgående ledamöter i ECB:s högre organ har ECB därför infört särskilda möten med ECB:s chef för efterlevnad och organisationsstyrning vid mandattidens början och slut för att gå igenom de förpliktelser som följer av den gemensamma uppförandekoden.

Samarbetet mellan euroområdets centralbanker och de nationella tillsynsmyndigheterna inom arbetsgruppen för etik- och efterlevnadsansvariga utvecklades ytterligare under 2019. Arbetsgruppen för etik- och efterlevnadsansvariga utvecklades till ett centrum för informationsutbyte och ett forum som arbetar för att den gemensamma uppförandekoden ska tillämpas på samma sätt inom hela Eurosystemet och den europeiska banktillsynen. För att skapa möjligheter för fortsatt ömsesidigt lärande anordnade arbetsgruppen temasessioner med externa motparter, däribland FN:s etikkontor, Europeiska ombudsmannens sekretariat och Europeiska revisionsrätten, som i samband med detta presenterade sin rapport om etiska ramverk för EU-institutioner som genomgått en utvald granskning.

Vad gäller personalen har den årliga efterlevnadskontrollen under 2019 genomförts på ett stickprov motsvarande 10 procent av all personal, däribland ECB-ledamöter i ECB:s högre organ. Utöver detta följde ECB rådet från sin externa tjänsteleverantör och genomförde under 2019 en särskild efterlevnadskontroll som inriktades på en specifik personalgrupp.

I enlighet med sitt uppdrag fortsatte ECB:s revisionskommitté att biträda ECB-rådet med dess uppgifter och ansvarsområden vad gäller den finansiella informationens tillförlitlighet, övervakningen av interna kontroller, efterlevnaden av tillämpliga lagar, förordningar och uppförandekoder samt revisionsuppgifter. Under 2019 fokuserade revisionskommittén framför allt på cyberrisker, ändamålsenligheten i Eurosystemets ramverk för finansiell riskhantering samt incitament för ett proaktivt tillvägagångssätt när det ska kontrolleras hur revisionsrekommendationer har följts upp.

Ledamöterna i ECB:s högre organ vägleds av principerna om transparens och ansvarighet. De samverkar och har regelbundna kontakter med allmänheten samt särskilda målgrupper från den offentliga och privata sektorn, forskarvärlden, intressegrupper och intresseorganisationer. Dessa dialoger och debatter förs inom ett väletablerat och offentligt ramverk som säkerställer en stabil nivå av öppenhet och god styrning.

Under 2019 hanterade ECB 113 förfrågningar från EU-invånare som begärde insyn i handlingar och offentliggjorde över 200 handlingar (en del endast till viss del).

Som ett led i sitt fortlöpande åtagande för god styrning och transparens beslutade ECB under 2019 att införa en ny policy som innebär att handlingarna från Centralbankschefskommittén och Europeiska monetära institutet – dvs. från perioden innan ECB inrättades i juni 1998 – skulle förklaras vara historiska handlingar, så att allmänheten lättare kan få tillgång till dem.

Ruta 12
Euron fyllde 20 år

Den 1 januari 2019 var det 20-årsjubileum för vår gemensamma valuta euron. Tjugo år tidigare, den 1 januari 1999, låste elva länder i Europeiska unionen (EU) sina växelkurser mot varandra och antog en gemensam penningpolitik som ECB fick i uppdrag att administrera. Ursprungligen var euron en elektronisk valuta som användes för kontantlösa betalningar samt av de finansiella marknaderna. Eurosedlar och euromynt sattes i cirkulation tre år senare, den 1 januari 2002. I dag används euron av 19 EU-länder och över 340 miljoner människor. Som världens näst viktigaste valuta – där US-dollarn intar förstaplatsen – är euron en del av vår vardag och en verkligt påtaglig symbol för Europaprojektet. Stödet för euron är rekordhögt bland euroområdets invånare: 76 procent av de som svarat på Eurobarometerundersökningen anser att den gemensamma valutan är bra för EU (Eurobarometerundersökningen, november 2019).

20 år med den gemensamma valutan

EU-länderna som införde euron den 1 januari 1999 och de länder som efterhand har tillkommit har en lång historia tillsammans. De senaste 20 åren har varit exceptionella för euroområdet. Det första decenniet kan beskrivas som kulmen på en trettioårig uppgång i den globala finanscykeln. Det andra decenniet däremot präglades av den värsta ekonomiska och finansiella krisen sedan 1930-talet – med en global finanskris som sedan följdes av en statsskuldskris.

Det europeiska projektet, som även omfattar Ekonomiska och monetära unionen, är en fortlöpande process. Tar man en närmare titt på de ekonomiska strukturerna efter 20 år med euron skulle man kunna hävda att den globala finanskrisen och statsskuldskrisen visade vilken motståndskraft som finns i euroområdets ekonomiska strukturer. Som respons på krisen vidtog euroländerna omfattande åtgärder och stärkte motståndskraften. Efterhand som krisen utvecklades blev detta även ett tillfälle att stärka EMU. En särskilt stor landvinning var inrättandet av den europeiska banktillsynen. EMU är dock fortfarande inte fullbordad. Det behövs ytterligare framsteg för att optimera den gemensamma valutans fördelar så att de kommer alla européer till del.

ECB firade #EUROat20

Eurons 20-årsjubileum var en viktig milstolpe för ECB, som firade vid ett flertal tillfällen. Eurons 20-årsjubileum var en utmärkt möjlighet att nå ut till EU-medborgarna och omfattade bland annat konst- och musikevenemang (inom ramen för ECB:s europeiska kulturdagar, där huvudtemat 2019 var Europas gemensamma kultur och identitet) och kampanjer i sociala medier – läs mer om ECB:s Quizkampen-tävling – och konferenser om övergripande centralbanksverksamhet, framför allt ECB:s forum för centralbanksverksamhet i Sintra den 17- 19 juni 2019.

Temat för ECB:s forum i Sintra, som tidigare har nämnts, var ”20 år med den europeiska ekonomiska och monetära unionen”. Vid forumet behandlades EMU:s erfarenhet så här långt samt avgörande framgångsfaktorer inför framtiden. Deltagarna diskuterade olika framsteg som gjorts i fråga om ekonomisk konvergens, vilken roll finanspolitiken spelar i förhållande till penningpolitiken vid makroekonomisk stabilisering i en ofullständig monetär union samt vissa viktiga faktorer för framtida tillväxt i euroområdet (t.ex. demografiska krafter). Forumets huvudteman framgår av bilden nedan.

20 år med den europeiska ekonomiska och monetära unionen – en grafisk bild från ECB:s forum för centralbanksverksamhet i Sintra

Källa: ECB.


Årsbokslut

https://ecb-internal-new.ecb.de/pub/annual/annual-accounts/html/ecb.annualaccounts2019~9eecd4e8df.sv.html


Eurosystemets konsoliderade balansräkning per den 31 december 2019

https://ecb-internal-new.ecb.de/pub/annual/balance/html/ecb.eurosystembalancesheet2019~fed8c5244a.sv.html


Statistikdel (endast på engelska)

https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/annrep/ecb.ar_annex2019_statistical_section~bf923b8ecc.en.pdf

© Europeiska centralbanken, 2020

Postadress 60640 Frankfurt am Main, Tyskland

Telefon +49 69 1344 0

Webbplats www.ecb.europa.eu

Alla rättigheter förbehålls. Återgivning för undervisningsändamål och icke-kommersiella syften är tillåten, under förutsättning att källan anges.

Stoppdatum för data i denna rapport var den 10 mars 2020.

För specifik terminologi hänvisas till ECB glossary (finns bara på engelska).

HTML ISBN 978-92-899-4120-4, ISSN 2443-4825, doi:10.2866/8613, QB-BS-20-001-SV-Q


[1]För mer information om osäkerheten inom handeln, se ”Tracking global economic uncertainty: implications for global investment and trade”, Economic Bulletin, nr 1, ECB, 2020.
[2]I utsikterna vid utgången av 2019 förutsågs varken effekter eller nedåtrisk från coronavirusutbrottet, eftersom informationen inte var känd vid den tidpunkten.
[3]För en översikt över samspelet mellan tillverknings- och tjänstesektorerna, se rutan ”Developments in the services sector and its relationship with manufacturing”, Economic Bulletin, nr 7, ECB, 2019.
[4]Investeringar i immateriella tillgångar i Irland ledde t.ex. till en snedvridning i tillväxten i investeringarna i euroområdet under andra och tredje kvartalet 2019.
[5]Se ”A revised consumer confidence indicator”, Europeiska kommissionen, 21 december 2018.
[6]För mer information om hur dessa indikatorer är konstruerade, se ”Indicators of labour market conditions in the euro area”, Economic Bulletin, nr 8, ECB, 2019.
[7]För mer information om utvecklingen av arbetskraftsutbudet i euroområdet, se artikeln ”Labour supply and employment growth”, Economic Bulletin, nr 1, ECB, 2018.
[8]För mer information om förhållandet mellan sysselsättning och produktivitet under den nuvarande sysselsättningstillväxten, se rutan ”Employment growth and GDP in the euro area”, Economic Bulletin, nr 2, ECB, 2019, och rutan ”How does the current employment expansion in the euro area compare with historical patterns?”, Economic Bulletin, nr 6, ECB, 2019.
[9]Se t.ex. Charbonneau, K., Evans, A., Sarker, S. och Suchanek, L., ”Digitalization and Inflation: A Review of the Literature”, Staff Analytical Note 2017–20, Bank of Canada, november 2017.
[10]Se t.ex., Masuch, K., Anderton, R., Setzer, R. och Benalal, N. (red.), ”Structural policies in the euro area”, Occasional Paper Series, nr 210, ECB, juni 2018.
[11]För mer information om genomförandet av de landsspecifika rekommendationerna, se rutan ”Country-specific recommendations for economic policies under the 2019 European Semester”, Economic Bulletin, nr 5, ECB, 2019.
[12]Den finanspolitiska inriktningen avspeglar riktningen för och storleken på den finanspolitiska stimulansen av ekonomin, utöver de offentliga finansernas automatiska reaktion på konjunkturcykeln. Den mäts som förändringen i det cykliskt justerade primärsaldot, netto efter statligt stöd till den finansiella sektorn. För mer information om euroområdets finanspolitiska inriktning, se artikeln ”The euro area fiscal stance”, Economic Bulletin, nr 4, ECB, 2016.
[14]Efter stoppdatum för uppgifterna i årsrapporten 2018 reviderade Eurostat upp den genomsnittliga totala inflationen för 2018 till 1,8 procent från 1,7 procent. Ändringen var en följd av att Eurostat gjorde ändringar i metoden för det harmoniserade konsumentprisindexet (HIKP). Dessa ändringar ledde också till att den genomsnittliga inflationen för tjänster reviderades upp för 2018, till 1,5 procent från 1,3 procent, och att den genomsnittliga inflationen för industrivaror exklusive energi reviderades ned för 2018, till 0,3 procent från 0,4 procent. Dessa ändringar fick dock endast en måttlig inverkan på den genomsnittliga HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel 2018, som låg kvar oförändrad på 1,0 procent. I motsats till dessa förhållandevis dämpade effekter påverkades inflationen extra kraftigt på månads- och årsbasis 2015. Den genomsnittliga totala inflationen för 2015 reviderades upp med 0,2 procentenheter och HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel reviderades upp med 0,3 procentenheter. Se ”A new method for the package holiday price index in Germany and its impact on HICP inflation rates”, Economic Bulletin, nr 2, ECB, 2019, och Monthly Report, Deutsche Bundesbank, mars 2019, s. 8–9.
[15]Statistiska förändringar i mätningarna av priserna på semesterpaket i Tyskland fick en tillfällig nedåteffekt på inflationen i priserna på tjänster i euroområdet; se Monthly Report, Deutsche Bundesbank, augusti 2019, s. 57–59.
[16]Se Bobeica, E. och Sokol, A., ”Drivers of underlying inflation in the euro area over time: a Phillips curve perspective”, Economic Bulletin, nr 4, ECB, 2019. Denna analys är inriktad på en dekomponering av inflationen inom urvalet. Läs en nyligen gjord analys av prognosförmågan hos denna typ av modell samt hos olika typer av inflationsvariabler, Moretti, L., Onorante, L. och Zakipour Saber, S., ”Phillips curves in the euro area”, Working Paper Series, nr 2295, ECB, juli 2019.
[17]Se Ciccarelli, M. och Osbat, C. (red.), ”Low inflation in the euro area: Causes and consequences”, Occasional Paper Series, nr 181, ECB, januari 2017.
[18]De mått på förväntningarna som ligger till grund för diagram A utgörs av enkätbaserade inflationsförväntningar på både kort och lång sikt från ECB:s Survey of Professional Forecasters och från Consensus Economics.
[19]Extern påverkan behöver förstås inte vara begränsad till vad som fångas upp i import- och energipriserna. För en diskussion om ytterligare mekanismer, se Lane, P., ”Globalisation and monetary policy”, ett tal som hölls vid University of California den 30 september 2019.
[20]Jarociński, M. och Lenza, M., ”An Inflation-Predicting Measure of the Output Gap in the Euro Area”, Journal of Money, Credit and Banking, vol. 50(6), 2018, s. 1189–1224.
[21]Tillväxten i ersättning per anställd hölls tillbaka av sänkningen i arbetsgivarnas sociala avgifter i Frankrike till följd av en lagändring (CICE-skattekrediten ersattes med en permanent sänkning i arbetsgivarnas sociala avgifter).
[22]Se rutan ”How do profits shape domestic price pressures in the euro area?”, Economic Bulletin, nr 6, ECB, 2019.
[23]Eurosystemet strävar efter en marknadsneutral tillgångsfördelning och köper värdepapper inom alla godtagbara löptider i alla jurisdiktioner på ett sätt som avspeglar sammansättningen i euroområdets statsobligationsmarknad.
[24]ECB offentliggör de förväntade månatliga inlösenbeloppen för APP över en rullande 12-månadershorisont.
[25]Se ”General APP securities lending framework” på ECB:s webbplats för information om värdepappersutlåning inom ramen för CBPP3 och ABSPP. Observera att de värdepapper som har köpts inom ramen för programmet för värdepappersmarknaderna, CBPP och CBPP2 också görs tillgängliga för utlåning av Eurosystemet.
[26]ECB offentliggör varje månad det sammanlagda månatliga genomsnittet för Eurosystemets utlåningssaldo och det sammanlagda månatliga genomsnittet för mottagna kontantsäkerheter.
[28]Se även sidan ”Asset purchase programmes” på ECB:s webbplats.
[29]Värdepapper med bakomliggande tillgångar måste ha minst två kreditbetyg från ett externt ratinginstitut.
[30]Se artikel 138.3 b i Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2015/510 av den 19 december 2014 om genomförandet av Eurosystemets penningpolitiska ramverk (ECB/2014/60) (EUT L 91, 2.4.2015, s. 3).
[31]Den 12 september 2019 beslutade ECB-rådet att förlänga möjligheten att köpa tillgångar vars avkastning är lägre än räntan på inlåningsfaciliteten vid behov inom alla delar av APP. Läs mer i ”ECB provides additional details on purchases of assets with yields below the deposit facility rate”, pressmeddelande, ECB, 12 september 2019.
[32]Emittentlimiten avser den högsta andel av en emittents utestående värdepapper som Eurosystemet kan inneha.
[33]Se specialartikeln ”Climate change and financial stability”, Financial Stability Review, ECB, maj 2019.
[34]Se Carney, M., ”Breaking the Tragedy of the Horizon – climate change and financial stability”, ett tal som hölls vid Lloyd’s of London, 29 september 2015.
[35]Se Cœuré, B., ”Monetary policy and climate change”, ett tal som hölls vid en konferens om ”Scaling up Green Finance: The Role of Central Banks”, som anordnades av nätverket NGFS (Network for Greening the Financial System), Deutsche Bundesbank och Council on Economic Policies, Berlin, 8 november 2018.
[36]Se ECB:s Financial Stability Review från maj 2019 och november 2019.
[37]Se de Guindos, L., ”Implications of the transition to a low-carbon economy for the euro area financial system”, ett tal som hölls vid Europeiska sparbanksföreningens konferens ”Creating sustainable financial structures by putting citizens first”, Bryssel, 21 november 2019.
[39]För mer information om ECB:s tillsynsverksamhet i fråga om klimatförändringen, se rutan ”Grön finansiering” i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2019.
[40]Den nya EU-förordningen, där pelare 1-behandlingen för nödlidande exponeringar fastställs, är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/630 av den 17 april 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar (EUT L 111, 25.4.2019, s. 4). Den trädde i kraft den 26 april 2019.
[41]Se kapitel 4 för mer information.
[42]Den gemensamma säkerhetsmekanismen för den gemensamma resolutionsfonden, som ska tillhandahållas av den europeiska stabilitetsmekanismen, är ett skyddsnät som ska säkerställa att den gemensamma resolutionsfonden har ytterligare resurser för att stödja de resolutionsåtgärder som krävs.
[43]Se även Europeiska centralbankens yttrande av den 8 november 2017 om ändringar av unionens krishanteringssystem (CON/2017/47).
[44]Det krävs ytterligare harmonisering och standardisering med stöd av det gemensamma regelverket för att uppnå en verklig kapitalmarknadsunion.
[45]Se ”Reforming major interest rate benchmarks – Progress report”, Financial Stability Board, 18 december 2019.
[46]I enlighet med artikel 141.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artiklarna 17, 21.2, 43.1 och 46.1 i ECBS-stadgan och artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002.
[47]I enlighet med artiklarna 122.2 och 132.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artiklarna 17 och 21 i ECBS-stadgan och artikel 8 i rådets förordning (EG) nr 407/2010 av den 11 maj 2010.
[48]I enlighet med artiklarna 17 och 21 i ECBS-stadgan (jämförda med artikel 3.5 i EFSF-ramavtalet).
[49]I enlighet med artiklarna 17 och 21 i ECBS-stadgan (jämförda med artikel 5.12.1 i ESM-avtalen om allmänna villkor för ekonomiskt stöd).
[50]Enligt det låneavtal som ingicks mellan medlemsstater som har euron som valuta (utom Grekland och Tyskland) och Kreditanstalt für Wiederaufbau (som agerar i allmänhetens intresse enligt instruktioner och med garantier från Förbundsrepubliken Tyskland) som långivare, och Republiken Grekland som låntagare och Bank of Greece som låntagarens ombud, samt i enlighet med artiklarna 17 och 21.2 i ECBS-stadgan och artikel 2 i beslut ECB/2010/4 av den 10 maj 2010.
[51]Växelkursmekanismens (ERM2) interventioner vid marginalerna genomförs när en valutas växelkurs mot euron når marginalerna av det tidigare överenskomna fluktuationsbandet (dvs. det band inom vilket ERM2-medlemmarnas valutor tillåts fluktuera mot euron). Dessa interventioner är i princip automatiska och obegränsade.
[52]Se t.ex. ”Boosting Europe”, Europeiska bankförbundet, 2019.
[53]Detta avser i första hand dataset avseende rapporteringsskyldigheter för företag som tar emot inlåning i enlighet med ECB:s statistikförordningar om monetära finansinstituts balansräkningsposter och räntor, sektorsmodulen i förordningen om statistik om värdepappersinnehav samt AnaCredit-förordningen om detaljerad data om krediter och kreditrisker.
[54]Se ”Dataset and indicators to monitor the crypto-assets phenomenon”, presentation av ECB:s experter, en artikel från ECB:s experter i rapporten från Irving Fisher Committee on Central Bank Statistics (IFC), arbetsgruppen för fintechdata (H1 2020).
[55]Se ECB:s arbetsgrupp för kryptotillgångar, ”Crypto-Assets: Implications for financial stability, monetary policy, and payments and market infrastructures”, Occasional Paper Series, nr 223, ECB, maj 2019, och artikeln ”Understanding the crypto-asset phenomenon, its risks and measurement issues”, Economic Bulletin, nr 5, ECB, 2019.
[56]Se ”2018 IFC Annual Report”, Irving Fisher Committee on Central Bank Statistics, Banken för internationell betalningsutjämning, mars 2019.
[57]Se ”Characterisation of the euro area fintech scene”, Financial Integration and Structure in the Euro Area, ECB, mars 2020.
[58]€STR offentliggörs på ECB:s webbplats, via ECB:s MID-plattform (Market Information Dissemination), samt i ECB:s Statistical Data Warehouse (SDW), med MID-plattformen som huvudsaklig publiceringskanal.
[59]Rapporteringskraven för förordningen för penningmarknadsstatistik samt en lista över nuvarande uppgiftslämnare finns på ECB.s webbplats. Den regelbundna datainsamlingen för förordningen om penningmarknadsstatistik inleddes den 1 juli 2016.
[60]För mer information, se ”G20 Data Gaps Initiative (DGI-2): The Fourth Progress Report – Countdown to 2021”, Financial Stability Board och Internationella valutafonden, 2019.
[61]Se Cozzi, G. m.fl., ”Makrotillsynsåtgärder: makroekonomisk påverkan och samverkan med penningpolitiken”, Working Paper Series, nr 2376, ECB, februari 2020, och Albertazzi, U. m.fl., “Monetary policy and bank stability: the analytical toolbox reviewed”, Working Paper Series, nr 2377, ECB, February 2020.
[62]Cavalleri, M. C., Eliet, A., McAdam, P., Petroulakis, F., Soares, A. och Vansteenkiste, I., ”Concentration, market power and dynamism in the euro area”, Working Paper Series, nr 2253, ECB, mars 2019.
[63]Hospido, L., Laeven, L. och Lamo, A., ”The gender promotion gap: evidence from central banking”, Working Paper Series, nr 2265, ECB, april 2019.
[64]Analysen omfattar generaldirektoraten Ekonomisk analys, Makrotillsyn och finansiell stabilitet, Internationella och europeiska relationer, Marknadsinfrastruktur och betalningar, Marknadsoperationer, Penningpolitik, Forskning och Statistik samt direktoratet Riskhantering.
[65]Fall av bristande efterlevnad omfattar: i) fall då en nationell myndighet har underlåtit att höra ECB om förslag till lagbestämmelser som faller under ECB:s behörighet, och ii) fall då en nationell myndighet formellt har hört ECB, som dock inte fick tillräckligt med tid för att gå igenom förslagen till lagbestämmelser och utfärda ett yttrande innan bestämmelserna antogs.
[66]Här kan särskilt nämnas att Yves Mersch talade om principerna nödvändighet, proportionalitet och redbarhet vad gäller centralbankers oberoende vid ECB:s och dess observatörers konferens i Frankfurt. Under en rundabordsdiskussion i Frankfurt i november gav han även ECB:s syn på internationella trender i fråga om centralbankernas November oberoende.
[67]Mer ingående information finns i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2019.
[68]Under sommaren 2019 blev Patrick Honohan ordförande i etikkommittén och efterträdde därmed Jean-Claude Trichet.
[69]Se Europeiska centralbankens beslut (EU) 2015/433 av den 17 december 2014 om inrättandet av en etikkommitté och kommitténs arbetsordning (ECB/2014/59).