Året i korthet

Under 2025 lyckades ECB få inflationen tillbaka i linje med sitt medelfristiga mål på 2 procent efter att en rad kriser – pandemin och de ekonomiska konsekvenserna av Rysslands orättfärdiga invasion av Ukraina – hade fått den att stiga till rekordhöga nivåer i slutet av 2022.

Som svar på den största inflationschocken på en generation genomförde ECB den kraftigaste åtstramningen av penningpolitiken i sin historia, höjde styrräntorna med rekordhöga 450 punkter mellan juli 2022 och september 2023 med löfte att hålla räntorna på tillräckligt restriktiva nivåer så länge det var nödvändigt.

Åtstramningen fungerade. Inflationen i euroområdet föll kraftigt och från mitten av 2024 började ECB gradvis lätta på sin penningpolitiska restriktion. I början av 2025 var inflationsnedgången på god väg och enligt ECB:s prognoser skulle inflationen återgå till målet.

Men året medförde en stor geopolitisk chock. USA, Europas största exportmarknad, omgav sig själv med en tullmur – en åtgärd som hotade att tynga tillväxten i euroområdet och en som gjorde inflationsutsikterna betydligt mer osäkra.

Som det visade sig begränsades inflationseffekterna. Europa avstod från omfattande motåtgärder, och apprecieringen av eurons växelkurs dämpade det importerade pristrycket.

I och med att inflationen fortsatte på sin beräknade bana kunde ECB-rådet fortsätta att sänka styrräntorna och sänka sammanlagt 100 punkter i fyra steg i rad vilket förde den viktigaste styrräntan till 2,00 procent i juni.

Varje beslut vägleddes av ECB-rådets reaktionsfunktion, baserat på tre faktorer: bedömningen av inflationsutsikterna, dynamiken i underliggande inflation och styrkan i den penningpolitiska transmissionen. I sina beslut följde ECB-rådet ett databeroende tillvägagångssätt med beslut från sammanträde till sammanträde, utan att på förhand binda sig till en viss räntebana.

Euroområdets ekonomi visade samtidigt på en överraskande motståndskraft i ett utmanande globalt läge.

Detta berodde delvis på tidigareläggning eftersom företagen skyndade sig att hinna före de nya handelshindren under årets första månader, vilket gav den europeiska tillverkningsindustrin ett tillfälligt lyft. Denna effekt avtog i takt med att tullar fick fäste och tillverkningen försvagades på grund av konkurrenskraftsutmaningar.

Men i grunden var det en verklig förstärkning av den inhemska efterfrågan som höll euroområdets ekonomin uppe, vilket mer än uppvägde den externa chocken. Den inhemska efterfrågan bidrog fullt ut till tillväxten 2025.

Den kanske mest uppmuntrande utvecklingen var investeringar.

Företagens investeringar ökade i snabb takt, främst inom immateriella områden – artificiell intelligens, programvara och digitalisering – i takt med att europeiska företag med förnyad brådska började anamma den digitala tekniken. Och mot slutet av året började högre tyska försvarsutgifter få effekt, i sig ett svar på det nya geopolitiska läget.

Tillväxten i euroområdet nådde 1,4 procent 2025, nästan en tredjedel starkare än vad som förutsågs i början av året, vilket vittnar om ekonomins motståndskraft.

Sammantaget gjorde detta att ECB-rådet kunde pausa räntorna fr.o.m. juli. Med en inflation kring vårt medelfristiga mål, långsiktiga inflationsförväntningar väl förankrade och en i stort sett neutral penningpolitisk inriktning var ECB-rådet väl positionerat att reagera på framtida chocker åt båda hållen.

Under 2025 formaliserade ECB-rådet även hur det skulle tolka och reagera på framtida chocker genom sin bedömning av den penningpolitiska strategin – en samarbetsinsats som Eurosystemet slutförde i juni. Omfattningen var snävare än i 2021 års översyn och införlivade lärdomar från skiftet i inflationsmiljön och de politiska åtgärder som följde.

I bedömningen bekräftades det symmetriska inflationsmålet på 2 procent på medellång sikt som hörnstenen i ECB:s strategi. Dessutom utvidgades symmetrin till reaktionsfunktionen: stora varaktiga avvikelser från målet i båda riktningarna skulle hanteras med lämpligt kraftfulla eller ihållande åtgärder. ECB-rådet underströk också vikten av att inte bara beakta den mest sannolika inflations- och tillväxtbanan, utan även kringliggande risker och osäkerhet, inbegripet genom scenario- och känslighetsanalyser.

Utöver penningpolitiken gjorde ECB framsteg inom en rad andra områden under 2025.

I takt med att debatten om att minska lagstiftningens komplexitet tog fart i Europa inrättade ECB-rådet högnivågruppen för förenkling för att ta fram förslag på hur ramverken för reglering, tillsyn och rapportering kan rationaliseras. Arbetsgruppen offentliggjorde sina rekommendationer mot slutet av året som underlag för Europeiska kommissionen när den utarbetar en rapport om den övergripande situationen för Europas banksystem.

Anmärkningsvärd utveckling kunde även ses inom marknadsinfrastruktur och betalningar.

Eurosystemets system för hantering av säkerheter lanserades i juni och ersatte därmed fragmenterade nationella plattformar med ett gemensamt system för hantering av säkerheter. Eurodenominerade direktbetalningar avvecklade genom TIPS ökade kraftigt med 132 procent, i enlighet med kraven i förordningen om omedelbara betalningar från 2025, som innebar att betaltjänstleverantörer i euroområdet måste kunna ta emot och skicka direktbetalningar.

ECB-rådet gick också vidare till nästa fas i projektet för en digital euro, med fokus på teknisk beredskap, marknadsengagemang och lagstiftningsprocessen, med målet att vara redo för en eventuell pilotövning 2027 och en eventuell lansering 2029.

Samtidigt fortsatte arbetet med den nya utformningen av eurosedlar, vilket återspeglade ECB:s åtagande att upprätthålla kontanter vid sidan av digitala pengar. ECB-rådet valde motiv som illustrerar två möjliga teman för nästa sedelserie – ”Europeisk kultur: gemensamma kulturplatser” och ”Floder och fåglar: motståndskraft i mångfald” – och lanserade en tävling om utformningen av de nya sedlarna i juli.

Kvaliteten på ECB:s forskning fortsatte att vinna stort internationellt erkännande, vilket speglar våra forskares höga kompetens. ECB rankas nu på första plats i världen när det gäller monetär ekonomi enligt Research Papers in Economics – ett ofta använt index för ekonomisk forskning.

I slutet av året stod euroområdet redo att välkomna Bulgarien som 21:a medlem, vilket bekräftar eurons attraktionskraft i en tid av växande geopolitisk osäkerhet. Stödet för euron bland euroinvånarna nådde en rekordnivå på 83 procent under våren och var fortsatt starkt under hela året.

Inget av ovanstående skulle ha varit möjligt utan ECB-medarbetarnas engagemang och expertis. Denna årsrapport innehåller en detaljerad redogörelse för deras arbete under 2025.

Frankfurt am Main, maj 2026

Christine Lagarde

Ordförande

Året i siffror

1 ECB:s penningpolitik dämpade inflationstrycket

Den globala ekonomin var fortsatt motståndskraftig under 2025, trots ökad handelsrelaterad motvind. Effekterna på den globala tillväxten till följd av den markanta kursändringen av USA:s handelspolitik dämpades av stödjande politiska åtgärder, kraftiga AI-relaterade investeringar och tidigarelagd import. Den globala handeln ökade när importen tidigarelades för att föregripa de höjda tullarna, men försvagades senare under året när dessa effekter avtog och de högre tullarnas påverkan materialiserades. Den globala inflationen fortsatte att lätta, om än i en långsammare takt och mindre synkroniserat än tidigare år. Euron apprecierade i nominella effektiva termer samt, mer markant, mot den amerikanska dollarn. Ekonomin i euroområdet uppvisade en måttlig men bred återhämtning under 2025, då arbetsproduktivitetstillväxten blev positiv medan sysselsättningstillväxten försvagades något. Tillväxtdynamiken understöddes av den mindre restriktiva penningpolitiken, men osäkerheten kring handelstullar och det geopolitiska läget innebar utmaningar för ekonomin. Industrin uppvisade viss volatilitet, medan tjänstesektorn var mer stabil och stöttade tillväxten. Under 2025 fortsatte den totala inflationen i euroområdet att närma sig ECB:s medelfristiga tvåprocentsmål, drivet av den tidigare penningpolitiska åtstramningen, ett avtagande kostnadstryck från priserna på energi och andra råvaror i tidigare led samt ett lågt importpristryck mer generellt. De flesta indikatorer på underliggande inflation visade på en successiv fortsatt dämpning under 2025, till stöd för att den totala inflationen utvecklades till nivåer nära målet. I denna ekonomiska miljö, med en mindre restriktiv penningpolitik och stigande långa realräntor, blev euroområdets avkastningskurvor brantare och aktiekurserna steg markant. Finansieringsförhållandena för företag och hushåll i euroområdet fortsatte att lätta under början av året, för att därefter stabiliseras generellt. Återhämtningen i bankutlåningen var dock fortsatt svag och tillväxten i det breda penningmängdsmåttet M3 var trög.

1.1 Den globala tillväxten var fortsatt motståndskraftig, trots USA:s förändrade handelspolitik

Den globala ekonomin visade motståndskraft under 2025 och fortsatte att expandera i måttlig takt med 3,4 procent, i stort sett oförändrat jämfört med 2024. Året präglades av den omfattande kursändringen av USA:s ekonomisk-politiska prioriteringar och USA:s höjda tullar till den högsta nivån på nästan hundra år. Den samlade effekten på den globala ekonomin dämpades i och för sig av handelspartnernas begränsade gensvar, men det rådde fortfarande stor osäkerhet om den framtida handelspolitiken (diagram 1.1), vilket grumlar handelsutsikterna. Trots denna motvind understöddes den globala aktiviteten av flera motverkande faktorer. Starka investeringar kopplade till framstegen inom AI lyfte handeln med teknikrelaterade produkter och bidrog till aktiemarknadsuppgångar i vissa ekonomier, särskilt i USA. Vidare skyndade sig företag och hushåll att köpa utländska varor inför eventuella tullhöjningar, vilket – åtminstone tillfälligt – stärkte tillverkningsindustrins produktion och export, även i Kina. Handelsspänningarnas negativa inverkan dämpades ytterligare av att större ekonomier generellt sett hade en stödjande policymix – särskilt på den finanspolitiska sidan. Den globala tillväxten försvagades dock mot slutet av året efterhand som de tillfälliga positiva faktorerna avtog, samtidigt som handelshinder och osäkerhet fortsatte att tynga förtroende och investeringar, om än i mindre utsträckning än under det första halvåret.

Diagram 1.1

USA:s faktiska tullar och osäkerhet i handelspolitiken

a) USA:s faktiska tullar	b) Osäkerhet i handelspolitiken
(procentuella tullar på varuimport)	(index)

Den globala handeln växte stadigt under 2025 och ökade med 4,7 procent. Detta återspeglade en stark importtillväxt under det första halvåret när hushåll och företag tidigarelade både konsumtions- och investeringsbeslut för att föregripa tullhöjningarna. Handelsmönstren anpassade sig också efter det nya tullandskapet genom att vissa flöden styrdes om till andra länder. Handeln, särskilt exporten från asiatiska länder, fick också draghjälp av den höga efterfrågan på varor som möjliggör införandet av AI, samtidigt som det gjordes stora investeringar i IKT-utrustning i USA och andra utvecklade ekonomier. Under andra halvåret avtog handelstillväxten markant när tidigareläggningen klingade av och effekterna av de högre tullarna materialiserades.

Den globala inflationen fortsatte att lätta under 2025, om än mindre synkroniserat än året före. Den totala konsumentprisinflationen (KPI) sjönk till 2,2 procent under december 2025, från 3,0 procent i december 2024 (diagram 1.2). Inbromsningen dämpades av att varuinflationen steg på nytt, medan tjänsteinflationen var fortsatt ihållande i många ekonomier. Inflationen utvecklades på olika sätt i länderna. I USA låg den totala inflationen fortfarande över målet, med tullhöjningar som ledde till en betydande ökning av varuinflationen. I Storbritannien var inflationen högre i slutet av 2025 än i slutet av året innan, mot bakgrund av högre reglerade priser och livsmedelspriser och avtagande effekter av tidigare energiprisnedgångar. I Kina var däremot inflationen fortsatt dämpad, vilket återspeglade en svag inhemsk efterfrågan kopplad till den långvariga nedgången i fastighetssektorn och den ihållande överkapaciteten i industrin.

Diagram 1.2

Total inflation och kärninflation

a) Global inflation och dess komponenter	b) Inflation i större ekonomier
(årliga procentuella förändringar, månadsdata)	(årliga procentuella förändringar, månadsdata)

Diagram 1.3

Priser på olja och europeisk gas

(vänster skala: USD/fat; höger skala: EUR/MWh)

Energipriserna var lägre i slutet av 2025 än ett år tidigare, vilket återspeglade nedgångar i både oljepriser och europeiska gaspriser (diagram 1.3). Priserna på Brentolja sjönk med 19 procent, drivet av en kombination av efterfråge- och utbudsfaktorer. På efterfrågesidan försvagades den globala ekonomiska aktiviteten efter de tulltvister som inleddes i april. På utbudssidan pressade OPEC+:s successiva produktionsökningar marknaden till ett betydande överskott vid årets slut. Priserna var dock något volatila i juni när spänningarna ökade i Mellanöstern, i synnerhet efter Israels och USA:s anfall mot Iran. Den kortvariga uppgången dämpades dock efter tillkännagivandet om att USA hade förhandlat fram eldupphör i Gaza. De europeiska gaspriserna sjönk med 42 procent i årsslutsjämförelsen och låg fortfarande en bra bit under den högsta nivån 2022. Gaspriserna steg inledningsvis i början av året sedan transitavtalet mellan Ryssland och Ukraina hade löpt ut och man började oroa sig för om de europeiska gaslagren skulle räcka för vintern 2025–2026. De sjönk senare, drivna av en relativt svag europeisk konsumtion, en dämpad asiatisk efterfrågan på flytande naturgas och, senare under året, förnyade utsikter om att Rysslands krig mot Ukraina skulle ta slut.

Jämfört med slutet av 2024 apprecierade euron med 6,8 procent i nominella effektiva termer samt med 13,1 procent mot den amerikanska dollarn. Merparten av apprecieringen mot dollarn skedde under det första halvåret. Denna förändring drevs av den ökade osäkerheten kring USA:s tullpolitik, som tyngde dollarn och utlöste en ökad takt i kapitalflödena till tillgångar i euroområdet samt justeringar i hedgingbeteende och mer motståndskraft än väntat i euroområdets ekonomi. Under de följande månaderna handlades euron inom ett relativt snävt intervall, eftersom nedåt- och uppåtpressen i stort sett tog ut varandra. Marknadsförväntningarna på Federal Reserves styrräntesänkningar fluktuerade upprepade gånger efterhand som nya ekonomiska data blev offentliga. Tullrelaterad uppåtpress på inflationen tenderade att stödja den amerikanska dollarn genom att minska förväntningarna om räntesänkningar, medan tecknen på en avmattande arbetsmarknad fick motsatt effekt. Utöver detta tyngdes dollarn sannolikt av osäkerhet kring regelverk och institutionella förhållanden samt farhågor kring nedstängningen av den federala statsförvaltningen i USA. Utöver den betydande apprecieringen mot den amerikanska dollarn stärktes euron även i handelsviktade termer. Euron stärktes markant i förhållande till vissa asiatiska valutor, däribland den japanska yenen (+12,9 procent), mot bakgrund av osäkerheten kring Japans finans- och penningpolitiska inriktning. Euron apprecierade även mot andra större reservvalutor, såsom det brittiska pundet (+5,2 procent) och den kanadensiska dollarn (+7,6 procent). Däremot deprecierade den något mot den schweiziska francen (-1,0 procent), som fortsatte att fungera som en säker tillflyktsort under perioder med ökad osäkerhet.

1.2 Ekonomin stod sig väl trots stor global osäkerhet

Euroområdets real BNP-tillväxt steg till 1,4 procent under 2025, från 0,9 procent under 2024 (diagram 1.4). ECB:s gradvisa övergång från en restriktiv till en mer neutral penningpolitisk inriktning, förväntningar om en mer expansiv finanspolitik och en sjunkande inflation hade stor betydelse för den måttliga, men breda återhämtningen. Det ekonomiska landskapet påverkades också i hög grad av de geopolitiska spänningarna och den stora osäkerheten kring handelstullar – särskilt från USA:s sida – och den volatila geopolitiska situationen i delar av världen som också inverkade på förtroende och produktionskedjor. En viss återhämtning i tillverkningssektorn och en stabilare tjänstesektor var avgörande för att förstå varför ekonomin i euroområdet fortfarande var relativt motståndskraftig under 2025, trots det utmanande läget.

Diagram 1.4

Real BNP och bruttoförädlingsvärde i euroområdet

(årliga procentuella förändringar; bidrag i procentenheter)

Det reala bruttoförädlingsvärdet i industrin expanderade med 2,2 procent 2025 efter att ha minskat med 0,5 procent 2024. Återhämtningen berodde främst på det första kvartalet och återspeglade den tillfälliga produktionsuppgången för att kunna hantera en tidigareläggning av exporten inför de tullhöjningar som den nya USA-administrationen därefter införde. Under resten av året dämpades dock tillväxt­dynamiken betydligt, till följd av högre tullar, tilltagande global konkurrens, ihållande höga energikostnader och en hög, om än gradvis avtagande, osäkerhet om den ekonomiska politiken. ECB:s styrräntor hade fortsatt att ligga högt under större delen av 2024, men i början av 2025 kom tydliga signaler om kommande lättnader, vilket minskade osäkerheten och förbättrade kreditvillkoren för företag. Detta bidrog till att investeringarna återhämtade sig, särskilt inom tillverkningssektorer som hade begränsats av höga finansieringskostnader. Det reala bruttoförädlingsvärdet i tjänstesektorn ökade med 1,2 procent 2025, en nedgång från 1,5 procent 2024 men höll ändå uppe tillväxten i euroområdet. Avmattningen i tjänstetillväxten berodde till viss del på att hushållen var försiktiga, vilket återspeglades i ett högt hushålls­sparande, mot bakgrund av ihållande geopolitiska risker och hög ekonomisk osäkerhet. Samtidigt fortsatte digitala och IT-relaterade tjänster att vara relativt motståndskraftiga och gynnades av fortsatta företagsinvesteringar i automatisering, cybersäkerhet och AI-integration.

Hushållens konsumtion ökade något under 2025, med 1,5 procent jämfört med föregående år. Varukonsumtionen ökade kraftigare i början av året medan tjänstekonsumtionen tog mer fart från och med det andra kvartalet, även om den saktade in under det tredje kvartalet. Överlag ökade varukonsumtionen mer än tjänstekonsumtionen (diagram 1.5). De stigande reala disponibla inkomsterna stödde hushållens konsumtion eftersom den nominella lönetillväxten var fortsatt robust, inflationen fortsatte att sjunka och sysselsättningstillväxten var motståndskraftig, om än något mindre än föregående år. Hushållens konsumtion höll dock fortfarande inte jämna steg med utvecklingen av de reala disponibla inkomsterna, eftersom sparandet låg kvar på höga nivåer mot bakgrund av förhöjda geopolitiska risker och ekonomisk osäkerhet.

Diagram 1.5

Konsumtion, andra investeringar än bygginvesteringar och bostadsinvesteringar i euroområdet

(index: 2022 = 100)

a) Hushållens konsumtion

b) Investeringar

Bostadsinvesteringarna, som under 2024 hade fallit kraftigt till följd av svag efterfrågan och en eftersläpande effekt av stramare finansieringsvillkor, började återhämta sig under 2025. Detta återspeglade till stor del förbättrade finansieringsvillkor och en fortsatt ökning av hushållens realinkomster. Båda dessa faktorer stärkte köpkraften och bidrog till att stabilisera efterfrågan på bostäder under året. Bostadsinvesteringarna var dock fortfarande svagare än hushållens konsumtion och andra investeringar än bygginvesteringar. Detta visar att återhämtningen var i ett tidigt skede.

Under 2025 syntes en stadig ökning av andra investeringar än bygginvesteringar (i nationalräkenskaper är detta en proxyvariabel som ofta används för företags­investeringar, där byggsektorn exkluderas från de totala investeringarna eftersom det saknas tillgänglig statistik om privata och offentliga investeringar). Ökningen berodde på stigande efterfrågan och lättare finansieringsförhållanden eftersom ECB fortsatte att sänka styrräntorna under det första halvåret. Under 2025 ökade de med 4,4 procent totalt jämfört med 2024, mot bakgrund av en betydande kvartalsvolatilitet under hela året. Exklusive volatila immateriella tillgångar i Irland – som till stor del påverkas av multinationella företags verksamhet – ökade företagsinvesteringarna med 2,2 procent under 2025 (se diagram 1.5). Detta utfall återspeglar att de skillnader som har observerats i investeringsdynamiken för materiella och immateriella tillgångar under senare år fortfarande kvarstår. Investeringarna i materiella tillgångar såsom maskiner, utrustning och transporter dämpades av högre tullar och förhöjd osäkerhet. Investeringarna i immateriella tillgångar ökade däremot starkt, drivet av framstegen inom digitalisering, särskilt vad gäller AI och programvaruutveckling. Under 2025 bidrog dessutom en återhämtning i vinsttillväxten och spridningseffekter från NGEU-programmet (Next Generation EU) till att motverka de negativa effekterna av förlorad konkurrenskraft. Företag rapporterar även att investeringarna under förra året hölls tillbaka av ett betungande regelverk.

Handelsutvecklingen 2025 präglades av uttalad volatilitet och strukturella utmaningar för euroområdet. Exporten från euroområdet ökade rejält under det första kvartalet. Detta berodde på en tidigareläggning inför den förutsedda höjningen av USA:s tullar och återspeglade till stor del en kraftig uppgång av läkemedelsförsändelser, särskilt från Irland. Detta var dock bara tillfälligt. Under det andra kvartalet minskade exporten mot bakgrund av högre USA-tullar, en stark euro och dämpad global efterfrågan, med kraftiga fluktuationer i läkemedelsexporten. Exporten återhämtade sig under tredje kvartalet som ett resultat av en ökad läkemedelsförsäljning till USA, men den underliggande dynamiken var fortsatt svag. I juli ingick USA och EU ett handelsavtal som innebar att USA införde ett tulltak på 15 procent för varor från EU. Detta bidrog till att dämpa den alltjämt höga ekonomisk-politiska osäkerheten (diagram 1.1). Framåtblickande indikatorer tydde dock på att exportorderingången i tillverkningsindustrin fortsatte att vara svag. Importen ökade måttligt under 2025, vilket stöddes av stigande volymer från Kina. Detta återspeglar delvis handels­omläggningar till följd av spänningarna mellan Kina och USA samt den starkare euron, som sänkte kostnaderna för import. Importpriserna i euroområdet stod också under fortsatt nedåtriktad press eftersom pristrycket från energiråvaror fortsatte att avta. Inflödet av konkurrenskraftigt prissatta kinesiska varor i ett läge med ihållande överkapacitet i kinesisk tillverkningsindustri ledde till att konkurrensen intensifierades för inhemska producenter. Samtidigt blottlades sårbarheterna i euroområdets leveranskedjor genom de kinesiska exportrestriktionerna för kritiska insatsvaror, såsom sällsynta jordartsmetaller.

Arbetsmarknad

Efter en period med hamstring av arbetskraft saktade sysselsättningstillväxten in under 2025 jämfört med de senaste åren. Enligt enkätindikatorer fortsatte arbetsmarknaden i euroområdet att kylas av under året (diagram 1.6). Arbetslösheten rörde sig mellan 6,3 procent och 6,4 procent och var 6,3 procent i december – en av de lägsta nivåer som har registrerats sedan euron infördes och 1,2 procentenheter under nivån i januari 2020, det vill säga före pandemin. Den totala sysselsättningen och det totala antalet arbetade timmar ökade under 2025 med cirka 0,7 procent respektive 0,6 procent, dvs. i lägre takt än real BNP, som ökade med 1,5 procent. Denna utveckling ledde till att arbetsproduktivitetstillväxten återhämtade sig. Den starkare arbetsproduktivitetstillväxten tydde på en minskad arbetskraftshamstring (dvs. att företagen behåller fler anställda än vad de kortsiktiga produktionsbehoven motiverar). Detta indikeras också av att vakansgraden fortsatte att falla från sin topp under andra kvartalet 2022 till en nivå på 2,2 procent under fjärde kvartalet 2025, vilket är under nivån före pandemin på 2,3 procent. Det genomsnittliga antalet arbetade timmar sjönk under 2025, samtidigt som utvecklingen präglades av betydande volatilitet och skillnader mellan länder.^[3] Arbetskraftsdeltagandet i åldersgruppen 15–74 år ökade till 66,2 procent under fjärde kvartalet 2025, vilket är 1,6 procentenheter högre än före pandemin. Kvinnor, äldre arbetstagare, personer med högre utbildning och utländska arbetstagare var de som bidrog mest till denna ökning av arbetsstyrkan.

Diagram 1.6

Arbetsmarknad

(vänster skala: årliga procentuella förändringar, höger skala: procent)

1.3 Med ett begränsat finanspolitiskt utrymme behöver man prioritera bland offentliga utgifter

Det offentliga underskottet i euroområdet väntas ha minskat marginellt till 3,0 procent av BNP 2025 (diagram 1.7), från 3,1 procent 2024 och 3,5 procent 2023. Den betydande finanspolitiska åtstramningen 2024 återspeglade utfasningen av de återstående statliga åtgärder som införts för att kompensera hushåll och företag för höga energipriser och inflation. Under 2025 väntades det däremot bara bli en måttlig åtstramning av finanspolitiken, vilket förklarades av högre skatter och sociala avgifter som inte matchades fullt ut av en ökad tillväxttakt i de primära offentliga utgifterna (inklusive NGEU-finansierade poster) och stigande räntebetalningar.

Diagram 1.7

Euroområdets budgetsaldo och dess komponenter

(i procent av BNP)

Euroområdets skuld som andel av BNP väntas ha ökat till 87,3 procent av BNP 2025 från den redan höga nivån på 86,6 procent av BNP 2024. Den ligger fortsatt klart över nivån före pandemin på 83,6 procent 2019 (diagram 1.8). Den väntade ökningen i skuldkvoten 2025 förklaras av det samlade primära underskottet och positiva justeringar av underskott/skulder. Dessa motverkas endast delvis av en gynnsam men avtagande ränte-tillväxt-differens.

Diagram 1.8

Euroområdets offentliga skuldsättning

(i procent av BNP)

Strategiska utgiftsbehov för bland annat försvar, infrastruktur och den digitala och gröna omställningen – i kombination med en allt äldre befolkning – sätter uppåttryck på den offentliga skulden.^[4] Vissa euroländer med lägre skuldnivåer har utnyttjat sitt finanspolitiska utrymme särskilt för försvarsutgifter, vilket har medfört högre skuldkvoter än före Rysslands invasion av Ukraina 2022. Mer generellt ger det reviderade EU-ramverket för finanspolitisk styrning, som antogs i april 2024, ett visst budgetmässigt utrymme att hantera en del av utgiftstrycken. Inom ramen för sina medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer har flera länder utnyttjat möjligheten att förlänga konsolideringsperioden från fyra till sju år i utbyte mot strukturreformer och investeringar, vilket minskar den årliga finanspolitiska anpassningsbördan. Den nationella undantagsklausulen, som har aktiverats för elva euroländer, ger dessutom ett tillfälligt utrymme att avvika från landets nettoutgiftsbana till följd av högre försvarsutgifter, förutsatt att detta inte äventyrar finanspolitisk hållbarhet på medellång sikt.^[5] Eftersom det budgetmässiga utrymmet inte kommer att täcka de ökade utgifterna fullt ut behöver kompletterande åtgärder vidtas, såsom en effektivare användning av offentliga medel och omprioriteringar i nationella budgetar.

Den 25 november 2025 antog Europeiska kommissionen höstpaketet för den europeiska planeringsterminen 2026, där prioriteringarna för den ekonomiska politiken fastställs.^[6] Paketet innehåller kommissionens bedömning av medlemsstaternas efterlevnad av EU:s finanspolitiska ramverk och ger vägledning för deras finanspolitik 2026. Om det reviderade styrningsramverket genomförs fullt ut, på ett transparent sätt och utan fördröjning kommer detta att hjälpa regeringarna att få ned budgetunderskott och skuldkvoter på ett hållbart sätt. Europeiska kommissionen bedömde att tolv av de sjutton euroländer som hade lämnat in sina utkast till budgetplaner för 2026 uppfyllde kraven i EU:s finanspolitiska ramverk.^[7] För fem länder bedömdes planerna innebära en risk för bristande efterlevnad och för två av dessa länder bedömdes det finnas en risk för betydande bristande efterlevnad. För de sex euroländer som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott – Belgien, Frankrike, Italien, Malta, Slovakien och Österrike – kommer Europeiska kommissionen dessutom att bedöma situationen under våren 2026 på grundval av utfallsdata för de offentliga finanserna 2025. I november föreslog Europeiska kommissionen också att ett förfarande vid alltför stora underskott skulle inledas mot Finland.

1.4 Inflationen närmade sig det medelfristiga tvåprocents­målet under året

Den totala inflationen i euroområdet, mätt med det harmoniserade konsument­prisindexet (HIKP), närmade sig under 2025 ytterligare det medelfristiga målet på 2 procent (diagram 1.9). Den årliga inflationen uppgick till i genomsnitt 2,1 procent under fjärde kvartalet och för år 2025 som helhet, efter 2,4 procent 2024. Effekterna av ECB:s tidigare penningpolitiska åtstramning, ett lättande lönetryck, avtagande kostnadstryck från energi- och övriga råvarupriser i tidigare led samt ett generellt lågt importpristryck – delvis till följd av eurons förstärkning – bidrog till att inflationen fortsatte att dämpas. HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel (HIKPX) stod för det största bidraget till nedgången i den totala inflationen 2025. Den sjönk gradvis under året och stabiliserade sig mellan 2,3 procent och 2,4 procent under de senare månaderna. Detta förklaras i stor utsträckning av att tjänsteinflationen dämpades, framför allt till följd av ett avtagande lönetryck. Den låg dock fortsatt på en förhöjd nivå. Under större delen av 2025 var däremot inflationen för industrivaror exklusive energi i stort sett stabil kring sitt långsiktiga genomsnitt före pandemin och föll mer tydligt först under årets sista månader mot bakgrund av lågt importpristryck. Den totala inflationen dämpades också av en låg energiinflation till följd av fallande råvarupriser på energi och eurons förstärkning. Livsmedelsinflationen var däremot på en uppåtgående bana under första delen av 2025 och nådde sin topp i juli. Detta berodde främst på prishöjningar av oförädlade livsmedel till följd av ogynnsamma väderförhållanden och utbudsrelaterade brister. Livsmedelsinflationen dämpades till 2,5 procent vid årets slut. Inflationen för förädlade livsmedel bidrog också till trycket, vilket återspeglade ett fortsatt genomslag av tidigare råvaruprisökningar, särskilt för kakao och kaffe.^[8]

Diagram 1.9

Inflation och dess viktigaste komponenter

(årliga procentuella förändringar; bidrag i procentenheter)

Energiinflationen sjönk i början av 2025 och var negativ från och med mars. Utvecklingen drevs främst av fallande olje- och gasgrossistpriser i amerikanska dollar samt av eurons förstärkning. Den årliga förändringstakten i konsumenternas energipriser uppvisade dock viss volatilitet, främst till följd av uppåtriktade baseffekter, särskilt i komponenten för transportbränslen. Livsmedelsinflationen visade en puckelformad utveckling under 2025, som till stor del drevs av priserna på oförädlade livsmedel. Under årets första åtta månader följde inflationen för oförädlade livsmedel en uppåtgående trend. Den drevs upp av prisökningar på frukt och grönsaker relaterade till ogynnsamma väderförhållanden och stadigt stigande köttpriser i spåren av utbudsbrist som till viss del berodde på djursjukdomar. Från och med september började den dock lätta efterhand som de väderrelaterade effekterna på frukt- och grönsakspriserna avtog, men vände sedan något uppåt i slutet av året. Inflationen för förädlade livsmedel var relativt stabil under större delen av 2025 och minskade tydligt först under det sista kvartalet i och med det avtagande kostnadstrycket från priserna på livsmedelsråvaror som kaffe och kakao i tidigare led. Totalt sett var livsmedelsinflationen fortsatt hög under året. Detta återspeglade det fortsatta, om än försvagade, genomslaget av tidigare prisökningar på livsmedelsråvaror, obalanser mellan utbud och efterfrågan inom vissa segment och det alltjämt förhöjda pristrycket från faktorer som löner.

Indikatorer på underliggande inflation, som syftar till att fånga den varaktiga eller gemensamma komponenten i inflationen, fortsatte att bidra till att den totala inflationen utvecklades till nivåer nära målet. Kärninflationen, mätt som HICPX, var t.ex. relativt stabil och sjönk något från 2,7 procent i december 2024 till nivåer mellan 2,3 procent och 2,4 procent under de flesta månaderna från och med mars. Dämpningen av kärninflationen drevs främst av tjänsteposter. Tjänsteinflationen sjönk från 4,0 procent i december 2024 till 3,4 procent i december 2025. Detta återspeglade att tidigare inflationsdrivande faktorer, främst lönetryck och årliga priskorrigeringseffekter, gradvis hade försvagats.^[9] Tjänsteinflationen uppvisade vissa kortsiktiga svängningar i april när påskens kalenderläge tillfälligt höjde priserna för vissa poster, men varierade inom ett relativt snävt intervall under resten av året.^[10] Inflationen för industrivaror exkl. energi var relativt oförändrad under hela 2025 och låg ganska nära sitt genomsnitt före pandemin, 0,6 procent (mätt under 1999–2019). Den ökade något under det tredje kvartalet, men var tillbaka på sitt genomsnitt före pandemin i oktober. Mot slutet av året sjönk den något under det genomsnittet, mot bakgrund av ett lågt importpristryck och eurons appreciering. Andra indikatorer på underliggande inflation minskade också gradvis under 2025 eller var i stort sett oförändrade.^[11]

Det inhemska kostnadstrycket i euroområdet, mätt med tillväxten i BNP-deflatorn, sjönk till 2,4 procent 2025 från 3,0 procent 2024 (diagram 1.10). Nedgången berodde på minskade bidrag från enhetsskatter och enhetsarbetskostnader. I det sistnämnda fallet berodde detta på avtagande ökningstakt i ersättningen per anställd och stärkt arbetsproduktivitetstillväxt. Dessa nedgångar motverkades delvis av att bidraget från vinster per enhet gradvis stärktes i linje med konjunkturutvecklingen. Inom tillväxten i ersättning per anställd, som var i stort sett stabil under året och låg på i genomsnitt 3,9 procent, var tillväxten i avtalslöner och löneglidningen volatila.^[12] Ökningstakten i avtalslöner avtog betydligt under året och låg på i genomsnitt 2,8 procent efter 4,5 procent 2024. Detta återspeglade att lönekraven hade normaliserats efter en period då arbetstagarna gradvis hade återfått den köpkraft de förlorade under inflationsuppgången 2022.^[13] Löneglidningens utveckling, som delvis kan förklaras av statistiska effekter till följd av engångsbetalningar under 2024, drev upp den samlade löneökningstakten. Under 2025 ökade vinsterna per enhet något igen och kom åter att utvecklas mer i linje med konjunkturcykeln. De fortsatte dock att dämpa arbetskraftskostnaderna, om än i mindre grad än under 2024.

Diagram 1.10

BNP-deflator och dess komponenter

(årliga procentuella förändringar; bidrag i procentenheter)

Under 2025 var inflationsförväntningarna på längre sikt i stort sett i linje med ECB:s medelfristiga inflationsmål på 2 procent, vilket stöder en varaktig återgång av inflationen till målet. I ECB:s Survey of Professional Forecasters liksom i ECB:s Survey of Monetary Analysts var de långsiktiga inflationsförväntningarna väl förankrade vid 2 procent under 2025 (diagram 1.11). Andra enkätindikatorer, t.ex. Consensus Economics, rapporterade också stabila långsiktiga inflationsförväntningar omkring 2 procent. Marknadsbaserade mått på inflationskompensation på längre sikt, t.ex. den femåriga inflationsindexerade swapräntan (ILS) fem år framåt, låg kvar nära 2 procent, med begränsade variationer, under året. I mars observerades en mindre uppgång av ILS-räntan som drevs av planerna på en mer expansiv finanspolitik i Europa, även om den kort därefter delvis motverkades av effekterna av handelsspänningar. I juni noterades ytterligare tillfälliga uppgångar som återspeglade energiprisernas utveckling, men efter sommaren stabiliserades den inflationsindexerade swapräntan till sist på 2,1 procent under resten av året. Dessa rörelser återspeglade främst högre inflationsriskpremier, medan modellbaserade skattningar av de faktiska långsiktiga inflationsförväntningarna – exklusive riskpremier – låg stabilt mellan 1,9 procent och 2 procent. På konsumentsidan låg medianen för inflationsförväntningarna tre år framåt mellan 2,4 procent och 2,5 procent under hela året och ökade något till 2,6 procent i december. Denna fortsatt något förhöjda nivå speglade sannolikt att det alltjämt råder förhöjd osäkerhet. Evidens från ECB:s enkätundersökning om konsumentförväntningar visar att livsmedelspriserna hade stark inverkan på inflationsuppfattningar och inflationsförväntningar ett år framåt, men mer begränsad påverkan på förväntningarna på längre sikt.

Diagram 1.11

Enkät- och marknadsbaserade indikatorer på inflationsförväntningar

(årliga procentuella förändringar)

1.5 Fortsatt svag återhämtning i utlåningen, trots att finansieringsvillkoren lättat ytterligare

En nedgång i de korta räntorna i kombination med en betydande uppgång i de långa räntorna ledde till att den riskfria räntekurvan i euroområdet blev brantare under 2025. Nedgången i korta räntor skedde främst under det första halvåret och återspeglade ECB:s styrräntesänkningar fram till juni då inflationen var på väg att varaktigt närma sig det medelfristiga tvåprocentsmålet (se avsnitt 2.1). Vad gäller längre löptider låg den tioåriga overnight index swap-räntan (OIS-räntan) på i genomsnitt 2,8 procent i december 2025 (diagram 1.12), vilket var en ökning på omkring 60 punkter jämfört med genomsnittet från december 2024. De långa räntorna uppvisade vissa kraftiga och volatila rörelser under årets första fyra månader, mot bakgrund av planerna på försvars- och infrastruktursatsningar i europeiska länder samt den förhöjda osäkerheten kring USA:s tullar och handelspolitik. Från och med slutet av april steg den tioåriga OIS-räntan gradvis omkring 30 punkter under återstoden av året. Detta återspeglade främst en ökning i realräntekomponenten mot bakgrund av en mer motståndskraftig ekonomi. Det är viktigt att notera att den brantare riskfria kurvan i euroområdet speglar en stark global komponent, eftersom en likartad priskorrigering förekom även i andra större utvecklade ekonomier. Euroområdets BNP-viktade tioåriga statsobligationsränta speglade OIS-räntans utveckling och steg under året. I december var den uppe på 3,2 procent, vilket var cirka 50 räntepunkter högre än ett år tidigare. Euroländernas tioåriga statsobligationsräntor avslutade 2025 på högre nivåer än vid årets början, med snävare spreadar i förhållande till OIS-räntan. Vissa euroländers tillkännagivanden om försvarsutgifter (se avsnitt 1.3) fick stor betydelse för marknadens omvärdering. Detta ledde till att den tioåriga tyska statsobligations­räntan ökade kraftigt med omkring 40 räntepunkter, och ett liknande uppåttryck noterades för andra statsobligationer i euroområdet. Därefter föll statsobligations­räntorna i euroområdet något, även om merparten avslutade året på högre nivåer. Undantaget var Italiens tioåriga statsobligationsränta som var i princip oförändrad från nivån i slutet av 2024, med stöd av en fortsatt konsolidering av Italiens offentliga finanser. Den politiska osäkerheten i Frankrike ledde däremot till att marknads­aktörerna blev oroliga för att konsolideringen av de offentliga finanserna skulle kunna bli fördröjd, vilket ledde till ett uppåttryck på de franska statsobligations­räntorna. Denna utveckling resulterade i att de italienska och franska obligationsräntorna närmade sig likartade nivåer, samtidigt som räntespridningen i euroområdet nådde historiskt låga nivåer.

Diagram 1.12

Långa räntor och upplåningskostnader för företag respektive hushåll (bostadslån)

(procent per år)

Under 2025 steg aktiekurserna – mätt med Euro Stoxx-indexet – med omkring 21 procent. Starka vinstförväntningar, högre utdelningar och lägre aktieriskpremier bidrog till uppgången i aktiekurser, även om de stigande långa riskfria räntorna hade en dämpande effekt. Aktiekurserna ökade både inom den icke-finansiella och den finansiella sektorn, där den senare uppvisade en mer uttalad uppgång. Inom den finansiella sektorn stod bankaktier för den kraftigaste uppgången, drivet av förbättrad lönsamhet till följd av bankernas handel och kreditgivning samt den brantare räntekurvan. I slutet av 2025 var de breda aktieindexen för icke-finansiella företag och banker i euroområdet cirka 12 procent och 80 procent över nivåerna i slutet av 2024. Företagsobligationsspreadarna minskade generellt sett, med undantag för obligationer emitterade inom den finansiella sektorns högavkastande segment, trots utförsäljningen på företagsobligationsmarknaden efter USA:s tulltillkännagivande den 2 april. Därefter minskade företagsobligationsspreadarna markant till följd av förnyad riskaptit och en mer motståndskraftig ekonomi.

Finansieringsvillkoren för företag i euroområdet fortsatte att lätta under den första delen av året innan de stabiliserades mer generellt, i linje med utvecklingen i bankernas finansieringskostnader. Bankernas sammansatta kostnad för skuldfinansiering minskade i början av året, vilket återspeglade genomslaget av styrräntesänkningar. Den efterföljande stabiliseringen drevs däremot av marknadsränteutvecklingen och lägre förväntningar om ytterligare räntesänkningar. Minskningen i den nominella lånekostnaden för företag från toppnivåerna 2023 återspeglar till viss del bankernas försiktiga utlåningsbeteende sedan början av den penningpolitiska lättnadscykeln. Samtidigt har utlåningen omfördelats till låntagare med lägre risk som erbjuds fördelaktigare lånevillkor. För hushåll var nedgången i lånekostnader mer begränsad under 2025. Räntorna för nya bolån återspeglade till stor del uppgången i långa marknadsräntor. Den sammansatta bankutlåningsräntan för icke-finansiella företag var 3,6 procent i december, omkring 80 räntepunkter under nivån i slutet av 2024, och motsvarande ränta för hushållens bolån sjönk med omkring 10 räntepunkter till 3,3 procent (diagram 1.12). Detta ledde till att spreaden mellan utlåningsräntorna för företag och hushåll, som hade ökat i samband med den penningpolitiska åtstramningen, minskade avsevärt. Spridningen mellan olika länder minskade även när det gäller företagens utlåningsräntor, medan spridningen mellan hushållens utlåningsräntor fortsatte att påverkas av skillnader i lånens förfallostruktur i olika länder.

Bankutlåningen fortsatte att återhämta sig parallellt med de penningpolitiska lättnaderna, om än mer gradvis än vad historiska mönster skulle indikera (diagram 1.13). Utlåningen till företag stabiliserades under det andra halvåret 2025. Ökningstakten var fortfarande långt under det historiska genomsnittet, vilket kan förklaras av att den samlade efterfrågan var dämpad och bankerna riskaverta, trots att de hade starka kapitalpositioner, en begränsad försämring av tillgångskvaliteten och alltjämt stark lönsamhet. Enligt euroområdets enkätundersökning om bankernas utlåning skedde en åtstramning av bankernas kreditkrav (dvs. interna riktlinjer eller kriterier för att godkänna lån) för företag under det första och de båda sista kvartalen 2025. Mindre och mer riskfyllda företag upplevde att det blev betydligt svårare att få tillgång till lån, vilket framgår av enkätundersökningen om företags tillgång till finansiering. Den årliga ökningstakten för banklån till företag var 3,0 procent i december, jämfört med i genomsnitt 4,3 procent mellan januari 1999 och december 2025. Den samlade kreditgivningen, inbegripet finansiering från finansiella förmedlare utanför banksektorn, var fortsatt dämpad, vilket också var ett resultat av den stora osäkerheten kring den ekonomiska politiken. Detta beskrevs närmare i ett inlägg i ECB:s blogg som publicerades i oktober.^[15] Högre värderingar av noterade aktier bidrog till nettoökningen av den externa finansieringen för företag (diagram 1.14). Utlåningen till hushåll fortsatte att återhämta sig. I december var den årliga ökningstakten 3,0 procent (också långt under sitt långsiktiga genomsnitt på 4,2 procent), i huvudsak drivet av bolån. Denna utveckling är i linje med den stabila efterfrågan på bolån som det har rapporterats om i enkätundersökningen om bankernas utlåning samt de fortsatta köpavsikter på bostadsmarknaden som det har rapporterats om i enkätundersökningen om konsumentförväntningar. I den senare undersökningen ökade samtidigt andelen hushåll som uppgav att tillgången till lån hade försämrats relativt andelen som rapporterade förbättringar. Andelen var större för hushåll med lägre inkomster. Under 2025 utnyttjades konsumentkrediter återkommande av hushåll med lägre inkomster och omfattades under hela året av stramare kreditkrav, enligt enkätundersökningen om bankernas utlåning.

Efter att ha legat på en platå på nära 4 procent tidigare under året dämpades tillväxten i det breda penningmängdsmåttet M3 mot slutet av 2025, stödd av en stabil utveckling i utlåning och inlåning för hushåll och företag (diagram 1.13). Den årliga tillväxten i M3 var 2,8 procent i december, jämfört med 3,4 procent i december 2024. Dämpningen återspeglade till stor del det fortsatta likviditetsbortfallet till följd av minskningen av Eurosystemets tillgångsportföljer och de lägre utländska nettoinflödena, som tycks ha tappat kraft och blivit mer volatila jämfört med 2024. Samtidigt understödde bankernas köp av statsobligationer penningmängdstillväxten i ett läge med ett betydande obligationsutbud.

Diagram 1.13

M3-tillväxt och kredittillväxt för företag och hushåll

(årliga procentuella förändringar)

Diagram 1.14

Nettoflöden av extern finansiering till företag

(årliga flöden i miljarder euro)

Ruta 1
Bulgarien blir det 21:a eurolandet

Den 1 januari 2026 införde Bulgarien euron och blev det 21:a eurolandet. De positiva bedömningarna i Europeiska kommissionens konvergensrapport och ECB:s konvergensrapport banade väg för landets antagande av euron, som godkändes av Europeiska unionens råd i juli 2025. Bulgariens anslutning innebär ytterligare en utvidgning av euroområdet efter Kroatiens anslutning 2023. Detta visar att ett medlemskap i euroområdet fortsätter att vara ett attraktivt och trovärdigt ankare för politiken, även i ett läge med ökad osäkerhet och geopolitiska spänningar.^[16]

Bulgariens införande av euron är en viktig milstolpe i landets bredare process för europeisk integration. Landets väg till medlemskap i euroområdet bekräftar landets åtagande för att fördjupa de ekonomiska och institutionella banden till andra EU-medlemsstater. Sedan Bulgarien anslöt sig till EU 2007 har landet gjort betydande framsteg mot att uppfylla kriterierna för att införa den gemensamma valutan i enlighet med Maastrichtkriterierna. Denna utveckling stöddes av omfattande strukturreformer och ett politiskt åtagande för att anpassa den inhemska politiken till euroområdets ekonomiska och monetära regelverk. Genom trovärdiga politiska åtgärder och en ansvarsfull finanspolitik har man gradvis kommit till rätta med de makroekonomiska obalanser som förekom före covid-19-pandemin. Under den här perioden uppnådde Bulgarien också betydande real konvergens med euroområdets ekonomi: landets BNP per capita har ökat från omkring 35 procent av euroområdets genomsnitt 2006 till strax över 60 procent 2025.

Bulgariens väg till införandet av euron byggde på en tydligt definierad och noggrant övervakad uppsättning förberedande steg (figur A). Under 2018 uttryckte Bulgarien sin fasta avsikt att ansluta sig till växelkursmekanismen (ERM2), ett viktigt steg i processen för att införa euron.^[17] De bulgariska myndigheterna och ERM2-parterna enades om en färdplan, inklusive en omfattande uppsättning politiska åtgärder som skulle genomföras före inträdet. Dessa förhandsåtaganden syftade till att ta itu med viktiga strukturella utmaningar och stödja efterlevnaden av EU:s konvergenskriterier. År 2020 ansökte Bulgarien formellt om att gå med i ERM2. I juli 2020 anslöts den bulgariska leven till ERM2 jämte Kroatiens kuna. Samtidigt åtog sig den bulgariska regeringen att vidta ett antal åtgärder efter inträdet, som inriktades på att stärka landets ramverk mot penningtvätt, förbättra övervakningen av dess finansiella sektor utanför banksystemet, förbättra styrningen av statsägda företag och reformera landets insolvensramverk. Parallellt med detta gick Bulgarien med i bankunionen genom ett nära samarbete mellan ECB och Българска народна банка (Bulgariens nationalbank) som inleddes i oktober 2020. På så sätt kunde banktillsynen utformas i linje med euroområdets standarder och den finansiella stabiliteten stärkas.

Bulgarien gick in i slutfasen av euroinförandet 2025. I februari 2025 begärde de bulgariska myndigheterna formellt en särskild konvergensbedömning av Europeiska kommissionen och ECB. Den 4 juni 2025 publicerades 2025 års konvergensrapporter, med positiva bedömningar av Bulgariens grad av konvergens. På grundval av detta föreslog Europeiska kommissionen att Europeiska rådet skulle låta Bulgarien införa euron. Den 8 juli godkände rådet formellt Bulgariens anslutning till euroområdet och fastställde den oåterkalleliga omräkningskursen för den bulgariska leven till 1,95583 lev per euro. Denna kurs motsvarade den centrala kurs som tillämpades när Bulgarien deltog i ERM2 liksom den fasta växelkurs som tillämpades under det sedan länge etablerade sedelfondssystemet, vilket säkerställde kontinuitet och stabilitet vid övergången till den gemensamma valutan.

Figur A

Viktiga milstolpar på Bulgariens väg till införandet av euron

Efter EU-rådets formella beslut genomfördes de tekniska förberedelserna inför kontantövergången. Parallellt med detta arbetade man vidare med att integrera Bulgariens nationalbank i Eurosystemet. Dessa förberedelser stöddes av ECB och omfattade ett brett spektrum av operationella, logistiska och institutionella aspekter. De omfattade en detaljerad planering inför produktionen och distributionen av eurosedlar och euromynt, omfattande information och upplysningskampanjer till allmänheten och anslutningen av bulgariska finansinstitut till euroområdets betalnings- och avvecklingssystem. Parallellt med detta integrerades Bulgariens nationalbank i Eurosystemets genomförande av penningpolitiken och valutamarknadsoperationer samt i gemensamma analysramar, inklusive makroekonomiska framtidsbedömningar. Tillsammans säkerställde dessa åtgärder att det blev en smidig kontantövergång och att Bulgarien kunde delta i euroområdet på ett effektivt sätt från och med sin första dag som medlem.

Införandet av euron väntas ge Bulgarien påtagliga ekonomiska fördelar. Sannolikt kommer det att ge viktiga vinster som ökad handel och högre inflöden av utländska direktinvesteringar eftersom man slipper valutaväxlingskostnaderna samt ökad pristransparens och jämförbarhet, starkare investerarförtroende och bättre tillgång till de europeiska kapitalmarknaderna. Ekonomin väntas också gynnas av lägre upplåningskostnader, vilket återspeglar en lägre landriskpremie och väl förankrade inflationsförväntningar. Utöver dessa effekter utgör euromedlemskapet en betydande fördel i form av ekonomisk säkerhet och stabilitet. För en liten och starkt integrerad ekonomi medför anslutningen till euroområdet en ökad institutionell trovärdighet, undanröjer eventuell återstående valutarisk gentemot viktiga handelspartners utanför euroområdet och ger bättre förmåga att absorbera externa störningar genom en djupare finansiell integration. Införandet av euron innebär slutligen att Bulgarien kan delta fullt ut i euroområdets beslutsfattande och på ett direkt sätt bidra till utformningen av den gemensamma ekonomiska och monetära politiken.

Kostnaderna och riskerna med att införa euron väntas vara begränsade och till stor del av engångskaraktär. Kostnaderna avser i huvudsak de praktiska förberedelserna för kontantövergången och möjligheten till obefogade prishöjningar när priserna räknas om till euro. I Bulgarien var allmänhetens stöd för euron relativt dämpat före övergången, vilket speglade farhågor för eventuella prishöjningar. Detta har observerats även vid tidigare euroövergångar och generellt sett ökade allmänhetens stöd efter införandet.^[18] För att bemöta dessa farhågor vidtog de bulgariska myndigheterna en rad olika åtgärder, däribland förstärkt prisövervakning och kontroller för att motverka otillbörliga metoder samt obligatorisk dubbel prismärkning under en extra lång period från den 8 augusti 2025 till den 8 augusti 2026. Enligt tillgängliga uppskattningar förefaller övergången ha haft en begränsad engångseffekt på den generella prisnivån, i stort sett i linje med erfarenheterna från tidigare euroövergångar.^[19] Redan innan euron infördes var Bulgariens inhemska monetära förhållanden i hög grad i linje med euroområdet, eftersom landet har ett sedan länge etablerat sedelfondssystem med en fast växelkurs i förhållande till euron. Att införa euron innebär därför inte att landets faktiska suveränitet försämras utan att den stärks, eftersom landet får mer att säga till om i euroområdets beslutsfattande.

Även om införandet av euron innebär betydande möjligheter behövs det ytterligare politiska åtgärder och reformer för att fullt ut dra nytta av fördelarna. För att säkerställa den makroekonomiska stabiliteten och motverka att obalanser byggs upp kommer det att vara viktigt att föra en ansvarsfull, tillväxtvänlig finanspolitik, understödd av ett starkt nationellt finanspolitiskt ramverk. För att stödja verklig ekonomisk konvergens inom euroområdet kommer man dessutom att behöva upprätthålla produktivitetsutvecklingen genom fortsatta strukturreformer. Framför allt skulle den senaste tidens starka löneutveckling och strama arbetsmarknadsläge kunna undergräva konkurrenskraften om det inte sker varaktiga produktivitetsökningar. För att stärka tillväxten på längre sikt är det dessutom viktigt att stärka institutioner, modernisera infrastruktur och utöka utbudet av kvalificerad arbetskraft, med stöd av ett effektivt utnyttjande av EU-medel, och i kombination med en fördjupad finansiell utveckling och stärkt finansiell integritet. På så sätt stärks motståndskraften och uppbyggnaden av makroekonomiska obalanser förhindras.

2 En databeroende och kontinuerligt uppdaterad ansats för räntesättningen

ECB-rådet sänkte ECB:s tre styrräntor fyra gånger under första halvåret 2025 och fortsatte därmed den process som hade inletts 2024. Besluten om dessa räntesänkningar togs utifrån entydiga belägg för att inflationen var på väg att varaktigt närma sig det medelfristiga tvåprocentsmålet. ECB:s tre styrräntor sänktes med sammanlagt 100 punkter och i juni var räntan på inlåningsfaciliteten nere på 2,00 procent. ECB-rådet följde en databeroende ansats där beslut tas från sammanträde till sammanträde, utan att i förväg binda sig vid en viss räntebana. En mindre restriktiv penningpolitik i kombination med en robust arbetsmarknad, stigande realinkomster och stabila balansräkningar i den privata sektorn gjorde att euroområdets ekonomi blev mer motståndskraftig mot globala handelsspänningar och geopolitisk osäkerhet.

Som ett led i den normalisering som inleddes 2022 minskade Eurosystemets balansräkning med 100 miljarder euro under 2025 och uppgick till 6 300 miljarder euro vid årets slut (se avsnitt 2.2). Denna minskning berodde på neddragningarna av de penningpolitiska portföljerna, eftersom Eurosystemet inte längre gör återinvesteringar inom sina program för tillgångsköp. Eurosystemets refinansieringstransaktioner utnyttjades inte i någon större utsträckning trots att överskottslikviditeten sjönk, då det fortfarande fanns gott om likviditet och kostnaden för alternativ marknadsfinansiering relativt sett var lägre. Poolen av tillgångar som var godtagbara som säkerheter för Eurosystemets refinansieringstransaktioner ökade till 20 300 miljarder euro.

Under 2025 förstärkte Eurosystemet sitt ramverk för riskhantering för att säkerställa ett riskeffektivt genomförande av penningpolitiken. Ändringarna gällde främst riktlinjerna för säkerheter och syftade till att säkerställa en fortsatt robust ansats för att bedöma kreditkvaliteten för säkerheter i form av tillgångar, förfina beräkningen av värderingsbidrag för vissa tillgångsklasser och anpassa ramverket för säkerheter till att hantera klimatrelaterade osäkerheter. Flera centralbanker i Eurosystemet, däribland ECB, fortsatte att ha låga eller negativa inkomster under 2025. Den förlust som uppstår för ECB kommer att skrivas av mot framtida vinster (se avsnitt 2.3 och ECB:s årsbokslut för 2025).

2.1 ECB-rådet sänkte ECB:s tre styrräntor med 100 punkter

Under 2025 fortsatte penningpolitiken att vägledas av ECB-rådets beslutsamhet att säkerställa att inflationen på ett varaktigt sätt stabiliseras kring det medelfristiga tvåprocentsmålet. ECB-rådet fastställde lämplig penningpolitisk inriktning utifrån en databeroende ansats där beslut tas från sammanträde till sammanträde. Det gjorde inga förhandsutfästelser om någon viss styrräntebana, utan var redo att vid behov anpassa sina instrument för att fullgöra sitt uppdrag och säkerställa en välfungerande penningpolitisk transmission.

ECB-rådets räntebeslut byggde på dess bedömning av inflationsutsikterna och de omgivande riskerna, i ljuset av inkommande ekonomiska och finansiella data, samt dynamiken i den underliggande inflationen och styrkan i den penningpolitiska transmissionen. Denna samlade bedömning ledde till att ECB-rådet förväntade sig att inflationen varaktigt skulle närma sig det medelfristiga tvåprocentsmålet. ECB-rådet fortsatte därför med de räntesänkningar som hade inletts 2024. Mellan januari och juni sänktes ECB:s tre styrräntor vid varje penningpolitiskt sammanträde. Den totala sänkningen var 100 punkter (se diagram 2.1). Efter ECB-rådets sammanträde i juni lämnades räntorna för inlåningsfaciliteten, de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna och utlåningsfaciliteten oförändrade på 2,00 procent, 2,15 procent respektive 2,40 procent.

Diagram 2.1

ECB:s styrräntor

(procent)

Vid årets första penningpolitiska sammanträde bedömde ECB-rådet att inflationsnedgången var på rätt spår. Inflationen utvecklades i linje med de senaste prognoserna och förväntades återgå till det medelfristiga tvåprocentsmålet under året. De flesta mått på underliggande inflation indikerade att inflationen varaktigt skulle återgå till målet. Den inhemska inflationen var dock fortfarande hög eftersom löner och vissa tjänstepriser anpassades med eftersläpning efter den senaste inflationsuppgången. Tecken på att lönetillväxten dämpades och att inflationstrycket mildrades av vinsteffekter stärkte ytterligare ECB-rådets bild av att inflationsnedgången gick som planerat, vilket motiverade en mindre restriktiv penningpolitisk inriktning. ECB-rådet beslutade därför att sänka ECB:s tre styrräntor med 25 punkter.

ECB-rådet konstaterade att de senaste räntesänkningarna gradvis gjorde det mindre dyrt att för företag och hushåll att ta nya lån. I linje med den alltjämt restriktiva penningpolitiken var dock finansieringsförhållandena fortsatt strama. Ekonomin i euroområdet var fortfarande i motvind, men stigande realinkomster och de avtagande effekterna av den tidigare restriktiva penningpolitiken väntades med tiden ge stöd åt en gradvis återhämtning i efterfrågan. Trots detta var tillväxtriskerna fortsatt nedåtriktade, med ökade friktioner i den globala handeln och geopolitiska osäkerheter, även vad gäller Rysslands orättfärdiga krig mot Ukraina och den tragiska konflikten i Mellanöstern, som hade potential att störa energiförsörjningen och ytterligare tynga den globala handeln.

För att uppnå varaktiga förbättringar av den ekonomiska utvecklingen framhöll ECB-rådet den betydelse som finans- och strukturpolitiken har för att främja en mer produktiv, konkurrenskraftig och motståndskraftig ekonomi i euroområdet. ECB-rådet välkomnade Europeiska kommissionens konkurrenskraftskompass och underströk att det behövdes ytterligare konkret och ambitiös strukturpolitik för att följa upp Mario Draghis förslag för att förbättra den europeiska konkurrenskraften och Enrico Lettas förslag för att stärka den inre marknaden. Regeringarna uppmanades att fullt ut genomföra sina åtaganden enligt EU:s ramverk för ekonomisk styrning, med prioritering av tillväxtfrämjande reformer och investeringar.

Återinvesteringarna inom stödköpsprogrammet föranlett av pandemin (PEPP) upphörde i slutet av 2024 och de inom programmet för köp av tillgångar (APP) redan i juli 2023 (se avsnitt 2.2 om portföljernas utveckling). ECB-rådet konstaterade att APP- och PEPP-portföljerna har minskat i måttlig och förutsägbar takt sedan dess. Bankerna hade dessutom återbetalat de återstående belopp som hade lånats upp inom de riktade långfristiga refinansieringstransaktionerna (TLTRO) i december 2024. Därmed var denna del av normaliseringen av balansräkningen avslutad.

I ECB:s makroekonomiska prognoser för euroområdet i mars gjordes en mindre upprevidering av den totala inflationen, som väntades uppgå till i genomsnitt 2,3 procent under 2025. Skälet till detta var främst en starkare energiprisutveckling än väntat. Trots denna revidering tydde de flesta indikatorerna på underliggande inflation på att inflationen varaktigt skulle hamna omkring det medelfristiga tvåprocentsmålet. Lönetillväxten visade som väntat tecken på att fortsätta avta, medan vinsterna fortsatte att dämpa inflationstrycket. Mot bakgrund av denna utveckling beslutade ECB-rådet att sänka ECB:s tre styrräntor med ytterligare 25 punkter i mars.

ECB-rådet konstaterade att penningpolitiken blev märkbart mindre restriktiv i och med att räntesänkningarna ledde till lägre lånekostnader för företag och hushåll och bidrog till att lånetillväxten tog fart. Generellt sett var utlåningen dock alltjämt dämpad. Experternas prognos för den ekonomiska tillväxten 2025 reviderades ned till 0,9 procent till följd av svagare export och fortsatt dämpade investeringar mot bakgrund av den växande osäkerheten kring handel och politik. Ökande realinkomster och lägre lånekostnader fortsatte att vara de faktorer som i första hand väntades stödja en gradvis återhämtning i efterfrågan över tid, tillsammans med den avtagande negativa effekten från tidigare penningpolitisk åtstramning.

Mot bakgrund av den stigande osäkerheten bekräftade ECB-rådet på nytt sitt åtagande för att fastställa lämplig penningpolitisk inriktning utifrån en databeroende ansats med beslut från sammanträde till sammanträde. ECB-rådet upprepade också att det inte på förhand band sig vid en viss räntebana utan var redo att vid behov anpassa sina instrument för att fullgöra sitt prisstabilitetsuppdrag.

I och med det allt starkare förtroendet för att inflationen varaktigt skulle återgå till målet beslutade ECB-rådet i april att än en gång sänka ECB:s tre styrräntor med 25 punkter. Inflationsnedgången förblev tydligt på rätt kurs och både den totala inflationen och kärninflationen gick ner i mars. Inflationen på tjänster hade också lättat markant under de senaste månaderna och de flesta mått på underliggande inflation tydde på att inflationen varaktigt skulle återgå till ECB:s medelfristiga tvåprocentsmål. Lönetillväxten fortsatte att visa ytterligare tecken på att avta och vinsterna fortsatte att delvis dämpa den höga lönetillväxtens effekter på inflationen, vilket bidrog till att lätta det inhemska pristrycket.

ECB-rådet noterade att tillväxtutsikterna för euroområdet hade försämrats till följd av ökade handelsspänningar. Dessa spänningar ökade osäkerheten och utgjorde en risk för hushållens och företagens förtroende. Marknadens negativa och volatila reaktion på handelsspänningarna bedömdes sannolikt ha en åtstramande effekt på finansieringsförhållandena, vilket ytterligare skulle tynga euroområdets tillväxtutsikter. Samtidigt hade euroområdets ekonomi byggt upp viss motståndskraft mot globala chocker. En stark arbetsmarknad, stigande realinkomster och en stödjande penningpolitik förväntades lyfta konsumtionen, samtidigt som nationella och EU-omfattande initiativ för försvarsutgifter och infrastrukturinvesteringar väntades stärka industriproduktionen. Mot bakgrund av den höga geopolitiska risken betonade ECB-rådet återigen finans- och strukturpolitikens betydelse för att stärka euroområdets produktivitet och konkurrenskraft, och uppmanade till ett skyndsamt antagande av förslag om förenklade regelverk samt slutförandet av spar- och investeringsunionen. Mot bakgrund av den exceptionella osäkerheten upprepade ECB-rådet också på nytt sin avsikt att fastställa räntorna genom en databeroende ansats med beslut från sammanträde till sammanträde.

Allt eftersom året gick blev ECB-rådet alltmer övertygat om att inflationsutvecklingen var i linje med målet, samtidigt som ekonomin gradvis återhämtade sig. I juni beslutade ECB-rådet att sänka ECB:s tre styrräntor med ytterligare 25 punkter. Inflationen låg nu nära målet. I den senaste prognosen från Eurosystemets experter hade den totala inflationen reviderats ned för både 2025 och 2026, främst på grund av lägre energipriser och en starkare euro. Prognoserna för inflationen, exklusive energi och livsmedel, var i stort sett oförändrade. Lönetillväxten dämpades tydligt och bidrog till en varaktig återgång av inflationen till målet. Den ekonomiska tillväxten under årets första kvartal hade stärkts på grund av att företag tidigarelade sin export inför väntade tullhöjningar. Tillväxten understöddes dock också av en stark inhemsk efterfrågan.

ECB-rådet konstaterade att farhågorna för att den volatila marknadsresponsen på handelsspänningarna i april skulle få en åtstramande effekt hade minskat. Fler positiva nyheter om global handelspolitik och ett förbättrat globalt risksentiment hade bidragit till denna stabilisering. Företagens lånevillkor fortsatte att förbättras, med sjunkande utlåningsräntor och minskade spreadar för företagsobligationer, samtidigt som aktiekurserna hade stigit. Bankutlåningen hade dessutom stärkts för både företag och hushåll.

Trots denna gynnsamma utveckling bedömde ECB-rådet att tillväxtriskerna var fortsatt nedåtriktade på grund av globala handelsspänningar och geopolitisk osäkerhet. ECB-rådet underströk dock att gynnsamma finansieringsförhållanden och ökade statliga investeringar väntades stärka motståndskraften på medellång sikt. Osäkerheten kring inflationsutsikterna var större än vanligt, vilket återspeglade den volatila globala handelsmiljön som skapade risker på både upp- och nedsidan. ECB-rådet varnade framför allt för att inflationen skulle kunna bli lägre om tullhöjningar ledde till en minskad efterfrågan på export från euroområdet och uppmanade länder med överkapacitet att styra om sin export till euroområdet. Handelsspänningar bedömdes kunna leda till ökad volatilitet och riskaversion på de finansiella marknaderna, vilket skulle kunna tynga den inhemska efterfrågan och därigenom även sänka inflationen. Däremot skulle inflationen kunna bli högre om en fragmentering av de globala leveranskedjorna drev upp importpriserna och bidrog till kapacitetsbegränsningar i den inhemska ekonomin.

Det andra halvåret inleddes med att ECB-rådet beslutade att lämna styrräntorna oförändrade vid sitt sammanträde i juli. Inflationen låg på ECB:s medelfristiga tvåprocentsmål och inkommande data var i stort sett i linje med ECB-rådets tidigare bedömning av inflationsutsikterna. Det inhemska pristrycket hade fortsatt att lätta i takt med en långsammare lönetillväxt. Trots utmanande globala förhållanden var euroområdets ekonomi i stort sett motståndskraftig, med stöd av en stark arbetsmarknad, stigande realinkomster och gynnsamma finansieringsvillkor. Beslutet att lämna räntorna oförändrade speglade ECB-rådets ökande tillförsikt om att räntorna hade nått en lämplig nivå för att säkerställa att inflationens konvergens mot målet skulle visa sig varaktig.

I september ställdes ECB-rådet inför ungefär samma läge som i juli och beslutade än en gång att lämna räntorna oförändrade. Enligt de uppdaterade prognoserna från ECB:s experter förutspåddes den totala inflationen vara i genomsnitt 2,1 procent 2025, alltså något högre än den tidigare prognosen, och sedan sjunka till 1,7 procent 2026 och 1,9 procent 2027. Tillväxtprognosen för 2025 reviderades upp till 1,2 procent, vilket återspeglade att den inhemska efterfrågan varit starkare än väntat. Samtidigt sänktes tillväxtprognosen för 2026 något, eftersom den fortsatta globala osäkerheten väntades dämpa den ekonomiska aktiviteten. Beslutet i september underströk att ECB-rådet fastställde räntorna genom en databeroende ansats, sammanträde för sammanträde, mot bakgrund av den varaktiga globala osäkerheten.

Under första halvåret hade den ekonomiska aktiviteten ökat med sammanlagt 0,7 procent, med stöd av en robust konsumtion och kraftiga investeringar. Motvind från högre tullar, global konkurrens och en starkare euro väntades dämpa tillväxten under resten av året. Dessa effekter förutspåddes dock avta under 2026, då konsumtion och företagsinvesteringar skulle gynnas av lättare finansieringsvillkor och en fortsatt stark arbetsmarknad. Inflationen låg kvar på en stabil nivå nära ECB:s mål. Det inhemska pristrycket fortsatte att lätta med stöd från en dämpad löneökningstakt och produktivitetsförbättringar, vilket bidrog till en långsammare ökning av arbetskraftskostnaderna.

ECB-rådet bedömde att tillväxtriskerna var mer balanserade än tidigare under året. Även om handelsspänningarna och den geopolitiska osäkerheten kvarstod, hade den senaste tidens handelsöverenskommelser minskat vissa av de risker som dämpade den globala efterfrågan och förtroendet. Högre försvars- och infrastruktursutgifter än väntat samt produktivitetshöjande reformer skulle ge ytterligare stimulans till tillväxten på medellång sikt. Samtidigt fortsatte ECB-rådet att bedöma inflationsutsikterna som mer osäkra än vanligt. Skälen till detta var desamma som vid tidigare sammanträden.

I oktober höll ECB-rådet sitt årliga externa möte utanför Frankfurt, den här gången i Florens med Banca d’Italia som värd. Än en gång beslutade ECB-rådet att lämna räntorna oförändrade eftersom inflationen låg kvar nära det medelfristiga tvåprocentsmålet och bedömningen av inflationsutsikterna var i stort sett oförändrad.

Under det tredje kvartalet hade den ekonomiska aktiviteten ökat måttligt, drivet av en stark tjänstesektor, framför allt vad gäller turism och digitala tjänster, vilket dock motverkades av en svag tillverkningssektor som fortsatt hade motvind till följd av högre tullar och global konkurrens. Den inhemska efterfrågan förväntades förbli motståndskraftig, där konsumtionen stöddes av stigande realinkomster, statliga infrastruktur- och försvarsinvesteringar och gynnsamma finansieringsförhållanden. Den externa efterfrågan stod dock inför utmaningar, med vikande varuexport och fortsatt osäkerhet kring handeln. Den årliga inflationen hade ökat något till 2,2 procent i september, vilket till stor del berodde på volatiliteten i energipriserna. Samtidigt förväntades den dämpade löneutvecklingen och produktivitets­förbättringarna fortsätta lätta på det inhemska pristrycket och inflations­förväntningarna på längre sikt var fortfarande fast förankrade.

ECB-rådet upprepade på nytt sitt åtagande att göra centralbankspengar för hushåll och finansiella institutioner anpassade till den digitala tidsåldern. Mot denna bakgrund beslutade ECB-rådet att gå vidare med nästa steg i projektet för en digital euro, för att säkerställa teknisk beredskap inför en potentiell utgivning när lagstiftningen hade godkänts och stödja Europas digitala suveränitet (se ruta 4).

ECB-rådet avslutade året med ytterligare ett beslut om att lämna räntorna oförändrade. Enligt decemberprognoserna från Eurosystemets experter skulle inflationen vara i genomsnitt 2,1 procent 2025, 1,9 procent 2026, 1,8 procent 2027 och 2,0 procent 2028. Inflationen reviderades upp för 2026, främst eftersom experterna väntade sig att tjänsteinflationen skulle gå ned långsammare än vad som förutspåtts i tidigare prognoser. Jämfört med prognoserna i september var inflationsbanan måttligt högre än väntat. Den beräknade återgången till målet 2028 gav ytterligare stöd åt argumenten att lämna styrräntorna oförändrade. Trots utmaningar inom global handel och geopolitiska spänningar var euroområdets ekonomi fortsatt motståndskraftig, understödd av starka arbetsmarknader, stigande realinkomster och statliga utgifter.

Kreditförhållandena i ekonomin var i stort sett stabila, samtidigt som bankerna i euroområdet var fortsatt motståndskraftiga med stöd från starka kapital- och likviditetskvoter, god tillgångskvalitet och robust lönsamhet. Den geopolitiska osäkerheten och risken för en plötslig priskorrigering på de globala finansmarknaderna bedömdes kunna utgöra risker för den finansiella stabiliteten i euroområdet. ECB-rådet upprepade på nytt att makrotillsyn var den första försvarslinjen mot uppbyggnaden av finansiella sårbarheter, då den ökar motståndskraften och upprätthåller det makrotillsynsmässiga handlingsutrymmet.

ECB-rådet bekräftade än en gång sitt åtagande för att fastställa en lämplig penningpolitisk inriktning utifrån en databeroende ansats, från sammanträde till sammanträde.

2.2 Fortsatt normalisering av Eurosystemets balansräkning

Under 2025 fortsatte den gradvisa normaliseringen av Eurosystemets balansräkning, som hade inletts 2022, i stadig takt. Vid årets slut hade balansräkningen minskat till 6 300 miljarder euro, från 6 400 miljarder euro i slutet av 2024. Denna minskning berodde främst på den fortsatta neddragningen av APP- och PEPP-portföljernas värdepappersinnehav.

Vid utgången av 2025 uppgick värdepapperen som innehas i penningpolitiska syften till 3 700 miljarder euro, en minskning med 500 miljarder euro jämfört med utgången av 2024. Dessa värdepapper utgjorde 60 procent av de totala tillgångarna, en nedgång från 67 procent ett år tidigare. Lånen till kreditinstitut i euroområdet inom ramen för Eurosystemets refinansieringstransaktioner var fortsatt begränsade och uppgick till omkring 37 miljarder euro efter att ha legat på 34 miljarder euro i slutet av 2024. Samtidigt ökade andra finansiella tillgångar i balansräkningen (tillgångar i utländsk valuta, guld samt icke-penningpolitiska portföljer i euro) med 400 miljarder euro. Denna ökning berodde främst på uppgången i guldpriser.

På skuldsidan minskade det totala beloppet för kreditinstituts reservinnehav (inklusive utnyttjande av inlåningsfaciliteten) till 2 600 miljarder euro i slutet av 2025, från 3 000 miljarder euro i slutet av 2024. Dessa utgjorde 41 procent av de totala skulderna jämfört med 47 procent föregående år. Sedlar i cirkulation var fortsatt på en praktiskt taget oförändrad nivå, 1 600 miljarder euro, och stod för 26 procent av de totala skulderna, en ökning från 25 procent ett år tidigare. Övriga skulder, inklusive inlåning från staten, övrig icke-penningpolitisk inlåning, omvärderingskonton samt kapital och reserver, ökade med 200 miljarder euro.

Diagram 2.2

Utveckling av Eurosystemets konsoliderade balansräkning

(miljarder euro)

APP- och PEPP-portföljernas utveckling

I linje med ECB-rådets beslut fortsatte Eurosystemets penningpolitiska portföljer att minska under 2025. Eftersom återinvesteringarna inom APP upphörde i juli 2023 och återinvesteringarna inom PEPP upphörde i slutet av 2024 var 2025 det första året sedan programmen inleddes som Eurosystemet inte genomförde några tillgångsköp för penningpolitiska ändamål.

Inlösen inom APP uppgick till 351,4 miljarder euro, vilket innebar att portföljinnehavet minskade till 2 300 miljarder euro (till upplupet anskaffningsvärde) vid årets slut. Programmet för köp av offentliga värdepapper (PSPP) stod för den största andelen av förfallande värdepapper: PSPP-innehaven minskade till 1 900 000 miljarder euro, 80 procent av APP-portföljen. Den vägda genomsnittliga löptiden för PSPP-innehaven var i stort sett oförändrad och uppgick till 6,8 år i slutet 2025. Värdepapper med bakomliggande tillgångar utgjorde mindre än 1 procent (3 miljarder euro) av APP-portföljen, medan säkerställda obligationer utgjorde 9 procent (210 miljarder euro) och värdepapper i företagssektorn 11 procent (249 miljarder euro).

Inom PEPP uppgick det inlösta kapitalet till 185,9 miljarder euro 2025, vilket innebar att portföljinnehavet minskade till 1 400 miljarder euro (till upplupet anskaffningsvärde) vid årets slut. Värdepapper i den offentliga sektorn stod för 97 procent av PEPP-portföljen (1 400 miljarder euro) vid årets slut, med en viktad genomsnittlig löptid på 7,0 år. Värdepapper i företagssektorn utgjorde 3 procent (41 miljarder euro), medan säkerställda obligationer stod för under 1 procent (5 miljarder euro). Den transparenta plan för inlösen inom PEPP som introducerades i januari 2025 bidrog till att innehaven kunde avvecklas under ordnade former. Genom denna plan samordnades datapubliceringen för PEPP, inklusive historiska och framtida inlösenprofiler, med APP, vilket säkerställde enhetlighet och förutsägbarhet för de båda portföljerna.

De samlade APP- och PEPP-innehaven minskade med 537,3 miljarder euro 2025, vilket innebar att den samlade portföljen med penningpolitiska värdepapper var 3 700 miljarder euro vid årets slut. Eurosystemets fullständiga övergång till en passiv minskning av balansräkningen fortlöpte smidigt under året, utan några tecken på att marknadens funktionssätt påverkades negativt. Likviditetsförhållandena förblev ordnade, repomarknaderna fungerade effektivt och de privata investerarna visade en fortsatt stabil efterfrågan på räntebärande värdepapper från euroområdet.

Sammantaget bekräftar utvecklingen under 2025 att avvecklingen av innehaven i de penningpolitiska portföljerna fortskrider som förväntat. Den passiva avvecklings­strategin har utgjort en stabil bas för den fortsatta normaliseringen av Eurosystemets balansräkning. Detta tillvägagångssätt har underlättat en smidig och transparent övergång till en lägre nivå av överskottsreserver samtidigt som stabila marknadsförhållanden har kunnat upprätthållas.

Utvecklingen inom Eurosystemets refinansieringstransaktioner

Vid utgången av 2025 var det utestående beloppet för Eurosystemets refinansieringstransaktioner 36,7 miljarder euro, en marginell ökning med 2,5 miljarder euro jämfört med utgången av 2024. Dessa transaktioner utnyttjades fortfarande i låg utsträckning, vilket återspeglade att det fanns en betydande överskottslikviditet och att Eurosystemets finansiering kostade mer än marknadsbaserade alternativ. Vid årets slut var de utestående beloppen för huvudsakliga refinansierings­transaktioner och långfristiga refinansierings­transaktioner på tre månader 25,0 miljarder euro respektive 11,7 miljarder euro. I december uppmanade ECB bankerna att testa sin tillgång till de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna och/eller de långfristiga refinansierings­transaktionerna på tre månader minst en gång per år, med ett budbelopp som de själva bestämmer och mot säkerheter i enlighet med Eurosystemets allmänna ramverk för säkerheter.^[20]

Utveckling av godtagbara omsättbara tillgångar och mobiliserade säkerheter

Det nominella värdet av omsättbara tillgångar som är godtagbara som säkerheter för Eurosystemets refinansieringstransaktioner ökade med 939 miljarder euro under 2025 och nådde 20 300 miljarder euro i slutet av året (diagram 2.3). Ökningen av godtagbara säkerheter berodde främst på en högre emission av statsobligationer. Det största tillgångsslaget utgjordes fortfarande av statspapper (10 900 miljarder euro). Andra betydande tillgångsslag omfattade icke-säkerställda bankobligationer (2 300 miljarder euro), företagsobligationer (2 100 miljarder euro) och säkerställda bankobligationer (2 000 miljarder euro). Samtidigt stod tillgångsslag som regionala värdepapper (688 miljarder euro), värdepapper med bakomliggande tillgångar (669 miljarder euro) och andra omsättbara tillgångar (1 700 miljarder euro) för en mer begränsad del av de godtagbara tillgångarna.

Diagram 2.3

Utveckling av godtagbara omsättbara tillgångar

(1 000 miljarder euro)

Mobiliserade säkerheter ökade med 53 miljarder euro 2025 och uppgick till 1 600 miljarder euro vid årets slut (diagram 2.4). Samtidigt hade Eurosystemet en fortsatt låg volym refinansieringstransaktioner under hela året. Detta resulterade i en historiskt låg andel utestående kredit från Eurosystemet i förhållande till de totala mobiliserade säkerheterna, som uppgick till 1,4 procent vid årets slut. Säkerställda bankobligationer, kreditfordringar och värdepapper med bakomliggande tillgångar fortsatte att vara de mest mobiliserade tillgångsslagen. Värdepapper med bakomliggande tillgångar mobiliserades något mer under 2025, medan den största minskningen i mobilisering observerades för kreditfordringar. Under 2025 genomgick Eurosystemets ramverk för genomförandet av penningpolitiken ett antal ändringar vad gäller ramverken för kreditbedömning och riskkontroll för sådana tillgångar som är godtagbara för att mobiliseras som säkerheter (se avsnitt 2.3).

Diagram 2.4

Utveckling av mobiliserade säkerheter

(miljarder euro)

2.3 Eurosystemet fortsatte att stärka sitt ramverk för finansiell riskhantering

Eurosystemet hanterar fortlöpande finansiella risker som är förknippade med dess penningpolitiska transaktioner. Dess riskhanteringsfunktion syftar till att uppnå riskeffektivitet, så att risktagandet begränsas till den nivå som krävs för att uppnå de penningpolitiska målen.

Under 2025 gällde de huvudsakliga ändringarna av Eurosystemets ramverk för riskhantering riktlinjerna för säkerheter och omfattade 1) förändringar i hur man använder externa kreditbetyg för att bedöma vissa säkerheters kreditkvalitet, 2) införande av riktade förbättringar av riskkontrollramverket för specifika säkerheter, 3) införande av en ”klimatfaktor” vid värdering av vissa mobiliserade säkerheter för att återspegla osäkerheter i fråga om klimatförändringar, och 4) inkludering av klimatförändringsrisker vid värderingar från nationella centralbankers interna kreditbedömningssystem. Risker för APP- och PEPP-portföljerna fortsatte att hanteras enligt de fastställda riskkontrollramverken.

Flera centralbanker i Eurosystemet, däribland ECB, fortsatte att ha låga eller negativa nettoinkomster under 2025. Samtidigt som ECB:s styrräntor hade sänkts hade de flesta centralbanker i Eurosystemet skuldkostnader i sina balansräkningar som översteg de inkomster som deras APP- och PEPP-värdepappersportföljer genererade, vilket resulterade i ett negativt räntenetto. Utöver detta påverkades vissa centralbankers valutaportföljer negativt av att utländska valutor försvagades mot euron. Sådana förluster påverkar inte Eurosystemets förmåga att uppnå sitt prisstabilitetsmål och fungera effektivt. När en centralbank har negativa inkomster kan den använda finansiella buffertar som har byggts upp under tidigare år eller ta upp dem i balansräkningen så att de kan kvittas mot framtida vinster. Vidare har den finansiella motståndskraften stärkts avsevärt på grund av att Eurosystemets finansiella buffertar har ökat betydligt. Detta beror på högre omvärderingskonton, särskilt de som är kopplade till guldinnehav.

Förändringar av Eurosystemets ramverk för finansiell riskhantering

Eurosystemets ramverk för finansiell riskhantering förändrades på flera sätt under 2025.

För det första: i februari 2025 beslutade ECB-rådet att ändra reglerna för att använda externa kreditbetyg för tillgångar i den privata sektorn, med ett planerat genomförande tidigast 18 månader efter datumet för tillkännagivande. Förändringen gäller kreditbetyg som externa ratinginstitut (ECAI:er) har utfärdat för tillgångar i den privata sektorn, såsom bankobligationer utan säkerhet, säkerställda bankobligationer och tillgångar utgivna av icke-finansiella företag, och omfattar även tillgångar i den offentliga sektorn utanför euroområdet som är godtagbara säkerheter för Eurosystemets penningpolitiska transaktioner. När ändringen har genomförts kommer det näst bästa av de kreditbetyg som godtagna externa ratinginstitut har utfärdat för dessa tillgångar att användas för att fastställa om de är godtagbara samt vilka värderingsavdrag som ska tillämpas. De ändrade reglerna gör att den tillgängliga externa kreditvärderingsinformationen utnyttjas bättre. För tillgångar där det endast finns ett kreditbetyg från godtagna externa ratinginstitut kommer det tillgängliga kreditbetyget att nedgraderas ett steg när det ska fastställas vilket betyg som är relevant för säkerheter. Tillgångar som har emitterats eller garanterats av den offentliga sektorn i euroområdet (t.ex. av statliga, regionala och lokala myndigheter i euroområdet, av internationella och överstatliga emittenter i euroområdet vars aktieägare finns i EU och organ som erkänns av ECB) kommer även fortsättningsvis att bedömas enligt den nuvarande regeln om det högsta kreditbetyget. För dessa tillgångar använder Eurosystemet regelbundet all tillgänglig kreditkvalitetsinformation och tillämpar utökade due diligence-förfaranden. För värdepapper med bakomliggande tillgångar kommer den nu tillämpade regeln om näst bästa kreditbetyg att vara oförändrad.

För det andra: Eurosystemet genomförde också en översyn av sitt riskkontrollramverk för kredittransaktioner med säkerhet. Eurosystemet tillämpar riskkontrollåtgärder för de underliggande tillgångarna för Eurosystemets kredittransaktioner för att skydda sig mot risken för finansiella förluster om tillgångarna skulle behöva säljas efter en motparts fallissemang. Syftet med denna genomgång var att säkerställa att ramverket fortfarande ger skydd, enhetlighet och riskekvivalens för olika tillgångsslag. En riskkontrollåtgärd är värderingsavdrag, som innebär att det belopp som går att låna för penningpolitiska kredittransaktioner skrivs ned med ett visst värde av säkerheten. Efter genomgången beslutade Eurosystemet att komma med riktade förbättringar av metoden för värderingsavdrag, framför allt vad gäller säkerställda obligationer för egen användning, innehållna värdepapper med bakomliggande tillgångar och enskilda kreditfordringar. Dessa ändringar kommer enligt plan att genomföras tidigast i november 2026.

För det tredje: som ett led i arbetet för att hantera klimatrelaterade risker beslutade ECB-rådet i juli att införa en ”klimatfaktor” i ramverket för säkerheter. Klimatfaktorn är tänkt att genomföras från och med den 15 juni 2026 och kan minska det tilldelade värdet för vissa omsättbara tillgångar som har ställts som säkerhet, beroende på i vilken omfattning de exponeras för klimatförändringsrelaterade osäkerheter. Den här åtgärden har utformats för att fungera som buffert mot potentiell finansiell påverkan från klimatrelaterade omställningschocker. Den kommer att komplettera Eurosystemets befintliga ramverk för riskhantering genom att integrera framåtblickande klimatscenarioanalyser och på så sätt göra Eurosystemets genomförande av penningpolitiken mer robust. Klimatfaktorn kommer att inriktas på godtagbara tillgångar som emitteras av icke-finansiella företag och deras närstående enheter och kalibreras för att även säkerställa tillräcklig tillgång på säkerheter. Klimatfaktorn, inbegripet dess omfattning och kalibrering, kommer regelbundet att ses över av ECB-rådet. Genom att hantera osäkerheter kopplade till negativa händelser i samband med den gröna omställningen kommer Eurosystemet att stärka sin förmåga att minska klimatrelaterade finansiella risker.

Under 2025 integrerades klimatrelaterade risker i samtliga kreditbedömningar från interna kreditbedömningssystem, i linje med Eurosystemets gemensamma standarder som infördes i slutet av 2024. Efter det att ECB tillkännagav sin klimathandlingsplan i juli 2021 enades Eurosystemet under 2022 om ett antal gemensamma minimistandarder för hur interna kreditbedömningssystem ska inkludera klimatrelaterade risker i sina bedömningar. Interna kreditbedömningssystem utgör en viktig informationskälla när kreditfordringars kreditrisk ska bedömas. Enligt de gemensamma standarderna ska det göras åtskillnad mellan omställningsrisker och fysiska risker i de interna kreditbedömningssystemens bedömningsprocesser. Utöver detta ska de olika klimatriskernas transmissionskanaler vägas in. Interna kreditbedömningssystem bedömer klimatrelaterade risker på företagsnivå när det finns tillräckliga och tillförlitliga data för att fastställa om och i så fall i vilken utsträckning klimatförändringsrisker påverkar de bedömda icke-finansiella företagens kreditvärdighet.

Hantering av risker med tillgångsinnehav i APP- och PEPP-portföljer

APP- och PEPP-portföljerna minskade i en måttlig och förutsägbar takt under 2025 sedan Eurosystemet hade upphört med återinvesteringar i dessa portföljer. De finansiella riskerna med dessa program kommer att fortsätta hanteras enligt tidigare fastställda ramverk för riskkontroll. Båda programmen omfattar olika tillgångsslag, närmare bestämt värdepapper från den offentliga sektorn och företagssektorn samt värdepapper med bakomliggande tillgångar och säkerställda obligationer. I riskramverken beaktas policymålen för respektive program och riskprofilerna för olika tillgångsslag. De omfattar kriterier för att tillgångarna ska vara godtagbara för köp, kreditriskbedömningar samt due diligence-förfaranden, prissättningsstrukturer, referensvärden och limiter.

3 Den europeiska finansiella sektorn hanterade förhöjda geopolitiska risker och marknadsrisker i en miljö präglad av strukturella utmaningar

Under 2025 var riskerna för den finansiella stabiliteten fortfarande höga i euroområdet, mot bakgrund av förhöjda geopolitiska spänningar, handelsfragmentering och ökad global politisk osäkerhet. Tullchocker och en svagare extern efterfrågan tyngde företagens lönsamhet och ökade kreditrisken. Sårbarheterna på statsnivå drevs av höga skuldnivåer, utsikterna om högre försvarsutgifter och investeringsbehov samt spridningseffekter till följd av oron för den globala finanspolitiska hållbarheten. Bankernas starka kapitalisering och lönsamhet fortsatte att stödja deras motståndskraft, trots en stigande kredit- och marknadsrisk samt ihållande sårbarheter vad gäller finansiell förmedling utanför banksektorn till följd av skuldsättning, likviditetsobalanser och sammanlänkning. Trots dessa underliggande sårbarheter var dock även NBFI-sektorn förhållandevis motståndskraftig. Makrotillsynen inriktades på att upprätthålla motståndskraften genom att bibehålla och i vissa fall öka kapitalbuffertar och låntagarbaserade åtgärder. Vad gäller mikrotillsyn gjordes framsteg i fråga om förenklingsarbete, digital operativ motståndskraft och integrering av klimat- och naturrelaterade risker i tillsynsagendan, samtidigt som stresstester bekräftade att bankerna var robusta. Under året arbetade ECB även med att ta fram förslag för hur man kan förenkla de europeiska ramverken för lagstiftning, tillsyn och rapportering. Arbetet med viktiga lagstiftningsinitiativ fortsatte. Bland annat genomfördes de slutliga Basel III-reformerna och reformen av EU:s ram för krishantering och insättningsgaranti. Steg togs också i riktning mot spar- och investeringsunionen.

3.1 Den finansiella stabiliteten 2025

Under 2025 var det fortfarande höga sårbarheter för den finansiella stabiliteten i euroområdet, mot bakgrund av förhöjda geopolitiska spänningar och tilltagande oro för geoekonomisk fragmentering. Den globala ekonomisk-politiska osäkerheten ökade kraftigt, främst på grund av förändringar i USA:s handelslandskap och reglerings- och finanspolitiska åtgärder samt farhågor för en allmän tillbakagång från multilateralism. I början av april 2025 tillkännagavs det att USA:s importtullar skulle bli högre än väntat, vilket utlöste en kraftigt ökad marknadsvolatilitet för flera tillgångsslag och en tydlig utförsäljning av mer riskfyllda tillgångar. Detta återspeglade att investerarna hade gjort en förnyad bedömning av de globala tillväxtutsikterna och risken för en djupare geoekonomisk fragmentering. Senare under året ingicks handelsavtal mellan USA och flera av dess viktigaste handelspartners, däribland EU. Detta minskade osäkerheten kring handelspolitiken och lugnade marknaderna. Euroområdet är dock fortfarande särskilt exponerat för riskerna för geoekonomisk fragmentering då det är en mycket öppen ekonomi som är djupt integrerad i globala värdekedjor.

I euroområdet kan sårbarheterna på statsnivå förklaras av de alltjämt höga skuldnivåerna i vissa länder, de ökande emissionsbehoven och den förändrade investerarefterfrågan. Eurosystemets minskade närvaro på obligationsmarknaderna i kombination med förväntningar om högre offentliga finansieringsbehov ledde till en brantare lutning på räntekurvorna i euroområdet under året. Detta återspeglar även globala farhågor om hållbarheten i USA:s långfristiga statsskuld och den externa finansiering som krävs för att finansiera USA:s dubbla underskott. Medan starka kreditfundamenta och kreditbetygshöjningar i flera euroländer bidrog till att minska statsobligations­spreadarna, ökade spreadarna i länder med finanspolitiska utmaningar och sänkta kreditbetyg. Samtidigt väckte finanspolitiska sårbarheter i större utvecklade ekonomier – t.ex. USA:s budgetstopp och tillfälliga nedstängning av statsapparaten – farhågor i fråga om den samlade statsskuldens hållbarhet och risken för en bredare omvärdering av statsrisken i euroområdet. Behovet av att reagera på förhöjda geopolitiska spänningar och hybridhot visar dessutom hur angeläget det är att euroområdets Natoländer ökar försvarsutgifterna så att de klarar det nya Natomålet på 5 procent av BNP fram till 2035. Högre försvarsutgifter i kombination med planerade storskaliga infrastruktur- och klimatinvesteringar innebär dock ytterligare omfattande finansieringsbehov på medellång sikt. Detta skulle kunna väcka farhågor om statsskuldens hållbarhet i vissa euroländer. Den därav följande ökningen av statsräntorna skulle kunna sprida sig till företags- och finanssektorns finansieringsvillkor genom högre riskpremier och potentiella sänkningar av kreditbetyg.

Sårbarheterna i euroområdets företagssektor var fortsatt höga under 2025 eftersom de högre tullarna och de ihållande handelsspänningarna fick ett starkare genomslag. Även om balansräkningarna hade stärkts under tidigare år och den samlade skuldsättningen hade sjunkit under nivåerna före den globala finanskrisen, pressades lönsamheten av en dämpad extern efterfrågan, förhöjda lånekostnader och stigande arbetskraftsutgifter. Eurons appreciering och högre tullar på euroområdets export innebar att företagen i euroområdet hade sämre priskonkurrenskraft på de globala marknaderna. Detta ledde till en förlust av marknadsandelar som pressades ytterligare av den starka konkurrensen från kinesiska exportörer, som till viss del återspeglade en svag inhemsk efterfrågan i Kina. Obeståndsärendena ökade inom ett brett spektrum av olika sektorer och länder, vilket speglade den alltjämt svaga och osäkra företagsmiljön och ökade risken för mer omfattande makrofinansiella spridningseffekter, framför allt från tullkänsliga och exportinriktade sektorer.

Hushållens balansräkningar stärktes under året med stöd från robusta arbetsmarknader, stigande reallöner och en fortsatt minskning av skuldkvoten i förhållande till BNP, som stärkte skuldbetalningsförmågan och tillhandahöll buffertar mot negativa chocker. Denna motståndskraft stärktes också av det stora sparande som hade byggts upp under tidigare perioder av osäkerhet och upprätthölls av varaktigt höga sparnivåer. Denna gynnsamma situation skulle dock kunna vända om företagens handelsrelaterade sårbarheter fortsätter med större kraft. Om antalet konkurser och uppsägningar skulle öka i tullkänsliga sektorer kan det bidra till en försvagning av arbetsmarknaden, tynga lönetillväxten och skada konsumenternas förtroende, vilket skulle kunna inverka negativt på hushållens konsumtion och låntagarnas motståndskraft.

Motståndskraften i euroområdets banksektor var en viktig stabiliserande faktor för det finansiella systemet under 2025. Bankernas kapital- och likviditetskvoter översteg med god marginal de regulatoriska kraven. Starka räntenetton i kombination med stabila nettointäkter från avgifter och provisioner bidrog till att upprätthålla avkastningen på eget kapital till över 9 procent under 2025. Ett förbättrat stämningsläge på marknaden gentemot sektorn, parallellt med förväntningar om varaktiga vinster och rekordhöga vinstutdelningar i form av utdelningar och aktieåterköp, bidrog till högre bankaktiekurser och lyfte P/B-talen till nya toppnivåer efter den globala finanskrisen. Detta innebar att skillnaden gradvis minskade i förhållande till USA:s banker.

Den sammanlagda andelen nödlidande lån hos de betydande instituten fortsatte att ligga nära historiskt låga nivåer under 2025. Samtidigt ökade kreditriskerna i bankernas låneportföljer något för lån till små och medelstora företag samt för konsumentlån. De svaga makrofinansiella förhållandena i kombination med den fördröjda effekten av tidigare räntehöjningar och eskalerande handelsspänningar försköt dessutom kreditriskutsikterna i negativ riktning för exponeringar mot såväl företag som hushåll. Banker med koncentrerade exponeringar mot sektorer som är beroende av handel utanför EU eller mot regioner som i högre grad berörs av handelsfriktioner kan komma att utsättas för ökad press på tillgångskvaliteten om handelsfragmenteringen skulle intensifieras eller de ekonomiska förhållandena försvagas ytterligare. I ett sådant scenario kan ett högre reserveringsbehov inverka negativt på bankernas lönsamhet, även om deras kapitalbuffertar utgör ett betydande skydd mot förluster.

Under 2025 präglades finansmarknaderna i euroområdet och globalt av perioder med förhöjd volatilitet, framför allt efter USA:s tulltillkännagivanden i början av april som utlöste en kraftig priskorrigering och utförsäljningar av mer riskfyllda tillgångar. Marknaden i euroområdet fungerade ändå överlag väl och volatiliteten dämpades efter tillkännagivandet av en tillfällig tullpaus som sedan följdes av handelsavtal. För vissa tillgångsslag låg dock värderingarna fortfarande på förhöjd nivå. Detta gjorde att marknaderna var sårbara för nya kraftiga och plötsliga justeringar om likviditetsförhållandena skulle försämras. Samtidigt försvagades de amerikanska statsobligationernas och den amerikanska dollarns status som säkra tillflyktsorter till följd av oron för USA:s finanspolitiska fundamenta och institutionella trovärdighet. Detta ökade risken för att plötsliga förändringar av globala kapitalflöden och oregelbundna valutafluktuationer skulle kunna få spridningseffekter på euroområdets finansiella förhållanden.

Under 2025 fortsatte NBFI-sektorn att få en allt större marknadsandel i euroområdet, till stöd för djupare och mer diversifierade kapitalmarknader för finansiering av realekonomin. Trots förhöjd osäkerhet kring politiken och återkommande episoder av marknadsvolatilitet var sektorn överlag motståndskraftig. Samtidigt förekom det fortfarande likviditetsobalanser i flera NBFI-segment. Dessa förstärktes av förekomster av hög skuldsättning, särskilt i delar av investeringsfondssegmentet. Dessa strukturella sårbarheter innebar att NBFI-sektorn exponerades för negativa prisrörelser, plötsliga fondutflöden och kraftiga ökningar i marginal- och säkerhetskrav, som skulle kunna utlösa konjunkturförstärkande tillgångsförsäljningar och förstärka marknadsstressen. Sammanlänkningar med banker i euroområdet fortsatte att exponera både NBFI-sektorn och banksektorn för spridningsrisk via kredit- och finansieringskanaler.

Även om det finansiella systemet i euroområdet visade sig vara motståndskraftigt under 2025, var riskerna för den finansiella stabiliteten överlag fortfarande förhöjda. Utöver cyklisk press till följd av svagare tillväxt och handelsspänningar fortsatte flera strukturella faktorer att påverka riskutsikterna negativt. Cybersäkerhetsbrister och hybridhot fick ökad betydelse i ett alltmer komplext geopolitiskt landskap. Det snabba införandet av artificiell intelligens medförde effektivitetsvinster, men skapade även nya kanaler för operativ risk och marknadsstörningar.

På global nivå kommer sannolikt en tilltagande regulatorisk fragmentering och förnyade krav på avreglering att uppmuntra till gränsöverskridande arbitrage och en ökning av sårbarheter utanför den regulatoriska ramen.

Framöver väntas tillväxtutsikterna påverkas av demografiska trender kopplade till en allt äldre befolkning och den pågående omställningen till en koldioxidsnål ekonomi. Omställningen medför kostnader, men skapar också ekonomiska möjligheter. Båda dessa faktorer skulle kunna samverka med befintliga cykliska och strukturella sårbarheter så att detta skulle kunna äventyra den finansiella stabiliteten. Om flera av dessa risker materialiseras samtidigt, skulle de kunna förstärka varandra och i betydande grad öka stressen i det finansiella systemet.

3.2 Makrotillsyn – att upprätthålla motståndskraft i en osäker miljö

ECB har i uppdrag att bedöma de nationella myndigheternas förslag till makrotillsynsrelaterade kapitalåtgärder för banker i de länder som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM). Framför allt har ECB även befogenhet att vid behov vidta strängare kapitalåtgärder. ECB, som under 2025 noga har följt de olika ländernas makrotillsynsinriktning, såg dock inget behov av detta eftersom flera länder redan hade infört makrotillsynsåtgärder för att stärka banksystemens motståndskraft mot ackumulerade sårbarheter och nedåtrisker.

Att upprätthålla det finansiella systemets motståndskraft är fortsatt prioriterat

I juli 2025 kom ECB-rådet med ett uttalande där de nationella makrotillsyns­myndigheterna uppmanades att behålla nuvarande kapitalbuffertkrav för att upprätthålla banksektorns motståndskraft och säkerställa att det finns buffertar om banksektorn eller de makrofinansiella förhållandena skulle försämras. I uttalandet nämndes att den kraftigt ökade globala geopolitiska osäkerheten innebar förhöjda risker för den finansiella stabiliteten. I samband med detta uttryckte ECB-rådet sitt fulla stöd för de nationella myndigheter som planerade att höja kapitalbuffertkraven för att hantera sårbarheter, samtidigt som rådande förhållanden i banksektorn begränsade risken för procyklikalitet. ECB-rådet uppmanade även de nationella myndigheterna att behålla de befintliga låntagarbaserade åtgärderna för att upprätthålla sunda och hållbara lånekrav. Enligt uttalandet kunde en riktad omkalibrering eller förenkling av makrotillsynsåtgärderna övervägas om källorna till systemrisk hade förändrats på ett varaktigt sätt. Detta gällde under förutsättning att det inte ledde till en minskning av banksektorns samlade motståndskraft. Slutligen konstaterade ECB-rådet att den höga osäkerhetsnivån innebar att makrotillsyns­politiken behövde fortsätta vara flexibel och anpassa sig till föränderliga förutsättningar.

Mot denna bakgrund fortsatte vissa nationella myndigheter att under 2025 skärpa makrotillsynen för att stärka bankernas motståndskraft. Framför allt tillkännagav två deltagande länder att den kontracykliska kapitalbufferten skulle höjas, medan ett annat land tillkännagav att en systemriskbuffert (SyRB) skulle införas.^[21] I slutet av året hade alla deltagande länder en kapitalbuffert som kunde frigöras. Vissa länder beslutade dock att antingen avaktivera eller minska systemriskbuffertarna, med hänvisning till att systemrisken hade blivit lägre i sektorer där sårbarheter tidigare hade ackumulerats.^[22] När det gällde enskilda institut justerade vissa länder också nivåerna i bufferten för globalt systemviktiga institut (G-SII) och bufferten för andra systemviktiga institut (O-SII). I det sistnämnda fallet berodde detta på det stegvisa införandet av den förbättrade golvmetoden för att bedöma O-SII-buffertar från och med januari 2025.^[23] Utöver kapitalbaserade åtgärder genomförde slutligen ett land låntagarbaserade åtgärder, vilket innebär att 18 länder nu har sådana åtgärder på plats.^[24]

ECB informerade om sina synpunkter på aktuella makrotillsynsfrågor under 2025. I majnumret av Financial Stability Review ställde sig ECB bakom översynen av EU:s makrotillsynsramverk som syftar till att göra det mer effektivt, rationalisera processer och säkerställa enhetlighet mellan jurisdiktioner.^[25] ECB påpekade här hur viktigt det är att säkerställa att makrotillsynsbuffertar kan användas och frigöras, med tanke på det komplexa samspelet mellan tillsyns- och resolutionsramar. I novembernumret av Financial Stability Review framhöll ECB att makrotillsyn även fortsättningsvis tydligt bör inriktas på att säkerställa den finansiella stabiliteten, för att på så sätt gynna ekonomin utan att äventyra banksektorns konkurrenskraft mätt som vinsteffektivitet. Det hade hävdats att högre kapitalkrav begränsade kreditutbudet och försvagade bankernas konkurrenskraft, men enligt ECB styrktes inte detta av aktuell empirisk evidens.^[26]

Samarbete med Europeiska systemrisknämnden

ECB hyser sekretariatet för Europeiska systemrisknämnden (ESRB) och tillhandahåller analys-, statistik-, logistik- och administrationsstöd.^[27] ECB:s ordförande är ordförande i ESRB:s styrelse, som träffas en gång per kvartal för att diskutera aktuella hot mot den finansiella stabiliteten och möjliga responsåtgärder. ECB-medarbetare deltar i hög grad i arbetet med att förbereda dessa diskussioner genom att vara med och leda olika arbetsgrupper och utföra forsknings- och analysarbete. Framför allt stöder ECB på ett avgörande sätt ESRB:s dataanalysarbete genom att ge ESRB möjlighet att använda stora datamängder, särskilt om enskilda derivattransaktioner. Man har också ett nära samarbete kring de negativa stresstestscenarier som utvecklas för att användas av ESRB. Dessa måste vara både allvarliga och trovärdiga. För att utveckla sådana scenarier krävs modellbaserade indata från ECB. Under 2025 enades ESRB, i nära samarbete med de relevanta europeiska tillsynsmyndigheterna, om negativa scenarier för EU-omfattande stresstester för banksektorn, pensionsinstitut och penningmarknads­fonder.

ECB-medarbetare tillhandahöll ett viktigt analysunderlag för flera ESRB-rapporter, varav två är ytterst relevanta för bankernas riskhantering: i) en rapport, som publicerades i maj, där man undersökte hur den finansiella stabiliteten hade påverkats av att STS-kriterierna (om att värdepapperiseringar ska vara enkla, transparenta och standardiserade) under 2021 hade utvidgas till värdepapperiseringar i balansräkningen i enlighet med den ändrade EU-förordningen om värdepapperisering[28] och ii) en rapport som publicerades i november om CDS-kontrakt. I denna rapport behandlades vissa marknadsbrister som skulle kunna hindra en effektiv prissättning för CDS-spreadar, som är ett vanligt mått på kreditrisk. Medarbetare från ECB och ESRB samarbetade också kring två temarapporter om i) geoekonomiska risker och finansiell stabilitet och ii) kopplingar mellan banker och finansiella förmedlare utanför banksektorn i EU. I den sistnämnda rapporten framhålls både bankernas viktiga betydelse för likviditetshantering och tillhandahållande av finansieringsmöjligheter till finansiella förmedlare utanför banksektorn och vilka risker sådana kopplingar skulle kunna medföra för den finansiella stabiliteten.

I april 2025 överlämnade ECB ett icke-officiellt dokument om EU och stablecoin som involverar flera utgivare och tredjeland till Europeiska unionens råd. I detta dokument belystes vilka risker det kan innebära för den finansiella stabiliteten om en stablecoin får ges ut både av en enhet som har auktoriserats enligt förordningen om marknader för kryptotillgångar (MiCAR)[29] och en annan enhet som omfattas av ett tredjelands jurisdiktion. Vid en eventuell kris skulle EU-utgivarens reserver snabbt kunna tömmas om stablecoin-innehavarnas reserver inte skyddas lika väl genom ett tredjelands regelverk. I en del av sin rapport om systemrisker med kryptotillgångar gjorde ESRB en ingående analys av riskerna med flera utgivare. ESRB utfärdade också en rekommendation om stablecoin-system som involverar flera utgivare och tredjeland[30], där Europeiska kommissionen uppmanas klargöra att det enligt MiCAR-förordningen inte är tillåtet med utgivning som involverar flera utgivare och tredjeland samt att utveckla lämpliga skyddsåtgärder för att förhindra att en utgivning som omfattar flera utgivare orsakar systemrisk.

3.3 Mikrotillsyn för att säkerställa sundheten hos enskilda banker

Under 2025 visade bankerna under ECB:s indirekta tillsyn en stark motståndskraft i en utmanande ekonomisk och geopolitisk omvärld. Överlag var banksektorn i euroområdet fortfarande väl kapitaliserad. Under det tredje kvartalet 2025 var den samlade kärnprimärkapitalrelationen 16,1 procent, medan de betydande institutens sammanlagda andel nödlidande lån låg i stort sett stabilt på 1,9 procent, betydligt lägre än under det senaste decenniet.^[28]

Tillsammans med de nationella behöriga myndigheter som deltar i SSM drev ECB under 2025 vidare flera initiativ i syfte att stärka banktillsynens effektivitet, ändamålsenlighet och riskfokus.^[29] Bland annat gjordes ytterligare framsteg i reformen av översyns- och utvärderingsprocessen (ÖUP), framför allt genom ett bredare införande och en utvidgad användning av det fleråriga tillvägagångssättet och ett ramverk för risktolerans, vilket ledde till mer fokuserade och tidsmässigt välavvägda tillsynsbeslut. Parallellt med detta lanserade ECB projektet ”Next level supervision”, där ett antal initiativ införs för att förenkla och effektivisera den europeiska banktillsynen, minska onödig komplexitet och säkerställa att tillsynsmyndigheterna har fortsatt kapacitet att hantera nya och framväxande risker. Fokusområden är beslutsfattande, övervakning av interna modeller, stresstestning, kapitalrelaterade beslut, rapportering och inspektioner på plats. Utöver detta införde ECB ett initiativ för tillsynskulturen, med syftet att främja en gemensam tillsynskultur i linje med strategiska mål samt att stödja ett enhetligt och effektivt reformgenomförande inom den europeiska banktillsynen. ECB utvecklade även ett ramverk för att bedöma tillsynsaktiviteternas effektivitet. I ett framåtblickande perspektiv kommer ECB under 2026 att inleda en översyn av sina tillsynsvägledningar och annan kommunikation för att skapa ökad transparens om sina förväntningar och tillsynsmetoder. ECB kommer även att se över proportionaliteten i samband med tillsyn av mindre betydande institut. Dessa initiativ kompletterar ECB-rådets rekommendationer till Europeiska kommissionen som bygger på förslagen från ECB:s högnivågrupp för förenkling.

Under året stärkte ECB sitt fokus på digital operativ motståndskraft genom att fastställa tillsynsförväntningar vad gäller genomförandet av kraven i rättsakten om digital operativ motståndskraft (DORA)[33] i sin vägledning om utkontraktering av molntjänster till molntjänstleverantörer. Denna vägledning innehåller även ett antal exempel på observerad god praxis för att hantera riskerna vid molnutkontraktering. ECB förtydligade också hur metoder för maskininlärning ska användas i sin reviderade vägledning till interna modeller.

Under 2025 genomförde ECB ett systemomfattande stresstest, som bekräftade att banksektorn i euroområdet är fortsatt motståndskraftig för en allvarlig men sannolik ekonomisk nedgång.^[30] Trots betydande beräknade förluster var kapitalminskningen fortfarande lägre än i tidigare stresstest, vilket återspeglade en stark lönsamhet och stabil tillgångskvalitet. Enligt det negativa scenariot skulle den samlade kärnprimär­kapital­relationen ligga på 12,0 procent, vilket bekräftar att de nuvarande kapital­buffertarna bidrar till bankernas förmåga att stå emot negativa chocker.

Geopolitiska risker var fortfarande ett centralt fokusområde i ECB:s tillsynsprioriteringar, givet de förhöjda globala osäkerheterna och de tillhörande riskernas inbördes sammanlänkning. ECB fortsatte därför att framhålla vikten av att banker integrerar geopolitisk risk i sina övergripande ramverk för riskhantering och att de upprätthåller en bred motståndskraft. Högt upp på tillsynsagendan stod också att utöva tillsyn över bankernas förmåga att hantera klimat- och naturrelaterade risker på ett adekvat sätt. I detta sammanhang slutförde ECB ett flerårigt program för att stärka bankernas riskhanteringsförmåga och fortsatte att gå mot ett mer normalt arbetssätt där tillsyn över klimat- och naturrelaterade risker utövas som en del av ECB:s vanliga tillsynsbedömningar och tillsynsprocesser.

Efter ett offentligt samråd offentliggjorde ECB under 2025 en riktlinje om de nationella behöriga myndigheternas tillsynsmetod för täckning för nödlidande exponeringar som innehas av mindre betydande enheter under tillsyn, som ett led i sitt fortsatta transparensarbete.^[31] Efter ännu ett offentligt samråd uppdaterade ECB också sina policyer för de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom EU-rätten för att säkerställa att dessa tillämpas på ett enhetligt sätt av ECB och nationella behöriga myndigheter. Detta kommer att bidra till transparens och effektivitet samt främja lika konkurrensvillkor för banker som omfattas av den europeiska banktillsynen.

ECB och myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism undertecknade ett samförståndsavtal som fastställde ramarna för deras samarbete.

Mer ingående information finns på ECB:s webbplats för banktillsyn och i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2025.

3.4 ECB:s bidrag till den europeiska finanssektorns policyinitiativ

Betydande framsteg gjordes under 2025 med att stärka EU:s finansiella reglerings- och tillsynsram. Merparten av Basel III-reformerna trädde i kraft och de återstående delarna är på väg att genomföras. ECB stödde centrala lagstiftningsinitiativ, bland annat riktade justeringar av tillsynskrav, och bidrog till att utveckla regelverket för kryptotillgångar. ECB bistod även med tekniska underlag till medlagstiftarna vad gäller policydiskussioner om granskningen av ramen för krishantering och insättningsgaranti. Den överenskommelse som ingåtts mellan Europaparlamentet och Europeiska unionens råd utgjorde en viktig milstolpe på vägen mot att slutföra bankunionen och stärka EU-ramverket för bankresolution. ECB fortsatte att bidra till policydiskussioner om NBFI och spar- och investeringsunionen, framför allt vad gäller lagstiftningsinitiativ som syftar till att minska fragmenteringen på EU:s finansiella marknader. Dessa diskussioner kommer att fortsätta även under 2026. I december 2025 överlämnade ECB-rådet rekommendationer till Europeiska kommissionen och medlagstiftarna för att förenkla det europeiska tillsynsramverket för lagstiftning, tillsyn och rapportering vad gäller banker (se ruta 3).

Utvecklingen av regelverket för banker

Under 2025 trädde den reviderade kapitalkravsförordningen (CRR)[36] och det reviderade kapitalkravsdirektivet (CRD)[37] i kraft. Därmed genomfördes de sista Basel III-reformerna i EU. Syftet med dessa reformer är att ge EU:s banksystem ökad motståndskraft mot olika risker. Under året har ECB bistått, och fortsätter att bistå, Europeiska bankmyndigheten med många tekniska tillsyns- eller genomförandestandarder med koppling till CRR/CRD. Genomförandet av Basel-reglerna om marknadsrisk i EU, även kallade Fundamental Review of the Trading Book (FRTB), hade senarelagts eftersom det fanns en oro kring konkurrensvillkoren sedan vissa större globala jurisdiktioner hade blivit försenade med genomförandet av Basel III. I november 2025 inledde Europeiska kommissionen ett riktat samråd om FRTB, med fokus på policyalternativ som ska antas genom en delegerad akt som innehåller specifika ändringar för att dämpa kapitaleffekterna för bankerna i EU.^[32] ECB offentliggjorde sitt svar på det riktade samrådet den 15 januari 2026.^[33]

Den 31 mars 2025 föreslog Europeiska kommissionen att den tillfälliga tillsynsbehandlingen av kortfristiga transaktioner för värdepappersfinansiering och för transaktioner utan säkerhet med finansiella kunder enligt den stabila nettofinansieringskvoten skulle göras permanent. Eftersom det inte fanns några lagändringar vid utgången av övergångsperioden, som var planerad att avslutas i juni 2025, skulle denna behandling anpassas till vad som gäller enligt Basel-standarden för den stabila nettofinansieringskvoten.^[34] ECB avgav sitt yttrande om förslaget den 2 maj och medlagstiftarna antog kommissionens förslag i juni.^[35],[36]

Stärka policyramen för NBFI

Under 2025 fortsatte ECB att framhålla vikten av att åtgärda strukturella sårbarheter i NBFI-sektorn och stärka den relevanta policyramen ur ett makrotillsynsperspektiv. ECB bidrog till diskussioner om hur man ska stärka makrotillsynsverktygen för kapitalförvaltningssektorn och förbättra samordningen av politiska åtgärder mellan EU:s medlemsstater. ECB underströk också hur viktigt det är med ett fullständigt och skyndsamt genomförande av de internationella rekommendationerna för att åtgärda likviditetsriskerna i öppna fonder och penningmarknadsfonder.^[37]

ECB framhöll samtidigt att man behöver åtgärda de risker som härrör från skuldsättningen inom NBFI-sektorn och förbättra det gränsöverskridande informationsutbytet. Detta skulle bidra till utvecklingen av internationella policyrekommendationer och därigenom minska systemriskerna.^[38],[39] Vidare bidrog ECB aktivt till att främja och övervaka genomförandet av regelverket för kryptotillgångar i internationella forum, bland annat genom sitt deltagande i Financial Stability Boards tematiska genomgång av det globala regelverket för verksamhet med kryptotillgångar.^[40]

Stödja framstegen med spar- och investeringsunionen

Snabbare framsteg med spar- och investeringsunionen fortsatte att vara en central prioritet för ECB under 2025. Detta är ett viktigt steg för att stärka Europas konkurrenskraft, strategiska autonomi och finansiella stabilitet och stöder samtidigt en effektiv finansiering av realekonomin.^[41]

ECB bidrog framför allt till att vidareutveckla spar- och investeringsunionen när det gäller finansiella infrastrukturer (se avsnitt 4.2). Vidare deltog ECB aktivt i policydiskussioner och tillhandahöll teknisk rådgivning om centrala lagstiftnings­initiativ, t.ex. Europeiska kommissionens förslag till lagstiftningspaket om marknadsintegration och tillsyn.^[42] Detta paket innehöll konkreta förslag för att undanröja hinder som fragmenterar den gemensamma marknaden för handel, efterhandel och kapitalförvaltning och samtidigt främja innovation och stärka tillsyn. I juni 2025 bidrog ECB till det riktade samråd^[43] som ledde fram till dessa förslag. Sedan förslagen offentliggjorts på medlagstiftarnas begäran antog ECB-rådet ett yttrande om paketet den 9 april 2026.^[44]

ECB avgav även ett yttrande om Europeiska kommissionens olika förslag gällande en översyn av EU:s regelverk för värdepapperisering. Detta var kommissionens första lagstiftningsinitiativ enligt agendan för spar- och investeringsunionen.^[45]

4 Välfungerande marknadsinfrastruktur och betalningar

Eurosystemet spelar en central roll för att utveckla, driva och övervaka marknadsinfrastrukturer och betalningar. Eurosystemet driver Target-tjänsterna, där trafiken ökade över hela linjen 2025. Target-tjänsternas funktionalitet, däribland avvecklingstjänster för flera valutor, vidareutvecklades. Den 16 juni togs en ny Target-tjänst i drift: Eurosystemets system för hantering av säkerheter (ECMS). Detta är ett enhetligt system som harmoniserar hanteringen av säkerheter för Eurosystemets kreditoperationer för samtliga jurisdiktioner i euroområdet. Eurosystemet fortsatte att arbeta för att Europas betalnings- och marknadsinfrastruktur ska vara säker och effektiv utifrån tre övergripande prioriteringar: innovation, integration och oberoende. Eurosystemet slutförde även förberedelsefasen av projektet för en digital euro, ännu en milstolpe för den potentiella utgivningen av en digital euro. Under 2025 fortsatte Eurosystemet arbetet med att utveckla ett innovativt, integrerat och säkert europeiskt ekosystem för digitala tillgångar när det gäller institutionella transaktioner som använder teknik för distribuerade liggare. Detta gjordes genom att initiativen Pontes och Appia inleddes. Vad gäller övervakning ledde omarbetningen av ECB:s förordning om krav på övervakning för systemviktiga betalningssystem till att definitionen av operatör av ett systemviktigt betalningssystem uppdaterades. Det tillkom också bestämmelser om styrning, cyberrisk och utkontraktering.

4.1 Target-tjänster

Target-tjänsterna omfattar tre avvecklingstjänster och en tjänst för hantering av säkerheter: T2, ett avvecklingssystem i realtid för betalningstransaktioner som stöder penningpolitiska transaktioner, överföringar mellan banker samt kommersiella betalningar, Target2-Securities (T2S), en gemensam plattform för värdepappers­avveckling i Europa, Target Instant Payment Settlement (TIPS), som avvecklar omedelbara betalningar i centralbankspengar dygnet runt, sju dagar i veckan, och Eurosystemets system för hantering av säkerheter (ECMS), ett enhetligt system som togs i drift den 16 juni 2025 och harmoniserar hanteringen av säkerheter för Eurosystemets kreditoperationer för samtliga jurisdiktioner i euroområdet.

Target-tjänsternas flervalutafunktion gör att avvecklingstjänster kan tillhandahållas i andra valutor än euron. Den har använts i T2S för avveckling av värdepapperstransaktioner i danska kronor sedan oktober 2018 och i TIPS för avveckling av omedelbara betalningar i svenska kronor sedan februari 2024. I april 2025 blev avveckling i danska kronor tillgänglig även i T2 och TIPS. I framtiden kommer TIPS att tillhandahålla avveckling i norska kronor och det undersöks nu om ytterligare valutor kan läggas till i både TIPS och T2. I samband med Bulgariens anslutning till euroområdet den 1 januari 2026 anslöt sig Bulgariens nationalbank och landets finansiella sektor till samtliga Target-tjänster, däribland ECMS.

Under 2025 ökade betalningstrafiken för samtliga Target-tjänster. T2 avvecklade i genomsnitt 431 067 betalningar i euro per dag, vilket motsvarar en ökning på 2,2 procent jämfört med föregående år. Detta drevs främst av betalningar som banker genomförde på uppdrag av kunder. T2S avvecklade en volym på i genomsnitt 922 533 transaktioner per dag. Detta var en ökning på 16,6 procent, som var brett fördelad mellan olika marknader. EU:s förordning om direktbetalningar[55], där det fastställdes att betaltjänstleverantörer i euroområdet skulle kunna ta emot och sända omedelbara betalningar senast den 9 januari respektive den 9 oktober 2025, ledde till en kraftig uppgång av den eurodenominerade TIPS-verksamheten under 2025.^[49] Det genomsnittliga antalet transaktioner per dag ökade från 1 657 421 betalningar i december 2024 till 1 883 368 i januari 2025 och 3 845 376 i december 2025, vilket var mer än en fördubbling under året.

ECMS togs i drift den 16 juni 2025 utan problem, efter en samordnad migrering som involverade 20 nationella centralbanker och deras respektive finansiella miljöer.^[50] Detta är den fjärde Target-tjänsten och den är helt integrerad med övriga Target-tjänster, särskilt T2S och T2. ECMS hanterade i genomsnitt över 5 000 instruktioner per dag, som främst gällde mobilisering och demobilisering av kreditfordringar som säkerheter.

Under 2025 gjorde Eurosystemet betydande framsteg med att utveckla samtliga Target-tjänster. Ett antal drift- och produktförbättringar genomfördes för att göra T2 mer effektivt för deltagare och centralbanker. Under 2025 gav Eurosystemet betaltjänstleverantörer utanför banksektorn tillgång till centralbanksdrivna betalningssystem, däribland Target. I juni inledde Eurosystemet ett offentligt samråd om möjligheten att utöka drifttiderna för T2. När alla svar är genomgångna kommer en rapport att publiceras under första halvåret 2026. Slutligen fortsatte förberedelsearbetet med de T2-anpassningar som behövdes inför projektet för en digital euro.

Viktiga nya funktioner infördes i T2S för att stärka den gränsöverskridande avvecklingen, ytterligare förbättra avvecklingseffektiviteten – framför allt genom optimerad partiell avveckling – och stärka tjänster för automatisk likviditetshantering för betalningsbanker. Vidare fortsatte arbetet med att förbättra den övergripande motståndskraften i T2S. I nära samarbete med finanssektorn drev också T2S styrande organ viktiga policyinitiativ framåt. Arbetet inleddes för att identifiera och bedöma de systemförändringar som behövs för att stödja övergången till en kortare avvecklingscykel för värdepapper i EU (T+1). Enligt plan ska dessa genomföras innan T+1 införs i oktober 2027.

Den 27 februari 2025 drabbades Target-tjänsterna av en större incident som ledde till att T2 och T2S var otillgängliga i omkring tio respektive åtta timmar. Detta innebar att värdepappersavveckling, betalningar, avvecklingar i anslutna system och likviditetsöverföringar mellan Target-tjänsterna inte kunde hanteras. Target-tjänsternas styrande organ följde upp incidenten genom att identifiera 20 åtgärder som skulle stärka reservlösningarna framöver.^[51] Åtgärderna inbegriper att i) ersätta en felaktig fysisk komponent, ii) se över kontinuitetshanteringen av verksamhet och IT-tjänster och iii) samla in utförlig återkoppling från marknaden om hur effektivt det är att senarelägga stopptiderna efter ett långvarigt avbrott. Betydande framsteg har uppnåtts i arbetet med de identifierade åtgärderna och de flesta hade genomförts fram till det fjärde kvartalet 2025.^[52] Eurosystemet gick också noggrant igenom andra incidenter som påverkade tillgången till Target-tjänster, om än i mindre utsträckning (framför allt i mars, maj och november 2025) för att identifiera ytterligare lärdomar.

4.2 Utforma morgondagens betalnings- och marknadsinfrastruktur i Europa

Eurosystemets åtgärder för att utforma Europas framtida betalnings- och marknadsinfrastruktur drivs av tre övergripande prioriteringar: innovation, integration och oberoende. Eurosystemet använder innovativ teknik för att ytterligare digitalisera massbetalningar, institutionella betalningar och värdepappersmarknader samt för att främja en djupare integration och konkurrens genom harmonisering och standardisering, t.ex. inom post-trade-området. Tillsammans med införandet av alleuropeiska lösningar kommer dessa åtgärder att vara avgörande för att effektivisera transaktioner samt stärka Europas strategiska autonomi och motståndskraft. De kommer att stärka Europas monetära suveränitet och höja eurons internationella ställning samtidigt som de bidrar till att bevara finansiell stabilitet.

Upprätthålla Europas monetära suveränitet med den digitala euron

Under 2025 vidtog Eurosystemet viktiga åtgärder för att komma vidare i sitt arbete med den digitala euron för att säkerställa människors tillgång till centralbankspengar i den digitala tidsåldern. Den digitala euron är tänkt att vara en digital form av kontanter som kompletterar sedlar och mynt liksom andra, digitala, betalningsmedel. Den skulle utgöra ett enkelt och allmänt accepterat betalsätt i euroområdet, vara avgiftsfri för basfunktioner, med höga krav på integritet, säkerhet och tillgänglighet. I oktober 2025 beslutade ECB-rådet att gå vidare med nästa projektfas. Mer detaljerad information om projektet finns i ruta 4.

Främja ett säkert och integrerat europeiskt ekosystem för digitala tillgångar

ECB-rådet byggde vidare på framgångarna med Eurosystemets sonderande arbete om teknik för distribuerade liggare (DLT) och godkände under 2025 en strategisk plan om att gå vidare med utvecklingen av ett europeiskt ekosystem för digitala tillgångar som tillvaratar möjligheterna med DLT. Se ruta 5 för mer detaljerad information.

Förbättra gränsöverskridande betalningar genom att koppla samman system för snabba betalningar

Vad gäller internationella betalningar är ett viktigt mål i Eurosystemets strategi för massbetalningar att underlätta gränsöverskridande transaktioner för företag och konsumenter i Europa samt att stärka eurons internationella roll. Eurosystemet undersöker olika möjligheter för TIPS att stödja målen i G20-färdplanen för gränsöverskridande betalningar.

I juni 2025 implementerades en valutaöverskridande avvecklingstjänst i TIPS. Denna tjänst bygger på Europeiska betalningsrådets system One-Leg Out (OLO) Instant Credit Transfer (OCT Inst), vilket gör det möjligt att initiera transaktioner mellan alla valutapar, förutsatt att minst en av de båda valutorna är en TIPS-ansluten valuta.

På global nivå undersöker Eurosystemet möjligheten att koppla samman TIPS med andra system för snabba betalningar för att ytterligare förbättra interoperabilitet, sänka kostnader och göra gränsöverskridande betalningar snabbare och mer transparenta. I september 2025 beslutade ECB-rådet att undersöka om det kan upprättas en potentiell förbindelse mellan TIPS och systemet Swiss Interbank Clearing Instant Payments (SIC IP). I november 2025 beslutade ECB-rådet att fortsätta sitt arbete för att koppla samman TIPS med Indiens Unified Payments Interface och Nexus Global Payments.

Integration av de europeiska marknadsinfrastrukturerna för värdepapper och säkerheter

Att använda en gemensam meddelandestandard för säkerheter är ett krav enligt SCoRE-standarderna. Detta är avgörande för att förbättra automatiseringen av företagshändelser och trepartsförvaltning av säkerheter. I december 2025 upprättade Eurosystemets rådgivande grupp för marknadsinfrastrukturer för värdepapper och säkerheter (AMI-SeCo) en färdplan i sin strategi för övergången till ISO 20022 som syftar till en marknadsomfattande övergång till ISO 20022. AMI-SeCo gav även ut en omfattande rapport om kvarvarande hinder för post-trade-integration i Europa. Enligt 2025 års efterlevnadsrapport om företagshändelser och SCoREBOARD:s efterlevnads- och framstegsrapport för andra halvåret 2025 har det varit begränsade framsteg och fördröjningar vad gäller efterlevnaden av AMI-SeCo-standarder. Eurosystemet begär därför återkoppling från relevanta intressenter om vilka konkreta åtgärder som planeras samt tidsplanen för att uppnå fullständig efterlevnad av ScoRE-standarderna. AMI-SeCo ställer sig bakom EU:s planerade övergång till en kortare avvecklingscykel (T+1) för vissa delar av hanteringen av företagshändelser.

ECB, tillsammans med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och Europeiska kommissionen, stöder också mer allmänt EU:s övergång till T+1 (se även avsnitt 4.1) genom att delta i den särskilda styrningsstrukturen för EU T+1.

4.3 Tillsyn och rollen som utgivande centralbank

I sin tillsynsfunktion har Eurosystemet fortsatt prioriteringen att finansiella infrastrukturer och betalningar i euroområdet ska vara säkra och effektiva. Som utgivande centralbank för euron deltar Eurosystemet dessutom i samarbeten med andra tillsynsmyndigheter eller behöriga myndigheter för finansiell infrastruktur med betydande verksamhet i euro.

Den samlade bedömning av Target-tjänster som slutfördes 2025 visade att tjänsterna i stort sett uppfyller de tillämpliga tillsynskraven. Rekommendationer utfärdades framför allt vad gäller styrningen av riskhantering och integrationen av cyberprocesser i den operativa riskhanteringen. Dessa slutsatser bedömdes inte medföra någon allvarlig risk. Incidenter som påverkade Target-tjänsterna under 2025 granskades, framför allt den större incidenten i februari samt ytterligare incidenter i mars, maj och november. Granskningen utmynnade i rekommendationer i fråga om rutiner för att hantera större incidenter och verksamhetskontinuitet.

Eurosystemet utförde också ett antal bedömningar av andra systemviktiga betalningssystem, närmare bestämt EBA CLEARING:s EURO1 och STEP2-T och Mastercards system för clearinghantering, med fokus på operativ motståndskraft och större förändringar. Vissa betalningssystems status ändrades under 2025 efter den årliga klassificeringen av betalningssystem för tillsynsändamål.^[56] Eurosystemet slutförde även omarbetningen av ECB:s förordning om krav på övervakning för systemviktiga betalningssystem (ECB:s SIPS-förordning)[64]. Förordningen reviderades på flera punkter, bland annat vad gäller definitionen av operatör av ett systemviktigt betalningssystem så att den även omfattar filialer som är etablerade i euroområdet och utgör en del av juridiska personer etablerade utanför euroområdet. Den omarbetade förordningen omfattar även bestämmelser för cyberrisk och utkontraktering och beaktar även den tekniska och regelmässiga utvecklingen i Europeiska unionen, inbegripet rättsakten om digital operativ motståndskraft (DORA)[65].

Inom sin tillsynsram för elektroniska betalningsinstrument, betalningsordningar och betalningsarrangemang (PISA-ramen) slutförde Eurosystemet samlade bedömningar av vissa betalningssystem. Det operationaliserade också sina nya ansvarsområden enligt förordningen om marknader för kryptotillgångar (MiCAR)[66] och slutförde i samarbete med Europeiska bankmyndigheten 2025 års gemensamma rapport om betalningsbedrägerier.

Vad gäller cyberresiliens genomförde Eurosystemet sin återkommande cyberenkät för att bedöma motståndskraften hos enheter under tillsyn.^[57] ECB-rådet samordnade även verksamheten i Euro Cyber Resilience Board for pan-European Financial Infrastructures, där de viktigaste fokusområdena under 2025 omfattade krissamordning samt hantering av tredjepartsrisker.

Som utgivande centralbank för euron bidrog Eurosystemet till arbetet i tillsyns- och resolutionskollegier för EU:s centrala motparter och deltog i den löpande tillsynen av systemviktiga motparter från tredjeländer. Eurosystemet slutförde även sin granskning av kreditfaciliteten för centrala motparter som är tillgänglig för godtagbara centrala motparter i euroområdet enligt Target-riktlinjen.^[58] Under 2025 övervakade ECB hur EU:s clearinglandskap utvecklades och gjorde djupgående analyser av likviditetspoolernas struktur och funktionssätt när det gäller räntederivat i euro. ECB bidrog även till arbetet i den nyligen upprättade gemensamma övervaknings­mekanismen.

När det gäller värdepappersavveckling fortsatte Eurosystemet att fullgöra sin funktion som relevant myndighet i enlighet med förordningen om värdepappers­centraler (CSDR)[69] genom att avge motiverade yttranden om löpande översyn och utvärdering samt förlängning av auktorisationen av vissa centrala värdepappers­förvarare. Eurosystemet avgav även icke-bindande yttranden om ett antal ansökningar som lämnats i enlighet med förordningen om en pilotordning för marknadsinfrastrukturer som baseras på teknik för distribuerade liggare[70].

Slutligen bidrog ECB till flera policy- och regleringsaktiviteter på EU-nivå och internationell nivå, bland annat arbetet med att ta fram tekniska standarder för tillsyn vad gäller nyligen antagen eller uppdaterad EU-lagstiftning som är tillämplig på finansiella infrastrukturer.

5 Marknadsoperationer och finansiella tjänster till andra institutioner

Eurosystemets swap- och repolinor till centralbanker utanför euroområdet är penningpolitiska instrument som används som stabiliserande verktyg under perioder av stress på de globala finansmarknaderna. Under 2025 utgjorde likviditetslinorna i euro återigen en säkerhetsmekanism för marknadsbaserad finansiering. ECB fortsatte också att regelbundet erbjuda transaktioner i amerikanska dollar till godkända motparter i euroområdet, med uppbackning från nätverket för stående swaplinor som består av större centralbanker (ECB tillsammans med Federal Reserve System, Bank of Canada, Bank of England, Bank of Japan och Swiss National Bank). ECB genomförde inga interventioner på valutamarknaden under 2025. ECB fortsatte att ansvara för administrationen av olika finansiella transaktioner för EU:s räkning och att samordna Eurosystemets reservförvaltningstjänster.

5.1 Utveckling i fråga om marknadsoperationer

Likviditetslinor i euro och utländska valutor

Eurosystemets swap- och repolinor är penningpolitiska instrument som bidrar till att förhindra att det uppstår spänningar på de internationella finansieringsmarknaderna som motverkar en effektiv penningpolitisk transmission i euroområdet. Tabell 5.1 visar de likviditetslinor som var i drift den 31 december 2025. Uttagen från likviditetslinor i euro har även under 2025 varit mycket begränsade.

Vad gäller likviditetslinor i utländska valutor fortsatte ECB under 2025 att tillhandahålla likviditet i amerikanska dollar veckovis med sju dagars löptid i samarbete med Federal Reserve System, Bank of Canada, Bank of England, Bank of Japan och Swiss National Bank (nätverket för swaplinor). Upplåningen av motparter i euroområdet var mycket begränsad under hela året.

Rapportering om valutainterventioner

ECB genomförde inga interventioner på valutamarknaden under 2025. Sedan eurons start har ECB intervenerat på valutamarknaden två gånger – 2000 och 2011. Information om valutainterventioner publiceras kvartalsvis med ett kvartals fördröjning på ECB:s webbplats och i ECB:s dataportal och återfinns i tabell 5.2. Om det inte har skett några valutainterventioner under respektive kvartal anges detta uttryckligen.

Rapporteringsramen omfattar valutainterventioner som har genomförts av ECB unilateralt och samordnat med andra internationella myndigheter samt valutainterventioner ”vid marginalerna” inom växelkursmekanismen (ERM2).

5.2 Administration av EU:s upp- och utlåningstransaktioner

ECB fungerar som fiskalt ombud för Europeiska kommissionen för administrationen av EU:s upplånings- och utlåningsverksamhet. Under 2025 ansvarade ECB för kontoadministration och betalningsförmedling inom följande EU-program:

• Systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd (MTFA)
• Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM)
• Det europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (Sure)
• Next Generation EU-programmet (NGEU)
• Samarbetsmekanismen för Ukraina-lån (ULCM)
• Ukraina-faciliteten
• Instrumentet för makroekonomiskt stöd (MFA)
• Faciliteten för reformer och tillväxt för västra Balkan

Vidare fungerar ECB som fiskalt ombud för Europeiska kommissionen i EU:s emissionstjänst.

Under 2025 hanterade ECB olika utbetalningar och betalningar gällande ovannämnda program.

ECB ansvarar även för administrationen av alla betalningar i samband med låneavtalet för Grekland.

Per den 31 december var de totala utestående nominella beloppen 37,1 miljarder euro för EFSM, 90,4 miljarder euro för Sure och 26,3 miljarder euro för låneavtalet för Grekland. Det fanns inga utestående belopp för MTFA detta datum.

5.3 Eurosystemets reservförvaltningstjänster

Under 2025 fortsatte Eurosystemet att erbjuda en rad olika finansiella tjänster via Eurosystemets reservförvaltningstjänster (ERMS). Detta ramverk infördes 2005 för att förvalta kunders reservtillgångar i euro. Flera nationella centralbanker i Eurosystemet tillhandahöll dessa tjänster till centralbanker, monetära myndigheter och myndigheter utanför euroområdet samt till internationella organisationer, på harmoniserade villkor och i enlighet med marknadsstandard. ECB fortsatte att samordna ramverket, kontrollerade så att tjänsterna fungerar smidigt, främjade förbättringar av ramverket och utarbetade rapporter om detta till ECB:s beslutande organ.

I slutet av 2025 hade ERMS 285 kundkonton, vilket kan jämföras med 287 i slutet av 2024. Under det fjärde kvartalet 2025 var de totala tillgodohavandena (inklusive likvida medel och värdepappersinnehav) som förvaltas inom ramen för ERMS cirka 8 procent högre än under det fjärde kvartalet 2024.

6 Anpassa eurokontanter för framtidens behov

Under 2025 ökade återigen nivån av eurosedlar i cirkulation. Arbetet med att ge eurosedlarna en ny utformning fortsatte, i linje med Eurosystemets åtagande att säkerställa att kontanter fortsätter att vara allmänt och lätt tillgängliga och accepterade som betalningsmedel och samtidigt är så hållbara och miljövänliga som möjligt. Denna process gör eurosedlarna ännu säkrare och innebär samtidigt en möjlighet att göra dem lättare att relatera till för alla européer.

6.1 Utvecklingen av cirkulering och hantering av kontanter

Under 2025 fortsatte eurosedlarna i cirkulation att öka. Vid årets slut nåddes en ny högstanivå, då antalet var 31,3 miljarder och det sammanlagda nominella värdet 1 619,5 miljarder euro. Den nominella ökningen, som hade planat ut under perioden med stigande räntor, återhämtade sig något och var på årsbasis 2,5 procent räknat i antal och 2,0 procent räknat i värde.

Diagram 6.1

Eurosedlar i cirkulation, antal och värde

(vänster skala: miljarder euro; höger skala: miljarder)

Under perioden 2015–2025 låg värdet av kontanter i cirkulation hela tiden över 10 procent av euroområdets BNP. Detta understryker kontanternas relevans som betalningsmedel och som likvida tillgångar som innehas för transaktions- och försiktighetsändamål. Ökningen av sedlar i cirkulation berodde också på den internationella användningen av euron.

Kreditinstituten returnerade 24,5 miljarder sedlar till de nationella centralbankerna inom euroområdet under 2025. Jämfört med 2024 var detta en mindre nedgång på 0,9 miljarder sedlar. Räknat i värde motsvarade de sedlar som lämnades in till de nationella centralbankerna totalt 833 miljarder euro 2025, en nedgång från 856 miljarder euro 2024. Detta berodde delvis på att kreditinstituten återcirkulerade högre volymer av sedlar till kunder i stället för att återlämna dem till de nationella centralbankerna.

Under 2025 ökade euromynten i cirkulation utgivna av euroländer med 1,8 procent räknat i antal och 2,6 procent räknat i värde på årsbasis. Det rörde sig om 2,7 miljarder mynt till ett nominellt värde av 890 miljoner euro.

6.2 Förbättrad rättslig ram för kontanter

Ökningen av eurosedlar i cirkulation visar att det fortfarande behövs framåtblickande åtgärder som säkrar kontantacceptansen, upprätthåller en god tillgång till kontanttjänster och säkerställer sedlarnas säkerhet och hållbarhet. I euroområdet finns det en växande oro när det gäller kontantacceptans och tillgången till kontanttjänster. Det understryker det akuta behovet av ett omfattande EU-ramverk med tydliga och bindande regler om eurosedlars och euromynts status som lagligt betalningsmedel. Ett sådant ramverk skulle stärka allmänhetens förtroende för kontanter och klargöra medlemsstaternas ansvar för att säkerställa en effektiv tillgång till kontanttjänster och ge tjänsterna ökad motståndskraft. ECB välkomnade EU-lagstiftarnas stora framsteg med rådets överenskommelse från december 2025 om en allmän riktlinje och är redo att tillhandahålla tekniskt stöd för slutförandet av förordningen om eurosedlars och euromynts ställning som lagliga betalningsmedel[71] inom ramen för paketet för en gemensam valuta. Även om digitala massbetalningar generellt sett har ökat i euroområdet, visar analyser av strömavbrott att kontanter fortfarande är en pålitlig reservlösning vid eventuella störningar i betalningssystemet. Sådana störningar kan ske oväntat och påverka transaktioner i stor omfattning.^[59] Kontanter stärker systemets motståndskraft: genom att (utöver den omfattande dagliga användningen) både fungera som ett extra ”reservhjul” för betalningssystemet vid störningar och främja konkurrensen på betalningsmarknaderna. De är också viktiga för den finansiella inkluderingen eftersom många invånare, inte minst utsatta grupper, använder kontanter för sina vardagsbetalningar.

6.3 Bedrägerier och utveckling av eurosedlar

Under 2025 togs omkring 444 000 förfalskade eurosedlar ur cirkulation, en minskning med 20 procent jämfört med föregående år. Det var alltjämt valörerna 20 euro och 50 euro som förfalskades mest. Tillsammans stod de för 80 procent av den sammanlagda mängden.

Under 2025 upptäcktes 14 förfalskade sedlar per miljon äkta sedlar i cirkulation. Detta var en av de lägsta nivåer som observerats sedan euron infördes (diagram 6.2). Sannolikheten för att få en förfalskad sedel är därför mycket liten.

De flesta förfalskningar är av låg kvalitet och har inga eller mycket undermåliga efterbildningar av säkerhetsdetaljer. Sedlar kan kontrolleras med den enkla ”känn-titta-luta”-metoden, som beskrivs på webbsidan om sedlars säkerhetsdetaljer samt på webbplatserna för de nationella centralbankerna i euroområdet.

Diagram 6.2

Antal årligen upptäckta förfalskningar per 1 miljon äkta sedlar i cirkulation

Arbetet med eurosedlarnas nya utformning går framåt

Under 2025 fortsatte ECB arbetet med eurosedlarnas nya utformning. Syftet med processen är att de nya sedlarna bättre ska återspegla Europas enighet, identitet och värderingar och bli säkrare, mer miljövänliga och lättare att relatera till för alla européer. Projektet, som inleddes i december 2021, visar ECB:s åtagande för att kontanter ska vara en säker och inkluderande metod.

Allmänhetens medverkan har varit en central del i arbetet med den nya utformningen. Genom samråd och undersökningar har ECB samlat in idéer och synpunkter från hela Europeiska unionen. Utifrån allmänhetens synpunkter och experters rekommendationer valde ECB-rådet 2023 ut två teman till de nya sedlarna: ”Europeisk kultur”, som uppmärksammade gemensamma kulturella miljöer och framstående europeiska personligheter, samt ”Floder och fåglar”, som visade upp Europas rika naturmångfald. I början av 2025 valde ECB-rådet ut motiv som skulle illustrera varje tema.

Den 15 juli gick sedan startskottet för ECB:s formgivningstävling för de nya sedlarna. Formgivare och konstnärer som bor i Europeiska unionen bjöds in att skicka in ansökningar för att delta i utformningsfasen. Deltagarna valdes ut utifrån sina erfarenheter och har nu börjat förbereda sina formgivningsförslag. Designtävlingens jury, som består av oberoende experter från varje euroland, kommer att välja upp till fem vinnande förslag per tema. Allmänheten har möjlighet att tycka till innan ECB-rådet väljer den slutliga utformningen. Detta väntas ske någon gång i slutet av 2026. Några år efter detta beslut och efter själva produktionsprocessen kommer de nya sedlarna att sättas i cirkulation.

7 Statistik

Med de nationella centralbankernas hjälp tar ECB fram, samlar in, sammanställer och sprider ett brett spektrum av statistik och data som behövs som underlag för de uppgifter som utförs av Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska systemrisknämnden. Statistiken används även av offentliga myndigheter, internationella organisationer, finansmarknadens aktörer, medier och allmänhet och hjälper ECB att skapa ökad transparens kring sitt arbete.

Under 2025 utvecklade ECB euroområdets statistik i syfte att bättre stödja penningpolitiken, den finansiella stabiliteten och andra EU-prioriteringar. Centrala dataset om penningmarknader, banker och offentliga finanser förstärktes för att förbättra täckning, enhetlighet och transparens och samtidigt effektivisera de nationella centralbankernas rapportering. Klimatrelaterade indikatorer vidareutvecklades för att ge utökad information om hållbar finansiering och klimatrisker och på så sätt bidra till att integrera klimathänsyn i policyanalysen. På lagstiftningsnivå rekommenderade ECB riktade ändringar av rådets förordning (EG) nr 2533/98 i syfte att modernisera ramverket för att samla in statistik, förbättra datakvaliteten och effektiviteten, minimera rapporteringsbördan och samtidigt skydda konfidentialiteten. Parallellt med detta gjorde kommittén för gemensam bankrapportering (JBRC) viktiga framsteg med att effektivisera bankernas datarapportering genom att publicera sitt första rådgivande yttrande om implementeringen av den reviderade statistiska näringsgrensindelningen.

7.1 Utveckla euroområdets statistik för att tillgodose framväxande policybehov

I januari 2025 genomförde ECB en väsentlig förbättring av sin STEP-statistik (Short-Term European Paper). Detta är statistik som ger information om volymer, transaktioner och räntor på förstahandsmarknaden för kortfristiga räntebärande värdepapper, emitterade inom så kallade STEP-märkta program. Den nya STEP-statistiken omfattar inte bara data från godtagbara STEP-dataleverantörer, utan även andra högkvalitativa data från ECB:s centrala värdepappersdatabas. Detta leder till bättre datakvalitet och täckning. Den förbättrade statistiken publiceras i interaktiva rapporter med nya veckodata. På så vis kan penningmarknadsaktiviteter lättare övervakas av Eurosystemet (för dess penningpolitiska transaktioner), värdepappersemittenter och investerare.

Samma månad antog ECB-rådet en ny riktlinje som uppgraderar och ytterligare harmoniserar det befintliga ramverket för euroområdets statistik om hushållens förmögenhet, inkomst och konsumtion.^[60] Detta ramverk möjliggör en bättre förståelse av olika hushållsgruppers situation och hur de påverkas av den ekonomiska utvecklingen och penningpolitiken.

ECB-rådet antog en omarbetad riktlinje om statistiken över den offentliga förvaltningens finanser. Denna riktlinje reglerar hur euroområdets data om den offentliga förvaltningens inkomster, utgifter, underskott/överskott och skuld ska sammanställas och rapporteras.^[61] Genom den omarbetade riktlinjen införs tydligare mallar för sektorvisa uppgifter (för statlig, delstatlig och kommunal förvaltning samt sociala trygghetsfonder) samt harmoniserad information om finansiella kopplingar till EU-budgeten. I riktlinjen fastställs också när nationella centralbanker får förlita sig på statistik som redan har överförts av Eurostat. På så vis förbättras enhetligheten och onödig dubbelrapportering undviks.

För att stärka robusthet och representativitet för statistiken över penningmarknaden i euro införlivades data från den utökade rapporterande populationen för statistik över penningmarknaden i den dagliga beräkningen av den korta euroräntan (€STR) från och med den 2 juli 2025. Detta följde på att den rapporterande populationen för statistikrapporteringen om penningmarknaden hade utökats med 24 nya banker den 1 juli 2024. I och med detta ökade också urvalsstorleken för flera euroländer och täckningen utökades för första gången till Luxemburg och Portugal. Referensräntan baseras nu på högre transaktionsvolymer och bättre täckning.

I juli 2025 började ECB publicera mer detaljerad statistik om gränsöverskridande portföljinvesteringspositioner i räntebärande värdepapper i euroområdet.^[62] Med dessa nya uppdelningar visas fler valutor och emittentländer, en bredare uppsättning investerar- och emittentsektorer, olika löptidsintervall samt om en obligation är grön eller hållbar. De grupperar även tillgångar och skulder i enkla riskklasser utifrån kreditbetyg och tillhandahåller vissa indikatorer till både nominellt värde och marknadsvärde, vilket ger en tydligare bild av exponeringarna över tid.

I oktober 2025 antog ECB-rådet en riktlinje om ändring av riktlinjen om konsoliderade bankuppgifter.^[63] Därmed utökades statistikens täckning till klass 1-värdepappersföretag så att aggregaten bättre återspeglar hela EU:s banksektor.^[64] Ändringen innebär att ECB får aggregera tillsynsdata centralt för de nationella centralbankernas räkning genom att använda sina IT-system för att stärka enhetlighet och effektivitet mellan de olika länderna. Utöver detta utvecklades rapporteringsmallarna för att ge mer detaljerad information om bankstatistik.

I november 2025 förstärkte ECB sina klimatrelaterade statistikindikatorer ytterligare. Indikatorerna för hållbara räntebärande värdepapper utökades med nya uppdelningar efter valuta, löptid och räntetyp. Indikatorerna för omställningsrisk ger nu en mer detaljerad bild av koldioxid- och sektorsprofiler för bankers låne- och värdepappersportföljer, vilket gör det enklare att bedöma exponeringar mot utsläppsintensiva industrier och följa förändringar över tid. Indikatorerna för fysisk risk vidareutvecklades för att täcka ett bredare spektrum av riskfaktorer, inklusive temperatur- och nederbördsrelaterade risker samt vattenstress, och koppla dem till de underliggande exponeringarnas geografiska plats.

7.2 Revidering av rådets förordning (EG) nr 2533/98 – ECB:s insamling av statistiska uppgifter

Rådets förordning (EG) nr 2533/98^[65] tillhandahåller den rättsliga ramen för den insamling av statistiska uppgifter från banker och andra uppgiftslämnare som krävs för ECBS uppgifter. Förordningen antogs 1998 och ändrades 2009 och 2015. Eftersom ekonomin, det finansiella systemet och datalandskapet fortsätter att utvecklas utfärdade ECB 2025 en ny rekommendation om ändring av förordningen.^[66] Därefter antogs en ändringsförordning av rådet för allmänna frågor den 16 december 2025.^[67]

Den digitala omställningen skapar nya behov och möjligheter, inte bara för företag utan även för tillhandahållandet av offentliga tjänster. Detta har inneburit helt andra förutsättningar, med nya statistikbehov för att utföra ECBS uppgifter och nya möjligheter till en effektiv insamling av detaljerade uppgifter. Den senaste ekonomiska och finansiella utvecklingen har dessutom förstärkt behovet av att samla in mer aktuell, frekvent och detaljerad statistik och samtidigt hålla rapporterings­bördan till ett minimum.

Det var därför viktigt att anpassa den rättsliga ramen så att statistisk och regulatorisk rapportering om möjligt kan följa principen om ”engångsrapportering”. För att undvika att flera medlemsstater, EU-myndigheter och EU-organ samlar in samma uppgifter, bör statistiska uppgifter delas mellan ECBS-medlemmarna. ECBS bör också dela statistiska uppgifter till medlemmar i det europeiska statistiksystemet och andra relevanta parter under väl definierade omständigheter, oavsett vilken ECBS-medlem som ursprungligen samlade in uppgifterna.

7.3 Effektivisera bankernas datarapportering

Kommittén för gemensam bankrapportering (JBRC), som sammanför europeiska och nationella myndigheter och banksektorn, drev fram viktiga framsteg för att göra bankernas bankdata mer effektiva. I juni 2025 nådde kommittén en betydande milstolpe då dess första rådgivande yttrande publicerades. Detta yttrande gällde implementeringen av den reviderade statistiska näringsgrensindelningen (Nace Rev. 2.1). ECB och Europeiska bankmyndigheten kommer att säkerställa att banker kan implementera den reviderade klassifikationen samtidigt för statistik-, tillsyns- och resolutionsrapportering.

Under 2025 förblev Eurosystemet fast beslutet att minska bankernas rapporteringsbörda genom att konsolidera sina krav för statistikrapportering via det integrerade rapporteringsramverket (IReF). Med tanke på den geopolitiska utvecklingen och IReF-projektets långsiktiga karaktär beslutade Eurosystemet att undersöka om detta första steg för ett helt integrerat rapporteringssystem även skulle kunna bli ett steg för ett mer teknologiskt suveränt Europa. För att åstadkomma detta behöver Eurosystemet mer tid än beräknat för att utvärdera mer suveräna lösningar, inbegripet cloud hosting-lösningar, för implementeringen av IReF.

Banks’ Integrated Reporting Dictionary (BIRD), som överbryggar myndigheternas datakrav och bankernas uttryckssätt och definitioner, fortsatte slutligen att i allt högre grad stödja en mer effektiv rapportering under 2025. Detta inbegrep att Finrep, intecknade tillgångar och AnaCredit lades till i BIRD. Nya arbetsområden lanserades för att integrera fler tillsynsramverk och datakrav, som ytterligare utökar BIRD:s täckning till att omfatta mer än statistikuppgifter. Detta arbete är särskilt viktigt eftersom det visar att det är möjligt att samordna statistik- och tillsynsrapportering på detaljerad nivå för att på så vis höja kvaliteten på de uppgifter som rapporteras av banker och främja större enhetlighet mellan olika rapporteringsområden.

8 ECB:s forskningsverksamhet

Under 2025 bedrev ECB:s medarbetare omfattande ekonomisk, monetär, finansiell och juridisk forskning som utgjorde ett viktigt beslutsunderlag, bland annat för 2025 års strategibedömning. Genom arbetet inom forskningsnätverket ChaMP^[72] och forskning som grundades på enkätundersökningen om konsumentförväntningar och undersökningen om hushållens finanser och konsumtion fortsatte man att ta fram en mängd resultat som utgjorde underlag för penningpolitiken.

Detta kapitel inleds med erkännandet av ECB:s forskningskvalitet. Därefter beskrivs de fem huvudområdena för forskning och politisk rådgivning samt vilka framsteg som har nåtts inom dessa områden under året. Sedan följer en översikt över inrättandet och verksamheten i forskningsarbetsgruppen för artificiell intelligens (AI) och till sist avslutas kapitlet med rutan ”Makroekonomisk modellering i tider av osäkerhet”.

ECB strävar efter att bedriva högkvalitativ forskning inom områden som är centrala för centralbankers uppdrag och verksamhet. Sedan december 2024 har Research Papers in Economics (RePEc) – ett allmänt använt index inom ekonomiforskning – rankat ECB som bäst i världen när det gäller monetär ekonomi. Under 2025 rankades Federal Reserve Board och Internationella valutafonden (IMF) på andra respektive tredje plats. Inom det bredare ämnet makroekonomi rankades ECB däremot på andra plats, efter nationalekonomiska institutionen vid Harvard University och före IMF. Vad gäller bankverksamhet fortsatte ECB att rankas på första plats, före Bank for International Settlements och University of Chicago Booth School of Business. Bland centralbanker och liknande institutioner världen över rankades ECB på andra plats 2025, efter IMF och före Federal Reserve Board. Inom Europa rankades ECB på tredje plats inom alla områden och institutioner, efter London School of Economics and Political Science och Paris School of Economics.

De forskningsprojekt som har genomförts på ECB under 2025 kan klassificeras i fem breda tematiska områden. Projekt inom samtliga områden drog nytta av bidragen från nationella centralbanker och samarbetet inom Europeiska centralbankssystemets forskningskluster.

Inom det första området bedrevs forskning om den penningpolitiska strategin och transmissionen som stödde ECB:s strategibedömning 2025 och fördjupade förståelsen av den penningpolitiska transmissionen. Uppdateringar av prognosmodellerna resulterade i att transmissionen uppskattades vara svagare. Dessa uppdateringar stärkte även modellernas prognosförmåga och tolkningskraft under perioder med okonventionell politik och energidriven inflation. Inom området för den penningpolitiska transmissionen genomfördes också arbete där man analyserade kvantitativ åtstramning, tillgångsköp och krisinterventioner. Resultaten kastade nytt ljus över likviditetsförväntningarnas effekter på penningmarknadens spreadar, heterogenitet i transmissionen till hushåll, företag och sektorer, icke-linjär inflationsdynamik och samverkan mellan penningpolitik, finansiell stabilitet och finanspolitik. Slutligen inriktades studier av penningpolitikens genomförande på penningmarknadens volatilitet, repoprissättning och regulatoriska förändringar, medan forskningen om kommunikation undersökte förtroende, förväntningarnas förankring och allmänhetens attityder till centralbankskommunikation och den digitala euron. Kommunikationsforskningen omfattade samarbete inom forskningsnätverket ChaMP.

Ett andra tematiskt område gällde finanspolitik och styrningen i Ekonomiska och monetära unionen. Forskningen inom detta område undersökte samspelet mellan penningpolitik och finanspolitik, finanspolitiska multiplikatorer och den gröna omställningen. Resultaten visade att väl utformade finanspolitiska regler kan stödja penningpolitiken vid den nedre gränsen, att finanspolitisk stimulans påverkar inflationsdynamiken och att klimatpolitiken innebär avvägningar mellan inflation, produktion och omställningens effektivitet.

Det tredje området gällde internationell makroekonomi och finans. Här undersökte ECB:s forskare geopolitisk fragmentering, gränsöverskridande spridningseffekter av chocker, valutadominans och det internationella monetära systemet. Resultaten belyser handelns och betalningarnas regionalisering, de ojämna globala spridningseffekterna från USA:s penningpolitik och den amerikanska dollarns fortsatta dominans parallellt med gradvisa förändringar i valutaanvändning och finansiell infrastruktur. Något annat som undersöktes var rättsstatsprincipen, som ifrågasätts på internationell nivå.

Ett fjärde tematiskt område inom ECB:s forskning är makroekonomisk dynamik och mikrofundament. Under 2025 låg fokus på att analysera företag, hushåll, arbetsmarknader och priser samt forskningsmetoder där man använder detaljerade data och modeller med mikrofundament. Arbetet inom detta område belyste den heterogena responsen på chocker och penningpolitik, förväntningarnas roll, sektoriell inflationsdynamik och arbetsmarknadens motståndskraft. Det omfattade även metodologiska framsteg, inbegripet de framsteg som hade uppnåtts med AI-baserade prognos- och skattningsverktyg.

Vad gäller finansiella institutioner och marknader omfattade slutligen 2025 års forskning ingående analyser av samspelet mellan penningpolitik, finansiella marknader, inflation och realekonomi. I studier undersöktes den penningpolitiska transmissionen genom bostadsförsäkringar, kreditutbud och strukturen på låneavtal, som belyste vilken roll bankers balansräkningars egenskaper och marknadens heterogenitet spelar. Inom detta område bedömdes också effekterna av centralbankernas tillgångsköp och samspelet mellan penningpolitik och makrotillsyn, som visade att penningpolitiken har större genomslag på utlåningsräntorna än makrotillsynen. Vidare fortsatte forskarna att fokusera på bankernas motståndskraft, tillsynsreformer och intermediärer utanför banksektorn, inbegripet värdepappersfonder och försäkringsföretag. Forskningen om det finansiella systemet omfattade sist men inte minst analyser av klimatrelaterade finansiella risker – inbegripet risker kopplade till klimatomställningen – och de klimatrelaterade åtagandenas effektivitet.

Den snabba spridningen av AI väntas omvandla ekonomin. Som respons på detta bildades i september 2025 en tvåårig forskningsarbetsgrupp om AI. Denna hade två olika arbetsområden: AI och den reala ekonomin respektive AI och den finansiella sektorn. Inom arbetsområdet ”den reala ekonomin” undersöker man för närvarande bland annat vilka effekter AI har på produktivitet, efterfrågan på arbetskraft, företagsdynamik, konkurrenskraft och inflation. Detta inbegriper även att använda maskininlärning och stora språkmodeller för att analysera texter, ta fram prognoser och studera teknikspridningen. Inom arbetsområdet ”den finansiella sektorn” har forskarna börjat experimentera med att använda AI för att analysera värdepappersmarknader, bankverksamhet och digitala betalningar. De tidiga resultaten ser ut att skilja sig från standardmodellernas resultat, med konsekvenser för den finansiella stabiliteten och prissättningen av lån.

Forskningsproduktionen på ECB fortsatte att ligga på en hög nivå. Sammanlagt publicerade medarbetare 158 rapporter i ECB:s Working Paper Series och 12 artiklar i Research Bulletin. Många av rapporterna publicerades även externt i akademiska tidskrifter. Parallellt med detta publicerades forskning som samordnats av ECB:s forskningsprogram inom juridik i ledande internationella tidskrifter, och ECB gav också ut en egen specialvolym med ett urval av artiklar om de rättsliga aspekterna av EU:s uppbyggnad av oberoende.

9 Verksamhet och skyldigheter inom det rättsliga området

I detta kapitel behandlas EU-domstolens jurisdiktion över ECB. Här finns information om ECB:s yttranden samt fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om lagförslag som faller inom dess behörighetsområde. I kapitlet redogörs även för ECB:s arbete med att övervaka efterlevnaden av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling.

9.1 EU-domstolens behörighet i fråga om ECB

I februari 2025 ogillade EU-domstolen ett överklagande av tribunalens ogillande av ett yrkande om skadestånd mot ECB till följd av det offentliga uttalande som ECB:s ordförande gjorde under en presskonferens (C-11/24 P).^[81] Domstolen bekräftade att för att ett utomobligatoriskt ansvar ska uppstå för ECB enligt artikel 340 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), måste det fastställas att det föreligger en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättssubjekt rättigheter. Domstolen fann att de åberopade lagbestämmelserna om fördelningen av befogenheter mellan ECB:s organ och de penningpolitiska målen inte ger rättigheter åt enskilda rättssubjekt och att ECB således inte är ansvarig för skada. Domstolen fastställde även tribunalens slutsats att det inte hade bekräftats något orsakssamband mellan det offentliga uttalandet och de påstådda ekonomiska förlusterna. Detta beslut bekräftar därmed återigen de ansvarsbegränsningar som ECB har för den penningpolitiska kommunikationen enligt EU-rätten, vilket bidrar till rättssäkerhet i genomförandet av ECB:s institutionella uppdrag.

I juli 2025 bekräftade EU-domstolen att ECB hade gjort en korrekt tolkning och tillämpning av den italienska lag som genomförde direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag[95] när Banca Carige sattes under tillfällig förvaltning (de förenade målen C-777/22 P och C-789/22 P). EU-domstolen klargjorde att när ECB tillämpar nationell lagstiftning som införlivar ett EU-direktiv på en bank som står under dess direkta tillsyn – i enlighet med artikel 4.3 i förordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM)[96] – ska den tolka dessa nationella regler i linje med både direktivet och EU-rätten som helhet. Dessa överklaganden hade ingetts av ECB och Europeiska kommissionen och gällde tribunalens tidigare dom i målet T-502/19, Corneli mot ECB, som hade väckts av en minoritetsägare som överklagade ECB:s beslut att utse tillfälliga förvaltare till Banca Carige. Vad gäller frågan om ärendet kunde tas upp till sakprövning bekräftade EU-domstolen tribunalens slutsats att aktieägare till enheter under tillsyn under vissa omständigheter kan ha rätt att ifrågasätta ECB:s tillsynsbeslut, särskilt om dessa beslut påverkar utövandet av deras administrativa rättigheter. EU-domstolen upphävde tribunalens dom från 2022 och återförvisade målet till tribunalen.

9.2 ECB:s yttranden och fall av bristande efterlevnad

Enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ECB höras om varje förslag till EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning inom sitt behörighetsområde. Samtliga ECB-yttranden publiceras i EUR-Lex.

Under 2025 förekom det nio fall av uppenbar och väsentlig bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om lagförslag. Två fall av bristande efterlevnad gällde EU-rättsakter och sju fall gällde nationell lagstiftning. ECB antog yttranden på eget initiativ i båda fallen av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om lagförslag på EU-nivå och i sex av de sju fallen av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om nationella lagförslag.

Det första EU-fallet gällde ett EU-förslag till ett direktiv gällande två års senareläggning av den tidsfrist från och med vilken medlemsstaterna ska tillämpa vissa krav avseende hållbarhetsrapportering och tillbörlig aktsamhet för företag. Detta fall bedömdes som ett uppenbart och väsentligt fall av underlåtenhet med tanke på dess relevans för penningpolitikens genomförande, tillsynen över kreditinstitut, de behöriga myndigheternas bidrag till ett välfungerande genomförande av politiken gällande det finansiella systemets stabilitet samt insamlingen av statistiska uppgifter.

Det andra EU-fallet gällde ett EU-förslag till en förordning beträffande vissa rapporteringskrav på områdena finansiella tjänster och investeringsstöd. Detta fall bedömdes som ett uppenbart och väsentligt fall av underlåtenhet med tanke på förordningens potentiella påverkan på rapportering och utbyte av tillsynsdata.

Det första fallet av bristande efterlevnad i fråga om nationella lagförslag gällde en bulgarisk lag som innehöll åtgärder mot terrorismfinansiering, spridning av massförstörelsevapen samt penningtvätt. Detta fall bedömdes som ett uppenbart och väsentligt fall av underlåtenhet eftersom det gällde en nationell lag som får konsekvenser för ECB:s exklusiva behörighet att bevilja och dra tillbaka auktorisationer inom SSM. Nästa tre nationella fall gällde kroatiska, grekiska och ungerska lagar som bland annat reglerade medborgarnas tillgång till kontanter. Dessa fall bedömdes som uppenbara och väsentliga fall av underlåtenhet eftersom det krävs en tillräcklig och effektiv tillgång till kontanttjänster för att kontanter ska vara fortsatt effektiva som lagligt betalningsmedel. Det femte nationella fallet gällde en ungersk lag om kritiska entiteters motståndskraft. Detta fall bedömdes som ett uppenbart och väsentligt fall av underlåtenhet eftersom de skyldigheter och tillsynsbefogenheter som fastställs enligt de relevanta lagarna har en inverkan på Magyar Nemzeti Banks oberoende enligt artikel 130 FEUF. Det sjätte nationella fallet gällde en ungersk lag som berör Magyar Nemzeti Bank. Detta fall bedömdes som ett uppenbart och väsentligt fall av underlåtenhet med tanke på lagens påverkan på Magyar Nemzeti Banks beslutande organ, förbudet mot monetär finansiering och de tillåtna aktiviteterna i de stiftelser som upprättats av Magyar Nemzeti Bank. Det sjunde nationella fallet gällde en ungersk lag beträffande mandattiden för en vice centralbankschef och vissa krav i fråga om vice centralbankschefers utnämning och entledigande, mot bakgrund av införlivandet av det reviderade kapitalkravsdirektivet (CRD)[97]. Detta fall bedömdes som ett uppenbart och väsentligt fall av underlåtenhet med tanke på dess påverkan på Magyar Nemzeti Banks beslutande organ och Magyar Nemzeti Banks oberoende.

ECB antog åtta yttranden om förslag till EU-rättsakter om i) en kortare cykel för värdepappersavveckling i EU, ii) tillsynskrav för kreditinstitut vad gäller transaktioner för värdepappersfinansiering enligt den stabila nettofinansieringskvoten, iii) förenkling av företagens hållbarhetsrapportering samt krav i fråga om tillbörlig aktsamhet och taxonomi, iv) icke-finansiell statistik över kommersiella fastigheter, v) införandet av euron i Bulgarien, vi) Perikles V-programmet för att bekämpa euroförfalskningar, vii) enkla, transparenta värdepapperiseringar och relaterade kapitalkrav och viii) förenklingen av reglerna för ekonomisk styrning.

ECB antog 37 yttranden om förslag till nationell lagstiftning. Yttranden om nationell lagstiftning omfattar ofta flera ämnen, beroende på vilken nationell lag som ECB hörs om och dess tillämpningsområde.^[82] ECB antog

• sjutton yttranden gällande nationella centralbanker, inklusive äganderätten till guldreserver, ledamöters mandattid och sammansättning i beslutande organ, förhindrande av intressekonflikter, regler för vinstutdelning, statskassekonton, deltagande i SSM, ansvarsområden under en civil kris, tillämpningen av krav på cybersäkerhet och motståndskraft, finansieringen av en medlemsstats kapitalinsats (kvot) i IMF samt stiftelser och pensioner,
• åtta yttranden gällande kontanter, inklusive tillgång till kontanttjänster, kontantgränser, kontanters status som lagligt betalningsmedel och fastställandet att det utgör en konstitutionell rätt att göra kontantbetalningar,
• sju yttranden om tillsynsoberoende och förhindrande av intressekonflikter,
• tre yttranden om särskilda bankskatter eller skatter på finansiella transaktioner,
• två yttranden om tillgången till betalningssystem,
• två yttranden om bedömningsförfarandet för sammanslagningar, avyttringar och förvärv,
• ett yttrande om digital operativ motståndskraft när det gäller betalningar,
• ett yttrande om övervakningen av leverantörer av finansiella meddelandetjänster,
• ett yttrande om portabilitet för IBAN-konton,
• ett yttrande om obligatoriskt godtagande av kontantlösa betalningar,
• ett yttrande om särskilda kreditinstitut med ett lägre tröskelvärde för startkapital om 1 miljon euro,
• ett yttrande om samverkan mellan nationell lag, SSM och sektorspecifika bankregler,
• ett yttrande om lägsta kassakravsprocent i ett icke-euroland,
• ett yttrande om översvämningsförsäkring,
• ett yttrande om beredskapsplanering vid civil kris,
• ett yttrande om makrotillsynsåtgärder kopplade till bolån.

9.3 Efterlevnad av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling

I artikel 271 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tilldelas ECB uppgiften att övervaka hur de nationella centralbankerna i EU efterlever förbuden i artiklarna 123 och 124 i fördraget samt i rådets förordningar (EG) nr 3603/93^[83] och 3604/93^[84]. Enligt artikel 123 är det förbjudet för ECB och de nationella centralbankerna att ge offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ rätt att övertrassera sina konton eller att ge dem andra former av krediter, eller att förvärva skuldförbindelser utgivna av dessa institutioner direkt från dem. Enligt artikel 124 är varje åtgärd som ger myndigheter, offentligrättsliga organ, EU-institutioner eller EU-organ en positiv särbehandling hos finansinstitut förbjuden i den mån åtgärden inte är baserad på tillsynsmässig hänsyn. Vid sidan om ECB-rådet övervakar även Europeiska kommissionen att medlemsstaterna följer dessa bestämmelser.

ECB övervakar också de köp som görs av de nationella centralbankerna i EU på andrahandsmarknaden av skuldinstrument utgivna av den egna offentliga sektorn, den offentliga sektorn i andra medlemsstater, EU-institutioner och EU-organ. Enligt skälen i rådets förordning (EG) nr 3603/93 får köp på andrahandsmarknaden av skuldförbindelser utställda av den offentliga sektorn inte användas för att kringgå artikel 123 i fördraget.

ECB:s övervakning vad gäller 2025 bekräftade att artiklarna 123 och 124 i fördraget överlag respekterades.

ECB fortsätter att övervaka Magyar Nemzeti Banks engagemang i Budapestbörsen eftersom centralbankens förvärv av ett majoritetsinnehav 2015 fortfarande kan anses utgöra en risk för monetär finansiering.

De nationella centralbankernas finansiering av den offentliga sektorns åtaganden gentemot Internationella valutafonden ska inte anses som monetär finansiering, förutsatt att den resulterar i fordringar på utlandet som har karaktär av reserver eller liknande tillgångar. De finansiella donationer som Nationale Bank van België/Banque Nationale de Belgique och Banque de France under tidigare år har gjort via Internationella valutafonden för att ge skuldlättnader till kraftigt skuldsatta fattiga länder resulterade inte i fordringar på utlandet och kräver därför fortsatt korrigerande åtgärder.

Banco de Españas finansiering av den spanska finansunderrättelseenheten (Servicio Ejecutivo de la Comisión de Prevención del Blanqueo de Capitales e Infracciones Monetarias – Sepblac) är oförenlig med förbudet mot monetär finansiering, eftersom Sepblac är en statlig myndighet. Arrangemangen gällande Sepblac bör därför övervägas på nytt för att säkerställa efterlevnad av förbudet.

10 ECB i förhållande till EU och omvärlden

ECB:s tre beslutande organ (ECB-rådet, direktionen och ECB:s allmänna råd) fortsatte att förbereda och fastställa den penningpolitiska inriktningen inom ramen för ECB:s mandat för Europa. ECB fortsatte också att föra en öppen och konstruktiv dialog med europeiska och internationella motparter under hela året. En central del av ECB:s ramverk för ansvarighet är den löpande interaktionen med Europa­parlamentet, framför allt genom regelbundna utfrågningar och korrespondens med utskottet för ekonomi och valutafrågor (ECON).

I ett bredare internationellt perspektiv stödde ECB G20:s ansträngningar för att stärka både banksektorn och andra sektorer och komma vidare med viktiga åtaganden för Basel III, kryptotillgångar, gränsöverskridande betalningar och finansiell stabilitet. ECB stödde även arbetet i Internationella valutafonden (IMF) genom sina bidrag till relevanta policydiskussioner.

10.1 ECB:s beslutsfattande

ECB-rådet, som är ECB:s främsta beslutande organ, träffades 15 gånger under 2025. Åtta av dessa sammanträden ägnades främst åt penningpolitiska beslut, vilka sammanfattas i kapitel 2. Sju av dessa sammanträden hölls i Frankfurt och ett i Florens med Banca d’Italia som värd. Vid resterande sju sammanträden – varav ett hölls i Frankfurt och övriga via videokonferens – låg fokus på Eurosystemets övriga uppgifter i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, såsom marknadsoperationer, betalningssystem, finansiell stabilitet, statistik och sedlar, eller också på mer interna frågor. Framför allt fattades strategiska beslut om större frågor av det slag som presenteras i denna årsrapport: den digitala euron, teman och motiv för den tredje sedelserien, införandet av euron i Bulgarien och förenklingen av EU:s bankregler. Sammanträdena kombineras ofta med seminarier om specifika policyfrågor. Vid sådana seminarier får ECB-rådets ledamöter ytterligare bakgrundsinformation och inleder en första informell reflektion och diskussion utan att några beslut fattas. ECB-rådet anordnade även en strategisk retreat i Porto, Portugal, i maj 2025. Denna retreat inriktades på 2025 års bedömning av den penningpolitiska strategin och omfattade även en workshop om den digitala euron.

Som framgår av diagrammet nedan fattade ECB-rådet också ett antal beslut genom skriftligt förfarande. Under 2025 genomfördes 456 skriftliga förfaranden om centralbanksfrågor^[85] och 948 om banktillsynsfrågor.

Under 2025 förändrades ECB-rådets sammansättning. Tre nya centralbankschefer utsågs av de behöriga nationella myndigheterna: Martin Kocher (Oesterreichische Nationalbank), Olaf Sleijpen (De Nederlandsche Bank) och Álvaro Santos Pereira (Banco de Portugal). Utöver detta fick två ledamöter – Mārtiņš Kazāks (Latvijas Banka) och Olli Rehn (Finlands Bank) – förnyat uppdrag i ECB-rådet.

Som tillkännagavs den 8 juli 2025 anslöt sig Bulgarien till euroområdet den 1 januari 2026. Dimitar Radev, centralbankschef för Българска народна банка (Bulgariens nationalbank), blev ny ledamot av ECB-rådet. För att förbereda sig inför Bulgariens anslutning till euroområdet hölls han från och med september 2025 informerad om ECB:s beslutsfrågor och deltog även i sammanträdena som observatör. Vad gäller rotationen av rösträtter i ECB-rådet anslöt sig den bulgariska centralbankschefen till gruppen som företräder 16 centralbanker från mindre euroländer och delar på 11 rösträtter.

Direktionen är det beslutsorgan som ansvarar för att bereda ECB-rådets sammanträden, genomföra penningpolitik och andra beslut samt hantera ECB:s dagliga verksamhet. Direktionen fortsatte att fatta merparten av sina beslut under sina sammanträden, som äger rum en gång i veckan på tisdagsförmiddagarna. Under 2025 höll direktionen 42 sammanträden och behandlade 977 dagordningspunkter, som omfattade ECB:s samtliga uppgifter samt interna frågor (t.ex. HR, budget, administration och IT-frågor). Utöver detta användes skriftliga förfaranden för informationspunkter eller för att fatta rutinmässiga beslut. Vissa beslut fattades också med delegering från ECB-rådet.

Diagram 10.1

Antal dagordningspunkter per beslutande organ

Diagram 10.2

Antal skriftliga förfaranden per beslutande organ

(exklusive skriftliga förfaranden som rör banktillsyn)

ECB:s allmänna råd – som är ett övergångsorgan som även omfattar centralbanks­chefer från nationella centralbanker utanför euroområdet – sammanträdde fyra gånger under 2025. Allmänna rådet diskuterade den makroekonomiska, monetära och finansiella utvecklingen i EU och utbytte åsikter om specifika policyfrågor av intresse för samtliga nationella centralbanker. Utöver detta genomfördes skriftliga förfaranden för att rådfråga eller informera ledamöterna i ECB:s allmänna råd om frågor som ligger inom dess mandat. Under 2025 beslutade ECB:s allmänna råd att minska antalet möten till två möten per år från och med 2026.

10.2 ECB:s ansvarighet

ECB tilldelas oberoende genom fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) för att säkerställa att ECB kan fullgöra sitt uppdrag att upprätthålla prisstabilitet utan politisk inblandning. Detta oberoende åtföljs av en ansvars­skyldighet gentemot EU-invånarna, som företräds av Europaparlamentet och dess valda ledamöter. ECB:s ansvarighetspraxis, som bygger på artikel 284.3 i FEUF, möjliggör en tvåvägsdialog med Europaparlamentet. På så vis kan ECB förklara sina policyer och beslut och ta del av de folkvalda företrädarnas farhågor. ECB:s ramverk för ansvarighet kompletteras slutligen av EU-domstolens rättsliga prövning.

Under 2025 deltog ECB:s ordförande i fyra ordinarie utfrågningar vid ECON-utskottet. Ordföranden deltog även i plenarsammanträdet om ECB:s årsrapport 2023. Vice ordföranden presenterade ECB:s årsrapport 2024 för ECON-utskottet i april. Samma dag publicerade ECB sin återkoppling på Europaparlamentets resolution om årsrapporten 2023. Under året svarade ECB på 15 skriftliga frågor från ledamöter i Europaparlamentet. Dessa frågor gällde exempelvis penningpolitik, ekonomiska utsikter, den digitala euron och institutionella frågor. I oktober 2025 genomförde också en delegation från ECON-utskottet ett årligt besök på ECB i Frankfurt am Main.

Under 2025 fortsatte ECB sitt nära samarbete med Europaparlamentet om den digitala euron. Direktionsledamot Piero Cipollone deltog i fyra åsiktsutbyten vid ECON-utskottet för att ge uppdateringar om hur projektet fortskred. Dess ordförande och utskottsledamöter hölls också informerade via meddelanden om alla större händelser som gällde den digitala euron. ECB tillhandahöll även tekniska analyser och underlag till Europaparlamentets ledamöter till stöd för den pågående lagstiftningsprocessen om en digital euro.

Enligt den ordinarie Eurobarometerundersökningen för våren 2025 stödde 83 procent av de svarande i euroområdet den gemensamma valutan, vilket var en ny rekordnivå.^[86] Stödet var fortsatt starkt i undersökningen för hösten 2025, där 82 procent av de svarande var positiva till euron. ECB har ett fortsatt starkt engagemang för att samarbeta på ett konstruktivt sätt med Europaparlamentet och invånarna i euroområdet. Genom att förklara sina beslut, ta itu med allmänhetens oro och föra en öppen dialog vill ECB stärka förtroendet och säkerställa ett effektivt fullgörande av sina ansvarsskyldigheter.

10.3 Internationella förbindelser

G20

Under Sydafrikas G20-ordförandeskap 2025 – som inriktades på solidaritet, jämlikhet och hållbarhet – kämpade den globala ekonomin i motvind till följd av höga och volatila USA-tullar, Rysslands krig mot Ukraina och konflikter i Mellanöstern. Mot denna bakgrund uppmuntrade ordförandeskapet till multilateralt samarbete mellan G20-medlemmarna. G20 enades om en kommuniké i juli, ett ministeruttalande om skuldhållbarhet i oktober och ett uttalande av G20-ländernas ledare i Johannesburg den 22–23 november. Ordförandeskapet satte Afrika och Globala syd i centrum för G20:s dagordning. Viktiga prioriteringar omfattade skuldhållbarhet, en uppskalning av klimatfinansieringen och rättvis tillgång till kritiska mineraler samt ett stärkt politiskt samarbete för inkluderande ekonomisk tillväxt, livsmedelssäkerhet och artificiell intelligens. ECB anförde att lika konkurrensvillkor i alla jurisdiktioner är avgörande för att minska gränsöverskridande spridningseffekter och skydda finansiell stabilitet. ECB välkomnade åtaganden kopplade till G20:s färdplan för att stärka gränsöverskridande betalningar samt ett fullständigt och snabbt genomförande av överenskomna reformer och internationella standarder, däribland Basel III. Vidare välkomnade ECB stödet till Financial Stability Boards (FSB) rekommendationer om skuldsättning i finansiell förmedling utanför banksektorn (NBFI) samt FSB:s översyn av genomförandet av dess övergripande rekommendationer för kryptotillgångar och stablecoins. ECB uppmuntrade också till fortsatt arbete om NBFI, som bör stödjas genom bättre data och gränsöverskridande informationsutbyte, för att säkerställa ett effektivt genomförande och minska systemrisk.

Policyfrågor som rör IMF och den internationella finansiella arkitekturen

Mot bakgrund av ansträngningarna för att anpassa och stärka den internationella finansiella arkitekturen fortsatte ECB, i egenskap av större centralbank, att spela en aktiv roll i policydiskussionerna vid IMF^[87] vad gäller frågor som är relevanta för dess eget mandat. IMF har inlett tre större översyner som ska slutföras under 2026. Översynen av programutformning och villkorlighet syftar till att förbättra utlåningsprogrammen så att de bättre stöder de låntagande ländernas externa bärkraftighet och motståndskraft. Vid den omfattande översynen av övervaknings­verksamheten kommer det att göras en samlad bedömning av det framväxande övervakningslandskapet och prioriteringar fastställas för de kommande fem åren. Översynen av programmet för granskning av den finansiella sektorn (FSAP) kommer att bedöma hur effektivt FSAP är för att åtgärda områden med ökande sårbarheter, omfattningen av NBFI och effekterna av IMF:s policyrådgivning. ECB deltar aktivt i dessa översyner.

IMF fortsatte även sitt arbete för att genomföra den 16:e allmänna översynen av kvoterna (som kommer att leda till att IMF:s kvotresurser ökar med 50 procent) och hade samtidigt för avsikt att under 2026 ta fram ett antal principer som ska vägleda framtida diskussioner om IMF:s kvoter och styrning, inklusive den 17:e allmänna översynen av kvoterna. När det gäller resurser till IMF:s förvaltningsfonder gjordes ytterligare framsteg med tillhandahållandet av utlovade finansiella resurser – antingen som särskilda dragningsrätter eller som motsvarande bidrag – till Poverty Reduction and Growth Trust och Resilience and Sustainability Trust, där de flesta åtaganden nu har uppfyllts. EU-medlemsstaterna och deras nationella centralbanker är betydande bidragsgivare till dessa förvaltningsfonder.

De globala ansträngningarna för att hantera skuldutmaningar ökade ytterligare under 2025. IMF och Världsbanken gjorde framsteg med att bistå länder som har en hållbar skuldsättning, men har svårt att betala av sina lån. IMF började se över ramverket för skuldhållbarhet för låginkomstländer, och Global Sovereign Debt Roundtable publicerade sin vägledning för skuldomstrukturering^[88] för att ytterligare påskynda skuldomstruktureringar och göra dem mer förutsägbara. ECB stöder de internationella finansiella institutionernas ansträngningar för att främja arbetet med skuldhållbarhet.

Ruta 8
Eurons internationella roll

En internationell valuta är en valuta som används i stor utsträckning utanför sin hemmajurisdiktion. Sådana valutor fungerar globalt som betalningsmedel, värdebevarare och räkneenhet för prissättning av avtal och tillgångar. Centralbanker världen över håller reserver i internationella valutor, medan företag och hushåll använder dem för att handla, låna, investera och spara – parallellt med sin inhemska valuta.

Ända sedan starten har euron hållit ställningarna som den näst viktigaste internationella valutan efter den amerikanska dollarn (diagram A). ECB publicerar varje år en granskning, där man presenterar ett sammansatt index för eurons internationella roll. Indexet beräknas som ett enkelt aritmetiskt genomsnitt av eurons andel för ett brett spektrum av indikatorer. Efter en inledande uppgång under åren direkt efter införandet av den gemensamma valutan har det sedan 2017 stabiliserats i intervallet 18–20 procent i såväl fasta som flytande växelkurser (diagram B).

Diagram A

Ögonblicksbild av det internationella monetära systemet

Euron är fortfarande den näst viktigaste valutan i det internationella monetära systemet

(procent; Q4 2024)

Den senaste tidens geopolitiska utveckling utgör både utmaningar och möjligheter för eurons internationella roll. Å ena sidan har vissa centralbanker ökat sina guldköp, Brics-länderna undersöker alternativ till traditionella gränsöverskridande betalningssystem och USA-administrationen stöder användningen av dollarbaserade stablecoins globalt. Å andra sidan bör det också bidra till att öka det globala förtroendet för euron om man stärker Europas geopolitiska trovärdighet och på nytt bygger upp dess hårda makt. Samtidigt utlöste de tullar som infördes av USA-administrationen i början av april 2025 en kraftig försvagning av den amerikanska dollarn parallellt med högre långa räntor – en sällsynt korrelation mellan olika tillgångsslag. Detta indikerar att investerarna kanske i allt högre grad skärskådar den amerikanska dollarns roll som säker tillflyktsort, vilket skulle kunna få konsekvenser för det internationella valutalandskapet.

Diagram B

Sammansatt index över eurons internationella roll

Eurons internationella roll har varit i stort sett oförändrad under de senaste tio åren

(procent; i flytande och fasta växelkurser kv 4 2024; fyra kvartals glidande medelvärde)

Ett föränderligt landskap skulle kunna skapa förutsättningar för att euron ska få en ökad internationell roll. Detta skulle få positiva konsekvenser för euroområdet. För det första skulle en starkare efterfrågan på räntebärande värdepapper i euro göra att stater och företag kan låna till lägre räntor. För det andra skulle en ökad eurodenominerad handel isolera euroområdet mot valutafluktuationer. För det tredje skulle en starkare internationell roll för euron stärka Europas strategiska autonomi och bidra till att skydda Europa mot sanktioner eller andra tvångsåtgärder.

Men för att euron ska utvecklas och blomstra måste den stödjas genom rätt politik. En viktig prioritet för de europeiska beslutsfattarna måste vara att gå vidare med spar- och investeringsunionen för att dra full nytta av de europeiska finansmarknaderna. Att undanröja hinder inom EU är avgörande för att stärka eurofinansieringsmarknadernas djup och likviditet, vilket är en förutsättning för att euron ska användas i större utsträckning. Den planerade obligationsutgivningen på EU-nivå – i takt med att Europa tar hand om sitt eget försvar – skulle kunna utgöra ett viktigt bidrag för att uppnå dessa mål.

ECB spelar också en roll. I en mer volatil geopolitisk miljö är det viktigt att påskynda framstegen med en digital euro för att främja europeisk suveränitet. Något annat som kommer att öka motståndskraften är att förbättra de gränsöverskridande betalningssystemen mellan euron och andra valutor. Att erbjuda avvecklingslösningar för institutionella finansiella transaktioner som är registrerade på DLT-plattformar i centralbankspengar kommer både att öka de europeiska finansmarknadernas effektivitet och höja eurons globala attraktionskraft. Likviditetslinor i euro till centralbanker utanför euroområdet kommer dessutom att signalera att ECB står redo att under stressade marknadsförhållanden tillhandahålla en säkerhetsmekanism för att skydda den penningpolitiska transmissionen. Även dessa likviditetslinor kan i förlängningen främja att euron används i globala finansiella och kommersiella transaktioner.

Slutligen underbyggs eurons globala attraktionskraft av att det förs en sund politik i euroområdet, samt av att det finns starka regelbaserade institutioner och en geopolitisk trovärdighet. Att upprätthålla rättsstatsprincipen är också avgörande för att bibehålla och potentiellt öka det globala förtroendet för euron.

11 Främja etik, god styrning samt social och miljömässig hållbarhet

Som offentlig institution har ECB ett ansvar gentemot EU-invånarna och deras folkvalda företrädare. Detta ansvar omfattar effektiv kommunikation och att involvera olika målgrupper, upprätthållande av högsta etiska standarder och transparens, bedöma effekterna av klimat- och naturrelaterade risker och att stärka sina medarbetare.

11.1 Miljö, samhällsansvar och styrningsrelaterade frågor

I det här kapitlet behandlas viktiga insatser inom ESG-området (miljö, samhällsansvar och styrning) under 2025 enligt följande: I avsnitt 11.2 beskrivs hur ECB löpande arbetar för att stärka sina styrningsramar. Detta inbegriper ett nära samarbete med liknande institutioner på europeisk och internationell nivå för att stärka etik, integritet och korrekt agerande. I avsnitt 11.3 beskrivs ECB:s initiativ för att öka sin utåtriktade verksamhet och stärka transparensen, tillgängligheten och engagemanget gentemot medborgare och allmänheten. I avsnitt 11.4 beskrivs det viktigaste som har hänt inom HR-området under 2025. Här finns också nyckeldata om mångfalden bland ECB:s medarbetare. Avsnitt 11.5 behandlar slutligen ECB:s klimat- och naturarbete och innehåller närmare information om mer specialiserade publikationer inom detta område.

ECB hanterar klimatrisker som en del av sina ramverk för att hantera både finansiella och icke-finansiella risker, vilket beskrivs i kapitlet om riskhantering i ECB:s årsbokslut 2025.

Ytterligare information finns i andra avsnitt av denna årsrapport och på ECB:s webbplats (se tabell 11.1 nedan).

11.2 Stärka etik och integritet

ECB:s Compliance and Governance Office (CGO) stöder direktionen när det gäller att skydda ECB:s integritet och anseende, främja etiska uppförandestandarder och stärka dess ansvarighet och transparens.

Kommittén för etik- och regelefterlevnad fortsatte att bistå institutioner i Eurosystemet och den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) vid genomförandet av de etiska riktlinjerna. Detta omfattade bland annat att ge vägledning om restriktioner för privata finansiella transaktioner och intressekonflikter i fråga om externa aktiviteter och obetald ledighet. Kommittén organiserade även tematiska sessioner med externa talare. Eftersom även institutioner utanför Eurosystemet och SSM var inbjudna, deltog över 50 olika offentliga institutioner och organisationer. Under 2025 inrättade kommittén en särskild arbetsgrupp för etik och artificiell intelligens (AI). Denna arbetsgrupp utarbetade icke-bindande, vägledande principer som ska främja en etisk och ansvarsfull utformning och användning av AI-system. Arbetsgruppen gav också praktisk vägledning till Eurosystemet och SSM-institutioner. I linje med sitt åtagande att främja medvetenheten om etik och integritet anordnade kommittén ett särskilt etikquiz och bjöd in externa talare som belyste etik, allmänhetens förtroende och mänskligt beteende ur ett beteendevetenskapligt perspektiv. Båda evenemangen mötte stor uppslutning från Eurosystemets och SSM:s medarbetare.

På europeisk nivå var CGO med och organiserade den interinstitutionella etikdagen tillsammans med andra EU-institutioner, EU-organ och EU-byråer. Över 600 kollegor deltog från 15 olika institutioner. Tillsammans med företrädare från andra institutioner deltog ECB:s chef för compliance-enheten i en paneldiskussion om hur etik påverkar organisationskulturen. På en mer övergripande internationell nivå deltog ECB aktivt i utbytet av kunskap och bästa praxis inom etiknätverket för multilaterala organisationer (Enmo). ECB var vice ordförande för nätverket och bidrog till dess möten, arbetsgrupper och det årliga medlemsmötet, som Asian Infrastructure Investment Bank stod värd för. Detta globala samarbete banade väg för antagandet av standarderna för etiska funktioners arbete i april 2025.

Introduktionsprogrammen för nyanställda genomfördes i vanlig ordning. Utöver detta tillhandahöll CGO utbildningar som var utvecklade för specifika verksamhets­funktioner samt repetitionskurser om reglerna för privata finansiella transaktioner. Allmänna informationsinsatser och uppsökande initiativ omfattade den årliga globala etikdagen, med montrar öppna för alla ECB-medarbetare.

Antalet förfrågningar till CGO ökade från 3 070 under 2024 till 3 532 under 2025 (diagram 11.1), vilket berodde på informationsinitiativ och långsiktiga insatser för att utveckla intuitiva digitala verktyg. Liksom under tidigare år bekräftade CGO:s årliga regelefterlevnadskontroller att ECB:s medarbetare på olika nivåer fortsatte att följa reglerna om privata finansiella transaktioner.

Diagram 11.1

Översikt över förfrågningar från ECB:s medarbetare 2025

ECB:s oberoende etikkommitté – tillsammans med ECB:s revisionskommitté – kompletterar ECB:s styrningsstruktur. Kommittén ger högre ECB-tjänstemän vägledning i etikfrågor, framför allt vad gäller privat verksamhet och avlönad yrkesverksamhet efter avslutat uppdrag och bedömer deras intresseförsäkringar. Kommittén följer också utvecklingen i fråga om etik och korrekt agerande, både i Europa och internationellt.

Under 2025 granskade kommittén hur högre tjänstemän hade efterlevt reglerna om privata finansiella transaktioner med hjälp av intresseförsäkringar och utfärdade 35 yttranden. Femton av dessa yttranden gällde restriktioner efter avslutad anställning (och några av dem innehöll rekommendationer om karensperioder). Etikkommitténs yttranden offentliggörs på ECB:s webbplats sex månader efter utfärdandedatum.

11.3 Kommunikation och transparens

Förra året präglades av utmanande förhållanden, vilket försvårade kommunikationen avsevärt. Parallellt med en exceptionell ekonomisk osäkerhet, geopolitiska spänningar, ökande populism och förnyade diskussioner om centralbankers oberoende ökade pressen vad gäller finansieringen av Europas säkerhet, stabilitet och tillväxt. Resultaten av ECB:s centrala politik bidrog dock till att förmedla ett lugnande budskap. Man hade lyckats få ner inflationen så att den låg i närheten av ECB:s tvåprocentsmål, penningpolitiken fungerade väl och euroområdets banksystem var fortsatt motståndskraftigt. Dessa framgångar kan ha gått obemärkt förbi för många. Även om priserna inte längre steg lika fort låg de fortfarande högre än de hade gjort före inflationsuppgången. Detta förstärkte européernas bestående oro för levnadskostnaderna, inflationen och hushållsbudgeten. I och med att det kom alltmer högljudda krav på en förenkling eller rent av en avreglering inom den finansiella sektorn krävdes det en genomtänkt, balanserad och effektivt kommunicerad respons. Med ECB:s nya ramverk för karriärutveckling och personal­relationer och en storskalig flytt från Eurotower till en ny byggnad och ett innovativt arbetsplatskoncept behövdes det slutligen också stödjande intern kommunikation.

Med tanke på de aktuella utmaningarna är ECB fast beslutet att fortsätta anpassa sig efter det föränderliga kommunikationslandskapet, vilket bekräftades under 2025 års bedömning av den penningpolitiska strategin. I samband med detta gjordes en samlad genomgång av insatserna för att modernisera ECB:s kommunikation sedan 2021 års strategiöversyn. Genomgången visade att det fanns en ökad allmän medvetenhet om ECB:s prisstabilitetsmål. Det konstaterades att ECB och de nationella centralbankerna hade gjort betydande insatser för att stärka dialogen med allmänheten och den uppsökande verksamheten – samt att förbättra kommunikationen vad gäller läsbarhet och tillgänglighet. Allmänheten har dock fortfarande en begränsad förståelse av vad Eurosystemet gör och hur ekonomin och den finansiella sektorn fungerar. Mot denna bakgrund bekräftade ECB på nytt sitt åtagande att förklara sin penningpolitiska strategi och sina penningpolitiska beslut så tydligt som möjligt för alla målgrupper.

Alltfler belägg visar att penningpolitiken skulle kunna få större genomslagskraft i ekonomin om konsumenterna generellt sett hade bättre kunskap om ekonomin och vilken roll centralbankerna spelar.^[90] Att främja finansiell kunskap är därför ett centralt fokusområde. En väg framåt skulle kunna vara att ta vara på synergier och fördelar från samarbetet i Eurosystemet. Ett exempel på detta var de fem åtagandena för att driva på frågan om finansiell kunskap som lanserades på den internationella kvinnodagen 2025.

Anpassa kommunikationen genom innovativa tillvägagångssätt

I januari 2025 startade ECB sin Youtube-kanal Espresso Economics som framför allt riktar sig till yngre tittare. I dessa videor förklaras grundläggande ekonomibegrepp på ett enkelt och underhållande sätt. Frågor med koppling till yngre personers vardagsupplevelser visade sig vara mest populära, t.ex. varför yngre personer upplever att priserna stiger så mycket och att det har blivit så orimligt dyrt att köpa ett hus eller oron för jobben i en tid som präglas av AI och att arbeta för gigekonomin. I andra videor som fick många tittare förklarades aktuella frågor på ett lättillgängligt sätt, baserat på ECB-experternas analys. Det var t.ex. videor om hur klimatförändringarna påverkar livsmedelspriserna, vad tullar har för betydelse för ekonomin eller hur uppmärksamhetsekonomin fungerar.

ECB:s poddcast nådde två betydande milstolpar under 2025: sitt 100:e avsnitt och en miljon lyssnare för serien som helhet. För att hålla jämna steg med lyssnarnas förändrade preferenser fortsatte ECB att utveckla både poddcastformat och innehåll.

Olika teman togs också upp i ECB:s blogg, där både ECB:s direktionsledamöter och experter delar med sig av sina synpunkter och analyser. Det handlade om alltifrån de europeiska konsumenternas respons på USA:s tullar och utländska arbetstagares betydelse för att driva tillväxt till värmeböljornas betydelse för priserna eller vilka risker som stablecoins utgör för Europa. Dessa blogginlägg har fått ett stort internationellt genomslag i vanliga medier, vilket visar hur effektiv denna kanal är för att göra ECB:s insikter tillgängliga för en bredare publik.

ECB och dess huvudbyggnad fortsatte att locka besökare från hela Europa och andra delar av världen. Under 2025 deltog över 23 000 besökare i nära 700 aktiviteter, inklusive föreläsningar och rundturer på ECB:s besökscentrum, som hade fått nya utställningsobjekt. En ny video om ECB publicerades där besökare i såväl digitala som fysiska kanaler kunde få ökad förståelse för hur ECB:s arbete gör skillnad i deras liv.

Artificiell intelligens (AI), särskilt tillämpningen av stora språkmodeller och maskingenererat innehåll i kommunikation, får allt större betydelse för ECB. ECB både påverkas av den ökade AI-användningen och använder AI för sin egen kommunikation.

Även under 2025 användes maskingenererat innehåll, särskilt bilder och videor, i skadligt syfte mot ECB. ECB har särskilda protokoll för att identifiera och hantera detta. Attackerna omfattade falska konton på sociala medier som utgav sig för att tillhöra ECB eller ECB:s beslutsfattare, deepfake-videor av ordföranden och andra direktionsledamöter samt felaktig information och desinformation på sociala och traditionella medier. Eftersom dessa incidenter blir alltfler och den nya tekniken gör det allt svårare att skilja innehållet från ECB:s verkliga information eller företrädare, kommer insatserna och de interna samordningsprocesserna att stärkas ytterligare.

En stor del av den felaktiga informationen och konspirationsnarrativen, både online och offline, gällde den digitala euron. ECB har prioriterat proaktiv, faktabaserad kommunikation i olika kanaler och format för att säkerställa att allmänheten har tillgång till korrekt och aktuell information.

AI har också fördelaktiga användningsområden, som länge har utnyttjats i ECB:s kommunikation. Denna teknik har framför allt hjälpt institutionen att hantera en allt större efterfrågan på översättningar, framför allt inom banktillsyn, samt att öka räckvidden för sin kommunikation. Under 2025 maskinöversattes över 45 miljoner sidor – främst för interna ändamål – genom verktyget eTranslation som ECB har fått tillgång till via Europeiska kommissionen. När det gäller officiella ECB-dokument som ska användas för extern kommunikation på de officiella EU-språken behövs det fortfarande en slutlig kvalitetsgenomgång av mänskliga översättare.

Kommunicera om vår valuta i kontanter och digital form

Det mest påtagliga bandet mellan invånarna i euroområdet och deras centralbank är kontanterna – framför allt eurosedlarna. Sedlarnas framtida utformning är därför intressant för den bredare allmänheten. Under 2025 inriktades kommunikationen om sedlarna på att informera om de tänkbara framtida motiv som valts ut och startskottet för formgivningstävlingen. De omfattande kommunikationsinsatserna och utåtriktade aktiviteterna i samband med dessa händelser stärkte budskapet att ECB och Eurosystemet är fast beslutna att se till att kontanter fortsätter att vara en giltig och tillgänglig betalningsmetod.

Mot bakgrund av det ökade allmänna intresset ökade också ECB sina kommunikationsinsatser om den digitala euron. Genom databaserade analyser undersöktes t.ex. projektets kostnader och konsekvenser för den finansiella stabiliteten för att på så sätt öka transparensen och komma till rätta med missuppfattningar. Dessutom bidrog många intervjuer, tal, parlamentsutfrågningar, poddsändningar och debattartiklar med ordföranden och direktionsledamöterna till att ge en mer välgrundad debatt bland allmänheten och EU:s lagstiftare.

Bulgariens införande av euron utgjorde också en möjlighet att fira den gemensamma valutans framgångar tillsammans med den bredare allmänheten i EU. Euron fortsätter att förena européerna över gränserna, underlätta människors vardag, resor och handel och främja allmänt välstånd i hela euroområdet. ECB lyfte fram denna händelse genom ett antal riktade kommunikationsinsatser. Dessa omfattade ordförandens tal på temat Bulgarien inför euron – på väg mot en gemensam framtid, ett blogginlägg om eurons popularitet vid införandet och utåtriktad verksamhet genom bulgariska digitala innehållsskapare och ett antal inlägg på sociala medier. Den mest synliga åtgärden var att ECB lyste upp sin fasad för att fira att Bulgarien anslöt sig till euroområdet – bilder av detta nådde miljontals människor, särskilt på sociala medier.

Allmänhetens tillgång till ECB-handlingar

ECB:s ramverk för allmänhetens tillgång är avgörande för att leva upp till ECB:s åtagande om transparens. Det främjar transparens och öppenhet, stärker ECB:s demokratiska legitimitet genom att ge en omfattande tillgång till ECB:s handlingar och skyddar samtidigt institutionens oberoende och effektiva funktion.

Under 2025 fick ECB fler förfrågningar från allmänheten om tillgång till handlingar. Totalt inkom 86 förfrågningar, jämfört med 74 under 2024. Förfrågningarna täckte ett brett spektrum av ämnen, däribland institutionella frågor/styrningsfrågor, centralbanksverksamhet och banktillsyn. Liksom under 2024 gällde förfrågningarna framför allt institutionella och interna frågor, t.ex. HR-policy.

I linje med ECB:s åtagande för transparens offentliggjordes dokumenten för allmänheten vanligtvis via ECB:s offentliga register över handlingar efter sådana förfrågningar. ECB utarbetade också 2025 års översikt över ämnen som behandlats i förfrågningarna om tillgång till handlingar.

CGO genomförde informationsinsatser för att öka medvetenheten om den rättsliga ramen för tillgång till handlingar och främja en gemensam öppenhetskultur inom institutionen. Initiativen riktade sig antingen till alla medarbetare eller var särskilt utformade för specifika verksamhetsområden.

Europeiska ombudsmannen kunde inte konstatera några administrativa missförhållanden vad gäller ECB:s hantering av allmänhetens förfrågningar om tillgång till handlingar.

11.4 Investeringar i medarbetare för att säkerställa att ECB förblir motståndskraftigt och framtidsorienterat

Under 2025 fortsatte ECB att investera i sina medarbetare för att stärka organisationens motståndskraft. Omställningen till dynamiska arbetsplatser bidrog till att skapa organisatorisk agilitet, tillgänglighet och ett starkare tvärfunktionellt samarbete och ledde samtidigt till ökad kostnadseffektivitet och bättre balans mellan arbete och fritid. Nya digitala HR-verktyg och riktad inlärning – som bland annat omfattade artificiell intelligens (AI) och mångfald – gjorde det enklare att tillhandahålla stöd, synliggöra utvecklingsmöjligheter och främja en inkluderande arbetskultur.

Arbetskultur

I samband med att 2 440 kollegor omlokaliserades blev nästan hälften av alla ECB:s medarbetare placerade i en ny typ av kontorsmiljö. Under flytten omlokaliserades 1 700 personer till Gallileo-byggnaden och 740 till ECB:s huvudbyggnad. Övergången till dynamiska arbetsplatser, som bland annat omfattar delat skrivbord, främjar flexibilitet, inkludering och innovation bland ECB:s medarbetare. ECB:s banktillsyn gick in i en ny fas när alla samlades under ett tak i Gallileo-byggnaden. Inom två år väntas samtliga ECB:s medarbetare arbeta på dynamiska arbetsplatser, vilket syftar till att stärka kostnadseffektiviteten och hybridsamarbetet och samtidigt främja självständighet.

ECB såg över sitt ramverk för rapportering, utredning och disciplinära åtgärder så att det bättre stöder en arbetsplats som präglas av respekt. De nya reglerna medförde ett förtydligande av rapporteringskanalerna och en effektivisering av utredningarna av oegentligheter, som kommer att hanteras av en specialenhet. Utöver detta stärktes även ramverket för visselblåsning. Med dessa förändringar blir det ett starkare fokus på förebyggande arbete, tidig hantering och stöd till de berörda kollegorna, bland annat genom att stärka de proaktiva skyddsåtgärderna om det finns en risk för repressalier.

Under 2025 lanserade vi en ny undersökning för att bli ännu bättre på att lyssna på medarbetarna, så att vi kan agera på deras feedback snabbare och mer effektivt. Den första undersökningen inleddes i november och 75 procent av alla berättigade medarbetare deltog. Resultaten kommer att ligga till grund för uppföljningen 2026.

Talang- och karriärutveckling

ECB:s karriärportal omfattar nu även en intern talangmarknad för ECB:s medarbetare och ger ytterligare möjligheter till yrkesmässig utveckling. Tre typer av möjligheter tillkom: arbetsuppgifter, projekt och möjlighet att följa en kollegas arbete genom ”skuggning”. Genom att ta del av eller tillhandahålla sådana möjligheter kan medarbetarna bredda sin kompetens, tillämpa sina kunskaper i ett nytt team eller verksamhetsområde och utforska nya miljöer. På så sätt uppnås rörlighet samtidigt som de skapar nya kontakter.

En stor andel av medarbetarna har visat intresse för och/eller tagit del av de nya möjligheterna eller de arbetsbyten och mentorskap som redan tidigare erbjöds via plattformen. Under 2025 användes portalen av mer än 2 000 medarbetare.

På ECB är rörlighet något som uppmuntras för att främja medarbetarnas kompetensutveckling och anpassningsbarhet. Under 2025 var den interna rörligheten 6,6 procent.^[91] Omkring 57 procent av rörligheten genomfördes mellan olika verksamhetsområden, jämfört med 43 procent av rörligheten inom verksamhetsområden. Detta tyder på att man har varit framgångsrik med att möjliggöra större förflyttningar och uppmuntra till anpassningsbarhet.

Även extern rörlighet stöds för att medarbetare under begränsad tid ska kunna få ny erfarenhet inom andra organisationer. Många ECB-medarbetare är en period hos andra organisationer inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS) eller den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM). Under 2025 inledde 1,3 procent av personalen extern rörlighet till följd av policyn att bevilja obetald tjänstledighet för rörlighet.

Under 2025 inleddes den sjunde upplagan av Schumanprogrammet, med ökat deltagande från ECBS och SSM. Totalt sett föreslogs 93 projekt av 23 olika institutioner, vilket ledde till 220 ansökningar. Av dessa projekt erbjöds till sist 41 projekt som utstationeringsmöjligheter, vilket innebar att 47 personer kunde delta i utbyten mellan ECB, nationella behöriga myndigheter och nationella centralbanker. Totalt sett deltog 18 länder och 23 institutioner. Detta utgjorde en uppgång, både sett till antal projekt och antal deltagare, jämfört med 2024.

Kursutbudet om AI syftar till att bygga upp förtroende och praktiska färdigheter för att hjälpa personalen att förstå och använda AI på ett ansvarsfullt sätt på ECB. Under 2025 deltog över 1 400 medarbetare i utbildningar för att bygga upp AI-kapacitet, med alltifrån grundläggande kurser till mer tekniska och avancerade program.

Mångfald och inkludering

I en föränderlig omvärld är ECB fast besluten att främja lika möjligheter genom sin portfölj för mångfald och inkludering. Denna portfölj, som har tagits fram på uppdrag av direktionen och leds av generaldirektoratet för personalfrågor (GD HR), omfattar befintliga och nya åtgärder för att avlägsna strukturella hinder, stärka rättvisa system och främja en inkluderande kultur. Detta är ett gemensamt åtagande: Bland de högre cheferna finns personer som särskilt driver denna fråga och gynnar mångfald och inkludering på ledningsnivå. Utöver detta finns mångfalds- och inkluderings­ambassadörer som kopplar agendan till sina respektive affärsenheter och sex personalnätverk som ger olika grupper en starkare röst och främjar samhörighet och kollegialt stöd. Dessa insatser stöds av en särskild mångfalds- och inkluderings­rådgivare och ett team på GD HR, som integrerar ett mångfalds- och integreringsperspektiv i policyer och möjliggör dialog. Parallellt med detta genomfördes regelbundna utbyten mellan ECBS och SSM som ytterligare stärkte den samlade effekten.

Två genusstrategier med tillhörande mål har varit avgörande för att uppnå betydande framsteg för jämställdhet inom ECB. Sedan 2019 har den kvinnliga representationen ökat mest i lönegrupperna K–L, med en uppgång på 8,2 procentenheter, och uppgick därmed till 39,4 procent i slutet av 2025. Den kritiska massan på 33 procents kvinnlig representation har uppnåtts för alla nivåer, från analytiker till högsta ledning.

Parallellt med dessa insatser stärkte ECB sin inkluderande kultur genom dialog med medarbetare på många olika sätt. Serien med samtal om genusfrågor fortsatte och engagerade medarbetarna i viktiga frågor, såsom könsnormer, maskulinitet och jämlik vård. Ett internt samtal hölls även om interkulturell intelligens. Inkluderingen av LGBT+ främjades genom deltagande i Frankfurts Pride-evenemang.

Under 2025 fokuserade ECB:s mångfaldsmånad på inkludering av personer med funktionsnedsättning. En rad olika initiativ inleddes för att stärka organisationens funktionshinderkompetens, dvs. tryggheten i att inkludera personer med funktionsnedsättning. Höjdpunkterna omfattade riktade workshops för chefer och en omslutande upplevelse av synnedsättningar som genomfördes i samarbete med Frankfurts dialogmuseum.

En överblick över våra medarbetare

Personalstruktur 2025

11.5 Fördjupa vår förståelse av klimat- och naturrelaterade risker

Uppvärmningstakten i Europa är två gånger så hög som det globala genomsnittet, med landtemperaturer som redan ligger 2,1 °C över förindustriella nivåer.^[92] Detta håller redan på att påverka ekonomin. Mellan 2021 och 2024 orsakade väder- och klimatrelaterade katastrofer ekonomiska förluster i EU till ett sammanlagt belopp av 208 miljarder euro, vilket motsvarade ett genomsnitt av 0,32 procent av årlig BNP.^[93] Den biologiska mångfalden och ekosystemhälsan i Europa försämras också till följd av klimatförändringarna och andra effekter av människans aktiviteter.^[94]

I 2025 års strategibedömning konstaterade ECB på nytt att klimatförändringarna har långtgående konsekvenser för prisstabiliteten genom sin påverkan på ekonomins och det finansiella systemets struktur och konjunkturdynamik. ECB-rådet klargjorde också vilken avgörande roll naturrelaterade risker har för fullgörandet av dess uppdrag. Framför allt åtog sig ECB-rådet att, inom sitt mandat, säkerställa att både klimatförändringarnas och naturförstöringens konsekvenser beaktas i penning­politiken och centralbanksverksamheten. Säkerställandet av en ansvarsfull hantering av klimat- och naturrelaterade risker integreras även i tillsynsprioriteringarna för 2026–2028.

Under 2025 fortsatte ECB:s och Eurosystemets kommittéer att integrera klimat- och naturrelaterade risker i sin kärnverksamhet.^[95] De genomförde redan gjorda åtaganden^[96] och intensifierade arbetet inom tre fokusområden: navigera omställningen till en grön ekonomi, hantera klimatförändringarnas ökade fysiska påverkan och påskynda arbetet med naturrelaterade risker. Eftersom de klimat- och naturrelaterade riskerna får en allt större ekonomisk och finansiell påverkan är ECB fast beslutet att fortsätta på den inslagna vägen inom ramen för sitt mandat. I slutet av året uppdaterade ECB de kommande åtgärderna för att förstärka sin analytiska och operativa förmåga.

Figur 11.1

Översikt över de viktigaste planerade klimat- och naturrelaterade aktiviteterna

ECB fortsatte att beakta och rapportera klimatrelaterade risker som en del av sitt genomförande av penningpolitiken. Eurosystemet publicerade den tredje årliga klimatrelaterade finansiella rapporteringen för sina penningpolitiska portföljer och ECB:s valutareserver. Rapporteringen visade att koldioxidutsläppen kopplade till dessa tillgångar fortsatte att minska. Vidare fastställde ECB-rådet ett delmål för att övervaka avkarboniseringsbanan för de samlade företagsportföljerna i linje med Parisavtalets och den europeiska klimatlagstiftningens mål. Om de samlade företagsportföljerna avviker från den önskade genomsnittliga avkarboniserings­banan, kommer ECB-rådet att inom ramen för sitt uppdrag bedöma behovet av korrigerande åtgärder från fall till fall. I denna rapportering infördes även en ny explorativ indikator för att mäta företagsobligationsinnehavens exponering mot sektorer som i väsentlig grad är beroende av eller påverkar naturen.

Vad gäller ramverket för säkerheter har de nationella centralbankerna i Eurosystemet sedan slutet av 2024 implementerat gemensamma standarder för klimatrelaterade risker i de interna kreditbedömningssystem (ICAS) de använder för icke omsättbara tillgångar (se avsnitt 2.3). I ett inlägg i ECB:s blogg förklaras närmare hur ECB strävar efter att på ett korrekt sätt inkludera klimatförändringsrisker i kreditbetyg. I juli 2025 beslutade ECB-rådet att införa en klimatfaktor för att skydda värdet av Eurosystemets säkerheter i händelse av klimatrelaterade omställnings­chocker (se avsnitt 2.3). Detta mått kommer från och med den 15 juni 2026 att tillämpas för omsättbara tillgångar som ges ut av icke-finansiella företag. I juli 2025 beslutade ECB-rådet också att senarelägga införandet av godtagbarhetskriteriet avseende efterlevnad av EU:s direktiv om företags hållbarhetsrapportering (CSRD) i Eurosystemets ramverk för säkerheter. Beslutet togs eftersom CSRD-direktivet inte hade införlivats fullt ut i den nationella lagstiftningen och det hade gjorts en översyn av direktivet i samband med Europeiska kommissionens förenklingspaket Omnibus.

Klimatöverväganden har integrerats mer systematiskt i ECB:s analyser av makroekonomi och finansiell stabilitet. I exempelvis ECB:s och Eurosystemets makroekonomiska prognoser integreras klimatrelaterade finanspolitiska åtgärder, delar av EU:s 55 %-paket och den makroekonomiska påverkan av EU:s andra utsläppshandelssystem. Vad gäller scenarioanalys utvecklade Network for Greening the Financial System (NGFS) nya kortfristiga klimatscenarier inom ett arbetsområde som – liksom under tidigare år – leds av ECB. Dessa scenarier fokuserar på klimatpåverkan fram till 2030, en tidsram som är ytterst relevant för beslutsfattare och marknadsaktörer. De visar att de makrofinansiella riskerna i euroområdet minskar om det sker en tidig omställning som samordnas över hela världen. I euroområdet är de fysiska riskerna väsentliga även över korta tidshorisonter – och extrema händelser skulle kunna leda till att BNP sänks med upp till 5 procent enligt ett scenario för fysiska risker som fångar de sammantagna effekterna av samtidiga naturrelaterade riskhändelser under 2026 och 2027 (se ”Climate risks: no longer the tragedy of the horizon” i ECB:s blogg). Dessutom bidrog ECB till NGFS-arbetet för samspel mellan klimatscenarioanalyser och omställningsplaner.

Under 2025 slutförde ECB:s banktillsyn ett flerårigt program som syftar till att stärka bankernas förmåga att hantera klimat- och naturrisker och fortsatte att gå mot ett mer normalt arbetssätt där tillsyn över klimat- och naturrisker utövas som en del av ECB:s vanliga tillsynsbedömningar och tillsynsprocesser. Bankerna har i allmänhet gjort stora framsteg med att hantera de risker som uppstår till följd av de pågående klimat- och naturkriserna. Det finns dock alltjämt brister och det krävs därför ett fortsatt tillsynsfokus. Mer information om detta finns i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten.

ECB uppdaterade sina klimatrelaterade statistiska indikatorer för att integrera avancerade metoder, nya dataset och justeringar för att återspegla inflationseffekter. Detta säkerställer att man kan få en mer exakt bild av avkarboniseringsinsatserna och vilken påverkan de tilltagande klimatrelaterade riskhändelserna ger. ECB bidrog också till europeiska och internationella klimatdatainitiativ, t.ex. att täppa till G-20-dataluckor och förbättra hållbarhetsrapportering.

ECB fortsatte att minska miljöavtrycket från sin egen verksamhet och sina portföljer och sedlar. Enligt 2025 års miljöredovisning hade utsläppen från ECB:s interna verksamhet minskat med 39 procent mellan 2019 och 2024, vilket var i linje med målbanan fram till 2030. Även den klimatrelaterade finansiella rapporteringen av ECB:s icke-penningpolitiska portföljer visade att företagsinvesteringarna i ECB:s pensionsfond för den egna personalen ligger i linje med delmålen för avkarbonisering. Ansträngningarna för att minska eurosedlarnas miljöavtryck har fortsatt. Bland annat har åtgärder vidtagits för att kunna gå över till 100 procent ekologisk bomull senast 2027 och i högre grad använda avkarboniserad elenergi vid sedeltillverkningen. Parallellt med detta integrerar ECB principer för ekodesign i utvecklingsarbetet för framtida eurosedlar. Eurosystemet fortsatte också sitt arbete för att minska miljöavtrycket från elektroniska betalningar, bland annat längs hela värdekedjan i projektet för den digitala euron.

Kapacitetsuppbyggnad, seminarier och samarbete med andra centralbanker och internationella institutioner utgjorde grunden för ECB:s arbete mot klimat- och naturförstöring. Under 2025 fortsatte ECB att bidra till internationella policydiskussioner och publikationer via många olika forum på såväl europeisk som global nivå. Dessa omfattar ovannämnda NGFS, Financial Stability Board, Baselkommittén för banktillsyn, de europeiska tillsynsmyndigheterna och Europeiska systemrisknämnden, Bank for International Settlements och dess kommitté för betalningar och marknadsinfrastruktur, G7 och G20 samt Internationella valutafonden och Världsbanken.

ECB:s forskning och undersökningar gav oss en djupare förståelse för de ekonomiska och finansiella konsekvenserna av omställningen till en grön ekonomi. I bankutlåningsenkäten från juli 2025 uppgav bankerna att företags klimatprestanda och byggnaders energiprestanda påverkade företagens lånevillkor. De rapporterade på nytt att kreditkraven var mindre strikta för företag med bättre klimatprestanda och mer strikta för företag med höga koldioxidutsläpp. Bankerna rapporterade också att osäkerheten kring det framtida klimatregelverket bromsade efterfrågan på lån. I en analys av Europas behov av gröna investeringar framhölls att det visserligen hade skett framsteg, men att investeringarna i grön verksamhet hade varit otillräckliga för att nå klimatmålen. Analysen innehöll också ett antal förslag till finansiella och ekonomiska politiska åtgärder som skulle kunna stödja det fortsatta arbetet. I en rapport från Eurosystemets kommitté för internationella förbindelser behandlades samspelet mellan den geoekonomiska fragmenteringen och de okoordinerade politiska klimatomställningsåtgärder som den skulle kunna leda till. Dessa båda faktorer bedömdes kunna bli ömsesidigt förstärkande. I andra bidrag undersöktes hur artificiell intelligens och den gröna omställningen hänger ihop och hur den ökade efterfrågan på försvarsfinansiering skulle kunna tillgodoses utan att man kompromissar med gröna och digitala prioriteringar.

För att hantera de växande utmaningar som klimatförändringarnas fysiska påverkan innebär krävs det djupare förståelse och nya strategier. Mot bakgrund av att extremtemperaturer och värmeböljor blir allt vanligare visade ECB:s analys att fysiska risker även påverkar produktiviteten på företagsnivå^[97] och den samlade produktiviteten^[98], att de leder till betydligt lägre ekonomisk aktivitet i de berörda regionerna och till ökade livsmedelspriser^[99]. ECB:s forskning visar att banker och investerare i allt högre grad ”prisar in” fysiska klimatrisker för både bostads­fastigheter^[100] och kommersiella fastigheter^[101] i riskfyllda områden. Statliga låntagare är inte undantagna^[102], eftersom fysiska risker är kopplade till lägre kreditbetyg. Vad gäller klimatanpassning visar ECB:s forskning^[103] att det behövs ökad motståndskraft, bättre försäkringstäckning och fler finansiella verktyg för att dämpa och jämna ut påverkan från klimatrelaterade riskhändelser i Europa.

ECB arbetade intensivt för att bättre förstå naturrelaterade risker och hur de påverkar ekonomin och den finansiella sektorn. Den uttryckliga hänvisningen till naturförstöring i ECB:s strategibedömning från 2025 visade att detta är en politiskt relevant fråga. I ruta 9 nedan beskrivs ECB:s viktigaste arbete inom detta område. I en rapport från ECB^[104] och i inlägget ”The European economy is not drought-proof” i ECB:s blogg behandlades vilka risker som förstörda ekosystem och förlorad biologisk mångfald kan utgöra för realekonomin, den finansiella sektorn och prisstabiliteten. Här framhölls även hur väsentliga de vattenrelaterade riskerna är för euroområdet. I november 2025 anordnade ECB tillsammans med NGFS en internationell workshop om metoder och verktyg som centralbanker och tillsynsmyndigheter kan använda för att lättare bedöma och hantera naturrelaterade risker.

12 Träffa våra medarbetare

På ECB främjar vi en innovationskultur och har lanserat en rad initiativ för att öka effektiviteten och maximera fördelarna för medborgarna. Under 2025 gjordes betydande insatser med fokus på att införa nya AI-lösningar för att stödja vårt dagliga arbete. I detta kapitel beskriver fem kollegor sin roll i arbetet med att utveckla och använda dessa verktyg. De delar också med sig av sina personliga erfarenheter av hur AI formar hur vi arbetar på ECB.

Myriam Moufakkir, chef för tjänsteverksamheten

Som chef för tjänsteverksamheten leder jag den integrerade kärnstruktur av stödtjänster som gör att ECB kan fullgöra sitt uppdrag. Jag ansvarar för IT, finans och budget, upphandling, HR, fastighetsförvaltning, säkerhet, operativ motståndskraft, styrning och storskalig omställning. Sedan jag kom till ECB 2023 har mitt primära fokus legat på att modernisera våra interna tjänster så att ECB kan agera flexibelt, säkert och med den tekniska suveränitet som krävs.

I mitt dagliga arbete bidrar jag med strategisk vägledning och vision samt med operativ genomförandeförmåga. Följande tre prioriteringar görs:

• Kapacitet – Att bygga upp en stark AI-relaterad, digital och operativ kompetens i våra team är avgörande för att främja innovation och hantera risker på ett ansvarsfullt sätt.
• Suveränitet och autonomi – Att säkerställa att vi använder oss av tjänster och teknik som gör att vi kan fullgöra vårt uppdrag helt självständigt.
• Motståndskraft – Att stärka förmågan hos våra team, processer och system för att fortsätta leverera i en värld av snabba teknologiska förändringar, störningar och kriser.

ECB tillämpar redan artificiell intelligens inom flera områden, och nu arbetar vi för att påskynda och bredda ECB:s införande av AI-system och avancerad maskininlärning. Vi använder den här tekniken för att stärka ekonomisk analys, förbättra inflations­prognoser och stödja komplex makroekonomisk modellering samt minska hög arbetsbelastning och rutinmässiga arbetsuppgifter. Detta kan vi uppnå genom regelbundna utbyten med verksamhetsområdena, en kursplan som omfattar alla organisationsnivåer och ett styrningsramverk som integrerar riskhantering och suveränitet redan från start.

Min yrkesbakgrund omfattar internationella roller med fokus på förändringsarbete i sektorn för finansiella tjänster, där jag har lett digitala initiativ, strategiska planer och storskalig organisatorisk förändring. Jag har en akademisk utbildning i matematik och naturvetenskap och har därför kunnat utveckla en teknisk kompetens som gör det enklare för mig att hantera snabbt framväxande teknik.

Det är ett privilegium att få arbeta med ett brett spektrum av ämnen och med skickliga kolleger för att bidra till ECB:s kärnuppdrag: stabilitet och motståndskraft.

När jag inte är på kontoret har mitt arbete tagit mig världen över, vilket bara har gjort att jag uppskattar kulturell mångfald och olika perspektiv ännu mer. Även om jag har ett pressande schema har jag alltid prioriterat att avsätta tid för min familj. Vi älskar alla att resa och upptäcka olika kulturer. Ibland har de också möjlighet att följa med när jag behöver resa i jobbet, vilket ger möjlighet till lite extra familjetid tillsammans.

Maximilian Freier

Jag är ledande ekonom i staben för generaldirektoratet för ekonomi och tjänstgör som sekreterare i ECB:s penningpolitiska kommitté. I denna funktion samordnar jag kommitténs arbete för att säkerställa så att det analys- och policymaterial som ligger till grund för de penningpolitiska diskussionerna är aktuella, tydliga och jämförbara för hela Eurosystemet.

Jag är även AI-samordnare för generaldirektoratet för ekonomi. Under de senaste månaderna har vi gjort betydande framsteg med att driva ECB:s AI-agenda framåt i olika delar av centralbanksverksamheten. Vi har tagit fram en första uppsättning pilotverktyg som redan visar betydande potential att kunna stärka vår analyskapacitet och minska den tid som behöver läggas på repetitiva uppgifter. Parallellt med detta har vi lagt upp ett ambitiöst digitaliseringsprogram för centralbanksverksamheten i syfte att vidareutveckla vår dataanalys och automatisering av affärsprocesser.

Sedan 2007 har jag haft flera ekonomtjänster på ECB, på generaldirektoraten för ekonomi, penningpolitik och internationella och europeiska relationer. Innan jag kom till ECB doktorerade jag vid London School of Economics and Political Science och har även masterutbildningar i både ekonomi och statsvetenskap från Ludwig Maximilian-universitetet i München.

Mina forskningsintressen omfattar finans- och penningpolitik, innovationshantering, europeisk integration och styrning, jämförande politisk ekonomi och tillämpad maskininlärning. Jag är särskilt intresserad av data på hushålls- och företagsnivå (så kallade mikrodata). Jag är även ordförande för ECBS-nätverket för mikrosimuleringsmodellering som jag varit med och grunda. Genom detta forskarnätverk inom Europeiska centralbankssystemet kopplar vi samman nya verktyg och metoder med centrala policyfrågor.

Fabienne Allegret-Maret

Jag är senior grupparbetsledare för avdelningen för informationsstyrning på GD Sekretariat och förestår ECB:s bibliotek. Eftersom informationsmängden har ökat avsevärt och sprids i en allt snabbare takt, tog jag initiativ till en biblioteksomvandling för att hjälpa ECB att navigera i en alltmer komplex informationsmiljö.

I dag handlar mitt jobb om betydligt mer än att ge tillgång till böcker och databaser. Jag ser biblioteket som en integrerad del av ECB:s kunskapsekosystem – en kritisk resurs som möjliggör strikt analys och innovativt tänkande. Tillsammans med mitt team anskaffar och sammanställer jag högkvalitativa resurser som ska tillgodose ekonomernas, tillsynspersonalens och de andra experternas behov. Jag tänker att ett medvetet urval är precis lika viktigt som tillgänglighet: det ska inte bara finnas god tillgång till information, utan den ska också vara tillförlitlig och relevant. Även om merparten av materialet nu är i digitalt format fortsätter vi att främja tillgången till tryckta samlingar eftersom vi är övertygade om att en fördjupad och kontextuell läsning fortfarande är avgörande för välgrundade beslut.

I och med omvandlingen förändrades även vår fysiska biblioteksmiljö, som nu främjar kunskapsutbyte och innovation, även om det fortfarande finns ytor kvar för ett fördjupat, fokuserat arbete. Biblioteket har blivit ett nav där ECB:s experter träffas, utbyter idéer och lär sig av varandra.

Efterhand som AI förändrar centralbanksverksamheten har också våra ansvarsområden utökats. Mitt team och jag ser till så att licensierat innehåll används på ett ansvarsfullt sätt i AI-applikationerna, så att både innovation och rättsligt skydd vägs in. För att AI-system ska ge korrekta och tillförlitliga resultat är det särskilt viktigt med högkvalitativ och tillförlitlig information, särskilt vid nyhetsanalys.

Parallellt med detta använder jag min expertkunskap om hur man organiserar information för att främja och stödja utvecklingen av ECB:s semantiska lager, som länkar samman kunskap mellan olika system. Detta gör det möjligt att lättare hitta och använda ECB-specifika insikter.

Att vara bibliotekarie handlar numera om betydligt mer än att hålla ordning i bokhyllorna: jag befinner mig nu i själva kärnan av AI-driven informationshantering, där de snabbt framväxande AI-innovationerna kopplas till centralbanks­verksamhetens specifika behov. Genom att kombinera teknisk innovation med urval och styrning gör jag det möjligt för ECB att innovera med intelligens och integritet.

Steven Moons

Som ansvarig för ECB:s AI-program och medlem av AI-kontoret styr jag institutionens strategiska omställning inom artificiell intelligens. Jag övervakar hur ECB:s AI-program utformas och genomförs och samordnar AI-användningsfall som ökar produktiviteten och möjliggör omställning. Till mina ansvarsområden hör att säkerställa efterlevnaden av etiska, rättsliga och regelmässiga krav, utveckla samarbeten med interna och externa intressenter samt främja en innovationskultur som bygger på ansvar, transparens och stabil styrning.

Innan jag tog mig an denna roll ledde jag flera banktillsynsinitiativ kopplade till AI och tillsynsteknik. Jag kom till ECB 2021 och innan dess hade jag arbetat många år med IT-leverans, digital omställning och organisationsförändringar inom den privata och offentliga sektorn. Under den perioden arbetade jag med att modernisera IT-landskap, utveckla moln- och arkitekturinitiativ och leverera komplexa program tillsammans med olika team i Europa, USA och Asien.

Det jag uppskattar mest med att arbeta på ECB är hur det sammanför olika perspektiv från olika delar av Europa. Att få bidra till institutionens teknologiska och digitala framtid – och samtidigt bidra till att stärka dess roll som en pålitlig och framtidsinriktad europeisk institution – är både ett privilegium och en ständig källa till motivation. I min nuvarande roll uppskattar jag framför allt att få samarbeta med så många olika affärsområden eftersom AI berör nästan alla delar av organisationen. Att få arbeta tillsammans med en så mångfacetterad grupp engagerade kollegor ger både inspiration och energi. ECB:s starka samarbetsanda och möjligheten att få jobba med människor som verkligen brinner för att göra skillnad är en viktig del av det jag uppskattar med mitt arbete.

När jag inte jobbar kommer jag i balans genom att vara utomhus, gärna genom att vandra i bergen eller köra motorcykel.

Vasilis Papaefthymiou

Jag arbetar med tillsyn i SSM:s team för tillsynsteknik (SupTech). Mitt arbete går ut på att utforma och utveckla innovativa affärsapplikationer som ger banktillsynspersonal på ECB och i euroområdet bättre arbetsförutsättningar.

Under de senaste fem åren på SupTech har jag specialiserat mig på att utveckla applikationer för artificiell intelligens (AI) och generativ AI. Som produktägare leder jag utvecklingen av två verktyg. Athena är det första och mest omfattande AI-verktyget och är tillgängligt inom hela SSM. Detta verktyg hjälper tillsynspersonalen att hitta relevant information bland miljontals tillsynsdokument. Delphi däremot är ett intuitivt verktyg för att analysera marknadsrisk och sentiment. Här kombineras finansmarknads­indikatorer med viktiga marknadsdrivkrafter som dagligen extraheras genom att nyhetsartiklar analyseras så att tillsynspersonalen får en bild av framväxande risker.

Här kombineras mitt brinnande teknikintresse och det snabbt växande AI-området på bästa sätt. SupTech bidrar i hög grad till att införa de senaste tekniklösningarna i den europeiska banktillsynen. Det här är en idealisk miljö för mig – här får jag tillämpa den datavetenskap och den data science jag lärde mig genom mina studier i elektro- och datateknik vid Atens nationella tekniska universitet och kombinera detta med det lednings- och ekonomiperspektiv jag fick genom min masterutbildning på ETH Zürich. För en dataingenjör utgör ECB en unik möjlighet att få arbeta i gränslandet mellan teknologi och ekonomi, där innovation direkt bidrar till finansiell stabilitet och en tillsyn i världsklass.

Det är verkligen motiverande att veta att mitt dagliga arbete med att ta fram innovativa IT-verktyg bidrar till en mer effektiv och riskfokuserad banktillsyn, vilket leder till säkrare banker och har en positiv inverkan på Europas medborgare.

På fritiden gillar jag att träffa mina vänner och att njuta av den grekiska solen vid havet.

Årsbokslut

Eurosystemets konsoliderade balansräkning per den 31 december 2025