... vad är kassakrav?

11 augusti 2016

Banker i euroområdet är tvungna att hålla finansiella medel till ett visst belopp som reserver hos den nationella centralbanken. Dessa reserver kallas kassakravsmedel. Kassakravet för en bank fastställs för sexveckorsperioder, s.k. uppfyllandeperioder. Nivån på dessa reserver beräknas baserat på bankens balansräkning före uppfyllandeperiodens början.

Banker måste säkerställa att kassakravet i genomsnitt uppfylls över hela uppfyllandeperioden. De behöver alltså inte hålla hela beloppet på sina konton hos centralbanken varje dag. Detta fungerar som en "ventil" som möjliggör för banker att reagera på plötsliga förändringar på penningmarknaderna, där banker lånar ut till varandra, genom att sätta in eller ta ut medel från sina konton hos centralbanken. Det hjälper till att stabilisera den ränta bankerna tar ut från varandra för kortfristiga medel.

Fram till januari 2012 skulle banker hålla minst 2 procent av vissa skuldposter, främst kunders inlåning, hos sin nationella centralbank. Sedan dess har denna kvot sänkts till 1 procent. Det totala kassakravet för banker i euroområdet är cirka 113 miljarder euro (i början av 2016).

Vid uppfyllandeperiodens slut betalar centralbanken ränta till bankerna på deras kassakravsinnehav och räntan motsvarar räntan på de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna.

Kassakrav är ett penningpolitiskt standardverktyg inom centralbanksverksamhet. En del centralbanker har dock inte något sådant krav, t.ex. de i Australien, Kanada och Sverige.