Vad är överskottslikviditet och vad har den för betydelse?

28 december 2017

ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet (Eurosystemet) har som svar på finanskrisen lånat ut obegränsat med pengar till banker. Dessutom har man köpt obligationer från marknadsaktörer. Det gör att det i banksystemet som helhet finns mer pengar, eller likviditet, än vad som är strikt nödvändigt. Detta kallas överskottslikviditet.

Men vad exakt är överskottslikviditet? Vad kan banker göra med den? Är det så som det ibland påstås att den bara finns där utan att göra någon nytta för ekonomin och invånarna?

Vad exakt är överskottslikviditet?

Låt oss först titta närmare på vad som menas med likviditet och hur centralbanken tillhandahåller sådan. Välfungerande banker kan ha långfristiga tillgångar, som bolån. Samtidigt måste de kunna hantera omedelbara krav på utbetalningar, till exempel bankomatuttag. Banker behöver också likviditet för att kunna uppfylla kraven på minimireserver. Solventa banker kan bland annat vända sig till centralbanken för kortfristig likviditet. Överskottslikviditet är all tillgänglig likviditet i banksystemet som överstiger bankernas behov.

Vad kan banker göra med överskottslikviditet?

Affärsbanker har konton hos centralbanker. All (överskotts-) likviditet finns antingen på dessa konton hos centralbanken eller i inlåningsfaciliteten. Det betyder att överskottslikviditet per definition stannar hos centralbanken. En enskild bank kan reducera sin överskottslikviditet, till exempel genom utlåning till andra banker, köp av tillgångar eller överföring av tillgångar för kunders räkning. Det kan däremot inte banksystemet som helhet, eftersom likviditeten i slutändan alltid hamnar hos en annan bank och därmed så småningom på ett konto hos centralbanken. Det är ett slutet eller, med andra ord, stängt system. Likviditeten kan inte ens lämna euroområdet, såvida det inte sker i form av fysiska sedlar.

Om en investerare från euroområdet vill investera i amerikanska företagsobligationer måste exempelvis pengarna först omräknas till US-dollar. För att göra det måste investeraren växla euro mot US-dollar. Detta kan t.ex. göras på en amerikansk banks dotterbolag i euroområdet. Med US-dollar kan investeraren köpa amerikanska företagsobligationer. Det ursprungliga eurobeloppet stannar på kontot hos den amerikanska bankens europeiska dotterbolag, som också har ett konto hos den nationella centralbanken.

Varför tillåter ECB att överskottslikviditet existerar?

Tills finanskrisen bröt ut hanterade ECB likviditetsbehovet i euroområdets banksystem mer eller mindre exakt. ECB bedömde banksystemets likviditetsbehov varje vecka och utifrån denna bedömning tillhandahölls det erfordrade beloppet i form av lån till bankerna. Bankerna tävlade om lånen på en auktion och ECB säkerställde att lånen som helhet mötte banksystemets behov. När likviditeten väl fanns i systemet omfördelades den mellan bankerna, genom interbanklån. Detta gjordes utifrån bankernas individuella behov.

I oktober 2008, som svar på den allvarliga finanskrisen som följde efter Lehman Brothers konkurs, bytte ECB till ett system med full tilldelning. Det innebär att banker kan låna så mycket likviditet som de vill, så länge de har tillräcklig godtagbar säkerhet. Skälet till ändringen var att banker inte längre omfördelade likviditet mellan varandra genom interbanklån, såsom de gjorde före krisen. Det minskade förtroendet inom fördelningsmekanismen skulle ha medfört en situation där banker aggressivt hade tävlat om likviditet på auktioner, vilket hade höjt räntorna på dessa lån. Systemet med full tilldelning finns fortfarande kvar vilket innebär att dessa risker inte existerar eftersom individuella banker kan få så mycket likviditet de behöver.

Efter övergången till full tilldelning ansåg banker att det var bättre att be om för mycket snarare än för lite pengar. Det ledde till att banksystemet som helhet efterfrågade mer likviditet än vad som var strikt nödvändig för att tillgodose behoven från allmänheten, för kontanter och för att uppfylla kraven på minimireserver. Följden blev överskottslikviditet i systemet.

Som en följd av denna överskottslikviditet har marknadsräntan stannat på en låg nivå. Det innebär att det är billigare för företag och människor att låna pengar. Det hjälper ekonomin att återhämta sig från den finansiella och ekonomiska krisen, samtidigt som banksystemet kan bygga upp likviditetsbuffertar.

Överskottslikviditeten har ökat ännu mer som följd av ECB:s program för köp av tillgångar, som ytterligare har bidragit till en penningpolitik med den grad av stimulans som är nödvändig i ett läge där räntorna inte kan sänkas så mycket mer.

Är pengarna hos centralbanken outnyttjat kapital?

Det faktum att (elektroniska) pengar och överskottslikviditet alltid hamnar hos centralbanken innebär inte att de är outnyttjade i ekonomin. Låt oss förklara det med ett exempel:

Företag 1 vill investera i nya maskiner och får ett lån från sin bank, Bank 1 (en bank med överskottslikviditet). Pengarna lånas ut till företaget men fram tills att Företag 1 använder pengarna finns de på företagets konto på Bank 1. Bank 1 har ett konto på centralbanken, där bankens överskottslikviditet finns. Lånet i sig har inte ändrat Banks 1:s överskottslikviditet. Företag 1 köper nu nya maskiner från Företag 2 och instruerar Bank 1 att överföra pengarna till Företag 2:s bank, Bank 2 (en bank med överskottslikviditet). Bank 2 har också ett konto hos centralbanken och pengarna från Bank 1 överförs dit. Företag 1:s betalning för de nya maskinerna leder till en minskning av överskottslikviditet hos Bank 1 och en ökning av överskottslikviditet hos Bank 2. Totalt sett har lånet och köpet av maskiner inte förändrat banksystemets överskottslikviditet. Utlåning har skett och lånet har använts för att investera i ekonomin.

Förekomsten av överskottslikviditet är inte en indikator på hur mycket utlåning som sker inom ekonomin. De månatliga bankutlåningssiffrorna och tillväxttakten i utlåning som publiceras av ECB ger en indikation på bankutlåningens utveckling.

Gör det någon skillnad om banker placerar överskottslikviditet i inlåningsfaciliteten eller på sitt konto hos centralbanken?

I skrivande stund gör det inte det. Tidigare fick banker ränta på pengar som placerades i inlåningsfaciliteten. Sedan ECB beslutade att introducera en negativ ränta på inlåningsfaciliteten behandlas avistakonton (utöver minimireserven) och inlåningsfaciliteten på samma sätt.