Detta återkopplingsdokument innehåller svar på de frågor och synpunkter som Europaparlamentet tar upp i sin resolution av den 10 februari 2026 om ECB:s årsrapport 2024^[1]. Det offentliggörs i samband med att ECB:s årsrapport för 2025 läggs fram inför Europaparlamentet. I dokumentet förklaras ECB:s ståndpunkter angående de uppmaningar till ECB som finns i resolutionen, uppdelade efter ämnesområde^[2]. ECB har, på förslag från Europaparlamentet, offentliggjort sådana återkopplingsdokument sedan 2016.

1 Penningpolitik

1.1 Penningpolitisk kommunikation

I Europaparlamentets resolution uppmanas ECB att anstränga sig för att främja instrument som förbättrar transparensen, såsom referensvärden, inblickar i sina modellbaserade antaganden och ECB-rådets bedömningar av inflationsutvecklingen. [punkt 5]

ECB stärker kontinuerligt kommunikationen kring sina penningpolitiska beslut och anpassar den till olika målgrupper och det föränderliga kommunikationslandskapet. Vikten av effektiv kommunikation betonades återigen i 2025 års strategibedömning. ECB har ett antal huvudverktyg för att förklara sina bedömningar och beslut rörande penningpolitiken, till exempel den presskonferens där ordföranden förklarar ECB-rådets senaste penningpolitiska beslut, det penningpolitiska utlåtandet, redogörelserna från ECB-rådets möten, artiklarna om prognoserna från ECB:s experter, Economic Bulletin och ECB:s årsrapport. Vad gäller de modeller som används i beredningen av penningpolitiska beslut finns information om deras struktur och vilka uppgifter som används som underlag på ECB:s webbplats^[3]. Andra kommunikationsinitiativ på senare tid är ECB:s blogg, ECB:s podcast och Espresso Economics på YouTube. Genom dessa kanaler vill man nå ut till en bredare målgrupp med hjälp av exempel som är lätta att relatera till och ett språk som är lätt att förstå. Alla ovanstående kanaler ger information om ECB:s arbete på olika detaljnivåer för olika målgrupper. Publikationerna kompletteras med omfattande dataset som finns på ECB:s webbplats, om exempelvis köp och innehav av tillgångar.

1.2 Bedömning av hög inflation

Europaparlamentet uttrycker i resolutionen oro över de höga inflationsnivåerna under åren efter covid-19-pandemin till följd av utbudschocker. Parlamentet noterar att det hade varit motiverat med ECB-beslut som säkerställt en snabb återgång till prisstabilitet under denna period. Parlamentet uppmanar ECB att grundligt bedöma orsakerna till dessa höga inflationsnivåer i sin årsrapport, tillsammans med en uppsättning policyrekommendationer för att dra rätt slutsatser av eventuella framtida inflationskriser. [punkt 9]

I sin strategibedömning 2025 analyserade ECB utförligt orsakerna till höginflationsperioden 2022–2023 och drog lärdomar av den. Bedömningen omfattade både de penningpolitiska konsekvenserna av denna period och lärdomarna från den långdragna perioden med inflation under målet som föregick den, så att bedömningen kan användas som underlag för ECB:s framtida penningpolitiska strategi. Denna period med hög inflation var resultatet av en rad chocker orsakade av pandemirelaterade störningar i leveranskedjorna, Rysslands oberättigade invasion av Ukraina och den efterföljande energikrisen samt återöppnandet av ekonomin efter pandemin. Med början i juli 2022 höjde ECB räntorna 450 punkter, samtidigt som man slutade med nettotillgångsköpen och senare även med återinvesteringarna av värdepapper i programmet för köp av tillgångar (APP) och stödköpsprogrammet föranlett av pandemin (PEPP) när dessa värdepapper förföll. Slutsatserna från strategibedömningen var att man, för att undvika att inflationsförväntningarna skiljer sig från målet och att avvikelserna från målet blir bestående, behöver sätta in tillräckligt kraftfulla eller ihållande penningpolitiska åtgärder när inflationen avviker stort från målet under lång tid, både uppåt och nedåt. I bedömningen kom man dessutom fram till att de penningpolitiska verktygen måste kunna väljas, utformas och användas med tillräcklig flexibilitet så att man snabbt ska kunna reagera på förändringar i inflationen. När ECB-rådet fattar penningpolitiska beslut kommer man fortsättningsvis dessutom att beakta inte bara den mest sannolika utvecklingen för inflationen och ekonomin utan även kringliggande risker och osäkerhet, bland annat genom lämplig användning av scenario- och känslighetsanalyser. ECB har publicerat ytterligare material med analys av orsakerna till, dynamiken i och effekterna av denna period med inflation över målet^[4]. Bland andra verktyg har kontrafaktisk analys använts. Sådan analys har visat att en snabbare och mer aggressiv åtstramning endast skulle ha haft begränsad inverkan på inflationsmönstret, till väsentlig kostnad för den ekonomiska aktiviteten^[5]. Eftersom de omfattande analyserna är tillgängliga för allmänheten och eftersom syftet med ECB:s årsrapport är att redogöra för ECB:s verksamhet under ett visst år, skulle ECB:s årsrapport för 2025 inte ha varit en lämplig kanal för denna fråga.

1.3 ECB:s inflationsmål och penningpolitiska strategi

I resolutionen uppmanar parlamentet ECB att bedöma lämpligheten av sitt symmetriska mål, även med beaktande av kvalitativa faktorer. Parlamentet noterar bedömningen av den penningpolitiska strategin för 2025 och uppmuntrar ECB att regelbundet genomföra sådana bedömningar. [punkt 13]

År 2021 fattade ECB beslut om ett symmetriskt medelfristigt inflationsmål på 2 procent, vilket har tjänat sitt syfte väl under de senaste åren. I 2025 års strategibedömning bekräftades på nytt det symmetriska inflationsmålet på 2 procent. Tydlighet kring målet har varit centralt både för att återförankra inflationsförväntningarna när man gick ur låginflationsperioden och för att hålla inflationsförväntningarna väl förankrade vid målet när inflationen gick upp kraftigt. Det tydliga kvantitativa målet har olika fördelar. En är att konsumenter och företag som känner till det symmetriska inflationsmålet på 2 procent har större tilltro till att ECB uppfyller sitt prisstabilitetsmål, samt att de har inflationsförväntningar som är mer i linje med inflationsmålet, vilket till exempel Ehrmann, Georgarakos och Kenny (2023) visar^[6]. När ECB-rådet gör sin bedömning av vilka penningpolitiska åtgärder som är lämpliga att vidta vid avvikelser från inflationsmålet beaktar ECB-rådet orsaken till avvikelsen, hur stor den är och hur länge den har varat. ECB-rådet avser att regelbundet bedöma den penningpolitiska strategins lämplighet. Nästa bedömning är planerad till 2030.

1.4 ECB:s balansräkning och tillgångsköp

Europaparlamentet betonar i sin resolution att ECB:s program för tillgångsköp är okonventionella penningpolitiska verktyg som har sidoeffekter. Parlamentet noterar särskilt att program för köp av tillgångar kan snedvrida prissignalerna och att ECB började krympa sin balansräkning endast mycket gradvis. Parlamentet stöder ECB när det gäller att ytterligare minska dess direkta roll för värdepappersköp och uppmuntrar ECB att gradvis fasa ut sina program för köp av statsobligationer. [punkt 14]

ECB införde program för köp av värdepapper för att uppfylla sitt huvudmål, som är att upprätthålla prisstabilitet, under en långdragen period med inflation under målet och styrräntor nära sin lägsta gräns. Dessa program sattes in som del av ECB:s extraordinära åtgärder i syfte att bevara en smidig transmission av penningpolitiken och styra inflationen tillbaka till vårt tvåprocentsmål när de konventionella styrräntorna hade kommit nära sin effektiva nedre gräns. Tillgångsköp var också viktiga för att stabilisera finansmarknaderna under perioder av stress. Om man slutar att återinvestera när värdepapper förfaller leder det till en gradvis och förutsägbar minskning av obligationsinnehaven inom tillgångsköpsprogrammen, som utformats för att säkerställa att marknaderna fungerar väl^[7].

Eurosystemets balansräkning fortsätter att minska i en måttlig och förutsägbar takt, så som framgår av diagram 1. Återinvesteringarna i APP-programmet upphörde i slutet av juni 2023 och i PEPP-programmet i slutet av 2024. Det innebar alltså att 2025 var det första året sedan programmen kom till som Eurosystemet inte gjorde några penningpolitiskt relaterade tillgångsköp. Minskningen av innehavet i APP- och PEPP-portföljerna har absorberats smidigt av marknaden. Allt eftersom Eurosystemet gradvis har minskat sina innehav av värdepapper har andra investerare, däribland hushåll, banker, pensionsfonder och försäkringsbolag, ökat sina innehav. I strategibedömningen 2025 upprepades att styrräntorna är ECB:s primära penningpolitiska instrument. Samtidigt bekräftades att ECB-rådet även, när så är lämpligt, får använda andra instrument för att styra den penningpolitiska inriktningen när styrräntorna är nära den lägre gränsen eller för att bevara en smidig transmission av penningpolitiken. ECB övervakar regelbundet vilka bieffekter och konsekvenser dess penningpolitiska verktyg får för hur marknaden fungerar och gör även regelbundet proportionalitetsbedömningar när ytterligare penningpolitiska instrument införs eller anpassas.

Diagram 1

Utvecklingen för Eurosystemets penningpolitiska tillgångar

(miljarder euro)

1.5 Penningpolitisk transmission

Europaparlamentet beklagar i sin resolution att ECB:s system för kortfristig utlåning till stor del har förändrat den privata interbankfinansieringsmarknaden sedan finanskrisen 2008. Parlamentet uppmanar ECB att undvika att betala banker inlåningsräntor som ligger över marknadsräntorna, eftersom detta strider mot principen om en öppen marknad med fri konkurrens, och att undanröja alla hinder för återhämtningen av kortfristiga osäkrade interbankmarknader. [punkt 15]

Penningmarknadsaktiviteten ökar i och med att överskottslikviditeten minskar medan upplåningen från centralbanken förblir låg. Eurosystemets refinansieringstransaktioner blev färre och löptiderna kortare mellan 2022 och 2025, efter att ha ökat i kölvattnet av de kriser som drabbade euroområdet, då Eurosystemet började med riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (TLTRO). Dessa transaktioner erbjöds bankerna med gynnsamma villkor och gav incitament för utlåning till den reala ekonomin och stöd åt den ackommoderande penningpolitiska inriktningen under krisen. I och med att överskottslikviditeten har minskat beroende på den gradvisa minskningen av innehavet i APP- och PEPP-portföljerna och det begränsade utnyttjandet av vanliga refinansieringstransaktioner har penningmarknadsaktiviteten åter ökat^[8].

För att den penningpolitiska transmissionen ska fungera måste ECB kunna styra de korta penningmarknadsräntorna. Förräntningen på de medel som bankerna har insatta i Eurosystemet utgör en förankringspunkt för de korta penningmarknadsräntorna som gör att dessa kan styras i linje med den penningpolitiska inriktningen. När det råder överskottslikviditet väntas penningmarknadsräntorna ligga i närheten av räntan på ECB:s inlåningsfacilitet. Penningmarknaderna påverkas också av strukturella faktorer som inte har samband med penningpolitiken. På marknaden för transaktioner utan säkerhet kan de korta räntorna sjunka under räntan på inlåningsfaciliteten eftersom icke-banker och banker utanför euroområdet som saknar tillgång till ECB:s inlåningsfacilitet också är aktiva marknadsaktörer^[9]. Samtidigt har spreaden mellan de korta marknadsräntorna för transaktioner utan säkerhet och räntan på inlåningsfaciliteten sakta men säkert blivit mindre när överskottslikviditeten har minskat. Överskottslikviditeten väntas sjunka ytterligare. Vad gäller de korta marknadsräntorna på transaktioner med säkerhet ligger dessa nu i genomsnitt på samma nivå som räntan på inlåningsfaciliteten.

1.6 Marknadsneutralitet, marknadens funktionsförmåga och effektiv resursfördelning

Europaparlamentet noterar i sin resolution att begreppet marknadsneutralitet är kopplat till principen om ”en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens”. Parlamentet uppmanar ECB att, samtidigt som dess oberoende respekteras, ta itu med marknadsmisslyckanden och säkerställa en effektiv resursfördelning på lång sikt, samtidigt som den förblir så opolitisk som möjligt och respekterar marknadsneutralitet och betonar att sådana beslut inte får fattas på bekostnad av uppnåendet av ECB:s mål. [punkt 23]

ECB har åtagit sig att följa principen om ”en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning” i enlighet med artikel 127.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Effektiva och välfungerande finansmarknader är avgörande för att resursfördelningen ska vara optimal i en marknadsekonomi. Att finansmarknaderna fungerar smidigt, särskilt penning- och obligationsmarknaderna, är avgörande för att penningpolitiska åtgärder ska få genomslag i ekonomin i stort på ett välordnat sätt. Principen om en öppen marknadsekonomi innebär inte något förbud mot att påverka marknadsprocesserna. Principen ger snarare ett ramverk för hur ECB kan intervenera på lämpligt vis i linje med sitt uppdrag.

Marknadsneutralitet hjälper till att säkerställa att ECB:s åtgärder är i linje med principen om en öppen marknadsekonomi. ECB arbetar hårt för att inte i onödan störa marknaden eller konkurrensen på marknaden. Marknadsneutralitet har varit en hörnsten i utformningen av ECB:s program för köp av tillgångar. Syftet med marknadsneutralitet har särskilt varit att bevara prisbildningsmekanismer genom att undvika både betydande snedvridningar längs avkastningskurvan och störningar i marknadslikviditeten eller i tillgången på säkerheter till följd av ECB:s förvärv. ECB kan i motiverade fall frångå marknadsneutralitet när det är nödvändigt för att ECB:s mål ska uppnås eller för att hantera risker, under förutsättning att sådana åtgärder är förenliga med andra principer i fördragen och följer proportionalitetsprincipen. ECB har ramverk för riskkontroll för att skydda sin balansräkning från de finansiella risker som följer av direkta tillgångsköp som görs för att ECB ska uppnå sina penningpolitiska mål. Dessa ramverk inbegriper kreditriskbedömningar samt förfaranden för tillbörlig aktsamhet som, i enlighet med proportionalitetsprincipen, skulle kunna leda till att man begränsar eller tillfälligt upphör med förvärv av vissa säkerheter, vilket potentiellt kan leda till att man avviker från marknadsneutralitet. Sådana ramverk visar att ECB iakttar försiktighet i sitt arbete för att uppnå sitt penningpolitiska mål att upprätthålla prisstabilitet samtidigt som man minskar risker som finns och upprätthåller fördragets principer.

I ECB:s färdplan för klimatet från 2021 meddelade ECB sitt beslut att genom återinvesteringar av förfall styra över innehaven av företagsobligationer mot emittenter med bättre klimatprestation. Detta började man med i oktober 2022. Syftet med planen var att åtgärda koldioxidövervikten i portföljen, minska de klimatrelaterade finansiella riskerna i Eurosystemets balansräkning och att i ECB:s penningpolitik införliva det sekundära målet om att stödja EU:s allmänna ekonomiska politik, i det här fallet de övergripande klimatmålen. Dessa klimatrelaterade åtgärder ledde till en betydande minskning av koldioxidintensiteten i ECB:s inköp av företagsobligationer. Eurosystemet slutade att återinvestera värdepapper inom företagssektorn i APP-programmet i slutet av juni 2023 och i PEPP-programmet i slutet av 2024.

2 Finansiell stabilitet och marknadsinfrastruktur

2.1 Övervakning av kryptotillgångar

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att intensifiera övervakningen av kryptotillgångar, såsom stablecoins. [punkt 29]

ECB övervakar noga de risker som kryptotillgångar utgör för den finansiella stabiliteten och framför allt stablecoins, samt deras påverkan på den penningpolitiska transmissionen och på hur betalningssystemen fungerar. Analytiskt arbete och övervakning på detta område görs kontinuerligt och utvidgas i takt med utvecklingen på marknaden och regelverket som ständigt förändras. Under 2025 och början av 2026 publicerade ECB exempelvis flera artiklar om hur kryptotillgångar och stablecoins skulle kunna påverka den finansiella stabiliteten eller penningpolitiken^[10]. ECB har även arbetat tillsammans med nationella behöriga myndigheter för att ytterligare förbättra analys- och övervakningskapaciteten och har bidragit till Europeiska systemrisknämndens arbete om kryptotillgångar, inbegripet stablecoins^[11]. Med tanke på kryptotillgångars och stablecoins gränsöverskridande karaktär fortsätter ECB att bidra till arbetet med kryptotillgångar och tokenisering i internationella forum, exempelvis genom sitt deltagande i Financial Stability Board (FSB), Baselkommittén för banktillsyn, kommittén för betalningar och marknadsinfrastruktur, kommittén för det globala finansiella systemet och marknadskommittén. Detta arbete omfattar övervakning och bedömning av följande: risker med kryptotillgångar och leverantörer av kryptotjänster, inbegripet de risker som uppstår till följd av dessa leverantörers kopplingar till den finansiella sektorn, följderna för det finansiella systemet som helhet och utvecklingen av internationella standarder för dessa risker. ECB har även utökat sin övervakning av utvecklingen på större tokeniseringsmarknader utöver kryptotillgångar och stablecoins så att man också övervakar tokeniserade insättningar och tokeniserade obligationer^[12]. Detta har framför allt gjorts inom ECB:s initiativ Appia där man, tillsammans med aktörer från den offentliga och privata sektorn, gemensamt utformar ett europeiskt tokeniserat finansiellt system som är integrerat, innovativt och konkurrenskraftigt^[13]. ECB står redo att förse kommissionen och medlagstiftarna med ytterligare information och politikunderlag från sina analyser och sitt interna övervakningsarbete efter behov, precis som man gjorde 2025^[14].

2.2 Operativ motståndskraft och tillsyn över Targettjänsterna^[15]

Europaparlamentet uttrycker i sin resolution oro över det tillfälliga avbrott i ECB:s system för bruttoavveckling i realtid, T2 och T2S, som ägde rum i februari 2025 och uppmanar ECB att noga övervaka och säkerställa att avvecklingssystemen fungerar som de ska. [punkt 32]

Eurosystemet arbetar för att skapa säkerhet och effektivitet i finansmarknadens infrastruktur på tre olika sätt, nämligen i) genom att äga och sköta infrastruktur för finansmarknaderna (driftfunktionen), ii) utöva tillsyn (tillsynsfunktionen) och iii) fungera som katalysator (katalysatorfunktionen). Targettjänsterna är infrastrukturtjänster för finansmarknaderna som utvecklas och drivs av Eurosystemet och som säkerställer ett fritt flöde av kontanter, värdepapper och säkerheter genom Europa. Eurosystemets tillsynsfunktion, som är organisatoriskt åtskild från driftfunktionen, kontrollerar regelbundet att Targettjänsterna är förenliga med tillämpliga tillsynsprinciper och lagar. Funktionen uppmärksammar fall då principer eller lagar inte följs och utfärdar rekommendationer som ska leda till förändring. Tillsynsfunktionen arbetar här tillsammans med Eurosystemets driftfunktion för Targettjänsterna och begär ut den information man behöver för att bilda sig en oberoende uppfattning.

Efter den stora incidenten som påverkade T2- och T2S-systemen i februari 2025 gjorde Eurosystemets driftfunktion för Targettjänsterna en omfattande granskning där man undersökte grundorsakerna, de operativa konsekvenserna och åtgärderna för att lösa problemen. Slutsatserna redovisades i en efterhandsanalysrapport som publicerades på ECB:s webbplats i november 2025 och överlämnades till Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Vi håller just nu på och åtgärdar de brister som upptäcktes i granskningen. De mest brådskande åtgärderna har redan genomförts, och resten genomförs enligt överenskommen handlingsplan. Syftet är att stärka den operativa motståndskraften och krishanteringsrutinerna ytterligare. På ett mer övergripande plan drivs Targettjänsterna enligt ett robust ramverk för riskhantering och cyberresiliens med rutiner för driftskontinuitet, beredskap och krishantering, liksom redundans, kontinuerlig övervakning och regelbundna tester.

Utöver ovanstående gjorde Eurosystemets tillsynsfunktion för Targettjänsterna en noggrann tillsynsbedömning av denna större incident. Man utfärdade rekommendationer om utredning av grundorsakerna, effektiviteten i återställningsrutinerna, testerna och beredskapslösningarna. Driftfunktionen för Targettjänsterna håller på att genomföra det som rekommenderas med hög prioritet. Utifrån förändringarna i hotbilden har Eurosystemet även uppdaterat sin cyberresiliensstrategi, så att TIBER-EU-ramen^[16] överensstämmer med kraven i förordningen om digital operativ motståndskraft (Doraförordningen)^[17]. På så sätt hjälper man även myndigheterna att genomföra hotbildsstyrda penetrationstester för att se hur operatörer skyddar deras system från cyberangrepp.

3 ECB:s styrning och kommunikation

3.1 Institutionell styrning

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet ECB att främja en öppen och konstruktiv intern dialog. Parlamentet efterlyser även ytterligare förbättring av ramarna för personalrepresentation och ECB:s interna ram för visselblåsning. [punkt 37]

ECB har omfattande ramar för personalrepresentation som främjar meningsfull dialog och kontakt med personalföreträdarna. Enligt ECB:s ramar för personalrepresentation har företrädarna flera sätt att bidra (exempelvis genom samråd), interagera och samarbeta (exempelvis genom regelbundna möten mellan ECB:s medarbetare och ledning på alla nivåer) och kommunicera (exempelvis genom skrivelser på eget initiativ, e-post och ECB:s intranät), där de kan dela med sig av sina synpunkter och företräda de anställda. Dessa synpunkter beaktas av ECB:s beslutsfattande organ, vilket innebär att ECB:s personal har möjlighet att påverka beslut om anställningsriktlinjer och frågor som rör dem.

I linje med de planer som ECB beskrev i sitt svar på Europaparlamentets resolution förra året genomförde ECB 2025 en omfattande översyn av sina regler för rapportering, utredningar och disciplinära åtgärder. Översynen gjordes utifrån de erfarenheter som man hade samlat på sig sedan 2020, då ramarna ändrades i grunden. I december 2025 antog ECB:s direktion moderniserade ramar med ett antal förbättringar, bland annat av rutinerna kring visselblåsning. I de ändrade reglerna förtydligas rapporteringskanalerna, och utredningar av anmälda fall av misskötsamhet effektiviseras, genom att de nu sköts av en enda särskild enhet. Dessutom får de medarbetare som är inblandade i visselblåsaranmälningar mer stöd, bland annat genom rådgivning och vägledning, liksom stärkt, förebyggande skydd i de fall då man har konstaterat att det finns risk för repressalier. Under vissa omständigheter stärker dessutom de ändrade ramarna skyddet för medarbetare som går ut offentligt och rapporterar om misskötsamhet som är av allmänintresse.

3.2 Kontakter med nationella parlament

I sin resolution uppmanar Europaparlamentet Europeiska centralbankssystemet att fortsätta och stärka sina dialoger med de nationella parlamenten, vilket enligt parlamentet skulle stärka ECBS legitimitet och policyinriktningar. [punkt 39]

De nationella parlamenten har främst kontakt med sina respektive centralbanker i Eurosystemet, men i vissa fall kan ECB ha direkta kontakter med dem i de fall då det finns behov av det. Hur mycket kontakt de nationella centralbankerna och parlamenten har med varandra och på vilka sätt varierar mellan medlemsstaterna. Varje medlemsstat har författningsrättsliga system, lagar och institutionell struktur som påverkar hur, när och i vilken form de nationella centralbankerna kommunicerar med sina respektive nationella parlament. Även om ECB i första hand är ansvarig inför Europaparlamentet kan ECB ändå vid vissa tillfällen ta emot delegationer från nationella parlament för samtal om frågor som rör hela euroområdet. Dessa samtal äger rum på begäran av de nationella parlamenten, och helst vill man ha ungefär lika mycket kontakt med alla parlament i euroländerna. De medlemsstater vars nationella centralbanker ingår i ECBS men inte i Eurosystemet för sin egen oberoende penningpolitik, och ECB har i allmänhet ingen kontakt med dessa nationella parlament angående sin penningpolitik.