En snabb vägledning till makrotillsynspolitik

24 maj 2017

Vad betyder makrotillsyn?

Prefixet makro betyder att man talar om politik eller åtgärder som är relaterade till hela eller omfattande delar av det finansiella systemet, snarare än individuella finansinstitut. Tillsyns- eller regleringspolitik för individuella finansinstitut kallas tvärtemot för mikrotillsynspolitik.

Försiktighet är ett annat ord för förtänksamhet och hänger samman med framförhållning, och tillsynspolitik avser åtgärder som främjar sund praxis och begränsar risktagande. Alltså torde makrotillsynspolitik bidra till att säkerställa att alla antar ett försiktigt tillvägagångssätt vad gäller risker som skulle kunna bli systemiska, dvs. som omfattar hela det finansiella området.

Vad är makrotillsynspolitik och varför har vi det?

Myndigheter med ansvar för makrotillsyn övervakar det finansiella systemet och identifierar risker och sårbarheter. Man kan bedriva en politik som bemöter sådana risker och sårbarheter och på så sätt hindra att risker byggs upp ytterligare eller att de sprids i det finansiella systemet.

Med andra ord kan en politik föras som hindrar att risker påverkar det finansiella systemet i bredare omfattning, eller att risker blir systemiska.

Om riskerna skulle bli systemiska kan det bli svårare att tillhandahålla nödvändiga finansiella produkter och tjänster i det finansiella systemet. Det kan till och med gå så långt att ekonomisk tillväxt och välstånd påverkas.

Dessa effekter syntes under den finansiella krisen som bröt ut 2007 med en konjunkturnedgång som följd, vilket påverkade ett antal länder i Europa. Då behövde många banker stöd.

Alltså är makrotillsynspolitik i princip till för att främja finansiell stabilitet. Om vi har ett stabilt och sunt finansiellt system är vi bättre rustade för att stå emot chocker och kan undvika de värsta effekterna av finansiella kriser.

Exempel på risker som kan leda till systemisk risk

  • Uppbyggandet av bubblor i tillgångspriserna. När tillgångspriser, t.ex. bostadspriser, ökar långt över sitt egentliga värde skapas risk för att dessa plötsligt ska falla. Detta kan bli farligt.
  • Banker som tar för stora risker.
  • Hushåll eller företag med för stora skulder.

Vilka åtgärder vidtar myndigheter baserat på denna politik?

Myndigheterna (ofta centralbanker) kan vidta en rad åtgärder som är direkt utformade för att bemöta denna risk.

Till exempel kan finansinstitut (oftast banker) tvingas sätta av extra kapital för att hantera oförutsedda händelser och chocker. Dessa kapitalbuffertar kan variera över tid och vara större för vissa typer av institut.

Detta kan särskilt vara fallet för systemviktiga institut. Om de går omkull, kan detta få betydande konsekvenser för det finansiella systemet.

Alternativt kan makrotillsynspolitik sätta begränsningar på finansinstituts aktiviteter t.ex. genom att fastställa villkor på bolån.

De kan exempelvis sätta en gräns för hur mycket en bostadköpare får låna baserat på vad bostaden kostar och på hur mycket hen tjänar. Dessa övre gränser kan användas för att kyla ned en bostadsmarknad med snabbt stigande bostadspriser och tillhörande bolåneskulder.

Vilka är myndigheterna för makrotillsyn i EU?

Kortfattat – vad är det finansiella systemet?

Ett interagerande nätverk

Det finansiella systemet är ett komplext nätverk där olika aktörer samspelar och är beroende av varandra.

Banker och försäkringsbolag

Banker och försäkringsbolag agerar som mellanhänder genom att styra kapital från de som är villiga att låna ut eller att investera till de som vill låna.

Marknader

Finansiella marknader såsom obligations- och penningmarknader sammanför även långivare och låntagare.

Betalningssystem

Samtidigt säkerställer system för betalnings- och värdepappersavveckling, något som kan liknas vid finansmarknadernas "rörsystem", ett säkert flöde av pengar och finansiella tillgångar.