Varför Europa fortfarande behöver kontanter

Av Yves Mersch, ledamot vid ECB:s direktion för projektsyndikat

Betalningssystem i Europa står inför stora omvälvningar. Med de allt snabbare och enklare betalningsmöjligheter som den digitala revolutionen erbjuder kan det verka som att kontanter inte har någon framtid. Men det vore ett misstag att helt avskriva sedlarna och mynten.

Kontantlösa betalningar har fått allt större spridning under de senaste åren. Kreditkort, överföringar på nätet och autogiro är redan väletablerade metoder. Nu kommer också alltmer smartphonelösningar och mobila plånböcker. Och utvecklingen av potentiellt omstörtande innovationer som distribuerad databasteknik tyder på att flera och möjligen grundläggande förändringar kan vänta vid horisonten.

Oberoende av dessa nya och kommande möjligheter finns det ett antal studier som förespråkar att avveckla kontanter. Förespråkare för ett kontantlöst samhälle kan indelas i tre tydliga läger.

Det första, de s.k. alkemisterna, vill övervinna de begränsningar som skapas av penningpolitikens nollgräns (ZLB). Det andra, de som står för lag och ordning, vill undanröja det viktigaste betalningsmedlet för brottslig verksamhet. Det tredje lägret, fintek alliansen (finansiell teknik) ser stora affärsmöjligheter i och med att kostnaderna för utgivning, lagring och hantering av sedlar försvinner.

Men argumenten för kontantlöshet håller inte. Låt oss börja med alkemisternas argument. Det stämmer att det är svårt att bedriva en effektiv penningpolitik i ett klimat med mycket låga räntor.

Dock visar erfarenheterna att den effektiva lägsta gränsen inte är nollgränsen. Negativa räntor har fungerat utan att utlösa en flykt till kontanter, framför allt i kombination med direkta värdepappersköp, långfristiga kredittransaktioner (inklusive "fastränteutlåning" och "riktade transaktioner") samt framtidsindikationer. Negativa räntor kan i sig ses som ett specifikt icke-standardinstrument för penningpolitiken som är annorlunda än låga räntor.

De argument som förespråkas av lägret för lag och ordning faller också vid en granskning. Den sociala funktion som kontanter uppfyller i och med att de fungerar som värdebevarare och som betalningsmedel för många laglydiga medborgare ska inte heller underskattas. Skulle någon komma på idén att förbjuda att äga lyxbilar eller ädelstenar för att kriminella gillar dem? Att straffa en majoritet av människor som uppför sig korrekt för att komma åt en minoritet som inte gör det är ungefär som att öppna en nöt med en slägga - och krossa bordet samtidigt.

Fintekalliansen lovar att de med sina innovativa betalningslösningar kan göra finanstransaktioner lättare. Kunderna skulle inte längre behöva släpa runt på en massa sedlar eller springa och leta efter bankomater. Men det är en öppen fråga om den fortfarande så splittrade digitala betalningssektorn skulle hjälpa kunderna mer än de företag som erbjuder betalningslösningar.

Det finns ett stort problem med argumenten för ett kontantlöst samhälle och det är att de flesta människor, åtminstone i euroområdet, inte vill ha ett sådant samhälle. En ännu inte publicerad enkät som ECB gjort med 65 000 personer i euroområdet visar att nästan 80 procent av alla transaktioner vid försäljningsställen görs i kontanter och mätt i transaktionsvärde innebär det att mer än hälften av alla betalningar görs i kontanter.

Som så ofta är fallet är skillnaderna stora mellan medlemsstaterna. I Finland ligger andelen kontantbetalningar på 42 procent medan den ligger på 92 procent i Malta. Överlag är dock allmänheten för kontanter och denna förkärlek blir starkare.

Det är faktiskt så att efterfrågan på kontanter är starkare än den nominella BNP-ökningen. Under de senaste fem åren låg den årliga ökningstakten för eurosedlar i genomsnitt på 4,9 procent mätt i värde och på 6,2 procent mätt i antalet sedlar. Denna ökning innefattar sedelvalörer som främst används för transaktioner, inte så mycket för sparande.

Dessa insikter bekräftar lämpligheten i ECB:s neutrala inställning till betalningar, vilken möjliggör både kontanta och kontantlösa betalningar. Den bygger på följande fyra principer: 1) teknisk säkerhet, 2) effektivitet, 3) teknisk neutralitet och 4) användarnas valfrihet när det gäller hur de betalar.

ECB:s övergripande mål är att säkerställa prisstabilitet. I det syftet levererar ECB säker centralbankslikviditet i form av både reserver som hålls av centralbanker och sedlar (de enda sedlar som har status som lagligt betalningsmedel i euroområdet).

Skulle vi avskaffa kontanter skulle det innebära att vi klippte av människors enda direkta koppling till centralbankspengar. I en demokrati bidrar en sådan koppling till att människor accepterar att centralbanken är oberoende genom att stärka allmänhetens förtroende och stöd för en effektiv penningpolitik.

ECB kommer att fortsätta att tillhandahålla sedlar. Vi kommer också att underlätta utvecklingen av en integrerad, innovativ och konkurrenskraftig marknad för betalningar i detaljhandeln i euroområdet. Skulle kontanter en dag komma att ersättas av elektroniska betalningsmedel ska det beslutet återspegla folkets vilja och inte ha tvingats fram av lobbygrupper.

Speaking engagements

Kontakt för media