Sökalternativ
Hem Media Förklaringar Forskning och publikationer Statistik Penningpolitik €uron Betalningar och marknader Karriär och jobb
Förslag
Sortera efter

Sammanfattning

Kontanter är den vanligaste betalningsformen för européer vid försäljningsstället.[1] Därför måste det finnas en lämplig infrastruktur för kontantcykeln med ett tillräckligt omfattande distributionssystem som gör det möjligt för människor och företag att få tillgång till kontanter i uttagsautomater, på bankkontor och andra åtkomstpunkter för kontanter. Européerna behöver kunna få sina kontanter accepterade av detaljhandeln och detaljhandeln behöver å sin sida en lämplig infrastruktur för att kunna sätta in de kontanter de tar emot.

Dock måste många andra aspekter beaktas utöver en välfungerande infrastruktur för att säkerställa förtroende och en livskraftig kontantcykel för eurosedlar, t.ex. sedlarnas kvalitet och säkerhet. Miljö-, hälso- och säkerhetsaspekter bör också beaktas för att se till att sedlarna är säkra att använda och inte har någon negativ miljöpåverkan. Miljöaspekterna av eurosedlar och kontanthantering har inte bara varit en viktig fråga för Eurosystemet sedan införandet av euron 2002 utan är också ett viktigt element i dess kontantstrategi.[2] Ansträngningarna har fortsatt och kommer att fortsätta för att minska eurosedlarnas miljöpåverkan.

Efter lanseringen av den andra serien eurosedlar – Europaserien – började ECB en ny studie för att bedöma eurosedlarnas miljöpåverkan som betalningsmedel.[3] Denna studie bygger på Europeiska kommissionens metod för produkters miljöavtryck (PEF).[4]

Syftet med denna PEF-studie är att i) erhålla ingående kunskaper om den potentiella miljöpåverkan av alla aktiviteter i en hel kontantcykel av sedlar, från anskaffning och tillverkning av råmaterial till avyttring av eurosedlar, och ii) mäta sedlarnas potentiella miljöpåverkan som betalningsinstrument för att hjälpa till att ytterligare identifiera aspekter av en sedels livscykel som kan inriktas på att minska eurosedlarnas miljöavtryck.

I denna PEF-studie konstateras att det samlade årliga värdet av kontantbetalningar per medborgare i euroområdet 2019 är 101 mikropoäng (µPt). Detta mycket låga poängtal motsvarar att en människa i euroområdet kör en standardbil 8 km, eller 0,01 % av den totala miljöpåverkan av en europés årlig förbrukning av verksamheter.[5] För att ytterligare illustrera detta är det värt att jämföra resultaten av det årliga värdet av betalning med eurosedlar med resultaten från andra vardagsprodukter, t.ex. produktionen av en bomulls-T-shirt som tvättas en[6] gång i veckan under ett år (jämförbart med att köra 55 km) eller de tillverkade vattenflaskor som[7] förbrukas av en individ i euroområdet under ett år (motsvarande körning 272 km), vilket framgår av figuren nedan.

Bild 1

Jämförelse av miljöpåverkan från eurosedlar och andra vanliga produkter

Anmärkning: För var och en har en bilresa tagits med som ekvivalent.

De viktigaste aktiviteter som bidrar till eurosedlarnas miljöavtryck är driften av uttagsautomater (37 %), transport (35 %), bearbetning under distributionsfasen (10 %), papperstillverkning (9 %) och äkthetskontroll av sedlar vid försäljningsstället i användningsledet (5 %).

Sedan 2004 har ansträngningar gjorts för att minska eurosedlarnas miljöavtryck. Eurosystemet har t.ex. infört ett förbud mot deponi av sedelrester och implementerat initiativ som programmet för hållbar bomull.[8] Dessutom har tillverkare av sedelautomater och kreditinstitut gjort stora ansträngningar för att minska sin miljöpåverkan. Vår studie visar att förbättringar av bankomaters energieffektivitet bidragit till en 35-procentig minskning av kontantcykelns samlade poäng mellan 2004 och 2019.[9] Utöver optimering av transporter övervägs även andra sätt att minska transporternas miljöpåverkan och användningen av mer hållbara bränslen.

Även om miljöpåverkan av att betala med eurosedlar överlag är mycket liten har Eurosystemet åtagit sig att minska den ytterligare. För att uppnå detta bedriver vi omfattande forskning och utveckling samtidigt som vi ser till att kontanter är allmänt tillgängliga för allmänheten. Detta arbete kommer att bidra till utvecklingen av framtida sedelserier så att de blir så miljövänliga som möjligt. Liknande eller partiella studier kommer också att utföras av Eurosystemet, särskilt när en betydande förändring i kontanthanteringskedjan har skett.

© Europeiska centralbanken. 2023

Postadress 60640 Frankfurt am Main, Tyskland
Telefon +49 69 1344 0
Webbplats www.ecb.europa.eu

Alla rättigheter förbehålls. Återgivning för undervisningsändamål och icke-kommersiella syften är tillåten, under förutsättning att källan anges.

För specifik terminologi hänvisas till ECB glossary (finns endast på engelska).


HTML ISBN 978-92-899-6305-3, doi:10.2866/903209, QB-09-23-503-SV-Q


  1. Se "Study on the payment attitudes of consumers in the euro area (SPACE)”, ECB, Frankfurt am Main, 2022.

  2. Eurosystemets kontantstrategi syftar till att säkerställa att kontanter fortfarande är lättåtkomliga och att de accepteras både som betalningsmedel och som värdebevarare.

  3. I den behandlas kontantcykeln före coronaviruset (covid-19) (dvs. 2019), vilket möjliggör användning av data som inte påverkades av covid-19-restriktionerna.

  4. Denna PEF-studie bygger på metoden för en livscykelbedömning i och med att den omfattar 16 olika kategorier av miljöpåverkan, inbegripet klimatförändringar till följd av växthusgasutsläpp, ozonnedbrytning, mark- och vattenförbrukning samt resursutarmning. En fullständig förteckning över de påverkanskategorier som omfattas finns i bilaga A.

  5. Consumption Footprint Platform behandlas effekterna av människors konsumtion i EU på områdena livsmedel, rörlighet, bostäder, hushållsvaror och apparater.

  6. Se referensstudien T-shirt, som ingårProduct Environmental Footprint Category Rules, Europeiska kommissionen, Bryssel, 2022.

  7. Se studien ”the Packed Water reference study”, som ingår i ”Product Environmental Footprint Category Rules”, Europeiska kommissionen, Bryssel, 2022.

  8. Programmet för hållbar bomull är en policy som Eurosystemet lanserade 2014 och som går ut på att gradvis ersätta konventionella bomullsfibrer med 100 % hållbara bomullsfibrer i produktionen av eurosedlar.

  9. Sedelautomaters energiförbrukning togs från 2004 års livscykelanalys.