Vad är egentligen pengar?

24 november 2015 (uppdaterad den 20 juni 2017)

Eurosedlar och euromynt är pengar och det är även saldot på ett bankkonto. Vad är egentligen pengar? Hur skapas pengar och vad är ECB:s roll i detta?

Pengarnas föränderliga natur

Pengar har förändrats med tiden. Förr var det vanligaste pengar i form av varor – ett föremål gjort utav någonting som hade ett marknadsvärde, såsom ett guldmynt. Senare kom representativa pengar bestående av sedlar som kunde bytas mot en viss mängd guld eller silver. Moderna ekonomier, inklusive euroområdet, bygger på pengar utan eget värde (fiatvaluta). Detta är pengar som är lagligt betalningsmedel och ges ut av en centralbank men som, till skillnad från representativa pengar, inte kan växlas in mot t.ex. en bestämd vikt guld. De har inget verkligt värde – pappret som använts för sedlarna är i princip värdelöst – men de accepteras likväl i utbyte mot varor och tjänster då man har förtroende för att centralbanken håller värdet på pengarna stabilt över tid. Ifall centralbanker misslyckades med detta skulle pengar utan eget värde inte accepteras som bytesmedel och därmed tappa sin dragningskraft som värdebevarare.

Dagens valutor kan även existera oberoende av fysisk representation. Pengar kan finnas på ett bankkonto i form av en datapost eller ett sparkonto. Digitala kontanter, eller e-pengar, är monetärt värde lagrat i t.ex. ett förbetalt kort eller en smarttelefon. Direktdebiteringar samt internet- och kortbetalningar är också betalformer som inte innefattar kontanter. (Det finns även ännu nyare decentraliserade digitala valutor eller virtuella valutor såsom Bitcoin, som inte kontrolleras centralt av t.ex. en centralbank. Dessa betraktas inte som pengar ur ett juridiskt perspektiv).

Trots den stora ökningen av elektroniska betalningar är kontanter fortfarande väldigt populära. I euroområdet står kontanter för en hög andel av betalningar under 20 euro. Eurokontanternas värde garanteras av ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet, vilka tillsammans utgör Eurosystemet.

Användningsområdena för pengar och hur ECB övervakar detta

Pengar, oavsett form, har tre olika funktioner. Det är ett bytesmedel – ett betalningsmedel med ett värde som alla litar på. Pengar är även en räkneenhet som gör att varor och tjänster kan prissättas. Dessutom fungerar pengar som värdemätare och värdebevarare. Det är bara en del av de utgivna eurokontanterna som verkligen cirkulerar, dvs. används för att förmedla betalningar. Till exempel hamstras många av 50-eurosedlarna.

Centralbankerna brukar normalt definiera och övervaka flera penningmängdsmått. Utvecklingen vad gäller dessa mått kan ge användbar information om pengar och priser. Flera olika mått behövs då många olika finansiella tillgångar är utbytbara och då de finansiella tillgångarnas karaktär, betalningsmedlen och transaktionernas natur förändras med tiden. Eurosystemet har definierat ett snävt mått (M1), ett ”intermediärt” mått (M2) och ett brett mått (M3) att använda i ECB:s monetära analys. ECB ser på utvecklingen för dessa mått, tillsammans med analyser och annan information som en del av dess penningpolitiska strategi.

Hur tillverkas pengar?

ECB fungerar som en bank för affärsbankerna och det är så den påverkar flödet av pengar och krediter i ekonomin för att uppnå stabila priser. Affärsbanker kan i sin tur låna pengar, dvs. centralbanksreserver, från ECB, vanligtvis för att täcka väldigt kortfristiga likviditetsbehov. ECB:s huvudsakliga verktyg för att kontrollera mängden centralbankspengar (outside money), alltså efterfrågan på centralbankens reserver, är att sätta den kortfristiga räntan – ”kostnaden för pengar”.

Affärsbanker kan även skapa s.k. affärsbankspengar (inside money), dvs. banktillgodohavanden. Detta sker varje gång de utfärdar ett nytt lån. Skillnaden mellan centralbankspengar och affärsbankspengar är att de förstnämnda är en tillgång för ekonomin i helhet, men inte innebär en skuld för någon. Affärsbankspengar, å andra sidan, heter så för att de är understödda av privata krediter. Om alla fordringar som bankerna innehar gentemot privata gäldenärer betalades skulle de skapade innestående pengarna reverseras till noll. Det är således en form av valuta som skapas, och kan reverseras, inom den privata ekonomin.

Vad innebär ECB:s plan för att ”trycka pengar” som det går att läsa så mycket om?

I praktiken är det bara de nationella centralbankerna som fysiskt ger ut eurosedlar. Att "trycka pengar" är den vardagliga termen för ECB:s program för köp av tillgångar, en form av kvantitativ lättnad. Genom att köpa tillgångar på den finansiella marknaden skapar ECB ytterligare centralbanksreserver som, genom ett flertal kanaler, kan hjälpa till att sänka räntorna för hushåll och företag med målet att understödja ekonomin och att, i förlängningen, hålla värdet på pengar stabilt i tider då ECB har begränsade möjligheter att direkt sänka sina styrräntor. Under denna process trycker inte ECB faktiska sedlar att betala tillgångarna med, utan skapar pengar elektroniskt. Dessa skickas sedan elektroniskt till säljaren eller mellanhanden, t.ex. en affärsbank. Säljaren kan då använda den extra likviditeten till att köpa andra tillgångar eller, i fallet av en affärsbank, bevilja kredit till den reala ekonomin. Köpen bidrar till att förbättra de monetära och finansiella förutsättningarna och gör det billigare för företag och hushåll att låna så att de kan investera och spendera mer. Det slutgiltiga målet är att inflationstakten återgår till nivåer under, men nära, 2 procent, i linje med ECB:s uppgift att upprätthålla prisstabilitet.