Banking Supervision
Svenska
Other languages1 +
Menu

Inledningsanförande inför den finska riksdagen

Tal av Mario Draghi, ECB:s ordförande,
Helsingfors, 27 november 2014

***

Sammanfattning

I sitt tal inför den finska riksdagen poängterade ordföranden att ECB under de senaste krisåren med kraft agerat för att säkra prisstabilitet och bidra till finansiell stabilitet i hela euroområdet.

Framför allt har ECB vidtagit flera extraordinära åtgärder för att säkerställa att den penningpolitiska transmissionsmekanismen till ekonomin fungerar. De senaste okonventionella åtgärderna som ECB tillkännagivit (de riktade långfristiga refinansieringstransaktionerna (TLTRO), programmet för köp av säkerställda obligationer och ABS-programmet) kommer att få en betydande inverkan på vår balansräkning, som vi räknar med kommer att närma sig samma omfattning som i början av 2012. Detta kommer att säkerställa att penningpolitiken blir tillräckligt ackommoderande och bidra till en gradvis återhämtning och återgång till inflationsnivåer under men nära 2 procent. Om det skulle bli nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder för att hantera de risker som en alltför utdragen period av låg inflation medför, är ECB-rådet enigt i sitt åtagande att inom ramen för sitt mandat använda andra okonventionella instrument.

Ansvarighet och öppenhet är nödvändiga förutsättningar för att en centralbank ska bevara sitt oberoende, särskilt i tider då okonventionella åtgärder vidtas. ECB publicerar regelbundet en mängd uppgifter om genomförandet av penningpolitiska transaktioner och Eurosystemets likviditetssituation. (t.ex. värdepappersmarknadsprogrammet, programmen för köp av säkerställda obligationer och ABS-programmet). ECB-rådet har vidare förbundit sig att publicera en redogörelse av de penningpolitiska diskussionerna.

Vad gäller finanspolitik och strukturreformer ska stabilitets- och tillväxtpakten även fortsättningsvis fungera som ett ankare för förtroendet för hållbara offentliga finanser men en omfattande strategi behövs för att få fart på ekonomin i euroområdet. Detta innebär att man ytterligare delar på befogenheter, dvs. ett steg framåt från gemensamma regler till gemensamma institutioner. Den kommande rapport som eurotoppmötet har beställt om den framtida ekonomiska styrningen kommer att vara en bra utgångspunkt för vidare funderingar.

***

Ärade riksdagsledamöter,

mina damer och herrar!

Varmt tack för inbjudan att komma och tala inför er här i dag. Det är ett bra tillfälle för mig att förklara Europeiska centralbankens (ECB) politik och ta del av era synpunkter och frågor, och jag ser fram emot ett givande åsiktsutbyte under dagen.

Som utgångspunkt för vår diskussion kommer jag att fokusera på tre frågor: ECB:s penningpolitik (även om jag inte kommer att gå närmare in på de åtgärder som kan komma att vidtas framöver, eftersom vi befinner oss i den så kallade tysta period, då ECB-rådets medlemmar förväntas avstå från att göra några uttalanden), ECB:s ansvarighetsregler och öppenhet, samt framstegen mot en djupare ekonomisk och monetär union (EMU).

Den ekonomiska och monetära utvecklingen

Låt mig börja med att tala om den ekonomiska utvecklingen i euroområdet.

Under sommaren såg vi hur tillväxttakten i euroområdet försvagades, och euroområdets ekonomiska utsikter omges nu av flera nedåtrisker. De senaste prognoserna från privata och offentliga institut har i de flesta fall dessutom reviderats ned. Vår förväntan om en måttlig återhämtning de närmaste åren kvarstår, vilket hänger samman med våra penningpolitiska åtgärder, att de finansiella villkoren fortsätter att förbättras och att arbetet med strukturreformer och konsolidering av de offentliga finanserna går framåt. Men återhämtningen kommer förmodligen att dämpas av en hög arbetslöshet, en betydande outnyttjad kapacitet och nödvändiga balansräkningsjusteringar.

Inflationen i euroområdet fortsätter att vara mycket låg och uppgick i oktober till 0,4 %. På grund av oljeprisernas kraftiga nedgång på senare tid och de rådande terminspriserna på energi förväntas inflationen ligga kvar på dagens låga nivåer under de närmaste månaderna och därefter stiga gradvis under 2015 och 2016.

Penningmängds- och kreditutvecklingen fortsätter samtidigt att vara trög – även om ökningstakten för en del viktiga aggregat har börjat krypa uppåt de senaste månaderna.

Penningpolitik i kristider

Under de gångna krisåren har ECB agerat kraftfullt för att säkra prisstabilitet och bidra till finansiell stabilitet i euroområdet som helhet. Vi har framför allt vidtagit en rad extraordinära åtgärder för att se till att vår penningpolitik får genomslag i ekonomin. Vi har erbjudit euroområdets banker lån i en omfattning som saknar motstycke och bl.a. tillgodosett deras efterfrågan på likvida medel fullt ut och till fast ränta. Vi gjorde också klart att vi var beredda att genomföra direkta monetära transaktioner för att återställa den penningpolitiska transmissionsmekanismens funktion, eftersom den hade skadats av oron på marknaderna för statsobligationer. Även om dessa åtgärder förbättrade bankernas tillgång till privata krediter och motverkade en fragmentisering på finansmarknaderna, har de finansiella villkoren mer generellt – och framför allt kostnaderna för banklån – reagerat ytterst trögt på den ackommoderande penningpolitik som har förts. Penningmängds- och kreditutvecklingen har därför ända tills alldeles nyligen följt en utdragen, negativ trend. I detta läge, och med tanke på de ihållande svaga inflationsutsikterna, beslutade vi i juni och därefter i september att vidta en rad penningpolitiska åtgärder. Dessa penningpolitiska beslut innebär att vi har övergått från ett penningpolitiskt ramverk som i första hand bygger på en passiv tillförsel av likviditet, till en mer aktiv och styrd hantering av vår balansräkning.

I september sänkte vi våra styrräntor till deras nedre gräns. Räntan på de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna ligger nu på 0,05 % och räntan på inlåningsfaciliteten på -0,20 %.

Vi meddelade också att vi skulle vidta ytterligare åtgärder för att stötta utlåningen och främja väsentligt lättare kreditvillkor för hushåll och icke-finansiella företag.

Det handlade bl.a. om de riktade långfristiga refinansieringstransaktioner som vi började genomföra i september och som gör det möjligt för bankerna att få lån från Eurosystemet på mycket attraktiva villkor i upp till fyra år, förutsatt att de uppfyller vissa villkor beträffande sin utlåning till den privata icke-finansiella sektorn (utom lån till hushållen för husköp).

Förra veckan började vi dessutom köpa enkla och transparenta tillgångssäkrade värdepapper inom ramen för vårt ABS-program (ABSPP). Köpen omfattar endast seniortrancher och – så småningom – garanterade mezzanintrancher. De stränga kvalitetskrav som de underliggande lånen måste uppfylla, och den betydande kreditförstärkning som är inbyggd i de värdepapperiseringar som uppfyller kriterierna för att omfattas av programmet, innebär att den ytterligare riskexponeringen för Eurosystemet till följd av ABS-programmet kommer att vara begränsad.

Vi har dessutom redan börjat köpa säkerställda obligationer utgivna av euroområdets banker inom ramen för vårt nya program för köp av sådana obligationer (CBPP3).

Dessa åtgärder kommer att förbättra den penningpolitiska transmissionsmekanismen, stötta kreditförsörjningen till euroområdets ekonomi och därmed ge vår penningpolitik en lättare inriktning överhuvudtaget. De kommer även att ha en betydande inverkan på vår balansräkning, som vi räknar med kommer att närma sig den storlek den hade i början av 2012. Därmed säkerställer vi att penningpolitiken blir tillräckligt ackommoderande för att verkligen bidra till en gradvis återhämtning och återgång till en inflationstakt som ligger närmare vårt mål på under, men nära, 2 %.

Vi ser redan nu tecken på att detta åtgärdspaket med kreditlättnader har fått konkreta resultat, även om det kommer att ta tid innan alla positiva effekter kommer att märkas.

Om det skulle krävas för att motverka riskerna för en alltför utdragen period av låg inflation är ECB-rådet emellertid enhälligt i sin beslutsamhet att även använda andra okonventionella instrument inom ramen för sitt mandat. Vi har i detta sammanhang gett våra berörda tjänstemän och Eurosystemets kommittéer i uppdrag att i god tid förbereda ytterligare åtgärder som kan vidtas om det skulle visa sig vara nödvändigt.

ECB:s ansvarighetsregler och öppenhet

ECB har under hela krisen vidtagit en rad åtgärder för att fullgöra sitt prisstabilitetsuppdrag, däribland de okonventionella åtgärder jag just har beskrivit. ECB har enligt EU-fördragen ett betydande oberoende i fullgörandet av sitt uppdrag.

Detta oberoende kommer till uttryck i flera av Eurosystemets institutionella särdrag. Ta till exempel kollegialiteten: Eurosystemets viktigaste beslutsorgan (direktionen och ECB-rådet) arbetar båda utifrån kollegialitetsprincipen, eftersom det är oerhört viktigt att de beslut som fattas beaktar den samlade klokhet och expertis som medlemmarna besitter. Till exempel har jag vid det här laget arbetat i många år tillsammans med chefdirektör Liikanen i ECB-rådet och sätter verkligen stort värde på hans bidrag till diskussionerna. I likhet med övriga centralbankschefer är han inte där som sändebud för sitt land, utan bidrar med sin expertis, sina kunskaper och Suomen Pankkis/Finlands Banks arbete till att vi kan fatta de beslut som är bäst för euroområdet som helhet. De nationella centralbankerna spelar en avgörande roll för Eurosystemets funktion. I deras uppgifter ingår allt ifrån forskning och analyser, som utgör underlag i beslutsprocessen, till genomförande av penningpolitiska beslut, insamling och produktion av statistik och operativa frågor gällande betalningssystem och sedlar. Deras roll kan inte överskattas.

Som oberoende centralbank är ECB skyldig att ansvara för sitt agerande inför medborgarna och deras valda företrädare, och det finns fasta regler för hur detta ska gå till i förhållande till Europaparlamentet. Det handlar framför allt om utfrågningarna i Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor (ECON), men det finns även en mängd andra kanaler för interaktion med parlamentet.

När det gäller de nationella parlamenten är Finlands Bank ansvarig inför er riksdag, och riksdagens bankfullmäktige får, vad jag förstår, regelbundet information om penningpolitiken så att den kan utöva sina befogenheter. Vårt ansvar i förhållande till Europaparlamentet utesluter dessutom inte att det även förekommer flera ad hoc-kontakter med nationella parlament, vilken dagens möte är ett exempel på.

Det skulle emellertid inte vara någon poäng med ansvarighetsreglerna om det inte samtidigt fanns en lämplig grad av öppenhet, och även detta är något som ECB anser vara mycket viktigt.

Öppenhet har under årens lopp överhuvudtaget blivit en allt viktigare fråga för ECB. ECB publicerar regelbundet en mängd uppgifter om genomförandet av penningpolitiska operationer och Eurosystemets likviditetssituation. De senaste exemplen är publiceringen varje vecka av värdet på alla penningpolitiska portföljer, dvs. värdepappersmarknadsprogrammet (SMP), programmen för köp av säkerställda obligationer och programmet för köp av tillgångssäkrade värdepapper.

Öppenhet är helt avgörande, i synnerhet i tider då man vidtar okonventionella åtgärder. ECB-rådet har därför förbundit sig att publicera en redogörelse av sina penningpolitiska diskussioner.

Styrningen inom valutaunionen i framtiden

Låt mig slutligen ta upp styrningen i Ekonomiska och monetära unionen. På kort sikt bör vårt överordnade mål vara en fullständig och enhetlig tillämpning av det nuvarande systemet för övervakning av offentliga finanser och makroekonomiska förhållanden. Detta är helt avgörande för att minska de höga offentliga skuldkvoterna, öka den potentiella tillväxten och göra euroområdets ekonomi mer motståndskraftig mot störningar. Det är definitivt inte läge att slå sig till ro, vare sig på det finanspolitiska planet eller när det gäller strukturreformarbetet. Det måste stå klart att problemen inte kan lösas enbart genom penningpolitiken. Alla politiska aktörer – på både nationell och europeisk nivå – måste dra sitt strå till stacken och allt måste ingå i en övergripande strategi som får euroområdets ekonomi att slå in på rätt spår igen.

Stabilitets- och tillväxtpakten bör – under alla steg i det överenskomna ramverket – även fortsättningsvis fungera som ett ankare för förtroendet för hållbara offentliga finanser. När det gäller den makroekonomiska övervakningen är genomförandet av strukturreformer en absolut nödvändighet och något som måste prioriteras av regeringarna i euroområdet.

På medellång till lång sikt måste vi titta på olika alternativ som ytterligare kan säkra en friktionsfritt fungerande valutaunion. Under krisen har euroländerna – däribland Finland – gjort stora ansträngningar att stärka disciplinen och solidariteten inom valutaunionen. Dessa ansträngningar har definitivt bidragit till att få bukt med krisen, men jag tror samtidigt inte att de helt har nått upp till vad som på sikt krävs om man ingår i en valutaunion. I euroområdet är ekonomiskpolitiska beslut så beroende av varandra att man ytterst bör fatta beslut om den ekonomiska politiken gemensamt. Som jag ser det måste beslutsrätten inom detta område bli mer gemensam. Detta kan komma att förutsätta ett stort språng, från gemensamma regler till gemensamma institutioner. Den kommande rapport som eurotoppmötet har beställt om den framtida ekonomiska styrningen kommer att vara en bra utgångspunkt för vidare funderingar kring dessa frågor.

Jag är här i dag som representant för ECB och ser fram emot ett konstruktivt åsiktsutbyte. Jag välkomnar därför era eventuella frågor.

Speaking engagements

Kontakt för media