Euron infördes 1 januari 1999 och blev valuta för mer än 300 miljoner människor i Europa. Under de första tre åren var det en osynlig valuta som endast användes i redovisningssyften, t.ex. elektroniska betalningar. Kontanter i euro infördes inte förrän 1 januari 2002 då de till fasta omräkningskurser ersatte de nationella valutorna som t.ex. belgisk franc och tysk mark.
I dag är eurosedlar och euromynt lagligt betalningsmedel i 17 av Europeiska unionens 27 medlemsstater, översjöiska departement, territorier och öar som antingen ingår i eller är associerade med euroländer. Dessa länder utgör euroområdet. I småstaterna Monaco, San Marino och Vatikanstaten används också euro enligt en formell överenskommelse med Europeiska gemenskapen. I Andorra, Montenegro och Kosovo används också euro, men utan en formell överenskommelse.
| € | Valuta |
|---|---|
| 1 | BEF 40,3399 (belgiska franc) |
| 1 | DEM 1,95583 (tyska mark) |
| 1 | EEK 15.6466 (estniska kronor) |
| 1 | IEP 0,787564 (irländska pund) |
| 1 | GRD 340,750 (grekiska drakma) |
| 1 | ESP 166,386 (spanska pesetas) |
| 1 | FRF 6,55957 (franska franc) |
| 1 | ITL 1936,27 (italienska lire) |
| 1 | CYP 0,585274 (cypriotiska pund) |
| 1 | LUF 40,3399 (luxemburgska franc) |
| 1 | MTL 0,429300 (maltesiska lire) |
| 1 | NLG 2,20371 (nederländska guilder) |
| 1 | ATS 13,7603 (österrikiska schilling) |
| 1 | PTE 200,482 (portugisiska escudos) |
| 1 | SIT 239,640 (slovenska tolar) |
| 1 | SKK 30,1260 (slovakiska koruna) |
| 1 | FIM 5,94573 (finska mark) |
Eurosedlar (och mynt) cirkulerar mycket i euroområdet, huvudsakligen på grund av turism, affärsresor och gränshandel. Innan euron infördes rörde sig nationella sedlar över gränserna i mer begränsad omfattning och man var tvungen att skicka tillbaka pengarna till den centralbank där de utgivits. Detta skedde huvudsakligen genom affärsbankssystemet. Det behövs inte med euron. Eftersom stora mängder eurosedlar inte stannar kvar i det land de gavs ut i utan i stället förs ut och spenderas i andra euroländer, måste dock centralbankerna omfördela pengarna för att undvika brist på sedlar i ett land och överskott i ett annat. Denna omfördelning av stora mängder sedlar och mynt samordnas centralt och finansieras av ECB.
Kontanter är bara ett av många olika betalningssätt. Det är fortfarande viktigt, trots att användningen av kort, direktdebitering och andra former av kontantlös betalning blivit mycket utbredd under de senaste decennierna.
Eurosystemet tar inte ställning till olika former av betalningsinstrument. För att betalningssystemet ska fungera smidigt och effektivt krävs dock en blandning av olika betalningsinstrument med olika egenskaper och förtjänster. Kontanter är det avgjort vanligaste massbetalningsinstrumentet i euroområdet, med cirka 880 miljarder euro i omlopp.
Kontanter har några unika egenskaper som betalningsinstrument:
I april 2001 bestämde ECB-rådet att tillverkningen av eurosedlar skulle decentraliseras och delas upp när kontantutbytet ägt rum. Detta betyder att varje nationell centralbank i euroområdet sedan 2002 tilldelats en del av den totala årliga produktionen av eurosedlar, men endast av vissa sedelvalörer. Respektive bank bär produktionskostnaden för sin andel.
I september 2002 beslutade ECB-rådet att upprätta en strategisk reserv för Eurosystemet. Denna reserv är avsedd att användas i nödfall, dvs. när Eurosystemets logistiska lager är otillräckliga, för att täcka en oväntad ökning i efterfrågan på eurosedlar eller vid ett plötsligt avbrott i leveranserna.
De logistiska och strategiska lagren garanterar att förändringar i efterfrågan på sedlar kan hanteras av de nationella centralbankerna när som helst, oavsett om efterfrågan finns inom euroområdet eller utanför. De logistiska lagren möter efterfrågan på sedlar i normala situationer för att
För mer information, se det Rättsliga ramverket, sv.
UppFörberedelserna för den andra serien eurosedlar är redan igång. De kommer precis som nuvarande serier att innehålla säkerhetsdetaljer som är lätta att känna igen och svåra att förfalska, men de kommer att vara ännu mer sofistikerade för att ligga steget före den tryck- och kopieringsteknik som förfalskare numera har tillgång till.
Man planerar att ge ut den första valören ur den andra serien eurosedlar de närmaste åren. De andra valörerna kommer att följa i intervaller och slutligen ersätta den nuvarande serien. De nya sedlarna kommer att fortsätta temat "Epoker och stilar i Europa" så att allmänheten lätt känner igen dem.
UppRättsligt sett har både ECB och de nationella centralbankerna i de deltagande länderna rätt att ge ut eurosedlar. I praktiken är det bara de nationella centralbankerna som ger ut och drar in eurosedlar (och mynt). ECB har inte någon avdelning för kontanter och utför inga kontanttransaktioner. När det gäller euromynt, är det euroländerna som är de rättsliga utgivarna. Europeiska kommissionen koordinerar alla myntfrågor på euroområdesnivå. För mer information, se Europeiska kommissionens webbplats.
ECB är ansvarig för att övervaka de nationella centralbankernas verksamhet och för att ta initiativ till ytterligare harmoniseringar av kontanttjänster inom euroområdet, medan de nationella centralbankerna är ansvariga för att deras nationella system för kontantutgivning fungerar. De nationella centralbankerna sätter sedlar och mynt i omlopp via banksystemet och i mindre omfattning via detaljhandeln. ECB kan inte utföra detta arbete eftersom den inte har de tekniska möjligheterna (distributionsenheter, enheter för sedelhantering, bankvalv osv.).
Upp
