Vad är det utökade programmet för köp av tillgångar?

22 januari 2015 (uppdaterad den 31 mars 2016)

Hur kan programmet för köp av tillgångar hjälpa ECB att uppfylla sitt uppdrag att upprätthålla prisstabilitet?

ECB följer en symmetrisk definition av prisstabilitet – hög inflation är lika farligt för vår ekonomi som inflation. I det rådande läget av svag tillväxt och låg inflation räcker enbart ränteinstrumentet inte till för att styra inflationen till nära 2 procent. För att uppfylla sitt uppdrag behöver ECB använda sig av alla instrument som står till dess förfogande.

Kan programmet för köp av tillgångar hjälpa ECB att främja tillväxt och sysselsättning i Europa?

ECB har en klar uppgift: att upprätthålla prisstabilitet. Det här programmet kommer att bidra till att få inflationen att röra sig tillbaka till nivåer som är i linje med ECB:s mål. Men det kommer också att hjälpa företag runtom i Europa att få bättre tillgång till krediter, öka investeringar, skapa arbetstillfällen och alltså stödja den ekonomiska tillväxten överlag, vilket är en förutsättning för att inflationen ska återgå till nivåer nära 2 procent. ECB bidrar också till dessa viktiga mål i enlighet med fördraget för att upprätthålla prisstabilitet.

Är programmet för köp av tillgångar lagligt?

Ja, det är det. ECB genomför penningpolitiken i euroområdet. ECB följer sitt prisstabilitetsmål med de instrument som anges i fördraget. Direkta köp av omsättbara instrument nämns uttryckligen som ett penningpolitiskt instrument (artikel 18.1 i ECBS-stadgan). Det innefattar möjligheten att köpa instrument som statsobligationer så länge dessa köps på andrahandsmarknaden från investerare och inte på primärmarknaden, dvs. direkt från medlemsstater.

Är programmet för köp av tillgångar monetär finansiering?

ECB följer noga förbudet mot monetär finansiering genom att inte köpa på primärmarknaden. ECB kommer endast att köpa obligationer efter att det bildats en marknadskurs. Det säkerställer att ECB inte stör marknadens prissättning av risker.

Är ECB den enda centralbanken som genomför köp av tillgångar?

Många centralbanker har använt sig av direkta köp i sin penningpolitik, de har ofta benämnts som kvantitativa lättnader (quantitative easing, QE). Federal Reserve Board, Bank of England och Bank of Japan har t.ex. använt sig av detta. Öppna marknadsoperationer är även under normala förhållanden ett viktigt instrument för centralbanker. Direkta köp blir till nytta när det inte går att sänka styrräntorna ytterligare. De kan då hjälpa centralbankerna att uppfylla sitt uppdrag, vilket för ECB:s del är att upprätthålla prisstabilitet, och därmed stärka tillväxten och sysselsättningen.

Innebär programmet för köp av tillgångar en risk för hög inflation?

ECB-rådet har på ett konsekvent sätt fullgjort sitt uppdrag att hålla inflationen under, men nära, 2 % på medellång sikt. Som resultat har ECB säkrat köpkraften hos alla medborgare i euroområdet. För närvarande befinner sig euroområdet i en lång period av låg tillväxt och mycket svag inflation. En ökad centralbankslikviditet medför därför sannolikt ingen hög inflation. När inflationen väl tar fart kommer ECB att strama åt penningpolitiken för att dämpa inflationstryck och upprätthålla prisstabilitet. Kort sagt har ECB det mandat och de instrument som behövs för att hantera eventuella inflationsrisker så snart de uppstår, och man har tidigare mycket tydligt visat att man kan det.

Kommer ECB att bli en "dålig bank"?

Sedan finanskrisen 2008 har ECB vidtagit ett antal okonventionella strategier som fick kritiker att varna för att ECB skulle lida stora förluster. Faktum är att ECB har gått med vinst sedan starten. ECB har återfört dessa vinster till hela befolkningen i euroområdet via de nationella centralbankerna. ECB kommer även nu att agera försiktigt.

Men tvingar inte det här programmet fram förluster för nationella centralbanker? Hur är det förenligt med en gemensam penningpolitik?

Det är mycket riktigt så att vissa risker i det nya programmet inte delas över hela Eurosystemet utan ligger kvar hos den nationella centralbanken. ECB har åtagit sig att följa principen om riskdelning och det är anledningen till att 20 % av köpen omfattas av systemet med fullständig riskdelning. Beslutet lättar dock även oron för potentiella oavsiktliga konsekvenser för de offentliga finanserna.

Det är ECB-rådet som, i enlighet med ECBS-stadgan, beslutar hur och i vilken omfattning som nationella centralbankers skulder ska delas inom Eurosystemet. Interna system för förlustdelning undergräver på intet vis enigheten i vår penningpolitik. Alla nationella centralbanker och ECB deltar i tillgångsköpen. Det finns ett totalbelopp och köpen samordnas centralt av ECB. De avpassas så att prisstabilitet kan upprätthållas i hela euroområdet och tar hänsyn till euroområdets unika institutionsstruktur, med en gemensam valuta och en gemensam penningpolitik men med 19 olika länder som för sin egen finans- och ekonomipolitik. Det är just för att vi i vårt arrangemang tar hänsyn till institutionsstrukturen, eftersom det skräddarsys efter den specifika åtgärden, som det säkerställer en mycket hög effektivitet.

Är programmet för köp av tillgångar inriktat på att hjälpa vissa länder?

Programmet är utformat för att återföra inflationen och inflationsförväntningarna till nivåer som ligger närmare ECB:s mål för hela euroområdet. Det minskar inte skulden för något visst land.