... om hur ECB:s program för köp av tillgångar fungerar

22 januari 2016 (uppdaterad den 1 april 2016)

Varför behöver vi ett program för köp av tillgångar?

Under normala ekonomiska förhållanden styr ECB de finansiella förhållandena och, i slutändan, den makroekonomiska utvecklingen samt inflationen genom att sätta de kortfristiga styrräntorna. Som ett resultat av den globala finanskrisen har emellertid styrräntorna hamnat nära den nedre effektiva gränsen – den punkt då en ytterligare sänkning skulle ha liten eller ingen effekt. Därför har ECB tillgripit extraordinära åtgärder för att ta itu med riskerna som en längre period av låg inflation medför, med syfte att få tillbaka inflationstakten till nivåer under, men nära, 2 procent på medellång sikt, vilket är ECB-rådets definition av prisstabilitet. Köp av tillgångar är en av de extraordinära åtgärder som ECB använder för att uppnå detta.

Hur fungerar ECB:s program för köp av tillgångar?

Under det utökade programmet för köp av tillgångar (APP) köper ECB upp en mängd olika tillgångar, inklusive statsobligationer, obligationer utgivna av överstatliga europeiska institutioner, företagsobligationer, värdepapper med bakomliggande tillgångar, samt säkerställda obligationer till en takt av 80 miljarder euro per månad (mellan mars 2015 och mars 2016 var denna siffra 60 miljarder euro). Dylika tillgångsköp påverkar de finansiella förhållandena och, i förlängningen, ekonomisk tillväxt och inflation genom tre huvudsakliga kanaler:

  • Direkt genomslag

    När ECB köper tillgångar i den privata sektorn, såsom värdepapper med bakomliggande tillgångar och säkerställda obligationer, som är kopplade till lån som banker beviljar till hushåll och företag inom den reala ekonomin driver den ökade efterfrågan på dessa tillgångar upp priserna. Detta uppmuntrar bankerna att ge fler lån som de sedan kan använda för att skapa och sälja fler värdepapper med bakomliggande tillgångar eller säkerställda obligationer. Den ökade tillgången på lån tenderar att sänka bankernas låneräntor för företag och hushåll, vilket förbättrar förutsättningarna för finansiering.

  • Portföljomfördelning

    ECB köper tillgångar inom både den privata och den offentliga sektorn från investerare som pensionsfonder, banker och hushåll. Dessa investerare kan välja att investera de pengar de erhåller för de tillgångar som ECB köpt i andra tillgångar. Genom att ytterligare öka efterfrågan på tillgångar, leder denna portföljomfördelning till högre priser och lägre avkastning även på de tillgångar som inte direkt är föremål för APP. Detta medför minskade kostnader (den effektiva marknadsräntan) för företag som söker finansiering på kapitalmarknaderna. Samtidigt uppmuntrar den minskade avkastningen på värdepapper bankerna att låna till företag och hushåll. Den ökade tillgången på bankernas utlåning till den reala ekonomin tenderar att leda till lägre lånekostnader för hushåll och företag. Om investerare å andra sidan använder de extra pengarna till att köpa högavkastande tillgångar utanför euroområdet kan detta även leda till en lägre växelkurs för euron, vilket brukar pressa upp inflationen.

    Både det direkta genomslaget och portföljomfördelningen förbättrar de finansiella förhållandena för företag och hushåll i euroområdet. Genom att sänka finansieringskostnaderna kan köp av tillgångar stimulera investeringar och konsumtion. Mer dynamisk efterfrågan från både företag och konsumenter kommer så småningom att bidra till att få tillbaka inflationstakten till under, men nära, 2 procent på medellång sikt.

  • Signaleffekt

    Slutligen, tillgångsköp signalerar till marknaden att centralbanken kommer att bibehålla låga styrräntor under en längre tid. Denna signaleffekt minskar volatiliteten och osäkerheten på marknaden vad gäller den framtida ränteutveckling. Detta är viktigt eftersom det påverkar en rad investeringsbeslut. Räntesatser för exempelvis långfristiga lån förblir lägre då banker förväntar sig en längre period med låg ränta.

ECB:s tillgångsköp understryker åtagandet att uppfylla sitt uppdrag genom att använda dessa kanaler för att aktivt motarbeta riskerna som en för lång tid av låg inflation innebär. Detta försäkrar investerare att inflationen kommer att vara på nivåer under, men nära, 2 procent på medellång sikt – en förutsättning för bibehållen tillväxt och prisstabilitet.