Fem viktiga saker att veta om Maastrichtfördraget

15 februari 2017

1. Det fastställde Europeiska unionen

Maastrichtfördraget, officiellt känt som Fördraget om Europeiska unionen, utgjorde starten för ”en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken”. Det lade grunden för en gemensam valuta, euron, och utökade markant samarbetet mellan europeiska länder inom en rad nya områden:

  • europeiskt medborgarskap inrättades, vilket tillåter medborgare att fritt bosätta sig i och förflytta sig mellan medlemsstater
  • en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik fastställdes
  • det beslutades om ett utökat samarbete mellan polismyndigheter och straffrättsliga myndigheter

Fördraget undertecknades i den nederländska staden Maastricht som ligger nära gränsen till Belgien och Tyskland. Det var resultatet av flera år av samtal mellan regeringar om att fördjupa europeisk integration.

2. Det undertecknades av tolv länder

Representanter från tolv länder undertecknade fördraget den 7 februari 1992 – Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien och Storbritannien.

Varje lands parlament ratificerade sedan fördraget, i vissa fall genom att hålla folkomröstningar. Maastrichtfördraget trädde officiellt i kraft den 1 november 1993 och Europeiska unionen bildades officiellt.

Sedan dess har ytterligare 16 länder gått med i EU och antagit de regler som fastställs i Maastrichtfördraget eller i de fördrag som följde senare.

3. Det lade grunden för euron

Maastrichtfördraget banade vägen för införandet av en gemesam valuta – euron. Det utgjorde kulmen av flera decennier av diskussioner om ökat ekonomiskt samarbete i Europa. Fördraget lade även grund för Europeiska centralbanken (ECB) och det Europeiska centralbankssystemet (ECBS) samt beskrev deras uppdrag. ECB:s huvudsakliga mål är att upprätthålla prisstabilitet, dvs. att säkra eurons värde.

Idén om en gemensam valuta för Europa lades för första gången fram i början av 1960-talet av Europeiska kommissionen. Ett instabilt ekonomiskt landskap på 1970-talet innebar emellertid att projektet avstannade.

Europeiska ledare väckte återigen liv i idén om en gemensam valuta 1986 och åtog sig en övergångsprocess i tre etapper 1989. Maastrichtfördraget fastställde formellt dessa etapper:

  • Etapp 1 (från den 1 juli 1990 till den 31 december 1993): införandet av fri rörlighet för kapital mellan medlemsstater
  • Etapp 2 (från den 1 januari 1994 till den 31 december 1998): utökat samarbete mellan nationella centralbanker och ökad likriktning av medlemsstaternas ekonomiska politik
  • Etapp 3 (från 1 januari 1999 till idag): gradvist införande av euron tillsammans med genomförandet en gemensam penningpolitik för vilken ECB är ansvarig.

4. Det införde kriterierna som länder måste uppfylla för att gå med i euron

Tillsammans med att slå fast tidsramen för införandet av den gemensamma valutan fastställde även fördraget regler om hur euron skulle fungera i praktiken. Detta innefattade även hur man bedömde huruvida länder var redo att gå med i eurosamarbetet.

Syftet med dessa särskilda regler, ibland refererade till som Maastricht- eller konvergenskriterierna, är att säkerställa att prisstabilitet upprätthålls i euroområdet även då nya länder går med i eurosamarbetet. Reglerna är till för att säkerställa att länder som ska gå med är stabila avseende följande områden:

  • inflation
  • offentliga skuldnivåer
  • räntor
  • växelkurs

5. Det var ett jättekliv framåt för europeisk integration

Sedan undertecknandet av Maastrichtfördraget har europeiska länder växt närmare samman medan vissa politikområden såsom ekonomi- och budgetpolitik behållits på nationell nivå. Europeiska ledare har enats om fler åtgärder för att främja ytterligare integration mellan europeiska stater:

  • Stabilitets- och tillväxtpakten inrättades 1997 för att säkerställa att länder förde en sund budgetpolitik
  • Europeiska stabilitetsmekanismen inrättades för att tillhandahålla finansiellt bistånd till länder i euroområdet som har eller hotas av allvarliga finansiella problem
  • Den gemensamma tillsynsmekanismen och den gemensamma resolutionsnämnden inrättades efter finanskrisen för att göra det europeiska banksystemet säkrare så väl som för att öka finansiell integration och stabilitet

Idag åtnjuter över 510 miljoner medborgare från 28 medlemsstater fördelarna av europeiskt samarbete. 25 år efter att man enats om handlingsplanen för euron har den blivit världens näst mest handlade valuta och är en del av vardagen för 340 miljoner medborgare i 19 länder.