Strategi för makrotillsyn

Det avgörande målet med makrotillsynen är att bevara finansiell stabilitet. Detta innebär att göra det finansiella systemet mer motståndskraftigt och att begränsa ansamlingen av sårbarheter, i syfte att mildra systemrisken och säkerställa en fortsatt effektiv leverans av finansiella tjänster till realekonomin.

Begränsning av systemrisker

Systemrisker kan uppstå till följd av allvarliga makroekonomiska chocker, finansiella obalanser (t.ex. för hög kredittillväxt eller obalanser i skuldsättningsgrad och löptider) och spridningseffekter.

För att begränsa systemriskerna försöker man genom makrotillsynen att

  • förebygga en alltför kraftig riskuppbyggnad, till följd av externa faktorer och marknadsmisslyckanden, för att utjämna den finansiella cykeln (tidsdimension),
  • göra den finansiella sektorn mer motståndskraftig och begränsa spridningseffekter (tvärsnittsdimension),
  • uppmuntra till ett systemomfattande synsätt inom finansiell reglering för att skapa de rätta incitamenten för marknadsdeltagarna (strukturdimension)

Verktyg

I SSM-förordningen tilldelas både nationella myndigheter och ECB befogenheter för makrotillsynen; man delar alltså på ansvaret (artikel 5). Makrotillsynsverktygen kan delas in i följande tre kategorier:

  • kapitalbaserade åtgärder
  • låntagarbaserade åtgärder
  • likviditetsbaserade åtgärder

Dessa verktyg gör det finansiella systemet mer motståndskraftigt genom att öka kapital- och likviditetsbuffertarna. Exempel är kapitalbuffertar för globala och andra systemviktiga institut, likviditetstäckningskvoten och stabil nettofinansiering. Nationella myndigheter och ECB kan införa kontracykliska buffertar för att motverka den cykliska uppbyggnaden av systemrisker. När så är möjligt enligt det nationella ramverket kan nationella myndigheter även införa låntagarbaserade åtgärder som inskränker utlåningen, främst för bolån, på enskild låntagarnivå.

Makrotillsynens samverkan

Det går inte att behandla makrotillsyn isolerat, det finns en viktig samverkan mellan åtgärder för mikrotillsyn, makrotillsyn och penningpolitik.

Samverkan med penningpolitik

Samverkan mellan penningpolitik och makrotillsynspolitik sker främst via den gemensamma transmissionskanalen genom det finansiella systemet och främst genom banksystemet. De två politikområdena kan komplettera varandra genom att säkerställa både prisstabilitet och finansiell stabilitet.

Makrotillsynsverktyg kan användas selektivt och riktat för att begränsa riskerna för den finansiella stabiliteten, även i ett ekonomiskt klimat som kännetecknas av låg inflation. Genom den institutionella strukturen i euroområdet kan ECB dra nytta av gemensam information och enhetliga analysramar.

Samverkan med banktillsyn

Mikrotillsyn och makrotillsyn kompletterar varandra genom att de har olika inriktning. Mikrotillsyn ökar enskilda finansinstituts motståndskraft medan makrotillsyn förbättrar motståndskraften mot risker som avser hela det finansiella systemet.

ECB-rådet och tillsynsnämnden samlas regelbundet i makrotillsynsforumet för att upprätthålla en gemensam tolkning av situationen i den finansiella sektorn.