31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 34/5

1.1.1

De föreslagna ändringarna av genomförandet av krav enligt pelare 2 av Basel III-ramverket (3) i kapitalkravsdirektivet (4) (CRD) har som mål att uppnå ökad tillsynskonvergens inom unionen genom att klarare definiera de element som ingår i kapitalstrukturen och införa en vägledning om ytterligare kapitalbaskrav enligt pelare 2, samt även införa avsevärt strängare krav för när behöriga myndigheter får utöva sina tillsynsbefogenheter i detta sammanhang.

1.1.2

Trots att ECB rent allmänt stöder tillsynskonvergens är förslaget att utarbeta tekniska tillsynsstandarder för ytterligare kapitalbaskrav inte rätt verktyg för att uppnå detta mål.

För det första är krav enligt pelare 2 institutspecifika, vilket innebär att behöriga myndigheter måste göra bedömningar i tillsynsarbetet. Att uteslutande förlita sig på tekniska tillsynsstandarder från Europeiska bankmyndigheten (EBA) eller använda dem för vissa av riskelementen skulle inte resultera i ett institutspecifikt, riskbaserat tillvägagångssätt som tar hänsyn till olika instituts riskprofil, och skulle i själva verket förhindra att de behöriga myndigheterna håller sig uppdaterade med riskerna och utvecklingen inom industrin.

För det andra tillhandahåller EBA:s riktlinjer för gemensamma förfaranden och metoder för översyns- och utvärderingsprocessen (ÖuP) (5) redan en gemensam grund för ett konsekvent genomförande av ÖuP inom unionen som möjliggör ett lämpligt mått av flexibilitet vid bedömningar i tillsynsarbetet och som kan kompletteras med EBA:s inbördes utvärderingar. Under de senaste åren har konvergensen ökat avsevärt tack vare genomförandet av dessa riktlinjer (6) och genomförandet av ECB:s ÖuP-metod som tillämpas konsekvent inom hela den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) (7).

Mot bakgrund av denna positiva utveckling anser ECB att det aktuella ramverket är adekvat och att den inre marknaden även i framtiden kommer att gynnas av de aktuella verktygen i form av ökad konvergens, eventuellt med hjälp av ytterligare användning av EBA:s inbördes utvärderingar.

1.1.3

Därutöver ger de föreslagna ändringarna av kapitalkravsdirektivet kreditinstitut, och inte tillsynsmyndigheter, möjlighet att inom vissa gränser besluta om sammansättningen på sin kapitalbas som innehas för att uppfylla kraven enligt pelare 2 och exkludera möjligheten att sätta pelare 2-krav så att de fullt ut uppfylls med kärnprimärkapital. ECB anser att tillsynsmyndigheterna även fortsättningsvis ska vara behöriga att uppställa ytterligare kapitalbaskrav och kräva att ytterligare kapitalbaskrav måste uppnås uteslutande med kärnprimärkapital. Ur ett tillsynsperspektiv har bankkrisen och marknadshändelser av senare datum visat att det kan finnas betydande utmaningar i samband med t.ex. primärkapitaltillskott vars förmåga att absorbera förluster inte är lika bra som kärnprimärkapitalets och vars kostnader skulle kunna belasta kreditinstitutens lönsamhet ytterligare. Sedan ECB påbörjade sina tillsynsuppgifter har dess praxis också varit att fastställa krav enligt pelare 2 så att de uppfylls med kärnprimärkapital. Genom att ställa krav på att buffertar ska uppfyllas av enbart kärnprimärkapital har unionens lagstiftare uttryckt sin önskan om att kapitalet ska hålla högsta kvalitet. En förändrad praxis skulle medföra mindre förutsebarhet för kreditinstituten och konkurrens på olika villkor.

1.1.4

Även om införandet av en gemensam grund för kapitalvägledning kommer att underlätta ett konsekvent genomförande av sådan vägledning i hela unionen, anser ECB att de förslagna ändringarna av kapitalkravsdirektivet i större utsträckning bör spegla behovet av flexibilitet när man fastställer vägledningen för pelare 2. Man bör särskilt beakta förhållandet mellan tröskelvärdena för stresstester och vägledningen för pelare 2. Eftersom stresstester inom tillsynsområdet är utgångspunkten för vägledning för pelare 2, bör de föreslagna ändringarna av kapitalkravsdirektivet, i linje med bästa internationell praxis, även ge behöriga myndigheter möjligheten att tillämpa fasta tröskelvärden i stresstester för alla kreditinstitut som kan vara lägre än de totala ÖuP-kapitalkraven (TSCR). Möjligheten att använda ett fast tröskelvärde bör vara permanent. Därutöver bör användningen av TSCR skräddarsys för den metod som används i stresstestet. Exempelvis nödvändiggör användningen av TSCR-tröskelvärdet i det ogynnsamma scenariot att man använder en dynamisk balansräkningsmetod. Dessutom bör man inkludera en bestämmelse avseende en treårig översyn i de föreslagna ändringarna av kapitalkravsdirektivet.

1.1.5

Det sätt på vilket vägledningen för pelare 2 samverkar med de kombinerade buffertkraven bör också ytterligare förtydligas. Man bör särskilt undvika möjliga konflikter med målsättningen för den kontracykliska kapitalbufferten. Detta inkluderar att stryka hänvisningen till att bemöta ”konjunktursvängningar” som en av målsättningarna för vägledningen för pelare 2. Även om överlappningar av vägledningen för pelare 2 och pelare 2-kraven bör undvikas, måste de föreslagna ändringarna av kapitalkravsdirektivet förtydliga att om ett stresstest identifierar ytterligare typer av risker i en hypotetisk situation och dessa är en del av pelare 2-kraven kan behöriga myndigheter fortfarande vidta åtgärder mot sådana risker enligt vägledningen för pelare 2.

1.1.6

De föreslagna ändringarna av kapitalkravsdirektivet begränsar de behöriga myndigheternas möjligheter att kräva att kreditinstitut tillhandahåller ytterligare eller mer frekvent information. Även om ECB fullt ut stöder den underliggande målsättningen att undvika dubbelrapportering och minska rapporteringskostnaderna, är det ändå viktigt att vid behov kunna kräva rapportering av detaljerade uppgifter för att kunna bedöma kreditinstitutets riskprofiler för bl.a. ÖuP-ändamål. Det är svårt att i förväg fullt ut visualisera dessa risker genom harmoniserad rapportering, särskilt på grund av det sätt på vilket kreditinstitutens verksamhet och risker utvecklas. Vidare kommer behöriga myndigheter alltid att behöva samla in ytterligare detaljerade uppgifter för att göra rimliga bedömningar av kreditinstitutens styrkor och svagheter avseende specifika risker eller tillgångsklasser, t.ex. nödlidande lån. Därför anser ECB att dessa begränsningar bör tas bort från de föreslagna ändringarna av kapitalkravsdirektivet.

1.1.7

Behöriga myndigheter bör kunna införa krav på kapitalbasen närhelst ränterisk är en allvarlig riskfaktor och inte bara när riskerna överstiger ett fördefinierat tröskelvärde. Det föreslagna mandatet för EBA att specificera vissa koncept för översyn av kreditinstitutens exponering för ränterisker i samband med verksamheter utanför handelslagret innehåller en lång lista över omständigheter när tillsynsåtgärder är nödvändiga som ett resultat av potentiella ränteförändringar (8). ECB anser att de behöriga myndigheterna bör ges större frihet att vidta tillsynsåtgärder.

1.1.8

Enligt de föreslagna ändringarna av kapitalkravsdirektivet ska behöriga myndigheter samråda med resolutionsmyndigheterna innan de beslutar om ytterligare kapitalkrav (9). ECB stöder visserligen målet om effektiv samordning med resolutionsmyndigheter, men anser att förslaget om formellt samråd med resolutionsmyndigheterna innan beslut fattas om ytterligare kapitalbaskrav eller riktlinjer enligt vad som framgår av kapitalkravsdirektivet, i praktiken skulle vara onödigt betungande och överdrivet formalistiskt utan att i sak förbättra de aktuella arrangemangen. Det aktuella samförståndsavtalet mellan ECB och den gemensamma resolutionsnämnden (10), vilket genomfördes för första gången i samband med att 2016 års ÖuP-beslut togs fram, säkerställer redan ett effektivt samarbete. Med tanke på att kapitalvägledningen inte är bindande bör beslutet om att tillämpa sådan vägledning ske utanför ramen för gemensamma beslut, och bör endast vara föremål för informationsutbyte mellan kollegiemedlemmar.

1.3.1

ECB stöder i princip att det införs en möjlighet för en behörig myndighet att bevilja undantag från tillämpningen av tillsynskrav i enskilda fall för ett dotterföretag vars huvudkontor ligger i en annan medlemsstat än moderföretagets huvudkontor, vilket är i linje med inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen och bankunionen.

1.3.2

Nya tillsynsregler och tekniska modifieringar kan beakta eventuella risker för den finansiella stabiliten som utgår från att vissa tillsynskrav inte tillämpas inom bankunionen som ännu ej är fullbordad. Särskilt följande två nya förutsättningar skulle kunna införas att dotterföretag ska kunna utnyttja undantagen: a) att dotterföretag som kan omfattas av undantaget inte själva överskrider en viss tröskel, t.ex. tröskelvärdet för ”betydande” som fastställs i SSM-förordningen, och b) att undantaget begränsas av ett ”golv” motsvarande 75 procent. t.ex. att kapitalbaskravet maximalt kan reduceras från 8 procent till 6 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet. I sådana fall skulle garantin endast behövas för det belopp av kapitalbasen för vilket undantag beviljats. ECB rekommenderar att dessa villkor bör ses över tre år efter det att de trätt i kraft och att man särskilt bör granska huruvida ”golvet” bör sänkas ytterligare mot bakgrund av hur bankunionen utvecklas.

1.3.3

De föreslagna ändringarna av kapitalkravsförordningen bör dessutom förtydliga att ett moderföretags garantier för ett dotterföretag måste speglas på ett lämpligt sätt i tillsynskraven för moderföretagets kreditrisk. En sådan ändring bör ställa krav på att moderföretaget innehar 100 procent av rösträtten i dotterföretaget.

1.3.4

Slutligen bör övergångsbestämmelser införas för hur undantag för gränsöverskridande kapitalkrav genomförs som beaktar bankunionens förväntade framtida utveckling enligt vad som framgår av meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om fullbordande av bankunionen (13) (nedan kallad kommissionens meddelande om fullbordande av bankunionen).

1.9.1

Trots att nivå 2-lagstiftningen utförligt förtydligat modellerna för kreditrisk, marknadsrisk och operativ risk, saknas sådana specifika anvisningar för motpartens kreditrisk. ECB rekommenderar att kapitalkravsförordningen ändras så att EBA får uppdraget att utarbeta tekniska tillsynsstandarder med särskilda bedömningskriterier för metoden med interna modeller (IMM) samt för metoden för avancerad kreditvärdighetsjustering (A-CVA). Dessa tekniska tillsynsstandarder bör mer i detalj reglera hur man ska bedöma hur väsentliga förändringar och utvidgningar av modeller är för både IMM och A-CVA. Slutligen bör man lägga till en bestämmelse enligt vilken kreditinstitut måste inhämta de behöriga tillsynsmyndigheternas samtycke för att använda A-CVA metoden.

1.9.2

Kreditinstitut som redan genomfört IMM använder den inte exklusivt, och använder andra (icke-interna) metoder för att beräkna vissa av sina exponeringar. Med anledning av detta måste det befaras att ett stort antal kreditinstitut inte kommer att kunna uppfylla kravet att IMM inte får användas i kombination med andra metoder. Därför bör kapitalkravsförordningen ändras så att kreditinstitut kan få tillstånd att permanent använda IMM för motpartsrisk på partiell basis, så som för andra typer av risk.

1.9.3

Därutöver bör kapitalkravsförordningens nuvarande regler om att fastställa löptidsparametern utvidgas att omfatta exponeringar i transaktioner för derivat- och värdepappersfinansiering samt transaktioner med obestämd löptid.

1.9.4

Kommissionens förslag till definition av regulatoriskt delta för det nya standardiserade tillvägagångssättet för att mäta exponeringar mot motpartsrisk bör stämma överens med de matematiskt korrekta standarderna från Baselkommittén (BCBS).

1.10.1

ECB stöder en mer harmoniserad och förbättrad tillsyn över finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag. Det är viktigt att åtgärder för gruppbaserad tillsyn kan rikta sig direkt till bankgruppens moderföretag, oavsett huruvida detta är ett kreditinstitut eller ett holdingföretag. I sådana fall är målsättningen med tillsynen att säkerställa att moderföretaget verkligen styr och samordnar sina dotterföretag på ett sätt som främjar den gruppbaserade tillsynen. De nya reglerna bör särskilt beakta de särdrag som finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag uppvisar samt att deras roll inom gruppen beaktas i tillräcklig utsträckning, så att man kan undvika överdrivna hinder för gruppens funktion.

1.10.2

Vissa av de föreslagna ändringarna av kapitalkravsdirektivet och kapitalkravsförordningen skulle kunna förbättras eller förtydligas. Ett förtydligande skulle t.ex. behövas om hur de föreslagna ändringarna avseende tillståndsgivningen för finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag förhåller sig till de existerande reglerna om tillsynen över kvalificerade innehav. Därutöver framgår det inte tillräckligt tydligt av de föreslagna ändringarna av kapitalkravsdirektivet och kapitalkravsförordningen vilka av de aktuella bestämmelserna som hänvisar till ”kreditinstitut” även ska anses omfatta finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag när det gäller gruppbaserad tillsyn. Ytterligare anvisningar behövs också avseende de pågående tillsynsåtgärderna som den samordnande tillsynsmyndigheten kan tillämpa på finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag.

1.10.3

Man bör även granska vilka följder de föreslagna ändringarna får för artikel 111 i kapitalkravsdirektivet. En svårighet är att den samordnande tillsynsmyndigheten kan befinna sig i en annan jurisdiktion än det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget. Den samordnande tillsynsmyndigheten skulle i ett sådant fall behöva säkerställa att ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i en annan medlemsstat följer deras anvisningar. De föreslagna ändringarna av kapitalkravsdirektivet bör innehålla bestämmelser som mer i detalj reglerar hur ett effektivt gränsöverskridande samarbete ska ske i ett sådant fall.

1.10.4

Slutligen bör de föreslagna ändringarna av kapitalkravsdirektivet innehålla bestämmelser som förtydligar hur existerande finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som omfattas av dessa bestämmelser ska behandlas.

1.12.1

Genom SSM-förordningen tilldelas ECB särskilda uppgifter i samband med tillsynen över kreditinstitut i syfte att bidra till kreditinstitutens säkerhet och sundhet och det finansiella systemets stabilitet. Dessa uppgifter utförs med fullständig hänsyn till den inre marknadens enhetlighet och integritet, likabehandlingen av kreditinstitut samt i syfte att förebygga regelarbitrage (25). För detta ändamål ska ECB tillämpa all tillämplig unionsrätt och, när denna unionslagsrätt utgörs av direktiv, den nationella lagstiftning som införlivar dessa direktiv (26), särskilt kapitalkravsdirektivet och krishanteringsdirektivet (27) (BRRD). Vissa tillsynsbefogenheter nämns dock inte uttryckligen i unionslagstiftningen och skillnader i nationell lagstiftning medför att ECB:s tillsynsbefogenheter i de deltagande medlemsstaterna är asymmetriska.

1.12.2

ECB har redan granskat omfattningen av de aktuella tillsynsbefogenheterna och tagit fram en metod för att säkerställa en konsekvent tolkning av ECB:s befogenheter. Om ECB:s existerande tillsynsbefogenheter i stället skulle införlivas i unionslagstiftningen skulle man skapa en gemensam rättslig grund för införlivandet i den nationella lagstiftningen, vilket skulle förenkla bedömningen av huruvida en specifik befogenhet i nationell lagstiftning faller inom ramen för de specifika uppgifter som ECB tilldelats. Detta skulle också främja en konsekvent banktillsyn inom unionen genom en harmonisering av de behöriga myndigheternas tillsynsbefogenheter. För att uppnå detta bör unionslagstiftningen innehålla en tydlig hänvisning till ytterligare tillsynsbefogenheter på flera områden, så att bristande rättssäkerhet kan undvikas avseende ECB:s direkta tillsynsbefogenheter och konsekventa tillsynsbefogenheter säkerställas inom bankunionen. Dessa områden berör främst förvärv i tredjeland, fusioner, tillgångsöverföringar och andra strategiska beslut, ändringar av kreditinstitutens bolagsordningar och aktieägaravtal som reglerar utövandet av rösträtt, tillhandahållande av kredit till närstående parter, utkontraktering av kreditinstituts verksamhet, externa revisorers tillsynsbefogenheter samt ytterligare befogenheter avseende tillståndsgivningen för kreditinstitut.

1.13.1

För närvarande uppställer kapitalkravsdirektivet inga krav för det förfarande som ska användas av behöriga myndigheter när de bedömer medlemmar i företagens ledningsorgan. Till följd av detta varierar nationell praxis kraftigt vad gäller tidpunkten för bedömningen, tidsfrister samt huruvida bedömningen görs innan eller omedelbart efter en utnämning. ECB rekommenderar att man ändrar unionsrätten för att ytterligare harmonisera lämplighetsbedömningarna.

1.13.2

Ledande befattningshavare har stor betydelse för att leda det dagliga arbetet i kreditinstitut och för deras ledningsstruktur. ECB rekommenderar att unionslagstiftningen ändras så att man inkluderar en definition av ledande befattningshavare samt förtydligar definitionen av företagsledning. Med målet att harmonisera nationell praxis bör man även anta en bestämmelse om de behöriga myndigheternas befogenheter när de bedömer ledande befattningshavare i betydande institut.

1.16.1

Förekomsten av nationella alternativ och handlingsutrymmen vid tillsynsregleringen förhindrar att ett enhetligt regelverk skapas på unionsnivå och medför ökad komplexitet och extra kostnader samtidigt som det öppnar möjligheter för regelarbitrage. Särskilt alternativ för medlemsstaterna hindrar den gemensamma tillsynsmekanismen från att fungera effektivt, eftersom den måste beakta olika regleringar och praxis i de deltagande medlemsstaterna. När sådana alternativ utövas på olika sätt leder detta till att regleringen blir ett lappverk som kan försvåra en effektiv funktion av ECB:s tillsyn i de deltagande medlemsstaterna och vad gäller exponeringar relaterade till tredjeländer.

1.16.2

I vissa fall kan dessa skillnader även påverka tillsynsbefogenheter. Därför bör dessa alternativ och handlingsutrymmen som inte är nödvändiga ur ett tillsynsperspektiv harmoniseras direkt genom lagstiftning på nivå 1. Samtidigt bör man undvika införandet av nya alternativ och handlingsutrymmen, se t.ex. de föreslagna ändringarna av kapitalkravsförordningen på området aktieinvesteringar i fonder.

2.1.1

ECB stöder införandet av ett bruttosoliditetskrav i unionslagstiftningen och att detta sätts till 3 procent, vilket är i linje med Baselkommitténs standarder och EBA:s rekommendationer (30). ECB rekommenderar att genomförandet av bruttosoliditetskraven i unionen beaktar resultaten av internationella diskussioner, särskilt inom BCBS, samt ytterligare utvecklingar på internationell nivå.

2.1.2

Den föreslagna ändringen av kapitalkravsförordningen eliminerar dock de behöriga myndigheternas existerande möjlighet att från bruttosoliditetskravet undanta alla gruppinterna exponeringar som redan omfattas av ett undantag från riskvikter och exponeringar från s.k. pass-through av reglerat sparande (31) och inför i stället automatiska undantag för dessa exponeringar (32). ECB anser att kreditinstitut endast bör tillåtas exkludera dessa exponeringar från bruttosoliditeten om man i förväg erhållit tillstånd av en behörig myndighet, efter det att man bedömt de underliggande riskerna som utgår från hävstångseffekterna enligt vad som för närvarande gäller enligt unionslagstiftningen (33).

2.1.3

Om man vill bibehålla undantaget för exponeringar som hör samman med offentligt stödda exportkrediter (34) bör det begränsas i nödvändig utsträckning, enligt vad som är rimligt ur unionsperspektiv snarare än nationella preferenser eftersom detta avviker från Baselkommitténs standard. Automatiska undantag från exponeringsmåttet för exponeringar som hör samman med subventionerade lån (35) avviker också från Baselkommitténs standard är oförenliga med idén om att bruttosoliditetsgraden ska vara ett icke-riskbaserat mått. Det automatiska undantaget är heller inte i linje med EBA:s rekommendationer och försvårar en effektiv jämförelse av bruttosoliditetsgrader över marknaden. Eftersom ordalydelsen i flera av undantagen ofta är oklar vad gäller de villkor som ska uppfyllas kan institut komma att tolka undantagen olika, vilket kan leda till att undantagen får en vidare tillämpning och inte bara används i specifika fall.

2.1.4

ECB stöder införandet av ett påslag på bruttosoliditetskravet för globala systemviktiga institut som grundar sig på internationella standarder avseende utformning och kalibrering av sådana åtgärder när dessa väl färdigställts. Ytterligare krav för globala systemviktiga institut bör spegla deras systemrelevans och omfatta en ökad förlustabsorberingskapacitet nödvändig för att skapa ytterligare skydd mot fallissemang.

2.1.5

De föreslagna ändringarna av kapitalkravsförordningen stadgar också om att kvitta den initiala marginalsäkerheten för derivatexponeringar relaterade till kunders clearing, vilket är ytterligare ett element som avviker från Baselkommitténs standarder. Hur marginalsäkerheten i dessa transaktioner ska behandlas är en komplicerad fråga som för närvarande ses över på internationell nivå. Genomförandet i unionen bör följa slutsatserna när översynen är klar (36).

2.1.6

De föreslagna ändringarna av kapitalkravsförordningen bibehåller aktuell praxis för att beräkna bruttosoliditetsgraden utifrån balansräkningen vid kvartalets utgång (37). ECB rekommenderar att man ser över denna bestämmelse och beaktar pågående internationella diskussioner avseende referensperioden för beräkning av bruttosoliditetsgraden.

2.1.7

Frågan om hur man ska behandla centralbanksreserver vid beräkningen av bruttosoliditetsgraden är en annan aspekt som för närvarande diskuteras på internationell nivå. Genomförandet av bruttosoliditetsgraden enligt unionslagstiftningen bör beakta slutsatserna av dessa diskussioner när dessa slutförts.

2.1.8

ECB stöder EBA:s rekommendation att centrala motparter inte bör omfattas av bruttosoliditetskrav även om dessa enheter har ett banktillstånd i vissa medlemsstater. Ett undantag för dessa enheter är rimligt mot bakgrund av de speciella säkerhetsmekanismer som centrala motparter omfattas av enligt förordning (EU) nr 648/2012 samt det faktum att centrala motparters skulder, t.ex. marginalsäkerheter som innehas i form av kontanta medel, främst samlas in för riskhantering, inte för att finansiera investeringsverksamhet.

2.2.1

De föreslagna ändringarna av kapitalkravsförordningen avviker från Baselkommitténs standarder vad gäller behandlingen av högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 där man tillämpar en faktor avseende behovet av stabil finansering (RSF-faktor) på 0 procent och inte 5 procent (38). ECB föreslår att faktorn avseende behovet av stabil finansering bör bibehållas för högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 (exklusive kontanter och centralbanksreserver som bör omfattas av en RSF-faktor på 0 procent) eftersom dessa tillgångar omfattas av en viss prisrisk över en ettårsperiod, även utan något stresscenario. Det är inte ändamålsenligt att tillämpa samma lösning som för likviditetstäckningskvoten eftersom tidsramen för dessa två standarder är olika.

2.2.2

De föreslagna ändringarna av kapitalkravsförordningen avviker också från Baselkommitténs standarder vad gäller behandlingen av den framtida finansieringsrisken i derivatkontrakt (39). ECB välkomnar mandatet för EBA att lämna in en rapport till kommissionen om möjligheten att anta en mer riskkänslig metod (40) eftersom Baselkommitténs standarder inte är tillräckligt riskkänsliga (41). De föreslagna övergångsbestämmelserna innehåller dock vissa brister som öppnar möjligheter för regelarbitrage, och konsekvenserna för kreditinstituten har ännu ej retts ut. Så länge ingen lämpligare metod identifierats föreslår ECB att övergångsbestämmelserna ska samordnas med Baselkommitténs standarder.

2.2.3

Vad gäller behandlingen av utlåningstransaktioner med säkerhet tillämpas enligt de föreslagna ändringarna av kapitalkravsförordningen en lägre RSF-faktor för transaktioner med och utan säkerhet med finansiella motparter med en kortare löptid än sex månader än Baselkommitténs standarder (42). Man bör, baserat på en ingående analys, göra en allomfattande översyn av faktorer som tillämpas på alla transaktioner med säkerhet i NSFR för att granska huruvida faktorerna för specifika säkerheter och löptider är korrekta. Så länge någon sådan översyn inte har gjorts föreslår ECB att de RSF-faktorer som framgår av Baselkommitténs standarder ska tillämpas.

2.2.4

De föreslagna ändringarna av kapitalkravsförordningen inkluderar ett undantag från NSFR-kravet för tillgångar och skulder direkt kopplade till allmänna säkerställda obligationer som uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (43) och för obligationer med soft bullet- eller pass through-villkor som uppfyller vissa kriterier avseende löptid (44). ECB stöder EBA:s rekommendation om att endast fullt ut matchade säkerställda obligationer med pass through-villkor bör undantas, eftersom de inte utgör någon finansieringsrisk för emittentbanken (45). Däremot föreslår ECB att andra säkerställda obligationer inte bör undantas från NSFR eftersom dessa obligationer, likt andra långfristiga skulder, har en avsevärd finansieringsrisk som inte kompenseras av deras strukturella kännetecken. Med tanke på hur viktiga säkerställda obligationer är för bankernas finansiering, skulle ett de facto-undantag för flertalet utestående säkerställda obligationer resultera i en avsevärt försvagad tillsynsstandard.

2.3.1

ECB välkomnar det lägliga förslaget att i unionslagstiftningen genomföra den nya standarden från Baselkommittén om marknadsrisk som härrör från den grundliga genomgången av handelslagret (FRTB) (46). ECB rekommenderar att genomförandet av FRTB-standarden i unionen, särskilt lämpliga övergångsarrangemang, beaktar resultaten av pågående internationella diskussioner, särskilt inom BCBS, samt ytterligare utvecklingar på internationell nivå. Därutöver är den tidsperiod om två år som planerats för genomförandet eventuellt otillräcklig för att instituten ska kunna visa att de uppfyller modellkraven och för tillsynsmyndigheterna att göra ingående bedömningar och godkänna modellerna för marknadsrisk. Detta beror på att de tekniska specifikationerna avseende ett antal viktiga aspekter på metoden med interna modeller kommer att föreskrivas genom tekniska tillsynsstandarder, som är tillgängliga först efter det att de föreslagna ändringarna av kapitalkravsförordningen har trätt i kraft. Därför är det tillrådligt att förlänga genomförandefasen.

2.3.2

De föreslagna övergångsbestämmelserna som innebär en kraftig revidering nedåt (35 procent) av FRTB:s kapitalkrav under en treårsperiod, utgör en källa till oro eftersom de kan leda till kapitalkrav för marknadsrisk som ligger avsevärt lägre än dagens krav för specifika institut. En övergångsperiod kan visserligen minska konsekvenserna för kreditinstitutens kapitalkrav, men ECB föreslår att övergångskraven fasas ut stegvis enligt en definierad plan och kombineras med ett minimivärde för att förhindra att kapitalkraven för marknadsrisk faller under de aktuella nivåerna.

Vad beträffar ytterligare förändringar av ramverket för marknadsrisk för att uppnå en ökad proportionalitet, anser ECB att de föreslagna ändringarna av kapitalkravsförordningen som låter institut med små handelslager använda en förenklad metod vara en lämplig förändring, så länge tröskelvärdena för tillämpningen ligger kvar på den nivå som framgår av förslaget. Den föreslagna förenklade schablonmetoden bör dock vara tillräckligt riskkänslig och leda till kapitalkrav som är adekvata i jämförelse med de nya tillvägagångssätten som gäller för större kreditinstitut. Framtida ändringar av kapitalkravsförordningen bör därför beakta utvecklingen inom Baselkommittén.

2.3.3

De föreslagna ändringarna av kapitalkravsförordningen integrerar inte vissa viktiga aspekter från Baselkommitténs standarder, bl.a. en specificering av resultatanalysen, direkt i lagstiftning på nivå 1, vilket innebär att de överlåts till framtida delegerade rättsakter. ECB föreslår att dessa element bör inkluderas direkt i kapitalkravsförordningen, och att endast tekniska specifikationer genomförs i tekniska standarder.

2.3.4

De föreslagna ändringarna av kapitalkravsförordningen ger kreditinstituten avsevärd frihet när de utformar sina modeller, vilket kan medföra allvarliga skillnader i tillsynspraxis och riskmodeller. För att motverka detta föreslår ECB att de begränsningar avseende modellerna som tagits fram som en del av FRTB utifrån jämförande studier bör integreras i kapitalkravsförordningen.

2.3.5

Till skillnad från Baselkommitténs standarder tillåter de föreslagna ändringarna av kapitalkravsförordningen kreditinstituten att utan några restriktioner välja de handlarbord för vilka de ansöker om godkännande för interna modeller och för vilka de fortsätter att tillämpa schablonmetoden. För att förhindra regelarbitrage bör de behöriga myndigheterna, utifrån den metod som kreditinstituten valt för jämförbara handlarbord, kunna bestämma vilka handlarbord som bör inkluderas i metoden med interna modeller.