1.

2.

1.

Europeiska rådet enades i sin resolution av den 16 juni 1997 (nedan kallad resolutionen) om att inrätta en växelkursmekanism (nedan kallad ERM 2) när den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen inleddes den 1 januari 1999. Enligt resolutionen ska ERM 2 bidra till att säkerställa att medlemsstater utanför euroområdet som deltar i ERM 2 inriktar sin politik på att upprätthålla stabilitet och främja konvergens och därigenom underlätta för medlemsstaterna utanför euroområdet att införa euron. Enligt vad som anges i skälen till resolutionen ska de operativa förfaranden för ERM 2 fastställas i ett avtal mellan Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i medlemsstaterna utanför euroområdet.

2.

Bank of England är part i avtalet av den 16 mars 2006 mellan Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i medlemsstaterna utanför euroområdet avseende operativa förfaranden för en växelkursmekanism under etapp tre av den ekonomiska och monetära unionen (1), ändrat genom avtalet av den 21 december 2006 (2), avtalet av den 14 december 2007 (3), avtalet av den 8 december 2008 (4), avtalet av den 13 december 2010 (5), avtalet av den 21 juni 2013 (6), avtalet av den 6 december 2013 (7) samt avtalet av den 13 november 2014 (8) (nedan gemensamt kallade ERM 2-centralbanksavtalet).

3.

Den 29 mars 2017 informerade Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Förenade kungariket) Europeiska rådet om sin avsikt att lämna Europeiska unionen enligt artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Enligt denna artikel kommer fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt inte längre att tillämpas på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter denna anmälan, dvs. från och med den 30 mars 2019, såvida inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket enhälligt beslutar att förlänga denna tidsfrist.

4.

Genom Europeiska rådets beslut (EU) 2019/476 antaget i samförstånd med Förenade kungariket av den 22 mars 2019 om förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget (9) beslutade Europeiska rådet att förlänga den tidsfristen till den 12 april 2019.

5.

Genom Europeiska rådets beslut (EU) 2019/584 antaget i samförstånd med Förenade kungariket av den 11 april 2019 om förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget (10) beslutade Europeiska rådet att förlänga den tidsfristen, som redan hade förlängts genom rådets beslut (EU) 2019/476 ytterligare, till den 31 oktober 2019.

6.

Genom Europeiska rådets beslut (EU) 2019/1810 antaget i samförstånd med Förenade kungariket av den 29 oktober 2019 om förlängning av tidsfristen enligt artikel 50.3 i EU-fördraget (11) beslutade Europeiska rådet att förlänga den tidsfristen ytterligare till den 31 januari 2020.

7.

När Förenade kungariket trätt ur Europeiska unionen den 1 februari 2020 upphör Bank of England att vara en nationell centralbank i en medlemsstat. Därför kan Bank of England från och med den tidpunkten inte längre vara en part i ERM 2-centralbanksavtalet. Eftersom Bank of England lämnar ERM 2-centralbanksavtalet måste avtalet ändras. Av samma skäl måste även bilaga II ”Övre gränser för tillgång till faciliteten för mycket kortfristiga krediter enligt artiklarna 8, 10 och 11 i centralbanksavtalet” (nedan kallad bilaga II) ersättas.

8.

Detta avtal bör tillämpas först från och med den 1 februari 2020 om Bank of England inte är en nationell centralbank i en medlemsstat den dagen.