EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52014AB0083

Europeiska centralbankens yttrande av den 19 november 2014 om ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om strukturella åtgärder för att förbättra motståndskraften hos EU:s kreditinstitut (CON/2014/83)

OJ C 137, 25.4.2015, p. 2–25 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

25.4.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 137/2


EUROPEISKA CENTRALBANKENS YTTRANDE

av den 19 november 2014

om ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om strukturella åtgärder för att förbättra motståndskraften hos EU:s kreditinstitut

(CON/2014/83)

(2015/C 137/02)

Inledning och rättslig grund

Den 14 mars 2014 mottog Europeiska centralbanken (ECB) en begäran från Europaparlamentet om ett yttrande över ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om strukturella åtgärder för att förbättra motståndskraften hos EU:s kreditinstitut (1) (nedan kallat förslaget till förordning). Den 27 mars 2014 mottog ECB en begäran från Europeiska unionens råd om ett yttrande över förslaget till förordning.

ECB:s behörighet att avge ett yttrande grundas på artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eftersom förslaget till förordning innehåller bestämmelser som berör Europeiska centralbankssystemets (ECBS) medverkan till ett smidigt genomförande av politiken för det finansiella systemets stabilitet i enlighet med artikel 127.5 i fördraget. I enlighet med artikel 17.5 första meningen i arbetsordningen för Europeiska centralbanken har detta yttrande antagits av ECB-rådet.

Allmänna kommentarer

ECB välkomnar förslaget att ta itu med den här frågan genom en förordning från Europaparlamentet och rådet om strukturella åtgärder för att förbättra motståndskraften hos EU:s kreditinstitut. Denna åtgärd kommer att vara direkt tillämplig i samtliga 28 medlemsstater (2) och bidra till att säkerställa en harmoniserad unionsram för att bemöta farhågor om att banker är ”för stora för att tillåtas gå omkull” och ”för sammanflätade för att tillåtas gå omkull”. Förslaget till förordning syftar till att minska den potentiella fragmentering som skulle kunna uppstå till följd av den varierande nationella strukturregleringen inom banksektorn och skulle kunna leda till inkonsekvenser, regelarbitrage och olika konkurrensvillkor på den inre marknaden (3).

Förslaget till förordning innehåller även en närmare beskrivning av vissa uppgifter som ligger inom ECB:s exklusiva behörighetsområde enligt rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (4). En inkonsekvent nationell lagstiftning skulle begränsa tillsynsmekanismens (SSM) effektivitet, vilket skulle medföra en försvårad tillsyn och ökade tillsynskostnader (5). Det finns därför ett behov av harmonisering på unionsnivå.

Specifika kommentarer

1.   Den föreslagna föreskriftstextens tillämpningsområde

1.1

Förslaget till förordning avser kreditinstitut som har fastställts vara globala systemviktiga institut (6) samt andra kreditinstitut vars balansräkningar och handel uppfyller vissa tröskelkriterier under tre år i följd (7). ECB förstår att detta överensstämmer med den uttryckliga inriktningen på en begränsad del av de största och mest komplexa kreditinstituten och koncernerna, som trots andra rättsakter fortfarande är för stora för att tillåtas gå omkull, för stora att rädda eller för komplexa att förvalta, övervaka och omstrukturera (8).

1.2

Vid en koncentration av kreditinstitut (t.ex. en sammanslagning) som omedelbart leder till att det bildas ett separat kreditinstitut som omfattas av förslaget till förordning, ska den behöriga myndigheten bedöma om tröskelkriterierna för den nya separata enheten är uppfyllda på grundval av det samlade värdet för de kreditinstitut som ingår i den separata enheten, under den tvåårsperiod som föregick koncentrationen (9). Frånsett dessa fall bör de nationella behöriga myndigheterna regelbundet och minst årligen kontrollera om tröskelkriterierna är uppfyllda (10).

I sin granskning av förslaget till förordning bör kommissionen dessutom bedöma om tröskelkriterierna är lämpliga, t.ex. kontrollera om samtliga relevanta kreditinstitut omfattas (11). Om det visar sig att inte samtliga kreditinstituts tillgångar för handel på lämpligt sätt täcks in genom definitionen för handel bör kommissionen, i samband med utarbetandet av den rapport som avses i artikel 34, särskilt undersöka om samtliga finansiella tillgångar och finansiella skulder som värderas till verkligt värde eller motsvarande balansräkningsposter för banker som inte omfattas av de internationella redovisningsstandarderna (IFRS) ska ingå i beräkningen av handelsverksamhet enligt förslaget till förordning. För detta syfte kan det vara ändamålsenligt med en uppdaterad konsekvensanalys.

2.   Förbjuden handel, särskilt egenhandel

2.1

ECB stöder på det hela taget det förbud som införs genom förslaget till förordning mot vissa kreditinstituts egenhandel enligt den snäva definitionen i artikel 5. Förbudet skulle framför allt gälla endast gruppers, enheters, divisioners eller enskilda handlares verksamhet som särskilt inriktas på att ta positioner för egen vinning, utan koppling till kundverksamhet eller risksäkring av enheten (12). Efter finanskrisen drog bankerna till stor del ner på gruppernas, enheternas och divisionernas egenhandel eller avskaffade verksamheten helt. Som ECB ser det är förslaget till förordning därför en framtidsinriktad förebyggande åtgärd som syftar till att avhålla banker från att satsa på denna form av verksamhet igen. Kostnaden för att genomföra förbudet mot egenhandel bör därför vara begränsad (13).

Händelser före och under den senaste finanskrisen visar att egenhandel utgör en högriskaktivitet som kan komma att skapa systemrisk på grund av stora öppna positioner och sammanflätning mellan finansinstitut. Jämfört med annan mer kundbaserad verksamhet, exempelvis utlåning, är det enkelt att snabbt öka egenhandelns omfattning. Framför allt om egenhandel utförs i bankkoncerner som omfattas av en underförstådd garanti genom bankernas säkerhetsnät (rekonstruktionsmedel, insättningsgarantimedel eller i förlängningen skattebetalarna) kan det finnas ett incitament att öka en sådan högriskaktivitet på bekostnad av säkerhetsnätet.

Som ECB förstår det är egenhandel inget som avser eller tillgodoser bankkundernas behov. Inom en bankkoncern som utför egenhandel kan det i själva verket förekomma intressekonflikter mellan egenhandeln och servicen till bankens kunder. Genom att förbjuda och inte enbart separera egenhandel från annan verksamhet säkerställer förslaget till förordning att bankerna inte blir direkt exponerade för en sådan verksamhets- eller ryktesrisk.

Av samma skäl välkomnar ECB även att det enligt förslaget till förordning ska vara förbjudet för relevanta kreditinstitut att äga eller investera i hedgefonder (14). Ett sådant förbud skulle begränsa risken för att ett förbud mot egenhandel kringgås och bidra till att minska spridningseffekterna mellan bankerna och skuggbankssystemet.

2.2

För att skilja egenhandel från annan handelsverksamhet, särskilt funktionen som marknadsgarant (15), behöver det upprättas adekvata definitioner. ECB konstaterar att det är svårt att skilja egenhandel från funktionen som marknadsgarant, både i teorin och i praktiken (16). ECB stöder på det hela taget den definition av egenhandel som presenteras i förslaget till förordning (17), men föreslår vissa ändringar som syftar till att förtydliga vilken verksamhet som är förbjuden (18). Framför allt föreslår ECB att det ska klargöras att det kommer att bli ett förbud mot transaktioner avseende egenhandel som utförs i vinstsyfte som en reaktion på och för att dra fördel av marknadsvärderingar, oavsett om vinsten faktiskt realiseras på kortare eller längre sikt. Kreditinstitut skulle utföra egenhandel – till skillnad från funktionen som marknadsgarant – genom att utnyttja information om tillgångarnas verkliga värden i syfte att uppnå en vinst på grund av variationer i marknadsvärdet, utan att det finns någon koppling till kundorder.

2.3

I det här avseendet innehåller kommissionens förslag slutligen vissa undantag: a) även om kommissionen ser egenhandeln som en högriskverksamhet, skulle det fortfarande vara tillåtet att bedriva egenhandel i fråga om statsobligationer, och b) kreditinstitut som inte omfattas av förslaget till förordning skulle fortfarande kunna bedriva en högriskverksamhet som kan komma att bli omfattande på aggregerad nivå. Som förefaller framgå av dessa undantag bör den undantagna handelsverksamhetens karaktär bedömas ytterligare i den kommande översynen av förslaget till förordning för att fastställa i vilken omfattning den skulle kunna utgöra ett potentiellt hot mot enskilda kreditinstitut eller hela det finansiella systemet (19).

3.   Beslut om huruvida separering av handel bör begäras, särskilt för behandling av funktionen som marknadsgarant

3.1

ECB stöder på det hela taget att det införs mått på handelns storlek, komplexitet, finansiell hävstångseffekt och sammanflätning i den tillsynsbedömning som ska utföras enligt förslaget till förordning (20). Med dessa mått kan emellertid tillsynsmyndigheten inte göra någon ingående bedömning av den enskilda handelsverksamheten. ECB instämmer därför i att dessa kriterier inte bör utgöra det enda underlaget för att inleda förfarandet som leder till ett beslut om separering. Bedömningen av dessa mått bör kompletteras med den samordnande tillsynsmyndighetens eget bedömningsutrymme.

Enligt förslaget till förordning ska tillsynsmyndigheterna ha visst bedömningsutrymme under de olika separeringsfaserna. I förslaget till förordning fastställs att den behöriga myndigheten ska fatta sitt beslut om att inleda förfarandet som leder till ett beslut att separera viss handel på grundval av den behöriga myndighetens bedömning att det anses föreligga ett hot mot det centrala kreditinstitutets finansiella stabilitet eller hela finanssystemets stabilitet, med beaktande av målen för förslaget till förordning (21). Om den behöriga myndigheten efter en bedömning av handelsverksamheten konstaterar att den motsvarar de relevanta måtten för relativ storlek, finansiell hävstångseffekt, komplexitet, lönsamhet, tillhörande marknadsrisk och sammanflätning, bör den kräva att handeln ska separeras från det centrala kreditinstitutet (22). För slutanalysen krävs det emellertid också att den behöriga myndigheten gör en ytterligare bedömning av den finansiella stabiliteten. Även efter det att det centrala kreditinstitutet har underrättats om den behöriga myndighetens slutsatser, kan det visa för den behöriga myndigheten att handelsverksamheten inte hotar institutets finansiella stabilitet eller unionens hela finansiella system, med beaktande av målen i förslaget till förordning (23).

3.2

ECB stöder det sätt som separeringen hanteras i förslaget till förordning. Detta kommer att förhindra att det inleds utdragna och kostsamma förfaranden i de fall då storleks- och komplexitetskriterierna är uppfyllda, men där de faktiska riskerna för institutets finansiella stabilitet eller unionens hela finansiella system minskas avsevärt till följd av existerande regleringskrav och tillsyn. Ett kreditinstitut skulle dessutom kunna uppfylla ovannämnda kriterier genom att bedriva viss handel som faktiskt bidrar till mer omfattande finansiell stabilitet, t.ex. genom funktionen som marknadsgarant som är avgörande för att finansiera ekonomin eller genom verksamhet som syftar till att skapa likviditetsbuffertar för att säkerställa att andra tillsynskrav är uppfyllda. Tillsynsmyndigheterna behöver därför kunna vara flexibla utöver de fastställda kriterierna när de gör sin bedömning, med tanke på mer omfattande regleringsmässiga kombinationseffekter samt konsekvenserna för hela det finansiella systemet. För denna bedömning bör även den finansiella stabiliteten för enskilda medlemsstater eller grupper av medlemsstater i unionen beaktas, eftersom tillsynsmyndighetens bedömning kan få en betydande inverkan på denna medlemsstat eller grupp av medlemsstater.

Det vore värdefullt om dessa belysande bestämmelser kompletterades med ett förtydligande om bedömningen av huruvida ett centralt kreditinstituts handelsverksamhet hotar den finansiella stabiliteten, vilket gör det nödvändigt med en separering (24). Det krav på insyn i beslutsprocessen som ställs i förslaget till förordning (25) är viktigt för att säkerställa att beslut om att inte separera viss handelsverksamhet be är välmotiverade och berättigade. I detta avseende behöver tillsynsbeslutet fattas utifrån en mer omfattande uppsättning kriterier än den som anges i förslaget till förordning. En harmoniserad ram skulle kunna skapa förutsättningar för en mer insiktsfull tillsynsbedömning än vad som nu är möjligt och kunna vägleda den behöriga myndigheten i dess bedömning samt hjälpa tillsynsmyndigheterna att fastställa behovet av separering. Den kan också utgöra ett incitament för kreditinstituten att förbättra sin ledning, inbegripet interna system och förfaranden, för att undvika risken för bristande regelefterlevnad och minska kostnaden för eventuella framtida separeringskrav.

För detta ändamål skulle det kunna vara lämpligt att komplettera måtten genom ytterligare kvalitativ information såsom: a) en kartläggning av handelsverksamheten, inbegripet metoder för att bedöma behovet att bygga upp lager för att möta en förväntad kundefterfrågan, b) ramen för regelefterlevnad som genomför förslaget till förordning samt c) systemen för ersättning till handlare. Måtten skulle även kunna kompletteras med ytterligare kvantitativa uppgifter såsom lageromsättning, value-at-risk-variationer, ”resultaträkning dag 1”, begränsningar för handelsgrupper och handelns geografiska spridning (26). Detta skulle göra att processen blir mer praktiskt genomförbar för tillsynsmyndigheterna. I enlighet med det allmänna syftet med förslaget till förordning bör kreditinstituten lämna all den information som krävs för att beräkna de mått som tillsynsmyndigheten använder för att bedöma handelsverksamheten (27).

3.3

ECB anser att det är viktigt att i tillräcklig utsträckning bevara bankernas funktion som marknadsgarant för att upprätthålla eller öka tillgångarnas och marknadens likviditet, dämpa prisvolatiliteten samt öka värdepappersmarknadernas förmåga att stå emot chocker. Detta är avgörande för den finansiella stabiliteten, genomförandet och den smidiga överföringen av penningpolitiken samt finansieringen av ekonomin. Varje reglering bör därför utformas på ett sådant sätt att funktionen som marknadsgarant inte påverkas negativt, om detta inte är befogat på grund av avsevärda risker.

När tillsynsmyndigheterna utför en noggrann bedömning av funktionen som marknadsgarant i enlighet med artikel 9.1 i förslaget till förordning, bör de vara mycket uppmärksamma på hur denna funktion kan komma att påverka den finansiella stabiliteten. Det centrala kreditinstitutets kvarvarande funktion som marknadsgarant ska självklart vara förenlig med syftet för förslaget till förordning. Denna funktion ska framför allt inte leda till att det skapas en bank som är för stor eller sammanflätad för att tillåtas gå omkull och bör inte omfatta förtäckt egenhandel inom ramen för funktionen som marknadsgarant, vilket i förlängningen skulle kunna hota den finansiella stabiliteten. Det borde därför förtydligas att den behöriga myndigheten får ge det centrala kreditinstitutet tillstånd att utföra funktionen som marknadsgarant förutsatt att detta inte utgör ett hot mot det centrala kreditinstitutets finansiella stabilitet eller mot hela eller delar av unionens finansiella system (28). Mot bakgrund av detta föreslår ECB även vissa ändringar för att säkerställa en effektiv tillämpning av den behöriga myndighetens slutsatser när det gäller vilken handel som bör utföras inom den handlande enheten (29).

ECB föreslår en mer exakt definition av marknadsgarant (30) genom att lägga till orden ”genom en rimlig förväntan om potentiell kundverksamhet” i den föreslagna definitionen av marknadsgarant, i enlighet med de komponenter som ingår i definitionen av egenhandel. ECB rekommenderar även att definitionen av marknadsgarant samordnas inom unionens lagstiftning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2012 om blankning och vissa aspekter av kreditswappar (31) respektive Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument (32). En nackdel med förslaget till förordning är att det inte finns någon definition av begreppet ”väsentliga marknadsrisker”. Begreppet ”marknadsgarant” bör i ännu högre grad samordnas med förordning (EU) nr 236/2012.

3.4

Kreditinstituten inför, som en konsekvens av sin verksamhet, riskhanteringsregler på grundval av risken för kreditinstitutet eller dess kunder. En adekvat riskhantering bidrar till kreditinstitutets solvens samt till det finansiella systemets stabilitet. Genom förslaget till förordning begränsas det centrala kreditinstitutets skyldigheter i fråga om riskhantering till vissa derivatinstrument i de fall då dessa instrument kan bli föremål för central motpartsclearing. Kommissionen rekommenderas därför att särskilt beakta särdragen och lämpligheten i fråga om bankernas riskhanteringsstrategier när den utövar sin befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 11.3 i förslaget till förordning.

3.5

Det bör slutligen noteras att en separering inte i sig löser problemet med banker som är för stora för att tillåtas gå omkull. Om en stor handlande enhet som redan har separerats går omkull, kan detta fortfarande leda till systemeffekter med omfattande konsekvenser för kapitalmarknaderna. Mot bakgrund av detta kan vissa banker besluta att en separat handlande enhet inte har tillräcklig omfattning för att vara ekonomiskt lönsam. Ett sådant beslut kan leda till att de avstår från all handelsverksamhet, vilket skulle kunna resultera i att den koncentreras till de större bankerna, så att de blir ännu större. Ett sådant resultat skulle inte vara i linje med syftet att minska problemet med banker som är för stora för att tillåtas gå omkull. Ett annat alternativ är att sådan handelsverksamhet flyttas över till skuggbankssektorn. En sådan utveckling skulle leda till att alla oplanerade effekter noggrant behöver följas upp och, om de blir betydande, kan det krävas särskilda åtgärder.

4.   Undantagsbestämmelse

I artikel 21 i förslaget till förordning fastställs att kommissionen på en medlemsstats begäran kan medge undantag från kraven på separation för de kreditinstitut som omfattas av nationell lagstiftning med ”motsvarande verkan” som bestämmelserna i det förslaget.

I ingressen till förslaget till förordning konstateras helt riktigt att en skiljaktig nationell lagstiftning skulle hämma den gemensamma tillsynsmekanismens effektivitet, eftersom ECB skulle behöva tillämpa olika och inkonsekvent lagstiftning på kreditinstitut som de övervakar, vilket ökar tillsynens kostnader och komplexitet (33). ECB delar helt och hållet denna oro, och dessa överväganden ska vägas mot att det införs ett undantag från den generella ordningen (34). Undantaget är inte förenligt med målet att skapa likvärdiga förutsättningar och kan bilda prejudikat för framtida undantag inom andra typer av unionslagstiftning. Detta skulle hämma integrationen av den inre marknaden och motverka just de mål som eftersträvas med förslaget till förordning (35). Undantagsbestämmelsens omfattande tillämpningsområde är kanske inte heller förenligt med den rättsliga formen för en förordning eller med den rättsliga grunden för förslaget till förordning enligt artikel 114 i fördraget.

5.   Samarbete mellan den behöriga myndigheten och rekonstruktions- och avvecklingsmyndigheten

De strukturella åtgärderna i förslaget till förordning syftar till att förbereda inför avveckling och rekonstruktion av finansinstitut, två processer som är nära knutna till varandra. I förslaget till förordning föreskrivs därför att behöriga myndigheter och relevanta rekonstruktions- och avvecklingsmyndigheter ska samarbeta under de olika faser då en behörig myndighet bedömer och genomför strukturella åtgärder (36). Den behöriga myndighet som har befogenhet att kräva separering måste meddela detta till relevanta rekonstruktions- och avvecklingsmyndigheter innan det fattas ett beslut om att handel ska separeras. När separeringsbehovet bedöms ska även eventuella aktuella eller tidigare omstrukturerings- och avvecklingsbedömningar beaktas. Separeringsåtgärderna ska slutligen vara i linje med de åtgärder som vidtas inom ramen för tillsynen och utvärderingen samt alla åtgärder som vidtas inom ramen för en omstrukturerings- och avvecklingsbedömning.

För att kunna utarbeta en fungerande rekonstruktionsplan för ett kreditinstitut eller en koncern är det nödvändigt att hindren för rekonstruktion avlägsnas. Som ECB tidigare har konstaterat bör åtgärder för att avlägsna rekonstruktionshindren fastställas gemensamt och genomföras i samarbete med tillsynsmyndigheten, även om det förekommer tillräckligt med samråd med tillsynsmyndigheten om själva bedömningen (37). När det beslutas om lämpliga åtgärder för att stärka ett kreditinstituts eller en koncerns rekonstruktion, såsom förändrad affärspraxis, struktur eller organisation, måste vederbörlig hänsyn tas till hur dessa åtgärder påverkar sundheten och stabiliteten för enhetens befintliga verksamhet. Detta är ett relevant övervägande för den behöriga myndigheten. Att stärka bankernas möjligheter till rekonstruktion och samtidigt bibehålla viktiga finansiella tjänster i ekonomin i stort är ett annat viktigt mål med den tillsyn som åtgärderna i förslaget till förordning ska bidra till att uppnå. Det är därför nödvändigt att behöriga myndigheter och rekonstruktions- och avvecklingsmyndigheter arbetar i nära samarbete med varandra under båda dessa processer.

Ett av målen med förslaget till förordning är att underlätta en ordnad avveckling och rekonstruktion av en grupp av enheter (38). När det gäller möjligheten att kräva att strukturella åtgärder ska vidtas har förslaget till förordning inte samma mål som omstrukturerings- och avvecklingsbedömningen. De strukturella åtgärder som kan vidtas enligt förslaget till förordning skiljer sig därför från de åtgärder som syftar till att avlägsna rekonstruktionshinder enligt den nyligen antagna unionsramen (39). Som ECB tolkar det får följaktligen den behöriga myndigheten fastställa att det finns ett behov av strukturella åtgärder enligt förslaget till förordning som skulle underlätta rekonstruktion och avveckling av komplexa institut, även om det inte har konstaterats några väsentliga hinder för rekonstruktion vid omstrukturerings- och avvecklingsbedömningen i samband med rekonstruktionsplaneringen (40). Det ska i detta sammanhang klargöras att även om den behöriga myndigheten ska beakta aktuella eller tidigare omstrukturerings- och avvecklingsbedömningar, får slutsatserna i denna bedömning under inga omständigheter påverka hur denna myndighet utövar sina befogenheter enligt förslaget till förordning, särskilt om myndigheten beslutar att kriterierna för att genomföra en separering är uppfyllda (41).

6.   Sanktionsbefogenheter

Förslaget till förordning är visserligen direkt tillämpligt i unionen, men för vissa bestämmelser måste medlemsstaterna vidta ytterligare genomförandeåtgärder (42). Eftersom ECB anses vara en behörig myndighet uteslutande för att utföra de uppgifter som ECB tilldelas genom bland annat artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1024/2013 och eftersom de uppgifter som avses i förslaget till förordning motsvarar de uppgifter som redan tilldelas ECB enligt artikel 4.1 i) i förordning (EU) nr 1024/2013, bör ECB även ha befogenhet att utöva lämpliga sanktionsbefogenheter i enlighet med den ram som fastställs i artikel 18 i förordning (EU) nr 1024/2013. Detta bör klargöras i ingressen till förslaget till förordning samt, för att undvika tvivel, i artikel 28 (43). De befogenheter som tilldelas ECB omfattar inte befogenheten att utfärda sanktioner mot fysiska personer eller att ålägga andra sanktioner än böter. Den bötesnivå som anges i förslaget till förordning måste även anpassas till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (44). En ny åtgärd som införs genom förslaget till förordning är befogenheten att tillfälligt upphäva ett tillstånd (45). För att undvika rättsliga problem föreslår ECB att denna sanktionsmöjlighet ska strykas från förslaget till förordning.

När det gäller begreppet ”de vinster som gjorts eller de förluster som undvikits” i förslaget till förordning kommer det slutligen att bli mycket svårt att i praktiken visa exakt vad dessa belopp ska uppgå till. För den föreslagna sanktionen i artikel 28.4 b i förslaget till förordning beaktas de vinster som gjorts eller förluster som undvikits, och krav på återbetalning anges där som en sanktionsmöjlighet. I artikel 29.1 d utgör ”omfattningen” av de vinster som gjorts eller förluster som undvikits en av de omständigheter som myndigheterna ska beakta när de fastställer sanktionernas typ och nivå. ECB föreslår att detta begrepp i båda fallen ska ersättas med de behöriga myndigheternas skattning av de vinster som gjorts eller förluster som undvikits till följd av överträdelsen (46).

Utfärdat i Frankfurt am Main den 19 november 2014.

Mario DRAGHI

ECB:s ordförande


(1)  COM(2014) 43 final.

(2)  Frånsett ett fåtal bestämmelser kommer förslaget till förordning inte att innebära att det krävs några ytterligare genomförandeåtgärder på nationell nivå. Vad gäller sanktionsramen, se punkt 6 i detta yttrande.

(3)  Se COM(2014) 43 final, s. 5.

(4)  Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).

(5)  Se skäl 8 i förslaget till förordning.

(6)  I enlighet med artikel 131 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(7)  Enligt artikel 3 i förslaget till förordning är dessa tröskelkriterier: a) samlade tillgångar på minst 30 miljarder euro och b) en handelsverksamhet som uppgår till minst 70 miljarder euro eller 10 procent av dess totala tillgångar.

(8)  Se skäl 13 i förslaget till förordning.

(9)  Se ändringsförslag 7 och 18 i bilagan till detta yttrande.

(10)  Se ändringsförslag 19 i bilagan till detta yttrande.

(11)  Se ändringsförslag 23 i bilagan till detta yttrande.

(12)  Se artikel 5.4 i förslaget till förordning.

(13)  Se bilaga A6 i kommissionens konsekvensanalys (del 3 av 3), s. 58. Av det fåtal banker som inkom med kvantitativa underlag under det offentliga samrådet var det ingen som uppgav sig ha några större inkomster från egenhandel.

(14)  Se artikel 6 i förslaget till förordning.

(15)  Se punkt 3.3 i detta yttrande.

(16)  Se kommissionens konsekvensanalys, avsnitt 5.3.1.1.

(17)  Se artikel 5.4 i förslaget till förordning.

(18)  Se ändringsförslag 5 i bilagan till detta yttrande.

(19)  Se ändringsförslag 23 i bilagan till detta yttrande.

(20)  Se artikel 9 i förslaget till förordning.

(21)  Se artikel 10.1 i förslaget till förordning.

(22)  Enligt vad som anges i skäl 23 i förslaget till förordning.

(23)  Se artikel 10.3 och skäl 23 i förslaget till förordning.

(24)  Se ändringsförslagen 2 och 10–15 i bilagan till detta yttrande.

(25)  Se artikel 10.3 tredje stycket i förslaget till förordning.

(26)  Se ändringsförslag 8 i bilagan till detta yttrande.

(27)  Se ändringsförslag 9 i bilagan till detta yttrande.

(28)  Se ändringsförslag 12 i bilagan till detta yttrande.

(29)  Se ändringsförslagen 14 och 15 i bilagan till detta yttrande.

(30)  Se ändringsförslag 6 i bilagan till detta yttrande.

(31)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2012 av den 14 mars 2012 om blankning och vissa aspekter av kreditswappar (EUT L 86, 24.3.2012, s. 1).

(32)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

(33)  Enligt vad som anges i skäl 8 i förslaget till förordning.

(34)  Se ändringsförslagen 1 och 17 i bilagan till detta yttrande.

(35)  Se t.ex. skäl 7 och artikel 1 i förslaget till förordning.

(36)  Artikel 19 i den föreslagna förordningen.

(37)  Yttrande CON/2013/76, punkt 2.5. Alla ECB:s yttranden finns på ECB:s webbplats www.ecb.europa.eu

(38)  Artikel 1 g i förslaget till förordning.

(39)  Se särskilt artiklarna 17 och 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190) och artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

(40)  Se även kommissionens konsekvensanalys, avsnitt 5.3.1.1.

(41)  Se ändringsförslag 16 i bilagan till detta yttrande.

(42)  I EU-domstolens rättspraxis fastställs att i fråga om vissa bestämmelser i förordningar kan det emellertid erfordras att medlemsstaterna eller unionslagstiftaren antar tillämpningsföreskrifter för att genomföra dessa. Se, i detta hänseende, punkterna 32 och 33 i mål C-367/09 SGS Belgium m.fl. [2010] REG I-10761.

(43)  Se ändringsförslagen 4 och 21 i bilagan till detta yttrande.

(44)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(45)  Se artikel 28 i förslaget till förordning.

(46)  Se ändringsförslag 22 i bilagan till detta yttrande.


BILAGA

Ändringsförslag

Kommissionens förslag

ECB:s ändringsförslag (1)

Ändring 1

Skäl 10

”(10)

I enlighet med målet om en fungerande inre marknad bör det vara möjligt att för ett kreditinstitut bevilja undantag från bestämmelserna om separering av viss handelsverksamhet. Detta kan gälla, om en medlemsstat har antagit nationell primärrätt före den 29 januari 2014 (inbegripet senare antagen sekundärrätt) om förbud mot att kreditinstitut som tar emot insättningar från privatpersoner respektive små och medelstora företag också bedriver investeringsverksamhet som huvudman och håller tillgångar för handel. Medlemsstaten bör därför kunna begära att kommissionen beviljar undantag från bestämmelserna om separering av viss handel på ett kreditinstitut som omfattas av nationell lagstiftning som är förenlig med dessa bestämmelser. Detta skulle göra det möjligt för medlemsstater att undvika att anpassa gällande och effektiva bestämmelser, om deras primärrätts effekter är likvärdiga med och överensstämmer med denna förordning. För att denna nationella lagstiftnings effekter och senare genomförandeåtgärder inte ska äventyra målet med en fungerande inre marknad, måste den lagstiftningen och motsvarande tillsyn och genomförande kunna säkerställa att kreditinstitut som tar emot garanterade insättningar från privatpersoner respektive små och medelstora företag uppfyller juridiskt bindande krav som är likvärdiga och förenliga med bestämmelserna i denna förordning. Den behöriga myndighet som övervakar kreditinstitutet som omfattas av denna nationella lagstiftning bör tillhandahålla ett yttrande som bör åtfölja begäran om undantag.”

(10)

I enlighet med målet om en fungerande inre marknad bör det vara möjligt att för ett kreditinstitut bevilja undantag från bestämmelserna om separering av viss handelsverksamhet. Detta kan gälla, om en medlemsstat har antagit nationell primärrätt före den 29 januari 2014 (inbegripet senare antagen sekundärrätt) om förbud mot att kreditinstitut som tar emot insättningar från privatpersoner respektive små och medelstora företag också bedriver investeringsverksamhet som huvudman och håller tillgångar för handel. Medlemsstaten bör därför kunna begära att kommissionen beviljar undantag från bestämmelserna om separering av viss handel på ett kreditinstitut som omfattas av nationell lagstiftning som är förenlig med dessa bestämmelser. Detta skulle göra det möjligt för medlemsstater att undvika att anpassa gällande och effektiva bestämmelser, om deras primärrätts effekter är likvärdiga med och överensstämmer med denna förordning. För att denna nationella lagstiftnings effekter och senare genomförandeåtgärder inte ska äventyra målet med en fungerande inre marknad, måste den lagstiftningen och motsvarande tillsyn och genomförande kunna säkerställa att kreditinstitut som tar emot garanterade insättningar från privatpersoner respektive små och medelstora företag uppfyller juridiskt bindande krav som är likvärdiga och förenliga med bestämmelserna i denna förordning. Den behöriga myndighet som övervakar kreditinstitutet som omfattas av denna nationella lagstiftning bör tillhandahålla ett yttrande som bör åtfölja begäran om undantag.

Förklaring

Ett sådant undantag är oförenligt med målet att skapa likvärdiga förutsättningar. En sådan bestämmelse kan dessutom bilda prejudikat för kommande undantagsbestämmelser inom andra lagstiftningsområden, så att det hämmar integrationen av den inre marknaden i största allmänhet.

Ändring 2

Skäl 23

”(23)

Om den behöriga myndigheten vid bedömningen av handelsverksamheten drar slutsatsen att den överskrider vissa mått när det gäller relativ storlek, finansiell hävstångseffekt, komplexitet, lönsamhet, tillhörande marknadsrisk samt sammanflätning, bör den kräva att handeln separeras från resten av det centrala kreditinstitutet, såvida det inte kan visa att den inte hotar dess finansiella stabilitet eller unionens hela finansiella system, med beaktande av målen i denna förordning.”

”(23)

Om den behöriga myndigheten vid bedömningen av handelsverksamheten drar slutsatsen att den överskrider vissa mått när det gäller relativ storlek, finansiell hävstångseffekt, komplexitet, lönsamhet, tillhörande marknadsrisk samt sammanflätning, och även anser att det finns ett hot mot det centrala kreditinstitutets finansiella stabilitet eller mot hela eller delar av unionens finansiella system, med beaktande av målen i denna förordning, bör den kräva att handeln separeras från resten av det centrala kreditinstitutet, såvida det inte kan visa att den inte hotar dess finansiella stabilitet eller unionens hela finansiella system, med beaktande av målen i denna förordning.”

Förklaring

Den föreslagna lydelsen har till syfte att säkerställa överensstämmelse mellan skäl 23 och artikel 10, där det fastställs att den behöriga myndigheten ska ha bedömningsutrymme när den granskar handelsverksamheten och beslutar om huruvida ett separeringsförfarande ska inledas.

Ändring 3

Skäl 29

”Oberoende av separering bör det centrala kreditinstitutet fortfarande kunna hantera sin egen risk. Viss handel bör därför tillåtas, i den mån syftet är klok förvaltning av det centrala kreditinstitutets kapital, likviditet och medel och den inte föranleder oro om dess finansiella stabilitet. På samma sätt behöver de centrala kreditinstituten kunna erbjuda sina kunder vissa nödvändiga riskhanteringstjänster. Detta bör dock ske utan att utsätta det centrala kreditinstitutet för onödiga risker och föranleda oro om dess finansiella stabilitet. Risksäkring för betryggande hantering av egna risker och tillhandahållande av riskhanteringstjänster till kunder kan men måste inte uppfylla villkoren för risksäkringsredovisning enligt de internationella redovisningsstandarderna (IFRS).”

”Oberoende av separering bör det centrala kreditinstitutet fortfarande kunna hantera sin egen risk. Viss handel bör därför tillåtas, i den mån syftet är klok förvaltning av det centrala kreditinstitutets kapital, likviditet och medel och den inte föranleder oro om dess finansiella stabilitet. På samma sätt behöver det centrala kreditinstituten t kunna erbjuda sina kunder vissa nödvändiga riskhanteringstjänster. Detta bör dock ske utan att utsätta det centrala kreditinstitutet för onödiga risker och föranleda oro om dess finansiella stabilitet. Risksäkring för betryggande hantering av egna risker och tillhandahållande av riskhanteringstjänster till kunder kan men måste inte uppfylla villkoren för risksäkringsredovisning enligt de internationella redovisningsstandarderna (IFRS).

Oberoende av ett beslut om separering ska den behöriga myndigheten ha tilldelad befogenhet i enlighet med artikel 104.1 a i direktiv 2013/36/EU att införa ett kapitalbaskrav när risk- och handelsvolymen överstiger en viss nivå i syfte att skapa incitament för ett institut att inte ta onödiga risker för sin egen eller för hela eller delar av unionens finansiella stabilitet.

Förklaring

För att säkerställa att handelsverksamheten ger upphov till begränsade risker för den finansiella stabiliteten bör den behöriga myndigheten ha befogenhet att införa ett extra kapitalkrav när risk- och handelsvolymen överstiger en viss nivå. Ett sådant extra kapitalkrav skulle bidra till att avskräcka banker från att bedriva alltför omfattande handel.

Ändring 4

Skäl 37a (nytt)

Ingen text

(37a)

För att utföra de uppgifter där ECB har exklusiv behörighet, inbegripet de skyldigheter som anges i denna förordning, har ECB sanktionsbefogenheter i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 1024/2013.

Förklaring

Det bör förtydligas att efter medlemsstaternas genomförande av artikel 28 i förslaget till förordning kommer ECB att ha sanktionsbefogenheter i enlighet med framför allt artikel 18 i förordning (EU) nr 1024/2013 för att utföra sina uppgifter. Se även punkt 6 i detta yttrande.

Ändring 5

Artikel 5

Definitioner

”4.   egenhandel: enbart i vinstsyfte och för egen räkning med hjälp av eget kapital eller lånemedel ta positioner i alla typer av transaktioner för att köpa sälja eller på annat sätt förvärva eller avyttra ett finansiellt instrument eller råvaror, utan koppling till aktuell eller förväntad kundverksamhet eller i syfte att risksäkra enheten till följd av aktuell eller förväntad kundverksamhet, genom användning av grupper, enheter, divisioner eller enskilda handlare enbart för att ta sådana positioner och vinstsyfte, inbegripet genom särskilda webbaserade egenhandelsplattformar.”

”4.   egenhandel: enbart i vinstsyfte och för egen räkning med hjälp av eget kapital eller lånemedel ta positioner, som en reaktion på och för att dra fördel av faktiska eller väntade förändringar av marknadsvärderingar, i alla typer av transaktioner för att köpa sälja eller på annat sätt förvärva eller avyttra ett finansiellt instrument eller råvaror, utan koppling till aktuell eller förväntad kundverksamhet eller i syfte att risksäkra enheten till följd av aktuell eller förväntad kundverksamhet, genom användning av grupper, enheter, divisioner eller enskilda handlare enbart för att ta sådana positioner och vinstsyfte, inbegripet genom särskilda webbaserade egenhandelsplattformar. Denna definition omfattar varje transaktion som genomförs i vinstsyfte, oberoende av om en sådan vinst skulle uppnås på kort eller lång sikt eller om den faktiskt uppnås.

Förklaring

Till skillnad från annan handelsverksamhet, exempelvis funktionen som marknadsgarant, utförs egenhandel i vinstsyfte på grundval av de faktiska eller väntade förändringar av marknadsvärdena som de som bedriver egenhandel reagerar på och spekulerar i. Med den föreslagna ändringen utesluts långsiktiga icke-spekulativa investeringar i aktiekapital (inbegripet aktieinnehav i andra finansinstitut såsom banker och försäkringsbolag) från definitionen.

Ändring 6

Artikel 5

Definitioner

”12.   marknadsgarant: ett finansiellt instituts åtagande att regelbundet och fortlöpande tillhandahålla marknadslikviditet genom att lägga köp- och säljbud för ett visst finansiellt instrument, eller som en del av sin ordinarie verksamhet genom att verkställa handelsorder som initierats av kunder eller på kunders begäran, men i båda fallen utan exponering för väsentliga marknadsrisker.”

”12.   marknadsgarant: ett finansiellt instituts åtagande att regelbundet och fortlöpande tillhandahålla marknadslikviditet genom att lägga köp- och säljbud för ett visst finansiellt instrument, eller som en del av sin ordinarie verksamhet genom att verkställa handelsorder som initierats av kunder eller på kunders begäran, eller genom en rimlig förväntan om potentiell kundverksamhet, samt genom att säkra positioner som uppkommer genom uppfyllandet av dessa uppgifter men i båda fallen utan exponering för väsentliga marknadsrisker.”

ECB förstår att funktionen som marknadsgarant, till skillnad från egenhandel, är en kunddriven verksamhet och därför är kopplad till vanlig bankverksamhet. Funktionen som marknadsgarant utförs ibland också genom en förväntan om kundverksamhet. Det föreslås därför att orden ”genom en rimlig förväntan om potentiell kundverksamhet” läggs till i definitionen av marknadsgarant. Detta ger också en viss symmetri i förhållande till den föreslagna definitionen av egenhandel.

Till skillnad från en mäklare absorberar marknadsgaranten även obalanser i utbud och efterfrågan vid en viss tidpunkt genom sitt eget lager och riskerar därigenom sitt eget kapital. En marknadsgarant bör därför kunna säkra de positioner som uppkommer genom uppfyllandet att uppgifterna som marknadsgarant. Eftersom begreppet ”väsentlig” marknadsrisk inte har definierats samt för att i största möjliga omfattning anpassa de definitioner som används i relaterade unionsförordningar föreslås det att begreppet ”att säkra positioner som uppkommer genom uppfyllandet av dessa uppgifter” används i överensstämmelse med förordning (EU) nr 236/2012.

Ändring 7

Artikel 5

Definitioner

Ingen text

23.   koncentration: den koncentration som fastställts i enlighet med rådets förordning (EG) nr 139/2004.

Förklaring

Se punkt 1.2 i detta yttrande.

Ändring 8

Artikel 9.2

Skyldighet att granska verksamhet

”2.   Vid bedömningarna enligt punkt 1 ska den behöriga myndigheten använda följande mått:

a)

Den relativa storleken på tillgångar för handel, beräknad som tillgångar för handel dividerat med samlade tillgångar.

b)

Handelstillgångars hävstångseffekt, beräknad som tillgångar för handel dividerat med kärnprimärkapital.

c)

Den relativa betydelsen av motpartskreditrisk, beräknad som verkligt värde av derivat dividerat med samlade tillgångar för handel.

d)

Handlade derivats relativa komplexitet, beräknad som handlade derivattillgångar i nivå 2 och 3 dividerat med handlade derivat och med tillgångar för handel.

e)

Handelsinkomsternas relativa lönsamhet, beräknad som handelsinkomster dividerat med samlade nettoinkomster.

f)

Marknadsriskens relativa betydelse, beräknad som skillnaden mellan tillgångar för handel och skuldernas absolutvärde dividerat med det enkla genomsnittet av tillgångar för handel och handelsskulder.

g)

Sammanflätningen, mätt med den sammanlänkningsmetod som avses i artikel 131.18 i direktiv 2013/36/EU.

h)

Kredit- och likviditetsrisker som uppkommit genom åtaganden och garantier som det centrala kreditinstitutet lämnat.”

”2.   Vid bedömningarna enligt punkt 1 ska den behöriga myndigheten använda följande mått:

a)

Den relativa storleken på tillgångar för handel, beräknad som tillgångar för handel dividerat med samlade tillgångar.

b)

Handelstillgångars hävstångseffekt, beräknad som tillgångar för handel dividerat med kärnprimärkapital.

c)

Den relativa betydelsen av motpartskreditrisk, beräknad som verkligt värde av derivat dividerat med samlade tillgångar för handel.

d)

Handlade derivats relativa komplexitet, beräknad som handlade derivattillgångar i nivå 2 och 3 dividerat med handlade derivat och med tillgångar för handel.

e)

Handelsinkomsternas relativa lönsamhet, beräknad som handelsinkomster dividerat med samlade nettoinkomster.

f)

Marknadsriskens relativa betydelse, beräknad som skillnaden mellan tillgångar för handel och skuldernas absolutvärde dividerat med det enkla genomsnittet av tillgångar för handel och handelsskulder.

g)

Sammanflätningen, mätt med den sammanlänkningsmetod som avses i artikel 131.18 i direktiv 2013/36/EU.

h)

Kredit- och likviditetsrisker som uppkommit genom åtaganden och garantier som det centrala kreditinstitutet lämnat.

i)

Kartläggningen av handelsverksamheten, inbegripet metoder för att bedöma behovet att bygga upp lager för att möta en förväntad kundefterfrågan.

j)

Ramen för regelefterlevnad som genomför denna förordning.

k)

Systemen för ersättningar till handlare.

l)

Ytterligare kvantitativa uppgifter såsom lageromsättning, value-at-risk-variationer, ’resultaträkning dag 1’, begränsningar för handelsgrupper och handelns geografiska spridning.

Förklaring

Se punkt 3.2 i detta yttrande.

Ändring 9

Artikel 9.2a (ny)

Skyldighet att granska verksamhet

Ingen text

2a.   Den behöriga myndigheten får begära in all kvantitativ och kvalitativ information som den anser vara relevant för att bedöma handeln enligt punkt 1.

Förklaring

Se punkt 3.2 i detta yttrande.

Ändring 10

Artikel 10.1

Befogenhet för behöriga myndigheter att kräva att ett centralt kreditinstitut inte bedriver vissa aktiviteter

”1.   Om den behöriga myndigheten efter bedömningen enligt artikel 9.1 konstaterar att gränserna och villkoren uppnåtts för måtten i artikel 9.2 a–h, specificerade i den delegerade akt som avses i punkt 5, och den därför anser att ett hot föreligger mot det centrala kreditinstitutets finansiella stabilitet eller unionens hela finansiella system, ska den med beaktande av målen i artikel 1 senast två månader efter att bedömningen slutförts inleda förfarandet som leder till ett beslut enligt punkt 3 andra stycket.”

”1.   Om den behöriga myndigheten efter bedömningen enligt artikel 9.1 konstaterar att gränserna och villkoren uppnåtts för måtten i artikel 9.2 a–h, specificerade i den delegerade akt som avses i punkt 5, och den därför anser att ett hot föreligger mot det centrala kreditinstitutets finansiella stabilitet eller mot unionens hela eller delar av unionens finansiella system, ska den med beaktande av målen i artikel 1 senast två månader efter att bedömningen slutförts inleda förfarandet som leder till ett beslut enligt punkt 3 andra stycket.”

Förklaring

Den föreslagna tekniska ändringen har till syfte att undanröja den eventuella tvetydighet som fortfarande kan finnas till följd av att ordet ”därför” används, eftersom de behöriga myndigheterna ska bedöma hotet mot den finansiella stabiliteten under alla förhållanden, även om kriterierna är uppfyllda. Resultaten från de ytterligare indikatorerna bör dessutom utgöra underlag för den behöriga myndighetens beslut (se även punkt 3.2 i detta yttrande).

Ändring 11

Artikel 10.2

Befogenhet för behöriga myndigheter att kräva att ett centralt kreditinstitut inte bedriver vissa aktiviteter

”2.   Om gränserna och villkoren enligt punkt 1 inte uppnåtts, kan den behöriga myndigheten fortfarande inleda det förfarande som leder till ett beslut enligt punkt 3 tredje stycket, om den efter bedömningen enligt artikel 9.1 finner att all handelsverksamhet, med undantag av handeln med andra derivat än de som tillåts enligt artiklarna 11 och 12, som det centrala kreditinstitutet bedriver utgör ett hot mot det centrala kreditinstitutets finansiella stabilitet eller mot unionens hela finansiella system, med beaktande av målen i artikel 1.”

”2.   Om gränserna och villkoren enligt punkt 1 inte uppnåtts, kan den behöriga myndigheten fortfarande inleda det förfarande som leder till ett beslut enligt punkt 3 tredje stycket, om den efter bedömningen enligt artikel 9.1 finner att all handelsverksamhet, med undantag av handeln med andra derivat än de som tillåts enligt artiklarna 11 och 12, som det centrala kreditinstitutet bedriver utgör ett hot mot det centrala kreditinstitutets finansiella stabilitet eller mot hela eller delar av unionens hela finansiella system, med beaktande av målen i artikel 1.”

Förklaring

Det föreslås att den behöriga myndighetens bedömning ska grundas på om det föreligger ett hot mot den finansiella stabiliteten i hela eller delar av unionen.

Ändring 12

Artikel 10.3

Befogenhet för behöriga myndigheter att kräva att ett centralt kreditinstitut inte bedriver vissa aktiviteter

”3.   Sina slutsatser enligt punkterna 1 eller 2 ska den behöriga myndigheten meddela det centrala kreditinstitutet och ge det möjlighet att lämna skriftliga synpunkter inom två månader från dagen för meddelandet.

Om det centrala kreditinstitutet, inom tidsfristen enligt första stycket, inte för den behöriga myndigheten tillfredsställande kan visa att slutsatserna inte är befogade, ska den behöriga myndigheten fatta ett beslut riktat till det centrala kreditinstitutet och kräva att det inte bedriver de i slutsatserna specificerade handelsaktiviteterna. Den behöriga myndigheten ska motivera sitt beslut och offentliggöra det.

För tillämpningen av punkt 1 ska den behöriga myndigheten, om den beslutar att tillåta det centrala kreditinstitutet att bedriva den handeln, även ange skälen till sitt beslut och offentliggöra det.

För tillämpningen av punkt 2, ska den behöriga myndigheten, om den beslutar att tillåta det centrala kreditinstitutet att bedriva handel, anta ett beslut därom riktat till det centrala kreditinstitutet.

Före varje beslut enligt denna punkt ska den behöriga myndigheten samråda med EBA om motiveringarna till sitt planerade beslut och om ett sådant besluts möjliga effekter på unionens finansiella stabilitet och den inre marknadens funktion. Den behöriga myndigheten ska också underrätta EBA om sitt slutliga beslut.

Den behöriga myndigheten ska fatta sitt slutliga beslut inom två månader efter att ha mottagit de skriftliga synpunkter som avses i första stycket.”

”3.   Sina slutsatser enligt punkterna 1 eller 2 ska den behöriga myndigheten meddela det centrala kreditinstitutet och ge det möjlighet att lämna skriftliga synpunkter inom två månader från dagen för meddelandet.

Om det centrala kreditinstitutet, inom tidsfristen enligt första stycket, inte för den behöriga myndigheten tillfredsställande kan visa att den relevanta handelsverksamheten inte utgör ett hot mot det centrala kreditinstitutets finansiella stabilitet eller mot hela eller delar av unionens finansiella system slutsatserna inte är befogade, ska den behöriga myndigheten fatta ett beslut riktat till det centrala kreditinstitutet och kräva att det inte bedriver de i slutsatserna specificerade handelsaktiviteterna. Den behöriga myndigheten ska motivera sitt beslut och offentliggöra det.

För tillämpningen av punkt 1 ska den behöriga myndigheten, om den beslutar att tillåta det centrala kreditinstitutet att bedriva den handeln, även ange skälen till sitt beslut och offentliggöra det.

För tillämpningen av punkt 2, ska den behöriga myndigheten, om den beslutar att tillåta det centrala kreditinstitutet att bedriva handel, anta ett beslut därom riktat till det centrala kreditinstitutet.

Den behöriga myndigheten får framför allt ge det centrala kreditinstitutet tillstånd att utföra funktionen som marknadsgarant förutsatt att detta inte utgör ett hot mot det centrala kreditinstitutets finansiella stabilitet eller mot hela eller delar av unionens finansiella system.

Före varje beslut enligt denna punkt ska den behöriga myndigheten samråda med EBA om motiveringarna till sitt planerade beslut och om ett sådant besluts möjliga effekter på unionens finansiella stabilitet och den inre marknadens funktion. Den behöriga myndigheten ska också underrätta EBA om sitt slutliga beslut.

Den behöriga myndigheten ska fatta sitt slutliga beslut inom två månader efter att ha mottagit de skriftliga synpunkter som avses i första stycket.”

För att skapa rättslig förutsebarhet och överensstämmelse föreslås det att lydelsen i denna bestämmelse ska avspegla lydelsen i skäl 23 i förslaget till förordning.

Den funktion som marknadsgarant som kommer att finnas kvar inom det centrala kreditinstitutet ska vara förenlig med syftet för förslaget till förordning. Denna funktion ska framför allt inte leda till att det skapas en bank som är för stor eller sammanflätad för att tillåtas gå omkull och bör inte omfatta förtäckt egenhandel inom ramen för funktionen som marknadsgarant, vilket i förlängningen skulle kunna hota den finansiella stabiliteten. Det borde därför förtydligas att den behöriga myndigheten får ge det centrala kreditinstitutet tillstånd att utföra funktionen som marknadsgarant förutsatt att detta inte utgör ett hot mot det centrala kreditinstitutets finansiella stabilitet eller mot hela eller delar av unionens finansiella system (se även punkt 3.3 i detta yttrande).

Ändring 13

Artikel 10.5

Befogenhet för behöriga myndigheter att kräva att ett centralt kreditinstitut inte bedriver vissa aktiviteter

”Kommissionen ska den [OP insert the correct date by 6 months of publication of this Regulation] anta delegerade akter enligt artikel 35 för följande:

[…]

b)

Specificera vilken typ av värdepapperisering som inte anses utgöra en risk för det centrala kreditinstitutets finansiella stabilitet eller för hela unionen finansiella system, med avseende på var och en av följande aspekter:

[…]”

”Kommissionen ska den [OP insert the correct date by 6 months of publication of this Regulation] anta delegerade akter enligt artikel 35 för följande:

[…]

b)

Specificera vilken typ av värdepapperisering som inte anses utgöra en risk för det centrala kreditinstitutets finansiella stabilitet eller för hela eller delar av unionens finansiella system, med avseende på var och en av följande aspekter:

[…]”

Förklaring

Det föreslås att kommissionens delegerade akt ska grundas på att det inte föreligger något hot mot den finansiella stabiliteten i hela eller delar av unionen.

Ändring 14

Artikel 11

Försiktig hantering av egen risk

”1.   Ett centralt kreditinstitut som varit föremål för ett beslut enligt artikel 10.3 får bedriva handel, bara om syftet är försiktig förvaltning av dess kapital, likviditet och finansiering.

Vid dess försiktiga förvaltning av dess kapital, likviditet och finansiering får ett centralt kreditinstitut bara använda ränte-, valuta- och kreditderivat som kan bli föremål för central motpartsclearing, för att risksäkra sin samlade balansomslutning. Det centrala kreditinstitutet ska visa den behöriga tillsynsmyndigheten att risksäkringen är avsedd att minska och bevisligen eller avsevärt minskar specifika, identifierbara risker för institutets enskilda eller aggregerade positioner.

[…]”

”1.   Utan att det påverkar den behöriga myndighetens beslut enligt artikel 10.3 får ett centralt kreditinstitut som varit föremål för ett beslut enligt artikel 10.3 får även bedriva handel, bara om syftet är försiktig förvaltning av dess kapital, likviditet och finansiering.

Vid dess försiktiga förvaltning av dess kapital, likviditet och finansiering får ett centralt kreditinstitut bara använda ränte-, valuta- och kreditderivat som kan bli föremål för central motpartsclearing, för att risksäkra sin samlade balansomslutning. Det centrala kreditinstitutet ska visa den behöriga tillsynsmyndigheten att risksäkringen är avsedd att minska och bevisligen eller avsevärt minskar specifika, identifierbara risker för institutets enskilda eller aggregerade positioner.

[…]”

Förklaring

Den föreslagna ändringen har till syfte att förtydliga att all verksamhet som det centrala kreditinstitutet får fortsätta att bedriva kommer att specificeras i beslutet om separering.

Ändring 15

Artikel 12

Riskhanteringstjänster till kunder

”1.   Ett centralt kreditinstitut som varit föremål för ett beslut enligt artikel 10.3 får sälja ränte-, valuta-, kredit-, utsläppsrätts- och råvaruderivat som kan bli föremål för central motpartsclearing och även utsläppsrätter till sina icke-finansiella kunder, till finansinstitut som avses i artikel 5.19 andra och tredje strecksatsen, till försäkringsbolag och till tjänstepensionsinstitut, om följande villkor uppfylls:

a)

Försäljningens enda syfte är att risksäkra ränte-, valuta-, kredit-, råvaru- och utsläppsrättsriskerna.

b)

Det centrala kreditinstitutets kapitalbaskrav för positionsrisker med derivat och utsläppsrätter överstiger inte en andel av dess samlade riskkapitalkrav som ska specificeras i en delegerad akt från kommissionen i enlighet med punkt 2.

Om kravet i led b inte uppfylls, får derivaten och utsläppsrätterna varken säljas av det centrala kreditinstitutet eller redovisas i dess balansräkning.

[…]”

”1.   Utan att det påverkar den behöriga myndighetens beslut enligt artikel 10.3 får e ett centralt kreditinstitut som varit föremål för ett beslut enligt artikel 10.3 får även sälja ränte-, valuta-, kredit-, utsläppsrätts- och råvaruderivat som kan bli föremål för central motpartsclearing och även utsläppsrätter till sina icke-finansiella kunder, till finansinstitut som avses i artikel 5.19 andra och tredje strecksatsen, till försäkringsbolag och till tjänstepensionsinstitut, om följande villkor uppfylls:

a)

Försäljningens enda syfte är att risksäkra ränte-, valuta-, kredit-, råvaru- och utsläppsrättsriskerna.

b)

Det centrala kreditinstitutets kapitalbaskrav för positionsrisker med derivat och utsläppsrätter överstiger inte en andel av dess samlade riskkapitalkrav som ska specificeras i en delegerad akt från kommissionen i enlighet med punkt 2.

Om kravet i led b inte uppfylls, får derivaten och utsläppsrätterna varken säljas av det centrala kreditinstitutet eller redovisas i dess balansräkning.

[…]”

Förklaring

Den föreslagna ändringen har till syfte att förtydliga att all verksamhet som det centrala kreditinstitutet får fortsätta att bedriva kommer att specificeras i beslutet om separering.

Ändring 16

Artikel 19

Samarbete mellan behöriga myndigheter och rekonstruktions- och avvecklingsmyndigheter

”2.   Vid bedömningen i enlighet med artikel 9 och vid krav på det centrala kreditinstitutet att inte bedriva viss verksamhet i enlighet med artikel 10, ska den behöriga myndigheten beakta eventuella aktuella eller tidigare omstrukturerings- och avvecklingsbedömningar från den relevanta myndigheten i enlighet med artikel 13 och 13 a i direktiv [BRRD].

3.   Den behöriga myndigheten ska samarbeta med den relevanta myndigheten och utbyta information som bedöms vara nödvändig vid utförandet av dess uppgifter.

4.   Den behöriga myndigheten ska se till att åtgärder som vidtagits i enlighet med detta kapitel är förenliga med åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 13 b i förordning (EU) nr 1024/2013, artikel 8.9 i förordning (EU) nr [SRM], artiklarna 13, 13 a, 14 och 15 i direktiv [BRRD] samt artikel 104 i direktiv 2013/36/EU.”

”2.   Vid bedömningen i enlighet med artikel 9 och vid krav på det centrala kreditinstitutet att inte bedriva viss verksamhet i enlighet med artikel 10, ska den behöriga myndigheten beakta eventuella aktuella eller tidigare omstrukturerings- och avvecklingsbedömningar från den relevanta myndigheten i enlighet med artikel 13 och 13 a i direktiv [BRRD].

Om den relevanta rekonstruktions- och avvecklingsmyndigheten konstaterar att det inte föreligger några väsentliga hinder för rekonstruktion, ska detta i sig inte anses vara en tillräcklig indikation på att slutsatserna i artikel 10.3 är obefogade.

3.   Den behöriga myndigheten ska samarbeta med den relevanta myndigheten och utbyta information som bedöms vara nödvändig vid utförandet av dess uppgifter, inbegripet den förteckning över institut som omfattas av denna förordning.

4.   Den behöriga myndigheten ska se till att åtgärder som vidtagits i enlighet med detta kapitel överensstämmer är förenliga med åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 13 b i förordning (EU) nr 1024/2013, artikel 8.9 i förordning (EU) nr [SRM], artiklarna 13, 13 a, 14 och 15 i direktiv [BRRD] samt artikel 104 i direktiv 2013/36/EU.”

Förklaring

Se punkt 5 i detta yttrande. Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna och de relevanta rekonstruktions- och avvecklingsmyndigheterna bör säkerställa att de relevanta rekonstruktions- och avvecklingsmyndigheterna informeras om den förteckning över institut som kan omfattas av ett separeringsbeslut enligt förslaget till förordning.

Ändring 17

Artikel 21

Undantag från kraven i kapitel III

”1.   På en medlemsstats begäran kan kommissionen medge undantag från bestämmelserna i detta kapitel om ett kreditinstituts mottagande av insättningar från privatpersoner och små och medelstora företag som omfattas av nationell primärrätt som antagits före den 29 januari 2014, om denna nationella lagstiftning uppfyller följande krav:

a)

Den syftar till att förebygga finansiella påfrestningar eller obestånd och systemrisker som avses i artikel 1.

b)

Den förhindrar kreditinstitut som mottar garanterade insättningar från enskilda och små och medelstora företag från att i reglerad form bedriva investeringsverksamhet som huvudman och hålla tillgångar för handel. Emellertid kan den nationella lagstiftningen medge begränsade undantag som gör det möjligt för kreditinstitut att ta emot sådana insättningar för riskreducering vid försiktig förvaltning av deras kapital, likviditet och finansiering och för att tillhandahålla begränsade riskhanteringstjänster till kunder.

c)

Om det kreditinstitut som tar emot garanterade insättningar från privatpersoner och små och medelstora företag även ingår i en koncern, garanterar den nationella lagstiftningen att kreditinstitutet är juridiskt separerat från koncernenheter som bedriver reglerad investeringsverksamhet som huvudverksamhet eller innehar tillgångar för handel, och föreskrivs följande i den lagstiftningen:

i)

Kreditinstitutet som tar emot garanterade insättningar från privatpersoner och små och medelstora företag kan fatta av övriga koncernenheter oberoende beslut.

ii)

Kreditinstitutet som tar emot garanterade insättningar från privatpersoner och små och medelstora företag har en ledning som är oberoende av övriga koncernenheter och även kreditinstitutet.

iii)

Kreditinstitutet som tar emot garanterade insättningar från privatpersoner och små och medelstora företag har egna kapital- och likviditetskrav.

iv)

Kreditinstitutet som tar emot garanterade insättningar från privatpersoner och små och medelstora företag får inte överenskomna om andra avtal eller transaktioner med övriga koncernenheter än på villkor som motsvarar dem som avses i artikel 13.7.

2.   En medlemsstat som önskar undantag för ett kreditinstitut som omfattas av den nationella lagstiftningen, ska till kommissionen lämna en ansökan om undantag, som åtföljs av ett positivt yttrande från den behöriga myndighet som utövar tillsyn över kreditinstitutet som ansökan avser. Ansökan ska innehålla alla uppgifter som krävs för bedömningen av den nationella lagstiftningen och ange för vilket kreditinstitut undantaget begärs. Om kommissionen anser sig sakna nödvändiga uppgifter, ska den kontakta den berörda medlemsstaten inom två månader efter att ansökan mottagits och ange vilka ytterligare uppgifter den behöver.

När kommissionen väl har all information som den anser krävas för att bedöma undantagsansökan, ska den inom en månad underrätta den ansökande medlemsstaten om att den finner informationen tillräcklig.

Efter att kommissionen har samrått med EBA om motiveringarna i sitt planerade beslut och om dess möjliga effekter på den finansiella stabiliteten i unionen och på den inre marknadens funktion, ska den inom fem månader efter meddelandet enligt andra stycket anta ett genomförandebeslut om att den nationella lagstiftningen inte är oförenlig med detta kapitel och att bevilja undantag för kreditinstitutet som anges i anmälan enligt punkt 1. Om kommissionen avser att förklara den nationella lagstiftningen oförenlig och att inte bevilja undantaget, ska den redovisa sina invändningar i detalj och ge den ansökande medlemsstaten möjlighet att lämna skriftliga synpunkter inom en månad från kommissionens meddelande om invändningar. Kommissionen ska inom tre månader efter utgången av tidsfristen för anmälan anta ett genomförandebeslut om att bevilja eller avslå undantaget.

Om den nationella lagstiftningen ändras, ska medlemsstaten underrätta kommissionen om ändringarna. Kommissionen kan komma att justera genomförandebeslutet enligt tredje stycket.

Om den nationella lagstiftning som inte förklarats oförenlig med detta kapitel inte längre är tillämplig på ett kreditinstitut som beviljats undantag från kraven i detta kapitel, ska undantaget upphävas för detta kreditinstitut.

Kommissionen ska underrätta EBA om sitt beslut. EBA ska offentliggöra en förteckning över de kreditinstitut som har beviljats ett undantag i enlighet med denna artikel. Förteckningen ska hållas uppdaterad.”

1.   På en medlemsstats begäran kan kommissionen medge undantag från bestämmelserna i detta kapitel om ett kreditinstituts mottagande av insättningar från privatpersoner och små och medelstora företag som omfattas av nationell primärrätt som antagits före den 29 januari 2014, om denna nationella lagstiftning uppfyller följande krav:

a)

Den syftar till att förebygga finansiella påfrestningar eller obestånd och systemrisker som avses i artikel 1.

b)

Den förhindrar kreditinstitut som mottar garanterade insättningar från enskilda och små och medelstora företag från att i reglerad form bedriva investeringsverksamhet som huvudman och hålla tillgångar för handel. Emellertid kan den nationella lagstiftningen medge begränsade undantag som gör det möjligt för kreditinstitut att ta emot sådana insättningar för riskreducering vid försiktig förvaltning av deras kapital, likviditet och finansiering och för att tillhandahålla begränsade riskhanteringstjänster till kunder.

c)

Om det kreditinstitut som tar emot garanterade insättningar från privatpersoner och små och medelstora företag även ingår i en koncern, garanterar den nationella lagstiftningen att kreditinstitutet är juridiskt separerat från koncernenheter som bedriver reglerad investeringsverksamhet som huvudverksamhet eller innehar tillgångar för handel, och föreskrivs följande i den lagstiftningen:

i)

Kreditinstitutet som tar emot garanterade insättningar från privatpersoner och små och medelstora företag kan fatta av övriga koncernenheter oberoende beslut.

ii)

Kreditinstitutet som tar emot garanterade insättningar från privatpersoner och små och medelstora företag har en ledning som är oberoende av övriga koncernenheter och även kreditinstitutet.

iii)

Kreditinstitutet som tar emot garanterade insättningar från privatpersoner och små och medelstora företag har egna kapital- och likviditetskrav.

iv)

Kreditinstitutet som tar emot garanterade insättningar från privatpersoner och små och medelstora företag får inte överenskomna om andra avtal eller transaktioner med övriga koncernenheter än på villkor som motsvarar dem som avses i artikel 13.7.

2.   En medlemsstat som önskar undantag för ett kreditinstitut som omfattas av den nationella lagstiftningen, ska till kommissionen lämna en ansökan om undantag, som åtföljs av ett positivt yttrande från den behöriga myndighet som utövar tillsyn över kreditinstitutet som ansökan avser. Ansökan ska innehålla alla uppgifter som krävs för bedömningen av den nationella lagstiftningen och ange för vilket kreditinstitut undantaget begärs. Om kommissionen anser sig sakna nödvändiga uppgifter, ska den kontakta den berörda medlemsstaten inom två månader efter att ansökan mottagits och ange vilka ytterligare uppgifter den behöver.

När kommissionen väl har all information som den anser krävas för att bedöma undantagsansökan, ska den inom en månad underrätta den ansökande medlemsstaten om att den finner informationen tillräcklig.

Efter att kommissionen har samrått med EBA om motiveringarna i sitt planerade beslut och om dess möjliga effekter på den finansiella stabiliteten i unionen och på den inre marknadens funktion, ska den inom fem månader efter meddelandet enligt andra stycket anta ett genomförandebeslut om att den nationella lagstiftningen inte är oförenlig med detta kapitel och att bevilja undantag för kreditinstitutet som anges i anmälan enligt punkt 1. Om kommissionen avser att förklara den nationella lagstiftningen oförenlig och att inte bevilja undantaget, ska den redovisa sina invändningar i detalj och ge den ansökande medlemsstaten möjlighet att lämna skriftliga synpunkter inom en månad från kommissionens meddelande om invändningar. Kommissionen ska inom tre månader efter utgången av tidsfristen för anmälan anta ett genomförandebeslut om att bevilja eller avslå undantaget.

Om den nationella lagstiftningen ändras, ska medlemsstaten underrätta kommissionen om ändringarna. Kommissionen kan komma att justera genomförandebeslutet enligt tredje stycket.

Om den nationella lagstiftning som inte förklarats oförenlig med detta kapitel inte längre är tillämplig på ett kreditinstitut som beviljats undantag från kraven i detta kapitel, ska undantaget upphävas för detta kreditinstitut.

Kommissionen ska underrätta EBA om sitt beslut. EBA ska offentliggöra en förteckning över de kreditinstitut som har beviljats ett undantag i enlighet med denna artikel. Förteckningen ska hållas uppdaterad.

Förklaring

Se punkt 4 i detta yttrande och förklaringen till ändring 1.

Ändring 18

Artikel 22.3a (ny)

Regler för beräkningen av beloppsgränserna

Ingen text

3a.   För tillämpningen av artikel 3.1 b ska beräkningen av tröskelvärdena för enheter som har genomfört en koncentration under det föregående året utgå från de samlade räkenskaperna för de sammanslagna enheterna under den tvåårsperiod som föregick koncentrationen.

Förklaring

Vid en koncentration av kreditinstitut, t.ex. en sammanslagning, som omedelbart leder till att det bildas ett separat kreditinstitut som omfattas av förslaget till förordning, ska det göras en bedömning av det samlade värdet för de kreditinstitut som omfattas av koncentrationen under den tvåårsperiod som föregick koncentrationen för att fastställa om det nya separata kreditinstitutet uppfyller tröskelkriterierna. Se även ändring 7.

Ändring 19

Artikel 22.4

Regler för beräkningen av beloppsgränserna

”4.   Senast den [OP insert the correct date by 12 months of publication of this Regulation] ska den behöriga myndigheten fastställa vilka kreditinstitut och koncerner som omfattas av denna förordning i enlighet med artikel 3 och omedelbart anmäla dem till EBA.

Efter den behöriga myndighetens meddelande ska EBA omedelbart offentliggöra den förteckning som avses i första stycket. Förteckningen ska hållas uppdaterad.”

”4.   Senast den [OP insert the correct date by 12 months of publication of this Regulation] ska den behöriga myndigheten årligen fastställa vilka kreditinstitut och koncerner som omfattas av denna förordning i enlighet med artikel 3 och omedelbart anmäla dem till EBA.

Efter den behöriga myndighetens meddelande ska EBA omedelbart offentliggöra den förteckning som avses i första stycket. Förteckningen ska hållas uppdaterad.”

Förklaring

Denna ändring har till syfte att säkerställa att den förteckning över kreditinstitut som omfattas av förslaget till förordning hålls uppdaterad efterhand som ett instituts uppgifter eller struktur förändras.

Ändring 20

Artikel 28.4

Administrativa påföljder och åtgärder

”4.   Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell lagstiftning ge behöriga myndigheter befogenhet att tillgripa åtminstone följande administrativa påföljder och andra åtgärder vid de överträdelser som avses i punkt 1:

a)

Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den ansvariga personen upphör med sin överträdelse och inte upprepar den.

b)

Krav på återbetalning av de vinster som gjorts eller de förluster som undvikits genom överträdelsen, om dessa kan fastställas.

c)

En offentlig varning som namnger ansvarig person och typen av överträdelse.

d)

Återkallande eller tillfälligt upphävande av tillstånd.

e)

Ett tillfälligt förbud för ansvarig fysisk person att ha ledningsfunktioner på en enhet som avses i artikel 3.

f)

Ett vid upprepade överträdelser permanent förbud för ansvarig fysisk person att ha ledningsfunktioner på en enhet som avses i artikel 3.

g)

Administrativa böter på minst tre gånger de vinster som erhållits eller de förluster som undvikits genom överträdelsen, om dessa kan fastställas.

h)

För fysiska personer administrativa böter på minst 5 000 000 euro eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta den dag då denna förordning träder i kraft.

i)

För juridiska personer maximala administrativa böter på minst 10 procent av den juridiska personens totala årsomsättning enligt den senaste tillgängliga redovisning som ledningen godkänt. Om den juridiska personen är ett moderbolag eller dotterbolag till det moderbolag som ska upprätta sammanställd redovisning enligt direktiv 2013/34/EU, ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst enligt den relevanta redovisningsordningen i den senast tillgängliga sammanställda redovisning som godkänts av ledningen för det yttersta moderbolaget.

Medlemsstaterna får ge behöriga myndigheter fler befogenheter än dem som avses i denna punkt och får föreskriva om mer omfattande påföljder och högre böter än som fastställs i denna punkt.”

”4.   Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell lagstiftning ge behöriga myndigheter befogenhet att tillgripa åtminstone följande administrativa påföljder och andra åtgärder vid de överträdelser som avses i punkt 1:

a)

Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den ansvariga personen upphör med sin överträdelse och inte upprepar den.

b)

Krav på återbetalning av de vinster som gjorts eller de förluster som undvikits som enligt den behöriga myndighetens skattning har gjorts eller undvikits genom överträdelsen, om dessa kan fastställas.

c)

En offentlig varning som namnger ansvarig person och typen av överträdelse.

d)

Återkallande eller tillfälligt upphävande av tillstånd.

e)

Ett tillfälligt förbud för ansvarig fysisk person att ha ledningsfunktioner på en enhet som avses i artikel 3.

f)

Ett vid upprepade överträdelser permanent förbud för ansvarig fysisk person att ha ledningsfunktioner på en enhet som avses i artikel 3.

g)

Administrativa böter på upp till två gånger beloppet för den fördel som erhållits genom överträdelsen, i fall där denna fördel kan fastställas.

h)

För fysiska personer administrativa böter på maximalt 5 000 000 euro eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta den dag då denna förordning träder i kraft.

i)

För juridiska personer administrativa böter på maximalt 10 procent av företagets totala årliga nettoomsättning, inbegripet bruttointäkter i form av ränteintäkter och liknande intäkter, intäkter från aktier och andra värdepapper med rörlig/fast avkastning och provisionsintäkter i enlighet med artikel 316 i förordning (EU) nr 575/2013 under det föregående verksamhetsåret.

g)

Administrativa böter på minst tre gånger de vinster som erhållits eller de förluster som undvikits genom överträdelsen, om dessa kan fastställas.

h)

För fysiska personer administrativa böter på minst 5 000 000 euro eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta den dag då denna förordning träder i kraft.

i)

För juridiska personer maximala administrativa böter på minst 10 procent av den juridiska personens totala årsomsättning enligt den senaste tillgängliga redovisning som ledningen godkänt. Om den juridiska personen är ett moderbolag eller dotterbolag till det moderbolag som ska upprätta sammanställd redovisning enligt direktiv 2013/34/EU, ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst enligt den relevanta redovisningsordningen i den senast tillgängliga sammanställda redovisning som godkänts av ledningen för det yttersta moderbolaget.

Medlemsstaterna får ge behöriga myndigheter fler befogenheter än dem som avses i denna punkt och får föreskriva om mer omfattande påföljder och högre böter än som fastställs i denna punkt.”

Förklaring

Detta ändringsförslag har till syfte att anpassa den bötesnivå som anges i förslaget till förordning till bötesnivån i direktiv 2013/36/EU. Se punkt 6 i detta yttrande.

Ändring 21

Artikel 28.6 (ny)

Administrativa påföljder och åtgärder

Ingen text

6.   Vid en överträdelse i enlighet med punkt 1 får ECB, i egenskap av behörig myndighet, förelägga de sanktioner som fastställs i artikel 18 i förordning (EU) nr 1024/2013.

Förklaring

Se punkt 6 i detta yttrande.

Ändring 22

Artikel 29

Tillsyn och påföljder

”1.   Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna vid fastställandet av de administrativa påföljdernas och åtgärdernas typ och nivå beaktar alla relevanta omständigheter, vid behov även följande:

a)

Överträdelsens allvar och varaktighet.

b)

Hur ansvarig personen är för överträdelsen.

c)

Hur bärkraftig den för överträdelsen ansvariga personen är, där faktorer som juridisk persons totala omsättning eller fysisk persons årsinkomst ska beaktas.

d)

Omfattningen av de vinster som den ansvariga personen gjort eller de förluster som denne undvikit genom överträdelsen, om dessa kan fastställas.

e)

I vilken mån den för överträdelsen ansvariga personen samarbetar med den behöriga myndigheten, utan påverkan på behovet att säkerställa återbetalning av de vinster som personen erhållit eller de förluster som denne undvikit.

f)

Tidigare överträdelser som den för överträdelsen ansvariga personen gjort sig skyldig till.

g)

Åtgärder för förhindrande av en upprepning som den för överträdelsen ansvariga personen vidtagit.

h)

Överträdelsens eventuella konsekvenser för det finansiella systemet.”

”1.   Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna vid fastställandet av de administrativa påföljdernas och åtgärdernas typ och nivå beaktar alla relevanta omständigheter, vid behov även följande:

a)

Överträdelsens allvar och varaktighet.

b)

Hur ansvarig personen är för överträdelsen.

c)

Hur bärkraftig den för överträdelsen ansvariga personen är, där faktorer som juridisk persons totala omsättning eller fysisk persons årsinkomst ska beaktas.

d)

Omfattningen av de vinster som den behöriga myndigheten uppskattar att den ansvariga personen gjort eller de förluster som denne undvikit genom överträdelsen, om dessa kan fastställas.

e)

I vilken mån den för överträdelsen ansvariga personen samarbetar med den behöriga myndigheten, utan påverkan på behovet att säkerställa återbetalning av de vinster som personen erhållit eller de förluster som denne undvikit.

f)

Tidigare överträdelser som den för överträdelsen ansvariga personen gjort sig skyldig till.

g)

Åtgärder för förhindrande av en upprepning som den för överträdelsen ansvariga personen vidtagit.

h)

Överträdelsens eventuella konsekvenser för det finansiella systemet.”

Förklaring

Se punkt 6 i detta yttrande.

Ändring 23

Artikel 34

Översyn

”Kommissionen ska regelbundet övervaka effekterna av förordningens bestämmelser på förverkligandet av målen i artikel 1 samt på hela finanssystemets stabilitet i unionen, med beaktande av marknadsstrukturens utveckling och av hur de enheter utvecklas och verkar som regleras av förordningen samt lägga fram lämpliga förslag. Översynen ska särskilt inriktas på tillämpningen av tröskelvärdena enligt artikel 3, på tillämpningen och effektiviteten av förbudet enligt artikel 6, omfattningen av verksamheten enligt artikel 8 och lämpligheten av måtten enligt artikel 9. Senast den 1 januari 2020 och därefter regelbundet ska kommissionen, med beaktande av de behöriga myndigheternas synpunkter, förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport, inbegripet ovannämnda aspekter, och åtföljt av ett lagförslag om så är lämpligt.”

”Kommissionen ska regelbundet övervaka effekterna av förordningens bestämmelser på förverkligandet av målen i artikel 1 samt på hela finanssystemets stabilitet i unionen, med beaktande av marknadsstrukturens utveckling och av hur de enheter utvecklas och verkar som regleras av förordningen samt lägga fram lämpliga förslag. Översynen ska särskilt inriktas på lämpligheten i och tillämpningen av tröskelvärdena enligt artikel 3, på tillämpningen och effektiviteten av förbudet enligt artikel 6, inbegripet undantagen från detta förbud enligt samma artikel, omfattningen av verksamheten enligt artikel 8 och lämpligheten av måtten enligt artikel 9. Senast den 1 januari 2020 och därefter regelbundet ska kommissionen, med beaktande av de behöriga myndigheternas synpunkter, förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport, inbegripet ovannämnda aspekter, och åtföljt av ett lagförslag om så är lämpligt.”

Förklaring

Se punkterna 1.2 och 2.3 i detta yttrande.


(1)  Text markerad med fet stil anger ECB:s förslag till ny text. Genomstruken text anger de strykningar som ECB föreslår.


Top