20.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 213/16

1.

Även om ansvaret för beslut om ingående av monetära avtal med tredjeländer i sista hand vilar på EU-rådet skulle ECB inte uppmuntra utomeuropeiska länder och territorier som är knutna till medlemsstater i euroområdet att införa euron som sin officiella valuta. I Saint-Barthélemys fall har ECB inga invändningar mot det föreslagna beslutet, eftersom Saint-Barthélemy, som är en del av Frankrike, har använt euron sedan 1999. För att Frankrikes mål att Saint-Barthélemy ska kunna behålla euron efter den 1 januari 2012, då detta förvaltningsområde upphör att vara en del av EU:s territorium (2), ska bli verklighet krävs enligt EU:s lagstiftning en lösning som tar hänsyn till de förändrade omständigheterna. Ett monetärt avtal med Republiken Frankrike, som företrädare för Saint-Barthélemy, skulle mot denna bakgrund vara en tillfredsställande lösning, eftersom Frankrike att även i fortsättningen tillämpa på Saint-Barthélemy de EU-föreskrifter som krävs för att använda den gemensamma valutan inom följande områden: monetär lagstiftning och bank- och finansmarknadslagstiftning, åtgärder som är nödvändiga för att euron ska kunna användas, förhindrande av penningtvätt, förhindrande av bedrägeri och förfalskningar av sedlar och mynt, samt av andra betalningsmedel än sedlar och mynt, bestämmelser om medaljer och symboliska mynt, samt om krav på rapportering av statistik.

2.

ECB tolkar det förhandlingsmandat som beskrivs i det föreslagna beslutet som att detta monetära avtal, till skillnad från avtalen som ingåtts med tredjeländer som Furstendömet Monaco, Furstendömet Andorra, Republiken San Marino och Vatikanstaten, inte ger Saint-Barthélemy rätt att utge egna euromynt. ECB välkomnar detta, men anser att det av rättssäkerhetsskäl uttryckligen bör fastställas, åtminstone i ingressen till det föreslagna beslutet.

3.

ECB upprepar att alla överföringar, inbegripet särskilt ekonomiskt stöd till banker och andra finansinstitut som behövs för att upprätthålla eller återupprätta finansiell stabilitet i Saint-Barthélemy, ska bäras av den franska statskassan.

4.

ECB tolkar det som att alla uppgifter som ligger inom Eurosystemets kompetensområde, inbegripet penningpolitiska transaktioner och insamling av statistik, ska fullgöras av Banque de France via IEDOM (Institut d'Émission des Département D'Outre-mer).

5.

ECB tolkar det också som att avsikten med det monetära avtalet inte är att finansinstitut belägna i Saint-Barthélemy ska ha direkt tillgång till betalnings- och avvecklingssystem i euroområdet, utan att varje anslutning även i fortsättningen ska ske via respektive franska myndighet.

6.

Det är ECB:s fasta uppfattning att dess roll i förhandlingar om monetära avtal med utomeuropeiska länder och territorier bör vara exakt densamma som i förhandlingar om monetära avtal med tredjeländer. Det bör därför klart och tydligt fastställas i det föreslagna beslutet att ECB:s samtycke ska krävas angående frågor som omfattas av dess kompetensområde.

7.

ECB konstaterar att flera viktiga frågor inte tas upp i det föreslagna beslutet och att dessa måste hanteras på följande sätt:

I de fall där ECB rekommenderar att utkastet till beslut ska ändras anges de specifika förslagen i bilagan åtföljt av en förklaring.