EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52012AB0005

Europeiska centralbankens yttrande av den 25 januari 2012 om ett förslag till direktiv om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag samt om ett förslag till förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag (CON/2012/5)

OJ C 105, 11.4.2012, p. 1–36 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

11.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 105/1


EUROPEISKA CENTRALBANKENS YTTRANDE

av den 25 januari 2012

om ett förslag till direktiv om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag samt om ett förslag till förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag

(CON/2012/5)

2012/C 105/01

Inledning och rättslig grund

Den 20 september 2011 mottog Europeiska centralbanken (ECB) en begäran från Europeiska unionens råd om ett yttrande över ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (1) (nedan kallat direktivförslaget). Den 30 november 2011 mottog ECB en begäran från rådet om ett yttrande över ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag (2) (nedan kallat förordningsförslaget).

ECB:s behörighet att avge ett yttrande över direktivförslaget och förordningsförslaget grundas på artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eftersom direktivförslaget och förordningsförslaget innehåller bestämmelser som berör den grundläggande uppgiften för Europeiska centralbankssystemet (ECBS), dvs. att främja väl fungerande betalningssystem samt att medverka till att de behöriga myndigheterna smidigt kan genomföra sin politik när det gäller tillsyn över kreditinstitut och det finansiella systemets stabilitet. För effektivitetens och tydlighetens skull har ECB beslutat att avge ett enda yttrande över dessa båda förslag. I enlighet med artikel 17.5 första meningen i arbetsordningen för Europeiska centralbanken har detta yttrande antagits av ECB-rådet.

Allmänna kommentarer

1.   Syften med förordningsförslaget och direktivförslaget

Den 20 juli 2011 antog Europeiska kommissionen direktivförslaget och förordningsförslaget, som ska ersätta direktiven 2006/48/EG (3) och 2006/49/EG (4). Dessa förslag är ett viktigt steg på vägen för att stärka regelverket för bank- och värdepappersföretagssektorn samt skapa ett sundare och säkrare finansiellt system i unionen. ECB välkomnar unionens helhjärtade engagemang för att genomföra internationella standarder och överenskommelser i det finansiella regelverket och samtidigt ta hänsyn till särskilda aspekter i unionens rättsliga och finansiella system. ECB är mycket positiv till ett snabbt och effektivt genomförande av kapital- och likviditetsstandarderna enligt Basel (5). För detta syfte noterar ECB att kommissionen har tagit en ledande roll genom att uttala sig för G20-åtagandet ”att anta och fullt ut genomföra dessa standarder inom den överenskomna tidsram som är förenlig med ekonomisk återhämtning och finansiell stabilitet” (6) och är därmed bland de första som föreslår att Basel III-regelverket (7) och centralbanks- och tillsynschefernas överenskommelser (8) ska genomföras i unionens lagstiftning. De föreslagna åtgärderna kommer att leda till en avsevärd förbättring av systemets motståndskraft, bidra till ett välfungerande finansiellt system och säkerställa att regelverket för att tillhandahålla finansiella tjänster i unionen är stabilt och hållbart.

2.   Reform av unionens banklagstiftning

ECB välkomnar kommissionens innovativa tillvägagångssätt, särskilt i fråga om förordningsförslaget, som införlivar merparten av de tekniska bilagorna till direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG samt begränsar medlemsstaternas alternativ och handlingsutrymme. Det föreslagna regelverket kommer att leda till ökad rättssäkerhet och samtidigt minska riskerna för dubbelarbete på medlemsstatsnivå. Finanskrisen visade också att man behövde kunna agera snabbt och effektivt. Det är viktigt att se till att det finns en lämplig grad av flexibilitet med tanke på utvecklingen av unionens bankregelverk. För framtida översyner av förordningsförslaget rekommenderar ECB, på samma sätt som har framhållits i tidigare yttranden (9), att det ordinarie lagstiftningsförfarandet endast ska omfatta förordningsförslagets övergripande principer, som återspeglar de grundläggande politiska valen och de centrala frågorna. Tekniska regler, inklusive reglerna i förordningsförslaget, bör antas som delegerade akter eller genomförandeakter i enlighet med artiklarna 290 och 291 i fördraget, som därigenom ska vara det viktigaste regelinstrumentet för unionens finansinstitut.

3.   En enda europeisk regelbok för finanssektorn

3.1

Som påpekats i tidigare yttranden (10) är ECB mycket positiv till arbetet med att ta fram en enda europeisk regelbok för alla finansinstitut (11) eftersom detta främjar en välfungerande inre marknad inom unionen och underlättar en ökad finansiell integration i Europa. Genom en enda europeisk regelbok säkerställer man att finansinstitut som tillhandahåller finansiella tjänster på den inre marknaden följer en enda uppsättning tillsynsregler. Detta minskar möjligheterna till regelarbitrage och snedvridning av konkurrensen. Harmoniserade regler förbättrar också insynen och minskar kostnaderna för tillsyn och efterlevnad.

3.2

För den enda europeiska regelboken måste man a) på ett tydligt och lämpligt sätt identifiera relevanta områden för delegerade akter och genomförandeakter, b) på adekvat sätt involvera de europeiska tillsynsmyndigheterna, och i samband med detta använda sig av myndigheternas expertis när förslagen till tekniska standarder utarbetas, c) använda ett konsekvent, samordnat tillvägagångssätt mellan de finansiella sektorerna, d) inom all unionens finansiella lagstiftning tillämpa enhetliga kriterier för när delegerade akter eller genomförandeakter ska utnyttjas, oavsett om de europeiska tillsynsmyndigheterna dessförinnan har utarbetat förslag till tekniska standarder för tillsyn eller genomförande eller ej (12). Inom banksektorn kommer det att säkerställa ett flexibelt regelverk på unionsnivå som på ett effektivt sätt stärker den inre marknaden för finansiella tjänster inom unionen genom att Europeiska bankmyndigheten (EBA) systematiskt involveras när unionens genomförandelagstiftning ska antas genom utarbetande av förslag till tekniska standarder, särskilt när det krävs en föregående teknisk analys.

4.   ECB:s rådgivande roll vad gäller utkast till delegerade akter och genomförandeakter

4.1

Med tanke på den betydelse som delegerade akter och genomförandeakter har för den enda europeiska regelboken, gör ECB följande observation vad gäller utövandet av ECB:s rådgivande roll enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget.

4.2

Kommissionens utkast till delegerade akter och genomförandeakter är ”utkast till unionsakter” enligt artikel 127.4 och artikel 282.5 i fördraget. Både delegerade akter och genomförandeakter utgör unionsakter. Flertalet språkversioner av artikel 282.5 i fördraget använder ordet ”utkast” till unionsakter som ECB ska höras om (13). Skyldigheten att höra ECB kan därför inte begränsas endast till sådana utkast som är baserade på ett förslag från kommissionen.

4.3

I mål C-11/00 (14) förtydligade EU-domstolen att skyldigheten att höra ECB ”huvudsakligen [har] till syfte att säkerställa att den som upprättar en sådan rättsakt avvaktar med att anta denna till dess det organ hörts som, genom de specifika uppgifter som det har på det aktuella området enligt gemenskapsrätten och med sin stora sakkunskap, särskilt kan bidra till det planerade lagstiftningsförfarandet”.

4.4

Mot denna bakgrund bör ECB, för att fullt ut utnyttja fördelarna med sin rådgivande roll, i god tid höras om alla utkast till unionsakter, inklusive utkast till delegerade akter eller genomförandeakter, som faller inom ECB:s behörighetsområde. Med tanke på att förslagen till tekniska standarder fyller en viktig funktion för unionens lagstiftning om finansiella tjänster kommer ECB att utöva sin rådgivande roll om frågor som ligger inom ECB:s behörighet med beaktande av tidsfristerna för antagandet av sådana akter och behovet att säkerställa ett smidigt antagande av genomförandelagstiftningen.

Specifika kommentarer

5.   Makrotillsyn och tillämpningsområdet för strängare regler

5.1

I förordningsförslaget föreskrivs de tillsynsstandarder som kommer att vara direkt tillämpliga i unionen. Som nämnts ovan är ECB mycket positiv till kommissionens linje, som innebär att det verkligen upprättas en enda europeisk regelbok för finansinstituten. Dessutom stöder ECB till fullo målet att hantera riktade riskexponeringar som bl.a. avser vissa sektorer, regioner eller medlemsstater genom delegerade akter som ger kommissionen befogenhet att införa strängare tillsynskrav, när detta är nödvändigt för att åtgärda förändringar av mikro- och makrorisker som härrör från marknadsutvecklingen (15). De delegerade akter som kommissionen får anta bör likväl utvidgas till tillsynskrav för stora exponeringar samt krav på offentliggörande av information samt likviditet och skuldsättningsgrad, så snart kraven på likviditet och skuldsättningsgrad verkligen blir en del av unionens gällande regelverk. Men ECB konstaterar att det i många fall inte räcker med en tidsram på högst sex månader för att ålägga strängare krav med syftet att åtgärda sådana risker och skulle kräva en mycket längre tidsram på minst två år för att verkligen uppnå det önskade målet (16).

5.2

ECB anser också att det är viktigt att förordningsförslaget gör det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa strängare tillsynskrav om det uppstår systemrisker för den finansiella stabiliteten. Behovet av ett sådant arrangemang motiveras bl.a. av att de ekonomiska och finansiella cyklerna inte är helt harmoniserade mellan medlemsstaterna och av att medlemsstaterna kan ställas inför olika typer av systemrisker. De finansiella sektorerna har också mycket olika strukturella drag i de olika medlemsstaterna. Myndigheter med mandat för makrotillsyn kan därför behöva skärpa de kvantitativa kvoterna och begränsningarna för vissa tillsynsinstrument i förordningsförslaget i syfte att bättre anpassa tillsynskraven till sitt specifika konjunkturläge och åtgärda tillhörande systemrisker på ett effektivt sätt (17).

5.3

Mot denna bakgrund är det enligt vissa bestämmelser i förordningsförslaget tillåtet med en del justeringar av tillsynskraven på nationell nivå. För det första handlar det om införande av en konjunkturutjämnande kapitalbuffert (18). För det andra föreslås tillämpningsområdet för tillsynsprocessen utvidgas så att de nationella myndigheterna får möjlighet att tillämpa strängare tillsynsregler för vissa institut (19). ECB noterar emellertid att den utvidgning som föreslagits framför allt består av ett mikrotillsynsverktyg som är avsett för att åtgärda risker som härrör från enskilda institut eller grupper av institut och inte ska användas som ett makrotillsynsverktyg för att åtgärda systemrisker. I förordningsförslaget föreslås för det tredje att de nationella myndigheterna ska få möjlighet att anpassa riskvikter eller fastställa strängare kriterier, t.ex. belåningsgraden, för exponeringar som är säkrade genom bostäder eller affärsfastigheter, om riskegenskaperna för detta marknadssegment motiverar detta i en viss medlemsstat (20).

5.4

ECB ställer sig bakom detta regelverk, som gör det möjligt för nationella myndigheter att anpassa vissa tillsynskrav, och anser att det bör utvidgas så att de nationella myndigheterna får införa strängare tillsynskrav för makrotillsyn på nationell nivå. Detta krävs för att stävja farhågor om den finansiella stabiliteten som härrör från de strukturella dragen i ett nationellt finansiellt system eller hantera systemrisker på ett övergripande och effektivt sätt. Tillämpningsområdet för det föreslagna regelverket skulle därför kunna utvidgas till att omfatta strängare krav för a) kapital, b) begränsningar av stora exponeringar, c) likviditetskrav och skuldsättningsgrad, när detta har införts i unionens regelverk. I detta sammanhang bör de nationella myndigheterna tillåtas införa strängare krav i sin nationella lagstiftning, dvs. att skärpa de kvantitativa kvoterna och begränsningarna för punkterna a, b och c, sedan de föreslagna åtgärderna har anmälts till Europeiska systemrisknämnden (ESRB). Dessa krav ska emellertid tillämpas helt i överensstämmelse med övriga aspekter av bestämmelserna i förordningsförslaget som skulle vara oförändrade.

5.5

För att bibehålla insynen och säkerställa överstämmelsen mellan de åtgärder som antagits inom unionen rekommenderar ECB att de nationella myndigheternas eventuella tillämpning av strängare krav ska kringgärdas av översynsklausuler. Här skulle ESRB kunna spela en viktig samordnande roll genom att bedöma farhågor om den finansiella stabiliteten och eventuella oavsiktliga konsekvenser och spridningseffekter som dessa åtgärder skulle kunna få på andra medlemsstater. På sina respektive webbplatser bör dessutom EBA och ESRB regelbundet publicera uppdateringar om de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit som är strängare än åtgärderna i förordningsförslaget. Om de farhågor om den finansiella stabiliteten som ledde till att strängare tillsynsåtgärder började tillämpas inte längre föreligger, bör slutligen de kvantitativa kvoterna och begränsningarna återgå till den harmoniserade nivå som fastställs i förordningsförslaget.

5.6

Sammantaget kan enskilda medlemsstaters möjlighet att tillämpa strängare tillsynsåtgärder förbättra både den finansiella stabiliteten och den finansiella integrationen i unionen. Genom att på ett samordnat sätt minska systemriskerna och skydda den inre marknaden från uppbyggnaden av alltför stora systemrisker, kan myndigheterna effektivt bidra till ett välfungerande finansiellt system inom unionen samt främja att finansiella tjänster tillhandahålls på ett hållbart sätt på den inre marknaden på medellång till lång sikt.

6.   Kapitalbas

6.1

ECB är mycket positiv till den föreslagna förstärkningen av kriterierna för den föreskrivna kapitalbasen samt den ytterligare harmoniseringen av avdrag. Kapitalbaskraven utgör en hörnsten i den kapitalreform som man enats om internationellt. Sett till den finansiella stabiliteten är det därför avgörande att kapitalbaskraven i förordningsförslaget säkerställer att unionens banksektor innehar kapital av högsta kvalitet, särskilt med avseende på kärnprimärkapital, vilket ger en hög förlusttäckningsförmåga. Krisen har lett till att särskilt fokus har lagts på kärnprimärkapital i den nya kapitalreformen. Målet med detta är att se till att de europeiska kreditinstituten innehar kärnprimärkapital av lika hög kvalitet som sina internationella motsvarigheter samt att Basel III-avtalet som godkänts av centralbanks- och tillsynscheferna (21) följs fullt ut. I detta avseende bör följande frågor framhållas.

6.2

ECB stöder sammanställningen över villkor som måste vara uppfyllda för att poster ska kunna räknas som kärnprimärkapital och som avspeglar grundegenskaperna för eget kapital i fråga om varaktighet, förlusttäckningsförmåga och betalningsflexibilitet. I överensstämmelse med Basel III-avtalet bör ”kapitalinstrument” enligt förordningsförslaget endast bestå av aktier i företag såsom de har definierats i medlemsstaternas respektive nationella lagstiftning (med undantag för kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar och jämförbara institut (22)) och bör endast räknas som kärnprimärkapitalposter om de uppfyller samtliga villkor som fastställts i förordningsförslaget (23). ECB rekommenderar också att kommissionen godkänner den förteckning som EBA har upprättat över aktieformer som ska räknas som kärnprimärkapital genom att anta en genomförandeakt så att förteckningen får bindande effekt. Utöver detta bör det utarbetas förslag till tekniska standarder som ytterligare specificerar ovannämnda villkor. De behöriga myndigheterna ska i samarbete med EBA fortlöpande se till att dessa villkor uppfylls. Dessa översynsklausuler skulle bidra till att säkerställa överensstämmelsen i unionen ytterligare och minska utrymmet för finansieringstekniska instrument.

6.3

När det gäller väsentliga innehav i försäkringsföretag, återförsäkringsföretag och försäkringsholdingföretag, ska enligt Basel III-avtalet dessa innehav dras av från kärnprimärkapitalet, dvs. tillvägagångssättet med motsvarande avdrag (24). I Basel III-avtalet tar man hänsyn till att dessa andelar inte omfattas av den lagstadgade konsolideringen och vill undvika en dubbelberäkning av det lagstadgade kapitalkravet. I förordningsförslaget bibehålls den möjlighet som de behöriga myndigheterna redan nu har enligt direktiv 2006/48/EG att godkänna tillämpningen av de metoder som föreskrivs i direktiv 2002/87/EG (25) som ett alternativ till ”avdrag” (26).

6.4

ECB delar i allmänhet uppfattningen att den föreskrivna kapitalbasen inom en bankgrupp endast bör användas för att täcka förluster som härrör från risker i bankverksamhet. ECB stöder därför att frågan om dubbel användning av den föreskrivna kapitalbasen hanteras både på bankgruppsnivå, dvs. genom en konsolidering av alla institut och finansinstitut som är dotterföretag (27), och på nivån finansiellt konglomerat, vilket innebär att även försäkringsdotterbolag ingår i den lagstadgade konsolideringen. I detta sammanhang bör tillämpningen av metoderna enligt bilaga I till direktiv 2002/87/EG aldrig resultera i en högre föreskriven kapitalbas för de grupper av institut och finansinstitut som avses i förordningsförslaget (28) än vad som skulle ha varit den föreskrivna kapitalbasen om tillvägagångssättet med avdrag hade tillämpats.

6.5

Med tanke på Basel III-avtalet och i tillämpliga fall även de internationella principer som fastslagits av det gemensamma forumet för finansiella konglomerat, rekommenderar ECB att en fullständig enhetlighet över sektorsgränserna säkerställs mellan dessa texter (29), vilket kräver att förordningsförslaget anpassas till motsvarande bestämmelser i direktiven 2009/138/EG (30) och 2002/87/EG (31). ECB ställer sig visserligen bakom att de europeiska tillsynsmyndigheternas gemensamma kommitté utarbetar förslag till tekniska standarder för de metoder som föreskrivs i direktiv 2002/87/EG, men för att klargöra rättsläget och förhindra inkonsekvenser i lagstiftningen om finansiella tjänster rekommenderar centralbanken ändå att denna befogenhet endast införs i direktiv 2002/87/EG (32).

6.6

I januari 2011 tillkännagav centralbanks- och tillsynscheferna att de hade kommit överens om att samtliga övriga primärkapitalinstrument och supplementärkapitalinstrument i ett institut ska kunna skrivas ner fullständigt och permanent eller helt omvandlas till kärnprimärkapital vid den tidpunkt då institutet inte längre är livskraftigt (33). I förordningsförslaget bekräftas lagstiftarens avsikt att införliva denna överenskommelse fullt ut (34). ECB förstår att kommissionen vill införliva ett sådant krav för både övriga primärkapitalinstrument och supplementärkapitalinstrument i samband med kommissionens kommande förslag om bankavveckling och krishantering inom den finansiella sektorn.

7.   Kapitalbuffertar

7.1

ECB välkomnar att man i direktivförslaget valt att införa regelverket för kapitalbuffertar eftersom detta tillvägagångssätt kommer att innebära att myndigheterna kan åtgärda systemrisker på ett effektivt och flexibelt sätt i de olika medlemsstaterna. ECB anser framför allt att den konjunkturutjämnande kapitalbufferten är ett viktigt inslag i en mer omfattande uppsättning makrotillsynsverktyg (35) och är mycket positiv till att det införs ett uttryckligt konjunkturutjämnande element i det finansiella regelverket.

7.2

En konjunkturutjämnande kapitalbuffert kan leda till en avsevärd förbättring av banksektorns motståndskraft och därigenom bidra till att finansiella tjänster tillhandahålls på ett välfungerande sätt under konjunkturcykelns olika faser. I detta avseende understryker ECB att ett krav på obegränsad ömsesidighet upp till 2,5 % av de riskvägda tillgångarna bör gälla för de nationella myndigheternas beslut om konjunkturutjämnande kapitalbuffert, medan frivillig ömsesidighet bör tillämpas över denna nivå. ECB stöder också förslaget om att de nationella myndigheterna bör kunna fastställa en konjunkturutjämnande kapitalbuffert med hänsyn till alla finansiella och ekonomiska variabler som anses vara relevanta för att bedöma om kredittillväxten är alltför hög och systemrisker håller på att byggas upp. Dessa variabler bör emellertid inte vara av strukturell karaktär, eftersom den konjunkturutjämnande kapitalbufferten inte är avsedd att åtgärda strukturella risker i det finansiella systemet. ECB föreslår därför att införandet av variabler av icke-cyklisk karaktär i den konjunkturutjämnande kapitalbufferten stryks direktivförslaget (36).

8.   Likviditet

8.1

ECB välkomnar kommissionens entydiga åtagande att i linje med Basel III-avtalet (37) införa både ett krav på lividitetstäckning och en stabil nettofinansieringskvot (NSFR) i unionens lagstiftning. Att införa ett regelverk för att hantera likviditetsrisk i den föreslagna lagstiftningen kommer att innebära avsevärda fördelar för mikro- och makrotillsynen. Likviditetskraven kommer att stärka kreditinstitutens likviditetsbuffertar och minska omvandlingen av löptidsrisker, bidra till en minskad grad av sammanflätning i det finansiella systemet och minska systemiska likviditetsrisker. Harmoniserade likviditetsriskregler bör också bidra till att uppnå lika konkurrensvillkor med en sund praxis för hantering av likviditetsrisker och sammantaget ha en gynnsam effekt på den europeiska ekonomin.

8.2

Beträffande det föreslagna likviditetsregelverket skulle ECB vilja framhålla följande punkter.

8.2.1

När det gäller rapportering om likvida tillgångar förekommer det ett antal överlappningar mellan de poster som i förordningsförslaget presenteras för ”Rapportering om likvida tillgångar” (38) och de poster som omfattas av kompletterande rapportering av likvida tillgångar (39). ECB rekommenderar därför att det antas en enda, tydlig förteckning över vilka poster som ska rapporteras. Vad gäller behandlingen av andelar i företag för kollektiva investeringar (fondföretag) som likvida tillgångar är det viktigt att inte bara fastställa en absolut övre beloppsgräns på 250 miljoner euro, utan också att begränsa det relativa beloppet för dessa instrument i den totala likviditetstäckningsgraden, för att hålla nere koncentrationsriskerna hos mindre institut (40).

8.2.2

Centralbankerna bör vara med och besluta om i vilken omfattning som centralbanksreserverna får inräknas i reserven av likvida tillgångar under perioder av stress (41).

8.2.3

Med tanke på det betydande samspel som förväntas förekomma mellan likviditetskraven och de penningpolitiska transaktionerna rekommenderar ECB att EBA samråder med Europeiska centralbanken om den enhetliga definition av tillgångar av hög kvalitet som ska utarbetas samt om den bedömning som ska göras senast den 31 december 2015 om hur man ska säkerställa att institut använder stabila finansieringskällor (42). Trots likviditetsregleringens positiva effekter på genomförandet av penningpolitiken – att kreditinstituten får stärkta likviditetsbuffertar och att andelen kreditinstitut som fortfarande förekommer i centralbankstransaktioner minskar till följd av en stabilare finansiering – skulle det även kunna uppstå negativa effekter, t.ex. genom att det sänker säkerheternas genomsnittliga likviditet och motparternas kreditkvalitet samt inverkar på ett välfungerande genomförande av penningpolitiken.

8.2.4

Det är särskilt viktigt att utarbeta ett adekvat regelverk för likviditetstäckningsgraden, dvs. regler för hur reserven av likvida tillgångar får användas i en stressituation och hur behöriga myndigheter bör reagera vid en överträdelse. Med tanke på likviditetstäckningsgradens betydelse för såväl mikro- som makrotillsynen anser ECB att EBA, i samarbete med ESRB, bör vara med och utarbeta riktlinjer för hur likviditetsbufferten ska utnyttjas och därefter återuppbyggas under stressperioder (43).

8.3

Genom att införa den stabila nettofinansieringskvoten (44) säkerställer man att kreditinstituten har en stabil finansiering för att uppfylla sina skyldigheter. Ett av finansinstitutens största problem under krisen var det akuta finansieringsbehov som uppstod till följd av en hög grad av löptidsobalanser. Detta medförde att man hela tiden var tvungen att förlita sig till att de kortfristiga skulderna skulle förlängas på interbankmarknaderna, vilket resulterade i finansieringsproblem som spred sig till de finansiella marknaderna. I detta avseende föreslår ECB att ändringar utarbetas för att förhindra eventuella oklarheter när detta krav ska genomföras. Den stabila nettofinansieringskvotens konstruktion kan kräva en del finjusteringar, och den långa observationsperioden fram till den 1 januari 2018 räknar man därför ska ge den tid som krävs för att finjustera kvoten ytterligare i syfte att förhindra eventuella oavsiktliga konsekvenser.

9.   Skuldsättningsgrad

Finanskrisen visade tydligt att man behövde begränsa skuldsättningsgraden inom den finansiella sektorn så att den inte blev alltför hög. ECB välkomnar därför i hög grad kommissionens åtagande att införa en icke-riskbaserad skuldsättningsgrad som ett bindande krav, som ska granskas och kalibreras på lämpligt sätt genom att den överenskomna granskningsperioden utnyttjas maximalt (45). Mot denna bakgrund föreslår ECB att lagstiftarens åtagande att införa detta krav klargörs i förordningsförslaget (46).

10.   Tillsynsrapportering

Tillsynsramar för finansiell rapportering (Finrep) och gemensam rapportering (Corep) har utvecklats senast av Europeiska banktillsynskommittén (47). Dessa ramar baseras för närvarande på icke-bindande riktlinjer och rapporteringsmallar. I detta sammanhang rekommenderar ECB a) att rapporteringsramen Corep klargörs i förordningsförslaget, b) att det införs en tydlig rättslig grund för Finrep, och c) att tillämpningsområdet för de förslag till tekniska standarder som ska utarbetas av EBA inom detta område specificeras ytterligare (48). Framför allt föreslås det att EBA och ESRB ska samarbeta för att fastställa vilken finansiell information som behövs med avseende på makrotillsynen. För att samla in den information som behövs för att utföra makrotillsynsuppgifter som avser rapporteringskraven för stora exponeringar, likviditetsrapportering och skuldsättningsgrad (49), föreslår ECB också att det införs minst kvartalsrapportering samt att ESRB involveras i arbetet med att ta fram förslag till tekniska standarder för genomförande.

11.   Förbättrat informationsutbyte

11.1

Även om den nyligen genomförda reformen av den europeiska finanstillsynen redan har lett till ett förbättrat informationsutbyte (50), har finanskrisen visat hur viktigt det är att se till att det finns lämpliga arrangemang för informationsutbyte mellan de offentliga myndigheterna och framför allt mellan centralbankerna, inbegripet ECB, och tillsynsmyndigheterna. ECB föreslår att de ändringar som införts genom tillsynsreformen ska avspeglas i direktivförslaget samt att informationsutbytet mellan tillsynsmyndigheterna och centralbankerna inom ECBS, inbegripet ECB, förbättras om denna information är av betydelse när de ska utföra sina respektive uppgifter (51). ECB skulle också rekommendera att kommissionen, med stöd av relevanta institut och myndigheter (inbegripet ECB, ESRB och EBA), inom två år efter det att direktivförslaget har trätt i kraft utför en genomgripande granskning av hur effektiva dessa arrangemang är samt, i tillämpliga fall utformar förslag för att vidareutveckla detta regelverk på unionsnivå, framför allt med hänsyn till de betydande informationsrelaterade synergieffekterna mellan centralbanks- och tillsynsfunktionerna, både under normala förhållanden och under stressperioder (52).

11.2

ECB rekommenderar också att kommissionen, på grundval av en rapport från EBA, ingående utvärderar hur tillämpningen av direktivförslaget och förordningsförslaget skulle inverka på unionens och medlemsstaternas samarbete med tredjeland. Med hänsyn till de lärdomar som kan dras av finanskrisen skulle man genom en sådan utvärdering identifiera eventuella luckor samt göra en bedömning av vilka områden som behöver vidareutvecklas i fråga om arrangemang för samarbete, informationsutbyte och ömsesidighet, vilket också inbegriper genomförandet av tillsynsregler i tredjeländer. Denna utvärdering bör även omfatta behovet av att vidareutveckla samarbetsavtalen mellan å ena sidan medlemsstaterna och EBA och å andra sidan internationella finansinstitut eller organ som IMF eller rådet för finansiell stabilitet (FSB).

För att vara mer specifik rekommenderar ECB även en fullständig översyn av direktivförslagets bestämmelser som gäller tillträdesvillkoren för filialer till institut som är belägna i tredjeländer i syfte att förbättra harmoniseringen av medlemsstaternas regler för etablering av filialer till kreditinstitut som har sitt huvudkontor utanför unionen samt att säkerställa enhetlighet över sektorsgränserna i unionens lagstiftning för finansiella tjänster (53).

12.   Övriga frågor

Diverse andra frågor som gäller a) samarbete mellan de behöriga myndigheterna för tillsyn och övervakning av de centrala motparterna, b) tillsynsbefogenheter, c) styrningsfrågor, d) regler och terminologi för externa institut för kreditbedömning samt e) värdepapperisering behandlas också i bilagan till yttrandet och resulterar i särskilda ändringsförslag.

I de fall där ECB rekommenderar att direktivförslaget respektive förordningsförslaget ändras anges de specifika förslagen i bilagan tillsammans med en förklaring.

Utfärdat i Frankfurt am Main den 25 januari 2012.

Vítor CONSTÂNCIO

ECB:s vice ordförande


(1)  KOM(2011) 453 slutlig.

(2)  KOM(2011) 452 slutlig.

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201).

(5)  Se punkt 29 i G20-ledarnas deklaration från toppmötet i Seoul av den 11 och 12 november 2010, där följande fastställs: ”Det nya regelverket ska överföras till våra nationella lagar och förordningar, och kommer att införlivas från och med den 1 januari 2013 samt vara helt infasat senast den 1 januari 2019.”

(6)  Punkt 29 i G20-ledarnas deklaration från toppmötet i Seoul av den 11 och 12 november 2010.

(7)  Se Basel III: A global regulatory framework for more resilient banks and banking systems, Baselkommittén för banktillsyn, december 2010, reviderad version juni 2011 (nedan kallat Basel III-avtalet).

(8)  Se centralbanks- och tillsynschefernas pressmeddelanden av den 26 juli och 12 september 2010, finns på BIS webbplats www.bis.org

(9)  Se t.ex. punkt 2 i ECB:s yttrande CON/2009/17 av den 5 mars 2009 på begäran av Europeiska unionens råd över ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG vad gäller banker anslutna till centrala kreditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora exponeringar, tillsynsrutiner och krishantering (EUT C 93, 22.4.2009, s. 3). Alla ECB:s yttranden finns på ECB:s webbplats www.ecb.europa.eu

(10)  Se t.ex. punkt 3 i ECB:s yttrande CON/2011/42 av den 4 maj 2011 om ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/71/EG och 2009/138/EG med avseende på befogenheterna för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (EUT C 159, 28.5.2011, s. 10).

(11)  Se punkt 20 i Europeiska rådets slutsatser av den 18 och 19 juni 2009.

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84). I förordningarna om inrättande av de europeiska tillsynsmyndigheterna införs ett förfarande för de förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som ska utarbetas av dessa tillsynsmyndigheter innan de godkänns av kommissionen i form av delegerade akter respektive genomförandeakter.

(13)  Artikel 282.5 i fördraget hänvisar till utkast till unionsakt i följande språkversioner: bulgariska (проект на акт на Съюза), spanska (proyecto de acto de la Unión), danska (udkast), tyska (Entwürfen für Rechtsakte der Union), estniska (ettepanekute), grekiska (προτεινόμενη πράξη της Ένωσης), franska (projet d'acte de l'Union), italienska (progetto di atto dell'Unione), lettiska (projektiem), litauiska (Sąjungos aktų projektų), nederländska (ontwerp van een handeling van de Unie), portugisiska (projectos de acto da União), rumänska (proiect de act al Uniunii), slovakiska (navrhovaných aktoch Únie), slovenska (osnutki aktov Unije), finska (esityksistä) och svenska (utkast). Den irländska versionen använder ”gniomh Aontais arna bheartu”, vilket motsvarar konceptet av ”planerade” unionsakter.

(14)  Dom av den 10 juli 2003 i mål C-11/00, Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska centralbanken (REG 2003, s. I-7147, särskilt punkterna 110 och 111).

(15)  Artikel 443 i förordningsförslaget.

(16)  Se skäl 87 i förordningsförslaget.

(17)  Se den gemensamma lägesrapporten från rådet för finansiell stabilitet (FSB), Internationella valutafonden och Banken för internationell betalningsutjämning till G20 om verktyg och regelverk för makrotillsyn av den 27 oktober 2011, finns på FSB:s webbplats www.financialstabilityboard.org

(18)  Se avdelning VII kapitel 4 i direktivförslaget.

(19)  Artikel 95 i direktivförslaget.

(20)  Artikel 119.2 i förordningsförslaget.

(21)  Se centralbanks- och tillsynschefernas pressmeddelanden av den 26 juli och 12 september 2010.

(22)  Se artikel 27 i förordningsförslaget.

(23)  Se artikel 26.1 i förordningsförslaget.

(24)  Se punkt 84 i Basel III-avtalet.

(25)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (EGT L 35, 11.2.2003, s. 1).

(26)  Se artikel 46 i förordningsförslaget.

(27)  Enligt artikel 16 i förordningsförslaget.

(28)  Enligt artikel 16 i förordningsförslaget.

(29)  Se punkt 6.1 i yttrande CON/2011/42.

(30)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

(31)  En jämförelse av dessa rättsakter visar att det förekommer ett antal skillnader när det gäller hur sektorsöverskridande ägarintressen behandlas på individuell nivå och gruppnivå. Enligt direktiv 2009/138/EG ska exempelvis försäkringsföretagets ägarintressen i institut eller finansinstitut dras av på individuell nivå oberoende av om försäkringsföretaget och instituten ingår i samma finansiella konglomerat. I förordningsförslaget föreskrivs däremot ett undantag, som innebär att de behöriga myndigheterna kan besluta att inte dra av institutets innehav i andra institut, finansinstitut eller försäkringsföretag på individuell nivå om enheterna ingår i samma finansiella konglomerat eller om de inte ingår i ett finansiellt konglomerat men om någon av de tre metoderna i bilaga I till direktiv 2002/87/EG har använts. När det gäller grupptillsyn ska kreditinstitut, värdepappersföretag och finansinstitut ingå i tillämpningsområdet för grupptillsyn enligt direktiv 2009/138/EG. Enligt förordningsförslaget ska däremot tillsynen begränsas till institut och finansinstitut som är dotterföretag till ett institut eller, i tillämpliga fall, ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag (artikel 16 i förordningsförslaget).

(32)  Se artikel 139 i direktivförslaget om ändring av artikel 21 i direktiv 2002/87/EG. Detta skulle kräva att artikel 46.4 i förordningsförslaget ströks.

(33)  Se skäl 27 i förordningsförslaget och centralbanks- och tillsynschefernas pressmeddelande av den 13 januari 2011.

(34)  Se skäl 27 i förordningsförslaget.

(35)  Den konjunkturutjämnande kapitalbufferten ska aktiveras under perioder med alltför hög kredittillväxt i samband med systemrisker och utlösas i stressituationer.

(36)  Se artikel 126.3 c och 126.4 i direktivförslaget.

(37)  Se skäl 75 och 76 i förordningsförslaget.

(38)  Artikel 404 i förordningsförslaget.

(39)  Bilaga III till förordningsförslaget.

(40)  Artikel 404.5 i förordningsförslaget.

(41)  Se särskilt artiklarna 403 och 404 och bilaga III till förordningsförslaget.

(42)  Se artikel 481 i förordningsförslaget.

(43)  Se artikel 402 i förordningsförslaget.

(44)  Se skäl 76 och artikel 481.3 i förordningsförslaget.

(45)  Se skäl 64–70 i förordningsförslaget.

(46)  Se artikel 482 i förordningsförslaget.

(47)  Se Europeiska banktillsynskommitténs sammanställning över standarder och riktlinjer, s. 448–473.

(48)  Se artikel 94 i förordningsförslaget.

(49)  Artiklarna 383, 403 och 417 i förordningsförslaget.

(50)  Se förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1092/2010, rådets förordning (EU) nr 1096/2010 av den 17 november 2010 om tilldelning till Europeiska centralbanken av särskilda uppgifter angående Europeiska systemrisknämndens verksamhet (EUT L 331, 15.12.2010, s. 162).

(51)  Se t.ex. punkterna 13–15 i yttrande CON/2009/17, punkt 2.2 i ECB:s yttrande CON/2010/23 av den 18 mars 2010 över ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 1998/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG, och 2009/65/EG med avseende på befogenheterna för Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (EUT C 87, 1.4.2010, s. 1) samt punkt 5 i yttrande CON/2011/42.

(52)  Se punkt 15 i yttrande CON/2009/17.

(53)  Se t.ex. förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om marknader för finansiella instrument och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG (KOM(2011) 656 slutlig).


ANNEXE

Ändringsförslag avseende direktivförslaget

Kommissionens förslag

ECB:s ändringsförslag (1)

Ändring 1

Skäl 3 i direktivförslaget

”(3)

De allmänna tillsynskraven som fastställs i förordning [inserted by OP] kompletteras med individuella arrangemang som beslutas av de behöriga myndigheterna på grundval av deras fortlöpande tillsyn av varje enskilt kreditinstitut och värdepappersföretag. Olika tillsynsarrangemang bör fastställas i direktivet och de behöriga myndigheterna bör själva få besluta vilket arrangemang de bör införa. När det gäller sådana individuella arrangemang rörande likviditet bör de behöriga myndigheterna ta hänsyn till de principer som fastställs i riktlinjerna om likviditet som har getts ut av Europeiska banktillsynskommittén [footnote].”

”(3)

De allmänna tillsynskraven som fastställs i förordning [insätts av OP] kompletteras med individuella arrangemang som beslutas av de behöriga myndigheterna på grundval av deras fortlöpande tillsyn av varje enskilt kreditinstitut och värdepappersföretag. Olika tillsynsarrangemang bör fastställas i direktivet och de behöriga myndigheterna bör själva få besluta vilket arrangemang de bör införa. ”

Förklaring

De europeiska tillsynsmyndigheterna ersätter nivå 3-kommittéerna inom Lamfalussysystemet och övertar alla dessa kommittéers uppgifter och befogenheter, inbegripet att driva vidare pågående arbete och projekt, t.ex. skäl 10 och artikel 8.1.l i förordning (EU) nr 1093/2010. I skälet bör därför hänvisningen till dessa riktlinjer utgå.

Ändring 2

Artikel 2.4 i direktivförslaget (ny)

Ingen text.

”4.   EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att ytterligare precisera kriterierna för att ett institut ska upptas i förteckningen i punkt 3 samt för de typfall som kan omfattas av den nationella lagstiftningen enligt artikel 3.2.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

Förklaring

För närvarande är det inte möjligt att fastställa vilka kriterier som har tillämpats för att välja ut enheterna i artikel 2.3 i direktivförslaget. För att minska alternativen och handlingsutrymmet på nationell nivå föreslår ECB att EBA utarbetar objektiva kriterier som kan användas för att bedöma om förteckningen i artikel 2.3.3–2.3.22 bör ändras i framtida ändringar av direktivförslaget. Ett förslag är att samma förfarande tillämpas för de typfall som omfattas av artikel 3.2 i direktivförslaget. Denna ändring bör läsas tillsammans med artikel 136 a i direktivförslaget, där det fastställs att kommissionen har befogenhet att göra tekniska anpassningar av förteckningen i artikel 2 i direktivet.

Ändring 3

Artikel 7 i direktivförslaget

”Artikel 7

Samarbete med Europeiska bankmyndigheten (EBA)

När de behöriga myndigheterna fullgör sina skyldigheter ska de beakta samstämmighet i tillsynsverktyg och tillsynspraxis när de tillämpar de lagar, andra författningar och administrativa krav som antagits enligt detta direktiv. Medlemsstaterna ska därför se till att

a)

de behöriga myndigheterna deltar i EBA:s aktiviteter,

b)

de behöriga myndigheterna gör sitt bästa för att efterleva de riktlinjer och rekommendationer som EBA ger ut enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010,

c)

de nationella uppdrag som de behöriga myndigheterna tilldelas inte hindrar dem från att fullgöra sina uppgifter som medlemmar i EBA eller enligt detta direktiv och förordning [inserted by OP].”

”Artikel 7

Samarbete med Europeiska bankmyndigheten (EBA) och inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS)

När de behöriga myndigheterna fullgör sina skyldigheter ska de beakta samstämmighet i tillsynsverktyg och tillsynspraxis när de tillämpar de lagar, andra författningar och administrativa krav som antagits enligt detta direktiv och denna förordning [insätts av OP]. Medlemsstaterna ska därför se till att

a)

de behöriga myndigheterna, i egenskap av parter i ESFS, samarbetar med förtroende och fullständig ömsesidig respekt, i synnerhet när det gäller att säkerställa utbyte av lämplig och tillförlitlig information mellan dem och andra parter i ESFS, enligt principen om lojalt samarbete som framgår av artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen,

b)

de behöriga myndigheterna deltar i EBA:s aktiviteter samt, när så är lämpligt, i tillsynskollegierna,

c)

de behöriga myndigheterna gör sitt bästa för att efterleva de riktlinjer och rekommendationer som EBA ger ut enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 samt de varningar och rekommendationer som har utfärdats av ESRB enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010,

d)

de behöriga myndigheterna samarbetar nära med ESRB,

e)

de nationella uppdrag som de behöriga myndigheterna tilldelas inte hindrar dem från att fullgöra sina uppgifter som medlemmar i EBA, i ESRB i tillämpliga fall eller enligt detta direktiv och förordning [insätts av OP].”

Förklaring

För tydlighetens och rättssäkerhetens skull ska dessa ändringar medföra att direktivförslaget avspeglar de samarbetsprinciper som föreskrivs i förordning (EU) nr 1092/2010  (2) , förordning (EU) nr 1096/2010 samt i förordningarna om inrättande av de europeiska tillsynsmyndigheterna. ECB rekommenderar att liknande ändringar införs i andra relevanta direktiv för den finansiella sektorn när det är lämpligt.

Ändring 4

Artikel 8 i direktivförslaget

”Artikel 8

Tillsynens europeiska dimension

De behöriga myndigheterna i en viss medlemsstat ska vid fullgörandet av sina allmänna plikter vederbörligen beakta den potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets stabilitet i alla övriga berörda medlemsstater och framför allt i kritiska situationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga vid den relevanta tidpunkten.”

”Artikel 8

Tillsynens europeiska dimension

De behöriga myndigheterna i en viss medlemsstat ska vid fullgörandet av sina allmänna plikter vederbörligen beakta den potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets stabilitet i alla övriga berörda medlemsstater och framför allt i kritiska situationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga vid den relevanta tidpunkten, med beaktande av behovet att förbättra den inre marknadens funktion och öka de europeiska finansiella marknadernas integration.

Förklaring

Syftet med ändringsförslaget är att ytterligare klargöra vilka mål som ska följas av de behöriga myndigheterna när det gäller den europeiska dimensionen av deras verksamhet. Skäl 42 i direktivförslaget bör också ändras i enlighet härmed

Ändring 5

Artiklarna 49–51 i direktivförslaget

”AVDELNING VII

TILLSYN

KAPITEL 1

Principer för tillsynsansvar

AVSNITT I

Behörighet för hemmedlemsstat respektive värdmedlemsstat

Artikel 49

Kontrollbehörighet för hemmedlemsstaten

1.   Ansvaret för tillsyn över ett institut, även tillsyn över verksamheter som institutet bedriver i enlighet med artiklarna 33 och 34, ska ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter, utan att det påverkar de bestämmelser i detta direktiv enligt vilka ansvaret ligger hos värdmedlemsstatens behöriga myndigheter.

2.   Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för gruppbaserad tillsyn.

Artikel 50

Behörighet för värdmedlemsstaten

De åtgärder som värdmedlemsstaten vidtar får inte innefatta diskriminerande behandling eller restriktioner som grundar sig på att ett institut är auktoriserat i en annan medlemsstat.

Artikel 51

Samarbete rörande tillsyn

[…]”

”AVDELNING VII

TILLSYN

KAPITEL 1

Principer för tillsynsansvar

AVSNITT I

Hemmedlemsstat respektive värdmedlemsstat

Artikel 49

Kontrollbehörighet för hemmedlemsstaten

1.   Ansvaret för tillsyn över ett institut, även tillsyn över verksamheter som institutet bedriver i enlighet med artiklarna 33 och 34, ska ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter, utan att det påverkar de bestämmelser i detta direktiv enligt vilka ansvaret ligger hos värdmedlemsstatens behöriga myndigheter.

2.   Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för gruppbaserad tillsyn.

Artikel 50

Samverkan mellan hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten

[…]”

Förklaring

I artikel 50 i direktivförslaget återges tredje stycket i artikel 41 i direktiv 2006/48/EG. Detta tredje stycke innehåller en hänvisning till andra stycket i artikel 41, som behandlar tillsynen över likviditeten hos filialer samt de åtgärder som värdmedlemsstaterna får vidta till följd av genomförandet av sina penningpolitiskt betingade åtgärder  (3) . Detta tredje stycke, som är överflödigt eftersom det innehöll en hänvisning till ovannämnda åtgärder, bör också strykas på samma sätt som det första och andra stycket har strukits i samma artikel i direktiv 2006/48/EG  (4).

Syftet med ändringsförslaget är att klargöra rättsläget ytterligare med avseende på hem- och värdmedlemsstaternas myndigheter i rubrikerna till ovannämnda bestämmelser. I artikel 49.1 klargörs för det första principen om hemmedlemsstatens behörighet. Detta ska inte påverka de bestämmelser i direktivförslaget som fastställer att ansvaret ska ligga hos värdmedlemsstatens behöriga myndigheter. Mot denna bakgrund är hänvisningen till värdmedlemsstatens behörighet i rubriken till artikel 50 vilseledande eftersom denna aspekt behandlas redan i föregående artikel. För det andra är artikel 50 överflödig eftersom principen om icke-diskriminering härrör från bestämmelserna i fördraget.

Ändring 6

Artikel 542 i direktivförslaget

”2.   Vad som sägs i punkt 1 ska inte hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter från att utbyta uppgifter eller förmedla uppgifter till EBA i enlighet med detta direktiv, förordning [inserted by OP], andra direktiv som gäller för kreditinstitut och artiklarna 31 och 35 i förordning (EU) nr 1093/2010. Den informationen ska vara föremål för villkor rörande tystnadsplikt enligt punkt 1.”

”2.   Vad som sägs i punkt 1 ska inte hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter från att utbyta uppgifter eller förmedla uppgifter till EBA i enlighet med detta direktiv, förordning [insätts av OP], andra direktiv som gäller för kreditinstitut och artiklarna 31, 35 och 36 i förordning (EU) nr 1093/2010 samt artikel 15 i förordning (EU) nr 1092/2010. Den informationen ska vara föremål för villkor rörande tystnadsplikt enligt punkt 1.”

Förklaring

Genom ändringsförslaget klargörs att de behöriga myndigheterna och EBA får överföra all information till ESRB som behövs för att ESRB:s uppgifter ska kunna utföras enligt de villkor som fastställs i artikel 36 i förordning (EU) nr 1093/2010 samt artikel 15 i förordning (EU) nr 1092/2010. ECB rekommenderar att liknande ändringar införs i tillämpliga fall i andra relevanta direktiv för den finansiella sektorn.

Ändring 7

Artikel 59 i direktivförslaget

”Artikel 59

Överlåtelse av information rörande monetära, systemrelaterade och betalningsrelaterade aspekter

1.   Inget som anges i detta kapitel ska utgöra hinder för en behörig myndighet att överlämna information till följande myndigheter eller organ för deras fullgörande av sina uppdrag:

[…]

4.   I en kritisk situation enligt artikel 109.1 ska medlemsstaterna tillåta att de behöriga myndigheterna omgående skickar […].”

”Artikel 59

Överlåtelse av information rörande monetära, systemrelaterade och betalningsrelaterade aspekter

1.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att undanröja faktorer som hindrar behöriga myndigheter att överlämna information till följande myndigheter eller organ för deras fullgörande av sina respektive uppdrag:

[…]

4.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att de behöriga myndigheterna i en kritisk situation enligt artikel 109.1 omgående skickar […].”

Förklaring

Finanskrisen har bekräftat att det är av största vikt att säkerställa att det finns lämpliga arrangemang för informationsutbyte mellan de offentliga myndigheterna och framför allt mellan centralbanker och tillsynsmyndigheter. ECB föreslår därför att metoderna för informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och centralbanker inom ESCB, inbegripet ECB, bör förbättras ytterligare när det gäller information som är relevant för utförandet av deras lagstadgade uppgifter, särskilt i kritiska situationer (se även ändring 12).

Ändring 8

Artikel 64 i direktivförslaget

”Artikel 64

Tillsynsbefogenheter

För tillämpning av punkt 99 och tillämpningen av förordning [inserted by OP] ska de behöriga myndigheterna minst ha följande befogenheter:

[…].”

”Artikel 64

Tillsynsbefogenheter

För tillämpning av punkt 99 och tillämpningen av förordning [insätts av OP] ska de behöriga myndigheterna minst ha följande befogenheter:

[…]

(k)

Avsätta en eller flera styrelseledamöter om dessa inte uppfyller kraven enligt artikel 87.”

Förklaring

Syftet med ändringsförslaget är att säkerställa att de behöriga myndigheterna enligt den nationella lagstiftningen har rätt att vidta lämpliga åtgärder, däribland att avsätta styrelseledamöter och den huvudsakliga ledning som inte uppfyller kraven enligt artikel 87 i direktivförslaget i överensstämmelse med internationella standarder  (5).

Ändring 9

Artikel 67.1 i direktivförslaget

”1.   Denna artikel ska tillämpas under följande omständigheter:

[…].”

”1.   Denna artikel ska tillämpas under följande omständigheter:

[…]

(n)

Ett institut har befunnits skyldigt till en allvarlig överträdelse av de nationella bestämmelser som har antagits enligt direktiv 2005/60/EG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism [fotnot]”.

Förklaring

De behöriga myndigheterna bör ha möjlighet att återkalla ett instituts auktorisation enligt artikel 18 f i direktivförslaget, om detta har begått allvarliga överträdelser av unionens regler om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism.

Ändring 10

Artikel 75.5 i direktivförslaget

”5.   […]

Riskhanteringsfunktionen bör vid behov kunna rapportera direkt till styrelsen i dess övervakande funktion, oberoende av den verkställande ledningen.

Chefen för riskhanteringsfunktionen ska vara en oberoende högre befattningshavare med särskilt ansvar för riskhantering.

[…].”

”5.   […]

Riskhanteringsfunktionen bör vid behov kunna rapportera direkt till styrelsen i dess övervakande funktion, oberoende av den verkställande ledningen, samt vid behov ta upp farhågor och varna detta organ vid en specifik riskutveckling som berör eller kan beröra institutet, utan att detta påverkar styrelsens skyldigheter i dess tillsyns- och/eller ledningsfunktioner enligt detta direktiv samt förordning [insätts av OP].

Chefen för riskhanteringsfunktionen ska vara en oberoende högre befattningshavare med särskilt ansvar för riskhantering.

[…].”

Förklaring

ECB rekommenderar detta ändringsförslag för att ytterligare klargöra att riskhanteringsfunktionen inbegriper uppgiften att ta upp farhågor och varna styrelsen i dess tillsynsfunktion vid en händelseutveckling som rör ett instituts riskexponeringar.

Ändring 11

Artikel 87 i direktivförslaget

”Artikel 87

Styrelsen

1.   De behöriga myndigheterna ska kräva att alla ledamöter i instituts styrelser alltid ska ha ett tillräckligt gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenhet och avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sina plikter. Ledamöter i styrelsen ska i synnerhet uppfylla följande krav:

[…]

b)

Styrelsen ska som helhet ha tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att kunna förstå institutets verksamhet inklusive de främsta riskerna.

[…]

5.   EBA ska utforma förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera följande:

[…]

b)

Begreppet tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter i styrelsen som helhet, såsom anges i punkt 1 b.

[…].”

”Artikel 87

Styrelsen

1.   De behöriga myndigheterna ska kräva att alla ledamöter i instituts styrelser alltid ska ha ett tillräckligt gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenhet och avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sina plikter. Ledamöter i styrelsen ska i synnerhet uppfylla följande krav:

[…]

b)

Styrelsen ska individuellt och som helhet ha tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att kunna förstå institutets verksamhet inklusive de främsta riskerna.

[…]

5.   EBA ska utforma förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera:

[…]

b)

Begreppet tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter i styrelsen individuellt och som helhet, såsom anges i punkt 1 b.

[…].”

Förklaring

Denna ändring ska säkerställa att inte bara styrelsen som helhet utan även varje enskild styrelseledamot har lämpliga kunskaper och de färdigheter som behövs (se punkt 5.1 i kommissionens grönbok om företagsstyrning i finansiella institut och om ersättningspolicy  (6) ). I detta avseende föreslås det att EBA även ska ha till uppgift att utforma förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera begreppet tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter i styrelsen individuellt och som helhet

Ändring 12

Artikel 109.1 i direktivförslaget

”1.   Om det uppstår en kritisk situation, inklusive en sådan situation som definieras i artikel 18 i förordning (EU) nr 1093/2010 eller en situation med en negativ utveckling på marknaderna som kan äventyra likviditeten på marknaderna och stabiliteten hos det finansiella systemet i någon av de medlemsstater där enheter ur en grupp har auktoriserats eller där betydande filialer enligt artikel 52 har inrättats, ska den samordnande tillsynsmyndigheten enligt kapitel 1 avsnitt 2 och, i tillämpliga fall, artiklarna 54och 58 i direktiv 2004/39/EG, snarast möjligt underrätta EBA, ESRB och de myndigheter som avses i artikel 59.4 och artikel 60 och lämna alla uppgifter som är avgörande för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa skyldigheter ska gälla för alla behöriga myndigheter och om den myndighet som avses i artikel 59.4 blir medveten om en situation som beskrivs i första stycket, ska den så snart det är praktiskt möjligt underrätta EBA och de behöriga myndigheter som avses i artikel 107.

Om möjligt ska den behöriga myndigheten och den myndighet som avses i artikel 59.4 använda befintliga fastställda informationskanaler.”

”1.   Om det uppstår en kritisk situation, inklusive en sådan situation som definieras i artikel 18 i förordning (EU) nr 1093/2010 eller en situation med en negativ utveckling på marknaderna som kan äventyra likviditeten på marknaderna och stabiliteten hos det finansiella systemet i någon av de medlemsstater där enheter ur en grupp har auktoriserats eller där betydande filialer enligt artikel 52 har inrättats, ska den samordnande tillsynsmyndigheten enligt kapitel 1 avsnitt 2 och, i tillämpliga fall, artiklarna 54 och58 i direktiv 2004/39/EG, snarast möjligt underrätta EBA, ESRB, centralbanker och de myndigheter som avses i artikel 60 och lämna alla uppgifter som är relevanta för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Om en centralbank eller ESRB blir medveten om en situation som beskrivs i första stycket, ska den så snart det är praktiskt möjligt underrätta EBA och de behöriga myndigheter som avses i artikel 107.

Om möjligt ska de behöriga myndigheterna, centralbankerna och ESRB använda befintliga fastställda informationskanaler.”

Förklaring

Som påpekades i ändringarna 4 och 5 i yttrande CON/2009/17 är syftet med ändringsförslagen att klargöra begreppet ”myndigheter” i denna artikel. Framför allt är det viktigt att klargöra att de myndigheter som avses i artikel 59.4 motsvaras av centralbankerna och ESRB och inte av de behöriga myndigheterna. I rättsakten bör man undvika hänvisningar till begreppet ”myndigheter” för att öka direktivförslagets läsbarhet samt klargöra rättsläget ytterligare.

De övriga ändringsförslagen ska klargöra vilken typ av uppgifter som ska lämnas i överensstämmelse med artikel 59 i direktivförslaget. Framför allt gäller att de uppgifter som lämnas inte bara ska definieras som ”avgörande” information, utan även ska omfatta samtliga uppgifter som är ”relevanta” för att centralbankerna och ESRB ska kunna fullgöra sina uppgifter  (7).

Ändring 13

Artikel 126.4 i direktivförslaget

”4.   De variabler som avses i punkt 3 c får innefatta […].”

”   

Förklaring

Här hänvisas det till punkt 7 i yttrandet. Ändringsförslaget (strykningen av punkt 4 i artikel 126 i direktivförslaget) innebär att det strukturella elementet avlägsnas från den konjunkturutjämnande kapitalbufferten, så att direktivförslaget överensstämmer med de operativa åtgärderna i Basel III-avtalet. I enlighet med detta bör artikel 126.8 h i direktivförslaget strykas i detta sammanhang liksom hänvisningen till ”strukturella variabler” i skäl 58 i direktivförslaget samt andra och tredje meningen i skäl 60 i direktivförslaget.

Ändring 14

Artikel 149.6 i direktivförslaget

”6.   Medlemsstaterna kan när som helst under perioden tillämpa en kortare övergångsperiod än den som anges i punkt 1 om så är berättigat på grund av en alltför hög kredittillväxt. När en medlemsstat gör detta ska den kortare perioden endast tillämpas för beräkning av en institutspecifik konjunkturutjämnande kapitalbuffert av institut som är auktoriserade i den medlemsstat för vilken den utsedda myndigheten är ansvarig.”

”6.   Medlemsstaterna kan när som helst under perioden tillämpa en kortare övergångsperiod än den som anges i punkt 1 för genomförandet av den kapitalbevarande bufferten och den konjunkturutjämnande kapitalbufferten om så är berättigat på grund av en alltför hög kredittillväxt. När en medlemsstat gör detta får den kortare periodsom fastställts för den konjunkturutjämnande kapitalbufferten erkännas av andra medlemsstater för nationellt auktoriserade instituts beräkning av deras krav på institutsspecifik konjunkturutjämnande kapitalbuffert.

Förklaring

Medlemsstater som har alltför hög kredittillväxt under övergångsperioden enligt artikel 149.1 i direktivförslaget får överväga att påskynda uppbyggnaden av den kapitalbevarande bufferten och den konjunkturutjämnande kapitalbufferten  (8) . För att undvika regelarbitrage bör andra medlemsstater tillåtas erkänna tidig tillämpning av den konjunkturutjämnande kapitalbufferten.

Ändring 15

Artikel 150.5 i direktivförslaget (ny)

Ingen text.

”5.   Senast den 31 december 2014 ska kommissionen samråda med de europeiska tillsynsmyndigheterna, ECBS, ESRB och andra relevanta parter för att utvärdera effektiviteten när det gäller arrangemangen för informationsutbyte enligt detta direktiv, särskilt enligt avdelning VII kapitel 1 avsnitt 2, samt i tillämpliga fall utforma förslag för att vidareutveckla dessa bestämmelser och/eller arrangemang, framför allt med hänsyn till de betydande informationsrelaterade synergieffekterna mellan centralbanks- och tillsynsfunktionerna, både under normala förhållanden och under stressperioder.”

Förklaring

Se punkt 11 i detta yttrande.

Ändring 16

Artikel 150.6 i direktivförslaget (ny)

Ingen text.

”6.   EBA ska senast den 31 december 2014 se över och rapportera om tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv samt förordning [insätts av OP] när det gäller unionens och medlemsstaternas samarbete med tredjeländer. Vid översynen ska eventuella luckor identifieras samt en bedömning göras av vilka områden som behöver vidareutvecklas i fråga om arrangemang för samarbete, informationsutbyte och ömsesidighet, vilket också inbegriper genomförandet av tillsynsregler i tredjeländer.

EBA ska också bedöma behovet av att vidareutveckla samarbetsavtalen mellan å ena sidan medlemsstaterna och EBA och å andra sidan internationella finansinstitut eller organ som IMF eller rådet för finansiell stabilitet (FSB).

Kommissionen ska granska bedömningen i EBA-rapporten för att avgöra om det krävs några lagstiftningsförslag.”

Förklaring

För att säkerställa ett effektivt samarbete och informationsutbyte mellan unionens respektive medlemsstaternas myndigheter och tredjeländers myndigheter, säkerställa genomförandet av tillsynsregler i dessa länder samt beakta den rapport som upprättas enligt artikel 33 i förordning (EU) nr 1093/2010, måste EBA göra en genomgripande granskning och lämna en rapport om detta senast den 31 december 2014. Denna rapport bör även behandla aspekter som rör arrangemang för samarbete och informationsutbyte med internationella finansinstitut. På grundval av de frågor som identifierats i denna rapport ska kommissionen bedöma om det krävs ett lagstiftningsförslag för att förbättra detta regelverk.

Ändring 17

Artikel 150.7 i direktivförslaget (ny)

Ingen text.

”7.   Efter att ha tilldelats befogenhet från kommissionen ska EBA undersöka om enheter inom den finansiella sektorn som tillkännager att de bedriver sin verksamhet i enlighet med islamiska bankprinciper på lämpligt sätt täcks genom bestämmelserna i detta direktiv samt förordning [insätts av OP].

Kommissionen ska granska den rapport som har utarbetats av EBA samt i tillämpliga fall överlämna ett lagstiftningsförslag till Europaparlamentet och rådet.”

Förklaring

Med tanke på den senaste tidens ökning av antalet enheter inom den finansiella sektorn i Europa som bedriver sin verksamhet i enlighet med islamiska bankprinciper, rekommenderar ECB att EBA får till uppgift att genomföra en fullständig översyn av denna typ av finansiell verksamhet samt undersöka om lämpliga justeringar behöver göras i unionens bankregelverk.


Ändringsförslag avseende förordningsförslaget

Kommissionens förslag

ECB:s ändringsförslag (9)

Ändring 1

Ingress till förordningsförslaget (nytt beaktandeled)

”med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114 i detta,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl:”

”med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl:”

Förklaring

I överensstämmelse med artikel 296 i fördraget, där det fastställs att rättsakter ska innehålla en hänvisning till de yttranden som föreskrivs i fördragen, är ändringsförslaget nödvändigt för att beakta det faktum att unionens rättsakt antas i enlighet med artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget som stadgar att ECB ska höras om varje förslag till unionsrättsakt inom Europeiska centralbankens behörighetsområde.

Ändring 2

Skäl 16a i förordningsförslaget (nytt)

Ingen text.

”(16a)

I rapporten från högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, under ordförandeskap av Jacques de Larosière, konstaterades att mikrotillsynen inte effektivt kan garantera den finansiella stabiliteten utan att ta vederbörlig hänsyn till utvecklingen på makronivå, medan makrotillsyn inte är meningsfull om den inte på något sätt kan påverka övervakning på mikronivå.

Ett nära samarbete mellan EBA och ESRB är av väsentlig betydelse för att ESRB ska kunna fungera med all önskvärd effektivitet och för uppföljningen av dess varningar och rekommendationer. EBA bör framför allt kunna lämna alla relevanta uppgifter som har insamlats av de behöriga myndigheterna till ESRB i enlighet med de rapporteringsskyldigheter som föreskrivs i denna förordning.”

Förklaring

I det föreslagna skälet påpekas hur viktigt det är med makrotillsyn i unionen. Här klargörs också att de uppgifter som omfattas av rapporteringsskyldigheter avser både mikro- och makrotillsyn. Ett identiskt skäl skulle kunna införas i direktivförslaget.

Ändring 3

Skäl 56a i förordningsförslaget (nytt)

Ingen text.

”(56a)

En viktig lärdom av krisen är att det behövs en betydande förstärkning av det lagstadgade kapitalets förlustabsorberande förmåga. För aktiebolag uppställs därför följande krav i Basel III-avtalet: ”för att ett instrument ska kunna tas upp i kärnprimärkapitalet, måste det uppfylla samtliga kriterier som fastställs i avtalet och dessa kriterier får endast uppfyllas med stamaktier”. I förordningen genomförs dessa stränga kriterier för att ”täcka kapitalbasen av högsta kvalitet i internationellt verksamma banker som är aktiebolag”.”

Förklaring

Syftet med detta förslag är att framhålla vilka bestämmelser som är relevanta i Basel III-avtalet när det gäller kriterierna för att aktier ska kunna komma i fråga som kärnprimärkapitalinstrument (se även ändringarna 6, 7, 8 och 9).

Ändring 4

Skäl 68 i förordningsförslaget

”(68)

Skuldsättningsgrad är ett nytt reglerings- och övervakningsinstrument för unionen. I enlighet med internationella överenskommelser ska den först införas som en extra faktor som kan tillämpas på enskilda kreditinstitut efter beslut av tillsynsmyndigheterna. Genom att kreditinstituten måste lämna rapporter möjliggörs lämplig granskning och kalibrering, med syfte att redovisning av skuldsättningsgraden ska bli en bindande åtgärd 2018.”

”(68)

Skuldsättningsgrad är ett nytt reglerings- och övervakningsinstrument för unionen, i enlighet med Basel III-avtalet. Den ska först införas som en extra faktor som kan tillämpas på enskilda kreditinstitut efter beslut av tillsynsmyndigheterna. Genom att kreditinstituten måste lämna rapporter möjliggörs lämplig granskning och kalibrering, för att säkerställa en obligatorisk tillämpning av skuldsättningsgraden från 2018.”

Förklaring

Genom denna ändring klargörs det att skuldsättningsgraden kommer att tillämpas från och med den 1 januari 2018.

Ändring 5

Artikel 4 i förordningsförslaget (nya definitioner)

Ingen text.

externa ratinginstitut: alla kreditvärderingsinstitut som är registrerade eller certifierade i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009 samt centralbanker som utfärdar kreditbetyg som är undantagna från tillämpningen av förordning (EU) nr 1060/2009.”

utsett ratinginstitut: ett ratinginstitut som har utsetts av en institution.”

Förklaring

För tydlighetens skull innehåller ändringsförslaget definitioner av ”externa ratinginstitut” och ”utsett ratinginstitut” som läggs till förteckningen över definitioner i förordningsförslaget och direktivförslaget. I förordning (EG) nr 1060/2009  (10) definieras externa ratinginstitut som alla kreditvärderingsföretag som har registrerats eller certifierats i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009 samt centralbanker som utfärdar kreditbetyg som inte omfattas av förordning (EG) nr 1060/2009, och det finns därför inget behov att definiera ”godtagbara” och/eller ”erkända” externa ratinginstitut i förordningsförslaget och direktivförslaget. Av samma skäl bör andra bestämmelser som hänvisar till dessa begrepp ändras i enlighet med detta. För att säkerställa enhetlighet över sektorsgränserna rekommenderar ECB också att man ser till att bestämmelserna är i linje med förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/71/EG och 2009/138/EG med avseende på befogenheterna för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetena  (11) . Detta gäller även reglerna för indelning av externa ratinginstituts kreditvärderingar och möjligheten att involvera den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna  (12).

Ändring 6

Artikel 24.4 i förordningsförslaget

”4.   EBA ska upprätta, uppdatera och offentliggöra en förteckning över de olika formerna av kapitalinstrument i varje medlemsstat som räknas som kärnprimärkapitalinstrument. EBA ska upprätta och offentliggöra denna förteckning senast den 1 januari 2013.”

”4.   De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om vilka aktieformer som de anser vara godtagbara som kärnprimärkapitalinstrument enligt sin nationella lagstiftning. EBA ska fortlöpande utvärdera dessa aktieformer och utarbeta ett utkast till förteckning över vilka aktieformer som i varje medlemsstat är godtagbara som kärnprimärkapitalinstrument i enlighet med punkt 5 .

På en medlemsstats begäran eller på eget initiativ får EBA besluta att begära rättsutlåtanden för att försäkra sig om att de aktieformer som har anmälts av medlemsstaterna är godtagbara enligt de villkor som fastställs i artikel 26.

Förklaring

EBA bör ha behörighet att bedöma de aktieformer som anses vara godtagbara som kärnprimärkapitalinstrument på grundval av de uppgifter som lämnats av de behöriga myndigheterna och i enlighet med de regler som har fastställts i förordningsförslaget, särskilt artikel 26.1. För detta ändamål får EBA även begära externa rättsutlåtanden för att bedöma om vissa av de aktieformer som har anmälts av medlemsstaterna är godtagbara.

Ändring 7

Artikel 24.5 och 24.6 i förordningsförslaget (ny)

Ingen text.

”5.   EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande som anger vilka aktieformer som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 26.

EBA ska överlämna förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2013.

Kommissionen ges befogenhet att anta de förslag till tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6.   Endast de aktieformer som ingår i den genomförandeakt som antagits av kommissionen i enlighet med punkt 5 ska anses godtagbara som kärnprimärkapitalinstrument.

De behöriga myndigheterna ska fortlöpande övervaka att de villkor som fastställs för kärnprimärkapitalinstrument i kapitel 2 efterlevs.”

Förklaring

EBA bör ha behörighet att bedöma de aktieformer som anses vara godtagbara som kärnprimärkapitalinstrument på grundval av de uppgifter som lämnats av de behöriga myndigheterna och i enlighet med de regler som har fastställts i förordningsförslaget, särskilt artikel 26.1. ECB föreslår att det utkast till förteckning som har fastställts av EBA omvandlas till en genomförandeakt från kommissionen.

Ändring 8

Artikel 26.1 i förordningsförslaget

”1.   Kapitalinstrument ska endast räknas som kärnprimärkapitalinstrument om samtliga följande villkor är uppfyllda:

[…].”

”1.   Kapitalinstrument som emitterats av andra institut än de som avses i artikel 27 ska omfatta aktier i företag enligt förteckningen i artikel 24.4 och endast räknas som kärnprimärkapitalinstrument om samtliga följande villkor är uppfyllda:

[…].”

Förklaring

Förordningsförslaget hänvisar till ”kapitalinstrument” som komponenter i kärnprimärkapitalposterna. Basel III-avtalet hänvisar till ”stamaktier” som en övervägande form av kärnprimärkapitalinstrument. ECB rekommenderar att man klargör att kärnprimärkapitalinstrument endast ska omfatta aktier som uppfyller kriterierna i artikel 26.1 i förordningsförslaget.

Ändring 9

Artikel 26.3 i förordningsförslaget

”3.   EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

a)

tillämplig form och art för indirekt finansiering av kapitalinstrument

b)

innebörden av utdelningsbara poster, i syfte att bestämma det belopp som kan delas ut till innehavarna av ett instituts kapitalinstrument.”

”3.   EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

a)

tillämplig form och art för indirekt finansiering av kapitalinstrument,

b)

innebörden av utdelningsbara poster, i syfte att bestämma det belopp som kan delas ut till innehavarna av ett instituts kapitalinstrument,

c)

innebörden av preferensutdelningar,

d)

definitionen och konsekvenserna av ”att absorbera den främsta och proportionellt sett största delen av förlusten när den inträffar”,

e)

arten av cap eller annan restriktion för det maximala belopp som får delas ut.

Förklaring

ECB anser att EBA bör utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn inom ovannämnda områden för att förbättra en harmoniserad tillämpning av kriterierna för att aktier ska vara godtagbara som kärnprimärkapitalposter i de olika medlemsstaterna.

Ändring 10

Artikel 46 i förordningsförslaget

”Artikel 46

Övriga undantag från och alternativ till avdrag då konsolidering tillämpas

1.   Som alternativ till ett instituts avdrag av innehav i kärnprimärkapitalinstrument i försäkringsföretag, återförsäkringsföretag och försäkringsholdingföretag i vilka institutet innehar ett väsentligt innehav, får behöriga myndigheter medge att institutet tillämpar metoderna 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG. Institutet ska tillämpa den valda metoden konsekvent över tiden. Ett institut får tillämpa metod 1 (sammanställd redovisning) endast om den behöriga myndigheten i förväg har gett sitt tillstånd. Den behöriga myndigheten får endast ge detta tillstånd om den anser att graden av samordnad förvaltning och intern kontroll avseende de enheter som ska ingå i konsolideringen enligt metod 1 är tillräcklig.

[…]

3.   De behöriga myndigheterna får medge att institut inte drar av ett innehav av en sådan post som avses i artikel 33.1 h–i, i följande fall:

a)

Innehavet är i en relevant enhet som omfattas av samma extra tillsyn som institutet, i enlighet med direktiv 2002/87/EG.

b)

Ett institut som avses i artikel 25 har ett innehav i ett annat sådant institut, eller i sitt centrala eller regionala kreditinstitut, och följande villkor är uppfyllda:

[…].”

”Artikel 46

Övriga undantag från och alternativ till avdrag då konsolidering tillämpas

1.   Som alternativ till ett instituts avdrag av innehav i kärnprimärkapitalinstrument i försäkringsföretag, återförsäkringsföretag och försäkringsholdingföretag i vilka institutet innehar ett väsentligt innehav, får behöriga myndigheter medge att institutet tillämpar metoderna 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG, förutsatt att tillämpningen av dessa metoder inte resulterar i högre kapitalbas än tillvägagångssättet med avdrag på instituts- och finansinstitutsnivå som avses i artikel 16. Institutet ska tillämpa den valda metoden konsekvent över tiden. Ett institut får tillämpa metod 1 (sammanställd redovisning) endast om den behöriga myndigheten i förväg har gett sitt tillstånd. Den behöriga myndigheten får endast ge detta tillstånd om den anser att graden av samordnad förvaltning och intern kontroll avseende de enheter som ska ingå i konsolideringen enligt metod 1 är tillräcklig.

[…]

3.   De behöriga myndigheterna får medge att institut inte drar av ett innehav av en sådan post som avses i artikel 33.1 h och i, i följande fall:

a)

Innehavet är i en relevant enhet som omfattas av samma extra tillsyn som institutet, i enlighet med direktiv 2002/87/EG.

b)

Om alternativet till avdrag inte resulterar i högre kapitalbas än tillvägagångssättet med avdrag på instituts- och finansinstitutsnivå enligt artikel 16.

c)

Ett institut som avses i artikel 25 har ett innehav i ett annat sådant institut, eller i sitt centrala eller regionala kreditinstitut, och följande villkor är uppfyllda:

[…].”

Förklaring

ECB förstår att det inte är ömsesidigt uteslutande att den dubbla användningen av den föreskrivna kapitalbasen tas bort på sektorsnivå (genom avdrag för väsentliga innehav i försäkringsföretag) och att ytterligare kapitalbaskrav fastställs för nivån finansiella konglomerat (genom att man använder någon av de tre metoder som föreskrivs i bilaga I till direktiv 2002/87/EG). Varje alternativ till tillvägagångssättet med avdrag som centralbanks- och tillsynscheferna har enats om bör därför resultera i en högre föreskriven kapitalbas för gruppen institut och finansinstitut enligt artikel 16 i förordningsförslaget.

Ändring 11

Artikel 95 i förordningsförslaget

”Artikel 95

Rapportering av kapitalbaskrav

1.   Institut som beräknar kapitalbaskrav för positionsrisker ska rapportera dessa kapitalbaskrav minst var tredje månad.

Rapporten ska innehålla finansiell information som upprättats i enlighet med de redovisningsramar som gäller för institutet enligt förordning (EG) nr 1606/2002 och direktiv 86/635/EEG, i den mån det behövs för att få en övergripande bild av riskprofilen för institutets verksamheter.

Instituten ska minst två gånger per år lämna in rapporter om de uppgifter som krävs i artikel 87.

Instituten ska meddela resultaten och övrig önskad information till de behöriga myndigheterna.

2.   EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera ett enhetligt format, frekvens och datum för rapportering och vilka it-lösningar som ska tillämpas inom unionen för denna rapportering. Rapporteringsformaten ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamheter. EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2013.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

”Artikel 95

Rapportering av kapitalbaskrav och finansiell information

1.   Instituten ska minst varje kvartal lämna in rapporter om de uppgifter som krävs i artikel 87.

1a.   Rapporten ska även innehålla finansiell information som upprättats i enlighet med de redovisningsramar som gäller för institutet enligt förordning (EG) nr 1606/2002 och direktiv 86/635/EEG, i den mån:

a)

EBA anser att denna information behövs för att få en övergripande bild av riskprofilen för institutets verksamheter,

b)

EBA anser, i samarbete med ESRB, att denna information behövs för att utföra makrotillsynsuppgifter enligt förordning (EU) nr 1092/2010 och förordning (EU) nr 1093/2010.

Instituten ska meddela resultaten och övrig önskad information till de behöriga myndigheterna i tid.

2.   EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera definitioner, klassificeringskriterier, ett enhetligt format, frekvens och datum för rapportering och vilka it-lösningar som ska tillämpas inom unionen för denna rapportering. Rapporteringsformaten och frekvensen ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamheter. EBA ska samråda med ESRB om utformningen av de förslag till tekniska standarder för genomförande som avser informationen i punkt 1a b.

EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2013.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

Förklaring

Genom denna ändring klargörs den nuvarande rättsliga grunden för att anta Corep-rapporteringsformat och samtidigt införs en rättslig grund för Finrep-rapporteringsformaten  (13) . Dessutom rekommenderar ECB att rapporteringen sker kvartalsvis, inom två månader efter referenskvartalet, för att säkerställa ett bättre informationsflöde. Det bör också klargöras att de uppgifter som lämnas för makrotillsyn ska följa gemensamma definitioner och klassificeringskriterier. EBA och ESRB bör samarbeta för att fastställa vilken finansiell information som behövs med avseende på makrotillsynen. Det kommer att vara viktigt att se till att rapporteringsformat och rapporteringsfrekvens anpassas i förhållande till institutens storlek. För att samla in den information som behövs för att utföra makrotillsynsuppgifter som avser rapporteringskraven för stora exponeringar, likviditetsrapportering och skuldsättningsgrad  (14) föreslår ECB att man inför minst kvartalsrapportering och involverar ESRB i arbetet med att utforma förslag till tekniska standarder för genomförande. I enlighet med proportionalitetsprincipen skulle slutligen förslagen till tekniska standarder för genomförande kunna innehålla specifika krav för rapporteringsfrekvens beroende på vilken karaktär, omfattning och komplexitet som institutens verksamhet har.

Ändring 12

Artikel 130 i förordningsförslaget

Avsnitt 3

Godkännande och indelning av kreditriskvärdering

Underavsnitt 1

Godkännande av externa ratinginstitut

Artikel 130

Externa ratinginstitut

1.   En extern kreditvärdering får endast användas för att fastställa riskvikten för en exponering enligt detta kapitel om den har utförts av ett godtagbart externt ratinginstitut eller stöds av ett godtagbart externt ratinginstitut i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009.

2.   Godtagbara externa ratinginstitut är alla kreditvärderingsföretag som har registrerats eller certifierats i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009 samt centralbanker som utfärdar kreditbetyg som inte omfattas av förordning (EU) nr 1060/2009.

3.   EBA ska offentliggöra en förteckning över godtagbara externa ratinginstitut.”

Avsnitt 3

Användning av kreditvärderingar och indelning av kreditriskvärdering

Underavsnitt 1

Externa ratinginstitut

Artikel 130

Externa ratinginstituts användning av kreditvärderingar

1.   En extern kreditvärdering får endast användas för att fastställa riskvikten för en exponering enligt detta kapitel om den har utförts eller stöds av ett externt ratinginstitut i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009.

2.   

   EBA ska offentliggöra förteckningen över externa ratinginstitut i enlighet med artiklarna 2.4 och 18.3 i förordning (EG) nr 1060/2009 på sin webbplats.

Förklaring

Syftet med ändringsförslaget är att anpassa förordningsförslaget till det förfarande som nu finns i förordning (EG) nr 1060/2009 där Esma respektive kommissionen fastställer förteckningar över kreditvärderingsinstitut och centralbanker som undantas från tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1060/2009 (se även ändringarna 5, 14 och 15).

Ändring 13

Artikel 238.6 i förordningsförslaget

”6.   De behöriga myndigheterna ska regelbundet informera Europeiska bankmyndigheten om de särskilda fall som tas upp i punkt 2, där den eventuella minskningen av de riskvägda beloppen inte är motiverad genom att en proportionell minskning av kreditrisken överförs till tredje parter, och om institutens tillämpning av punkt 4. Europeiska bankmyndigheten ska övervaka skillnaderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

”6.   De behöriga myndigheterna ska regelbundet informera Europeiska bankmyndigheten om de särskilda fall som tas upp i punkt 2, där den eventuella minskningen av de riskvägda beloppen inte är motiverad genom att en proportionell minskning av kreditrisken överförs till tredje parter, och om institutens tillämpning av punkt 4. Europeiska bankmyndigheten ska övervaka skillnaderna i praxis på detta område och ska, med beaktande av bästa observerad praxis, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

Förklaring

För att säkerställa att konkurrensen inom värdepapperiseringsområdet sker på lika villkor samt att de tillämpliga reglerna är tydliga och översiktliga anser ECB att EBA bör utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande snarare än riktlinjer, när det gäller erkännande av betydande kreditrisköverföring som möjliggör en minskning av riskvägda exponeringsbelopp. Tydligare och översiktligare regler inom detta område skulle inte bara bidra till att garantera lika konkurrensvillkor över nationsgränser och mellan olika marknadsaktörer, utan även till att ange villkoren för en förnyad vitalisering av värdepapperiseringsmarknaderna. En liknande ändring föreslås för artikel 239.6 i förordningsförslaget

Ändring 14

Artikel 262 i förordningsförslaget

”Artikel 262

Erkännande av externa ratinginstitut

1.   Instituten får använda ratinginstitutens kreditvärderingar för att fastställa en värdepapperiseringspositions riskvikt endast om kreditvärderingen är utförd av ett ratinginstitut eller stöds av ett erkänt ratinginstitut enligt förordning (EU) nr 1060/2009.

2.   Erkända ratinginstitut är alla kreditvärderingsinstitut som är registrerade eller certifierade i enlighet med förordning (EU) nr 1060/2009 samt centralbanker som utfärdar kreditbetyg som är undantagna från förordning (EU) nr 1060/2009.

3.   Europeiska bankmyndigheten ska offentliggöra en förteckning över erkända ratinginstitut.”

”Artikel 262

Externa ratinginstituts användning av kreditvärderingar

   Instituten får använda kreditvärderingar för att fastställa en värdepapperiseringspositions riskvikt endast om kreditvärderingen är utförd eller stöds av ett ratinginstitut enligt förordning (EU) nr 1060/2009.

   

   ”

Förklaring

Se ändringarna 5, 12 och 15.

Ändring 15

Artikel 263 i förordningsförslaget

”Artikel 263

Krav på ratinginstitutens kreditvärderingar

Följande villkor ska vara uppfyllda för att instituten ska få använda en kreditvärdering från ett erkänt ratinginstitut för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp enligt avsnitt 3:

[…]

b)

Ratinginstitutet ska ha offentliggjort kreditvärderingar, förfaranden, metodologiska antaganden och de centrala element som ligger till grund för bedömningen. Det ska även ha offentliggjort förlust- och kassaflödesanalys samt kreditbetygets känslighet för förändringar i de antaganden som ligger till grund för kreditvärderingen,bland annat de underliggande tillgångarnas resultatutveckling. Uppgifter som bara gjorts tillgängliga för ett begränsat antal enheter ska inte betraktas som offentliggjorda. Kreditvärderingarna ska ingå i ratinginstitutets övergångsmatris.

[…].”

”Artikel 263

Krav på ratinginstitutens kreditvärderingar

Följande villkor ska vara uppfyllda för att instituten ska få använda en kreditvärdering från ett ratinginstitut för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp enligt avsnitt 3:

[…]

b)

ska ha offentliggjort förlust- och kassaflödesanalys samt kreditbetygets känslighet för förändringar i de antaganden som ligger till grund för kreditvärderingen,bland annat de underliggande tillgångarnas resultatutveckling samt kreditvärderingar, förfaranden, metodologiska antaganden och de centrala element som ligger till grund för värderingarna i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009. Uppgifter som bara gjorts tillgängliga för ett begränsat antal enheter ska inte betraktas som offentliggjorda. Kreditvärderingarna ska ingå i ratinginstitutets övergångsmatris.

[…].”

Förklaring

Ändringarna ska klargöra att kraven i förordningsförslaget kompletterar de befintliga kraven i förordning (EG) nr 1060/2009.

Ändring 16

Artikel 295.2 b i förordningsförslaget

”b)

Den behöriga myndigheten för den centrala motpart som avses i led a har offentliggjort ett dokument som styrker att den centrala motparten följer samtliga rekommendationer för centrala motparter som har offentliggjorts av Kommittén för betalnings- och avvecklingssystem och tekniska kommittén vid Internationella organisationen för värdepapperstillsyn.”

”b)

De behöriga myndigheterna för tillsyn och övervakning av den centrala motpart som avses i led a har offentliggjort ett dokument som styrker att den centrala motparten följer tillämpliga internationella standarder för centrala motparter som har offentliggjorts av Kommittén för betalnings- och avvecklingssystem och tekniska kommittén vid Internationella organisationen för värdepapperstillsyn.”

Förklaring

I denna artikel fastställs under vilka villkor som ”den behöriga myndigheten” ska styrka att den centrala motparten följer samtliga rekommendationer för centrala motparter som har offentliggjorts av Kommittén för betalnings- och avvecklingssystem och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (CPSS-IOSCO). ”Den behöriga myndigheten” klarar kanske inte att på egen hand riktigt hantera de gemensamma befogenheterna för myndigheter som ansvarar för tillsyn och övervakning av värdepapperisering. Därför bör det i stället hänvisas till ”de behöriga myndigheterna för tillsyn och övervakning av den centrala motparten” i enlighet med yttrande CON/2011/1  (15) Detta skulle också vara i linje med CPSS-IOSCO:s förslag till principer för finansmarknadens infrastrukturer, där det fastställs att ”de berörda myndigheterna förväntas göra sina egna bedömningar av finansmarknadens infrastrukturer, i enlighet med respektive myndighets ansvar för reglering, tillsyn och övervakning av en finansmarknadsinfrastruktur”  (16) . Hänvisningen till CPSS-IOSCO:s rekommendationer för centrala motparter kan också snart vara överflödig, eftersom rekommendationerna kommer att ersättas med principer för finansmarknadens infrastrukturer. Det vore därför lämpligare att använda ett allmännare begrepp för att undvika missförstånd och förbereda för den kommande utvecklingen.

Ändring 17

Artikel 296.5 b i förordningsförslaget

”b)

De relevanta lagar, förordningar, regler och avtalsmässiga arrangemang som är tillämpliga eller bindande för detta institut eller för den centrala motparten, för det fall att clearingmedlemmen skulle hamna på obestånd eller bli insolvent, säkerställer att institutets positioner i samband med dessa kontrakt och transaktioner samt respektive säkerheter kan överföras till en annan clearingmedlem inom den relevanta marginalriskperioden.”

”b)

De relevanta lagar, förordningar, regler och avtalsmässiga arrangemang som är tillämpliga eller bindande för detta institut eller för den centrala motparten, för det fall att clearingmedlemmen skulle hamna på obestånd eller bli insolvent, underlättar att institutets positioner i samband med dessa kontrakt och transaktioner samt respektive säkerheter kan överföras till en annan clearingmedlem inom den relevanta marginalriskperioden.”

Förklaring

Enligt förordningsförslaget skulle de lägre kapitalkraven för direkta deltagare endast tillämpas på kundportföljer om de både är helt separerade från de portföljer som tillhör kundens clearingmedlem och det kan säkerställas att positionerna skulle kunna ”överföras” till en annan clearingmedlem för den händelse att kundens clearingmedlem skulle hamna på obestånd. I annat fall skulle det ställas mycket högre kapitalkrav på kunder i samband med helt bilaterala transaktioner. I praktiken är det visserligen möjligt att uppfylla det första villkoret (något som kommer att uppmuntras genom den föreslagna CPSS/IOSCO-principen om separering  (17) ), men att föreskriva rättsliga garantier för att en överföring skulle kunna genomföras under alla omständigheter kan visa sig vara svårt och kanske omöjligt att uppnå. Men redan nu eftersträvar centrala motparter ofta att underlätta överförbarhet, vilket kommer att krävas enligt de föreslagna CPSS/IOSCO-principerna. ECB föreslår därför att begreppet ”säkerställer” ersätts med ”underlättar”. Då skulle kapitalkravet sänkas om de centrala motparterna vidtar åtgärder som främjar men som inte faktiskt ”säkerställer” överförbarhet. I detta sammanhang bör man ha i åtanke att redan det faktum att positioner och säkerheter separeras på ett sunt sätt är fördelaktigt med tanke på den finansiella stabiliteten, eftersom det skyddar kunden mot kreditrisker vid clearingmedlemmens obestånd. Mot bakgrund av att G20 har åtagit sig att utvidga central clearing till samtliga standardiserade OTC-derivatprodukter  (18) och att många mindre deltagare i praktiken endast har tillgång till sådan clearing indirekt, skulle denna ändring gynna ett effektivt genomförande av G20-åtagandet och främja den finansiella stabiliteten.

Ändring 18

Artikel 299.7 i förordningsförslaget

”7.   Europeiska bankmyndigheten ska utarbeta tekniska genomförandestandarder där man ska ange

a)

hur ofta och när beräkningarna enligt punkt 1 ska utföras,

b)

hur ofta och när samt i vilket enhetligt format anmälningarna enligt punkt 4 ska göras, och,

c)

i vilka situationer den behöriga myndigheten för ett institut som agerar som clearingmedlem får kräva att beräkningar och rapportering ska ske oftare än vad som följer av leden a och b.

Europeiska bankmyndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen senast den 1 januari 2014.”

”7.   Europeiska bankmyndigheten ska, i nära samarbete med de behöriga myndigheterna för tillsyn och övervakning av centrala motparter, utarbeta tekniska genomförandestandarder där man ska ange

a)

hur ofta och när beräkningarna enligt punkt 1 ska utföras,

b)

hur ofta och när samt i vilket enhetligt format anmälningarna enligt punkt 4 ska göras, och

c)

i vilka situationer den behöriga myndigheten för ett institut som agerar som clearingmedlem får kräva att beräkningar och rapportering ska ske oftare än vad som följer av leden a och b.

Europeiska bankmyndigheten ska, i nära samarbete med de behöriga myndigheterna för tillsyn och övervakning av centrala motparter, överlämna sina förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen senast den 1 januari 2014.”

Förklaring

Att kapitalkraven ligger på en adekvat nivå är avgörande för den finansiella stabiliteten. Det krävs en nära samordning mellan värdepapperstillsynsmyndigheter, banktillsynsmyndigheter och centralbanker i egenskap av övervakande myndigheter för att förhindra att det uppstår överlappningar eller luckor i regelverket. Enligt CPSS/IOSCO:s rekommendationer ska tillsynsmyndigheter och övervakande myndigheter vara jämbördiga med varandra. När en unionsmyndighet utarbetar förslag till tekniska standarder för genomförande samt krav för centrala motparter bör detta därför göras i samarbete med medlemmar i ECBS.

Ändring 19

Artikel 402 i förordningsförslaget

”Artikel 402

Överensstämmelse med likviditetskraven

Om ett kreditinstitut inte uppfyller eller inte förväntas uppfylla det krav som anges i artikel 401.1 ska institutet omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna och ska utan onödigt dröjsmål redovisa en plan för den behöriga myndigheten för hur det inom skälig tid åter ska kunna uppfylla kravet i artikel 401. Tills dess att kreditinstitutet åter uppfyller kravet ska det rapportera posterna dagligen i slutet av varje affärsdag, såvida inte den behöriga myndigheten tillåter ett lägre intervall och ett längre dröjsmål. De behöriga myndigheterna ska endast bevilja sådana tillstånd med utgångspunkt i den enskilda situationen för ett kreditinstitut. De ska övervaka genomförandet av återställningsplanen och ska vid behov kräva ett snabbare återställande.”

”Artikel 402

Överensstämmelse med likviditetskraven

Om ett institut inte uppfyller eller inte förväntas uppfylla det krav som anges i artikel 401.1 ska institutet omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna och ska utan onödigt dröjsmål redovisa en plan för den behöriga myndigheten för hur det inom skälig tid åter ska kunna uppfylla kravet i artikel 401. Tills dess att institutet åter uppfyller kravet ska det rapportera posterna dagligen i slutet av varje affärsdag, såvida inte den behöriga myndigheten tillåter ett lägre intervall och ett längre dröjsmål. De behöriga myndigheterna ska endast bevilja sådana tillstånd med utgångspunkt i den enskilda situationen för ett institut. De ska övervaka genomförandet av återställningsplanen och ska vid behov kräva ett snabbare återställande.

EBA ska i samarbete med ESRB utfärda riktlinjer om överensstämmelse med likviditetskraven, inklusive principer för hur reserven av likvida tillgångar i en stressituation och hur bristande efterlevnad ska hanteras.

Förklaring

Med ett adekvat regelverk för likviditetstäckningskravet bör institut tillåtas använda reserven av likvida tillgångar i en stressituation. Ett sådant regelverk är inte bara av stor vikt för mikrotillsynen, utan även i ett vidare marknads- och systemperspektiv. Om likviditetstäckningskravet blir en konstant bindande begränsning, kan kravet öka den procykliska effekten och förvärra likviditetschockernas konsekvenser, eftersom kreditinstituten inte skulle kunna använda sina likvida tillgångar för att hantera en chock. Detta skulle kunna leda till blixtförsäljning av tillgångar (s.k. fire sales), likviditetshamstring och kreditrestriktioner.

Genom artikel 402 i förordningsförslaget införs ett grundläggande regelverk för överensstämmelsen med likviditetskrav, som innebär att det är upp till de behöriga myndigheterna att se till att reserven av likvida tillgångar används på ett adekvat sätt och återställs. ECB anser att EBA i samarbete med ESRB bör delta i arbetet med att ta fram riktlinjer om hur reserven av likvida tillgångar får utnyttjas och byggas upp under perioder av stress.

ECB tolkar det som att denna bestämmelse även ska tillämpas på värdepappersföretag i överensstämmelse med skälen 74 och 75 i förordningsförslaget och skulle därför rekommendera att hänvisningen till ”kreditinstitut” ersätts med begreppet ”institut” i hela artikeln.

Ändring 20

Artikel 404.1 i förordningsförslaget

”1.   Instituten ska rapportera följande som likvida tillgångar, om de inte är uteslutna enligt punkt 2 och endast om de likvida tillgångarna uppfyller kraven i punkt 3:

a)

Kontanta medel eller insättningar hos centralbanker under förutsättning att dessa insättningar kan tas ut under stressperioder.

b)

Omsättningsbara tillgångar av extremt hög likviditets- och kreditkvalitet.

c)

Omsättningsbara tillgångar som utgör fordringar på eller som garanteras av staten i en medlemsstat eller ett tredjeland om institutet har en likviditetsrisk i den medlemsstaten eller det tredjelandet som det täcker genom att inneha dessa likvida tillgångar.

d)

Omsättningsbara tillgångar av hög likviditets- och kreditkvalitet.

[…].”

”1.   Instituten ska rapportera följande som likvida tillgångar, om de inte är uteslutna enligt punkt 2 och endast om de likvida tillgångarna uppfyller kraven i punkt 3:

a)

Kontanta medel.

b)

insättningar hos centralbanker under förutsättning att dessa insättningar kan tas ut under stressperioder.

c)

Omsättningsbara tillgångar av extremt hög likviditets- och kreditkvalitet.

d)

Omsättningsbara tillgångar som utgör fordringar på eller som garanteras av staten i en medlemsstat eller ett tredjeland om institutet har en likviditetsrisk i den medlemsstaten eller det tredjelandet som det täcker genom att inneha dessa likvida tillgångar.

e)

Omsättningsbara tillgångar av hög likviditets- och kreditkvalitet.

När det gäller insättningar hos centralbanker enligt artikel 404.1 b ska den behöriga myndigheten och centralbanken eftersträva samförstånd om i vilken omfattning som dessa insättningar får tas ut under stressperioder.

[…].”

Förklaring

Ändringsförslaget ska klargöra att centralbankerna bör vara med och besluta om vilka av centralbankernas tillgångar som ska betraktas som likvida tillgångar. Detta är i linje med Basel III-avtalet, där det konstateras att de behöriga tillsynsmyndigheterna ska diskutera och enas med den behöriga centralbanken om i vilken omfattning som centralbanksreserverna ska inräknas i reserven av likvida tillgångar. De ska med andra ord fastställa i vilken omfattning som centralbanksreserverna får utnyttjas i perioder av stress  (19).

I artikel 404 i förordningsförslaget hänvisas det till ”insättningar hos centralbanker under förutsättning att dessa insättningar kan tas ut under stressperioder”, medan bilaga III i förordningsförslaget innehåller en hänvisning till ”centralbanksreserver, i den omfattning dessa reserver kan utnyttjas under perioder av stress”. Under förutsättning att dessa begrepp är ekvivalenta, skulle terminologin kunna harmoniseras (se även ändring 30).

När det gäller insättningar hos Eurosystemet anser ECB att inlåning över natten, dvs. insättningar hos inlåningsfaciliteten samt kreditinstitutens avistainnehav minus det genomsnittliga reservkravet under 30-dagarsperioden, ska räknas in i likvida tillgångar.

Ändring 21

Artikel 404.5 i förordningsförslaget

”5.   Andelar i fondföretag får behandlas som likvida tillgångar upp till ett absolut belopp på 250 miljoner euro under förutsättning att kraven i artikel 127.3 är uppfyllda och att fondföretaget, utöver derivat för att reducera ränterisk eller kreditrisk, enbart investerar i likvida tillgångar.”

”5.   Andelar i fondföretag får behandlas som likvida tillgångar upp till ett absolut belopp på 250 miljoner euro under förutsättning att deras del av det totala likviditetstäckningskravet inte överstiger den övre fastställda gränsen enligt punkt 5a, att kraven i artikel 127.3 är uppfyllda och att fondföretaget, utöver derivat för att reducera ränterisk eller kreditrisk, enbart investerar i likvida tillgångar.”

Förklaring

När det gäller att behandla andelar i fondföretag som likvida tillgångar har ECB betänkligheter kring om det är lämpligt att fastställa endast en absolut övre gräns på 250 miljoner euro, eftersom detta skulle kunna leda till att mindre institut uppfyller likviditetstäckningskravet enbart med dessa instrument. För att begränsa koncentrationsrisken skulle man kunna införa en gräns på t.ex. 10 % av det totala likviditetstäckningskravet. ECB anser att EBA ska fortsätta att bedöma och finjustera denna gräns på lämpligt sätt som ett led i sin övergripande analys av definitionen av likvida tillgångar.

Att behandla andelar i fondföretag som likvida tillgångar enligt förordningsförslaget är dessutom, åtminstone för Eurosystemets del, inte förenligt med kravet i artikel 404.3 b i förordningsförslaget om att likvida tillgångar måste vara godtagbar säkerhet under normala förhållanden för likviditet under dagen och som facilitet för likviditet över natten hos en centralbank i en medlemsstat. Andelar i fondföretag är i själva verket inte godtagbar säkerhet för Eurosystemets penningpolitiska transaktioner, oavsett av vilken typ av underliggande tillgångar som fondföretagen investerar i. Andelar i fondföretag står dessutom inte med på den detaljerade förteckningen över likvida tillgångar i Basel III-avtalet.

Ändring 22

Artikel 404.5a i förordningsförslaget (ny)

Ingen text.

”5a.   EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande med uppgift om den övre gräns som avses i punkt 5.

EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de förslag till tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

Förklaring

ECB föreslår att EBA ska fastställa den övre gräns som avses i artikel 404.5 i förordningsförslaget genom förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att avgöra hur stor del av den totala likviditetstäckningsgraden som maximalt får utgöras av andelar i fondföretag.

Ändring 23

Artikel 443 i förordningsförslaget

”Artikel 443

Tillsynskrav

Kommissionen ska ges behörighet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 445 för att införa strängare tillsynskrav under en begränsad period för samtliga exponeringar eller för exponeringar gentemot en eller flera sektorer, regioner eller medlemsstater där detta krävs för att hantera förändringar i intensiteten i mikro- eller makrorisker som uppstår till följd av marknadens utveckling efter det att denna förordning har trätt i kraft, särskilt efter en rekommendation eller ett yttrande av ESRB i fråga om

[…]”.

”Artikel 443

Tillsynskrav

1.   Kommissionen ska ges behörighet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 445 för att införa strängare tillsynskrav under en begränsad period för samtliga exponeringar eller för exponeringar gentemot en eller flera sektorer, regioner eller medlemsstater där detta krävs för att hantera förändringar i intensiteten i mikro- eller makrorisker som uppstår till följd av marknadens utveckling efter det att denna förordning har trätt i kraft, särskilt efter en rekommendation eller ett yttrande av ESRB i fråga om

[…]

l)

kraven för stora exponeringar enligt artikel 381 och artiklarna 384–392,

m)

kravet på offentliggörande av information enligt artiklarna 419–420 och artiklarna 422–436,

n)

likviditetskraven och skuldsättningsgraden (när detta har införts i unionens regelverk).

Denna delegering av befogenheter ska omfattas av det förfarande som avses i artikel 446.

2.   ESRB får rekommendera en utvidgning av den förteckning över tillsynskrav som fastställs i punkt 1.

Förklaring

Tillämpningsområdet för de delegerade akter som kommissionen får anta bör utvidgas till att omfatta tillsynskrav för stora exponeringar, krav på offentliggörande av information samt krav på skuldsättningsgrad och likviditet, när de har införts i unionens tillämpliga regelverk.

ECB föreslår också att ESRB skulle kunna utfärda rekommendationer till kommissionen om en utvidgning av förteckningen över tillsynskrav.

Ändring 24

Del nio a i förordningsförslaget (nytt)

Ingen text.

DEL NIO A

NATIONELLA MYNDIGHETERS TILLÄMPNING AV STRÄNGARE TILLSYNSKRAV

Artikel 443a

Nationella myndigheters tillämpning av strängare tillsynskrav

1.   Nationella myndigheter får, antingen på eget initiativ eller också med stöd av en ESRB-rekommendation enligt förordning (EU) nr 1092/2010, införa strängare tillsynskrav för institut där makrorisker fastställs utgöra ett hot för den finansiella stabiliteten på nationell nivå inom följande områden:

a)

Kapitalbasnivån enligt artikel 87.1.;

b)

Kraven för stora exponeringar enligt artikel 381 och artiklarna 384–392.

c)

Likviditetskraven och skuldsättningsgraden (när detta har införts i unionens regelverk).

2.   De nationella myndigheterna ska underrätta ESRB om sitt förslag att införa strängare tillsynskrav enligt punkt 1 a–c senast två arbetsdagar räknat från datumet för förslaget som avser de fastställda makroriskerna för den finansiella stabiliteten. I enlighet med förordning (EU) nr 1092/2010 och med hänsyn till sekretessreglerna ska ESRB spela en samordnande roll genom att, på begäran av kommissionen eller minst tre medlemsstater, bedöma farhågor om den finansiella stabiliteten och eventuella oavsiktliga konsekvenser och spridningseffekter på andra medlemsstater som skulle kunna uppstå om det införs strängare krav.

3.   Strängare tillsynskrav enligt punkt 1 får endast tillämpas genom att de kvantitativa kvoterna och begränsningarna skärps för punkt 1 a, b och c, och helt i överensstämmelse med samtliga övriga aspekter av bestämmelserna i denna förordning.

4.   ESRB och EBA ska offentliggöra strängare tillsynskrav som antagits av de nationella myndigheterna på sina respektive webbplatser.

5.   Om ESRB beslutar att de makrorisker för den finansiella stabiliteten som fastställts efter en bedömning enligt punkt 2 och som har lett till att strängare tillsynskrav tillämpas inte längre föreligger, ska de nationella myndigheterna upphäva de strängare kraven och de ursprungliga bestämmelserna i denna förordning tillämpas. I annat fall ska ESRB utfärda en rekommendation till kommissionen om att vidta åtgärder mot en medlemsstat som inte agerar på lämpligt sätt med tanke på systemrisken.

6.   I överensstämmelse med förordning (EU) nr 1092/2010 får ESRB rekommendera en utvidgning av den förteckning över tillsynskrav som fastställs i punkt 1.

Förklaring

Syftet med denna ändring är att fastställa vilka förfaranden och villkor som gäller för att de nationella myndigheterna ska få tillämpa strängare tillsynskrav om det uppstår systemrisker för den finansiella stabiliteten i medlemsstaterna samt att ange ESRB:s roll i detta sammanhang (för mer information om motivet för denna bestämmelse, se punkterna 5.4–5.6 i yttrandet)

ECB föreslår också att ESRB skulle kunna utfärda rekommendationer till kommissionen om en utvidgning av förteckningen över tillsynskrav

Ändring 25

Artikel 444.3 i förordningsförslaget

”3.   Kommissionen ska anta den första delegerade akt som avses i punkt 1 senast den 31 december 2015. En delegerad akt som antas i enlighet med denna artikel ska emellertid inte tillämpas före den 1 januari 2015.”

”3.   Kommissionen ska anta den första delegerade akt som avses i punkt 1 senast den 31 december 2014. En delegerad akt som antas i enlighet med denna artikel ska emellertid inte tillämpas före den 1 januari 2015.”

Förklaring

För att överensstämma med kommissionens åtagande att genomföra likviditetstäckningskravet senast den 1 januari 2015, ska den delegerade akt där kravet ingående specificeras antas senast den 31 december 2014

Ändring 26

Artikel 473.1 c i förordningsförslaget (ny)

Ingen text.

”c)

dessa bättre rangordnade andelar är kvalificerade för kreditkvalitetssteg 1.”

Förklaring

Enligt artikel 124 i förordningsförslaget är vissa kategorier av täckta obligationer godtagbara för förmånsbehandling om de uppfyller vissa krav. En av dessa kategorier är täckta obligationer som är säkrade av bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds Communs de Créances eller av likvärdiga organ för värdepapperisering som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat om värdepapperisering av exponeringar i bostadsfastigheter. Enligt artikel 124 är ett av kraven för denna kategori av täckta obligationer att bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds Communs de Créances eller av likvärdiga organ för värdepapperisering inte överstiger 10 % av det nominella beloppet av de utestående värdepapperen.

I artikel 473.1 i förordningsförslaget föreskrivs att fram till den 31 december 2014 ska tioprocentsgränsen för bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds Communs de Créances eller av likvärdiga organ för värdepapperisering som anges i artikel 124.1 d och e inte vara tillämplig under vissa förutsättningar. Fram till den 31 december 2014 införs det därför ingen procentgräns för bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds Communs de Créances eller av likvärdiga organ för värdepapperisering som anges i artikel 124.1 d och e i förordningsförslaget

Som påpekas i yttrande CON/2010/65  (20) anser ECB målet för lagstiftarna inom en snar framtid vara att avlägsna undantaget i form av denna tioprocentsgräns för franska Fonds Communs de Créances eller likvärdiga organ för värdepapperisering som anges i artikel 124.1 d och e och utarbeta en strikt uppsättning kriterier för tillgångar som ska ingå i säkerhetspoolen för täckta obligationer, som a) inte grundar sig på externa kreditvärderingar och b) är tillräckligt stark för att säkerställa marknadens förtroende för täckta obligationer, och samtidigt ge de finansiella instituten tillräckligt med tid för att anpassa sina olika affärsmodeller, c) endast tillåter värdepapperisering inom en grupp, d) kräver att tillsynsmyndigheterna ska tillhandahålla en genomgång av de underliggande tillgångarna för värdepapperiseringen. ECB välkomnar lagstiftningsåtgärder som innebär att lagstiftningen i mindre grad stöder sig på externa kreditvärderingar. ECB föreslår ändå att en hänvisning ska bibehållas till den mest fördelaktiga kreditkvalitet som krävs för dessa andelar så länge som undantaget i artikel 473.1 tillämpas för att ge trovärdighet och öppenhet åt marknaden för täckta obligationer.

Ändring 27

Artikel 473.2 i förordningsförslaget

”2.   Senast den 1 januari 2013 ska kommissionen se över huruvida undantaget i första stycket är lämpligt, och huruvida det är lämpligt att utvidga denna behandling till att omfatta alla andra former av täckta obligationer. Kommissionen får mot bakgrund av denna översyn vid behov anta delegerade akter i enlighet med artikel 445 för att göra undantaget permanent eller lägga fram lagstiftningsförslag för att utvidga det till att omfatta andra former av täckta obligationer.”

”2.   Senast den 1 januari 2013 ska kommissionen se över huruvida undantaget i första stycket är lämpligt Kommissionen får mot bakgrund av denna översyn vid behov anta delegerade akter i enlighet med artikel 445 för att göra undantaget permanent eller upphäva det.”

Förklaring

Se förklaringen till ändring 26.

Ändring 28

Artikel 481 i förordningsförslaget

”Artikel 481

Likviditetskrav

1.   […]

I sin rapport ska EBA särskilt granska lämpligheten i en finjustering av […]

2.   EBA ska senast den 31 december 2013 överlämna en rapport till kommissionen om lämpliga enhetliga definitioner av hög och extremt hög likviditets- och kreditkvalitet i överlåtbara tillgångar i enlighet med artikel 404. […]

3.   EBA ska senast den 31 december 2015 rapportera till kommissionen om huruvida det vore lämpligt att se till att institut använder stabila finansieringskällor […]

Kommissionen ska senast den 31 december 2016 på grundval av dessa rapporter överlämna en rapport och vid behov ett lagstiftningsförslag till Europaparlamentet och rådet.”

”Artikel 481

Likviditetskrav

1.   […]

I sin rapport ska EBA, efter samråd med ECB, särskilt granska lämpligheten i en finjustering av […]

d)

den lämpliga gränsen som en procentandel av det totala likviditetstäckningskravet för andelar i fondföretag vid tillämpning av artikel 404.5.

2.   EBA ska senast den 31 december 2013, efter samråd med ECB, överlämna en rapport till kommissionen om lämpliga enhetliga definitioner av hög och extremt hög likviditets- och kreditkvalitet i överlåtbara tillgångar i enlighet med artikel 404. […]

3.   EBA ska senast den 31 december 2015, efter samråd med ECB, rapportera till kommissionen om huruvida det vore lämpligt att se till att institut använder stabila finansieringskällor […]

Kommissionen ska senast den 31 december 2016 på grundval av dessa rapporter överlämna en rapport och ett lagstiftningsförslag till Europaparlamentet och rådet.”

Förklaring

Ändringsförslaget om samråd med ECB ska klargöra att ECB, med sin kompetens och sakkunskap inom området, bör bidra till arbetet med att ta fram rapporter. Samspelet mellan likviditetsreglering och penningpolitiska transaktioner förväntas bli betydande och komplext och det är därför viktigt att se till att regleringen inte leder till oavsiktliga konsekvenser när det gäller utnyttjande av centralbanksfinansiering och närliggande finansmarknader. Som påpekas i ändring 24 skulle EBA kunna utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande där gränsen för andelar i fondföretag finjusteras som en procentandel av det totala likviditetstäckningskravet

Ändringsförslagen som rör genomförandet av den stabila nettofinansieringskvoten syftar till att förhindra eventuella oklarheter kring genomförandet av detta krav, även om det exakta innehållet i den stabila nettofinansieringskvoten ännu inte har fastställts. Enligt Basel III-avtalet ska en minimistandard börja gälla för den stabila nettofinansieringskvoten senast den 1 januari 2018, efter en observationsperiod som inbegriper en översynsklausul för att hantera eventuella oavsiktliga konsekvenser.

Ändring 29

Artikel 482.1 i förordningsförslaget

”1.   Kommissionen ska senast den 31 december 2016 överlämna en rapport om skuldsättningsgradens inverkan och effektivitet till Europaparlamentet och rådet. Vid behov ska rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag om införande av en eller flera nivåer av den skuldsättningsgrad som instituten ska åläggas att följa, med förslag till en lämplig anpassning av dessa nivåer och eventuella lämpliga justeringar av kapitalmåttet och det sammanlagda exponeringsmåttet enligt artikel 416.”

”1.   Kommissionen ska senast den 31 december 2016 överlämna en rapport om skuldsättningsgradens inverkan och effektivitet till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska åtföljas av ett lagstiftningsförslag om införande av en eller flera nivåer av den skuldsättningsgrad som instituten ska åläggas att följa, med förslag till en lämplig anpassning av dessa nivåer och eventuella lämpliga justeringar av kapitalmåttet och det sammanlagda exponeringsmåttet enligt artikel 416.”

Förklaring

Ändringsförslaget ska undanröja alla tvivel kring åtagandet att en skuldsättningsgrad ska införas med lämpliga finjusteringar efter observationsperioden.

Ändring 30

Bilaga III till förordningsförslaget

BILAGA III

Poster som omfattas av kompletterande rapportering av likvida tillgångar […].”

Förklaring

För att förhindra oklarheter och förenkla institutens rapportering av likvida tillgångar rekommenderar ECB att bilaga III stryks och att dess innehåll, med lämpliga justeringar och ändringar, integreras i förteckningen över likvida tillgångar i artikel 404.1 i förordningsförslaget. Hänvisningarna till bilaga III i andra bestämmelser i förordningsförslaget ska strykas i enlighet härmed. Om bilaga III ska bibehållas i förordningsförslaget bör man klargöra vad som avses med poster som omfattas av ”kompletterande” rapportering i rubriken för att undvika tolkningsfrågor.


(1)  Text markerad med fet stil anger ECB:s förslag till ny text. Genomstruken text anger de strykningar som ECB föreslår.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).

(3)  Se i detta avseende punkt 11 i yttrande CON/2009/17 och ändring 3 i detta yttrande.

(4)  Se i detta avseende övergångsbestämmelserna i artikel 145 i direktivförslaget.

(5)  Se t.ex. Core Principles Methodology, Baselkommittén för banktillsyn, oktober 2006, s. 38.

(6)  KOM(2010) 284 slutlig.

(7)  Se även ändring 5 i yttrande CON/2009/17.

(8)  Punkterna 133 och 150 i Basel III-avtalet.

(9)  Text markerad med fet stil anger ECB:s förslag till ny text. Genomstruken text anger de strykningar som ECB föreslår.

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).

(11)  KOM(2011) 8 slutlig.

(12)  Se punkt 6.4 i yttrande CON/2011/42.

(13)  Corep- och Finrep-mallar som var giltiga på rapporteringsdagen, i form av EBA-riktlinjer som finns på EBA:s webbplats på www.eba.europa.eu eller i tillämpliga fall i form av förslag till tekniska standarder som har utarbetats av EBA och antagits av kommissionen enligt artikel 74.2 i direktiv 2006/48/EG.

(14)  Artiklarna 383, 403 och 417 i förordningsförslaget.

(15)  ECB:s yttrande CON/2011/1 av den 13 januari 2011 över ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT C 57, 23.2.2011, s. 1).

(16)  Se punkt 1.27 i Principles for Financial Market Infrastructures, samrådsrapport, mars 2011, av Kommittén för betalnings- och avvecklingssystem och tekniska kommittén vid Internationella organisationen för värdepapperstillsyn, finns på IOSCO:s webbplats på www.iosco.org

(17)  Se Principles for Financial Market Infrastructures, samrådsrapport, mars 2011, av Kommittén för avvecklingssystem och Tekniska kommittén vid Internationella organisationen för värdepapperstillsyn.

(18)  Se G20-åtagandena från september 2009 och juni 2010.

(19)  Punkt 40 fotnot 9 i Basel III-avtalet.

(20)  ECB:s yttrande CON/2010/65 av den 6 augusti 2010 om ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG i fråga om kapitalkrav för handelslager och omvärdepapperisering samt samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik (EUT C 223, 18.8.2010, s. 1).


Top