1.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 161/11

1.

Den 10 maj 2005 mottog Europeiska centralbanken (ECB) en begäran från Europeiska unionens råd om ett yttrande över två förslag, dels ett förslag till rådets beslut om ändring och förlängning av rådets beslut av den 17 december 2001 om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Perikles-programmet) (nedan kallat förslaget) och dels ett förslag till rådets beslut om att utsträcka tillämpningen av rådets beslut om ändring och förlängning av rådets beslut av den 17 december 2001 om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Perikles-programmet) till att även omfatta icke-deltagande medlemsstater (nedan kallat det parallella förslaget) (1).

2.

ECB:s behörighet att avge ett yttrande grundas på artikel 105.4 första strecksatsen i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. I enlighet med artikel 17.5 första meningen i arbetsordningen för Europeiska centralbanken har detta yttrande antagits av ECB-rådet.

3.

Perikles-programmet inrättades genom rådets beslut 2001/923/EG av den 17 december 2001 om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Perikles-programmet) (2). Både vad gäller förslaget och det parallella förslaget skulle ECB i enlighet med vad den gav uttryck för i sitt yttrande om förslaget till beslut 2001/923/EG (3) vilja anföra att den välkomnar och ger sitt fulla stöd till initiativ som syftar till att skydda euron mot förfalskning genom utbildning, utbyte och stöd till särskilda nyckelgrupper.

4.

ECB noterar att förslagets huvudsakliga syfte är att förlänga Perikles-programmet (som löper ut den 31 december 2005) till den 31 december 2011 med samma årsbudget på en miljon euro. Förslaget möjliggör också administrativt stöd till gränsöverskridande utredningar, som godkänts efter förhandsbedömning av Europol, när sådant stöd inte kan erhållas från någon annan europeisk institution. Enligt förslaget skall gemenskapens bidrag till samfinansiering av informationsutbyte och externa åtgärder öka från 70 % till 80 % samtidigt som man antar en mer flexibel hållning avseende begränsningarna av det antal projekt som en och samma medlemsstat får lägga fram per år för finansiering inom ramen för Perikles-programmet.

5.

Inledningsvis påpekas att artikel 123.4 i fördraget möjligen inte räcker som rättslig grund för förslaget, i synnerhet med beaktande av programmets utvidgning till att omfatta administrativt stöd till gränsöverskridande utredningar.

6.

Vad gäller förslagets materiella innehåll vill ECB understryka vikten av att säkerställa att förlängningen av Perikles-programmet kopplas till den tidpunkt då euron införs i de nya medlemsstaterna. Eftersom euron i de flesta nya medlemsstaterna beräknas införas under perioden 2008 till 2010 (4), beaktar den föreslagna förlängningen av Perikles-programmet till den 31 december 2011 behovet av ökade framtida insatser vad gäller utbildning, informationsutbyte och stöd. Förslaget att förlänga Perikles-programmet är också välkommet eftersom det sannolikt kommer att sammanfalla med, och därmed beakta, utgivningen av en andra serie eurosedlar som kommer att ske mot decenniets slut.

7.

På samma sätt är ökningen av gemenskapens bidrag till samfinansiering av informationsutbyte och externa åtgärder samt den mer flexibla hållningen avseende begränsningen av det antal projekt som en och samma medlemsstat får lägga fram för finansiering, två ytterligare positiva åtgärder för att främja de områden som är i störst behov av stöd.

8.

Det är mycket viktigt att Perikles-programmet samordnas med andra gemenskaps- eller EU-program, samt även med Europol- och ECB-projekt, såsom framgår av artikel 5 i beslut 2001/923/EG. Sålunda skall gränsöverskridande utredningar enligt förslaget endast vara berättigade till administrativt stöd om sådant stöd inte kan fås från andra europeiska institutioner. Enligt förslaget skall Europol göra en förhandsbedömning av finansieringen av administrativt stöd. Eftersom finansieringen av administrativt stöd även kan omfatta gränsöverskridande utredningar som rör förfalskade eurosedlar, skulle rådet även kunna överväga att involvera ECB i denna bedömning. ECB noterar att det skulle vara en fördel om projekt som skall finansieras inom ramen för Perikles-programmet kunde granskas gemensamt av kommissionen, ECB och Europol, och att det beslut som skall tas kräver dessa tre organs samtycke inom ramen för den styrgrupp som redan har inrättats för att ta fram en gemensam strategi mot förfalskningar av euron.

9.

ECB noterar att förslaget endast innehåller ett begränsat antal ändringar som berör uppföljning och utvärdering. Mot bakgrund av att Perikles-programmet skall förlängas med sex år rekommenderar ECB att man i förslagets artikel 1.8 och 1.9 inför ett mer utförligt, öppet och tydligt utvärderingsförfarande. ECB bör fullt ut involveras i utvärderingen av Perikles-programmets tillämplighet, genomslagskraft och effektivitet så att det blir möjligt för ECB att avge ett välgrundat yttrande till rådet om eventuella framtida förlängningar av programmet.