Varifrån kommer vinsterna eller förlusterna för ECB och de andra centralbankerna i euroområdet?
Uppdaterad den 23 februari 2023 (först publicerad den 16 februari 2017)
När du tänker på ECB, tänker du då på en bank som strävar efter att gå med vinst och undvika förluster? Vi offentliggör årsbokslut. Där redovisas tydligt vinster eller förluster för den som är intresserad. Men vi arbetar i själva verket mot ett helt annat mål – att hålla priserna i euroområdet stabila. För oss är vinster eller förluster sidoeffekter av ansträngningarna att fullgöra vår huvudsakliga uppgift.
Detsamma gäller för de nationella centralbankerna i euroländerna, som tillsammans med ECB utgör Eurosystemet. Nedan förklarar vi hur dessa vinster och eventuella förluster kan uppstå.
Hur hänger detta ihop?
Precis som andra centralbanker får ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet intäkter från ett antal olika källor. Här ingår ränta på lån till banker, ränta på obligationer som köpts inom ramen för programmet för köp av tillgångar (APP-programmet) samt intäkter på valutareserver och investeringar. Alla dessa komponenter är tillgångar som innehas av ECB och/eller de nationella centralbankerna.
De sedlar som du har i plånboken utgör å andra sidan en stor del av våra skulder. Dessa är inte räntebärande och ligger till grund för våra seignorageintäkter. En annan stor skuld är de insättningar som bankerna gör hos oss. I och med att bankerna får ränta på dessa insättningar blir det en kostnad för oss. Detta är en viktig del av vår penningpolitik. Hur då? Jo, om vi höjer räntan som bankerna tjänar på sin insättning hos oss stiger även räntorna på finansmarknaden. Detta påverkar de finansiella förhållandena i hela ekonomin. I förlängningen stärker detta sparande och dämpar konsumtion genom att kyla av ekonomin och minska inflationen.
Det kan hända att de räntekostnader vi betalar till bankerna inte på kort sikt matchas av en motsvarande intäktsökning på de tillgångar vi har, särskilt om dessa tillgångar har fast kupongränta och lång löptid. Liksom andra stora centralbanker har vi köpt obligationer från den privata och offentliga sektorn med längre löptider för att sänka räntorna. Detta gjorde vi vid en tidpunkt då våra styrräntor hade kommit nära sin effektiva nedre gräns. Inflationen hade under en längre tid varit alltför låg och det var nödvändigt att agera för att få tillbaka den till vårt mål. Dessa tillgångsköp ledde bl.a. till lägre räntor genom att en del av risken för framtida ränteändringar flyttades från marknaden till centralbankernas balansräkningar. Den här risken börjar nu bli verklighet över hela världen. Varför det? Jo, det beror på att en rad aldrig tidigare skådade chocker har lett till rekordhög inflation som vi måste motverka genom att höja räntorna. Detta resulterar i sin tur till att vi betalar högre räntekostnader till bankerna. I det här fallet får vi lägre vinst och kan till och med gå med förlust.
Med tiden kommer dessa förluster att minska. Hur då? Jo, eftersom de intäkter som centralbankerna får på de obligationer och andra tillgångar de har samt på de lån de beviljar också kommer att öka. Förlusterna kan också minska om vi reducerar våra tillgångar och bankernas inlåning i de nationella centralbankerna. En återgång till positiva räntor gör det lättare för Eurosystemet att vara lönsamt på medellång sikt.
Vad händer om vi går med vinst?
Om vi redovisar vinst kan vi avsätta en del pengar som allmänna avsättningar och reserver för att skydda mot eventuella framtida förluster. Eventuell återstående vinst delas sedan ut till de nationella centralbankerna i euroländerna, som är delägare i ECB.
De nationella centralbankerna kan också sätta av reserver, men resterande vinst går vanligen till landets regering och bidrar därmed till statens budget. Detta är till nytta för invånarna i euroområdet.
Och vad händer om det uppstår en förlust?
Vårt viktigaste uppdrag är att säkerställa prisstabilitet. Detta går före andra överväganden. Vi kommer att genomföra rätt politik för att uppnå vårt inflationsmål även om det resulterar i lägre vinster eller till och med förluster. Om vi går med förlust kan vi använda reserver från tidigare år. ECB och andra centralbanker i euroområdet har gjort betydande vinster under flera år. Vinsterna, före skatter och allmänna avsättningar, uppgick till cirka 300 miljarder euro mellan 2012 och 2021. Dessa vinster uppstod till stor del som resultat av den penningpolitik som fördes under dessa år, särskilt på programmen för köp av tillgångar och betalda negativa räntor – dvs. intjänad ränta – på bankernas inlåning. Vi är medvetna om vad finansiellt risktagande innebär. Alltså har vi använt en del av dessa vinster för att, inom våra lagstadgade gränser, bygga upp finansiella buffertar i form av allmänna avsättningar och reserver. Finansiella buffertar kan också genereras som resultat av omvärdering av centralbankernas tillgångsinnehav. Dessa är också en del av vårt nettokapital och bidrar till vår goda finansiella ställning.
Om ECB:s generella riskavsättningar inte varit tillräckliga, kan de nationella centralbankerna i euroområdet täcka den återstående förlusten med egna inkomster från penningpolitiska transaktioner. Ytterligare belopp kan bokföras i ECB:s balansräkning och avräknas mot nettointäkter under efterföljande år. Läs mer om förfaranden för vinst- och förlustdelning i Occasional Paper.
Det är viktigt att komma ihåg att centralbanker inte är som vanliga företag. De kan göra förluster och ändå fortsätta att effektivt bedriva verksamhet. Principen om finansiellt oberoende innebär dock att de nationella centralbankerna bör vara tillräckligt kapitaliserade.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att våra tillgängliga finansiella buffertar, våra ramverk för riskhantering och andra skyddsmekanismer som står till vårt förfogande säkerställer att eventuella förluster inte försämrar Eurosystemets förmåga att eftersträva och upprätthålla prisstabilitet.