LEDARE

11 december 2008 - Månadsrapport

Vid mötet den 4 december beslutade ECB-rådet att, baserat på de regelbundna ekonomiska och monetära analyserna, sänka styrräntorna med ytterligare 75 punkter. Därmed sänktes räntan på Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner till 2,50 % och räntan på utlåningsfaciliteten och inlåningsfaciliteten till 3,00 % respektive 2,00 %. Detta gäller fr.o.m. den 10 december 2008. Detta steg följer de två räntesänkningarna med 50 punkter den 8 oktober och 6 november 2008. Sedan ECB-rådets senaste sammanträde har tecknen på att inflationstrycket minskat ytterligare överlag blivit allt fler och på sikt väntas inflationen hamna på nivåer i linje med prisstabilitet över en tidshorisont som är relevant för penningpolitiken och stödja köpkraften för inkomster och besparingar. Den avtagande inflationstakten beror framför allt på sjunkande råvarupriser och betydande avmattning i den ekonomiska aktiviteten. Främst beroende på effekterna av den upptrappade och alltmer utbredda finansiella oron förväntas efterfrågan, både i världen och i euroområdet, att dämpas under en längre tid. ECB-rådet noterar att samtidigt som den underliggande takten på penningmängdsökningen har varit fortsatt hög har den avtagit ytterligare. ECB-rådet understryker att det sammantaget fortfarande råder exceptionellt stor osäkerhet. ECB-rådet kommer att fortsätta hålla inflationsförväntningarna fast förankrade i linje med det medellånga målet för att stödja hållbar tillväxt och sysselsättning samt bidra till finansiell stabilitet. ECB-rådet kommer följaktligen att fortsätta att följa utvecklingen mycket noga under den kommande perioden.

Vad gäller den ekonomiska analysen har finansmarknadsoron intensifierats och brett ut sig alltmer sedan september. Spänningarna har i allt högre grad spritt sig från finanssektorn till den reala ekonomin, och hela världsekonomin känner av de negativa effekterna av dem. I euroområdet har ett antal tidigare identifierade nedåtrisker för den ekonomiska aktiviteten realiserats och lett till att den reala BNP-tillväxten under tredje kvartalet minskade med 0,2 % från kvartalet före, enligt Eurostats första beräkningar. Aktuella enkätuppgifter och de månatliga indikatorerna för oktober och november pekar på att den ekonomiska aktiviteten har försvagats ytterligare under fjärde kvartalet 2008.

I ett längre perspektiv baserat på ECB-rådets aktuella analys och bedömning syns svaga globala konjunkturer och en mycket dämpad inhemsk efterfrågan under de närmaste kvartalen. Enligt Eurosystemets experters makroekonomiska framtidsbedömningar för euroområdet i december 2008 borde ekonomin sedan successivt återhämta sig genom att råvarupriserna sjunker och förutsatt att situationen i omvärlden förbättras och de finansiella spänningarna minskar. Eurosystemets experter räknar med en årlig BNP-tillväxt mellan 0,8 % och 1,2 % för 2008, mellan ‑1,0 % och 0,0 % för 2009 och mellan 0,5 % och 1,5 % för 2010. Siffrorna representerar betydande nedskrivningar av ECB-experternas tidigare framtidsbedömningar för 2008 och 2009 i september. Prognoserna från internationella organisationer har också reviderats nedåt och de ligger i stort sett i linje med Eurosystemets bedömningar i december 2008.

ECB-rådet anser att konjunkturutsikterna fortfarande omges av exceptionellt stor osäkerhet. Riskerna för den ekonomiska tillväxten är nedåtriktade. De hänger huvudsakligen samman med risken att oron på finansmarknaderna i större utsträckning skulle kunna påverka den reala ekonomin och med oron för protektionistiskt tryck och en eventuell okontrollerad utveckling på grund av globala obalanser.

Det är mycket viktigt är att alla parter bidrar till att lägga en stark grund för en hållbar återhämtning. För att det ska kunna ske så tidigt som möjligt är det ytterst viktigt att upprätthålla disciplin och ett medelfristigt perspektiv i den makroekonomiska politiken. Det är det bästa sättet att stärka förtroendet. De omfattande åtgärder som regeringarna har aviserat för att hantera den finansiella oron bör genomföras snabbt för att bidra till att upprätthålla förtroendet för det finansiella systemet och hindra att utlåningen till företag och hushåll försvåras.

När det gäller prisutvecklingen har den årliga HIKP-inflationen minskat betydligt från juli. Enligt Eurostats snabbstatistik var HIKP-inflationen 2,1 % i november efter 3,2 % i oktober och 4,0 % i juli. Att den totala inflationen sjunkit markant sedan sommaren speglar huvudsakligen den betydande nedgången i världsmarknadspriserna på råvaror under de senaste månaderna, vilket mer än kompenserar för den kraftiga ökningen i enhetsarbetskostnaderna under första halvåret.

På sikt pekar lägre råvarupriser och minskande efterfrågan på att inflationstrycket minskar ytterligare. Den årliga HIKP-inflationen väntas fortsätta sjunka under de närmaste månaderna och ligga i linje med prisstabilitet över en penningpolitiskt relevant tidshorisont. Främst beroende på den framtida prisutvecklingen för olja och andra råvaror kan det inte uteslutas att HIKP-inflationen, framför allt till följd av baseffekter, uppvisar en kraftigare nedgång kring halvårsskiftet nästa år. Också till följd av baseffekter kan inflationstakten dock åter stiga under andra halvåret, så en eventuell plötslig nedgång i HIKP-inflationen borde bli kortvarig och saknar därför relevans ur penningpolitisk synvinkel.

I enlighet med denna bedömning räknar Eurosystemets experter i december 2008 med en årlig HIKP-inflation mellan 3,2 % och 3,4 % för 2008 och en nedgång till mellan 1,1 % och 1,7 % för 2009. Under 2010 beräknas HIKP-inflationen ligga mellan 1,5 % och 2,1 %. Prognoserna för HIKP-inflationen 2008 och 2009 har skrivits ned betydligt jämfört med ECB-experternas framtidsbedömningar i september 2008, vilket främst speglar de kraftigt sjunkande råvarupriserna och den vikande efterfrågans inverkan på prisutvecklingen. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att dessa bedömningar baseras på en serie tekniska antaganden om marknadsförväntningar på både korta och långa räntor, dels terminspriser på olja och icke energirelaterade råvaror. Dessutom baseras bedömningarna på förväntningar om ett minskat lönetryck under bedömningsperioden. Prognoserna från internationella organisationer ger en i stort sett likartad bild.

Om man bortser från fluktuationerna på kort sikt i den totala HIKP-inflationen är hoten mot prisstabiliteten mer balanserade än tidigare över en penningpolitiskt relevant tidshorisont. En oväntad ytterligare nedgång i råvarupriserna kan pressa ned inflationen medan uppåtrisker för prisstabiliteten kan realiseras särskilt om råvarupriserna åter börjar öka eller det inhemska pristrycket visar sig vara starkare än väntat. Det är därför ytterst viktigt att pris- och löneaktörer helt lever upp till sitt ansvar.

I fråga om den monetära analysen pekar olika uppskattningar av den underliggande ökningen i det breda penningmängdsmåttet på fortsatt men avtagande penningmängdsökning i euroområdet. Den monetära utvecklingen stöder därför uppfattningen att inflationstrycket fortsätter att minska men att vissa uppåtrisker kvarstår på medellång till lång sikt.

Det ar viktigt att notera att den växande oron på finansmarknaden sedan mitten av september markerar en potentiell vattendelare i den monetära utvecklingen. Den allra senaste penningmängds- och utlåningsstatistiken tyder på att denna upptrappning har haft en betydande inverkan på marknadsaktörernas beteende. Hittills har utvecklingen främst inneburit omplaceringar mellan komponenterna i det breda penningmängdsmåttet M3 snarare än några markanta förändringar i den totala M3-utvecklingen.

Den senaste statistiken fram till slutet av oktober pekar på att ökningstakten i utlåningen till icke-finansiella företag inom den privata sektorn fortsätter att avta. För euroområdet som helhet fanns däremot inga tydliga tecken på att tillgången på lån skulle ha börjat tryta. Den årliga ökningstakten i utlåningen till hushåll mattades också ytterligare i linje med de försämrade utsikterna för ekonomin och bostadsmarknaden och stramare finansieringsvillkor. Statistiken signalerar att den upptrappade finansiella oron har påverkat bankernas beteende. På längre sikt behövs mer statistik och ytterligare analyser för att en kvalificerad bedömning ska kunna göras.

Sammantaget finns det allt fler tecken på att inflationstrycket minskar ytterligare och på sikt väntas inflationen hamna på nivåer i linje med prisstabilitet över en penningpolitiskt relevant tidshorisont och stödja köpkraften för inkomster och besparingar. Den avtagande inflationstakten beror framför allt på sjunkande råvarupriser och betydande avmattning i den ekonomiska aktiviteten främst på grund av de globala effekterna av den finansiella oron. En avstämning av resultatet av den ekonomiska analysen mot resultatet av den monetära stöder denna bedömning. Samtidigt som den underliggande takten på penningmängdsökningen har varit fortsatt hög har den fortsatt att avta ytterligare. Baserat på all aktuell information och analys beslutade ECB-rådet sålunda att sänka styrräntorna med ytterligare 0,75 procentenheter. Sammantaget råder fortfarande exceptionellt stor osäkerhet. ECB-rådet kommer att fortsätta hålla inflationsförväntningarna fast förankrade i linje med det medellånga målet för att stödja hållbar tillväxt och sysselsättning samt bidra till finansiell stabilitet. ECB-rådet fortsätter att mycket noga följa utvecklingen framöver.

Vad beträffar finanspolitiken anser ECB-rådet det nödvändigt att upprätthålla disciplin och ett medelfristigt perspektiv och till fullo beakta konsekvenserna av eventuella kortfristiga åtgärder för de hållbara finanserna. Det är ytterst viktigt att bevara allmänhetens förtroende för finanspolitikens sundhet genom att tillämpa EU:s regelbaserade finanspolitiska ramverk fullt ut. Bestämmelserna i Nicefördraget och stabilitets- och tillväxtpakten utgår från ett medelfristigt perspektiv och tillåter nödvändig flexibilitet. Euroområdet har relativt stora automatiska finanspolitiska stabilisatorer som en kraftig källa till finanspolitiskt stöd för en försämrad ekonomi. Där utrymme finns kunde ytterligare budgetåtgärder vara effektiva om de tas i rätt tid, är målinriktade och tillfälliga.

Vad gäller strukturpolitiken innebär den pågående lågkonjunkturen och den stora osäkerheten om konjunkturutsikterna ett behov av att öka uthålligheten och flexibiliteten i ekonomin i euroområdet. Produktmarknadsreformer bör stimulera konkurrens och påskynda en effektiv omstrukturering. Arbetsmarknadsreformer bör underlätta en lämplig prissättning och arbetskraftens rörlighet mellan sektorer och regioner. Det rådande läget bör därför ses som en katalysator som bidrar till att nödvändiga nationella reformer genomförs i linje med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens.