PRESSMEDDELANDE

ECB publicerar konvergensrapporten 2014

4 juni 2014

EMBARGO

Får ej publiceras före 12.00 centraleuropeisk tid onsdagen den 4 juni 2014

Europeiska centralbanken (ECB) publicerar idag sin konvergensrapport 2014, där en bedömning görs av hur åtta medlemsstater fullgör sina förpliktelser när det gäller att förverkliga den ekonomiska och monetära unionen (EMU).

Rapporten behandlar Bulgarien, Tjeckien, Kroatien (som granskas för första gången), Litauen, Ungern, Polen, Rumänien och Sverige. I rapporten undersöks om en hög grad av hållbar konvergens har uppnåtts i dessa länder (ekonomisk konvergens) och vidare utvärderas efterlevnaden av de stadgeenliga krav som ska uppfyllas av nationella centralbanker för att bli en integrerad del av Eurosystemet (rättslig konvergens). Vid bedömningen av konvergensens varaktighet tas i rapporten även hänsyn till både den nya och förstärkta ramen för ekonomisk styrning i EU och styrkan i den institutionella strukturen, inklusive statistikområdet, i respektive land.

I den här rapporten har Litauen granskats något mer ingående än de andra länderna. Anledningen till det är att de litauiska myndigheterna har tillkännagivit att landet har för avsikt att införa euron fr.o.m. den 1 januari 2015.

Konvergensrapporten 2014 visar följande resultat:

Prisstabilitet

Under referensperioden på 12-månader från maj 2013 till april 2014 var inflationen dämpad i EU, främst beroende på låga bidrag från energi och livsmedelspriser samt fortsatt svag ekonomisk aktivitet i de flesta länder. Referensvärdet 1,7 procent för prisstabilitetskriteriet har beräknats genom att lägga till 1,5 procentenheter till det ovägda aritmetiska medelvärdet av HIKP-inflationen under denna 12-månadersperiod i Lettland, (0,1 %), Portugal (0,3 %) och Irland (0,3 %). HIKP-inflationen i Grekland, Bulgarien och Cypern har uteslutits från beräkningen av referensvärdet eftersom de bedömdes vara extremvärden när det gäller prisutvecklingen.

Under referensperioden låg den genomsnittliga HIKP-inflationen över tolv månader över referensvärdet i Rumänien men väl under referensvärdet i de övriga länder som granskats i denna rapport.

Offentliga sektorns budgetställning

När det gäller budgetkriterierna var, när den här rapporten skrevs, Tjeckien, Kroatien och Polen föremål för ett beslut av EU-rådet om förekomsten av ett alltför stort underskott. Under 2013 redovisade alla de granskade länderna, med undantag för Kroatien och Polen, finansiella underskott som del av BNP på eller under referensvärdet 3 procent. Med undantag för Kroatien och Ungern, hade samtliga av de granskade länderna en offentlig skuldkvot av BNP på under 60 procent av referensvärdet.

Växelkurs

Av de länder som granskas i den här rapporten deltar för närvarande bara Litauen i växelkursmekanismen (ERM2). Litauens litas var med i ERM2 i över två år före konvergensbedömningen och dess centralkurs har inte devalverats under bedömningsperioden.

Långa räntor

Under 12-månadersperioden från maj 2013 till april 2014 var referensvärdet för de långa räntorna 6,2 procent. Detta värde har beräknats genom att lägga 2 procentenheter till det ovägda aritmetiska medelvärdet av de långa räntorna i två av de tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet, nämligen Lettland (3,3 %), Irland (3,5 %) och Portugal (5,8 %).

Under referensperioden låg de långa räntorna i alla de granskade länderna under referensvärdet, om än i varierande grad.

Rättslig konvergens

Litauen är det enda land vars lagstiftning helt uppfyller alla krav för antagande av euron i enlighet med fördragen och stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken. Inte i något av de andra sju granskade länderna uppfyller den rättsliga ramen helt alla krav för antagande av euron. I dessa sju länder kvarstår oförenligheter vad gäller centralbankens oberoende. Detta rör speciellt centralbankernas institutionella och finansiella oberoende samt personligt oberoende. Dessutom finns det i alla de granskade länderna, utom Litauen och Kroatien, oförenligheter vad gäller förbudet mot monetär finansiering samt den rättsliga integreringen av respektive centralbank i Eurosystemet.

Litauen

Under referensperioden var den genomsnittliga HIKP-inflationen över 12 månader i Litauen 0,6 procent, dvs. väl under referensvärdet för prisstabilitetskriteriet. Att inflationen nu ligger på en låg nivå i Litauen återspeglar främst tillfälliga faktorer, inklusive prisfallet på råvaror och den tillhörande lägre ökningstakten i administrativt fastställda priser och energipriser. På längre sikt kommer det att vara en utmaning att bibehålla hållbart låg inflation i Litauen på medellång sikt eftersom det kan bli svårt att kontrollera inhemskt pristryck och undvika ekonomisk överhettning när växelkursen är fast. Processen för att komma ikapp övriga EU-länder lär dessutom sannolikt på medellång sikt driva upp inflationen eftersom BNP per capita och prisnivåerna fortfarande är betydligt lägre i Litauen än i övriga euroområdet. Det finns alltså oro för inflationskonvergensens hållbarhet i Litauen.

Litauen är inte föremål för ett beslut av EU-rådet om förekomsten av ett alltför stort underskott. Under referensåret 2013 redovisade den offentliga sektorns budgetsaldo ett underskott på 2,1 procent av BNP, dvs. under referensvärdet 3 procent. Den offentliga skuldkvoten uppgick till 39,4 procent av BNP, dvs. väl under referensvärdet 60 procent.

Den litauiska valutan litas har deltagit i ERM2 mer än två år före granskningen i konvergensbedömningen. Litauen gick med i växelkursmekanismen med sitt befintliga sedelfondssystem som ett ensidigt åtagande. Under den granskade perioden har Litauens litas varit fortsatt stabil. Den har inte uppvisat några avvikelser från centralkursen mot euron och centralkursen har inte heller devalverats mot euron.

De långa räntorna låg i genomsnitt på 3,6 procent under referensperioden och var därmed väl under referensvärdet 6,2 procent för räntekriteriet.

För att uppnå ett klimat som främjar varaktig konvergens i Litauen krävs bl.a. att verkställandet av ekonomipolitiken styrs mot att säkerställa en övergripande hållbar makroekonomisk stabilitet, inklusive prisstabilitet. När det gäller makroekonomiska obalanser valde inte Europeiska kommissionen ut Litauen för en djupare granskning i sina rapporter om förvarningsmekansimen (Alert Mechanism Report) 2014. Handlingsutrymmet är begränsat beroende på avsaknaden av nominell växelkursflexibilitet och det är därför också viktigt att andra politikområden ger ekonomin medel att hantera landspecifika chocker för att undvika att makroekonomiska obalanser åter uppstår.

Som redan sagts uppfyller Litauisk lag fördragen och stadgan.

Med denna rapport uppfyller ECB kravet i fördragets artikel 140 att rapportera till EU-rådet minst en gång vartannat år eller på begäran av en EU-medlemsstat med undantag ”om hur medlemsstaterna fullgör sina förpliktelser när det gäller att förverkliga den ekonomiska och monetära unionen”.

För närvarande är det tio EU-medlemsstater som ännu inte fullt ut deltar i EMU. Två av dem, Danmark och Storbritannien, har en särskild ställning i enlighet med villkoren i de relevanta protokoll som är bifogade till fördragen. Följaktligen behöver konvergensrapporter för dessa två medlemsstater bara utarbetas om länderna själva begär det.

ECB:s konvergensrapport 2014 finns på ECB:s webbplats. Kontakt för media: Wiktor Krzyżanowski tfn +49 69 1344 5755.

Kontakt för media