12.3.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 63/22

(1)

För att förverkliga en gemensam penningpolitik krävs definitioner av de instrument och förfaranden som används av Eurosystemet, bestående av de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta (nedan kallade deltagande medlemsstater) och Europeiska centralbanken (ECB), så att tillämpningen av penningpolitiken kan bli enhetlig i alla deltagande medlemsstater.

(2)

Utvecklingen på marknaderna för värdepapper med bakomliggande tillgångar under senare tid gör det nödvändigt att ändra Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (ECAF) för att säkerställa att Eurosystemets krav på hög kreditvärdighet för alla godtagbara säkerheter kan uppfyllas. Framförallt är det nödvändigt att ändra ratingkraven för att värdepapper med bakomliggande tillgångar ska kunna godtas vid Eurosystemets kreditoperationer och för att kravet i artikel 18.1 i ECBS-stadgan, om att lånetransaktioner med kreditinstitut och andra marknadsaktörer endast får utföras om Eurosystemet erhåller tillfredsställande säkerheter, ska vara uppfyllt. Därutöver ska ändringarna ytterligare bidra till återupprättandet av väl fungerande marknader för värdepapper med bakomliggande tillgångar.

(3)

För att genomföra ECB-rådets beslut av den 22 oktober 2009 är det nödvändigt att ändra riktlinje ECB/2000/7 av den 31 augusti 2000 om Eurosystemets penningpolitiska instrument och förfaranden (1).

”—

ECAI kreditbedömning av värdepapper med bakomliggande tillgångar: För värdepapper med bakomliggande tillgångar som emitterats den 1 mars 2010 eller senare kräver Eurosystemet minst två kreditbedömningar från ett godkänt ECAI för varje emission. För att bedöma huruvida dessa värdepapper med bakomliggande tillgångar är godtagbara ska regeln om ’näst bästa kreditbedömning’ gälla vilket innebär att inte bara den bästa, utan även den näst bästa tillgängliga ECAI kreditbedömningen måste uppfylla kreditkvalitetströskeln som ställs på värdepapper med bakomliggande tillgångar. För att värdepapprena ska vara godtagbara kräver Eurosystemet, baserat på denna regel, att båda kreditbedömningarna ligger på nivå ’AAA’/’Aaa’ vid emissionen samt att kreditbedömningen under värdepapprets livstid inte understiger nivå ’A’.

Från och med den 1 mars 2011 ska alla värdepapper med bakomliggande tillgångar, oavsett emissionsdatum, ha minst två kreditbedömningar från ett godkänt ECAI för varje emission, och regeln om näst bästa kreditbedömning ska vara uppfylld för att värdepapprena ska kunna godtas även fortsättningsvis.

Värdepapper med bakomliggande tillgångar som emitterats före den 1 mars 2010 och som endast har en kreditbedömning ska före den 1 mars 2011 inhämta en ytterligare kreditbedömning. För värdepapper med bakomliggande tillgångar som emitterats före den 1 mars 2009 ska båda kreditbedömningarna ligga på nivå ’A’ under värdepapprets hela livstid. För värdepapper med bakomliggande tillgångar som emitterats mellan den 1 mars 2009 och den 28 februari 2010 ska den första kreditbedömningen ligga på nivå ’AAA’/’Aaa’ vid emission samt nivå ’A’ under värdepapprets hela livstid, medan den andra kreditbedömningen ska ligga på nivå ’A’ både vid emission (2) och under värdepapprets hela livstid.

ECB offentliggör kreditkvalitetströskeln för alla godkända ECAI i enlighet med vad som framgår av punkt 6.3.1 (3)