02014O0015 — SV — 02.10.2019 — 005.001

---

Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

►B	EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE av den 4 april 2014 om monetär och finansiell statistik (omarbetning) (ECB/2014/15) (2014/810/EU) (EGT L 340 26.11.2014, s. 1)

Ändrad genom:

		Officiella tidningen
		nr	sida	datum
►M1	EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE (EU) 2015/571 av den 6 november 2014	L 93	82	9.4.2015
►M2	EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE (EU) 2016/450 av den 4 december 2015	L 86	42	1.4.2016
►M3	EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE (EU) 2017/148 av den 16 december 2016	L 26	1	31.1.2017
►M4	EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE (EU) 2018/877 av den 1 juni 2018	L 154	22	18.6.2018
►M5	EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE (EU) 2019/1386 av den 7 juni 2019	L 232	1	6.9.2019

---

▼B

EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE

av den 4 april 2014

om monetär och finansiell statistik

(omarbetning)

(ECB/2014/15)

(2014/810/EU)

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.    Allmänt

Av denna riktlinje framgår de nationella centralbankernas skyldigheter att rapportera om monetär och finansiell statistik till ECB.

▼M2

2.    Rapporteringsordning, standarder och rapporteringsdagar

De nationella centralbankerna ska rapportera de poster som framgår av artiklarna 3–26a i enlighet med den rapporteringsordning som framgår av bilaga II och i enlighet med de elektroniska rapporteringsstandarder som framgår av bilaga III. Senast vid utgången av september varje år ska ECB meddela de nationella centralbankerna de exakta överföringsdagarna för påföljande år i form av en rapporteringskalender.

▼B

3.    Rapportering av historiska uppgifter vid ett införande av euron

Vid ett införande av euron ska följande regler tillämpas:

▼M4 —————

▼B

Artikel 2

Definitioner

I denna riktlinje avses med

1.	uppgiftslämnare och hemvist : den betydelse som framgår av artikel 1 i förordning (EG) nr 2533/98.

2.	Eurosystemet : de nationella centralbankerna i euroområdets medlemsstater och ECB.

3.	kreditinstitut : den betydelse som framgår av artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 ( 1 ).

4.	andra MFI : alla monetära finansinstitut, utom centralbanker.

▼M5

5.	pensionsinstitut (PI) : samma betydelse som enligt definitionen i artikel 1.1 i Europeiska centralbankens förordning (EU) 2018/231 (ECB/2018/2) ( 2 ).

▼B

Artikel 3

Statistik över monetära finansinstituts (MFI) balansräkningsposter

1.    Rapporteringens omfattning

a)   Allmänt

De nationella centralbankerna ska sammanställa och rapportera två olika aggregerade balansräkningar, båda på bruttobasis, i enlighet med den rapporteringsordning som framgår av bilaga I till förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33): en aggregerad balansräkning avseende delsektorn ”centralbanker” och en aggregerad balansräkning avseende delsektorn ”andra MFI”.

De nationella centralbankerna ska ta fram de statistiska uppgifterna som rör respektive centralbanks egen balansräkning från sina redovisningssystem med hjälp av de överbryggande tabeller som finns på ECB:s webbplats ( 3 ). Tabellerna kommer att ändras i samarbete med de nationella centralbankerna efterhand som detta behövs för att avspegla händelseutvecklingen, t.ex. för att säkerställa överensstämmelse med uppdaterade redovisningsregler. ECB ska för statistiska ändamål ta fram de uppgifter från sin egen balansräkning som motsvarar de uppgifter som de nationella centralbankerna tar fram från sina balansräkningar.

De nationella centralbankerna ska ta fram de statistiska uppgifterna som rör andra MFI:s balansräkningar genom att aggregera uppgifterna från balansräkningsposter som insamlats från enskilda inhemska MFI, exklusive den inhemska nationella centralbanken.

Dessa krav gäller såväl utestående belopp vid månadsslut och kvartalsslut (stockar) som månads- och kvartalsvisa uppgifter om flödesjusteringar samt månads- och kvartalsvisa uppgifter om värdepapperisering av lån och överföringar av lån. Balansräkningen ska göras per den sista kalenderdagen i månaden/kvartalet, utan beaktande av lokala helgdagar; men om detta inte är möjligt ska balansräkningen göras per slutet av den sista arbetsdagen i enligt med nationella marknads- eller redovisningsregler.

▼M4

Alla poster är obligatoriska, men särskilda bestämmelser gäller för de celler i tabellerna 3 och 4 i del 3 i bilaga I till förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) som motsvarar medlemsstater utanför euroområdet, vilket beskrivs mer ingående i punkt 8. Också med hänvisning till denna tabell 3 måste, efter inrättandet av den gemensamma resolutionsnämnden 2015 enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 ( 4 ), de nationella centralbankerna också rapportera positioner gentemot den gemensamma resolutionsnämnden i cellen ”utvald EU institution”. Med avseende på kraven i tabell 5 i del 5 i bilaga I till förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) får de nationella centralbankerna dessutom utöka rapporteringskraven för värdepapperiserade och från balansräkningen avförda lån som administreras av MFI så att rapporteringen omfattar överförda lån som administreras av MFI. I de fall där dessa ytterligare uppgifter inte ingår i rapporteringen enligt tabell 5 i del 5 i bilaga I till förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) men är tillgängliga för de nationella centralbankerna, ska dessa uppgifter ingå i tabell 4 i del 1 i bilaga II till denna riktlinje. I de fall där de nationella centralbankerna har tillgång till uppgifter om värdepapperiserade eller överförda lån som administreras av MFI (t.ex. från OFI eller finansiella servicebolag som fungerar som ansvarigt institut för lånen), ska dessa uppgifter ingå i tabell 4 i del 1 i bilaga II. I de fall där de nationella centralbankerna har tillgång till statistik om s.k. notional cash pooling ska dessa uppgifter inkluderas i tabell 5 i del 1 i bilaga II.

▼B

De nationella centralbankerna ska rapportera statistik över balansräkningsposter i enlighet med del 1 i bilaga II.

b)   Flödesjusteringar

ECB ska beräkna transaktioner genom att använda skillnaden mellan stockuppgifterna vid utgången av månaden och sedan rensa för effekter som inte härrör från transaktioner som baseras på följande flödesjusteringar:

De nationella centralbankerna ska till ECB rapportera månads- och kvartalsvisa uppgifter om omklassificeringar och andra justeringar samt om omvärderingar på grund av prisförändringar, beräknade i enlighet med bilaga IV. ECB beräknar normalt omvärderingsjusteringar på grund av växelkursförändringar, men om de nationella centralbankerna kan sammanställa mer korrekta justeringar kan de också rapportera dessa justeringar direkt till ECB.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

De nationella centralbankerna och ECB:s affärsområde som ansvarar för finansiell rapportering ska till ECB rapportera månadsvisa uppgifter före stängningsdags den femtonde arbetsdagen efter utgången av den månad som uppgifterna avser, medan kvartalsvisa uppgifter ska rapporteras före stängningsdags den tjugoåttonde arbetsdagen efter utgången av det kvartal som uppgifterna avser.

3.    Revideringspolicy

De nationella centralbankerna kan behöva revidera uppgifterna för den period som föregår den aktuella referensperioden. Därutöver kan revideringar förekomma avseende tidigare perioder som beror på t.ex. misstag, omklassificeringar, förbättrade rapporteringsförfaranden m.m. ECB får bearbeta särskilda och ordinarie revideringar samtidigt eller besluta om att senarelägga bearbetningen av särskilda revideringar till efter den månadsvisa produktionsperioden för monetära aggregat.

De principer som revideringspolicyn ska följa framgår av ECB:s publikation Manual on MFI balancesheet statistics. För att säkerställa att en god jämvikt uppnås mellan den monetära statistikens kvalitet och dess stabilitet, samt för att förbättra konsistensen mellan månads- och kvartalsstatistiken, ska särskilda revideringar av de månadsvisa uppgifterna rapporteras vid samma tidpunkt som kvartalsuppgifterna inlämnas. När revideringar av de månadsvisa uppgifterna rapporteras men den nationella ramen för produktion av uppgifter inte medger motsvarande kvartalsvisa revideringar ska de nationella centralbankerna efter bästa förmåga säkerställa att konsistensen mellan månads- och kvartalsvisa uppgifter upprätthålls, t.ex. genom skattningar.

4.    Kontroller av uppgifternas interna konsistens

Innan uppgifterna överförs till ECB ska de nationella centralbankerna och ECB:s affärsområde som ansvarar för finansiell rapportering kontrollera deras interna konsistens i enlighet med de kontroller som har fastställts och upprätthållits av ECB.

5.    Uppräkning

a)   Sammansättning av gruppen ”tail”-institut

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag för penningmarknadsfonder i enlighet med artikel 9.1 a i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33), ska de säkerställa att deras samlade andel av den totala nationella balansräkningen för penningmarknadsfonder inte överskrider

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag för penningmarknadsfonder i enlighet med artikel 9.2 b i, ii eller iv i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33), ska de säkerställa att undantagens samlade andel av motsvarande totalbelopp i den nationella balansräkningen för MFI inte överskrider 5 procent för varje post. De nationella centralbankerna får även bevilja undantag för penningmarknadsfonder från kravet att lämna separata uppgifter om tillgångs- och skuldpositioner gentemot sektorerna försäkringsbolag och pensionsinstitut i euroområdet i enlighet med artikel 9.2 b iii i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33). De nationella centralbankerna ska skilja mellan tillgångar och skulder gentemot försäkringsbolag och pensionsinstitut samt mellan positioner med inhemska institut samt institut hemmahörande i andra medlemsstater i euroområdet och får i samband med detta bevilja undantag för varje block vars andel inte överskrider 5 procent av den totala nationella balansräkningen för penningmarknadsfonder.

b)   Minimistandarder för uppräkning

Om de nationella centralbankerna beviljar undantag för MFI i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) ska de, när de sammanställer och rapporterar MFI:sbalansräkningsuppgifter månads- och kvartalsvis till ECB, räkna upp till 100 procents täckning för dessa MFI. De nationella centralbankerna får välja ett förfarande för uppräkning till 100 procent, förutsatt att förfarandet uppfyller följande minimistandarder:

c)   Information till ECB

De nationella centralbankerna ska informera ECB om vilka undantag som tillämpas samt lämna information om de viktigaste aspekterna i nya uppräkningsförfaranden eller förändringar i befintliga uppräkningsförfaranden, om dessa är av betydelse.

6.    Värderingsmetoder och redovisningsregler

Vid sammanställningen av centralbankens balansräkning ska de nationella centralbankerna och ECB följa de harmoniserade räkenskapsreglerna i riktlinje ECB/2010/20 i dess ändrade lydelse samt tillämpa de överbryggande tabeller som anges i artikel 3.1. Framför allt gäller följande:

I artikel 8 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) fastställs tillämpliga redovisningsprinciper för statistikrapporteringen i fråga om ”andra MFI”. Här fastställs framför allt att alla finansiella tillgångar och skulder ska redovisas brutto för statistiska ändamål, utan att det påverkar rådande redovisningspraxis och nettningsrutiner i euroområdets medlemsstater. Inlåning och utlåning ska redovisas med utestående kapitalbelopp vid slutet av månaden. Av- och nedskrivningar ska exkluderas från detta belopp. De nationella centralbankerna får undantagsvis tillåta att lån rapporteras netto utan reserveringar och att köpta lån rapporteras till det vid förvärvet överenskomna priset, med förbehåll för de villkor som anges i artikel 8 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33).

Vad gäller värdering av andra balansräkningsposter, särskilt innehav av värdepapper respektive emitterade värdepapper, rekommenderas de nationella centralbankerna tillämpa en marknadsvärdering i överensstämmelse med kraven i ENS 2010. Av det allmänna krav som fastställs i artikel 8 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) – att MFI ska följa de nationella genomförandereglerna för direktiv 86/635/EEG och övriga tillämpliga internationella standarder – följer emellertid att värderingspraxis för värdepapper och andra tillgångar varierar. Tillämpning av icke-standardiserade värderingsregler kan därför accepteras så länge det bokförda värdet inte väsentligt avviker från marknadsvärdet.

7.    Förklaringar

När uppgifter överförs till ECB ska de nationella centralbankerna och ECB:s affärsområde som ansvarar för finansiell rapportering lämna förklaringar till en specifik utveckling under den senaste referensperioden, inbegripet förklaringar som gäller ”omklassificeringar och andra justeringar” samt relevanta revideringar av historiska perioder. Förklaringar ska framför allt lämnas för utveckling, ”omklassificeringar och andra justeringar” och revideringar som omfattar mer än 5 miljarder euro (i absolut värde) eller i andra fall när dessa aspekter bedöms vara ekonomiskt signifikanta, t.ex. när utvecklingen i de rapporterade serierna avser stora transaktioner under rapporteringsperioden eller när revideringar leder till signifikanta förändringar i hur den aggregerade utvecklingen tolkas ekonomiskt. De nationella centralbankerna och ECB ska lämna ytterligare förklaringar om de rapporterade uppgifterna på ECB:s begäran.

I förklaringarna ska det också anges om sådan utveckling, eller sådana revideringar eller ”omklassificeringar och andra justeringar” som påverkar de rapporterade serierna är definitiva eller fortfarande håller på att analyseras.

De nationella centralbankerna ska i första hand lämna förklaringarna i samband med att uppgifterna överförs och under alla förhållanden innan produktionen av uppgifter avslutas.

ECB ska lagra de förklaringar som inkommit från de nationella centralbankerna centralt för att uppgifter ska kunna kontrolleras och statistiken klargöras. ECB ska hantera den information som lämnats i förklaringarna med vederbörlig hänsyn till tillämpliga sekretessregler.

8.    Särskilda bestämmelser för tabellerna 3 och 4 i del 3 i bilaga I till förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33)

De nationella centralbankerna kan besluta att inte kräva fullständig rapportering från de monetära finansinstituten för de celler som avser medlemsstater utanför euroområdet i tabellerna 3 och 4 i del 3 i bilaga I till förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33), om uppgifter som insamlats på en mer aggregerad nivå inte är signifikanta. De nationella centralbankerna ska med regelbundna intervall, och åtminstone en gång om året, kontrollera om dessa bestämmelser fortfarande är tillämpliga. När dessa undantag beviljas ska de nationella centralbankerna rapportera kvartalsvisa skattningar som har beräknats i enlighet med följande kriterier:

Artikel 4

Konsistenskontroll mellan den nationella centralbankens statistiska balansräkning och dess balansräkning i räkenskaperna

1.    Kontrollens omfattning

De nationella centralbankerna och ECB ska kontrollera överensstämmelsen mellan sin respektive aggregerade balansräkning vid månadsslut, som används för statistiska ändamål och rapporteras enligt förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33), och räkenskapsposterna som rapporteras för Eurosystemets veckobalansräkning enligt riktlinje ECB/2010/20 i dess ändrade lydelse.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

De nationella centralbankerna ska genomföra kontroller av varje post i de månadsvisa uppgifterna i enlighet med mallen i bilaga I del 2. Resultatet av kontrollerna ska överföras till ECB tillsammans med motsvarande kvartalsvisa uppgifter och med samma tidsfrist som anges i artikel 3.2 för kvartalsvisa uppgifter.

I rapporteringsperioder där datumen för den aggregerade balansräkningen vid månadsslut för Eurosystemet som används för statistiska ändamål inte stämmer överens med räkenskapsposterna som rapporteras för Eurosystemets veckobalansräkning, kan de nationella centralbankerna jämföra statistikuppgifterna med den dagliga balansräkning som tas fram för den sista arbetsdagen i månaden. ECB ska följa samma förfarande när den sammanställer sin egen balansräkning.

3.    ECB:s kontroll

ECB ska kontrollera de resultat som konsistenskontrollerna ger och kan kräva att de nationella centralbankerna följer upp relevanta avvikelser.

Artikel 5

Statistik över elektroniska pengar

a)    Månads- eller kvartalsvisa statistikrapporteringskrav avseende elektroniska pengar som utgivits av monetära finansinstitut som inte har beviljats ett undantag enligt artikel 9.1 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33)

1.   Rapporteringens omfattning

ECB ska i samarbete med de nationella centralbankerna årligen kartlägga och registrera egenskaperna hos de system för elektroniska pengar som används inom unionen samt vilken relevant statistisk information som är tillgänglig och hur den har sammanställts. De nationella centralbankerna ska rapportera statistiska uppgifter om elektroniska pengar som utgivits av alla MFI som inte har beviljats ett undantag enligt artikel 9.1 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) i enlighet med förteckningen i tabell 1 i del 2 i bilaga II till denna riktlinje.

2.   Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

Månadsvisa uppgifter ska rapporteras till ECB samtidigt som månadsvisa uppgifter överförs avseende statistiken över MFI:s balansräkningsposter i enlighet med artikel 3.2. I avsaknad av uppgifter ska de nationella centralbankerna använda skattningar eller om möjligt preliminära uppgifter.

b)    Årliga statistikrapporteringskrav avseende elektroniska pengar som emitterats av alla institut för elektroniska pengar som inte är kreditinstitut eller av små MFI som har beviljats ett undantag enligt artikel 9.1 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33)

1.   Rapporteringens omfattning

Denna rapportering ska omfatta institut för elektroniska pengar som främst ägnar sig åt finansförmedling i form av utgivning av elektroniska pengar och därmed uppfyller kriterierna för ett MFI samt institut för elektroniska pengar som inte främst ägnar sig åt finansförmedling i form av utgivning av elektroniska pengar och som därmed inte uppfyller kriterierna för ett MFI. Denna rapportering ska även omfatta rapportering från små MFI som har beviljats ett undantag enligt artikel 9.1 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33), oavsett om de är kreditinstitut eller ej.

De nationella centralbankerna ska rapportera statistik i enlighet med förteckningen i tabell 2 i del 2 i bilaga II. Uppgifter från utgivare av elektroniska pengar som inte uppfyller kriterierna för ett MFI och som därmed inte omfattas av reguljära rapporteringskrav avseende BSI-statistik ska rapporteras i den mån som de nationella centralbankerna kan erhålla sådana uppgifter från sina respektive tillsynsmyndigheter eller andra lämpliga källor.

2.   Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

Serierna ska rapporteras årligen till ECB, senast den sista arbetsdagen i månaden efter referensperiodens utgång. I avsaknad av uppgifter ska de nationella centralbankerna använda skattningar eller om möjligt preliminära uppgifter.

Artikel 6

Statistik över postgiroinstitut och staten

1.    Rapporteringens omfattning

a)   Allmänt

De nationella centralbankerna ska samla in statistiska uppgifter om postgiroinstitut i enlighet med förordning (EU) nr 1074/2013 (ECB/2013/39). Kraven omfattar monetära skulder gentemot icke-monetära finansinstitut med hemvist i euroområdet, dvs. nära substitut för de monetära finansinstitutens inlåning samt innehav av kassa och värdepapper som emitterats av MFI i euroområdet. De nationella centralbankerna ska rapportera dessa uppgifter till ECB i enlighet med del 3 i bilaga II.

De nationella centralbankerna ska även inbegripa statens monetära skulder och innehav av kassa och värdepapper som emitterats av MFI i euroområdet i rapporteringen enligt bilaga II del 3. När sådana tillgångar och skulder inte förekommer eller är obetydliga behöver de för enkelhetens skull inte rapporteras.

b)   Flödesjusteringar

Uppgifter om flödesjusteringar ska rapporteras i enlighet med artikel 3.1 b.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

Serierna ska rapporteras månadsvis med beaktande av samma tidsfrister som anges i artikel 3.2 för månadsvis BSI-statistik.

Artikel 7

Memorandumposter

1.    Rapporteringens omfattning

a)   Allmänt

I de fall där uppgifter är tillgängliga, inbegripet uppgifter i form av välgrundade skattningar, ska de nationella centralbankerna rapportera kompletterande statistiska uppgifter i enlighet med den förteckning över memorandumposter som återfinns i del 4 i bilaga II som komplement till, och med samma frekvens och tidsfrister, som den BSI-statistik som avses i artikel 3.2. ECB ska i samarbete med de nationella centralbankerna kartlägga och registrera vilken statistisk information som är tillgänglig och hur den har sammanställts. Dessa memorandumposter utgör uppgifter som behövs för att sammanställa monetära aggregat för euroområdet, statistik över MFI:s räntesatser och finansräkenskaper för den monetära unionen och har hög prioritet, om inte annat anges i tabellerna. Efter överenskommelse mellan ECB och de nationella centralbankerna behöver de poster som avser uppdelningen av MFI:s emitterade skuldebrev efter innehavarens hemvist i tabell 2 i bilaga II del 4 avsnitt 1 inte rapporteras av de nationella centralbankerna i de fall där ECB använder alternativa uppgiftskällor.

b)   Flödesjusteringar

Flödesuppgifter kan tillhandahållas i enlighet med bilaterala överenskommelser mellan ECB och den berörda nationella centralbanken. Uppgifter om flödesjusteringar ska rapporteras i enlighet med artikel 3.1 b.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

Serierna ska rapporteras månadsvis vad gäller posterna i del 4 avsnitt 1 och 2 i bilaga II och kvartalsvis för posterna i del 4 avsnitt 3 i bilaga II och med beaktande av samma tidsfrister som gäller för den obligatoriska månads- och kvartalsvisa statistik över MFI-sektorns balansräkning som rapporteras i enlighet med förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33).

3.    Värderingsmetoder och redovisningsregler

Memorandumposter som krävs enligt denna artikel ska rapporteras enligt samma värderings- och redovisningsregler som de uppgifter som rapporteras i enlighet med förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33).

Artikel 8

Statistik över kassakravsbasen

1.    Rapporteringens omfattning

Månadsstatistiken över den aggregerade kassakravsbasen, uppdelad efter skuldkategorier, ska beräknas i form av stockar vid månadssluten i enlighet med förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9) och med de kategorier som framgår av förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33). Uppgifter som krävs för att ta fram sådan statistik i enlighet med del 5 i bilaga II ska utgå från de uppgifter som kassakravspliktiga kreditinstitut rapporterar till de nationella centralbankerna.

▼M4

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

Statistiken över kassakravsbasen omfattar sex tidsserier för kreditinstituten som avser stockuppgifter vid månadsslut som skall rapporteras till ECB varje månad, senast den NCB-arbetsdag som föregår början av uppfyllandeperioden, via Europeiska centralbankssystemets (ECBS) system för datautbyte. Kreditinstitut som klassificerats som ”tail”-institut (dvs. de som inte behöver göra någon fullständig månadsvis rapportering) rapporterar en begränsad uppdelning på kvartalsbasis till sin nationella centralbank. När det gäller dessa ”tail”-institut skall förenklad statistik över kassakravsbasen användas för de tre uppfyllandeperioderna. De nationella centralbankerna skall använda kvartalsuppgifterna om kassakravsbasen från ”tail”-instituten för de månadsuppgifter som rapporteras till ECB vid de tre närmast följande överföringstillfällena.

▼B

3.    Revideringspolicy

Revideringar som de rapporterande instituten gör avseende kassakravsbasen/kassakraven efter det att uppfyllandeperioden börjat får inte medföra några revideringar av statistiken över kassakravsbasen och över kassakraven.

Artikel 9

Makrorelationsstatistik

1.    Rapporteringens omfattning

ECB ska månadsvis, på grundval av den månadsslutsstatistik som kreditinstituten rapporterar till de nationella centralbankerna i enlighet med förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33), kontrollera riktigheten av de vid varje tidpunkt gällande schablonavdragen från kassakravsbasen som kreditinstitut får tillämpa på utestående belopp avseende skuldebrev som emitterats med en löptid om högst två år. De nationella centralbankerna ska sammanställa nödvändiga aggregat i enlighet med del 6 i bilaga II och rapportera dem till ECB.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

▼M4

De tre tidsserierna för sektorn kreditinstitut som avser stockuppgifter vid månadsslut ska rapporteras till ECB senast den NCB-arbetsdag som föregår början av uppfyllandeperioden.

▼B

Dessa serier ska rapporteras även om de berörda balansräkningsposterna inte är tillämpliga i den berörda medlemsstaten.

Artikel 10

Balansräkningsstatistik för penningmarknadsfonder (PMF)

1.    Rapporteringens omfattning

a)   Allmänt

De nationella centralbankerna ska till ECB rapportera separata uppgifter om balansräkningsposter för PMF-sektorn enligt tabellerna 1 och 2 i del 7 i bilaga II. Uppgifterna används av ECB för att sammanställa balansräkningsstatistik för såväl penningmarknadsfonder som kreditinstitut. Eftersom uppgifter om hela MFI-sektorn redan rapporteras i enlighet med förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33), ska bestämmelserna i denna artikel endast gälla för penningmarknadsfonder. Ett litet antal andra institut klassificeras som monetära finansinstitut i vissa medlemsstater, men dessa institut är inte väsentliga ur kvantitativ synpunkt.

b)   Flödesjusteringar

De uppgifter om justeringar för omklassificeringar och omvärderingar som avses i tabell 2 i bilaga II del 7 ska rapporteras i enlighet med artikel 3.1 b, med beaktande av eventuella undantag som har beviljats enligt artikel 9.2 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33). Om rapporteringen av omvärderingsjusteringar omfattas av ett undantag som de nationella centralbankerna har beviljat till penningmarknadsfonderna i enlighet med förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33), ska de nationella centralbankerna rapportera uppgifter efter bästa förmåga för poster där omvärderingsjusteringarna kan vara av betydelse.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

Uppgifter ska rapporteras varje kvartal, senast 28 arbetsdagar efter referensperiodens utgång.

3.    Uppräkning

Uppgifterna om balansräkningen för PMF-sektorn ska täcka 100 procent av instituten som ingår i sektorn. I de fall där den faktiska rapporteringen täcker mindre än 100 procent av instituten på grund av principen ”cutting off the tail”, ska de nationella centralbankerna göra en uppräkning av de rapporterade uppgifterna enligt artikel 3.5 så att 100 procents täckning uppnås.

4.    Revideringspolicy

Revideringar av PMF-uppgifter ska vara konsistenta med motsvarande uppgifter för andra MFI (OMFI) vid detta kvartalsslut. Om överföringen av nya eller reviderade PMF-uppgifter gör att det krävs ändringar i motsvarande OMFI-referensperiod, ska även de nödvändiga revideringarna av OMFI-uppgifter rapporteras.

Artikel 11

Finansiella strukturindikatorer

1.    Rapporteringens omfattning

a)   Allmänt

De nationella centralbankerna ska rapportera uppgifter om andra finansiella strukturindikatorer i enlighet med del 8 i bilaga II.

De nationella centralbankerna ska rapportera uppgifter för de indikatorer som anges i del 8 i bilaga II enligt de begreppsmässiga och metodologiska föreskrifterna däri. De statistiska principer som har antagits för sammanställningen av BSI-statistik ska följas, dvs.

b)   Flödesjusteringar

Uppgifter om flödesjusteringar ska rapporteras i enlighet med artikel 3.1 b.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

Uppgifter för beräkning av finansiella strukturindikatorer för kreditinstitut som hänför sig till föregående år ska rapporteras senast i slutet av mars. Indikatorn ”antal anställda hos KI” som hänför sig till föregående år ska, om möjligt, rapporteras senast i slutet av maj.

3.    Revideringspolicy

När de rapporterade uppgifterna revideras ska de nationella centralbankerna tillämpa följande allmänna regler:

4.    Uppräkning

Uppgifter som insamlas ska täcka 100 procent av de institut som definieras som kreditinstitut i enlighet med artikel 1 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33). I de fall där den faktiska rapporteringen täcker mindre än 100 procent av instituten ska de nationella centralbankerna göra en uppräkning av de rapporterade uppgifterna enligt artikel 3.5 så att 100 procents täckning uppnås.

5.    Förklaringar

De nationella centralbankerna ska rapportera varje avvikelse från definitionerna och föreskrifterna ovan till ECB, så att en övervakning av nationell praxis möjliggörs. De nationella centralbankerna ska förklara orsakerna bakom större revideringar.

▼M3

Artikel 12

Konsoliderade bankuppgifter

1.    Rapporteringens omfattning

De nationella centralbankerna ska rapportera konsoliderade bankuppgifter i enlighet med del 9 i bilaga II och ska i samband med detta följa de begreppsmässiga och metodologiska föreskrifterna som anges där.

De nationella centralbankerna ska rapportera konsoliderade bankuppgifter i enlighet med Europeiska bankmyndighetens (EBA) tekniska genomförandestandarder, som infördes genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 ( 5 ) samt, i tillämpliga fall, i enlighet med nationella rapporteringsskyldigheter. De nationella centralbankerna ska lämna faktiska uppgifter, där sådana finns. I de fall då faktiska uppgifter inte finns tillgängliga eller inte kan sammanställas ska de nationella centralbankerna tillhandahålla nationella skattningar åtföljda av metodkommentarer. Om de statistiska uppgifter som ska lämnas inte fullt ut följer EBA:s tekniska genomförandestandarder för rapportering eller de nationella rapporteringskraven, ska de nationella centralbankerna lämna metodkommentarer till de områden där standarderna inte uppfylls fullt ut.

I syfte att uppnå största möjliga täckning ska de nationella centralbankerna ange vilka kreditinstitut som har uteslutits från den rapporterande populationen samt ange skälen till att de uteslutits. Större kreditinstitut eller grupper av institut som har betydelse för den finansiella stabiliteten får inte uteslutas från den rapporterande populationen.

De insamlade uppgifterna ska konsolideras helt gränsöverskridande och sektorsövergripande. Med ”gränsöverskridande” avses inhemska bankers filialer och dotterbolag som är belägna utanför den inhemska marknaden och som ingår i de uppgifter som rapporteras av moderinstitutet och med ”sektorsövergripande” avses filialer och dotterbolag till banker som kan klassificeras som övriga finansinstitut. De konsoliderade uppgifterna ska inte inbegripa försäkringsbolag.

Konsoliderade bankuppgifter ska rapporteras separat för:

Med betydande banker enligt SSM och mindre betydande banker enligt SSM avses kreditinstitut som är etablerade i de deltagande medlemsstaterna och filialer som är etablerade i en deltagande medlemsstat av ett kreditinstitut etablerat i en icke-deltagande medlemsstat. Skillnaden mellan betydande och mindre betydande enheter som står under tillsyn anges i artikel 6.4 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 ( 6 ) och del IV i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 (ECB/2014/17) ( 7 ).

I denna artikel ska banker klassificeras som stora bankgrupper eller självständiga kreditinstitut om deras tillgångar överstiger 0,5 procent av EU-bankernas totala konsoliderade tillgångar, som medelstora banker om deras tillgångar uppgår till mellan 0,5 procent och 0,005 procent av dessa totala konsoliderade tillgångar och som små banker om deras tillgånger understiger 0,005 procent av dessa totala konsoliderade tillgångar.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

De nationella centralbankerna ska rapportera konsoliderade bankuppgifter fyra gånger per år.

Ett fullständigt dataset ska rapporteras för årsslutsuppgifter. Dessa årsvisa uppgifter ska överlämnas första gången senast den 15 april året efter utgången av det år som uppgifterna avser och ska omfatta de poster som är markerade med en asterisk (*) i bilaga II del 9 (konsoliderade bankuppgifter på årsbasis). Det fullständiga årsvisa datasetet får rapporteras senast den 15 april om uppgifterna redan finns tillgängligA. I annat fall ska det fullständiga årsvisa datasetet rapporteras senast den 15 maj året efter utgången av det år som uppgifterna avser.

Uppgifter per den 31 mars, 30 juni och 30 september ska rapporteras i början av juli, oktober respektive januari med hjälp av kvartalsmallen och ska innehålla en undergrupp av uppgifter från den övergripande årsmallen. Dessa dataserier ska rapporteras i enlighet med bilaga II del 9 (konsoliderade bankuppgifter på kvartalsbasis).

3.    Revideringspolicy

De nationella centralbankerna ska revidera de rapporterade uppgifterna enligt följande allmänna principer:

4.    Förklaringar

De nationella centralbankerna ska till ECB rapportera varje avvikelse från definitionerna och föreskrifterna i punkterna 1, 2 och 3, så att en bedömning av nationell praxis möjliggörs. De nationella centralbankerna ska förklara orsakerna bakom sådana avvikelser.

▼M3 —————

▼B

Artikel 14

Uppgifter för Internationella valutafonden (IMF)

1.    Rapporteringens omfattning

Utan att det påverkar de nationella centralbankernas skyldigheter gentemot IMF, får de nationella centralbankerna överföra kompletterande statistik över MFI:s balansräkningsposter till IMF via ECB i enlighet med nedanstående tekniska arrangemang.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

De nationella centralbankerna ska överföra MFI:s balansräkningsposter enligt del 10 i bilaga II till ECB inom ramen för den reguljära månadsöverföringen av BSI-uppgifter. Uppgifterna ska överföras med samma frekvens och tidsfrister som gäller för den reguljära rapporteringen av BSI-uppgifter till ECB, i enlighet med artikel 3.2.

Artikel 15

Statistik över andra finansförmedlare (OFI) (utom FVC)

1.    Rapporteringens omfattning

a)   Allmänt

De nationella centralbankerna ska rapportera statistik över OFI (utom FVC) i enlighet med del 11 i bilaga II. Uppgifter ska överföras separat för följande undergrupper av OFI: i) värdepappershandlare (SDD), ii) finansiella bolag med utlåningsverksamhet (FCL) och iii) övriga OFI.

Överföringen av uppgifter avseende OFI ska ske med utgångspunkt från uppgifter som i nuläget finns tillgängliga på nationell nivå. Om faktiska uppgifter inte finns tillgängliga eller inte kan sammanställas ska nationella skattningar tillhandahållas. Om den underliggande ekonomiska företeelsen finns men inte bevakas statistiskt och nationella skattningar därför inte kan tillhandahållas, får de nationella centralbankerna välja att inte rapportera tidsserien eller att rapportera den som saknad. Varje tidsserie som inte rapporteras kommer sålunda att tolkas som ”uppgifter som existerar men som inte insamlas” och ECB får göra antaganden och skattningar när den sammanställer aggregat för euroområdet. Referenspopulationen av uppgiftslämnare ska omfatta alla kategorier av OFI (utom FVC) med hemvist i medlemsstater i euroområdet – institut belägna inom landet, inbegripet dotterbolag till moderbolag belägna utanför detta land, och inhemska filialer till institut som har sitt huvudkontor utanför detta land.

Följande nyckelindikatorer och tilläggsinformation ska tillhandahållas:

b)   Flödesjusteringar

Uppgifter om flödesjusteringar får rapporteras om det förekommer betydande brott i ställningsuppgifter eller om omklassificeringar och andra justeringar genomförs. Exempelvis kan uppgifter om flödesjusteringar som sker till följd av omklassificeringar inom ramen för genomförandet av ENS 2010 rapporteras efter bästa förmåga.

Justeringar för omklassificeringar ska rapporteras i enlighet med artikel 3.1 b.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

Rapporteringsfrekvensen för uppgifter till ECB är kvartalsvis. OFI-statistik ska överföras till ECB senast sista kalenderdagen i den tredje månaden efter referensperiodens utgång eller, om den sista kalenderdagen i månaden inte är någon arbetsdag hos den nationella centralbanken, under föregående NCB-arbetsdag. I september varje år ska ECB meddela de nationella centralbankerna de exakta överföringsdagarna i form av en rapporteringskalender.

3.    Revideringspolicy

De nationella centralbankerna kan behöva revidera uppgifter som överförts under föregående kvartal. Därutöver kan revideringar av uppgifter som avser tidigare kvartal förekomma.

Följande allmänna regler ska tillämpas:

4.    Värderingsmetoder och redovisningsregler

OFI ska i sina räkenskaper tillämpa redovisningsprinciper som överensstämmer med de nationella genomförandereglerna för direktiv 86/635/EEG och övriga tillämpliga internationella standarder. Utan att det påverkar gällande bokföringspraxis i medlemsstaterna ska samtliga tillgångar och skulder rapporteras på bruttobasis för statistiska ändamål. Värderingsmetoderna framgår av de relevanta kategorierna.

5.    Förklaringar

De nationella centralbankerna ska lämna förklaringar till ECB i enlighet med del 11 avsnitt 3 i bilaga II. De nationella centralbankerna ska lämna förklaringar till större revideringar.

Artikel 16

Statistik över värdepappersemissioner

1.    Rapporteringens omfattning

De nationella centralbankerna ska rapportera statistiska uppgifter om samtliga värdepapper som har emitterats av hemmahörande i euroområdet, oavsett valuta, både nationella och internationella, i enlighet med bilaga II del 12.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

Rapporteringsfrekvensen för uppgifter till ECB är månadsvis. Statistik över värdepappersemissioner ska överföras till ECB senast fem veckor efter det månadsslut som uppgifterna avser. ECB ska i förväg meddela de nationella centralbankerna om de exakta rapporteringsdagarna i form av en rapporteringskalender.

3.    Förklaringar

De nationella centralbankerna ska lämna förklaringar till ECB i enlighet med bilaga II del 12 avsnitt 3.

Artikel 17

Statistik över MFI:s räntesatser

1.    Rapporteringens omfattning

För MIR-statistiken (statistiken över MFI:s räntesatser) ska de nationella centralbankerna rapportera aggregerad nationell månadsstatistik avseende utestående belopp och nya avtal såsom framgår av tilläggen 1 och 2 i bilaga I till förordning (EU) nr 1072/2013 (ECB/2013/34). De nationella centralbankerna ska dessutom rapportera aggregerad nationell månadsstatistik avseende nya avtal enligt bilaga II del 13.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

De statistiska uppgifterna ska rapporteras i enlighet med den årliga tidtabell som ECB tar fram och meddelar de nationella centralbankerna senast i slutet av september varje år.

3.    Undantag

De nationella centralbankerna får bevilja undantag för rapporteringen av såväl räntor som volymer i fråga om lån mot säkerhet/garanti till icke-finansiella bolag, indikatorerna 62–85 i tabellerna 3 och 4 i tillägg 2 i bilaga I till förordning (EU) nr 1072/2013 (ECB/2013/34). Dessa kan beviljas om den nationella aggregerade affärsvolymen för motsvarande post (indikatorerna 37–54) som omfattar all utlåning utgör mindre än 10 procent av den nationella aggregerade affärsvolymen av summan av all utlåning i samma storlekskategori och mindre än 2 procent av affärsvolymen för samma storlekskategori och samma tidsperiod för första räntebestämning på euroområdesnivå. Om undantag beviljas ska dessa tröskelvärden kontrolleras på årsbasis.

4.    Urval av rapporterande population och uppräkning

I fall där MIR-rapporteringen de facto uppgår till mindre än 100 procent på grund av att man använder ett urval, ska de nationella centralbankerna välja ut och upprätthålla urvalet samt göra en uppräkning av volymerna på de nya avtalen så att 100 procents täckning uppnås enligt bilaga II del 14. Om undantag beviljas enligt artikel 4 i förordning (EU) nr 1072/2013 (ECB/2013/34) eller enligt punkt 3 i denna artikel, ska de uppgifter som rapporteras varje kvartal skrivas fram till de månadsperioder där värden saknas med hjälp av lämpliga statistiska skattningsmetoder för att beakta trender eller säsongvariationer.

5.    Revideringspolicy

De nationella centralbankerna kan behöva revidera uppgifterna avseende föregående referensmånad. Revideringar kan även förekomma till följd av t.ex. misstag, omklassificeringar, förbättrade rapporteringsförfaranden etc. som avser uppgifter före den föregående referensmånaden.

Följande allmänna regler ska tillämpas:

▼M3

Artikel 17a

Statistik över balansräkningsposter och räntor avseende enskilda monetära finansinstitut

1.    Rapporteringens omfattning

De nationella centralbankerna ska rapportera individuell BSI- och MIR-statistik som de samlar in i enlighet med förordningarna (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) och (EU) nr 1072/2013 (ECB/2013/34) för vissa enskilda kreditinstitut i euroområdet i enlighet med tabellerna 1, 2 och 3 i bilaga II del 15A. Sammansättningen av panelen med kreditinstitut i euroområdet som omfattas av rapporteringen bestäms av ECB-rådet och meddelas den rapporterande nationella centralbanken. Panelen omfattar även grupper av homogena kreditinstitut (t.ex. kooperativa kreditinstitut eller sparbanker) för vilka uppgifter lämnas på aggregerad basis. ECB får sprida dessa uppgifter inom Eurosystemet i enlighet med förordning (EG) nr 2533/98.

ECB-rådet, baserat på statistikkommitténs ställningstagande om de statistiska och administrativa konsekvenserna av rapporteringen, ska fatta beslut om alla ändringar av informationsutbytet, inklusive förändringar av panelens sammansättning. Sådana beslut ska meddelas den rapporterande nationella centralbanken.

Panelens sammansättning kan också omfattas av mindre viktiga ändringar i följande fall:

ECB-rådet delegerar härmed till ECB:s direktion att fatta beslut om sådana mindre viktiga ändringar av panelens sammansättning. Direktionen får fatta beslut om att underdelegera sin behörighet till en direktionsledamot. Beslutet om sådana mindre viktiga ändringar ska baseras på råd från ECB:s generaldirektorat för statistik i samarbete med de berörda nationella centralbankernA. ECB-rådet ska regelbundet informeras om sådana ändringar.

▼M4

De nationella centralbankerna ska göra nödvändiga ändringar av informationen i RIAD när panelens sammansättning påverkas.

▼M3

Rapporteringsordningen för enskilda balansräkningsposter ska omfatta utestående belopp vid månadens respektive kvartalets utgång (stockar) samt, för vissa indikatorer, ytterligare serier som omfattar avbrott i utestående belopp som inte orsakas av transaktioner (nedan kallade underordnade serier). För lån ska ytterligare information om nettoflöden av värdepapperiserade eller överförda lån rapporteras. Vad gäller individuell MIR-statistik ska överföringen omfatta månadsräntor på utestående belopp samt nya avtal med motsvarande volymer för de nya avtalen. Kraven avser eurodenominerad inlåning och utlåning i förhållande till hushåll och icke-finansiella företag som är hemmahörande i euroområdet. För mer information om rapporteringskraven, se bilaga II del 15a.

För rapportering av uppgifter som avser grupper av kreditinstitut ska följande bestämmelser gälla:

Samtliga poster är obligatoriska, men särskilda bestämmelser gäller för rapportering av underordnade serier, enligt bilaga II del 15a.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

De nationella centralbankerna ska rapportera dessa statistiska uppgifter i enlighet med den årliga tidtabell som ECB tar fram och meddelar de nationella centralbankerna senast i slutet av september varje år.

3.    Revideringspolicy

När revideringar lämnas in i samband med individuell BSI- och MIR-statistik ska de nationella centralbankerna tillämpa samma strategi som de gör vid överföring av aggregerade uppgifter, i enlighet med artiklarna 3.3 och 17.5 i denna riktlinje.

4.    Kontroller av uppgifternas interna konsistens

Innan uppgifterna överförs till ECB ska de nationella centralbankerna kontrollera deras interna konsistens i enlighet med de kontroller som har fastställts och upprätthållits av ECB.

5.    Rapportering av information om nationella särdrag samt ovanliga dataset

De nationella centralbankerna ska rapportera alla uppgifter som behövs för att underlätta validering och analys av de rapporterade uppgifternA. De nationella centralbankerna ska särskilt lämna uppgifter om

De nationella centralbankerna ska i första hand lämna denna information i samband med att uppgifterna överförs och under alla förhållanden innan produktionen av uppgifter avslutas. ECB ska hantera den information som lämnats med vederbörlig hänsyn till tillämpliga sekretessregler.

▼B

Artikel 18

Betalningsstatistik

1.    Rapporteringens omfattning

De nationella centralbankerna ska till ECB rapportera uppgifter om betalningsstatistik i enlighet med bilaga III till förordning (EU) nr 1409/2013 (ECB/2013/43) och del 16 i bilaga II till denna riktlinje. Detta ska bland annat omfatta följande:

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

Serierna som hänför sig till föregående kalenderår ska rapporteras årligen till ECB senast i slutet av maj. Indikatorer i förordning (EU) nr 1409/2013 (ECB/2013/43) ska rapporteras på årsbasis. De ytterligare uppgifter som begärs i bilaga II del 16 får rapporteras på månads-, kvartals- eller årsbasis, i enlighet med specifikationen i relevant tabell.

När det gäller de tabeller i denna riktlinje där det saknas faktiska uppgifter ska de nationella centralbankerna antingen begära relevant ytterligare information från uppgiftslämnarna eller också använda skattningar eller preliminära uppgifter. Vilken metod som ska användas för dessa skattningar ska fastställas av respektive nationell centralbank med hänsyn till nationella särdrag. I tillämpliga fall ska de nationella centralbankerna lämna förklaringar för att klargöra vilken metod som har använts.

3.    Revideringspolicy

När de rapporterade uppgifterna revideras ska de nationella centralbankerna tillämpa följande allmänna regler:

4.    Förklaringar

De nationella centralbankerna ska lämna förklaringar till ECB där de ingående förklarar avvikelser från rapporteringskraven och strukturella brott samt visar hur detta påverkar uppgifterna.

Artikel 19

Statistik över investeringsfonders (IF) tillgångar och skulder

1.    Rapporteringens omfattning

a)   Allmänt

De nationella centralbankerna ska rapportera statistik över investeringsfonders tillgångar och skulder i enlighet med bilaga II del 17 för var och en av följande delsektorer, som klassificeras efter typ av investeringar: aktiefonder, obligationsfonder, blandfonder, fastighetsfonder, hedgefonder och övriga fonder. Var och en av dessa delsektorer ska sedan delas upp ytterligare efter öppna och slutna fonder, dvs. efter typ av investeringsfond. När det gäller investeringsfonder uppdelade efter typ av investeringar, ska investeringsfonder som huvudsakligen placerar i investeringsfonders aktier eller andelar (dvs. fonder-i-fonder) inordnas i den kategori av fonder i vilken de huvudsakligen placerar.

Dessa krav gäller stockuppgifter vid månadsslut och kvartalsslut, månads- och kvartalsvisa flödesjusteringar samt månadsvisa uppgifter om nyemission/försäljning och inlösen av aktier/andelar i investeringsfonder.

▼M4

Samtliga stockuppgifter vid månadsslut och månadsvisa flödesjusteringar samt månadsvisa uppgifter om nyemission/försäljning och inlösen av aktier/andelar i investeringsfonder ska också rapporteras för i) delsektorn börshandlade fonder (ETF), som en ”varav”-post av ”totala fonder”, och ii) med start för referensperioden december 2018, separat för investeringsfonder som är företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och investeringsfonder som inte är fondföretag för varje delsektor av investeringsfonder efter typ av investering. För uppgifterna om investeringsfonder som är eller inte är fondföretag får de nationella centralbankerna rapportera uppgifter efter bästa förmåga under det första rapportingsåret, dvs. referensperioden december 2018 till referensperioden november 2019.

I de fall där uppgifter är tillgängliga, inbegripet uppgifter i form av välgrundade skattningar, ska stockuppgifter vid kvartalsslut och kvartalsvisa flödesjusteringar samt även kvartalsvisa uppgifter om nyemission/försäljning och inlösen av aktier/andelar i investeringsfonder även rapporteras för delsektorn private equity-fonder (inbegripet riskkapitalfonder) som en ”varav”-post av ”totala fonder”.

▼B

b)   Flödesjusteringar

De nationella centralbankerna ska rapportera separata uppgifter till ECB om justeringar för omvärderingar på grund av pris- och valutakursförändringar samt justeringar för omklassificeringar såsom anges i bilaga II del 17 och i enlighet med bilaga IV.

Finansiella transaktioner och därmed justeringar ska beräknas i enlighet med ENS 2010 och denna form av beräkning ska benämnas ”ENS 2010-metoden”. De nationella centralbankerna får göra avsteg från ENS 2010 på grund av avvikande nationell praxis i enlighet med förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38). Om uppgifter värdepapper för värdepapper finns tillgängliga får omvärderingsjusteringar beräknas i enlighet med en gemensam metod för Eurosystemet, dvs. metoden för härledning av flöden i enlighet med bilaga IV del 4.

c)   Innehavaraktier

Om de uppgifter om innehavaraktier som rapporteras av IF, MFI och/eller OFI i enlighet med bilaga I till förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38) är ofullständiga eller ännu inte tillgängliga, ska de nationella centralbankerna tillhandahålla uppgifter om innehavaraktier i form av välgrundade skattningar enligt den geografiska och sektorvisa uppdelning som framgår av bilaga II del 17 tabell 1.

d)   Uppdelning av motpartssektorn ”Försäkringsbolag och pensionsinstitut” i två motpartssektorer – ”försäkringsbolag” och ”pensionsinstitut”

I de fall där uppgifter är tillgängliga, inbegripet uppgifter i form av välgrundade skattningar, och inte bedöms som obetydliga, ska de nationella centralbankerna rapportera separata uppgifter om motpartssektorernas försäkringsbolag och pensionsinstitut på kvartalsbasis, i enlighet med tabell 1 i del 17 i bilaga II.

e)   Börshandlade fonder uppdelade efter syntetiska och fysiska börshandlade fonder

Stockuppgifter vid månadsslut och månadsvisa flödesjusteringar ska krävas in för börshandlade fonder uppdelade efter syntetiska och fysiska börshandlade fonder så snart Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har angett en lämplig definition för denna uppdelning. ECB ska regelbundet kontrollera om det finns en sådan definition samt när så är lämpligt utfärda den rapporteringsordning som krävs.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

De nationella centralbankerna ska till ECB rapportera månatliga och kvartalsvisa uppgifter avseende investeringsfonder före stängningsdags den tjugoåttonde arbetsdagen efter utgången av den månad/det kvartal som uppgifterna avser.

3.    Revideringspolicy

Följande allmänna regler ska gälla för revideringar av månadsvisa och kvartalsvisa uppgifter:

4.    Undantag och uppräkning

För att säkerställa kvaliteten på euroområdets statistik över investeringsfonder ska de nationella centralbankerna, om de beviljar undantag för de minsta investeringsfonderna i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38) räkna upp till 100 procents täckning för dessa investeringsfonder när de månads- och kvartalsvis sammanställer och rapporterar uppgifter om investeringsfonderna till ECB.

De nationella centralbankerna får välja ett förfarande för uppräkning till 100 procent, förutsatt att förfarandet uppfyller följande minimistandarder:

Enligt artikel 8.2 i förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38) får undantag beviljas för sådana investeringsfonder som på grund av nationella redovisningsregler värderar sina tillgångar mer sällan än kvartalsvis. Trots att sådana undantag existerar ska de månads- och kvartalsvisa uppgifterna om investeringsfonder som de nationella centralbankerna rapporterar till ECB alltid inkludera uppgifter avseende dessa investeringsfonder.

5.    Härledning av aggregerade uppgifter

De nationella centralbankerna ska härleda aggregerade kvartalsvisa uppgifter om tillgångar och skulder i delsektorerna för investeringsfonderna enligt tabell 1 i bilaga II del 17 i enlighet med följande:

Detta ska även gälla om de nationella centralbankerna månadsvis samlar in uppgifter om investeringsfonders tillgångar och skulder i enlighet med artikel 5.2 i förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38).

6.    Skattning av månadsvisa uppgifter

I enlighet med artikel 5.1 b i förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38) ska de nationella centralbankerna månadsvis insamla uppgifter om av investeringsfonderna utgivna aktier/andelar. Under referensmånader som inte är den sista månaden i kvartalet ska de nationella centralbankerna skatta månadsvisa uppgifter för investeringsfonders tillgångar och skulder andra än utgivna aktier/andelar i investeringsfonder, baserat på de insamlade månads- och kvartalsvisa uppgifterna, om inte uppgifter samlas in månadsvis i enlighet med artikel 5.2 i förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38).

I möjligaste mån ska de nationella centralbankerna göra skattningar för varje enskild investeringsfond. Alternativt kan de nationella centralbankerna göra skattningar efter olika delsektorer för investeringsfonder eller uppmana ECB att göra skattningarna. I det senare fallet får ECB begära ytterligare information som t.ex. uppgifter fond för fond eller värdepapper för värdepapper.

7.    Värderingsmetoder och redovisningsregler

Värderings- och redovisningsreglerna i förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38) ska också gälla när de nationella centralbankerna rapporterar uppgifter om investeringsfonder till ECB. För poster som är föremål för upplupen ränta ska dock följande regler tillämpas:

8.    Förklaringar

De nationella centralbankerna ska förklara orsakerna bakom större revideringar. Därutöver ska de nationella centralbankerna förse ECB med förklaringar till justeringar för omklassificering. De nationella centralbankerna ska också tillhandahålla förklaringar avseende sådana revideringar som framgår av artikel 19.3 c.

9.    Grupprapportering

Enligt artikel 4.3 i förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38) får de nationella centralbankerna tillåta att investeringsfonder rapporterar sina tillgångar och skulder som en grupp, förutsatt att detta leder till resultat som liknar rapportering fond för fond. Investeringsfonder som rapporterar som grupp ska tillhöra samma delsektor, t.ex. slutna fastighetsfonder eller öppna fastighetsfonder.

Artikel 20

Statistik över FVC:s tillgångar och skulder

1.    Rapporteringens omfattning

De nationella centralbankerna ska sammanställa och rapportera separat aggregerad statistik över FVC:s tillgångar och skulder i enlighet med bilaga II del 18. Uppgifter ska lämnas för följande fyra undergrupper: a) FVC som deltar i traditionell värdepapperisering, b) FVC som deltar i syntetisk värdepapperisering, c) FVC som deltar i försäkringsrelaterad värdepapperisering samt d) övriga FVC.

Dessa krav gäller för uppgifter om utestående belopp, finansiella transaktioner och av- och nedskrivningar som tillhandahålls kvartalsvis.

De nationella centralbankerna ska överlämna uppgifter om avskrivningar/nedskrivningar till ECB efter bästa förmåga.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

De nationella centralbankerna ska till ECB kvartalsvis rapportera uppgifter om FVC:s utestående belopp, finansiella transaktioner och av- och nedskrivningar per stängningsdags den tjugoåttonde arbetsdagen efter utgången av det kvartal som uppgifterna avser.

3.    Revideringspolicy

Följande allmänna regler ska gälla för revideringar av kvartalsvisa uppgifter:

4.    Sammanställningsmetoder

För att uppfylla de rapporteringskrav om statistiska uppgifter som FVC är befriade från enligt artikel 5.1 c i förordning (EU) nr 1075/2013 (ECB/2013/40), ska de nationella centralbankerna efter samråd med ECB, med beaktande av förutsättningarna på de relevanta marknaderna och förekomsten av andra statistiska, offentliga eller tillsynsrelaterade uppgifter, besluta om det mest ändamålsenliga sättet för att sammanställa uppgifter över FVC:s tillgångar och skulder.

5.    Uppgiftskällor och kvalitetsstandarder

Om nationella centralbanker härleder uppgifter om FVC:s tillgångar och skulder från andra statistiska datakällor, från offentliga källor som t.ex. säljprospekt eller rapporter till investerarna, eller från tillsynskällor, ska de kvalitetsstandarder som beskrivs nedan följas.

Uppgifter som identifieras som huvudserier i del 18 i bilaga II till denna riktlinje ska omfattas av höga kvalitetskrav, jämförbara med uppgifter som rapporteras direkt av FVC enligt bilaga I till förordning (EU) nr 1075/2013 (ECB/2013/40). Uppgifter som identifieras som icke-huvudserier i del 18 i bilaga II till denna riktlinje får skattas enligt lägre kvalitetskrav, t.ex. med hjälp av interpoleringar och extrapoleringar, om uppgifter samlas in från offentliga eller tillsynsrelaterade källor mer sällan än kvartalsvis eller senare än den tjugoåttonde arbetsdagen efter referensperiodens utgång.

Om uppgifter inte rapporteras direkt av FVC enligt artikel 5.1 c i förordning (EU) nr 1075/2013 (ECB/2013/40), ska uppgifternas kvalitet kontrolleras av den nationella centralbanken utifrån den information som framgår av årsredovisningen. De nationella centralbankerna ska lämna resultatet av kvalitetskontrollen till ECB före september månads utgång varje år eller snarast möjligt när nationell lagstiftning och administrativ praxis i den medlemsstat där FVC har hemvist tillåter. Om kontroller mellan de kvartalsvis härledda uppgifterna och uppgifterna i årsredovisningen visar att de höga kvalitetskraven ej uppnås ska den nationella centralbanken vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppgifterna ska uppnå de ställda kvalitetskraven, inklusive eventuell direktrapportering av uppgifterna enligt förordning (EU) nr 1075/2013 (ECB/2013/40).

Om nationella centralbanker härleder uppgifter om FVC:s tillgångar och skulder från tillsynskällor ska de säkerställa att dessa källor i tillräcklig utsträckning överensstämmer med de statistiska koncept och definitioner som rapporteringskraven för FVC är uppbyggda kring. Detsamma gäller för uppgifter som härleds från andra statistikkällor.

Om CSDB eller någon annan värdepappersdatabas används som källa för uppgifter om emissioner av FVC:s skuldebrev ska de nationella centralbankerna övervaka uppgifternas täckning och kvalitet på årsbasis. De nationella centralbankerna ska lämna resultatet av kvalitetskontrollerna till ECB före februari månads utgång, med uppgifterna per slutet av december föregående år som referens. Om indikatorerna för täckning och kvalitet visar att de höga kvalitetskraven ej uppnås, ska den nationella centralbanken vidta nödvändiga åtgärder så att de ställda kvalitetskraven uppnås, inklusive eventuell direktinsamling av uppgifterna enligt förordning (EU) nr 1075/2013 (ECB/2013/40).

▼M4 —————

▼B

7.    Undantag och uppräkning

▼M4

Om de nationella centralbankerna sammanställer uppgifter om FVC:s tillgångar och skulder direkt från FVC, och i tillämpliga fall baserat på uppgifter som rapporteras av inhemska MFI enligt förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33), och om de nationella centralbankerna beviljar undantag för FVC i enlighet med artikel 5.1 b i förordning (EU) nr 1075/2013 (ECB/2013/40), ska de nationella centralbankerna räkna upp till 100 procents täckning för alla FVC när de sammanställer kvartalsvisa uppgifter om FVC:s tillgångar och skulder som rapporteras till ECB avseende utestående belopp, finansiella transaktioner samt av- och nedskrivningar.

▼B

Om nationella centralbanker sammanställer uppgifter om FVC:s tillgångar och skulder från andra statistiska, offentliga eller tillsynsrelaterade uppgiftskällor får de basera sin sammanställning på ett urval av FVC förutsatt att dessa företag står för minst 95 procent av de samlade utestående tillgångarna för referenspopulationen av FVC i den berörda medlemsstaten såsom denna ser ut enligt förteckningen över FVC. De nationella centralbankerna ska räkna upp till 100 procents täckning när de sammanställer kvartalsvisa uppgifter om FVC:s tillgångar och skulder som rapporteras till ECB avseende utestående belopp, finansiella transaktioner samt av- och nedskrivningar.

8.    Förklaringar

De nationella centralbankerna ska förklara orsakerna bakom större revideringar samt sådana revideringar som görs enligt artikel 20.3 b för ECB.

Artikel 21

Statistik över MFI-utlåning till icke-finansiella bolag uppdelat efter näringsgren

1.    Rapporteringens omfattning

Om det finns tillgängliga uppgifter om MFI-utlåning till inhemska icke-finansiella bolag samt MFI-utlåning till andra icke-finansiella bolag i medlemsstaterna i euroområdet, ska de nationella centralbankerna rapportera dessa uppgifter till ECB, uppdelat efter näringsgren i överensstämmelse med unionens statistiska näringsgrensindelning (NACE Rev. 2) enligt bilaga II del 19.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

De nationella centralbankerna ska till ECB rapportera kvartalsvisa uppgifter före stängningsdags den tjugoåttonde arbetsdagen efter utgången av det kvartal som uppgifterna avser.

3.    Revideringspolicy

De nationella centralbankerna ska rapportera om revideringar enligt följande principer:

4.    Förklaringar

De nationella centralbankerna ska till ECB rapportera om varje signifikant förändring i de nationella definitioner och klassifikationer som används och förklara orsakerna bakom större revideringar, när detta är tillämpligt. De nationella centralbankerna ska också lämna information om större omklassificeringar inom MFI-sektorn samt, om detta är tillgängligt, större omklassificeringar av icke-finansiella bolag i de NACE Rev. 2-uppdelningar som har överförts.

Artikel 22

Statistik över MFI:s kreditlinjer

1.    Rapporteringens omfattning

De nationella centralbankerna ska sammanställa och rapportera aggregerad statistik över MFI:s kreditlinjer som beviljats inhemska enheter samt MFI:s kreditlinjer som beviljats andra icke-inhemska enheter i euroområdet, uppdelat efter institutionell sektor, i enlighet med bilaga II del 20.

MFI:s kreditlinjer ska ha samma betydelse som ”outnyttjade kreditmöjligheter”, som klassificeras som ”medelrisktyp”, ”medel-/lågrisktyp” och ”lågrisktyp”, i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013. De nationella centralbankerna ska tillämpa denna definition efter bästa förmåga och om en annan nationell definition tillämpas för kreditlinjer får de använda sig av den nationella definitionen vid rapporteringen, men ska eftersträva en harmoniserad sammanställning av uppgifter om MFI:s kreditlinjer för att öka jämförbarheten mellan länderna på längre sikt.

De nationella centralbankerna ska beräkna sektoruppdelningar och överföra dem till ECB. Om sådana sektoruppdelningar inte samlas in på nationell nivå, kan de nationella centralbankerna antingen begära sådan ytterligare information från uppgiftslämnarna eller också skatta sektoruppdelningarna med den information som är tillgänglig på nationell nivå från andra källor.

De nationella centralbankerna ska överlämna uppgifter om statistiska omklassificeringar till ECB efter bästa förmåga.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

De nationella centralbankerna ska rapportera uppgifterna till ECB kvartalsvis. Kvartalsvisa uppgifter om utestående belopp och omklassificeringsjusteringar ska rapporteras till ECB före stängningsdags den tjugoåttonde arbetsdagen efter utgången av det kvartal som uppgifterna avser.

3.    Revideringspolicy

De nationella centralbankerna ska rapportera om revideringar enligt följande principer:

4.    Förklaringar

De nationella centralbankerna ska förklara orsakerna bakom större revideringar för ECB.

Artikel 23

Statistik över centrala motparters tillgångar och skulder

1.    Rapporteringens omfattning

De nationella centralbankerna ska sammanställa och rapportera separat aggregerad statistik över centrala motparters tillgångar och skulder i enlighet med bilaga II del 21.

Med centrala motparter avses vid denna statistikrapportering sådana enheter som har identifierats som centrala motparter av Esma och som utgör ”andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut” (S.125) eller ”finansiella servicebolag” (S.126) enligt klassificeringen av institutionella sektorer i kapitel 23 i ENS 2010.

Centrala motparter som har identifierats av Esma och som enligt ENS 2010 klassificeras inom den institutionella sektorn ”monetära finansinstitut (MFI)” ska inte omfattas av denna statistikrapportering.

2.    Lägsta tröskelvärde för obligatorisk rapportering

De nationella centralbankerna ska rapportera uppgifter till ECB på obligatorisk basis med utgångspunkt från följande tröskelvärden:

Om tröskelvärdet uppfylls av en eller flera celler som är markerade med ”R”, ska samtliga celler som är markerade med ”R” rapporteras, oberoende av deras faktiska balansräkningsvärde.

Om tröskelvärdet uppfylls av en eller flera celler som är markerade med ”NR”, ska samtliga celler som är markerade med ”NR” rapporteras, oberoende av deras faktiska balansräkningsvärde.

Om inget av tröskelvärdena a) eller b) är uppfyllda, ska de nationella centralbankerna lämna uppgifter till ECB om de centrala motparternas balansräkningar på frivillig basis. Om de nationella centralbankerna väljer att inte rapportera på frivillig basis, ska de åtminstone årligen kontrollera huruvida dessa tröskelvärden inte är uppfyllda.

3.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

De nationella centralbankerna ska rapportera uppgifterna till ECB kvartalsvis. Kvartalsvisa uppgifter om utestående belopp och omklassificeringsjusteringar ska rapporteras till ECB före stängningsdags den tjugoåttonde arbetsdagen efter utgången av det kvartal som uppgifterna avser.

4.    Revideringspolicy

De nationella centralbankerna ska rapportera om revideringar enligt följande principer:

5.    Förklaringar

De nationella centralbankerna ska förklara orsakerna bakom större revideringar för ECB.

▼M4 —————

▼M5

Artikel 26

Statistik om pensionsinstitut (PI)

1.    Vilka uppgifter som ska rapporteras fram t.o.m. fjärde kvartalet 2019

a)   Allmänt

De nationella centralbankerna ska rapportera statistik om pensionsinstitut till ECB fram t.o.m. fjärde kvartalet 2019 enligt vad som föreskrivs i punkterna 1–5 i denna artikel och i enlighet med bilaga II del 22. Överföringen av uppgifter avseende pensionsinstitut ska ske med utgångspunkt från uppgifter som i nuläget finns tillgängliga på nationell nivå. Om faktiska uppgifter inte finns tillgängliga ska de skattas efter bästa förmåga.

Den uppgiftslämnande populationen ska omfatta pensionsinstitut med hemvist i euroområdets medlemsstater.

b)   Utestående belopp och finansiella transaktioner

De nationella centralbankerna ska rapportera utestående belopp vid slutet av referensperioden och finansiella transaktioner under kvartalet, beräknat i enlighet med ENS 2010.

▼M2

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

Rapporteringsfrekvensen för uppgifter till ECB är kvartalsvis. PI-statistik som beskrivs i punkt 1 a ska rapporteras till ECB inom 80 kalenderdagar efter referenskvartalets utgång. Senast i september varje år ska ECB meddela de nationella centralbankerna de exakta överföringsdagarna i form av en rapporteringskalender.

▼B

3.    Revideringspolicy

De nationella centralbankerna kan behöva revidera uppgifter som överförts under föregående kvartal. Därutöver kan revideringar av uppgifter som avser tidigare kvartal förekomma.

Följande allmänna regler ska tillämpas:

4.    Värderingsmetoder och/eller redovisningsregler

Utan att det påverkar gällande bokföringspraxis i medlemsstaterna ska samtliga tillgångar och skulder rapporteras på bruttobasis för statistiska ändamål. Värderingsmetoderna ska vara i linje med ENS 2010. I princip måste tillgångar och skulder värderas med användning av löpande marknadspriser vid den tidpunkt balansräkningen avser. Inlåning och utlåning ska rapporteras med utestående kapitalbelopp vid kvartalets utgång.

5.    Förklaringar

De nationella centralbankerna ska till ECB lämna förklaringar som inbegriper uppgiftskällor, system för uppgiftsinsamling, sammanställningsförfarande, rättslig ram, avvikelser från ECB:s rapporteringsanvisningar och rapporterande population. De nationella centralbankerna ska lämna förklaringar till större revideringar och i synnerhet till brott i historiska serier.

▼M5

6.    Rapporteringens omfattning i enlighet med förordning (EU) 2018/231 (ECB/2018/2)

a)   Allmänt

Enligt förordning (EU) 2018/231 (ECB/2018/2) ska de nationella centralbankerna rapportera statistik om pensionsinstitutens tillgångar och skulder till ECB tillsammans med uppgifter om antalet medlemmar i pensionssystemen i enlighet med vad som framgår av punkterna 6–15 i denna artikel och i enlighet med del 24 i bilaga II till denna riktlinje. Denna rapporteringsskyldighet ska omfatta stockuppgifter vid kvartalsslut och kvartalsvisa flödesjusteringar av pensionsinstitutens tillgångar och skulder samt årsvisa uppgifter om antalet medlemmar. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12.2 i förordning (EU) 2018/231 (ECB/2018/2) börjar den första rapporteringen enligt förordning (EU) 2018/231 (ECB/2018/2) med kvartalsvisa uppgifter om tillgångar för tredje kvartalet 2019 och årsvisa uppgifter om skulder och antal medlemmar i pensionssystemen avseende 2019.

b)   Flödesjusteringar

De nationella centralbankerna ska rapportera separata uppgifter till ECB om justeringar för omvärderingar (som omfattar både pris- och valutakursförändringar) samt justeringar för omklassificeringar, i enlighet med del 24 i bilaga II och i enlighet med bilaga IV.

Finansiella transaktioner, inbegripet justeringar, ska beräknas i enlighet med ENS 2010.

De nationella centralbankerna får göra avsteg från ENS 2010 på grund av avvikande nationell praxis vid tillämpningen av artikel 5 b och 5 c i förordning (EU) 2018/231 (ECB/2018/2). Om uppgifter tillgång för tillgång finns tillgängliga får omvärderingsjusteringar beräknas i enlighet med en gemensam metod för Eurosystemet, dvs. metoden för härledning av flöden i enlighet med del 7 i bilaga IV.

Approximeringar av finansiella transaktioner som avser skulder får beräknas i enlighet med del 7 i bilaga IV.

7.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

a)

De nationella centralbankerna ska till ECB rapportera kvartalsvisa uppgifter före stängningsdags den tionde arbetsdagen efter den tidsfrist som framgår av artikel 8.1 i förordning (EU) 2018/231 (ECB/2018/2). Under en övergångsperiod som omfattar rapporteringen av uppgifter avseende tredje kvartalet 2019, fjärde kvartalet 2019 och första kvartalet 2020 förlängs denna tidsfrist till den trettiofemte arbetsdagen efter ovannämnda tidsfrist för referensperioden tredje kvartalet 2019, till den trettionde arbetsdagen efter ovannämnda tidsfrist för referensperioden fjärde kvartalet 2019 och till den tjugofemte arbetsdagen efter ovannämnda tidsfrist för referensperioden första kvartalet 2020.

b)

De nationella centralbankerna ska rapportera årsvisa uppgifter till ECB före stängningsdags den tionde arbetsdagen efter den tidsfrist som framgår av artikel 8.2 i förordning (EU) 2018/231 (ECB/2018/2). Under en övergångsperiod som omfattar den första rapporteringen av årsvisa uppgifter avseende 2019 förlängs denna tidsfrist till den trettiofemte arbetsdagen efter ovannämnda tidsfrist.

c)	Senast i september varje år ska ECB meddela de nationella centralbankerna de exakta överföringsdagarna i form av en rapporteringskalender.

d)	Vid sin första rapportering av kvartalsvisa uppgifter till ECB ska de nationella centralbankerna lämna uppgifter om utestående belopp. Flödesjusteringar ska rapporteras efter bästa förmåga.

8.    Revideringspolicy

Följande allmänna regler ska gälla för revideringar av kvartalsvisa och årliga uppgifter:

9.    Undantag och uppräkning

För att säkerställa kvaliteten på statistiken över pensionsinstitut ska de nationella centralbankerna, om de beviljar undantag för de minsta pensionsinstituten i enlighet med artikel 7.1 i förordning (EU) 2018/231 (ECB/2018/2), räkna upp till 100 procents täckning för de kvartalsvisa uppgifterna om pensionsinstitut som rapporteras till ECB.

De nationella centralbankerna får välja ett förfarande för uppräkning till 100 procents täckning på grundval av de uppgifter som samlas in i enlighet med artikel 7.1 a–d i förordning (EU) 2018/231 (ECB/2018/2).

10.    Härledning av aggregerade uppgifter för värdepapper

De nationella centralbankerna ska härleda aggregerade kvartalsvisa uppgifter om tillgångar och skulder för pensionsinstitut enligt tabellerna 1a–1c i bilaga II del 24 enligt följande:

11.    Uppdelning av innehav av aktier/andelar i investeringsfonder efter huvudsakligt investeringsmål

De nationella centralbankerna ska till ECB rapportera de bästa skattningarna av pensionsinstitutens innehav av aktier/andelar i investeringsfonder, uppdelat efter huvudsakligt investeringsmål (dvs. obligationsfonder, aktiefonder, blandfonder, fastighetsfonder, hedgefonder och övriga fonder). Dessa uppgifter får härledas genom sammanlänkning av den information som tillhandahålls värdepapper för värdepapper i enlighet med förordning (EU) 2018/231 (ECB/2018/2) med den information som härleds från CSDB som referensdatabas.

Om innehavet av aktier/andelar i investeringsfonder inte finns i CSDB, ska de nationella centralbankerna skatta de uppgifter som saknas eller använda alternativa källor för att härleda uppgifterna.

12.    Rapportering av kvartalsvisa estimat för skulder

De nationella centralbankerna ska överföra kvartalsvisa estimat för pensionsinstitutens skulder till ECB som härletts i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EU) 2018/231 (ECB/2018/2).

13.    Värderingsmetoder och/eller redovisningsregler

Värderingsmetoderna enligt ENS 2010 och/eller redovisningsreglerna i artikel 6 i förordning (EU) 2018/231 (ECB/2018/2) ska också gälla när de nationella centralbankerna rapporterar uppgifter om pensionsinstitut till ECB.

14.    Förklaringar

De nationella centralbankerna ska förklara orsakerna bakom större revideringar samt sådana revideringar som görs utanför de reguljära produktionsperioderna som framgår av punkt 8 c i denna artikel. Därutöver ska de nationella centralbankerna förse ECB med förklaringar till justeringar för omklassificering.

15.    Sammanställningsmetod

De nationella centralbankerna ska samla in uppgifter från alla pensionsinstitut med hemvist i deras medlemsstat i enlighet med artikel 2.1 i förordning (EU) 2018/231 (ECB/2018/2).

▼M2

Artikel 26a

Statistik över försäkringsbolag (FB)

1.    Rapporteringens omfattning

a)   Allmänt

De nationella centralbankerna ska rapportera statistiska uppgifter om försäkringsbolags tillgångar och skulder samt uppgifter om premier, krav och kommissioner i enlighet med bilaga II del 23. Information ska lämnas för följande typer av försäkringsbolag: livförsäkringsbolag, skadeförsäkringsbolag, försäkringsbolag med blandad verksamhet samt återförsäkringsbolag. Denna rapporteringsskyldighet ska omfatta stockuppgifter vid kvartalsslut och kvartalsvisa flödesjusteringar för försäkringsbolags tillgångar och skulder samt årsvisa uppgifter om premier, krav och kommissioner.

Tilläggsinformation ska överföras som memorandumposter av länder där denna information finns tillgänglig, inbegripet uppgifter i form av välgrundade skattningar, i enlighet med bilaga II del 23.

b)   Flödesjusteringar

De nationella centralbankerna ska rapportera separata uppgifter till ECB om justeringar för omvärderingar (som omfattar såväl pris- som valutakursförändringar) samt justeringar för omklassificeringar såsom anges i bilaga II del 23 och i enlighet med bilaga IV.

Finansiella transaktioner, inbegripet justeringar, ska beräknas i enlighet med ENS 2010.

De nationella centralbankerna får göra avsteg från ENS 2010 på grund av avvikande nationell praxis i enlighet med förordning (EU) nr 1374/2014 (ECB/2014/50). Om uppgifter tillgång för tillgång finns tillgängliga får omvärderingsjusteringar beräknas i enlighet med en gemensam metod för Eurosystemet, dvs. metoden för härledning av flöden i enlighet med bilaga IV del 6.

Approximeringar av finansiella transaktioner som avser skulder får beräknas i enlighet med bilaga IV del 6.

2.    Rapporteringsfrekvens och tidsfrister

De nationella centralbankerna ska till ECB rapportera kvartalsvisa uppgifter avseende försäkringsbolag före stängningsdags den tionde arbetsdagen efter den tidsfrist som anges för kvartalsvisa uppgifter i artikel 8 i förordning (EU) nr 1374/2014 (ECB/2014/50). Under en övergångsperiod som omfattar rapporteringen av de tre första kvartalen 2016 förlängs denna tidsfrist till den trettionde arbetsdagen efter ovannämnda tidsfrist för referensperioden första kvartalet 2016, till den tjugofemte arbetsdagen efter ovannämnda tidsfrist för referensperioden andra kvartalet 2016 och till den tjugonde arbetsdagen efter ovannämnda tidsfrist för referensperioden tredje kvartalet 2016.

De nationella centralbankerna ska till ECB rapportera årsvisa uppgifter avseende försäkringsbolag före stängningsdags den tionde arbetsdagen efter den tidsfrist som anges för årsvisa uppgifter i artikel 8 i förordning (EU) nr 1374/2014 (ECB/2014/50).

Senast i september varje år ska ECB meddela de nationella centralbankerna de exakta överföringsdagarna i form av en rapporteringskalender.

Vid sin första rapportering av kvartalsvisa FB-uppgifter till ECB ska de nationella centralbankerna vara skyldiga att lämna uppgifter om utestående belopp. Flödesjusteringar ska rapporteras efter bästa förmåga.

3.    Revideringspolicy

Följande allmänna regler ska gälla för revideringar av kvartalsvisa och årliga uppgifter:

4.    Undantag och uppräkning

För att säkerställa kvaliteten på euroområdets statistik över försäkringsbolag ska de nationella centralbankerna, om de beviljar undantag för de minsta försäkringsbolagen i enlighet med artikel 7.1 a i förordning (EU) nr 1374/2014 (ECB/2014/50), räkna upp till 100 procents täckning för de kvartalsvisa uppgifter om försäkringsbolag som rapporteras till ECB.

De nationella centralbankerna får välja ett förfarande för uppräkning till 100 procent på grundval av uppgifter insamlade i enlighet med artikel 7.1 b och 7.1 c i förordning (EU) nr 1374/2014 (ECB/2014/50), förutsatt att dessa skattningar baseras på motsvarande typ av försäkringsbolag (dvs. livförsäkringsbolag, skadeförsäkringsbolag, återförsäkringsbolag, försäkringsbolag med blandad verksamhet).

För referenskvartalen 2016 ska de nationella centralbankerna också säkerställa att de uppgifter som rapporteras till ECB motsvarar 100 procent av den rapporterande populationen. Nationella centralbanker som avser att bevilja undantag till de minsta försäkringsbolagen i enlighet med artikel 7.1 a i förordning (EU) nr 1374/2014 (ECB/2014/50) ska samla in all information som krävs för att säkerställa att de uppgifter som överförs till ECB är av hög kvalitet. Nationella centralbanker som i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG ( 8 ) härleder de uppgifter som krävs från uppgifter insamlade i tillsynssyfte får för detta ändamål i) utvidga de uppgifter som insamlats för startdagen den 1 januari 2016 som utgör referensdatum (se punkt 5), ii) utöka den rapporterande populationens täckning för det första referenskvartalet eller de första referenskvartalen, eller iii) använda alternativa uppgiftskällor från vilka det går att härleda uppräknade uppgifter av lika hög kvalitet.

5.    Engångsrapportering för referensperioden fjärde kvartalet 2015

För de huvudaggregat som anges i bilaga II del 23 ska de nationella centralbankerna överföra stockuppgifter vid utgången av 2015, vid behov med approximeringar, till ECB. De nationella centralbankerna får för detta ändamål använda uppgifter som avser den 1 januari 2016 och som samlats in i tillsynssyfte i enlighet med direktiv 2009/138/EG. Dessa uppgifter ska överföras till ECB tillsammans med uppgifterna för första kvartalet 2016.

6.    Härledning av aggregerade uppgifter för värdepapper

De nationella centralbankerna ska härleda aggregerade kvartalsvisa uppgifter om tillgångar och skulder för varje typ av försäkringsbolag enligt tabellerna 2a och 2b i bilaga II del 23 i enlighet med följande:

7.    Uppdelning av innehav av aktier/andelar i investeringsfonder efter huvudsakligt investeringsmål

De nationella centralbankerna ska till ECB rapportera de bästa skattningarna av försäkringsbolagens innehav av aktier/andelar i investeringsfonder, uppdelat efter huvudsakligt investeringsmål (dvs. obligationsfonder, aktiefonder, blandfonder, fastighetsfonder, hedgefonder och övriga fonder). Dessa uppgifter får härledas genom sammanlänkning av den information som tillhandahålls värdepapper för värdepapper i enlighet med förordning (EU) nr 1374/2014 (ECB/2014/50) med den information som härleds från CSDB som referensdatabas.

Om innehavet av aktier/andelar i investeringsfonder inte finns i CSDB, ska de nationella centralbankerna skatta de uppgifter som saknas eller använda alternativa källor för att härleda uppgifterna.

Som en övergångsåtgärd får de nationella centralbankernas första överföring av dessa uppgifter till ECB ske i samband med uppgiftsöverföringen för andra kvartalet 2016, som då även får omfatta uppgifter för första kvartalet 2016.

8.    Skattning av kvartalsvisa uppgifter om försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring

I enlighet med artikel 4.1 c i förordning (EU) nr 1374/2014 (ECB/2014/50) ska de nationella centralbankerna årsvis samla in uppgifter om försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring, uppdelade efter affärsområde och geografiskt område. De nationella centralbankerna ska överföra kvartalsvisa uppgifter till ECB som får skattas på grundval av de uppgifter som insamlats årsvis.

9.    Värderingsmetoder och redovisningsregler

Värderings- och redovisningsreglerna i förordning (EU) nr 1374/2014 (ECB/2014/50) ska också gälla när de nationella centralbankerna rapporterar uppgifter om försäkringsbolag till ECB.

10.    Förklaringar

De nationella centralbankerna ska förklara orsakerna bakom större revideringar samt revideringar som görs utanför de reguljära produktionsperioderna i enlighet med artikel 26a.3 c. Därutöver ska de nationella centralbankerna förse ECB med förklaringar till justeringar för omklassificering.

11.    Sammanställningsmetod

De nationella centralbankerna får i enlighet med artikel 2.1 i förordning (EU) nr 1374/2014 (ECB/2014/50) samla in uppgifter från samtliga försäkringsbolag som har sin hemvist i landet (nedan kallat värdlandsansatsen) eller också i enlighet med artikel 2.2 i förordning (EU) nr 1374/2014 (ECB/2014/50) härleda de uppgifter som krävs för ECBS-ändamål från uppgifter som har samlats in i tillsynssyfte enligt direktiv 2009/138/EG (nedan kallat hemlandsansatsen).

De uppgifter som överförs till ECB i enlighet med denna riktlinje ska principiellt sett följa värdlandsansatsen. Nationella centralbanker som härleder de uppgifter som krävs för ECBS-ändamål från insamlingen av tillsynsuppgifter får emellertid rapportera uppgifter enligt hemlandsansatsen så länge det inte anses vara en betydande skillnad mellan de uppgifter som sammanställs enligt värdlandsansatsen respektive hemlandsansatsen.

Frågan om det föreligger en betydande skillnad mellan värdlandsansatsen och hemlandsansatsen ska bedömas på grundval av de uppgifter om premier som rapporteras enligt tabell 3 i del 23 i bilaga II till denna riktlinje. Efter denna bedömning ska ECB, i nära samarbete med de nationella centralbankerna, fastställa vilken ansats som ska följas när uppgifter som fastställts enligt värdlandsansatsen rapporteras till ECB. Innan denna ansats har fastställts behöver de nationella centralbankerna inte justera sina uppgifter.

Nationella centralbanker som önskar justera sina uppgifter får, frivilligt och efter bästa förmåga, härleda uppgifter enligt värdlandsansatsen från de uppgifter som insamlats i enlighet med hemlandsansatsen. För detta ändamål får bilaterala kontakter och informationsutbyte äga rum mellan de berörda nationella centralbankerna.

▼B

Artikel 27

Kontroll

Utan att det påverkar ECB:s rättigheter i fråga om kontroll enligt förordning (EG) nr 2533/98 och förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33), ska de nationella centralbankerna övervaka och säkerställa kvaliteten och tillförlitligheten hos de statistiska uppgifter som ställs till ECB:s förfogande.

Artikel 28

Överföringsstandarder

De nationella centralbankerna ska använda ESCB-Net som tillhandahålls av ECBS för elektronisk överföring av de statistiska uppgifter som ECB behöver. Det format för statistikmeddelanden som utvecklats för detta elektroniska utbyte av statistiska uppgifter ska vara det standardformat som beslutats av statistikkommittén. Andra metoder får dock användas som reservlösning för överföringen av statistiska uppgifter om ECB i förväg godkänt detta.

Artikel 29

Förenklat ändringsförfarande

ECB:s direktion har rätt att, med beaktande av statistikkommitténs synpunkter, göra sådana tekniska ändringar i bilagorna till den här riktlinjen som varken ändrar den underliggande begreppsramen eller påverkar rapporteringsbördan för uppgiftslämnarna i medlemsstaterna. Direktionen ska utan otillbörligt dröjsmål informera ECB-rådet om varje sådan ändring.

Artikel 30

Offentliggörande

De nationella centralbankerna ska inte offentliggöra sina nationella bidrag till de månatliga monetära aggregaten för euroområdet och deras motposter förrän ECB har offentliggjort dessa aggregat. Om en nationell centralbank offentliggör sådana uppgifter ska de vara identiska med dess bidrag till de senast offentliggjorda aggregaten för euroområdet. Om en nationell centralbank återger aggregat för euroområdet som offentliggjorts av ECB ska de återges troget mot originalet.

Artikel 31

Upphävande

Riktlinje ECB/2007/9 ska upphöra att gälla.

Artikel 32

Verkan och genomförande

Denna riktlinje får verkan samma dag som den delges de nationella centralbankerna i medlemsstaterna i euroområdet. De nationella centralbankerna i medlemsstaterna i euroområdet ska uppfylla kraven i artiklarna 11, 12, 13 och 16 från och med den dag då de delgavs riktlinjen, artikel 26 från och med den 1 januari 2016 och övriga bestämmelser i denna riktlinje från och med den 1 januari 2015.

Direktionen ska senast den 31 december 2018 lämna en rapport till ECB-rådet, med beaktande av synpunkterna från statistikkommittén samt övriga berörda kommittéer, om a) huruvida rapporteringskraven för betalningsstatistik enligt artikel 18 behöver integreras med de rapporteringskrav som anges i förordning (EU) nr 1409/2013 (ECB/2013/43) om betalningsstatistik samt en tänkbar tidsram för detta, och b) hur det kan komma att påverka rapporteringskraven för statistiken över pensionsinstitut enligt artikel 26 om ECBS skulle samla in försäkringsstatistik på annat sätt.

Artikel 33

Adressater

Denna riktlinje riktar sig till de nationella centralbankerna i medlemsstaterna i euroområdet.

---

BILAGA I

Konsistenskontroll mellan räkenskaps- och statistikuppgifter avseende de nationella centralbankernas/ECB:s balansräkningar

DEL 1

Beskrivning av de månadsvisa konsistenskontrollerna

DEL 2

Mall för konsistenskontrollerna

Konsistenskontrollerna ska utföras och rapporteras till ECB i enlighet med artikel 4. En konsistenskontroll ska anses ej uppfylla kraven om differensen mellan det statistiska värdet och räkenskapsvärdet överstiger 2 miljarder euro (i absolut värde). I så fall måste de nationella centralbankerna kunna förklara vad detta beror på.

---

BILAGA II

RAPPORTERINGSORDNINGAR

DEL 1

Statistik över monetära finansinstituts balansräkningsposter

All statistik som rapporteras måste ange antalet uppgifter som föreskrivs i berörda tabeller i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) eller i denna riktlinje oberoende av om underliggande företeelse existerar eller ej, även när det rör sig om nollvärden eller saknade värden. ”NC” måste användas för att ange att företeelsen inte existerar. Men om det saknas data för memorandumposterna kan de nationella centralbankerna (NCB) besluta att inte lämna dem.

För månadsserier som krävs enligt förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) och som enligt förordning (EG) nr 2819/98 (ECB/1998/16) ( 9 ) har rapporterats kvartalsvis för perioder före januari 2003 måste historiska revideringar som avser perioder före januari 2003 rapporteras på initiativ av Europeiska centralbanken (ECB) eller berörd nationell centralbank i enlighet med en bilateral överenskommelse.

►M4  Vad gäller balansräkningsuppgifter för andra monetära finansinstitut (MFI) ska de nationella centralbankerna till ECB rapportera uppgifter om utestående belopp i enlighet med tabellerna 1–4 i bilaga I till förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) och flödesjusteringar i enlighet med tabellerna 1 och 2 nedan. ◄ De nationella centralbankerna och ECB måste även rapportera uppgifter om sina egna balansräkningar i enlighet med samma krav, med undantag för poster som avser emitterade aktier/andelar i penningmarknadsfonder. Utöver detta måste de nationella centralbankerna och ECB också lämna uppgifter om sina egna guldinnehav och guldfordringar (endast monetärt guld) och fordringar från Internationella valutafonden (IMF) (till exempel dragningsrätter och särskilda dragningsrätter (SDR)) samt om sina skulder till IMF som avser särskilda dragningsrätter.

▼M4

Vad gäller de krav som avser värdepapperisering av lån och överföringar av lån ska de nationella centralbankerna till ECB rapportera uppgifter i enlighet med tabellerna 5a och 5b i bilaga I till förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33). De nationella centralbankerna ska på månadsbasis, om dessa föreligger, rapportera till ECB uppgifter för att justera lån till hushållen uppdelade efter ändamålet för värdepapperiseringar och andra överföringar av lån som krävs på kvartalsbasis enligt tabell 5b i bilaga I till förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33). Därutöver ska de nationella centralbankerna rapportera uppgifter om flödesjusteringar i enlighet med tabellerna 3a och 3b nedan. Ytterligare poster om värdepapperisering av lån och överföringar av lån ska, om dessa föreligger, rapporteras i enlighet med tabell 4, förutsatt att dessa uppgifter inte krävs enligt tabellerna 5a och 5b i bilaga I till förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33).

▼M4

Vad gäller de krav som avser s.k. notional cash pooling ska de nationella centralbankerna, om uppgifter föreligger, rapportera till ECB de utestående belopp och flödesjusteringar som avser bruttopositionerna för inlåning och utlåning i s.k. notional cash pooling som inkluderats vid rapporteringen av uppgiftskraven enligt tabellerna 1–4 i bilaga I till förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) i enlighet med tabell 5 nedan. Inlåning från s.k. notional cash pools ska rapporteras som en ”varav”-post under ”inlåning över natten”. I tillämpliga fall ska lån från s.k. notional cash pools behandlas som ”revolverande lån och checkräkningskrediter” och ”lån med löptid på maximalt 1 år”, och ska rapporteras som en ”varav”-post under ”lån”. Lån som inte på avtalsgrund omfattas av cash pool arrangemanget men som beviljas deltagare i en cash pool, ska inte inkluderas i rapporteringen av tabell 5.

▼B

Tabell 1

Poster för vilka det krävs månatliga flödesjusteringar () 

(*1)   Omklassificeringsjusteringar ska rapporteras till ECB för samtliga celler; omvärderingsjusteringar endast för de celler som är markerade med #.

(1)   Centrala motparter.

(2)   Enmansföretag/företag med delägare utan juridisk status.

(3)   Denna post gäller inte för den nationella centralbankens balansräkning.

(4)   Denna post är endast relevant för den nationella centralbankens balansräkning.

▼M4

▼B

▼M4

▼M4

▼B

DEL 2

Statistik över elektroniska pengar

DEL 3

Statistik över postgiroinstitut och staten

Statistikkraven för postgiroinstitut och staten omfattar deras monetära skulder gentemot icke-monetära finansiella institut med hemvist i euroområdet och deras innehav av kassa och värdepapper som emitterats av MFI i euroområdet. ►M4  De nationella centralbankerna ska till ECB rapportera uppgifter om utestående belopp i enlighet med den rapporteringsordning som framgår av bilaga I till förordning (EU) nr 1074/2013 (ECB/2013/39) samt flödesjusteringar i enlighet med tabell 1 nedan. ◄

Om den rapporterande sektorn inte är tillämplig i det specifika landet (till exempel om det inte finns några postgiroinstitut enligt definitionen i förordning (EU) nr 1074/2013 (ECB/2013/39) och statens positioner är obetydliga), kan de nationella centralbankerna välja att inte rapportera denna uppsättning serier.

DEL 4

Memorandumposter

Avsnitt 1 —    Månatliga memorandumposter för härledning och bedömning av monetära aggregat och motparter

▼M4

▼B

Avsnitt 2 —    Månatliga memorandumposter för att härleda uppgifter om viktning av statistiken över MFI:s räntesatser

Avsnitt 3 —    Kvartalsvisa memorandumposter för att sammanställa finansräkenskaperna för den monetära unionen

DEL 5

Statistik över kassakravsbasen

Beräkning av generellt avdrag för kontrolländamål (R6):

Generellt avdrag: Avdraget är tillämpligt för alla kreditinstitut. Varje kreditinstitut gör ett maximalt avdrag för att reducera den administrativa kostnaden för att hantera mycket små kassakrav. Om [kassakravsbas × kassakravsprocent] understiger 100 000 euro, är det generella avdraget lika med [kassakravsbas × kassakravsprocent]. Om [kassakravsbas × kassakravsprocent] överstiger eller är lika med 100 000 euro, är det generella avdraget lika med 100 000 euro. Institut som har fått tillstånd att rapportera statistiska uppgifter om sin konsoliderade kassakravsbas som grupp (enligt definitionen i del 2 avsnitt 1 i bilaga III till förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) ska hålla sina kassakravsmedel via ett av gruppens institut, som fungerar som mellanhand endast för dessa institut. I det sistnämnda fallet ska endast gruppen som helhet ha rätt till det generella avdraget i enlighet med artikel 11 i förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9).

Minimireserver (eller reserver ”som krävs”) beräknas enligt följande:

Minimireserver (eller reserver ”som krävs”) = kassakravsbas × kassakravsprocent – generellt avdrag

Kassakravsprocent ska tillämpas i enlighet med förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9).

DEL 6

Makrorelationsstatistik

DEL 7

Balansräkningsstatistik för penningmarknadsfonder

Tabell 1

DEL 8

Finansiella strukturindikatorer

HI erhålls genom att summera kvadraterna av samtliga KI:s marknadsandelar i banksektorn och måste rapporteras till ECB enligt följande formel:

HI

=

, där

n

=

totala antalet KI i landet

Xi

=

summa tillgångar av KIi

X

=

= summa tillgångar för alla KI i landet.

▼M5

DEL 9

▼B

DEL 10

Uppgifter för Internationella valutafonden

DEL 11

Statistik över andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (utom FVC)

Avsnitt 1 —    Rapporteringstabeller

Vilka uppgifter som ska rapporteras för värdepappershandlare (SDD), finansiella bolag med utlåningsverksamhet (FCL) och andra finansförmedlare, utom andra försäkringsbolag och pensionsinstitut än SDD och FCL (övriga OFI) anges i nedanstående tabell.

Avsnitt 2 —    Instrumentkategorier och värderingsregler

Enligt ENS 2010 måste i princip tillgångar och skulder värderas med användning av löpande marknadspriser vid den tidpunkt balansräkningen avser. Inlåning och utlåning måste rapporteras till nominellt värde; upplupen ränta ska inte ingå.

Tillgångar

Summa tillgångar/skulder: Summa tillgångar måste vara lika med summan av samtliga poster som särredovisas på tillgångssidan av balansräkningen och ska även vara lika med summan av skulderna.

Värderingsregler: I enlighet med allmänna principer för periodiserad redovisning ska upplupen ränta på inlåning redovisas i balansen samtidigt som den uppkommer (dvs. enligt periodiseringsmetoden) i stället för när den faktiskt tas emot eller blir betald (dvs. enligt kontantmetoden). Upplupen ränta på inlåning måste klassificeras brutto under kategorin ”övriga tillgångar”.

Där inlåningen avser finansiella bolag med utlåningsverksamhet (FCL) ska den hänföras till ”övriga tillgångar”.

För underkategorin SDD ska utlåning redovisas under ”övriga tillgångar”.

Värderingsregler: OFI-lån måste rapporteras brutto utan avdrag för avsättningar, såväl allmänna som speciella, till dess att lånen har avskrivits av den rapporterande enheten, då lånet också tas ur balansräkningen.

I enlighet med allmänna principer för periodiserad redovisning ska upplupen ränta på utlåning redovisas i balansen samtidigt som den uppkommer (dvs. enligt periodiseringsmetoden) i stället för när den faktiskt tas emot eller blir betald (dvs. enligt kontantmetoden). Upplupen ränta på utlåning måste klassificeras brutto under kategorin ”övriga tillgångar”.

Värderingsregler: I enlighet med ENS 2010 måste skuldebrev redovisas till marknadsvärde.

Denna post omfattar:

Värderingsregler: I enlighet med ENS 2010 måste ägarandelar redovisas till marknadsvärde.

För underkategorin finansiella bolag med utlåningsverksamhet (FCL) måste aktier/andelar i investeringsfonder hänföras till ”övriga tillgångar”.

Värderingsregler: I enlighet med ENS 2010 måste aktier/andelar i investeringsfonder redovisas till marknadsvärde.

Där inlåningen avser finansiella bolag med utlåningsverksamhet (FCL) ska den hänföras till ”övriga tillgångar”.

Finansiella derivat ska registreras till marknadsvärde i balansräkningen på bruttobasis. Individuella derivatavtal med positiva marknadsvärden ska upptas på tillgångssidan av balansräkningen och avtal med negativa marknadsvärden på skuldsidan. Brutto framtida åtaganden som följer av derivatavtal ska inte tas upp som poster i balansräkningen. Finansiella derivat kan bokföras på nettobasis i enlighet med olika värderingsmetoder. Om endast nettopositionerna är tillgängliga eller om positionerna har registrerats till annat än marknadsvärden, ska dessa positioner rapporteras i stället. Denna post omfattar inte finansiella derivat som inte tas upp i balansräkningen enligt nationella bestämmelser.

Skulder

Summa tillgångar/skulder: ”Summa skulder” måste vara lika med summan av samtliga poster som särredovisas på balansräkningens skuldsida och även vara lika med ”summa tillgångar” (se även tillgångsposten ”Summa tillgångar/skulder”).

Avsnitt 3 —    Nationella förklaringar

Avvikelser från rapporteringsanvisningarna kan avse:

▼M1

DEL 12

Statistik över värdepappersemissioner

Avsnitt 1: Inledning

Statistiken över värdepappersemissioner för euroområdet resulterar i två huvudaggregat:

En primär distinktion måste avse emittentens hemvist, där Eurosystemets nationella centralbanker gemensamt täcker alla emissioner som görs av enheter med hemvist i euroområdet ( 17 ). Banken för internationell betalningsutjämning (BIS) redovisar emissioner som görs av ”Övriga utlandet”, dvs. alla enheter som inte har sin hemvist i euroområdet (inklusive internationella organisationer som inte har sin hemvist i euroområdet).

Nedanstående tabell sammanfattar rapporteringskraven.

Avsnitt 2 – Inledning

1.    Emittentens hemvist

Emissioner av dotterbolag till enheter med hemvist utanför det rapporterande landet men som är verksamma inom det rapporterande landets ekonomiska territorium måste klassificeras som emissioner av inhemska enheter i det rapporterande landet.

Emissioner av huvudkontor som är belägna inom det rapporterande landets ekonomiska territorium men som är verksamma internationellt måste också betraktas som emissioner av inhemska enheter. Emissioner av huvudkontor eller dotterbolag som är belägna utanför det rapporterande landets ekonomiska territorium men som ägs av enheter med hemvist i det rapporterande landet måste betraktas som emissioner av icke-inhemska enheter. Exempel: En emission som görs av ”Volkswagen Brasilien” anses exempelvis ha gjorts av en enhet med hemvist i Brasilien och inte av en enhet inom det rapporterande landets territorium. Om ett företag inte har någon fysisk dimension fastställs dess hemvist med hänsyn till det ekonomiska territorium enligt vars lagar företaget bildats eller registrerats ( 18 ).

För att undvika att emissioner räknas dubbelt eller att det uppstår luckor i uppgifterna måste uppgifterna om specialföretagens emissioner hanteras bilateralt mellan rapportörerna. Emissioner av specialföretag som uppfyller hemvistkriteriet i ENS 2010 och klassificeras som enheter med hemvist i euroområdet måste rapporteras av de nationella centralbankerna och inte av BIS.

2.    Sektorvis uppdelning av emittenter

En emission ska klassificeras efter sektorstillhörigheten för den enhet som ådrar sig skulden avseende de emitterade värdepapperen. Sektorklassificeringen omfattar följande tolv typer av emittenter:

Värdepapper som emitteras genom specialföretag, varvid den till emissionen knutna skulden belastar moderbolaget och inte specialföretaget, är det moderbolagets sektortillhörighet, inte specialföretagets, som avgör klassificeringen. Om t.ex. ett specialföretag emitterar ”AJAX Electronics”, ett icke-finansiellt företag med hemvist i eurolandet ”land A”, ska denna allokeras till sektorn icke-finansiella företag och rapporteras av land A. Specialföretaget och dess moderbolag måste dock ha sin hemvist i samma land. Om moderbolaget inte har hemvist i det rapporterande landet måste specialföretaget i stället ses som en ”konstruerad inhemsk enhet” med hemvist i det rapporterande landet, och den emitterande sektorn anges enligt specialföretagets verksamhet. Om t.ex. ”ACME Motors” är ett icke-finansiellt företag med hemvist i Japan som producerar bilar och ”ACME Motor Finance” är ett dotterbolag med hemvist i euroområdets ”land B”, måste en emission av ACME Motor Finance anges som koncerninternt finansinstitut i land B eftersom moderbolaget ACME Motors inte har hemvist i samma land. Enda undantaget är om ett specialföretag ägs av staten – i detta fall anges att värdepapperet emitterats av staten i det land där moderorganisation har sin hemvist ( 20 ).

Ett offentligt bolag som privatiseras genom emission av noterade aktier ska allokeras till den sektorn icke-finansiella företag. På liknande sätt ska ett offentligt ägt kreditinstitut som privatiseras allokeras till sektorn monetära finansinstitut, utom centralbanker. Emissioner av hushåll eller hushållens icke-vinstdrivande organisationer ska anges som emissioner av icke-finansiella företag.

3.    Emissioners löptid

Kortfristiga skuldebrev omfattar värdepapper med en ursprunglig löptid av ett år eller mindre, även om de emitteras inom ramen för mer långfristiga faciliteter.

Långfristiga skuldebrev omfattar värdepapper med en ursprunglig löptid av mer än ett år. Emissioner med alternativa förfallodagar där den senaste förfallodagen ligger mer än ett år framåt i tiden, samt emissioner med obegränsad löptid, klassas som långfristiga.

Någon ytterligare löptidsuppdelning med två år som gräns, som i MFI-balansräkningsstatistiken, är inte nödvändig.

4.    Klassificering av långfristiga värdepapper efter räntesats

Långfristiga skuldebrev delas upp i:

5.    Klassificering av emissioner

Emissionerna delas upp i två huvudkategorier: a) skuldebrev ( 22 ), och b) noterade aktier ( 23 ). Privatplaceringar täcks så långt som möjligt. Penningmarknadspapper ingår i kategorin skuldebrev utan att anges separat. Onoterade aktier ( 24 ) och andra ägarandelar ( 25 ) får rapporteras frivilligt som två separata memorandumposter. Aktier/andelar utgivna av penningmarknadsfonder och andra investeringsfonder exkluderas.

Nedanstående instrument omfattas av statistiken över värdepappersemissioner (ej uttömmande):

Detta omfattar åtminstone följande instrument:

Detta omfattar åtminstone följande instrument:

Följande instrument ingår inte:

Noterade aktier omfattar följande:

Noterade aktier omfattar inte:

6.    Emissionsvaluta

Obligationer med två valutor måste klassificeras efter den valuta som obligationen är denominerad i. Obligationer med två valutor är obligationer där inlösen eller kupongutbetalning sker i en annan valuta än den som obligationen är denominerad i. Om globala obligationer emitteras i fler än en valuta, ska varje del rapporteras som en separat emission, efter emissionsvaluta. Emissioner som är uttryckta i två valutor, till exempel 70 procent i euro och 30 procent i US-dollar, ska där så är möjligt rapporteras som två separata delar som motsvarar varje valutas andel. I detta exempel måste således 70 procent av emissionen rapporteras som emission i ”euro/nationella denomineringar av euro” ( 26 ) och 30 procent som emissioner i ”övriga valutor”. Om en sådan uppdelning efter valutakomponenter inte kan göras, måste det rapporterande landet i sina nationella förklaringar ange hur uppdelningen har gjorts.

7.    Tidpunkt för emissionsregistrering

En emission anses äga rum när emittenten erhåller betalning, inte när syndikatet åtar sig emissionsuppdraget.

8.    Avstämning av stockar och flöden

De nationella centralbankerna måste rapportera information om utestående belopp, bruttoemissioner, inlösen och nettoemissioner av kort- och långfristiga skuldebrev samt om noterade aktier.

Nedanstående tabell visar sambandet mellan stockar (dvs. utestående belopp) och flöden (dvs. bruttoemissioner, inlösta belopp och nettoemissioner). I praktiken är sambandet mer komplicerat på grund av omvärderingar till följd av pris- och växelkursförändringar, återinvestering av (upplupen) ränta, omklassificeringar, revideringar och andra justeringar.

a)   Bruttoemissioner

Bruttoemissionerna under rapporteringsperioden måste omfatta alla emissioner av skuldebrev och noterade aktier där emittenten säljer nyutfärdade värdepapper mot kontant betalning. Vad som avses är att nya instrument skapas på sedvanligt sätt. En emission anses vara slutförd när betalning sker; registreringen av emissioner ska därför så nära som möjligt återspegla tidpunkten för betalningen av den underliggande emissionen.

För noterade aktier ingår i bruttoemissionerna sådana nyutfärdade aktier som emitteras mot kontant betalning av bolag som börsnoterats för första gången, inbegripet nybildade bolag och privata bolag som blir publika bolag. I bruttoemissionerna ingår också nyutfärdade aktier som emitteras mot kontant betalning i samband med privatisering av publika bolag i de fall där aktierna i bolaget börsnoteras. Däremot ingår inte emission av fondaktier ( 27 ). Bruttoemissioner ska inte rapporteras om ett företag endast börsnoteras utan att det tillförs nytt kapital.

Byte eller överlåtelse av befintliga värdepapper i samband med övertaganden och fusioner ingår inte ( 28 ) i rapporterade bruttoemissioner eller inlösta belopp annat än om nya instrument skapas och emitteras mot kontant betalning av en enhet med hemvist i euroområdet.

Emissioner av värdepapper som efter emissionsdagen kan konverteras till andra instrument måste till en början bokföras som emissioner i den kategori som det ursprungliga instrumentet tillhör. Vid konvertering ska de bokföras som en inlösen i den instrumentkategorin och behandlas sedan som bruttoemission med samma belopp i den nya kategorin ( 29 ).

b)   Inlösen

Inlöst belopp under rapporteringsperioden omfattar alla fall där emittenten mot kontant betalning köper tillbaka skuldebrev och noterade aktier av placerare. Här avses reguljär annullering av instrument. Detta omfattar alla skuldebrev som förfaller till inlösen liksom alla fall av förtida inlösen. Företags återköp av egna aktier ingår i de fall där företaget antingen återköper samtliga aktier mot kontant betalning innan dess associationsform ändras, eller återköper en del av sina aktier mot kontant betalning och därefter annullerar dem, vilket medför att eget kapital minskar. Däremot ingår inte företags återköp av egna aktier i fall där de utgör en investering i egna aktier ( 30 ).

Inlösen får inte rapporteras endast för en avregistrering från börsen.

c)   Nettoemissioner

Nettoemissioner är saldot av beloppet för de emissioner som gjorts och den inlösen som skett under rapporteringsperioden.

De utestående beloppen för noterade aktier måste täcka marknadsvärdet för de inhemska enheternas samtliga noterade aktier. De utestående belopp för noterade aktier som rapporteras av ett land i euroområdet kan därför öka eller minska efter en börsnoterad enhets omlokalisering. Samma sak gäller också i samband med övertaganden och fusioner där inga instrument skapas och emitteras mot kontant betalning/eller inlöses mot kontant betalning och annulleras. För att undvika att skuldebrev och noterade aktier räknas två gånger eller att det uppstår luckor i uppgifterna i samband med en emittents omlokalisering till ett annat hemvistland måste de berörda nationella centralbankerna samordna rapporteringstillfället för en sådan händelse bilateralt.

9.    Värderingens kurs/pris

Värdet av en värdepappersemission har en kurs- eller priskomponent och – om emissionen inte är uttryckt i rapporteringsvalutan – en växelkurskomponent.

De nationella centralbankerna måste rapportera kortfristiga skuldebrev till återköpsvärdet ( 31 ) och noterade aktier till marknadsvärdet. För långfristiga skuldebrev kan olika värderingsmetoder användas beroende på typ av ränta, vilket ger en blandad värdering för totalbeloppet. Exempelvis värderas emissioner med fast eller rörlig ränta oftast till återköpsvärdet, medan nollkupongare däremot till nominella värdet. Eftersom nollkupongare i allmänhet utgör bara en liten del av totalbeloppet finns det ingen kod för blandad värdering i kodlistan – totalbeloppet av långfristiga värdepapper rapporteras med koden för återköpsvärdet. I fall där de ovannämnda företeelserna har väsentlig omfattning används koden ”Z” (”ospecificerat”). I situationer där blandad värdering förekommer redovisar de nationella centralbankerna mer detaljerad information på attributnivå i enlighet med attributen i bilaga III.

Stockar och flöden av noterade aktier ska redovisas till marknadsvärde.

Undantag från regeln om att stockar och flöden av skuldebrev ska rapporteras till återköpsvärdet görs när det gäller diskonteringsobligationer och nollkupongare där utestående belopp och bruttoemissioner bokförs till nominellt belopp, dvs. till den diskonterade kursen vid emissionstillfället plus upplupen ränta, och inlösen på förfallodagen bokförs till återköpsvärdet. Det nominella värdet av utestående belopp av nollkupongare kan beräknas enligt nedan.

där

A = nominellt värde = erlagt belopp och upplupen ränta

E = diskonterat pris vid emissionstillfället (belopp som betalats vid emissionstillfället)

P = återköpsvärde (återbetalas på förfallodagen)

T = tid till förfallodagen från emissionsdagen (i dagar)

t = tid som gått sedan emissionsdagen (i dagar)

Det kan förekomma vissa skillnader mellan olika länder i fråga om värderingens kurs/pris.

Prisvärdering enligt ENS 2010, där det krävs att flöden av skuldebrev och aktier ska bokföras till transaktionsvärdet och stockar därav till marknadsvärdet, tillämpas inte i det här sammanhanget.

För diskonteringsobligationer och nollkupongare måste de rapporterande nationella centralbankerna göra en beräkning av upplupen ränta där detta är möjligt.

De nationella centralbankerna måste rapportera alla uppgifter till ECB uttryckta i euro, inbegripet historiska serier. Vid omräkning till euro av värdepapper som emitterats av inhemska enheter i övriga valutor (block C) ( 32 ) måste de nationella centralbankerna så noggrant som möjligt följa nedanstående principer för växelkursrelaterad värdering, vilka bygger på ENS 2010 ( 33 ):

10.    Begreppsmässig enhetlighet

Statistiken över värdepappersemissioner stämmer överens med MFI-balansräkningsstatistiken när det gäller MFI:s emissioner av överlåtbara instrument. Det råder begreppsmässig enhetlighet i fråga om vilka instrument och MFI-emittenter som täcks, liksom i fråga om indelningen av instrumenten i löptidskategorier och uppdelningen efter valuta. Däremot finns det skillnader i värderingsprinciper (dvs. återköpsvärdet används för statistiken över skuldebrev och marknadsvärdet för MFI-balansräkningsstatistiken). Bortsett från dessa skillnader redovisas för varje rapporterande land i statistiken över värdepappersemissioner det utestående beloppet för värdepapper emitterade av MFI som motsvarar post 11 (”Emitterade skuldebrev”) på skuldsidan av balansräkningen för MFI-sektorn. Definitionen av kortfristiga skuldebrev enligt statistiken över värdepappersemissioner motsvarar emitterade skuldebrev upp till 1 år. Långfristiga skuldebrev enligt definitionen i statistiken över värdepappersemissioner är lika med summan av emitterade värdepapper över 1 år och upp till 2 år, samt emitterade skuldebrev över 2 år.

De nationella centralbankerna måste se över täckningen för statistiken över värdepappersemissioner och MFI-balansräkningsstatistiken, och i förekommande fall redovisa begreppsmässiga skillnader dem emellan till ECB. Enhetligheten kontrolleras på tre olika plan i fråga om emissioner av a) nationella centralbanker i euro/nationella denomineringar av euron, b) monetära finansinstitut, utom centralbanker i euro/nationella denomineringar av euron samt c) monetära finansinstitut, utom centralbanker i övriga valutor. Mindre begreppsmässiga skillnader får förekomma mellan statistiken över värdepappersemissioner och MFI-balansräkningsstatistiken eftersom de statistiska uppgifterna hämtas från nationella rapporteringssystem som tjänar olika syften.

11.    Krav på uppgifter

Statistiska uppgifter ska lämnas från varje land för varje tillämplig tidsserie. Om en viss post inte är tillämplig i ett visst land, ska den nationella centralbanken omedelbart skriftligen informera ECB om detta och lämna en förklaring. Om en viss företeelse inte existerar kan de nationella centralbankerna få ett tillfälligt undantag från kravet att rapportera denna tidsserie. Sådana fall och andra avvikelser från den rapporteringsordning som beskrivs i bilaga III måste också anmälas. De nationella centralbankerna ska också informera ECB varje gång en revidering med tillhörande förklaring rapporteras.

Avsnitt 3: Nationella förklaringar

Varje nationell centralbank måste lämna en rapport där den beskriver de uppgifter som lämnas i detta sammanhang. Rapporten ska omfatta de aspekter som beskrivs nedan och i största möjliga utsträckning följa den föreslagna utformningen. De nationella centralbankerna ska lämna tilläggsinformation i de fall där de rapporterade uppgifterna avviker från denna riktlinje eller där inga uppgifter lämnas, samt beskriva orsakerna för detta. Rapporten får inte sändas senare än uppgifterna.

1.

Uppgiftskällor/system för uppgiftsinsamling : här redovisas information om vilka uppgiftskällor som har använts för att sammanställa statistiken över värdepappersemissioner: förvaltningskällor för statliga emissioner, direktrapportering från MFI och andra institut, tidningar samt dataleverantörer som International Financial Review etc. De nationella centralbankerna måste ange om uppgifterna samlas in och lagras emissionsvis och vilka kriterier som har använts. Om uppgifterna i stället samlas in och lagras i form av totalbelopp för enskilda emittenters emissioner under rapporteringsperioden, vilket kan förekomma i system för direktrapportering, ska detta anges. Där direktrapportering förekommer måste de nationella centralbankerna redovisa vilka kriterier som används för att identifiera rapporterande enheter och vilken information som måste lämnas.

2.	Sammanställningsmetoder : här beskrivs kortfattat den metod som använts för att sammanställa uppgifterna, t.ex. aggregering av information om enskilda värdepappersemissioner, hur befintliga tidsserier framställs och om de offentliggörs eller ej.

3.

Emittentens hemvist : här måste de nationella centralbankerna ange om det är möjligt att fullständigt tillämpa definitionen av hemvist/inhemsk enligt ENS 2010 (och IMF) vid klassificeringen av emissioner. Om detta inte eller bara delvis är möjligt, måste de ge en fullständig förklaring av de kriterier som faktiskt använts.

4.	Sektorvis uppdelning av emittenter : här måste de nationella centralbankerna ange avvikelser från den sektorklassificering av emittenter som redovisas i avsnitt 2.2. Både upptäckta avvikelser och eventuella gråzoner måste förklaras.

5.

Emissionsvaluta : här måste de nationella centralbankerna förklara avvikelser från vad som sägs i dessa anvisningar i de fall där det är omöjligt att dela upp en emission i dess olika valutakomponenter. Nationella centralbanker som inte för alla värdepapper kan göra åtskillnad mellan emissioner i den lokala valutan, i andra denomineringar i euro/nationella denomineringar av euron och i övriga valutor, måste beskriva hur de olika emissionerna har klassificerats och ange totalbeloppet av emissioner som inte fördelats på vederbörligt sätt för att indikera missvisningens omfattning.

6.

Klassificering av emissioner : de nationella centralbankerna måste här lämna heltäckande information om vilken typ av värdepapper som omfattas av de nationella uppgifterna, inbegripet deras nationella benämningar. Om det är känt att täckningen är ofullständig, måste de nationella centralbankerna förklara luckorna. De nationella centralbankerna måste lämna följande information: — privatplaceringar : de nationella centralbankerna måste ange om dessa ingår i de rapporterade uppgifterna eller ej. — bankaccepter : om dessa är överlåtbara och ingår i de rapporterade uppgifterna för kortfristiga skuldebrev, ska den rapporterande nationella centralbanken i sina nationella förklaringar redovisa hur dessa instrument registreras och vilka egenskaper de har. — noterade aktier : de nationella centralbankerna ska ange om onoterade aktier eller andra ägarandelar ingår i de rapporterade uppgifterna samt redovisa en skattning av beloppet för onoterade aktier och/eller andra ägarandelar, så att det blir möjligt att bedöma omfattningen av den missvisning som uppstår. De nationella centralbankerna måste i sina nationella förklaringar ange om det finns några kända luckor i täckningen av noterade aktier.

7.

Uppdelning av långfristiga värdepapper : om summan av värdepapper med fast ränta, rörlig ränta och nollkupongare avviker från totalbeloppet för de långfristiga skuldebreven, ska de nationella centralbankerna redovisa för vilka typer av långfristiga värdepapper det saknas uppdelning och vilka belopp detta motsvarar.

8.	Emissionernas löptider : om det är omöjligt att strikt följa definitionen kortfristiga och långfristiga värdepapper, måste de nationella centralbankerna ange var de rapporterade uppgifterna avviker.

9.	Inlösen : de nationella centralbankerna måste redovisa hur de får fram informationen om inlöst belopp och om detta sker genom direktrapportering eller genom beräkning av restvärde.

10.

Värderingens kurs/priskomponent : i de nationella förklaringarna ska de nationella centralbankerna i detalj ange vilket förfarande de använder för värdering av a) kortfristiga skuldebrev, b) långfristiga skuldebrev, c) diskonteringsobligationer och d) noterade aktier. Om stockar och flöden värderas på annat sätt måste detta förklaras.

11.

Rapporteringsfrekvens, tidsfrister och räckvidd : här måste de nationella centralbankerna ange i vilken utsträckning de sammanställda uppgifterna har tillhandahållits i enlighet med användarkraven, dvs. en tidsfrist på fem veckor för månatliga uppgifter. Information om längden på tidsserien måste också lämnas här. Dessutom ska här i förekommande fall rapporteras avbrott i serier, exempelvis förändringar i fråga om vilka värdepapper som omfattas.

12.	Revideringar : för gjorda revideringar förklaras här kortfattat orsak och omfattning.

13.

Skattning av täckningen per instrument efter inhemska emittenter : De nationella centralbankerna måste redovisa nationella skattningar av täckningen för varje instrumentkategori med inhemska emittenter, dvs. för emissioner av kortfristiga värdepapper, långfristiga värdepapper samt noterade aktier i den lokala valutan, i andra denomineringar i euro/nationella denomineringar av euron, inbegripet ecu, och i övriga valutor, i enlighet med nedanstående tabell. I skattningarna av ”täckning i %” ska man ange täckningen för varje kategori som procentuell andel av det totala emissionsbeloppet, som ska anges under respektive rubrik enligt rapporteringsanvisningarna. Korta beskrivningar kan lämnas under ”kommentarer”. De nationella centralbankerna måste också ange förändringar i täckningen som föranletts av deltagande i valutaunionen.

Avsnitt 4: Krav avseende Banken för internationell betalningsutjämning (BIS)

BIS rapporteringskrav följer samma principer som kraven för den nationella centralbankerna i avsnitt 1–3, med följande undantag:

Emissionernas löptider

Vad gäller löptid så betraktar BIS alla euro-företagscertifikat (ECP) och andra euroväxlar utställda inom ramen för ett kortfristigt program som kortfristiga instrument, och alla instrument utställda inom ramen för ett långfristigt program som långfristiga instrument, oavsett ursprunglig löptid.

Sektoruppdelning av emittenterna

BIS tillämpar vad som visas i nedanstående tabell när det gäller förhållandet mellan sektoruppdelningen av emittenter i BIS databas och den uppdelning som krävs enligt rapporteringsblanketterna.

Klassificering av emissioner

Följande instrumentkategorier i BIS-databasen klassificeras som skuldebrev i statistiken över värdepappersemissioner:

Värdering

Enligt BIS nuvarande värderingsregler värderas skuldebrev till återköpspriset och noterade aktier till emissionskursen.

BIS rapporterar till ECB alla emissioner uttryckta i euro/nationella denomineringar av euron (block B) som görs av enheter med hemvist i ”Övriga utlandet”. Dessa uppgifter uttrycks i US-dollar utifrån växelkurser per periodens slut för utestående belopp och periodens växelkursgenomsnitt för emissioner och inlösen. ECB räknar om alla uppgifter till euro enligt samma princip som BIS använder. För tiden före den 1 januari 1999 måste i stället växelkursen mellan ECU och US-dollar användas.

▼B

DEL 13

Ytterligare månadsstatistik över MFI:s räntesatser (ska överföras till ECB före stängningsdags den 19:e arbetsdagen efter referensmånadens slut)

▼M4 —————

▼B

DEL 14

Urval av den faktiska rapporterande populationen och upprätthållande av konsistenta urval för statistiken över MFI:s räntesatser

Avsnitt 1 —    Urval av den faktiska rapporterande populationen

1.    Övergripande urvalsförfarande

2.    Census eller urval

3.    Stratifiering av referenspopulationen av uppgiftslämnare

N1 + N2 + N3 + … + NL = N

4.    Fördelning av urvalet över strata och val av uppgiftslämnare

n1 + n2 + n3 + … + nL = n.

5.    Minsta nationella urvalsstorlek

med:

MAES ()

som den syntetiska genomsnittliga avvikelsen

Bc, Bk

som volymen i en viss kategori av MFI:s räntesatser

ic1	som den genomsnittliga räntesats som har skattats i kategori c som den genomsnittliga avvikelsen för en viss kategori av MFI:s räntesatser på basis av estimatorn j

Bj0	som volymen motsvarande den faktiska icke-rapporteringen i ett visst stratum j

Bj1	som volymen motsvarande den faktiska rapporteringen i ett visst stratum j. Om urval används avser Bj 1 de uppräknade volymerna. Uppräkningsförfarandet beskrivs närmare i avsnitt 4

B	som den totala volymen för alla strata, dvs. summan av Bj 0 och Bj 1 för alla strata som det skattade totalfelet inom ett stratum j

ij1	som den viktade genomsnittliga räntesatsen motsvarande den faktiska rapporteringen i ett visst stratum j

j0	som värdet av estimatorn för delstratumet där inga tas med (”take-none”) i stratumet j.

Om den volym som täcks uppgår till noll i något av de rapporterade strata, ska genomsnittet av det andra stratumet användas för att förhindra en genomsnittlig avvikelse som är lika med noll.

som genomsnittet av den första och tredje kvartilen inom detta stratum, definierat som den räntesats som rapporteras för den kategori av MFI:s räntesatser för vilka 25 procent (respektive 75 procent) av de rapporterade räntesatserna understiger detta tal. Den första och tredje kvartilen beräknas genom att volymen inom den kategorin tidigare har viktats av instituten inom stratumet. Genomsnittet av de båda estimatorerna för den genomsnittliga avvikelsen – den första och tredje kvartilen – används därför för att göra en skattning av parametern  ( 38 ).

Avsnitt 2 —    Upprätthållande av konsistenta urval i den faktiska rapporterande populationen

6.    Upprätthållande av konsistenta urval över tiden

Avsnitt 3 —    Ytterligare urvalsfrågor

7.    Konsistens

8.    Finansiella innovationer

Avsnitt 4 —    Nationella viktade genomsnittliga räntesatser och nationella avtalsvolymer totalt

med

B	som den totala avtalsvolymen

Bi	som beloppet av nya avtal för institutet i

πi	som sannolikheten för att välja institutet i

med:

j	som den totala volymen inom stratumet j

ij	som volymen inom varje stratum j för institutet i

Nj0	som antalet kreditinstitut som inte har valts ut i stratumet j

Nj1	som antalet kreditinstitut som har valts ut i stratumet j.

DEL 15

Behandling av specifika produkter för statistiken över MFI:s räntesatser

▼M3

DEL 15a

Statistik över balansräkningsposter och räntor avseende enskilda monetära finansinstitut

I tabellerna 1, 2 och 3 återfinns de detaljerade kraven för överföring av uppgifter om enskilda MFI-balansräkningsposter och räntestatistik. När det gäller enskilda balansräkningsposter för MFI avser dessa krav månadsserier om utestående belopp samt en viss uppsättning av ytterligare indikatorer för utestående belopp som ska rapporteras kvartalsvis. Nationella centralbanker som samlar in dessa uppgifter månadsvis får emellertid rapportera dessa indikatorer på månadsbasis. Rapporteringssystemet för enskilda balansräkningsposter täcker även in underordnade serier, som innehåller uppgifter om effekter ej orsakade av transaktioner så att ändamålsenliga transaktionsåtgärder kan härledas, dvs. med hänsyn till omvärderingar på grund av pris- och växelkursförändringar, omklassificeringar och avskrivningar/nedskrivningar av lån, beroende på vad som är tillämpligt. I tabellerna 1 och 2 i denna del identifieras dessa krav med symbolerna ”ߦ•” och ”ߦߦ••”. ”ߦߦ••” anger fall där de nationella centralbankerna som minimum endast behöver täcka in omklassificeringar. För att minska rapporteringsbördan kan de nationella centralbankerna även använda sig av en strategi med tröskelvärden när de rapporterar underordnade serier. ►M4  De nationella centralbankerna ska framför allt att efter bästa förmåga rapportera underordnade serier för belopp som överstiger 50 miljoner euro, men endast i de fall då de underordnade serierna överstiger 1 procent av indikatorns utestående belopp, dvs. tröskelvärdet = max (50 miljoner euro, 1 % av stockarna). ◄ Detta tröskelvärde, som även gäller för grupper av kreditinstitut, är vägledande och syftar till att hjälpa de nationella centralbankerna att besluta om de ska göra en justering eller ej. Om emellertid informationen inte är lättillgänglig eller är av dålig kvalitet kan beslut fattas av den berörda nationella centralbanken om att antingen inte vidta ytterligare åtgärder eller också göra skattningar. När det gäller lån omfattar rapporteringssystemet ytterligare information om överföringar av lån, som ska rapporteras som förvärv minus avyttringar. Dessa indikatorer, som i tabell 1 är markerade med symbolen ”†”, omfattar nettoflöden av värdepapperiserade eller överförda lån (transaktioner som påverkar rapporterade lånestockar). Det bör noteras att kraven i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) inte helt och hållet överensstämmer med uppgiftskraven i tabell 1. Enligt förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) gäller framför allt att nettoflöden av värdepapperiserade lån (transaktioner som påverkar rapporterade lånestockar) som avser uppdelning efter löptid för lån till icke-finansiella företag och uppdelning efter ändamål för lån till hushåll endast krävs på kvartalsbasis. På nationell nivå får emellertid dessa uppgifter samlas in på månadsbasis. På samma sätt gäller att uppgifter om nettoflöden av överförda lån (transaktioner som påverkar rapporterade lånestockar) när det gäller uppdelning efter löptid av lån till icke-finansiella företag samt överföringar av lån mellan inhemska MFI inte omfattas av kraven i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33), men kan finnas tillgängliga på nationell nivå. Om dessa uppgifter inte är direkt tillgängliga måste de rapporteras efter bästa förmåga.

Överföringen av räntestatistik för enskilda MFI i enlighet med tabell 3 omfattar månadsräntor för eurodenominerad inlåning och utlåning i förhållande till hushåll och icke-finansiella företag som är hemmahörande i euroområdet. Kraven ska utöver räntor på utestående belopp och volymer även omfatta volymer av nya avtal.

I enlighet med artikel 17a ska panelen med de kreditinstitut i euroområdet som deltar i informationsutbytet regelbundet ändras. Med beaktande av förfarandet som framgår av den artikeln kommer eventuella ändringar att genomföras enligt följande regler.

Tabell 1

Uppgifter om enskilda MFI:s tillgångar

(1)   Dessa serier krävs som komplement vid överföringen av enskilda MIR. Kravet avseende ”övertrasseringar” omfattar revolverande lån och checkräkningskrediter, oäkta kreditkortskredit (komfortkredit) och äkta kreditkortskredit.Månadsindikatorer för utestående belopp.QKvartalsindikatorer för utestående belopp.ߦ•Underordnade serier: samtliga justeringar sammantagnA.ߦߦ••De nationella centralbankerna kan välja att endast rapportera effekter som avser omklassificeringar om detta minskar rapporteringsbördan.†Överföringar av lån (förvärv minus avyttringar).

▼B

DEL 16

Betalningsstatistik

Avsnitt 1 —    Rapporteringskrav

Utöver de indikatorer som anges i förordning (EU) nr 1409/2013 (ECB/2013/43), och som anges i artikel 18.1 i denna riktlinje, ska de nationella centralbankerna rapportera den tilläggsinformation som krävs enligt tabellerna 1–7. För denna information gäller samma tidsfrister som anges för indikatorerna i förordningen. För de indikatorer som inte definieras i förordningen finns det en definition i respektive tabell.

Information som krävs enligt tabellerna i förordningen samt denna riktlinje bör rapporteras oberoende av om underliggande företeelse existerar eller ej och även när det rör sig om nollvärden. ”NC” med observationsstatus M används för att ange att företeelsen inte existerar. Om faktiska uppgifter, skattningar eller preliminära uppgifter inte kan lämnas för memorandumposter, ska de nationella centralbankerna rapportera ”NC” med observationsstatus L.

Betalningsmedel som används av icke-MFI – tillgångar eller fordringar avseende tillgångar som kan användas av icke-MFI för betalningar.

Inlåning över natten – enligt definitionen i ”Instrumentkategorier” i del 2 i bilaga II till förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33).

Samtliga konton ingår, oavsett vilken valuta de är denominerade i. ”Inlåning över natten i andra valutor” är därför en underkategori till ”inlåning över natten”.

Inlåning över natten i andra valutor – värdet av inlåning över natten av icke-MFI i andra valutor.

Betalningsmedel som används av kreditinstitut – tillgångar eller fordringar avseende tillgångar som kan användas av kreditinstitut för betalningar.

Intradagslån i euro från centralbanken (genomsnitt den sista perioden då kravet ska uppfyllas) – totala värdet för den kreditgivning från centralbanken till kreditinstitut som återbetalas inom en bankdag. Detta är genomsnittet av det dagliga maxvärdet för samtidiga och faktiska kreditposter eller kredituttag på intradagsbasis från faciliteter för intradagskrediter under dagen för alla kreditinstitut totalt. Samtliga dagar under uppfyllandeperioden, inklusive veckoslut och helgdagar, beaktas i detta genomsnitt.

Tabell 2 utgör ett komplement till tabell 1 i förordning (EU) nr 1409/2013 (ECB/2013/43).

Antal institut – rättsligt fristående institut som är verksamma i det rapporterande landet. Varje institut räknas en gång, oberoende av hur många kontor det har i landet.

Antal kontor – antal driftsställen i det rapporterande landet. Varje driftsställe som har etablerats i samma rapporterande land räknas separat. Detta omfattar endast kontor som tillhandahåller betaltjänster med kontantlös clearing och avveckling (oberoende av storlek och öppethållandetider), däremot inte mobila kontor. Institutets huvudkontor räknas som ett kontor under förutsättning att det tillhandahåller betaltjänster med kontantlös clearing och avveckling.

Filial – ett driftsställe (ej huvudkontoret) som är beläget i det rapporterande landet och som har etablerats av ett kreditinstitut som är rättsligt erkänt i ett annat land. Det saknar rättskapacitet och utför självständigt alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till kreditinstitutens verksamhet. Alla driftsställen i det rapporterande landet som etablerats av ett institut som är rättsligt erkänt i ett annat land utgör en enda filial. Var och ett av dessa driftsställen räknas som ett individuellt kontor.

Filial till ett kreditinstitut baserat i euroområdet – en filial (som är belägen i det rapporterande landet) till ett kreditinstitut som är rättsligt erkänt inom euroområdet men utanför det rapporterande landet.

Filial till ett kreditinstitut som inte är baserat i EES – en filial (belägen i det rapporterande landet) till en bank baserad utanför EES-området.

Filial till ett kreditinstitut baserat i EES (utanför euroområdet) – en filial (som är belägen i det rapporterande landet) till ett kreditinstitut som är rättsligt erkänt i ett EES-land utanför det rapporterande landet och utanför euroområdet.

Betalningsinstitut som är verksamma i landet på gränsöverskridande basis – betalningsinstitut som är belägna utanför det rapporterande landet men som är verksamma i det rapporterande landet genom en etablerad filial, ett ombud eller genom distansdeltagande.

Tabell 3 utgör ett komplement till tabell 4 i förordning (EU) nr 1409/2013 (ECB/2013/43).

Internetbankbaserade e-betalningar – transaktioner som initieras genom internetbanksystem och tjänster för betalningsinitiering. Posten ”internetbankbaserade e-betalningar” omfattar inte betalningar som enbart initieras genom en internetbank av betalaren men som inte inbegriper en samtidig köptransaktion via nätet. Denna post omfattar inte heller fakturor som visas via internet men som inte inbegriper en samtidig köptransaktion via nätet.

Kontokrediteringar genom en enkel bokföringstransaktion – kredittransaktion som initieras av en betaltjänstleverantör (inbegripet utgivare av elektroniska pengar) utan specifik transaktionsanvisning och som utförs genom en enkel bokföringstransaktion, dvs. kreditering av kundens konto utan att några traditionella betalningsinstrument används. Följande transaktioner ska rapporteras för denna post: a) räntebetalningar från banken, b) utdelningsbetalningar från banken, c) utbetalning av lånebeloppet till kundens löpande konto och d) övriga kontokrediteringar genom en enkel bokföringstransaktion. Dessa uppgifter ska inte ingå i betalningar.

Kontodebiteringar genom en enkel bokföringstransaktion – debettransaktion som initieras av en betaltjänstleverantör (inbegripet utgivare av elektroniska pengar) utan specifik transaktionsanvisning och som utförs genom en enkel bokföringstransaktion, dvs. debitering av kundens konto utan att några traditionella betalningsinstrument används. Följande transaktioner ska rapporteras för denna post: a) bankens ränteuttag, b) avdrag av bankavgifter, c) skattebetalningar som avser finansiella tillgångar, om dessa utgör en separat transaktion men inte godkänns separat av kunden, d) återbetalningar av ett lånebelopp, och e) övriga kontodebiteringar genom en enkel bokföringstransaktion. Dessa uppgifter ska inte ingå i autogireringar.

Penningöverföringar – enligt definitionen i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG ( 40 ).

Transaktioner via telekommunikation, digital teknik eller informationsteknik – enligt definitionen i punkt 7 i bilagan till direktiv 2007/64/EG.

▼M1

andra tjänster (ej inkluderade i direktivet om betaltjänster) – andra betalningsrelaterade tjänster än de som definieras i artikel 4.3 i direktiv 2007/64/EG.

▼B

Tabell 4 utgör ett komplement till tabell 5 i förordning (EU) nr 1409/2013 (ECB/2013/43).

Kontant utbetalning vid POS-terminal – en transaktion där kortinnehavaren erhåller kontanter vid en POS-terminal i samband med en betalningstransaktion för varor eller tjänster. Om det inte är möjligt att identifiera uppgifter om kontant utbetalning vid POS-terminal, ska dessa rapporteras som ”POS-transaktioner”.

OTC-kontantinsättningar – insättning till ett konto hos betaltjänstleverantören som görs med hjälp av en blankett; inbegriper även fall där ett kort används enbart för att identifiera betalaren. Omfattar kontanter som lämnas i en betaltjänstleverantörs servicebox som är öppen dag- eller nattetid för kreditering till ett konto hos betaltjänstleverantören. Sådana transaktioner utgör inte betalningar i strikt bemärkelse eftersom de bara innebär en övergång från kontanter till kontopengar.

OTC-kontantuttag: uttag från ett konto hos betaltjänstleverantören som görs med hjälp av en blankett; inbegriper även fall där ett kort används enbart för att identifiera betalningsmottagaren. Sådana transaktioner utgör inte betalningar i strikt bemärkelse eftersom de bara innebär en övergång från kontopengar till kontanter.

Delsystem i Target2 – enligt definitionen i artikel 2 i riktlinje ECB/2012/27 ( 41 ).

För Target2 bygger definitionen av ”gränsöverskridande” på var komponenten är placerad och inte på deltagarens placering som i andra betalningssystem.

Tabellerna 6 och 7 i förordning (EU) nr 1409/2013 (ECB/2013/43) bör rapporteras för varje annat betalningssystem än Target2. De nationella centralbankerna bör skilja mellan system för betalning av större belopp och system för betalning av mindre belopp:

System för betalning av större belopp – enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 ( 42 ).

System för betalning av mindre belopp – enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EU) nr 260/2012.

Autogireringar – enligt definitionen i bilaga II till förordning (EU) nr 1409/2013 (ECB/2013/43).

Kortbetalningar – betalningstransaktioner enligt definitionen i punkterna 3 och 4 andra punktsatsen i bilagan till direktiv 2007/64/EG.

Betalningsöverföringar – enligt definitionen i bilaga II till förordning (EU) nr 1409/2013 (ECB/2013/43).

Den begärda geografiska uppdelningen följer de regler för namngivning som anges i förordning (EU) nr 1409/2013 (ECB/2013/43), nämligen:

Avsnitt 2 –    Undantag

I artikel 4 i förordning (EU) nr 1409/2013 (ECB/2013/43) fastställs villkoren för att de nationella centralbankerna ska få bevilja uppgiftslämnarna undantag. I punkt 2 anges framför allt att de nationella centralbankerna endast får bevilja uppgiftslämnarna undantag om dessa uppgiftslämnare inte på nationell nivå står för en statistiskt sett betydande del av betalningstransaktionerna för varje typ av betaltjänst.

Statistiskt sett betydande del definieras som 95 procent av betalningstransaktionernas värde för varje betaltjänst.

Om undantag beviljas måste de nationella centralbankerna extrapolera de uppgifter som ska rapporteras till ECB.

▼M4 —————

▼B

DEL 17

Statistik över investeringsfonders tillgångar och skulder

Den statistik som rapporteras bör innehålla uppgifter för samtliga celler i de berörda tabellerna i denna riktlinje, även när det rör sig om nollvärden, saknade värden eller företeelsen inte existerar.

DEL 18

Statistik över centrala motparters tillgångar och skulder

▼M4 —————

▼B

DEL 19

Lån till icke-finansiella bolag uppdelat efter näringsgren

De nationella centralbankerna ska antingen rapportera uppgifter för enskilda avdelningar enligt mall I eller också enligt mall II om det saknas tillgängliga uppgifter för enskilda avdelningar.

De nationella centralbankerna ska rapportera utestående belopp av lån till inhemska icke-finansiella bolag samt lån till övriga icke-finansiella bolag i medlemsstater i euroområdet (när sådana uppgifter föreligger) separat. Alla uppgifter ska rapporteras i miljoner euro.

DEL 20

Statistik över MFI:s kreditlinjer

DEL 21

Statistik över centrala motparters tillgångar och skulder

▼M5

DEL 22

Statistik över pensionsinstitut (PI)

Tabell

Statistik över pensionsinstitut (PI) (stockar och transaktioner)

▼M2

DEL 23

Statistik över försäkringsbolag

▼M5

▼M2

▼M5

DEL 24

Statistik över pensionsinstitut som rapporteras av nationella centralbanker i enlighet med förordning (EU) 2018/231 (ECB/2018/2)

Tabell 1c

Uppdelning efter land – Uppgifter om tillgångar och skulder som ska lämnas kvartalsvis – Stockar och flödesjusteringar (omklassificeringar och omvärderingar)

▼B

---

BILAGA III

ELEKTRONISK ÖVERFÖRING

▼M4

DEL 1

Inledning

Europeiska centralbanken (ECB) har särskilda arrangemang för datautbyte med de nationella centralbankerna inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS), centralbankerna i kandidatländerna och vissa nationella statistikkontor inom unionen. Datautbytet sker via standardiserade, plattformsoberoende meddelanden (SDMX ( 43 )) och inkluderar uppgifter (numeriska värden) och/eller attribut (metadata som förklarar uppgifterna som skickas).

För att statistikmeddelanden ska kunna utbytas måste uppgifterna struktureras enligt precisa datastruktursdefinitioner ( 44 ), som bygger på statistiska koncept och kodlistor som gör det möjligt att beskriva deras innehåll korrekt och entydigt. Datastruktursdefinitionerna, de associerade koncepten och kodlistorna kallas för strukturella definitioner.

ECB:s strukturella definitioner innehåller förteckningen över datastruktursdefinitioner, associerade koncept och kodlistor som tagits fram av ECB och används när statistiska uppgifter utbyts via dess system SDMX. Definitionerna sparas i ECBS register ( 45 ) och på Europeiska kommissionens webbplats CIRCABC ( 46 ) och kan användas av medlemmarna i Electronic Data Interchange (EDI) samt Statistics Interest Group (inklusive medlemmarna i WGSIM, Working Group of Statistical Information Management). En lokal kopia finns normalt hos respektive nationell centralbank. Om så inte är fallet bör de nationella centralbankernas relevanta affärsområde kontakta sin medlem i WGSIM.

Del 2 innehåller en förteckning över datastruktursdefinitionerna och tillhörande dataflöden/dataset som används av ECBS för den monetära och finansiella statistiken. Mer information om datastruktursdefinitionerna inklusive de specifika dimensionerna som utgör serienycklarna, deras format och kodlistor, samt dataattributen som beskriver uppgifterna, deras format och tillämpningsnivå finns i ECBS registret.

▼M5

DEL 2

Datastruktursdefinitioner och dataflöden/dataset

▼M4 —————

▼B

---

BILAGA IV

▼M5

HÄRLEDNING AV TRANSAKTIONER I SAMBAND MED DE MONETÄRA FINANSINSTITUTENS BALANSRÄKNINGSPOSTER (BSI) SAMT IF-, FVC- FB- OCH PI-STATISTIK

DEL 1

Allmän beskrivning av förfarandet för att härleda transaktioner

Avsnitt 1 – Ramverk

Mer information och räkneexempel finns i manualerna om sådan statistik som offentliggörs på ECB:s webbplats.

Avsnitt 2 – ECB:s beräkning av transaktionsuppgifter samt rapportering från nationella centralbanker till ECB

1.    Inledning

Vad gäller BSI-statistik ska de nationella centralbankerna rapportera justeringsuppgifter till ECB i enlighet med bilaga II del 1. De ”omvärderingsjusteringar” som rapporteras av de nationella centralbankerna omfattar nedskrivningar/avskrivningar av lån samt omvärderingsjusteringar på grund av prisändringar. Omvärderingsjusteringar på grund av växelkursförändringar beräknas normalt av ECB, men om de nationella centralbankerna kan sammanställa mer korrekta justeringar kan de också rapportera dessa justeringar direkt till ECB ( 51 ).

Vad gäller IF-statistik ska de nationella centralbankerna rapportera justeringsuppgifter till ECB i enlighet med bilaga II del 17. De ”omvärderingsjusteringar” som rapporteras av de nationella centralbankerna omfattar omvärderingsjusteringar till följd av pris- och växelkursförändringar.

När det gäller FB-statistik ska de nationella centralbankerna rapportera justeringsuppgifter till ECB i enlighet med bilaga II del 23. De ”omvärderingsjusteringar” som rapporteras av de nationella centralbankerna omfattar omvärderingsjusteringar till följd av pris- och växelkursförändringar.

När det gäller PI-statistik ska de nationella centralbankerna rapportera justeringsuppgifter till ECB i enlighet med bilaga II del 24. De ”omvärderingsjusteringar” som rapporteras av de nationella centralbankerna omfattar omvärderingsjusteringar till följd av pris- och växelkursförändringar.

2.    Omklassificeringar och andra justeringar

3.    Justeringar för omvärderingar

▼B

DEL 2

Flödesjusteringar – allmänt

Avsnitt 1 —    Omklassificeringar och andra justeringar

”Omklassificeringar och andra justeringar” omfattar förändringar i referenssektorns balansräkning som uppstår till följd av förändringar i den rapporterande populationens sammansättning och struktur, förändringar i klassificeringen av finansiella instrument och motparter, förändringar i statistiska definitioner samt i (den partiella) korrigeringen av rapporteringsfel, som samtliga ger upphov till avbrott i serierna och därmed påverkar jämförbarheten för två efterföljande stockar i slutet av perioden. Utvidgningar av euroområdet kan ses som ett specialfall av ”omklassificeringar och andra justeringar”.

1.    Förändringar i den rapporterande sektorns sammansättning

2.    Förändringar i den rapporterande sektorns struktur

3.    Andra fall av ”omklassificeringar och andra justeringar”

Avsnitt 2 —    Omvärderingsjusteringar

1.    Avskrivningar/nedskrivningar av lån

Justeringen för ”avskrivningar/nedskrivningar” avser effekten av förändringar i värdet av på balansräkningen upptagna lån som har förorsakats av avskrivning/nedskrivning av lån. Denna justering återspeglar också förändringar i nivån för avsättningar för låneförluster, till exempel om utestående stockar rapporteras netto utan reserveringar i enlighet med artikel 8.4 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33). Förluster som konstateras vid den tidpunkt då lånet säljs eller överförs till tredje part tas också med, om de kan fastställas.

2.    Omvärderingsjusteringar på grund av prisförändringar

Avsnitt 3 —    Omvärderingsjusteringar på grund av växelkursförändringar

DEL 3

Flödesjusteringar: specifika kriterier för BSI-statistiken

Avsnitt 1 —    Inledning

Justeringar för växelkursrörelser beräknas av ECB. Därför ingår effekten av växelkursförändringar inte i de justeringar som lämnas av de nationella centralbankerna för saldon denominerade i utländsk valuta. ECB beräknar valutakursjusteringar med hjälp av valutaandelar som hämtas från uppdelningen av tillgångar och skulder efter större valutor som återfinns i tabell 4 i del 3 i bilaga I till förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33). En närmare beskrivning av den metod som ECB använder för att beräkna valutakursjusteringar finns i ECB:s Manual on MFI balance sheet statistics. Om de nationella centralbankerna kan sammanställa mer korrekta justeringar kan de också rapportera dessa justeringar till ECB.

Denna föreslagna behandling avspeglas också i rapporteringskraven i denna riktlinje (se bilaga II del 4 avsnitt 3) ( 54 ).

Avsnitt 2 —    Omvärderingsjusteringar

1.    Avskrivningar/nedskrivningar

2.    Omvärderingsjusteringar på grund av förändringar av värdepapperskurser

Avsnitt 3 —    Månatliga flödesjusteringar – speciella anpassningar

1.    ECB:s och de nationella centralbankernas balansräkningsstatistik

2.    Penningmarknadsfonder

3.    Den offentliga förvaltningens skulder (och tillgångar)

Stockuppgifter samlas in för den offentliga förvaltningens inlåning och tillgångar. För att transaktioner ska kunna sammanställas tillhandahålls i princip justeringsuppgifter även i enlighet med de krav som gäller för MFI-balansräkningsstatistiken. I praktiken är det osannolikt att det inträffar förändringar av annat slag än transaktioner (dvs. till följd av förändringar i växelkurser eller priser). Dessa uppgifter rapporteras på det sätt som anges i bilaga II del 3.

4.    Memorandumposter

Stockuppgifter som avser uppdelningen efter hemvist för innehavare av skuldebrev som emitterats av MFI samlas in för beräkningen av monetära aggregat. För att härleda transaktioner beräknas omklassificerings-, valutakurs- och omvärderingsjusteringar för dessa memorandumposter. Dessa uppgifter rapporteras på det sätt som anges i bilaga II del 4.

Avsnitt 4 —    Beräkning av flödesjusteringar för kvartalsvisa rapporteringskrav

Samma principer tillämpas när flödesjusteringar ska härledas för memorandumposter som samlas in enligt kraven i bilaga II del 3 och 4.

DEL 4

Flödesjusteringar: specifika kriterier för IF-statistiken

Avsnitt 1 —    Inledning

Upplupen ränta på innehav av värdepapper och på emitterade värdepapper ingår i stockuppgifterna för värdepapper och i transaktionsvärdet.

Avsnitt 2 —    Omvärderingsjusteringar

DEL 5

Flödesjusteringar: specifika kriterier för FVC-statistiken

Avsnitt 1 —    Inledning

Vad gäller FVC-statistik ska de nationella centralbankerna rapportera transaktioner för alla poster på FVC:s balansräkning i enlighet med artikel 20. FVC-uppgiftslämnare ska lämna transaktionerna enligt definitionen i del 3 i bilaga II till förordning (EU) nr 1075/2013 (ECB/2013/40) direkt till berörd nationell centralbank. Som alternativ kan uppgiftslämnarna i stället, i samförstånd med den nationella centralbanken, lämna omvärderingsjusteringar och andra volymförändringar så att de nationella centralbankerna kan härleda transaktioner i enlighet med de principer som fastställs i denna bilaga.

Avsnitt 2 —    Avskrivningar/nedskrivningar

▼M2

DEL 6

Flödesjusteringar – specifika kriterier för FB-statistiken

Avsnitt 1 – Inledning

Avsnitt 2 – Omvärderingsjusteringar

▼M5

DEL 7

Flödesjusteringar – specifika kriterier för PI-statistiken

Avsnitt 1 – Inledning

Avsnitt 2 – Omvärderingsjusteringar

▼M4 —————

▼B

---

ORDLISTA

Aktiefond (equity funds): Investeringsfond som huvudsakligen placerar i aktier och andra ägarandelar. De kriterier som används för att klassificera investeringsfonder som aktiefonder hämtas från prospektet, fondreglementen, bolagsordningsinstrument, stadgar eller förordningar, teckningsdokument eller placeringsavtal, marknadsföringsdokument eller andra liknande källor.

Aktier (shares): Alla innehav av finansiella tillgångar som representerar äganderätt till bolag eller kvasibolag. Dessa finansiella tillgångar berättigar vanligtvis innehavarna till en andel av bolagens eller kvasibolagens vinster och till en andel av deras nettotillgångar vid en eventuell likvidation.

Aktier emitterade av aktiebolag (capital shares issued by limited liability companies): Värdepapper som ger innehavarna delägarstatus och berättigar dem både till en del av den totalt utdelade vinsten och till en del av nettotillgångarna vid en eventuell likvidering.

Aktier och andra ägarandelar exkl. andelar i investeringsfonder (shares and other equity, excluding investment fund shares): Innehav av värdepapper som representerar äganderätt till bolag eller kvasibolag. Dessa värdepapper berättigar vanligtvis innehavarna till en andel av bolagens eller kvasibolagens vinster och till en andel av deras eget kapital vid en eventuell likvidation.

Andra finansförmedlare än försäkringsbolag och pensionsinstitut (OFI) (other financial intermediaries, except insurance corporations and pension funds (OFIs)): Finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling genom att ådra sig skulder i andra former än sedlar, mynt och inlåning (eller nära substitut för inlåning) eller aktier/andelar i investeringsfonder eller i förbindelse med försäkring, pension och standardiserade garantier från institutionella enheter (ENS 2010, punkterna 2.86–2.94).

Andra ägarandelar (other equity): Alla transaktioner i andra ägarandelar som inte omfattas av noterade och onoterade aktier.

▼M2

Återförsäkringsbolag (reinsurance corporations): Försäkringsbolag som i första hand erbjuder återförsäkringar.

▼B

Attribut (attributes): Statistiska begrepp som ger användarna tilläggsinformation om de uppgifter som utbyts antingen i kodad form (t.ex. om enheten) eller i okodad form (t.ex. om sammanställningsmetoden). Obligatoriska attribut är sådana som måste ha ett värde, i annat fall bedöms de observationer de hänför sig till som meningslösa. Villkorliga attribut är sådana som definieras endast om de förekommer i den rapporterande enheten (t.ex. inhemskt serie-ID) eller när de är relevanta (t.ex. sammanställning, avbrott) och för dessa attribut måste något värde inte fyllas i.

Betalningsinstitut (payment institution): Den betydelse som framgår av artikel 4 i direktiv 2007/64/EG.

Betalningsinstrument (payment instrument): Ett verktyg eller en uppsättning förfaranden som möjliggör överföring av medel från betalare till betalningsmottagare enligt definitionen i artikel 4 i direktiv 2007/64/EG.

Betalningsleverantör (payment service operator): En fysisk eller juridisk person vars normala yrkes- eller affärsverksamhet inkluderar tillhandahållandet av teknisk infrastruktur (t.ex. telekommunikationsutrustning eller betalterminaler hos detaljhandlare).

Betalningsmedel (means of payments, also referred to as settlement media): Tillgångar eller fordringar avseende tillgångar som betalningsmottagaren godkänner som fullgörande av betalarens betalningsskyldighet gentemot betalningsmottagaren.

Betalningsmedel (settlement media, also referred to as means of payment): Tillgångar eller fordringar avseende tillgångar som används för betalningar.

Betalningsorder (payment order): En instruktion från betalare eller betalningsmottagare till sin respektive tillhandahållare av betaltjänster där denne ombeds utföra en betalningstransaktion.

Betalningstransaktion (payment transaction): En handling som initieras av betalaren eller betalningsmottagaren i form av insättning, uttag eller överföring av medel från betalaren till betalningsmottagaren, oberoende av eventuella underliggande förpliktelser mellan användarna av betaltjänsten. Se även Medel och Betalningsmedel. Betalningstransaktion har den betydelse som framgår av artikel 4 i direktiv 2007/64/EG.

Betaltjänster (payment service): I enlighet med definitionen i artikel 4 i direktiv 2007/64/EG affärsverksamhet som består i utförandet av betalningstransaktioner för en fysisk eller juridisk persons räkning, där minst en av betaltjänstleverantörerna är etablerad inom EU. Inom ramen för betalningsstatistiken avses med betaltjänst att en enhet (t.ex. ett kreditinstitut) accepterar en betalningstransaktion för vidare bearbetning (som kan vara en annan enhets uppgift) i form av kontantlös clearing och/eller avveckling.

Betaltjänstanvändare (payment service user): En fysisk eller juridisk person som i egenskap av betalare och/eller betalningsmottagare utnyttjar en betaltjänst. Betalaren är den part i betalningstransaktionen som ställer ut betalningsordern eller godkänner att medlen överförs till betalningsmottagaren. Betalningsmottagaren är en fysisk eller juridisk person som är den avsedde slutlige mottagaren av de medel som omfattas av betalningstransaktionen.

Betaltjänstleverantör (payment service provider): I enlighet med definitionen i artikel 1 i direktiv 2007/64/EG en fysisk eller juridisk person vars normala yrkes- eller affärsverksamhet inkluderar tillhandahållandet av betaltjänster till användarna av betaltjänster.

Blandfonder (mixed funds): Investeringsfonder som placerar såväl i kapitalandelar som i obligationer, utan någon tydlig policy att företrädesvis placera i det ena eller andra instrumentet. De kriterier som används för att klassificera investeringsfonder som blandfonder hämtas från prospektet, fondreglementen, bolagsordningsinstrument, stadgar eller förordningar, teckningsdokument eller placeringsavtal, marknadsföringsdokument eller andra liknande källor.

Börshandlade fonder (ETF:er) (exchange traded funds (ETFs)): Definieras i linje med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens (Esma) riktlinjer om börshandlade fonder (ESMA/2012/832). Esma definierar en ETF-fond som en fond där åtminstone en enhets- eller andelsklass handlas under hela dagen på minst en reglerad marknad eller en multilateral handelsplattform med åtminstone en marknadsgarant som ser till att enheternas eller andelarnas börsvärde inte varierar för mycket i förhållande till fondandelsvärdet (NAV) och, i förekommande fall, det indikativa fondandelsvärdet. I denna riktlinje omfattar detta även icke-fondföretag som uppfyller villkoren för Esmas definition av börshandlade fonder.

Centralbanken (central bank): Finansiellt bolag och kvasibolag vars främsta funktion är att ge ut sedlar och mynt, att vidmakthålla det interna och externa värdet hos valutan och att förvalta alla eller delar av de internationella reserverna i ett land.

Check (cheque): En skriftlig order från en part (trassenten) till en annan (trassatbanken, normalt ett kreditinstitut) att betala ett visst belopp till utställaren eller till en tredje part som trassenten anger.

Delstater och kommuner (state and local government): Offentlig förvaltning som är separata institutionella enheter och utövar några av en regerings funktioner, utom förvaltning av sociala trygghetsfonder, på en nivå under statens men över de offentliga institutionella enheter som finns på lokal nivå. Kommuner inkluderar de typer av allmän administration vars behörighet sträcker sig endast över en lokal del av det ekonomiska territoriet i det rapporterande landet, förutom lokala avdelningar av socialförsäkring (ENS 2010, punkterna 2.115–2.116).

Deltagare (participant): En enhet som är identifierad/erkänd av överföringssystemet och som har befogenhet att sända/och kan ta emot överföringsuppdrag till/från systemet, antingen direkt eller indirekt.

Dotterbolag (subsidiaries): Fristående juridiska enheter i vilka någon annan enhet är majoritetsägare eller ensam ägare.

Efterställda skuldförbindelser, ofta kallade för efterställd skuld (subordinated bonds, often referred to as subordinated debt): En underordnad fordran på emissionsinstitutet som endast kan göras gällande sedan alla bättre ställda fordringar (t.ex. in- och utlåning eller fordringar med bättre förmånsrätt) tillgodosetts, vilket medför att de under vissa omständigheter kan få egenskaper som liknar aktier och andra ägarandelar.

Elektroniska pengar (electronic money): Elektroniskt eller magnetiskt lagrat penningvärde i form av en fordran på utgivaren som ges ut mot erhållande av medel i syfte att genomföra betalningstransaktioner enligt definitionen i artikel 4.5 i direktiv 2007/64/EG och som godtas av en annan fysisk eller juridisk person än utgivaren av elektroniska pengar.

Emission av fondaktier (issue of bonus shares): Utgivning av nya aktier till aktieägare i förhållande till deras befintliga innehav.

Emissioner med rörlig ränta (variable rate issues): Alla värdepapper där en kupongbetalning sker och där kupongbetalningen eller kapitalbeloppet regelbundet anpassas till en oberoende ränta eller ett index.

Emissionsvaluta (currency of issue): Den valuta ett värdepapper är utställt i.

Emittentens hemvist (residency of issuer): En emitterande enhet definieras som en inhemsk enhet i det rapporterande landet när den har ett centrum av ekonomisk betydelse på det ekonomiska territoriet i det landet – vilket innebär att den under en utsträckt tid (ett år eller mer) inriktar sig på ekonomiska aktiviteter inom det ekonomiska territoriet.

Emittenter av värdepapper (issuers of securities): Bolag och kvasibolag vars verksamhet består i att emittera värdepapper och åta sig en rättslig skyldighet gentemot innehavarna av dessa instrument i enlighet med emissionsvillkoren.

Euroobligationer (eurobonds): Obligationer som samtidigt placeras på marknaden i minst två länder och som är utställda i en valuta som inte behöver vara någon av dessa länders, vanligtvis genom internationella syndikat av finansiella bolag från olika länder.

Fastighetsfond (real estate funds): Investeringsfond som huvudsakligen placerar i fastigheter. De kriterier som används för att klassificera investeringsfonder som fastighetsfonder hämtas från prospektet, fondreglementen, bolagsordningsinstrument, stadgar eller förordningar, teckningsdokument eller placeringsavtal, marknadsföringsdokument eller andra liknande källor.

Filial till ett kreditinstitut (branch of a credit institution): Avser ett driftsställe som inte är huvudkontoret, som befinner sig i det rapporterande landet och har etablerats av ett kreditinstitut som är rättsligt erkänt i ett annat land. Alla driftsställen i det rapporterande landet som grundats av ett institut som är rättsligt erkänt i ett annat land utgör en enda filial. Vart och ett av dessa driftsställen räknas som ett individuellt kontor (se Kontor).

Filialer (branches): Oregistrerade enheter, som inte är några självständiga juridiska personer och som i sin helhet ägs av moderbolaget.

Finansiell leasing (financial leases): Avtal varigenom den lagliga ägaren till en kapitalvara (leasegivaren) hyr ut varan till tredje man (leasetagaren) för större delen av eller hela varans ekonomiska livslängd mot delbetalningar som täcker varukostnaden och en beräknad ränta. Avsikten är att alla med varan förbundna förmåner ska komma leasetagaren till del samt att denne ska stå för kostnader och risker som sammanhänger med äganderätten.

Finansiella bolag med utlåningsverksamhet (financial corporations engaged in lending (FCL)): Klassificeras som OFI och är finansiella bolag främst specialiserade på att finansiera hushållens och de icke-finansiella bolagens tillgångar. Bolag som är specialiserade på finansiell leasing, factoring, utlåning mot hypotek och konsumentkrediter ska ingå i denna grupp. Dessa finansiella bolag kan bedriva sin verksamhet i rättslig form av hypoteksinstitut, kommunalt kreditinstitut osv.

Finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (FVC) (financial vehicle corporations engaged in securitisation transactions (FVCs)): Definieras i artikel 1.1 i förordning (EU) nr 1075/2013 (ECB/2013/40).

Finansiella derivat (financial derivatives): Finansiella instrument som är knutna till ett visst finansiellt instrument, ett visst index eller en viss råvara och som gör det möjligt att handla med specifika finansiella risker på finansiella marknader.

Finansiella servicebolag (financial auxiliaries): Består av alla finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt verksamhet som är nära relaterad till finansiell förmedling men som inte själva är finansförmedlare. Huvudkontor vars dotterbolag helt eller i huvudsak utgörs av finansiella bolag är också finansiella servicebolag (ENS 2010, punkterna 2.95–2.97).

Flöden, även kallade (finansiella) transaktioner (flows, also referred to as (financial) transactions): Beräknas genom att använda skillnaden mellan stockuppgifterna vid utgången av månaden och sedan rensa för sådana effekter som inte härrör från transaktioner. Effekter som inte härrör från transaktioner tas bort genom flödesjusteringar.

Fondföretag (företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper) (undertakings for collective investments in transferable securities (UCITS)): Investeringsfonder som har etablerats i enlighet med fondföretagsdirektivet 2009/65/EG.

Fond-i-fond (funds of funds): Investeringsfond som huvudsakligen placerar i investeringsfonders aktier eller andelar. De kriterier som används för att klassificera investeringsfonder i kategorin fond-i-fond hämtas från prospektet, fondreglementen, bolagsordningsinstrument, stadgar eller förordningar, teckningsdokument eller placeringsavtal, marknadsföringsdokument eller andra liknande källor. De ska klassificeras i den kategori av fonder i vilken de huvudsakligen placerar.

Försäkringsbolag (insurance corporations): Finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling som en följd av riskspridning, huvudsakligen i form av direkt försäkring eller återförsäkring (ENS 2010, punkterna 2.100–2.104)

▼M2

Försäkringsbolag med blandad verksamhet (composite insurance corporations): Försäkringsbolag som erbjuder både liv- och skadeförsäkringar, utan någon tydlig policy att företrädesvis erbjuda den ena eller andra försäkringen.

▼B

Försäkringsrelaterad värdepapperisering (insurance-linked securitisations): Värdepapperisering där det förekommer en överföring av de försäkringsavtal som har ingåtts antingen genom överföring av äganderätten eller ägarintresset till ett FVC, eller en överföring av försäkringsrisker från ett försäkrings- eller ett återförsäkringsbolag till ett FVC som helt finansierar sin exponering mot sådana risker genom att ge ut finansiella instrument, och placerarnas rätt till återbetalning inom dessa finansiella instrument är efterställda detta FVC:s skyldigheter i fråga om återförsäkring.

▼M2

Försäkringstekniska avsättningar för livförsäkring varav beviljad återförsäkring (life insurance technical reserves of which accepted reinsurance): Försäkringsbolagets kapital som syftar till att täcka framtida fordringar som härrör från dess återförsäkringsförpliktelser enligt definitionen i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 ( 58 ).

▼B

Försäljning utanför börsen (private placements): Försäljning av en aktieemission till en enda köpare eller till ett begränsat antal köpare utan att aktierna erbjuds allmänheten.

Globala obligationer (global bonds): Obligationer som emitteras samtidigt på den inhemska marknaden och euromarknaden.

Hedgefond (hedge funds): I denna riktlinje ett företag för kollektiva investeringar, oavsett dess juridiska form enligt nationell lagstiftning, som tillämpar relativt fria placeringsstrategier för att uppnå positiv absolut avkastning och vars förvaltare, utöver förvaltningsavgiften, även erhåller ersättning i relation till fondens värdeutveckling. För att nå dessa mål finns det få begränsningar av de typer av finansiella instrument som hedgefonderna får investera i, och de kan på ett flexibelt sätt använda en rad finanstekniker som t.ex. belåning eller blankning. Denna definition omfattar även fonder som helt eller delvis investerar i andra hedgefonder förutsatt att de i övrigt uppfyller definitionen. De kriterier som används för att klassificera hedgefonder hämtas från det offentliga emissionsprospektet, fondreglementen, stadgar eller förordningar, teckningsdokument eller placeringsavtal, marknadsföringsdokument eller andra liknande källor.

Hushåll (households): Individer eller grupper av individer, såväl i egenskap av konsumenter som företagare, som producerar varor samt icke-finansiella och finansiella tjänster för marknaden (marknadsproducenter), förutsatt att produktionen av varor och tjänster inte utförs av separata enheter som behandlas som kvasibolag. Här ingår också individer eller grupper av individer i egenskap av producenter av varor och icke-finansiella tjänster uteslutande för egen slutlig användning (ENS 2010, punkterna 2.118–2.128).

Hushållens icke-vinstdrivande organisationer (non-profit institutions serving households (NPISHs)): Icke-vinstdrivande organisationer som är separata juridiska enheter, som betjänar hushåll och som är privata icke-marknadsproducenter. Deras huvudsakliga resurser är frivilliga bidrag kontant eller in natura från hushåll i deras egenskap av konsumenter, betalningar från offentliga förvaltningen och kapitalinkomst (ENS 2010, punkterna 2.129–2.130).

Hårdvarubaserade elektroniska pengar (hardware-based e-money): Produkter för elektroniska pengar som tillhandahåller kunden ett bärbart elektroniskt medium, normalt ett kort med en integrerad krets som innehåller en mikroprocessor (t.ex. kontantkort).

Icke-finansiella bolag (non-financial corporations): Institutionella enheter som är självständiga juridiska enheter och marknadsproducenter och vars primära verksamhet är att producera varor och icke-finansiella tjänster. Denna sektor omfattar också icke-finansiella kvasibolag (ENS 2010, punkterna 2.45–2.54).

Icke-monetära finansinstitut, icke-MFI (non-monetary financial institutions (non-MFIs)): Definieras i del 2 i bilaga I till förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33).

Inhemsk betalningstransaktion (domestic payment transaction): Samma betydelse som ”nationell betalningstransaktion” enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EU) nr 260/2012.

Inlåning med uppsägningstid (deposits redeemable at notice): Icke överförbar inlåning utan överenskommen löptid, som inte kan tas ut i sedlar eller mynt utan uppsägningstid och som inte kan tas ut i kontanter före uppsägningstidens utgång eller endast mot viss straffavgift. Här ingår inlåning som, trots att insättningarna i vissa fall juridiskt sett kan tas ut utan uppsägningstid, enligt nationell praxis skulle vara föremål för straffavgifter och begränsningar (klassificerade under löptidskategorin upp till och med 3 månader), liksom placeringskonton utan uppsägningstid eller överenskommen löptid men med restriktiva uttagsvillkor (klassificerade under löptidskategorin över 3 månader).

Inlåning med överenskommen löptid (deposits with agreed maturity): Icke överförbar inlåning som inte kan tas ut i sedlar eller mynt före en överenskommen förfallodag, eller som kan tas ut i kontanter under löptiden endast mot någon form av straffavgift. Finansiella produkter med roll over-bestämmelser ska klassificeras efter kortaste löptid. Även om inlåning med överenskommen löptid kan tillåta tidigare inlösen efter uppsägning eller kan inlösas på anfordran mot viss straffavgift, är dessa kriterier inte betydelsefulla för klassificeringsändamål.

Inlåning över natten (overnight deposits): Insättningar som kan tas ut i kontanter och/eller på begäran kan överföras utan uppsägningstid med check, girering, debitering eller liknande utan större dröjsmål, begränsningar eller straffavgift. I denna kategori ingår saldon avseende förutbetalda belopp på området elektroniska pengar, antingen hårdvarubaserade elektroniska pengar (t.ex. kontantkort) eller mjukvarubaserade elektroniska pengar som ges ut av MFI. Här ingår inte icke överförbara insättningar som tekniskt sett kan tas ut vid anfordran, men där avsevärd straffavgift tas ut.

Inlösta aktier i aktiebolag (redeemed shares in limited liability companies): Aktier vars kapital har återbetalats men vars innehavare fortsätter att vara delägare som är berättigade till en del av den vinst som återstår efter det att utdelningarna på det återstående registrerade kapitalet betalats och även till en del av det återstående överskottet vid likvidering.

Innehavarsektorn (money-holding sector): Alla icke-MFI med hemvist i euroområdet, exklusive staten.

Institut för elektroniska pengar (electronic money institution): En juridisk person som har beviljats auktorisation att ge ut elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2 i direktiv 2009/110/EG.

Institut som är relevanta för betalningsstatistiken (PSRI) (Payment Statistics Relevant Institutions (PSRI)): Alla enheter som definieras i artikel 2.1 i förordning (EU) nr 1409/2013 (ECB/2013/43). PSRI kännetecknas av att de tillhandahåller betaltjänster och/eller har rätt att göra detta. De kan klassificeras i olika institutionella sektorer.

Internationella institutioner (international institutions): Består av överstatliga och internationella organisationer som t.ex. Europeiska investeringsbanken, IMF och Världsbanken.

Investeringsfonder (investment funds): Definieras i artikel 1 första strecksatsen i förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38).

▼M4

Följande delposter ingår i kapital och reserver:

▼B

Koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (captive financial institutions and money lenders): Finansiella bolag och kvasibolag som varken ägnar sig åt finansiell förmedling eller finansiell serviceverksamhet, om merparten av deras tillgångar eller skulder inte är föremål för transaktioner på öppna marknader. Denna delsektor omfattar holdingbolag som innehar en kontrollerande andel av egenkapitalet i en grupp dotterbolag och vars primära verksamhet är att vara ägare till gruppen utan att tillhandahålla några andra tjänster till de företag de har andelar i, dvs. de varken förvaltar eller leder de andra enheterna (ENS 2010, punkterna 2.98–2.99).

Konstruerade inhemska statistiska enheter (notional resident units): Definieras som a) de delar av utländska enheter som har sin huvudsakliga ekonomiska hemvist (vilket vanligen innebär att de bedriver ekonomisk verksamhet under ett år eller mer) inom landets ekonomiska territorium, b) utländska enheter i egenskap av ägare till mark eller byggnader på landets ekonomiska territorium men då bara i fråga om transaktioner som avser sådan mark eller sådana byggnader.

Kontor (office): Ett driftsställe som utgör en juridiskt beroende del av a) ett kreditinstitut eller en icke-EES-baserad bank, b) en centralbank eller c) en annan institution som tillhandahåller betaltjänster till icke-MFI och som utför vissa eller alla delar av de transaktioner som ingår i ett kreditinstituts verksamhet.

Kort (cards): Genom kort får kortinnehavaren, i enlighet med kortutgivarens avtal, tillgång till en eller flera av följande funktioner: kontant-, debet-, fördröjd debetfunktion, kreditfunktion eller funktion för elektroniska pengar.

Kortfristiga skuldebrev (short-term debt securities): All utgivning av skuldebrev med en ursprunglig löptid av mindre än ett år; kortfristiga värdepapper emitteras vanligen till underkurs. Denna underposition omfattar inte värdepapper där handeln visserligen är teoretiskt möjlig men är mycket begränsad.

Kreditinstitut (credit institution): Den betydelse som framgår av artikel 4.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

Lån (loans): Medel som uppgiftslämnarna lånat ut till låntagare och som inte ges formen av dokument eller som representeras av ett enda dokument (även om detta senare har blivit överlåtbart).

Långfristiga skuldebrev (long-term debt securities): All utgivning av skuldebrev med en ursprunglig löptid av mer än ett år; långfristiga värdepapper emitteras vanligtvis med kupong.

▼M2

Livförsäkringsbolag (life insurance corporations): Försäkringsbolag som i första hand erbjuder livförsäkringar.

▼B

Medel (funds): Sedlar och mynt, kontrolltillgodohavanden och elektroniska pengar.

▼M4

MFI:s egna värdepappersinnehav består av värdepapper som köptes av en annan investerare vid emissionen men sedan återköpts av den ursprungliga emittenten, samt även värdepapper som emitterats men behållits av investeraren vid emissionen. Alla typer av egna innehav ska registreras:

▼B

Mjukvarubaserade e-pengar (software-based e-money): Produkter för elektroniska pengar som använder speciell programvara som körs på PC och som vanligtvis kan användas för att överföra elektroniska värden via telekommunikationsnätverk som internet.

Monetära finansinstitut, utom centralbanker (monetary financial institutions (MFIs) other than central banks): Definieras i artikel 1 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33).

NAV-värde (net asset value, NAV): Det samlade värdet på investeringsfondens tillgångar minus dess skulder, exklusive investeringsfondandelar.

▼M4

Nettoförmögenhet är saldoposten i en balansräkning (B.90) (ENS 2010, punkt 7.02). Tillgångar och skulder som upptas i balansräkningen värderas till rimliga priser som i normalfallet är de marknadspriser som råder vid den tidpunkt som balansräkningen hänför sig till. I förmånsbestämda pensionssystem bestäms dock nivån på utlovade pensionsförmåner till deltagande löntagare utifrån en i förväg bestämd formel. Skulden för ett förmånsbestämt pensionssystem är lika med nuvärdet av de utlovade förmånerna, vilket innebär att nettovärdet i ett förmånsbestämt pensionssystem kan avvika från noll. I ett avgiftsbestämt system betalas pensionsförmånerna ut baserat på hur de tillgångar som pensionssystemet förvärvat har utvecklats. Skulden för ett avgiftsbestämt system är det aktuella marknadsvärdet av fondens tillgångar. Fondens nettovärde är alltid noll.

▼B

Nollkupongobligationer (zero coupon bonds): Alla emitterade obligationer utan kupongbetalning. Ofta emitteras sådana obligationer till underkurs och inlöses till nominella värdet. De inkluderar också obligationer som emitteras till nominellt värde och inlöses till överkurs, t.ex. obligationer där inlösenvärdet är knutet till utvecklingen för en valutakurs eller ett index. Huvuddelen av under- eller överkursen motsvarar den upplupna räntan under obligationens löptid.

Noterade aktier, med undantag av aktier/andelar i investeringsfonder (listed shares, also referred to as quoted shares, excluding investment fund’s shares/units): Aktier noterade på en börs. En sådan börs kan vara en erkänd aktiebörs eller någon annan form av andrahandsmarknad. Förekomsten av kurser på noterade aktier listade på en börs innebär att aktuella marknadspriser vanligen är lätt tillgängliga.

▼M4

I denna förordning avses med notional cash pooling ett arrangemang för poolning av likvida medel som ett MFI (eller flera MFI) tillhandahåller en grupp av enheter (nedan kallade deltagare i poolen) där: a) alla deltagare i poolen har separerade konton, b) den ränta som ska betalas eller erhållas av ett MFI beräknas utifrån en ”fiktiv” nettopositionen för alla konton i poolen, samt c) deltagare i poolen får ta ut medel som balanserar mot insättningar som andra deltagare i poolen gör, utan att medel flyttas mellan konton.

▼B

Näringsgren (branch of activity): En ekonomisk aktivitet som är med i EU:s statistiska näringsgrensindelning Nace rev.2 ( 59 ).

Obligationsfonder (bond funds): Investeringsfonder (IF) som huvudsakligen placerar i andra värdepapper än aktier. De kriterier som används för att klassificera investeringsfonder som obligationsfonder hämtas från prospektet, fondreglementen, bolagsordningsinstrument, stadgar eller förordningar, teckningsdokument eller placeringsavtal, marknadsföringsdokument eller andra liknande källor.

Offentlig förvaltning (general government): Institutionella enheter som är icke-marknadsproducenter och vars produktion är avsedd för individuell och kollektiv konsumtion och finansierad med obligatoriska betalningar av enheter som hör till andra sektorer, samt institutionella enheter som främst ägnar sig åt omfördelning av inkomst och förmögenhet (ENS 2010, punkterna 2.111–2.113). Offentlig förvaltning omfattar staten, delstater, kommuner och sociala trygghetsfonder (ENS 2010, punkterna 2.114–2.117). Närmare anvisningar till sektorklassificeringen av enheter finns i Monetary financial institutions and markets statistics sector manual: Guidance for the statistical classification of customers, Europeiska centralbanken, tredje upplagan, mars 2007.

Onoterade aktier, exkl. andelar i investeringsfonder (unlisted shares, excluding investment fund shares): Aktierelaterade värdepapper som inte är börsnoterade.

Ordinarie revidering (ordinary revision): En revidering av uppgifter som avser perioden som föregår den aktuella perioden.

OTC-kontanttransaktioner (over-the-counter (OTC) cash transaction): Kontantuttag från, eller en insättning på, ett konto i ett bankkontor med hjälp av en förtryckt blankett. Dessa transaktioner utgör inte betalningar i strikt bemärkelse eftersom de bara innebär en övergång från centralbankspengar till bankkontopengar eller tvärtom.

Penningmarknadsfonder, PMF (money market funds, MMF): Definieras i artikel 2 i förordning (EU) nr 1071/2013 (ECB/2013/33).

Pensionsinstitut (pension funds): Finansiella bolag och kvasibolag som främst ägnar sig åt finansiell förmedling som en följd av spridning av sociala risker och de försäkrade personernas behov (social försäkring). Pensionsinstitut ger i sin egenskap av sociala försäkringssystem en inkomst efter pensionering och ofta förmåner vid dödsfall eller invaliditet (ENS 2010, punkterna 2.105–2.110).

POS-transaktion (POS transaction): En transaktion som genomförs vid en POS-terminal med hjälp av ett kort med debet-, kredit- eller fördröjd debetfunktion. Transaktioner med ett kort som har funktion för elektroniska pengar ingår inte.

Postgiroinstitut (post office giro institutions (POGI)): Enligt definitionen i artikel 1 i förordning (EU) nr 1074/2013 (ECB/2013/39).

Privat emitterade obligationer (privately issued bonds): Obligationer som genom bilaterala avtal riktar sig till vissa placerare, om de åtminstone potentiellt kan bli föremål för handel.

Private equity-fonder (private equity funds): Investeringsfonder utan belåning som främst investerar i egetkapitalinstrument och instrument som är ekonomiskt likvärdiga egetkapitalinstrument som emitteras av icke-börsnoterade bolag. En underkategori av private equity-fonder är riskkapitalfonder som investerar i nystartade företag. Private equity-fonder (inklusive riskkapitalfonder) utgörs normalt av slutna fonder eller kommanditbolag som förvaltas av ett private equity-bolag (PEC) eller ett riskkapitalbolag när det gäller riskkapitalfonder. Medan private equity-fonder (inklusive riskkapitalfonder) klassificeras som investeringsfonder i överensstämmelse med artikel 1 i förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38), klassificeras private equity-bolag och riskkapitalbolag som finansiella servicebolag (ENS 2010, kategori S.126) om de enbart förvaltar private equity- och riskkapitalfondernas tillgångar, och som andra finansförmedlare (ENS 2010, kategori S.125) om de investerar i private equity för egen räkning.

Riskkapitalfonder (venture capital funds (VCFs)): En underkategori till private equity-fonder.

Sedlar och mynt (currency in circulation): Utelöpande sedlar och mynt som utfärdas eller godkänns av monetära myndigheter.

▼M2

Skadeförsäkringsbolag (non-life insurance corporations): Försäkringsbolag som i första hand erbjuder skadeförsäkringar.

▼B

Skuldebrev (debt securities): Överlåtbara finansiella instrument som fungerar som skuldbevis, som vanligen har en andrahandsmarknad eller kan användas för avräkning på marknaden och som inte ger innehavaren någon äganderätt i förhållande till utställarinstitutet.

Sluten investeringsfond (closed-end investment funds): Investeringsfond som har ett fast antal emitterade aktier och vars aktieägare måste köpa eller sälja existerande aktier när de tillträder eller lämnar fonden.

Socialförsäkring (social security funds): Statliga, delstatliga och kommunala institutionella enheter vars huvudsakliga aktivitet är att tillhandahålla sociala förmåner och som uppfyller båda av följande två kriterier: a) genom lag eller förordning är det obligatoriskt för vissa grupper av befolkningen att delta eller att betala avgifter, och b) den offentliga förvaltningen är ansvarig för ledningen av institutionen när det gäller att bestämma eller godkänna avgifter och förmåner oberoende av dess roll som tillsynsorgan eller arbetsgivare (ENS 2010, punkt 2.117).

Splitemissioner (split share issues): Aktieemissioner där bolaget eller kvasibolaget ökar antalet aktier i ett visst förhållande eller enligt en viss multiplikator.

Staten (central government): Omfattar statliga förvaltningsmyndigheter och andra centrala förvaltningar vars behörighet normalt sträcker sig över hela det ekonomiska territoriet, utom förvaltning av sociala trygghetsfonder (ENS 2010, punkt 2.114).

Statens innehav av eurosedlar och mynt (euro banknotes and coins held by the central government): Sedlar och mynt som ges ut av ECB, de nationella centralbankerna och staterna i euroområdet, och innehas av staten.

Syntetisk värdepapperisering (synthetic securitisations): Sådan värdepapperisering där överlåtelsen av kreditrisken för en tillgång eller en tillgångspool uppnås genom kreditderivat, garantier eller liknande mekanismer.

Särskild revidering (exceptional revision): En revidering av uppgifter som avser tidigare perioder än den föregående referensperioden.

Terminaler (terminals): Elektromagnetisk anordning som ger behöriga användare tillgång till en rad tjänster. Användaren får tillgång till terminalens tjänster med kort som har en eller flera av följande funktioner: kontant-, debet-, kredit- eller fördröjd debetfunktion eller elektroniska pengar. Terminalerna är fysiska accesspunkter och kan vara bemannade (med operatör eller kassör) eller obemannade (självbetjäning).

Terminaler vid försäljningsstället, POS-terminal (point of sale (POS) terminals): Anordning som möjliggör kortbetalning vid ett fysiskt försäljningsställe, inte ett virtuellt. Betalningsinformationen registreras antingen manuellt på papperskvitton eller elektroniskt, dvs. via Eftpos.

De kan antingen vara utformade så att de överför betalningsinformation online (med en förfrågan om godkännande i realtid) och/eller offline.

Traditionell värdepapperisering (traditional securitisations): Sådan värdepapperisering där överlåtelsen av kreditrisk för en tillgång eller en tillgångspool uppnås antingen genom överföring av äganderätten eller ägarintresset till de tillgångar som värdepapperiseras eller också genom sekundärt deltagande.

Underfond (sub-funds): En separat andelsklass eller enhet i fonden som placerar i en separat del eller investeringsportfölj. En underfond kan ibland även kallas för delfond. Varje underfond utgör en självständig och specialiserad del. Specialiseringen kan avse ett särskilt finansiellt instrument eller en viss marknad.

Utdelningsaktier emitterade av aktiebolag (dividend shares issued by limited liability companies): Värdepapper som allt efter land och omständigheter vid emissionerna har olika namn såsom stiftaraktier, vinstaktier och utdelningsaktier. Sådana värdepapper a) ingår inte i det registrerade kapitalet, b) ger inte innehavarna delägarstatus i strikt mening, och c) berättigar inte innehavarna till en del av den vinst som återstår efter det att utdelningarna på det registrerade kapitalet betalats och till en del av det återstående överskottet vid likvidering.

Utländska emittenter (non-resident issuers): Enheter som är a) belägna inom det rapporterande landets ekonomiska territorium men som varken bedriver, eller avser att bedriva, ekonomisk aktivitet eller ekonomiska transaktioner under ett år eller mer inom det rapporterande landets territorium, eller b) belägna utanför det rapporterande landets ekonomiska territorium.

Värdepapper med fast ränta (fixed rate issues): Alla värdepapper där kupongbetalningen, baserad på kupongräntan, inte ändras under värdepapperets löptid. Värdepapper som inte ges ut med en fastställd fast eller rörlig ränta, s.k. mixed rate issues, ingår också (t.ex. värdepapper där räntan först är fast och sedan rörlig (eller tvärtom), värdepapper där kupongbetalningar inte är identiska under värdepapperets löptid, värdepapper där räntekupongen stegvis ökar eller minskar).

Värdepapperisering (securitisation) Enligt definitionen i artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1075/2013 (ECB/2013/40).

Värdepappershandlare (security and derivative dealers (SDDs)): Finansiella bolag, klassificerade som OFI, som har tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster till tredje part genom att investera i finansiella instrument för egen räkning som affärsverksamhet och främst ägnar sig åt följande former av finansförmedling:

Öppen investeringsfond (open-end investment funds): Investeringsfonder vars andelar eller aktier, på begäran av innehavarna, återköps eller inlöses direkt eller indirekt från företagets tillgångar.

Överförbar inlåning (transferable deposits): Inlåning över natten som kan överföras direkt på begäran för att göra betalningar till andra ekonomiska aktörer genom vanligt förekommande betalningssätt, såsom betalningar och autogireringar, möjligtvis även med kredit- eller debetkort, transaktioner med elektroniska pengar, checkar eller liknande, utan större dröjsmål, begränsningar eller straffavgift.

Övrig inlåning (other deposits): All inlåning som inte är överförbar. Övrig inlåning kan inte användas för att när som helst göra betalningar och kan bara omvandlas till kontanter eller överförbar inlåning med avsevärda begränsningar eller straffavgifter. Denna underkategori omfattar inlåning på tid, sparinlåning etc.

Övriga finansinstitut (other financial institutions): Alla finansinstitut som deltar i ett betalningssystem som står under de berörda myndigheternas tillsyn, dvs. antingen centralbanken eller tillsynsorganet, men som inte omfattas av definitionen av kreditinstitut.

Övriga fonder (other funds): Andra investeringsfonder än obligationsfonder, aktiefonder, blandfonder, fastighetsfonder och hedgefonder.

Övriga kategorier av OFI (other categories of OFIs): En restkategori som utgörs av finansiella bolag som inte är specialiserade inom något av de verksamhetsområden som gäller för de övriga två OFI-kategorierna (värdepappershandlare och finansiella bolag med utlåningsverksamhet). Specialiserade finansiella bolag som risk- och utvecklingskapitalbolag eller export-/importfinansierande företag ska exempelvis ingå i denna kategori.

---

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

( 2 ) Europeiska centralbankens förordning (EU) 2018/231 av den 26 januari 2018 om statistikkrav för pensionsinstitut (ECB/2018/2) (EUT L 45, 17.2.2018, s. 3).

( 3 ) Se Bridging tables between the accounting balance sheet items of the NCBs and the ECB and the items to be reported for statistical purposes, somkommerattpubliceraspå ECB:swebbplats www.ecb.europa.eu.

( 4 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

( 5 ) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 av den 16 april 2014 om tekniska standarder för genomförande av instituts tillsynsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (EUT L 191, 28.6.2014, s. 1).

( 6 ) Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).

( 7 ) Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 av den 16 april 2014 om upprättande av ramen för samarbete inom den gemensamma tillsynsmekanismen mellan Europeiska centralbanken och nationella behöriga myndigheter samt med nationella utsedda myndigheter (ramförordning om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM)) (ECB/2014/17) (EUT L 141, 14.5.2014, s. 1).

( 8 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

( 9 ) Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2819/98 av den 1 december 1998 angående en konsoliderad balansräkning för sektorn för monetära finansinstitut (ECB/1998/16) (EGT L 356, 30.12.1998, s. 7).

( *1 ) Omklassificeringsjusteringar ska rapporteras till ECB för samtliga celler; omvärderingsjusteringar endast för de celler som är markerade med #.

( 10 ) Centrala motparter.

( 11 ) Enmansföretag/företag med delägare utan juridisk status.

( 12 ) Denna post gäller inte för den nationella centralbankens balansräkning.

( 13 ) Denna post är endast relevant för den nationella centralbankens balansräkning.

( 14 ) I ENS 2010 är motsvarande sektor för denna indikator S.128.

( 15 ) I det europeiska national- och räkenskapssystemet (nedan kallat ENS 2010) är motsvarande sektor för denna indikator S.129.

( 16 ) I MFI:s balansräkning görs inte åtskillnad mellan inlåning och utlåning på tillgångs- och skuldsidan. I stället betraktas alla icke-överförbara medel som är insatta i eller utlånade till MFI (= skulder) som ”deposits” (inlåning) och alla medel insatta av eller utlånade av MFI (= tillgångar) som ”loans” (utlåning). I ENS 2010 anges skillnaden med utgångspunkt i kriteriet vem som tagit initiativet till transaktionen. När initiativet tas av låntagaren klassificeras transaktionen som ”loan” (upplåning eller utlåning). När initiativet tas av långivaren klassificeras transaktionen som ”deposit” (inlåning).

( 17 ) Om rapporteringsskyldiga står inför en metodfråga som inte uttryckligen beskrivs i den här riktlinjen, ska de tillämpa europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ENS 2010) som framgår av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (EUT L 174, 26.6.2013, s. 1).

( 18 ) Se punkt 2.07 i ENS 2010.

( 19 ) I praktiken emitterar pensionsinstitut inga skuldförbindelser.

( 20 ) Se punkterna 2.17 och 2.20 i ENS 2010.

( 21 ) Se punkt 5.102 i ENS 2010.

( 22 ) Kategori F.3 i ENS 2010.

( 23 ) Kategori F.511 i ENS 2010.

( 24 ) Kategori F.512 i ENS 2010.

( 25 ) Kategori F.519 i ENS 2010.

( 26 ) Block A för de nationella centralbankerna och block B för BIS.

( 27 ) Emission av fondaktier anses inte vara en finansiell transaktion; se ENS 2010, punkterna 5.158 och 6.59, och avsnitt 5 b) i denna del.

( 28 ) Transaktioner på andrahandsmarknaden som innebär byte av innehavare; omfattas inte av denna statistik.

( 29 ) Betraktas som två finansiella transaktioner; se ENS 2010, punkterna 5.96 och 6.25, och avsnitt 5 a ii) i denna del.

( 30 ) Transaktioner på andrahandsmarknaden som innebär byte av innehavare omfattas inte av denna statistik.

( 31 ) För mer detaljerad information om ”återköpsvärde”, ”marknadsvärde” och ”nominellt värde” se punkterna 5.90, 7.38 och 7.39 i ENS 2010.

( 32 ) Sedan den 1 januari 1999 behövs ingen växelkursrelaterad värdering av värdepapper emitterade i euro (del av block A), medan värdepapper emitterade av inhemska enheter i nationella denomineringar av euro (återstoden av block A) räknas om till euro med användning av den oåterkalleliga omräkningskursen per den 31 december 1998.

( 33 ) Se punkt 6.64 i ENS 2010.

( 34 ) Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 63/2002 av den 20 december 2001 om statistik över räntesatser som tillämpas av monetära finansinstitut på inlåning och utlåning i förhållande till hushåll och icke-finansiella företag (ECB/2001/18) (EGT L 10, 12.1.2002, s. 24).

( 35 ) Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 290/2009 av den 31 mars 2009 om ändring av förordning (EG) nr 63/2002 (ECB/2001/18) om statistik över räntesatser som tillämpas av monetära finansinstitut på inlåning och utlåning i förhållande till hushåll och icke-finansiella företag (ECB/2009/7) (EUT L 94, 8.4.2009, s. 75).

( 36 ) Detta innebär att variationen inom stratumet definierad som är betydligt lägre än den totala variationen inom hela den faktiska rapporterande populationen definierad som
, där h anger varje stratum, xi räntesatsen för institutet i,
den enkla genomsnittliga räntesatsen för stratumet h, n det totala antalet institut i urvalet och
den enkla genomsnittliga räntesatsen för samtliga institut i urvalet.

( 37 ) De nationella centralbankerna kan direkt översätta det absoluta måttet av 10 baspunkter på en konfidensnivå på 90 procent till ett relativt mått för den högsta godtagbara variationskoefficienten enligt den skattningsansvarige.

( 38 ) Observera tabellerna 1 och 2 i ECB:s statistikdokument Quality measures in non-random sampling, finns på ECB:s webbplats www.ecb.europa.eu, som visar resultaten i fråga om den syntetiska genomsnittliga avvikelsen för de estimatorer för den första och tredje kvartilen som tillämpas i respektive land.

( 39 ) Dessa serier krävs som komplement vid överföringen av enskilda MIR. Kravet avseende ”övertrasseringar” omfattar revolverande lån och checkräkningskrediter, oäkta kreditkortskredit (komfortkredit) och äkta kreditkortskredit.

Månadsindikatorer för utestående belopp.QKvartalsindikatorer för utestående belopp.ߦ•Underordnade serier: samtliga justeringar sammantagnA.ߦߦ••De nationella centralbankerna kan välja att endast rapportera effekter som avser omklassificeringar om detta minskar rapporteringsbördan.†Överföringar av lån (förvärv minus avyttringar).

( 40 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L 319, 5.12.2007, s. 1).

( 41 ) Riktlinje ECB/2012/27 av den 5 december 2012 om ett transeuropeiskt automatiserat system för bruttoavveckling av betalningar i realtid (Target2) (EUT L 30, 30.1.2013, s. 1).

( 42 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22).

( 43 ) Statistiska uppgifter och metadata eXchange, via SDMX-EDI eller SDMX-ML meddelanden.

( 44 ) Benämndes tidigare nyckelfamiljer.

( 45 ) https://sreg.escb.eu/

( 46 ) www.circabc.europa.eu

( 47 ) Dessa kännetecken för dataflöden kommer inte att användas i produktionen för de uppgifter som rapporteras för första kvartalet 2020.

( 48 ) I enlighet med ENS 2010 och andra internationella statistikstandarder.

( 49 ) Vad gäller IF-statistik krävs emellertid enligt förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38) separat rapportering av nyemission och inlösen av aktier/andelar i investeringsfonder under rapporteringsmånaden.

( 50 ) Definitionen och klassificeringen av ”andra förändringar” stämmer i huvudsak överens med ENS 2010. ”Omklassificeringar och andra justeringar” motsvarar i princip ”andra volymförändringar i tillgångar och skulder” (K.1–K.6, se punkterna 6.03–6.25), medan ”omvärderingar” kan överföras till ”nominella kapitalvinster och kapitalförluster” (K.7, se punkterna 6.26–6.64). När det gäller BSI-statistik är en viktig avvikelse att ”avskrivningar av lån” förs in under ”omvärderingar” (och närmare bestämt som omvärderingar på grund av prisförändringar), medan de i ENS 2010 i allmänhet betraktas som ”andra volymförändringar” (punkt 6.14) – med undantag för förluster som realiseras vid försäljningen av lån; dessa förluster, som motsvarar skillnaden mellan transaktionspriset och lånens bokförda värde i balansräkningen, ska redovisas som en omvärdering (punkt 6.58). Att inkludera ”avskrivningar av lån” i ”justeringar för omvärdering” innebär också en avvikelse från reglerna för utlandsställningen. I utlandsställningen behandlas dessa som ”andra justeringar” och inte som ”pris- eller växelkursförändringar”. För IF-statistik begärs inte nedskrivningar/avskrivningar av lån.

( 51 ) De justeringar som motsvarar ECB:s egen balansräkning rapporteras av ECB:s generaldirektorat för administration.

( 52 ) Detta kriterium gäller i gränsfall, till exempel när en ny bank etableras som tar över transaktioner som tidigare utfördes av ett representationskontor för en utländsk banks räkning ger detta upphov till ett transaktionsflöde som inte ska avlägsnas från flödet i statistiken.

( 53 ) Se ECB:s pressmeddelande av den 8 juli 1998”Setting-up of common market standards”, finns på ECB:s webbplats www.ecb.europa.eu.

( 54 ) Behandlingen av upplupen ränta i MFI-balansräkningsstatistiken skiljer sig från ENS 2010, där det fastställs att ”räntan på det utestående beloppet tillskrivs långivaren kontinuerligt över tiden” och framför allt att den utgör en transaktion inom det finansiella instrument som den avser som svarar mot transaktionen under ränteinkomst i kontona för icke-finansiella transaktioner (punkt 5.43). I betalningsbalansen och utlandsställningen redovisas upplupna belopp i relevant instrumentkategori.

( 55 ) Dessa utgörs av lån avseende vilka återbetalningen är försenad eller på något annat sätt bedöms vara nödlidande, helt eller delvis, i enlighet med definitionen av fallissemang i artikel 178 i förordning (EU) nr 575/2013.

( 56 ) Avskrivningar/nedskrivningar av lån som administreras av MFI kan förekomma eftersom lånen fortfarande tas upp i balansräkningen, antingen i MFI:s enskilda räkenskaper eller också på gruppnivå, och de administrationsuppgifter som rapporteras till de nationella centralbankerna hämtas därifrån. De kan också förekomma när det ansvariga institutet måste ange en minskad kapitaldel för osäkra lån i syfte att efterleva avtalen med placerarna.

( 57 ) I enlighet med bilaga III till förordning (EU) nr 1073/2013 (ECB/2013/38) ska de nationella centralbankerna antingen samla in uppgifter om omvärderingar på grund av pris- och växelkursförändringar från IF eller också från IF endast samla in uppgifter om omvärderingar på grund av prisförändringar samt de nödvändiga uppgifterna, vilket åtminstone omfattar en valutauppdelning av pund sterling, US-dollar, yen och schweiziska francs, i syfte att härleda omvärderingar på grund av växelkursförändringar.

( 58 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 12, 17.1.2015, s. 1).

( 59 ) Som framgår av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev.2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden (EUT L 393, 30.12.2006, s. 1).