EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52009AB0095

Europeiska Centralbankens Yttrande av den 16 november 2009 om ett förslag till rådets förordning om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation (CON/2009/95)

OJ C 284, 25.11.2009, p. 6–10 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

25.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 284/6


EUROPEISKA CENTRALBANKENS YTTRANDE

av den 16 november 2009

om ett förslag till rådets förordning om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

(CON/2009/95)

2009/C 284/02

Inledning och rättslig grund

Den 30 september 2009 mottog Europeiska centralbanken (ECB) en begäran från Europeiska unionens råd om ett yttrande över ett förslag till rådets förordning om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation (1) (nedan kallat förslaget till förordning).

ECB:s behörighet att avge ett yttrande grundas på artikel 123.4 tredje meningen i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och på artikel 105.4 första strecksatsen i fördraget, tillsammans med artikel 106.2 i fördraget, eftersom förslaget till förordning rör de tekniska specifikationerna för euromynten. I enlighet med artikel 17,5 första meningen i arbetsordningen för Europeiska centralbanken har detta yttrande antagits av ECB-rådet.

Allmänna kommentarer

Genom förslaget till förordning omsätts den skyldighet som åläggs kreditinstitut och andra inrättningar som omfattas av artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 1338/2001 av den 28 juni 2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning (2) när det gäller att se till att euromynt som de mottagit och som de avser att åter sätta i omlopp äkthetskontrolleras och att förfalskningar upptäcks. ECB har antagit jämförbara åtgärder vad gäller samma instituts skyldigheter att äkthetskontrollera eurosedlar enligt rådets förordning (EG) nr 1338/2001. Genom att ha jämförbar lagstiftning på plats för institut som deltar i distributionen av eurosedlar och euromynt till allmänheten minskar de risker som förfalskningar av eurosedlar och mynt utgör för den gemensamma valutan.

Inom ramen för förslaget till förordning har kommissionen valt att vidareutveckla befintliga rutiner och befintlig utrustning för myntsortering som tagits fram enligt kommissionens rekommendation av den 27 maj 2005 om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation (3), vilket är det bästa sättet att säkerställa att den goda praxis som etablerats på området bibehålls och de nya reglerna kan genomföras på ett effektivt sätt.

Hanteringsavgifter

Utan hinder av vad som sägs i artikel 8.2 och 8.4 i förslaget till förordning, enligt vilken medlemsstaterna under vissa förutsättningar får bestämma om undantag från hanteringsavgifter, ifrågasätter ECB huruvida en hanteringsavgift på 5 procent av värdet av de euromynt som inte är lämpliga för cirkulation främjar syftet med förslaget till förordning, vilket är att ålägga medlemsstaterna en skyldighet att ta euromynt som inte är lämpliga för cirkulation ur omlopp. Såsom framgår av skäl 4 i förslaget till förordning medför euromynt som inte är lämpliga för cirkulation att de blir ”svårare att använda” och detta ”kan skapa förvirring bland användarna i fråga om myntens äkthet”. Euromynt som inte är lämpliga för cirkulation ska dras in för att säkerställa att euromynt kan äkthetskontrolleras på ett säkert sätt och risken för förfalskningar minskar. ECB anser att utbetalning av ersättning för euromynt eller utbyte av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation som huvudregel bör ske utan att någon hanteringsavgift tas ut. Såsom framgår av tidigare ECB-yttranden strider uttagandet av en avgift mot själva grundidén med ett lagligt betalningsmedel som innebär att det allmänna ska växla in det lagliga betalningsmedlet till nominellt värde (4).

ECB anser dock att en hanteringsavgift på 15 procent är godtagbar om det rör sig om stora mängder mynt som inte är lämpliga för cirkulation och som ska kontrolleras p.g.a. anomaliteter eller avvikelser från specifikationen, såsom avses i artikel 9 i förslaget till förordning.

ECB:s ändringsförslag framgår av bilagan och åtföljs av en förklaring.

Utfärdad i Frankfurt am Main den 16 november 2009.

Jean-Claude TRICHET

ECB:s ordförande


(1)  KOM(2009) 459 slutlig.

(2)  EGT L 181, 4.7.2001, s. 6.

(3)  EUT L 184, 15.7.2005, s. 60.

(4)  Se yttrande CON/2009/52. Alla ECB:s yttranden finns på ECB:s webbplats http://www.ecb.europa.eu


BILAGA

Ändringsförslag

Kommissionens förslag

ECB:s ändringsförslag (1)

Ändring 1

Artikel 3.1 i förslaget till förordning

Artikel 3

”1.   Inrättningarna ska se till att de euromynt som de mottagit och som de avser att åter sätta i omlopp äkthetskontrolleras. Denna skyldighet ska fullgöras

a)

främst genom användning av de myntsorteringsmaskiner som ingår i den förteckning över myntsorteringsmaskiner som avses i artikel 5.3, eller

b)

av utbildad personal.”

Artikel 3

”1.   Inrättningarna ska se till att de euromynt med ett nominellt värde av 2 euro, 1 euro samt 50 cent som de mottagit och som de avser att åter sätta i omlopp äkthetskontrolleras. Denna skyldighet ska fullgöras

a)

främst genom användning av de myntsorteringsmaskiner som ingår i den förteckning över myntsorteringsmaskiner som avses i artikel 5.3, eller

b)

av utbildad personal.”

Förklaring

ECB föreslår att äkthetskontrollen begränsas till mynt med ett nominellt värde på minst 50 cent (d.v.s. 2 euro, 1 euro samt 50 cent). Sannolikheten för att mynt med ett nominellt värde under 50 cent ska förfalskas är mycket låg eftersom deras värde är mycket lågt i förhållande till a) metallvärdet och b) kostnaderna för förfalskningen. Om alla mynt ska äkthetskontrolleras skulle detta innebära en belastning för inrättningarna som kanske inte motsvarar värdet på de berörda mynten.

Ändring 2

Artikel 4.1 i förslaget till förordning

Artikel 4

”1.   De utsedda nationella myndigheterna eller Europeiskt tekniskt och vetenskapligt centrum (ETSC) ska testa inrättningarnas myntsorteringsmaskiner genom detekteringstest. Sådana test ska utformas så att myntsorteringsmaskinerna kan avvisa de kända typerna av falska mynt och alla andra myntliknande föremål som inte uppfyller specifikationerna för äkta euromynt.”

Artikel 4

”1.   Inrättningarna ska uteslutande använda sådana typer av myntsorteringsmaskiner som godkänts vid ett detekteringstest av de utsedda nationella myndigheterna eller Europeiskt tekniskt och vetenskapligt centrum (ETSC) ska testa inrättningarnas myntsorteringsmaskiner genom detekteringstest. Sådana test ska utformas så att typen av myntsorteringsmaskinerna kan avvisa de kända typerna av falska mynt, och alla andra myntliknande föremål som inte uppfyller specifikationerna för äkta euromynt samt euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.”

Förklaring

ECB anser att det är mer logiskt att kräva att inrättningarna ska använda myntsorteringsmaskiner som har godkänts vid ett detekteringstest. På så sätt skulle myntsorteringsmaskiner som har godkänts vid ett detekteringstest även kunna användas av andra inrättningar, d.v.s. varje maskintyp behöver bara testas en gång. Detta skulle också stå i bättre överensstämmelse med artikel 5 i förslaget till förordning där det stadgas att detekteringstest får genomföras i tillverkarens anläggning och att kommissionen på sin webbplats ska offentliggöra en konsoliderad förteckning över alla myntsorteringsmaskiner som testats framgångsrikt. Därutöver föreslår ECB att detekteringstest begränsas till typer av myntsorteringsmaskiner (d.v.s. maskiner som delar samma hårdvara, mjukvara och grundfunktioner) eftersom detta bör vara tillräckligt för att säkerställa att alla myntsorteringsmaskiner av samma typ uppfyller kraven i förslaget till förordning.

I artikel 2.2 i förslaget till förordning definieras dessutom euromynt som inte är lämpliga för cirkulation som euromynt som avvisats under äkthetskontrollen. Därför bör det av ordalydelsen i artikel 4.1 i förslaget till förordning även klart framgå att myntsorteringsmaskiner som detekteringstestas också ska upptäcka euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

Ändring 3

Artikel 6.3 i förslaget till förordning

Artikel 6

”3.   Hur många maskiner som ska kontrolleras i varje medlemsstat under ett år beror på hur många euromynt som behandlas av dessa maskiner under årets lopp, eftersom denna mängd ska motsvara minst en tredjedel av den totala samlade nettomängden mynt som getts ut av medlemsstaten från införandet av euromynt till utgången av föregående år. Det antal maskiner som ska kontrolleras beräknas utifrån mängden av de tre högsta valörerna av de euromynt som enligt planerna ska sättas i omlopp.”

Artikel 6

”3.   Hur många Antalet maskiner som ska kontrolleras i varje medlemsstat under ett år ska uppgå till 10 % av det totala antalet maskiner i den medlemsstaten eller beror på hur många euromynt som behandlas av dessa maskiner under årets lopp, eftersom denna mängd ska motsvara minst en tredjedel av den totala samlade nettomängden mynt som getts ut av medlemsstaten från införandet av euromynt till utgången av föregående år. I det senare fallet ska D det antal maskiner som ska kontrolleras beräknas utifrån mängden av de tre högsta valörerna av de euromynt som enligt planerna ska sättas i omlopp.”

Förklaring

ECB anser att medlemsstaterna bör kunna välja mellan att kontrollera maskiner på sitt territorium antingen genom att tillämpa den metod som framgår av förslaget till förordning eller genom att kontrollera en viss andel av maskinerna. Eftersom mynten cirkulerar i euroområdet kan myntströmmarna från en medlemsstat till en annan få avsevärda konsekvenser på den volym euromynt som cirkulerar i en medlemsstat. Vissa medlemsstater kan därför tänkas föredra att kontrollera maskinerna oberoende av den totala samlade nettomängden mynt som de ger ut. I båda fallen bör antalet maskiner som kontrolleras av medlemsstaterna vara tillräckligt högt för att garantera en effektiv kontroll av institutens förmåga att äkthetskontrollera euromynt.

Ändring 4

Artikel 8 i förslaget till förordning.

Artikel 8

”1.   En hanteringsavgift på 5 % av värdet dras av vid utbetalning av ersättning för eller utbyte av de inlämnade euromynt som inte är lämpliga för cirkulation. Till hanteringsavgiften läggs en ytterligare avgift på 15 % av de inlämnade euromyntens värde om hela påsen eller lådan kontrolleras enligt artikel 10.

2.   Medlemsstaterna får bestämma om allmänna undantag från hanteringsavgifter i fall då inlämnande juridiska eller fysiska personer samarbetar nära och regelbundet med de utsedda nationella myndigheterna genom att dra in falska euromynt och euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

3.   Transporter och relaterade kostnader ska betalas av den inlämnande juridiska eller fysiska personen.

4.   Utan att det påverkar undantaget i punkt 2 kan en juridisk eller fysisk person varje år och för varje valör slippa hanteringsavgift för högst ett kilo inlämnade euromynt ej lämpliga för cirkulation.”

Artikel 8

1.   En hanteringsavgift på 5 % av värdet dras av vid utbetalning av ersättning för eller utbyte av de inlämnade euromynt som inte är lämpliga för cirkulation. Till En hanteringsavgiften läggs en ytterligare avgift på 15 % av de inlämnade euromynten, som ej är lämpliga för cirkulation, dras av vid utbetalning av ersättning för eller utbyte av dessa euromynt värde om hela påsen eller lådan kontrolleras enligt artikel 10.2.

2.   Medlemsstaterna får bestämma om allmänna undantag från hanteringsavgifter i fall då inlämnande juridiska eller fysiska personer samarbetar nära och regelbundet med de utsedda nationella myndigheterna genom att dra in falska euromynt och euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

3.   Transporter och relaterade kostnader ska betalas av den inlämnande juridiska eller fysiska personen.

4.   Utan att det påverkar undantaget i punkt 2 kan en juridisk eller fysisk person varje år och för varje valör slippa hanteringsavgift för högst ett kilo inlämnade euromynt ej lämpliga för cirkulation.”

Förklaring

Se punkten om hanteringsavgifter ovan.

Ändring 5

Artikel 14 i förslaget till förordning

Artikel 14

”Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2012.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.”

Artikel 14

”Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2012.

Medlemsstater som vid tidpunkten då denna förordning träder i kraft har antagit regler som genomför kommissionens rekommendation 2005/504/EG får dock fortsätta att tillämpa dessa regler under en övergångsperiod på tre år fr.o.m. den 1 januari 2012.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.”

Förklaring

Förslaget till förordning bör göra det möjligt att under en övergångsperiod fortsätta tillämpa väl fungerande nationella lösningar baserade på kommissionens rekommendation 2005/504/EG, främst för att beakta de investeringar som gjorts i myntsorteringsmaskiner i de medlemsstater som genomfört kommissionens rekommendation.


(1)  Text markerad med fet stil anger ECB:s förslag till ny text. Genomstruken text anger de strykningar som ECB föreslår.


Top