EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52013AB0077

Europeiska centralbankens yttrande av den 19 november 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (CON/2013/77)

OJ C 51, 22.2.2014, p. 3–8 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

22.2.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/3


EUROPEISKA CENTRALBANKENS YTTRANDE

av den 19 november 2013

om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner

(CON/2013/77)

(2014/C 51/02)

Inledning och rättslig grund

Den 24 september 2013 mottog Europeiska centralbanken (ECB) en begäran från Europeiska unionens råd om ett yttrande över ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (1) (nedan kallat direktivförslaget).

ECB:s behörighet att avge ett yttrande grundas på artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eftersom direktivförslaget innehåller vissa bestämmelser som berör Europeiska centralbankssystemets uppgifter att främja ett väl fungerande betalningssystem och medverka ett smidigt genomförande av politik när det gäller det finansiella systemets stabilitet i enlighet med artikel 127.2 fjärde strecksatsen och artikel 127.5 i fördraget. I enlighet med artikel 17.5 första meningen i arbetsordningen för Europeiska centralbanken har detta yttrande därför antagits av ECB-rådet.

1.    Direktivförslaget – syfte och innehåll

Genom direktivförslaget inrättas en gemensam unionsram för skydd av konsumenternas rättigheter i samband med tillgång till och nyttjande av betalkonton. Ramen kommer att innehålla regler för följande områden: a) insyn i och jämförbarhet hos de avgifter som tas ut av konsumenter för betalkonton som de innehar i unionen (2), b) tjänster för byte av betalkonton som tillhandahålls av betaltjänstleverantörer till konsumenter (3), c) rätt för konsumenter lagligen bosatta i unionen att öppna och nyttja ett betalkonto med grundläggande funktioner, oberoende av nationalitet eller bosättningsstat (4), d) relaterade frågor som utnämning av behöriga myndigheter och deras arbetsuppgifter samt sanktioner för betaltjänstleverantörer om de inte efterlever bestämmelserna (5).

2.    Allmänna kommentarer

ECB stöder starkt direktivförslaget. Vid tidigare tillfällen har ECB gett sitt stöd åt införandet av särskilda insynskrav för finansiella transaktioner i kombination med effektiv övervakning av efterlevnaden av kraven i syfte att underlätta jämförelser av olika produkter och tjänster och därmed förbättra konkurrensen mellan de finansiella aktörerna (6). ECB har även verkat för införande av standarder som ett sätt att förenkla verkställandet av gränsöverförande betalningar (7). Avslutningsvis bör direktivförslaget bidra till att förenkla konsumenternas tillgång till betalkonton och till inrättandet av ett unionsomfattande betalningsområde, ett mål som ECB konsekvent har stött (8).

3.    Specifika kommentarer

3.1   Definierade begrepp

De begrepp som definieras i direktivförslaget (9) bör anpassas till begreppen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG (nedan kallat betaltjänstdirektivet) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 (10) (nedan kallad Sepa-förordningen), om det inte finns objektiva skäl för att frångå dessa fastställda begrepp. Detta gäller särskilt definitionerna av begreppen ”varaktigt medium” och ”autogirering”. Genom användning av standardiserad terminologi som grundas på befintlig unionslagstiftning om betaltjänster blir unionens rättsakter mer konsekventa och enklare att förstå. För att skapa klarhet och konsekvens förefaller det också vara lämpligt att helt enkelt koppla samman definitionen av ”byte” med de tjänster som får tillhandahållas enligt artikel 10 i direktivförslaget (11).

3.2   Förteckning över tjänster som omfattas samt myndigheternas befogenheter att erhålla information

Även betaltjänster som motsvarar minst 80 % av de mest representativa betaltjänster som omfattas av en avgift på nationell nivå bär ingå i förteckningen över de grundläggande betaltjänster som omfattas av direktivförslaget. Mer långtgående villkor med krav på ett visst antal tjänster på förteckningen kan dock visa sig vara överdrivet. Dessutom bör det klargöras att de behöriga myndigheterna för att kunna sammanställa förteckningen över de mest representativa betaltjänsterna har rätt att erhålla information från betaltjänstleverantörer om lönsamheten för individuella tjänster som tillhandahålls i anslutning till betaltjänster (12). Det kan således bli nödvändigt att fastställa specifika rapporteringskrav för detta ändamål, samtidigt som betaltjänstleverantörernas rätt att skydda företagshemligheter från sina konkurrenter säkerställs (13).

3.3   Rätt att öppna ett bankkonto med grundläggande funktioner – begränsningar av kontots valuta

Genom direktivförslaget införs en rättighet för konsumenter som är lagligen bosatta i unionen att öppna och nyttja ett bankkonto med grundläggande funktioner i alla medlemsstater (14). Ordalydelsen i artikel 15 i direktivförslaget kan emellertid tolkas som att detta innebär att betaltjänstleverantörer på begäran är tvungna att öppna ett betaltjänstkonto med grundläggande funktioner i vilken medlemsstats valuta som helst. Med tanke på att ett så allmänt krav kanske inte är ekonomiskt genomförbart är det tillräckligt att begränsa rätten att öppna och nyttja ett betalkonto till betalkonton i valutan för den medlemsstat där betaltjänstleverantören är etablerad (15).

3.4   Gränsöverskridande samarbete

Slutligen bör det föreslagna kravet att de behöriga myndigheterna inom en medlemsstat ska samarbeta för att säkerställa att direktivförslaget följs effektivt (16) utvidgas till att omfatta en skyldighet för medlemsstaternas behöriga myndigheter att föra ett gränsöverskridande samarbete. Syftet med detta är att se till att de nationella genomförandeåtgärderna och nationell praxis inte skiljer sig i en utsträckning som äventyrar direktivförslagets mål att tillnärma lagstiftning och åtgärder för att skapa en inre marknad för betaltjänster i unionen (17).

I de fall där ECB rekommenderar att direktivförslaget ska ändras anges de specifika förslagen i bilagan åtföljt av en förklaring.

Utfärdat i Frankfurt am Main den 19 november 2013.

Mario DRAGHI

ECB:s ordförande


(1)  COM(2013) 266 final.

(2)  Se kapitel II i direktivförslaget.

(3)  Se kapitel III i direktivförslaget.

(4)  Se kapitel IV i direktivförslaget.

(5)  Se kapitlen V och VI i direktivförslaget.

(6)  Se punkt 2.4 i yttrande CON/2007/29, punkt 1.1 i yttrande CON/2012/103 och punkt 3 i de allmänna kommentarerna i yttrande CON/2012/10. Samtliga ECB-yttranden offentliggörs på ECB:s webbplats http://www.ecb.europa.eu

(7)  Se punkt 11 i yttrande CON/2001/34.

(8)  Se Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden (EUT L 319, 5.12.2007, s. 1).

(9)  Se artikel 2 i direktivförslaget.

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22).

(11)  Se ändringsförslagen 1–3. Se även punkt 3.3 i yttrande CON/2013/32.

(12)  Se punkterna 4 och 5 i artikel 3.2 i direktivförslaget.

(13)  Se ändringsförslag 4.

(14)  Se artikel 15 i direktivförslaget.

(15)  Se ändringsförslag 5.

(16)  Se artikel 20.2 i direktivförslaget.

(17)  Se ändringsförslag 6.


BILAGA

Ändringsförslag

Kommissionens förslag

ECB:s ändringsförslag (1)

Ändringsförslag 1

Artikel 2.l

”l)   varaktigt medium: varje medel som gör det möjligt för konsumenten eller betaltjänstleverantören att bevara information, som riktas till denne personligen, på ett sätt som är tillgängligt för användning i framtiden under en tidsperiod som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen,”

”l)   varaktigt medium: varje medel som gör det möjligt för konsumenten eller betaltjänstleverantören att bevara information, som riktas till denne personligen, på ett sätt som är tillgängligt för användning i framtiden under en tidsperiod som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen,”

Förklaring

Denna definition bör anpassas till definitionen i artikel 4.25 i betaltjänstdirektivet, som inte innehåller någon hänvisning till betaltjänstleverantörer. Enligt den definitionen avser ”varaktigt medium” endast instrument som finns tillgängliga för betaltjänstanvändaren, dvs. konsumenten i detta fall.

Ändringsförslag 2

Artikel 2.m

”m)   byte: överföring på en konsuments begäran av information från en betaltjänstleverantör till en annan om alla eller vissa stående betalningsuppdrag, autogireringar och återkommande inbetalningar som utförs för ett betalkonto, med eller utan överföring av det positiva saldot från ett betalkonto till ett annat, eller avslutande av det tidigare kontot,”

”m)   byte: en tjänst som utförs i enlighet med artikel 10 i detta direktiv överföring på en konsuments begäran av information från en betaltjänstleverantör till en annan om alla eller vissa stående betalningsuppdrag, autogireringar och återkommande inbetalningar som utförs för ett betalkonto, med eller utan överföring av det positiva saldot från ett betalkonto till ett annat, eller avslutande av det tidigare kontot,”

Förklaring

Den föreslagna definitionen av ”byte” antyder att själva betalningskontot flyttas, vilket inte är korrekt. Om denna definition är nödvändig bör den endast innehålla en hänvisning till artikel 10 i stället för en förkortad beskrivning.

Ändringsförslag 3

Artikel 2.n

”n)   autogirering: en betaltjänst för debitering av en betalares betalkonto, där en betalningstransaktion initieras av betalningsmottagaren med betalarens medgivande,”

”n)   autogirering: en nationell eller gränsöverskridande betaltjänst för debitering av en betalares betalkonto, där en betalningstransaktion initieras av betalningsmottagaren med på grundval av betalarens medgivande,”

Förklaring

Detta begrepp bör anpassas till definitionerna av ”autogiro” i betaltjänstdirektivet och Sepa-förordningen, där denna betalningsform definieras som antingen en nationell eller en gränsöverskridande betalningstjänst för debitering av en betalares betalkonto.

Ändringsförslag 4

Artikel 3

”Artikel 3

Förteckning över de mest representativa betaltjänster som omfattas av en avgift på nationell nivå samt standardiserad terminologi

1.   Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheter som avses i artikel 20 upprättar en preliminär förteckning över minst 20 betaltjänster som motsvarar minst 80 % av de mest representativa betaltjänster som omfattas av en avgift på nationell nivå. Förteckningen ska innehålla standardiserade begrepp och definitioner för var och en av de identifierade tjänsterna.

[…]

3.   Medlemsstaterna ska översända de preliminära förteckningar som avses i punkt 1 till kommissionen senast ett halvår efter ikraftträdandet av detta direktiv.

4.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24 för att på grundval av de preliminära förteckningar som har överlämnats enligt punkt 3 upprätta en standardiserad EU-terminologi för de betaltjänster som är gemensamma för åtminstone en majoritet av medlemsstaterna. Den standardiserade EU-terminologin ska omfatta gemensamma begrepp för och definitioner av de gemensamma tjänsterna.

5.   När de delegerade akter som avses i punkt 4 har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning ska varje medlemsstat utan dröjsmål införliva den standardiserade EU-terminologi som har antagits enligt punkt 4 i den preliminära förteckning som avses i punkt 1 och offentliggöra den förteckningen.”

”Artikel 3

Förteckning över de mest representativa betaltjänster som omfattas av en avgift på nationell nivå samt standardiserad terminologi

1.   Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheter som avses i artikel 20 upprättar en preliminär förteckning över minst 20 betaltjänster som motsvarar minst 80 % av de mest representativa betaltjänster som omfattas av en avgift på nationell nivå. Förteckningen ska innehålla standardiserade begrepp och definitioner för var och en av de identifierade tjänsterna.

[…]

3.   De behöriga myndigheterna ska ha rätt att från betaltjänstleverantörerna erhålla nödvändig information för att fastställa de indikatorer som anges i leden 1–5 i punkt 2. När de gör detta ska de säkerställa skyddet av konfidentiell företagsinformation.

3.4.   Medlemsstaterna ska översända de preliminära förteckningar som avses i punkt 1 till kommissionen senast ett halvår efter ikraftträdandet av detta direktiv.

4 5.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24 för att på grundval av de preliminära förteckningar som har överlämnats enligt punkt 3 4 upprätta en standardiserad EU-terminologi för de betaltjänster som är gemensamma för åtminstone en majoritet av medlemsstaterna. Den standardiserade EU-terminologin ska omfatta gemensamma begrepp för och definitioner av de gemensamma tjänsterna.

56.   När de delegerade akter som avses i punkt 4 5 har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning ska varje medlemsstat utan dröjsmål införliva den standardiserade EU-terminologi som har antagits enligt punkt 4 5 i den preliminära förteckning som avses i punkt 1 och offentliggöra den förteckningen.”

Förklaring

Det bör klargöras hur de behöriga myndigheterna kan erhålla uppgifter som är relevanta för sammanställningen av förteckningen över de mest representativa betaltjänsterna, särskilt när det gäller de indikatorer som nämns i punkterna 4 och 5 i artikel 3.2. Eftersom vissa kategorier av sådana uppgifter vanligen utgör konfidentiell företagsinformation bör nödvändiga garantier för betaltjänstleverantörerna säkerställas.

Ändringsförslag 5

Artikel 15.l

”1.   Medlemsstaterna ska se till att minst en betaltjänstleverantör inom deras territorium erbjuder konsumenterna ett betalkonto med grundläggande funktioner. Medlemsstaterna ska se att betalkonton med grundläggande funktioner inte enbart erbjuds av betaltjänstleverantörer som endast tillhandahåller kontot med banktjänster online.”

”1.   Medlemsstaterna ska se till att minst en betaltjänstleverantör etablerad inom deras territorium erbjuder konsumenterna ett betalkonto med grundläggande funktioner i den berörda medlemsstatens valuta. Medlemsstaterna ska se att betalkonton med grundläggande funktioner inte enbart erbjuds av betaltjänstleverantörer som endast tillhandahåller kontot med banktjänster online.”

Förklaring

Ett krav att betaltjänstleverantörerna på begäran ska öppna ett betalkonto i valutan för vilken medlemsstat som helst kanske inte är ekonomiskt genomförbart för dem. Det är tillräckligt att rätten till tillgång omfattar rätten att öppna och nyttja ett betalkonto med grundläggande funktioner i valutan för den medlemsstat där betaltjänstleverantören är etablerad.

Ändringsförslag 6

Artikel 20.2

”2.   De myndigheter som avses i punkt 1 ska ha alla befogenheter som krävs för att fullgöra sina uppdrag. När mer än en behörig myndighet bemyndigas att säkerställa och övervaka att detta direktiv följs effektivt ska medlemsstaterna se till att de myndigheterna har ett nära samarbete, så att de kan fullgöra sina respektive uppdrag effektivt.”

”2.   De myndigheter som avses i punkt 1 ska ha alla befogenheter som krävs för att fullgöra sina uppdrag. När mer än en behörig myndighet bemyndigas att säkerställa och övervaka att detta direktiv följs effektivt ska medlemsstaterna se till att de myndigheterna har ett nära samarbete, så att de kan fullgöra sina respektive uppdrag effektivt.” De behöriga myndigheterna ska samarbeta med varandra enligt vad som anges i artikel 24 i direktiv 2007/64/EG.

Förklaring

Enligt direktivförslagets mål att stärka den inre marknaden bör de nationella behöriga myndigheterna även vara skyldiga att föra ett gränsöverskridande samarbete inom unionen, vilket för närvarande krävs enligt betaltjänstdirektivet för att se till att skillnaderna mellan de nationella åtgärderna för att införliva direktivförslaget minskas.


(1)  Text markerad med fet stil anger ECB:s förslag till ny text. Genomstruken text anger de strykningar som ECB föreslår.


Top