Vanliga frågor
EU:s utvidgning och Ekonomiska och monetära unionen (EMU)

1. Vilka länder har gått med i EU sedan ECB upprättades 1998?

Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien blev medlemmar i EU den 1 maj 2004. Två andra länder, Bulgarien och Rumänien, gick med i EU den 1 januari 2007. Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Turkiet är officiella kandidatländer för anslutning till EU.
Upp

2. Kommer de nya medlemsstaterna automatiskt att anta euron när de blir medlemmar i EU?

Nej, det kommer de inte att göra. De förväntas emellertid göra det när de uppfyller konvergenskriterierna i Maastrichtfördraget (se fråga 4). Till skillnad från Danmark och Storbritannien har de nya medlemsstaterna inte rätt att välja bort den gemensamma valutan genom s.k. opt-out. Upp

3. När förväntas de nya medlemsstaterna införa euron?

Slovenien var den första av de nya medlemsstaterna att anta euron som sin valuta den 1 januari 2007. Cypern och Malta tillkom den 1 januari 2008. Som ECB-rådet noterade i ”Europeiska centralbankens råd - Ståndpunkt om växelkursfrågor rörande de blivande medlemmarna i EU” av den 18 december 2003 finns det ingen bestämd tidtabell för när de dessa länder ska anta euron. För att anta euron måste de uppfylla en hög grad av hållbar ekonomisk konvergens. Detta bedöms av EU-rådet på grundval av rapporter från kommissionen och ECB om i vilken grad dessa länder uppfyller konvergenskriterierna i Maastrichtfördraget. Dessa rapporter utarbetas minst vartannat år eller på begäran av en medlemsstat som vill anta euron.
Upp

4. Vilka är konvergenskriterierna?

För att anta euron måste medlemsstaterna uppfylla en hög grad av hållbar ekonomisk konvergens. Detta bedöms efter hur väl konvergenskriterierna i Maastrichtfördraget uppfylls. Dessa kriterier definieras i artikel 121 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och ytterligare i ett protokoll som bifogats fördraget. Följande kriterier skall uppfyllas:

• Hög grad av prisstabilitet, vilket betyder att en medlemsstat under ett års tid före granskningen skall uppvisa en hållbar prisutveckling och en genomsnittlig inflationstakt som inte är mer än 1,5 procentenheter högre än inflationstakten är i de, högst tre, medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet.
  
  
• Hållbar finansiell ställning för den offentliga sektorn. Det innebär att EU-rådet inte får göra bedömningen att medlemsstaten vid tidpunkten för granskningen har ett alltför stort underskott. Rådet beslutar om underskottet är för stort eller ej.
  1. Underskottet får inte överstiga 3 % av det förväntade eller faktiska underskottet i den offentliga sektorns finanser i förhållande till BNP till marknadspris.
  2. Andelen av den offentliga sektorns skuld i förhållande till BNP till marknadspriser får inte överstiga 60 %.
  Bedömningen av hur väl kraven på budgetdisciplin uppfylls tar också hänsyn till andra faktorer, t.ex. tidigare framsteg att minska budgetobalanser och förekomsten av särskilda temporära faktorer som påverkar sådana obalanser. De medlemsstater som har en offentlig skuldkvot som överstiger 60 % av BNP förväntas i lämplig takt minska den till referensvärdet.
  
  
• Iakttagande av det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism under minst två år utan devalvering i förhållande till någon annan medlemsstats valuta. När en utvärdering görs för att se om detta kriterium uppfylls läggs vikten på att växelkursen skall vara nära centralkursen mot euron men samtidigt beaktas faktorer som kan ha skapat en växelkursappreciering. Detta återspeglar det faktum att fluktuationsutrymmet i ERM ökades från ±2.25 till ±15%, vilket gjorde betydelsen av "det normala fluktuationsutrymmet" mindre tydligt. Vid starten av EMU:s tredje etapp, den 1 januari 1999, ersattes dessutom Europeiska monetära systemets växelkursmekanism med en ny växelkursmekanism i vilken de deltagande valutorna har bilaterala centralkurser mot euron med ett variationsintervall på ±15 %.
  Frågor som rör "allvarliga spänningar" tas också upp.
  
  
• "Varaktig konvergens ... återspeglas i de långa räntorna". Det innebär att under en period av ett år före granskningen måste medlemsstaten ha haft en genomsnittlig långfristig nominell ränta som inte med mer än två procentenheter överstiger motsvarande räntor i de, högst tre, medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. Räntorna skall beräknas på grundval av långa statsobligationer eller jämförbara värdepapper, med beaktande av skillnader i nationella definitioner.
  
  
• I bedömningen tas hänsyn till ett flertal andra faktorer som t.ex. resultatet av marknadsintegration, situationen och utvecklingen av bytesbalansen samt en utvärdering av utvecklingen av enhetsarbetskostnader och andra index.

Upp

5. När kommer EU:s nya medlemssländer att ansluta sig till växelkursmekanismen (ERM2) och på vilka villkor?

I enlighet med ERM2-resolutionen skall deltagande i växelkursmekanismen vara frivilligt för medlemsstater utanför euroområdet. Medlemsstater med undantag kan dock förväntas ansluta sig till mekanismen. En medlemsstat som inte deltar i växelkursmekanismen från början får delta vid en senare tidpunkt. Det finns inte några särskilda inträdeskrav men en överenskommelse måste träffas om centralkursen och fluktuationsutrymmet (se fråga 14). Samtidigt (se fråga 4) är deltagande i ERM2 under minst två år före konvergensbedömningen ett av kriterierna som ska uppfyllas för antagande av euron (se även ”Europeiska centralbankens råd - Ståndpunkt om växelkursfrågor rörande de blivande medlemmarna i EU”, 18 december 2003).Upp

6. Vilken uppgift kommer ECB att ha när de nya ländernas centralkurser gentemot euron i ERM2 bestäms?

I enlighet med Europeiska rådets resolution i Amsterdam den 16 juni 1997, fattas beslut om centralkurser i ERM2 gemensamt av finansministrarna och centralbankscheferna i länderna i euroområdet samt av ECB och av finansministrarna och centralbankscheferna i de länder utanför euroområdet som deltar i den nya mekanismen i enlighet med ett gemensamt förfarande med Europeiska kommissionen och efter samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén. Finansministrarna och centralbankscheferna i medlemsstater som inte deltar i ERM2 deltar men har inte rösträtt i detta förfarande. Alla parter till överenskommelsen, även ECB, har rätt att inleda ett konfidentiellt förfarande för att ompröva centralkurserna (se även ”Europeiska centralbankens råd - Ståndpunkt om växelkursfrågor rörande de blivande medlemmarna i EU”, 18 december 2003).
Upp

7. Hur stora är ekonomierna i de tolv nya medlemsstaterna i jämförelse med euroområdet?

Nominell BNP 2005 för de nya medlemsstaterna (justerat för att även omfatta Bulgarien och Rumänien) var 654 miljarder EUR, eller ungefär 8 % av Euroområdets BNP på 7 974 miljarder EUR. Samma år hade de nya EU-länderna en befolkning på totalt 104 miljoner människor, omkring en tredjedel av euroområdets befolkning på 313 miljoner).
Upp

8. Vilka är de ekonomiska fördelarna med euroområdets utvidgning?

Euron ger ekonomisk trygghet för allmänheten och innebär många fördelar för de deltagande länderna. Den eliminerar växelkursrisker mellan de länder som antagit euron, vilket leder till lägre räntor, och den ger länderna möjlighet att få nytta av prisstabilitet som är ECB:s övergripande mål. Euron banar även väg för en djup, likvid och integrerad kapitalmarknad mellan de länder som har antagit den gemensamma valutan. En utvidgning av euroområdet innebär att ett stort antal EU-medlemsstater kan dra nytta av dessa fördelar. Dessutom är det så att många av dessa ekonomiska fördelar som t.ex. eliminering av växelkursrisker ökar när euroområdet blir större. Man behöver inte längre växla pengar och betala växlingsavgifter när man reser genom euroområdet. För att fullt ut kunna dra nytta av dessa fördelar måste varje land vara redo för euron. Detta bedöms genom konvergenskriterierna i Maastrichtfördraget (se fråga 4). Upp

9. Har ECB något att säga till om i EMU:s utvidgningsprocess?

ECB och den Europeiska kommissionen kommer att förbereda konvergensrapporter, antingen vartannat år eller på begäran av en medlemsstat med undantag. Dessa rapporter ger underlag för EU-rådet att fatta beslut om huruvida den berörda medlemsstaten uppfyller kraven för att få anta euron. ECB:s konvergensrapporter finns tillgängliga under rubriken Publications på denna webbplats.

Förutom att sammanställa konvergensrapporter samarbetar ECB med de nya EU-medlemmarnas nationella centralbanker för att underlätta för dem att så smidigt som möjligt integrera sina system med Eurosystemets operationella styrsystem.
Upp

10. I vilka ECB-organ deltar de nya EU-medlemsstaternas nationella centralbanker? Och i vilka blir de medlemmar när deras respektive länder antar euron?

Centralbankerna i EU:s nya medlemsstater är fullvärdiga medlemmar i Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och deras respektive centralbankschefer medlemmar i allmänna rådet. På samma vis är de nationella centralbankernas experter fullvärdiga medlemmar i ECBS kommittéer när kommittéerna sammanträder i ECBS-sammansättning, dvs. med alla EU:s nationella centralbanker, inte bara de från euroområdet.

När de nya medlemsstaterna har infört euron blir centralbankscheferna från de berörda nationella centralbankerna medlemmar i ECB-rådet och deras experter blir medlemmar i ECBS-kommittéerna när representanter för hela Eurosystemet träffas (dvs. med de nationella centralbankerna från hela euroområdet).
Upp

11. Kan de nya medlemsstaterna börja använda euron som en parallell valuta, dvs. en ”euroisering”, före anslutning till Eurosystemet?

Att ensidigt införa euron strider mot de underliggande ekonomiska resonemangen bakom EMU, som förutser att ett eventuellt införande av den gemensamma valutan sker i slutet av en konvergensprocess och att detta görs inom en multilateral ram. De olika etapperna för hur euron skall antas, vilka fastställts i fördraget, får inte kringgås av någon ensidig euroisering.
Upp

12. Är det möjligt för en medlemsstat i EU att behålla sin sedelfond vid inträde i ERM2?

ERM2 är ett multilateralt arrangemang i vilket valutorna för medlemsstater utanför euroområdet knyts till euron och där beslut fattas i form av överenskommelser mellan berörda parter. En medlemsstat kan behålla ett eurobaserat sedelfondsarrangemang som ett ensidigt åtagande inom ERM2 under förutsättning att det finns en ömsesidig överenskommelse om att den fasta växelkursen i sedelfondsarrangemanget kan tjäna som valutans centralkurs i ERM2. Sedelfondsarrangemang som inte är eurobaserade är inte förenliga med deltagande i ERM2. Generellt sett varken uppmuntrar eller avråder ECB-rådet från att använda sedelfondsarrangemang. I vilket fall som helst kan sådana arrangemang inte anses som ett alternativ till två års deltagande i ERM2 (se fråga 4 och ”Europeiska centralbankens råd - Ståndpunkt om växelkursfrågor rörande de blivande medlemmarna i EU”, 18 december 2003).
Upp

13. Hur påverkar utvidgningen strukturen i ECB:s beslutande organ?

Centralbankscheferna i alla EU-medlemsstater är fullvärdiga ledamöter i ECB:s allmänna råd, i vilket även ECB:s ordförande och vice ordförande ingår.
När de nya medlemsstaterna har antagit euron kommer centralbankscheferna i respektive centralbank att bli medlemmar i ECB-rådet. Antalet medlemmar med rösträtt kommer emellertid att begränsas till 21. Ledamöterna i ECB:s direktion kommer att ha sex permanenta röster, centralbankscheferna för de nationella centralbankerna kommer att ha 15 röster och rösträtten kommer att roteras. Varje medlem med rösträtt kommer att ha en röst, enligt principen ”en person en röst”.
Alla medlemmar kommer att ha rätt att närvara och att yttra sig.
Upp

14. Kommer nya medlemsstater som deltar i ECBS att bidra till ECB:s kapital?

Ja. I enlighet med ECBS-stadgan skall alla nationella centralbanker som deltar i ECBS bidra till ECB:s kapital, i enlighet med en fördelningsnyckel som motsvarar medlemsstatens andel av gemenskapens befolkning och BNP i EU. De nationella centralbanker vars länder ännu inte har antagit euron behöver emellertid bara betala in 7 % av hela det tecknade kapitalet.
Upp

15. Anställer ECB personal från EU:s nya medlemsstater?

Ja. ECB har anställt personal från Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien sedan anslutningsfördraget undertecknades i april 2003 och från Bulgarien och Rumänien sedan deras anslutningsfördrag undertecknades i april 2005.
Upp

16. Vilka är EU:s officiella språk?

Bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska.
Upp

17. Kommer de nya EU-länderna att anta euron och införa eurosedlar och mynt på samma gång?

Det kommer att vara ett nationellt beslut. Varje land kommer att välja att antingen lansera valutan och kontanter samtidigt (big bang scenario) eller under en övergångsperiod. ECB och Europeiska kommissionen kommer att delta i samordningen, speciellt när det gäller produktion av sedlar och mynt.
Upp

18. Kommer kontantövergången till euro att ha någon effekt på priserna i EU:s nya medlemsstater?

Kontantövergången ska inte leda till en allmän prisökning. Även om det var mycket diskussion om prisökningar i euroområdet i samband med införandet av euron finns det inga empiriska bevis för att det, i genomsnitt, hade någon större effekt uppåt på priserna. Förändringar i relativa priser är normalt i alla marknadsekonomier.

Länderna kan minska sannolikheten för att priserna påverkas genom att informera kunder och tillverkare i god tid, genom att försöka få till stånd överenskommelser med detaljhandeln om konventioner för prisändringar och genom att använda dubbel prissättning under de aktuella månaderna. Nya medlemmar i euroområdet kan dra nytta av erfarenheterna från kontantövergången 2002. På längre sikt kommer konkurrensen mellan företag att göra det svårare för dem att utnyttja att allmänheten inte är van vid de nya priserna i euro och höja priserna.
Upp