Organisation

Europeiska centralbankssystemet

Europeiska centralbankssystemet (ECBS) består av

• Europeiska centralbanken (ECB) och
• de nationella centralbankerna i EU:s alla 27 medlemsstater.

I ECBS ingår de nationella centralbankerna även i de medlemsstater som ännu inte har antagit euron, dvs. länder med särskild ställning (Danmark, Storbritannien) eller med undantag. Det senare gäller Sverige liksom sju av de tolv medlemsstater som har anslutit sig till EU sedan maj 2004. Dessa länder har fortfarande sin nationella valuta och sin egen penningpolitik och deras centralbanker behåller sin monetära suveränitet. Självfallet deltar de inte i den monetära unionens kärnverksamhet, som genomförandet av penningpolitiken i euroområdet.

De nationella centralbankerna utanför euroområdet har ändå åtagit sig att följa de penningpolitiska principer som är inriktade på prisstabilitet. Dessutom innebär medlemskap i ECBS samarbete med Eurosystemet på många områden, som deltagande i betalningssystemet Target2 och bidrag till insamling av statistik. Den europeiska växelkursmekanismen ERM2 ger också en ram för det penning- och valutapolitiska samarbetet med Eurosystemet. ECB:s allmänna råd är det institutionella forumet för detta samarbete.

ECBS rättsliga grund är fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (sedan den 1 december 2009 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) och stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (ECBS-stadgan). Fördraget ålägger ECBS att utföra centralbanksfunktionerna för euron. ECBS-stadgan definierar mer specifikt rollerna och uppgifterna för ECB respektive de nationella centralbankerna.

Se fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och stadgan för ECBS på http://eur-lex.europa.eu/en/treaties/index.htm.